Teknisk Und informerar 2013-05-10 Årgång 13 Nr 2 13FMV54-1:2
Ledare Dags att ta bort X:et ur SA-X-23, leverans av S-300VM till Venezuela Som första kund har under våren 2013 Venezuela erhållit leveranser av det långräckviddiga luftvärnssystemet S- 300VM Antey2500 med NATO-beteckningen SA-23. Tidigare har detta system som brukligt betecknats SA-X- 23, där X anger att systemet ej ännu är operativt. De första delleveranserna av robotsystemet fångades på bild den 3 April 2013 och publicerades i olika militärforum. Enligt uttalanden från den ryska exportstödsorganisationen Rosoboronexport tecknade Venezuela ett kontrakt 2009, där bland annat fyra bataljoner S-300VM ingick. Två av dessa har nu levererats och resterande två uppges levereras under sommaren 2013, för att sedan lämnas över till Försvarsmakten och bli operativa under hösten 2013. S-300VM (SA-23) utvecklas av ryska Almaz-Antey och är ett långräckviddigt mobilt luftvärnssystem med semiaktiva radarmålsökande robotar. Systemet är avsett att bekämpa taktiska och strategiska stridsflygplan, kryssningsrobotar samt medel och korträckviddiga ballistiska robotar. S-300VM har tidigare marknadsförts med en förmåga att bekämpa mål ut till 200 km, men det senaste året har det aviserats en utökning av denna förmåga till 350 km. Det än så länge okänt vilka robotar som ingår i kontraktet med Venezuela, och således vilken förmåga som erhålls. Även den ryska försvarsmakten är på väg att anskaffa S- 300VM (SA-23). I detta fall har istället beteckningarna S -300V3 och S-300V4 nämnts. Den senare bedöms vara den version som är aktuell för Ryssland och har då möjligen förmåga ut till 350 km. Enligt uttalanden har det ryska försvarsministeriet och Almaz-Antey tecknat ett kontrakt på ett antal system och de första tre bataljonerna ska levereras 2015. Dessa ska tillföras markstridskrafterna i det södra militärdistriktet. Kinesiska marinen förbättrar sin överskeppningförmåga Genom sin beställning av tunga svävare har kinesiska marinen nu början av ett komplett set av resurser för överskeppning; nya amfibietransportfartyg typ 071 för tung materiel, ZUBR-svävare för tagande av brohuvud, nya jagare i 051/052-familjen för ubåtsjakt och luftvärn, lätt ytattack från nya fartyg av 021-typ för flankskydd samt nya ubåtar för underrättelse-, ubåtsjakt och ytstridsuppgifter. Taiwan behöver i allt större utsträckning luta sig mot USA:s militära och politiska skydd. För tiotalet år sedan var den taiwanesiska flottan, om inte i paritet med, så inte mycket svagare än den japanska. Den dåvarande kinesiska flottan var mer en skärgårdsflotta, avsedd för understöd för rena arméoperationer. Idag är situationen snart den omvända, Taiwan har sedan många år haft problem med en minskande försvarsbudget, där uppgifter bibehållits men resurserna för uppgifternas lösande kontinuerligt minskat. Kina kommer under de kommande åren att kunna markera sina politiska och militära intressen med en oceangående flotta vilken innehåller komponenter för överskeppning, ubåtsjakt, luftvärns- och ytstrid. Innehåll Club-K 3 Omslagsbild: Club-K för fyra stycken sjömålsrobotar av typen Kh-35UE i 40-fotscontainer. Foto: FMV För FMV personal finns Teknisk Und Informerar och rapporter på Insidan: Aktuellt / Vår omvärld / Teknisk Und Informerar. För FM personal finns Teknisk Und Informerar och rapporter på Teknisk Und Webb FM IP-nät: http://tekniskund.fmv.mil.se Ukrainsk svävare exporteras till Kina 4 S-20 5 MiG-35 projektet åter aktuellt 6-7 Gergedan fordonsintegrerad RCIED-störare 8 Taktisk radio AN/PRC-154 Rifleman 9-10 Igenkänning 11 Lösningar och nya uppgifter 11 Sändlista 12 Sid 2 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 2 2013
