Risk och kapitalhantering information enligt Pelare 3

20 09 Risk och kapitalhantering information enligt Pelare 3

Innehåll Sidan Inledning 2 Riskhantering 3 Riskorganisationen 5 Rapportering och uppföljning av risk- och kapitalsituationen 5 Kreditrisk 6 Beräkning av kreditrisker 6 Säkerheter 13 Kreditportföljen 15 Nedskrivningar och förfallna fordringar 20 Kapitalkravet för kreditrisker 24 Motpartsrisk 30 Betalningsrisk 31 Marknadsrisk 32 Riskmätning 32 Risken i Handelsbanken Capital Markets mätt som VaR 33 Ränterisk 34 Aktiekursrisk 35 Valutakursrisk 35 Råvaruprisrisk 35 Likviditetsrisk 36 Operativ risk 38 Risker i försäkringsrörelsen 39 Kapitalbas och kapitalkrav 40 Kapitalbasen 40 Kapitalkravet 40 Kapitaltäckning för det finansiella konglomeratet 41 Modell för ekonomiskt kapital 42 Kapitalplanering 43 Svenska Handelsbanken AB (publ) Organisationsnummer: 502007-7862. Styrelsens säte: Stockholm www.handelsbanken.se This report is also available in English. 1

Inledning Informationen i detta dokument syftar till att ge information om risker, riskhantering och kapitaltäckning i enlighet med Pelare 3 i kapitaltäckningsregelverket (Basel II). Informationskraven har preciserats närmare i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2007:5). Fullständig information publiceras varje år i denna form. För periodisk information hänvisas till respektive delårsrapport. Informationskraven i Pelare 3 omfattar bland annat beskrivning av bankens kapitalkrav beräknade enligt föreskrivet kapitalkrav för kredit-, marknads- och operativ risk (Pelare 1), samt information kring bankens egna interna processer som upprättats och dokumenterats för att utvärdera bankens totala kapitalbehov (Pelare 2). Det senare inkluderar även risktyper utöver de som återfinns i Pelare 1. Svenska Handelsbanken AB (publ) 1 är moderbolag i Handelsbankskoncernen. I kapitaltäckningssammanhang är det den finansiella företagsgruppen och inte koncernen som träffas av kapitalkrav. I detta dokument lämnas information således i första hand för den finansiella företagsgruppen. Därutöver omfattas Handelsbanken även av reglerna kring finansiella konglomerat. Konglomeratregelverket innebär en sammanläggning av kapitalkraven för den finansiella företagsgruppen och kapitalkravet för försäkringsrörelsen. Konglomeratet omfattas inte av reglerna i Pelare 3. I den finansiella företagsgruppen konsolideras koncernens dotterbolag fullständigt, medan intressebolagen konsolideras fullständigt alternativt enligt kapitalandelsmetoden. Upplysningar om vilka dotterbolagen är finns i koncernens årsredovisning. De företag som inte ingår i den finansiella företagsgruppen och som därför inte omfattas av kapitaltäckningskrav enligt kapitaltäckningsregelverket framgår av tabellen nedan. Handelsbanken har under 2009 fortsatt att införa metoden för intern riskklassificering avseende ytterligare exponeringar, i enlighet med den plan som godkänts av Finansinspektionen. Banken har vid utgången av 2009 beräknat kapitalkravet med IRK-metoden för cirka 90 procent av de totala riskvägda tillgångarna, beräknade enligt Basel II-reglerna. Därutöver har Handelsbanken arbetat med en ansökan om att gå över till avancerad metod för bankens IRK-godkända exponeringar, med målsättningen att avancerad metod ska införas under 2010. Handelsbanken har under 2009 haft målsättningen att primärkapitalrelationen enligt Basel II långsiktigt bör vara i intervallet 9 11 procent och att Tillgängliga finansiella resurser (Available Financial Resources, AFR) ska uppgå till minst 120 procent av ekonomiskt kapital (Economic Capital, EC). Företag som inte ingår i den finansiella företagsgruppen Organisationsnummer Säte Handelsbanken Liv Försäkrings AB (koncernen) 516401-8284 Stockholm Handelsbanken Försäkring AB 516401-8326 Stockholm Svenska Re S.A. RCS Lux B-32053 Luxemburg Handelsbanken Skadeförsäkrings AB 516401-6767 Stockholm Handelsbanken Renting AB 556043-2766 Stockholm Flisekompaniet Holding AS 992999136 Oslo Gryck Invest AB 556759-2505 Göteborg Festival AS 993798304 Søgne Plastal Industri AB 556532-8845 Göteborg 1 Organisationsnummer: 502007-7862. 2