Club-K Det containerbaserade mark- och sjörobotsystemet Club-K väckte stor uppmärksamhet när det presenterades av ryska Morinformsystem-Agat, i samband med försvarsutställningen Lima 2009. Under 2011 presenterades en 20-fots container med plats för fyra stycken sjömålsrobotar Kh-35UE (3M-24UE), d.v.s. modifierade SS-N- 25 med dubblerad räckvidd och markmålsförmåga. Lagom till Lima 2013 presenterades flera nya komponenter till robotsystemet Club-K, vilket innebär att systemet blir mindre beroende av externa spanings- och målinvisningsresurser. Club-K kan transporteras och avfyras från fartyg, järnvägsvagnar, trailers eller från en uppställningsplats på land. Den första nyheten är att fyra stycken sjömålsrobotar av typen Kh-35UE kan installeras i de 40-fots containerar som normalt används för sjömålsrobotarna 3M-54KE och 3M-54KE1 (SS-N-27) samt markmålsrobot 3M- 14KE. Kh-35UE avfyras från vinklade tuber och övriga robotar avfyras i vertikalt läge. 40-fots containern kan även innehålla egen kraftförsörjning och en eldledningsmodul med plats för två operatörer, en roboteldledare och en sambandsoperatör. Eldledningen kan hantera fyra containrar med totalt 16 robotar. Den andra nyheten är att Club-K har kompletterats med en 20-fots spanings- och målinvisningscontainer innehållande en spaningsradar monterad på en teleskopmast och en ledningsplats med tre operatörsplatser. Spanings- och invisningscontainern har sambandutrustning för samverkan med andra förband och koordinering av robotinsats inom förbandet. För framskjuten spaning har Morininformsystem-Agat presenterat en helikopter-uav med tillhörande ledningscontainer. Närmare detaljer rörande UAV och tillhörande sensorer har ännu inte presenterats. Robotsystemet Club-K kompletterad med spaningsoch invisningscontainer samt UAV med tillhörande ledningscontainer. Foto: www.concern-agat.ru Data Club-K 3M-54KE 3M-54KE1 3M-14KE Kh-35UE Längd (cm) 810 610 610 440 Diameter (cm) 51 51 51 42 Spännvidd (cm) 310 310 310 133 Totalvikt (kg) 1920 1510 1510 670 Stridsdel (kg) 200 kg HE 400 kg HE 450 kg HE 145 kg HE Målsökare Navigering Aktiv radar INS + GNSS Framdrivning Turbojet + Turbojet krutraket Skjutavstånd (km) 12,5-220 12,5-275 < 275 7-260 Banfart (m/s) 180-240 180-240 180-240 260-280 Slutfas: >700 Flygprofil navigeringsfas (m) Slutfas (m) 20 5-10 20 5-10 20-150 10-15 4 Måltyp Sjömål Sjömål Markmål Sjö- och markmål Teknisk Und informerar Nr 2 2013 Försvarets Materielverk Sid 3
Ukrainsk svävare exporteras till Kina Kinesiska marinen tog den 12/4 2013 emot sin första svävare av ZUBR-klass eller projekt 12322 (NATOnamn: POMORNIK) av fyra planerade, från det ukrainska Feodysia-varvet. Öppna uppgifter hävdar att köpet på 315 miljoner dollar innefattar två svävare, byggda i Ukraina, ytterliggare två byggda i Kina med ukrainsk hjälp samt kompletta ritningssatser överförda till Kina. Inget är känt om eventuella licenspengar till den ryska designbyrån ALMAZ, som var designansvarig för projektet under sovjetisk tid. Köpet ligger helt i linje med kinesiska flottans satsning på enheter vilka kan utnyttjas för både militära och politiska påtryckningar på länderna kring Sydkinesiska sjön. ett centralt lastutrymme för transport av tung materiel. Däcket i detta utrymme är förstärkt med så kallad taxi tracks för att klara av att bära stridsvagnar (max 3 st), pansrade trupptransportfordon (max 10 st) och dylikt. Om farkosten inte bär fordon, finns här utrymme för att sätta in säten för 360 stridsutrustade soldater eller minräls (40-80 stycken minor). De två återstående utrymmena används för huvud och hjälpmaskineri, utrymmen för trupp (80 140 stridsutrustade soldater), besättning samt ABC-filteranläggningar med tillhörande fläktsystem. Eftersom skrovmaterialet består av en förhållandevis brandfarlig förening av aluminium och magnesium, har större vikt än vanligt lagts på det interna brandskyddet. Av samma skäl är ammunitionsdurkarna ombord lätt bepansrade. Svävaren är sannolikt utrustad med sambandsmedel för UHF/KV. Navigationsutrustningen utgörs troligen av en satellitnavigeringsmottagare (GPS/GLONASS/BEIDOU), radiopejl, gyro/magnetkompass samt ytterliggare ett gyro för att mäta stampning. Svävaren bedöms komma att utrustas med en kinesisk kopia av den ryska 30-mm automatkanonen AK-630, kallad Type 730, eldlednings- och spaningsradar samt det sovjetiska raketartilleriet OGON, eller något system liknande detta. ZUBR passerar Dardanellerna Foto:Ahmet Gǚven Utgående från öppna bilder bedöms inga skillnader förekomma från det sovjetiska originalets design. Givet att detta stämmer, drivs svävaren av fem gasturbiner (Zorya M-71 GTE-typ) av vilka två används för att generera kraft (totalt 20 000 hk) till två lyftfläktar vardera. De tre återstående gasturbinerna används för framdrivning (tot alt 36 000 hk). Klassen har två gasturbindrivna elgeneratorer (Zorya GTG-110) vilka ger 100 kw var. Svävaren kan användas som ett mobilt elverk, vilket med en uteffekt på 200 kw bedöms vara nog för elförsörjning av ett mindre läger. Lyftkraften till kjolen skapas genom fyra NO-10 fläktar, med en diameter på 2,5 meter. För framdrivningen svarar tre stycken 5,5 meters 4-bladiga propellrar med vridbara blad. Propellrarna är i sin tur placerade i dysor av kompositmaterial med sex meters diameter. Under gång höjer sig svävaren och klarar då att ta sig över 1.6 meter höga vertikala hinder. Farkosten är 57 meter lång, 26 meter bred och har ett deplacement på 550 ton. Skrovet består av 3-4 mm tjock lättmetall. Det delas upp av två longitudinaler, vilka skapar CN PLAN Konteramiral tar mot första ZUBR-svävaren. Foto: Ukrspetsexport ZUBR har tidigare exporterats till Grekland. De fyra enheterna kom då från Ryssland (2 st) samt Ukraina (2 st). ZUBR-klassen beskrevs senast i FMV Teknisk Und Informerar (VO StraMtrl 10 400:36676/04). Sid 4 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 2 2013