Riskhantering Graden av osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen var under året stor. Företagen fick anpassa sig till en lägre efterfrågan och arbetslösheten steg. Det är en utveckling som direkt eller indirekt drabbar bankens kunder och därigenom banken. Däremot har inte lågkonjunkturen i sig förändrat bankens sätt att bedriva affärer. Alla affärsbeslut beaktar alltid risken i förändrade omvärldsförutsättningar och det har visat sig över tiden i form av låga kreditförluster och en jämn resultatutveckling. Handelsbanken har heller inte utnyttjat vare sig stats- eller centralbanksstöd. Kreditförluster i procent av utlåning 1997 2009 % 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 0,0-0,2 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 Handelsbanken Övriga nordiska banker* * För perioden fram till och med 2000 ingår endast svenska banker. Bankens strikta förhållningssätt till risk innebär att banken medvetet undviker att delta i affärer med hög risk även om ersättningen för ögonblicket är hög. Den låga risktoleransen upprätthålls genom en stark riskkultur som är uthållig över tiden och som gäller på alla områden i koncernen. Kreditgivningen har en stark lokal förankring, där den nära kundrelationen verkar för låga kreditrisker. Marknadsrisker i bankens affärsverksamhet tas i allt väsentligt endast som ett led i att lösa kunders placeringsoch riskhanteringsbehov. Likviditetssituationen i banken planeras så att affärsverksamheten inte begränsas när störningar inträffar på de finansiella marknaderna. Det strikta förhållningssättet till risk innebär att banken kan vara en stabil och uthållig affärspartner till kunderna. Bankens syn på kundrelationerna visar sig också i att banken behåller krediterna i egen bok i stället för att värdepapperisera och sälja dem vidare. Det bidrar både till god riskhantering och att en hög servicenivå kan upprätthållas även när verksamheten och de marknader banken verkar på utsätts för påfrestningar. Samma principer för bankens inställning till risk gäller i alla länder där banken har verksamhet och är vägledande i den fortsatta utlandsexpansionen. Handelsbanken har under hela finanskrisen haft god tillgång på likviditet och den totala likviditetsreserven har kontinuerligt byggts upp under perioden. Dels förklaras detta av att banken haft tillgång till de finansiella marknaderna via sina kort- och långfristiga finansieringsprogram, dels beror den goda tillgången på likviditet på en ökad inlåning från institutioner och allmänheten, vilket kommit som en följd av bankens goda förtroende i marknaden. Centrala Finansavdelningens likviditetsportfölj, som är en del av bankens likviditetsreserv, har en utpräglat låg riskprofil och består främst av statsobligationer, säkerställda- och statsgaranterade obligationer. Den samlade likviditetsreserven ger en hög motståndskraft mot eventuella störningar på de finansiella marknaderna. Vid årsskiftet översteg bankens likviditetsreserv 450 miljarder kronor. Denna reserv täcker bankens likviditetsbehov i mer än två år utan tillgång till ny marknadsfinansiering. Bankens kapitalsituation har stärkts under året. Banken har haft en stabil intjäning. Detta har tillsammans med låga kreditförluster, givet omvärldsförutsättningarna, bidragit till den starka positionen. Vidare har den låga riskprofilen i kreditportföljen lett till jämförelsevis lågt kapitalkrav för kreditrisker. Banken har även emitterat 2,7 miljarder kronor i primärkapitallån. Den starka kapitalsituationen är en bra försäkring mot försämrade omvärldsförutsättningar. Handelsbanken är en universalbank och har därmed ett brett utbud av olika bank- och försäkringsprodukter. Därigenom uppkommer en rad olika risker som identifieras, mäts och hanteras på ett systematiskt sätt inom koncernens alla delar. Risker i Handels banken Kreditrisk Marknadsrisk Likviditetsrisk Operativ risk Försäkringsrisk Fastighetsrisk Affärsrisk Beskrivning Kreditrisk är risken att banken ska drabbas av ekonomisk förlust som följd av att bankens motparter inte kan fullfölja sina kontraktsenliga förpliktelser. Marknadsriskerna härrör från förändringar i priser och volatiliteter på de finansiella marknaderna. Marknadsriskerna delas in i ränterisker, aktiekursrisker, valutakursrisker och råvaruprisrisker. Likviditetsrisk är risken för att banken inte kan fullgöra sina betalningsförpliktelser när dessa förfaller, utan att drabbas av oacceptabla kostnader eller förluster. Operativ risk är risken för förluster till följd av icke ändamålsenliga eller misslyckade interna processer, mänskliga fel, felaktiga system eller externa händelser. Definitionen inkluderar legal risk. Risken i en försäkrings utfall, som beror på den försäkrades livslängd eller hälsa. Risken i prisförändringar på bankens fastighetsinnehav. Risken för oväntade resultatförändringar som inte är hänförliga till de ovan beskrivna riskslagen. Bankens helhetssyn på sin risk- och kapitalhantering kan beskrivas i termer av fyra nivåer av riskkontroll och riskhantering: 3