S-20 China Shipbuilding and Offshore Industrial Corporation (CSOC) marknadsför en konventionell dieselelektrisk ubåt (SSK). Ubåten verkar vara en exportversion av YUAN-klassen (041). I det här fallet benämns ubåten S20 och visades upp på såväl IDEX i Abu Dhabi som på LIMA i Malaysia. Tyvärr delges ytterst lite information om designen, men den uppges vara försedd med dubbelt skrov. Enligt vissa källor har åtminstone en kinesisk YUAN försetts med luftoberoende maskineri (AIP). Vidare uppges ofta att det är en stirlingmotor av liknade design som på svenska ubåtar, som ger den luftoberoende framdriften. Eventuellt erbjuds AIP även till exportkunder. Modell av S20 Foto: FMV Tyvärr delges ytterst lite information om designen, men den uppges vara försedd med dubbelt skrov. Enligt vissa källor har åtminstone en kinesisk YUAN försetts med luftoberoende maskineri (AIP). Vidare uppges ofta att det är en stirlingmotor av liknade design som på svenska ubåtar, som ger den luftoberoende framdriften. Eventuellt erbjuds AIP även till exportkunder. Data S-20 Bredd (m) 66 8 Deplacement, ytläge (ton) 1 850 Deplacement, uläge (ton) 2 300 Max fart, uläge (knop) 18 Räckvidd (NM) 8 000 Uthållighet (dagar) 60 Besättning 38 Beväpning 53-cm torpedtuber (torpeder, sjömålsrobotar, minor) Längd (m) Teknisk Und informerar Nr 2 2013 Försvarets Materielverk Sid 5
MiG-35 projektet åter aktuellt Det ryska projektet MiG-35 som till synes varit mer eller mindre avsomnat har åter blivit högaktuellt. Ryska företaget RAC MiG (Russian Aircraft Corporation MiG eller på ryska РСК «МиГ» -- Российская самолетостроительная корпорация МиГ) har offentliggjort att det förhandlar med den ryska försvarsmakten om ett kontrakt för tillverkning av MiG-35. RAC MiG förväntar sig att kontraktet skrivs på under andra halvan av 2013. Hur många flygplan som skall anskaffas är ännu oklart. Kontraktsskrivandet kan mycket väl komma att presenteras under flygmaterielutställningen MAKS 2013 som går av stapeln i slutet av augusti 2013. Utöver detta har chefen för RAC MiG, Sergei Korotkov, uttryckt en förhoppning om att företaget skall få till stånd en order på MiG- 35 från Indien, trots att franska Dassault Aviation vann den stora upphandlingen där för ett år sedan. Fasta kontrakt är dock ännu ej skrivna varför RAC MiG ser en möjlighet att framhålla MiG-35 egenskaper samt att Indien är en stor kund till rysk flygindustri. MiG-35 har NATO-beteckningen Fulcrum F. Senaste beställningen från Indien till MiG, gällde hangarfartygsbaserade MiG- 29K/KUB. Så vitt det är känt finns endast en prototyp av MiG-35, en tvåsitsig version med beteckning MiG-35D. Den togs fram 2006 genom att tillföra ny utrustning till MiG- 29M2 MRCA (Multi-Role Combat Aircraft) som tidigare erbjudits Malaysia. Främst avionikutrustningen moderniserades varvid flygplanet blev en demonstrator och därmed döptes om till MiG-35. Jämfört med grundversionen av MiG-29 kan MiG-35 anses vara ett nytt flygplan eftersom en stor del av flygplanet omkonstruerats. Lite spetsat kan man säga att MiG -35 är RAC MiG motsvarighet till Sukhoi Su-35 (andra varianter på samma tema är Super Hornet och varför inte Gripen E). I stället för att utveckla flygplanet från grunden har man valt att förse det med ny modern avionik, sensorer, starkare motor, hjälmdisplay, motmedelssystem ny beväpning med mera. Lättare material används samtidigt som flygkroppens delar svetsas istället för att nitas vilket sparar vikt. Likaså bidrar en ökad andel kompositmaterial till viktminskningen. MiG-35 kommer att visas i samband med MAKS 2013, både på den statiska utställningen och under flyguppvisningen. MiG-35D utställd i samband med flygutställningen MAKS 2011. Foto: FMV Sid 6 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 2 2013
MiG-35 projektet åter aktuellt MiG-35 är som Su-35, ett multirollflygplan som snabbt kan skifta mellan jakt- och attackuppgifter, bland annat genom att flygplanet är utrustat med sensorutrustning såsom AESA-radar, elektrooptiska sensorer och varnare av olika slag. Information från dessa behandlas och presenteras på ett entydigt sätt på fullfärgdisplayer för piloten. När MiG- 35 presenterades i samband med flygutställningen Aero India 2007 var flygplanet utrustat med en tidig version av AESA-radarn Zhuk-AE, FGA-29. Den har nu vidareutvecklats med fler antennelement och högre uteffekt som ger längre räckvidd. Radarn kan möjligen få beteckningen Zhuk-A FGA-35 i ryska försvarsmakten. I och med att den ryska försvarsmakten nu är i förhandlingar om ett anskaffningskontrakt bedöms utsikterna på exportmarknaden öka väsentligt. Den nya generationen av MiG-29 består av det hangarfartygsbaserade MiG-29K/KUB, landbaserade MiG-29M/M2 och MiG-35. Dessa flygplan delar gemensam struktur och de starkare motorerna Klimov RD-33MK. Motorerna kan förses med 3D-vektormunstycken om kunden så önskar. Data MiG-35 Fulcrum F Längd Spännvidd Höjd 17,3 m 12 m 5,2 m Vingyta 42 m 2 Tomvikt Normal startvikt Max last Max startvikt Motor 11 500 kg 17 500 kg 6 500 kg 23 500 kg 2 Klimov RD-33MK dragkraft med EBK 2 x 88,3 kn dragkraft max Besättning Operativ topphöjd 2 x 53 kn 1 (MiG-35) eller 2 (MiG-35D) 17 500 m MiG-35 kan lufttankas via slang/trattmetoden MiG-35D beväpnad med åtta jaktrobotar 2 x R-73, 4 x R-77 och 2 x R-27RE. Foto: RAC MiG Teknisk Und informerar Nr 2 2013 Försvarets Materielverk Sid 7
Gergedan fordonsintegrerad RCIED-störare Aselsan har utvecklat en fordonsintegrerad (Radio/ Remote Controlled Improvised Explosive Device) RCIED-störare kallad Gergedan vilken är tänkt att ge konvojer skydd mot RCIED:er. Systemet är i likhet med företagets portabla RCIED-störare, KiRPi, programmeringsbar (SDR Software Defined Radio) och består av en sändarenhet samt en antennplattform. Nyttan med SDR är bland annat att operatören snabbt kan göra ändringar på störningsprofilen, såsom störda frekvensområden samt uteffekt. Exempelvis kan det göras frekvensluckor i störningen för egen kommunikation. Justeringar kan antingen göras på en ansluten dator, alternativt kan justeringar göras via den lösenordsskyddade kontrollenheten. Systemet täcker 20 MHz 3 GHz och har ca 500 W i uteffekt. Primärkraftsbehovet är 2000 kw och kan antingen fås från fordonet alternativt tre stycken sexpack med litiumjonbatterier. Med det senare alternativet erhålls ca 2 timmar kontinuerlig drift. Enligt Aselsan är Gergedan operativ i flera icke-namngivna länder. Data Gergedan Frekvensområde Uteffekt Vikt -Utan batteri Kontinuerlig driftstid 20 MHz 3 GHz < 500 W 51 kg ca 2 timmar med batteri Fordonsintegrerad RCIED-störare från Aselsan. Sändarenheten (t.h.), som täcker 20 MHz - 3GHz, har en kontrollenhet. Denna möjliggör både snabb start av systemet och vissa justeringar av störningsprofilen. Foto: FMV Sid 8 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 2 2013