1. Affärsverksamheten Banken präglas av en tydlig ansvarsfördelning där varje affärsenhet bär det fulla ansvaret för sina affärer och för att riskerna hanteras. Den som bäst känner kunden och marknadsförutsättningarna har bäst möjlighet att bedöma risken och kan också på ett tidigt stadium agera om eventuella problem uppkommer. Varje kontor och varje resultatansvarig enhet bär ansvaret för att hantera uppkomna problem. En följd av detta är att det finns starka incitament till hög riskmedvetenhet och till försiktighet i affärsverksamheten. 2. Verksamhetsnära kontroll av riskerna Ansvarstagandet hos den som tar affärsbeslut kompletteras med en lokal kontroll av riskerna inom de olika affärsområdena och i regionbankerna. Det säkerställer att risktagandet inte blir för stort i den enskilda affären eller i den lokala verksamheten. Den verksamhetsnära riskkontrollen gör riskbedömningar, kontrollerar bland annat limiter och att de enskilda affärerna dokumenteras och utförs på ett sätt som inte medför okända risker. Den verksamhetsnära riskkontrollen rapporterar bland annat till den Centrala Riskkontrollen 3. Central kontroll Behovet av central uppföljning av risk- och kapitalsituationen ökar med graden av decentraliserade affärsbeslut. De centrala kredit- och riskfunktionerna är således en naturlig del av bankens affärsmodell. Den Centrala Kreditavdelningen förbereder beslut som fattas av styrelsen eller dess kreditkommitté. Den Centrala Kreditavdelningen säkerställer också att kreditbedömningarna sker på ett enhetligt sätt och att kreditgivningen sker i enlighet med den kreditpolitik styrelsen har beslutat om. Vidare ansvarar den Centrala Kreditavdelningen för identifiering av risker i alla större individuella engagemang och agerar stödjande och rådgivande till den övriga kreditorganisationen. Den Centrala Riskkontrollen har till uppgift att identifiera, mäta, analysera och rapportera koncernens alla väsentliga risker. Den Centrala Riskkontrollen övervakar också att riskerna och riskhanteringen lever upp till bankens låga risktolerans. Vidare ansvarar Centrala Riskkontrollen för att det finns en väl avvägd lokal riskkontroll i affärsområdena och dotterbolagen, att risker mäts på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt och att bankens ledning löpande får rapporter och analyser om den aktuella risksituationen. 4. Kapitalplanering Om Handelsbanken trots arbetet i de tre beskrivna nivåerna skulle råka ut för allvarliga förluster, håller banken ett kapital som ska säkerställa bankens fortlevnad även efter extrema händelser. Det är kapitalsituationen bedömd enligt det legala kapitalkravet, som tillsammans med beräkningen av ekonomiskt kapital och stresstester utgör grunderna i kapitalplaneringen. Genom stresstester identifieras vilka åtgärder som behöver förberedas eller genomföras för att kapitaliseringen vid varje tidpunkt ska vara tillfredsställande. Utöver den formella riskorganisationen har den Centrala Finansavdelningen ansvar för att koncernen vid varje tidpunkt har en tillfredsställande likviditet och håller beredskap för att snabbt kunna stärka likviditeten vid behov. Likviditetssituationen rapporteras dagligen till CFO och regelbundet till bankens VD och styrelse. Utöver dessa fyra nivåer av riskhantering granskar såväl interna som externa revisorer verksamheten. Att banken sedan länge har en väl fungerande riskhantering visar sig bland annat i att banken under lång tid haft lägre kreditförluster än konkurrenterna. Det kan huvudsakligen tillskrivas riskarbetet i affärsverksamheten och den verksamhetsnära riskkontrollen. Den ökade riskkänsligheten i beräkningen av kapitalkravet som följer av Basel II-regelverket ställer större krav på koncernens riskhantering och kapitalplanering. Dessa funktioner har under de senaste åren därför fått en förstärkt roll i koncernen. Banken är godkänd för grundmetoden i systemet med intern riskklassificering vid beräkning av kapitalkrav för kreditrisk. Banken har under 2009 ansökt hos Finansinspektionen om att få tillämpa avancerad metod för kapitalkravsberäkningen. Målet är ett införande under 2010. Fyra nivåer av riskhantering Fyra nivåer av riskhantering Affärsverksamhet Verksamhetsnära riskkontroll Central riskkontroll Kapitalplanering Intern/extern revision 4

Riskorganisationen Handelsbankens styrelse ansvarar för att bedöma och övervaka de risker som uppstår i koncernens verksamhet. Styrelsen fastställer policydokument och instruktioner som beskriver hur olika risker ska hanteras och rapporteras. Styrelsen fastställer också beslutsstrukturen för kreditlimiter. Det löpande ansvaret för den samlade riskbedömningen åvilar den Centrala Riskkontrollen som rapporterar till CFO. Rapportering sker också till bankens VD och styrelse. Ansvaret innebär att säkerställa att beslutsunderlag utarbetas rörande riskmått och limiter och att det finns ändamålsenliga informations- och rapportsystem utarbetade för dessa. Den Centrala Riskkontrollen ansvarar vidare för att koncernens risker identifieras och kontrolleras och för de modeller som används för att mäta dessa samt att föreslå riskreducerande åtgärder. För marknads- och likviditetsrisker beslutar styrelsen om totala limiter för hela koncernen inom respektive riskslag. Därefter fördelar VD och CFO ut de olika limiterna på de olika affärsområdena. Inom varje affärsområde som fått sig en tilldelad limit finns en lokal riskkontroll, som rapporterar riskexponering både till den Centrala Riskkontrollen och till affärsområdet. VD svarar för att banken bedriver en kapitalplanering som säkerställer att koncernens kapitalförsörjning är tryggad. Ansvaret för att mäta tillgängligt kapital och för tillämpningen av koncernens kapitalplanering ligger hos chefen för avdelningen för Kapital. Däri ligger att svara för att det tillgängliga kapitalet har rätt storlek och att kapitalbasen har rätt sammansättning med avseende på primär- och supplementärkapital. Den Centrala Finansavdelningen ansvarar för koncernens likviditet och finansiering, och för att genomföra sådana riskhanteringsåtgärder som beslutas av bankens CFO. Den Central Riskkontrollen, avdelningen för Kapital och den Centrala Finansavdelningen är alla avdelningar inom den Centrala Finans- och ekonomiavdelningen, vars chef är bankens CFO. RAPPORTERING OCH UPPFÖLJNING AV RISK- OCH KAPITALSITUATIONEN Kreditrisksituationen rapporteras kvartalsvis i styrelsen med avseende på volymutveckling, nödlidande krediter, information från bankens kreditriskmodeller med mera. Utöver den rapportering av krediter med reserveringsbehov som görs inom ramen för den externa redovisningen, rapporteras fallerade krediter löpande för att tillgodose informationsbehovet i den interna kreditriskmodellen och beräkningen av kapitalkravet. Dessutom gör varje kontor kvartalsvis en riskrapport, det vill säga en genomgång av sina kreditengagemang, för att identifiera och rapportera krediter där kredittagarens återbetalningsförmåga försämrats och bankens säkerheter är eller befaras bli otillräckliga. Risken klassificeras som tänkbar eller påtaglig risk respektive som sannolik eller konstaterad förlust. Normalt identifieras problem tidigt och riskbegränsande åtgärder vidtas innan ett engagemang blir nödlidande. Riskrapporter föredras kvartalsvis i regionbanks- och dotterbolagsstyrelserna samt i bankens styrelse. För tradingverksamhet, internbank, hypoteksrörelse och andra mindre marknadsrisktagande enheter kontrolleras de finansiella riskerna och limitutnyttjandet dagligen och sammanställs vid behov eller minst veckovis. Likviditetsriskerna rapporteras till bankens ledning dagligen. Månadsvis sker en fördjupande uppföljning av risksituationen för marknads- och likviditetsrisker till bankens Riskkommitté där bankens CFO är ordförande. I kommittén rapporteras eventuella limitöverträdelser och den aktuella risksituationen per riskslag och aggregerat för hela koncernen. Riskkommitténs analyser och iakttagelser rapporteras regelbundet till bankens VD och styrelse. Kapitalsituationen rapporteras veckovis till CFO och chefen för Kapital utifrån en kortsiktig kapitalprognos. I de fall olika gränsvärden passeras eller om chefen för Kapital av annan anledning bedömer det som lämpligt sker en vidarerapportering till VD. Utifrån det medel- och långsiktiga perspektivet sammanfattas kapitalsituationen kvartalsvis i Kapitalkommittén. En fullständig uppdatering av prognosen sker kvartalsvis och när signifikant ändrade marknadsförutsättningar uppstår. Rapportering till bankens styrelse sker kvartalsvis och därutöver vid behov. Likviditetsrisken rapporteras dagligen till bankens ledning. Varje månad, inför varje styrelsemöte och i övrigt vid behov, sammanträder Likviditetskommittén som är rådgivande till chefen för Centrala Finansavdelningen. Där föredras den aktuella likviditetssituationen, resultat av stresstester, scenarioanalys och annan information som är relevant för bedömning av koncernens likviditetssituation. 5