Taktisk radio AN/PRC-154 Rifleman Den taktiska soldatradion AN/PRC-154 är ett resultat från projektet JTRS (Joint Tactical Radio System), vilket har till uppgift att ta fram taktiska radiosystem för det amerikanska försvaret. JTRS radio bygger på mjukvarudefinierad radio (SDR=Software Defined Radio). Projektet JTRS har verkat ganska länge och definierats om flera gånger på grund av olika tekniska och ekonomiska problem. AN/PRC-154 använder vågformen Soldier Radio Waveform (SRW), vilket är en nyare vågform som använder frekvenser inom L-Band (1750-1850 MHz). Modulationen är QBL-MSK (Quasi-Bandlimited Minimum-Shift Keying), som ger en bithastighet på 1,2 Mbps. Radionät kan kopplas upp automatiskt mellan användarna (så kallat självupprättande nät). Detta är en bra egenskap i urban miljö, där husväggar kan dämpa bort vissa direktförbindelser. En egenskap med den här vågformen jämfört med t ex tal över IP (VoIP) i konventionella radiokanaler är att tidsfördröjningar elimineras, vilket är viktigt i taktiska stridssituationer. Frekvenser finns även inom UHF (225-450 MHz) och det är inte helt klarlagt om vågformen SRW avses att användas för taktiskt och/eller marksamband Close Air Support (CAS), det vill säga samverkan med flygstridskrafter på det typiska flygbandet UHF. Frekvensbandet för SRW är endast angivet till 1755-1850 MHz, enligt andra öppna källor. Data för tillverkarna anger emellertid endast Soldier Radio Waveform samt GPS används för AN/PRC-152, vilken alltså också har frekvensbandet 1250-1390 MHz. AN/PRC-154 Rifleman tillverkas av företagen General Dynamics C4 Systems och Thales Communications. Ansvarig för det delprojekt (JTRS HMS-team) som lett utvecklingen av denna radio är BAE Systems i Wayne NJ, USA. Radion Rifleman är designad för att tillgodose att soldater i grupper och plutoner har kommunikation och är anslutna till ett nätverk. AN/PRC-154 väger inte så mycket, är ruggad och kan lätt appliceras på en uniform. Radion förmedlar tal, data och video samtidigt. Den använder vågformen Soldier Radio Waveform (SRW). Det går att koppla upp en grupp soldater samtidigt, så att alla har möjlighet att tala med alla (så kallad konferensfunktion) och andra samtalsgrupper kan även avlyssnas. Genom en väljare är det möjligt att gå över till andra gruppsamtal. Kommunikationen är krypterad och kan därigenom förmedla enskilda soldaters positioner via inbyggd GPS-funktion, vilket möjliggör att egen lägesbild med styrkor kan presenteras på en karta (sk Blue Force Tracking ). Informationen presenteras på en liten handsfree dator. Den här funktionen kallas för Nett Warrior Situational Awarness. Fordonsmontering av radion är möjlig via en docka. Nycklar för tal/data krypto (COMSEC) och transmissionsäkerhet (TRANSEC) kan laddas via USB eller Rs-232-gränssnitt. Cirka 190 000 AN/PRC-154 planeras att anskaffas av det amerikanska försvaret. Ett mindre antal har tagits fram under 2012 och utrustningen har bl tagits i drift av amerikanska arméns 75:e. Ranger Regiment i Afghanistan, vilket klassas som specialförband. Data AN/PRC-154 Frekvensområde Vågform Datahastighet Modulation SDR arkitektur Uteffekt Förbindelseavstånd Antal förinställda kanaler Gränssnitt Batteritid Storlek Driftstemperatur Vikt UHF-band 225-450 MHz (SRW?) L-Band 1250-1390 MHz (GPS) samt 1750-1850 MHz (SRW) Soldier Radio Waveform (SRW); GPS 1,2 Mbps QBL-MSK (Quasi-Bandlimited Minimum-Shift Keying) SCA 2.2.2 (SCA=Software Communication Architecture) Max 5 W (valbart) Max 2 km (Beroende på förutsättningar) 50 st, med möjlighet att välja 3 samtalsgrupper per kanal USB, RS232, standard headset (H-250), Nett Warrior (gränsnitt mot lägespresentation via en liten armmonterad dator) >10 h 193 63,5 40,64 mm -40 to +55 C 0,77 kg Teknisk Und informerar Nr 2 2013 Försvarets Materielverk Sid 9
Taktisk radio AN/PRC-154 Rifleman Bilden visar radion AN/PRC-154 i en fordonsmonterad docka. Detta koncept kallas för Sidewinder vehicle mount. Foto: General Dynamics C4 Systems. Bilden visar en amerikansk soldat med AN/PRC-154 applicerad i en ficka på uniformen. Foto: Thales Communications. Bilden visar General Dynamics Itronix GB300, som är en ruggad liten dator som kan appliceras på armen. Datorn kan t ex anslutas till AN/PRC-154 och visa på en karta vara andra egna enheter befinner sig (Blue Force Tracking) Denna dator har android som operativsystem. Foto: General Dynamics C4 Systems. Vid strid i bebyggelse är en radio som har möjlighet upprätta nät självständigt ( ad-hoc nät ) viktig. Den lätta taktiska radion AN/PRC-154 har en sådan förmåga. Foto: Thales Communications. Sid 10 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 2 2013
Lösningar och vinnare Lösningar till igenkänningsuppgift 1/2013 Vinnare: Per Maniette, Livgardet. Grattis! DAMS pejlsystem RLM-D GERGEDAN antennplatta och störare Nya uppgifter Bild 1 Bild 2 Sänd ditt svar med e-post till tekniskund@fmv.se senast 2013-06-08. Namn på den först dragna rätta lösningen publiceras i kommande nummer och erhåller pris. Teknisk Und informerar Nr 2 2013 Försvarets Materielverk Sid 11
Sändlista Regeringskansliet FMTS (20 ex varav 2 till GTA/Sensor) UD, Sr (2 ex avsett för Utrikesminister Carl Bildt och Ss) HvSS (2 ex) UD-UrH (1 ex avsett för Amb Pär Ahlberger) SWEDEC (6 ex varav 1 ex AMTEK) Fö (2 ex varav 1 ex SUND) SkyddC (2 ex) FMundSäkC (30 ex) Försvarsmakten FöMedC (2 ex) HKV (15 ex) LEDS (12 ex varav PLANEK, INRI Fi, INRI Fp och Myndigheter central nivå Försvarsdepartementet INRI Lua 3 ex vardera) FHS (30 ex varav 1 ex biblioteket) INS (25 ex varav INSS 10 ex ATS, MTS och FTS 5 ex var) FRA (6 ex, varav 1 ex Ostbo) 5 ex vardera) KBV (2 ex) PROD (10 ex) FOI (22 ex varav 2 ex biblioteket Grindsjön) MUST (25 ex) LG (5 ex) Övriga organisationer I 19 (5 ex) Centralförbundet Folk och Försvar (2 ex) K 3 (20 ex varav 10 ex 32. Undbat., 2 ex Flyg E, 5 ex SOG) P 4, P 7 (7 ex vardera) Myndigheter som hör till övriga departement A 9 (5 ex) RPS, SIUN (2 ex) Lv 6 (5 ex varav 1 ex byggn 116 skolhus) ISP (2 ex) Ing 2 (5 ex) FORTV (7 ex. 1 ex Rolf Dalenius, 1 ex Anders Persson) LedR (17 ex. varav 3 ex FMTKSE, LedR Telekrigbat och Krigsarkivet (1 ex) FHQ/ROL 2 ex) Lantmäteriet Geo SE (1 ex) TrängR (5 ex) 1.ubflj (5 ex) Inom FMV 3.sjöstridsflj (5 ex) GD (1 ex) 4.sjöstridsfl (5 ex varav 1 ex RDDIV) SML (5 ex) Amf 1 (5 ex) AK Mark (7 ex) MarinB (2 ex) AK Sjö (7 ex) F7 (5 ex) AK Led (7 ex) F 17, F 21 (11 ex vardera) AK Flyg&Rymd (5 ex) Hkpflj (6 ex) AK Gem (5 ex) FMLOG (10 ex) Ak Log (5 ex) FMTM (2 ex) Gripen (5 ex) MHS K, MHS H (5 ex vardera varav 1 till biblioteket) FSV (10 ex) MSS (20 ex) Bibliotek (1 ex) SSS (20 ex) Information (1 ex) LSS (20 ex) Arkiv (Digitalt) FMV - Försvarets Materielverk SML Teknisk Und, 115 88 Stockholm Teknisk Und Informerar är ett informationsblad som beskriver materiel inom i första hand mark-, flyg och marinstridskrafterna. Informationsbladet utkommer ca 6 nummer per år. Ansvarig utgivare Per-Olof Bengtsson (per-olof.bengtsson@fmv.se) Redaktion: 08-782 56 25 (tekniskund@fmv.se) Sid 12 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 2 2013