Kreditrisk Kreditrisk definieras som risken att banken ska drabbas av ekonomisk förlust som följd av att bankens motparter inte kan fullfölja sina kontraktsenliga förpliktelser. Kreditprocessen i Handelsbanken utgår från övertygelsen att en decentraliserad organisation med lokal närvaro ger hög kvalitet i kreditbesluten. Banken eftersträvar att vara en relationsbank och kontoren håller löpande kontakt med kunden, vilket ger en djup förståelse för varje enskild kund och en kontinuerligt uppdaterad bild av privatkunden, företaget eller institutet. I Handelsbankens decentraliserade organisation bär kundansvarigt kontor det fulla kreditansvaret. Kund- och kreditansvar ligger på kontorschefen, eller den medarbetare på det lokala kontoret som kontorschefen utser. De flesta medarbetare på kontor har personliga beslutandelimiter för krediter eller kreditlimiter för de kunder som de ansvarar för. Vid behov av större krediter finns beslutsinstanser på regional och central nivå. De största kreditlimiterna beslutas av styrelsens kreditkommitté, där ärenden har förberetts av den Centrala Kreditavdelningen. Utan tillstyrkan av kreditansvarigt kontor kan dock ingen kreditansökan processas vidare i banken. I decentraliseringen ligger också att underlaget för kreditbeslut alltid utarbetas av det kreditansvariga kontoret oavsett om det slutgiltiga beslutet fattas på kontoret, på regional nivå eller på central nivå. Underlaget för kreditbeslut innehåller bland annat allmän och ekonomisk information om kredittagaren, en bedömning av dennes återbetalningsförmåga, värdering av säkerheter, krediter och kreditvillkor. För kredittagare vars sammanlagda krediter överstiger 1 miljon kronor (vid bostadsfinansiering 6 miljoner kronor) fattas kreditbeslutet i form av en kreditlimit. Beviljade kreditlimiter gäller högst ett år. Förlängning sker genom att kontoret utarbetar ett motsvarande underlag som vid en ny kredit och beslutsordningen är densamma. Handelsbanken är inte en massmarknadsbank utan är selektiv i kundurvalet och kredittagarna ska vara av hög kvalitet. Kvalitetskravet åsidosätts aldrig till förmån för högre kreditvolymer eller för att erhålla högre avkastning. Av den samlade limitvolymen för kreditexponeringar var 95 procent (97) till kunder med en bedömd återbetalningsförmåga som var normal eller bättre än normal, det vill säga hade en riskklassificering mellan ett och fem i bankens tiogradiga skala för riskklassificering. Det lokala kontorets nära kontakt med kunden gör också att kontoret snabbt kan identifiera och agera vid eventuella problem. Det medför att banken i många fall kan agera snabbare, innan problemen har blivit stora, än vad som hade varit möjligt vid en mer centraliserad hantering av problemkrediter. Kontoret har också det fulla ekonomiska ansvaret för kreditgivningen. Kontoret hanterar således de problem som uppstår när en kund brister i betalningsförmåga och bär eventuella kreditförluster. Vid behov får kontoret stöd från det regionala huvudkontoret och från centrala avdelningar. Bankens arbetssätt leder till att alla som gör affärer förknippade med kreditrisk tillägnar sig ett väl etablerat synsätt för sådana risker. Detta synsätt utgör en viktig del av bankens kultur. Beräkning av kreditrisker Banken ansökte 2005 hos Finansinspektionen om att få använda en intern riskklassificeringsmetod (IRK) för att beräkna kapitaltäckningskravet för kreditrisk och 2007 fick banken ett sådant tillstånd. Tillståndet omfattade den finansiella företagsgrupp som Svenska Handelsbanken AB (publ) leder samt bolagen Svenska Handelsbanken AB (publ) och Stadshypotek AB (publ). Härefter har banken ansökt och erhållit motsvarande tillstånd avseende Handelsbanken Finans AB 2 och Handelsbanken Rahoitus Oy 3. Även vissa exponeringar i dotterbolagen Handelsbanken S.A i Luxemburg samt ZAO Svenska Handelsbanken i Ryssland rapporteras enligt IRK-metoden. Därutöver har Finansinspektionen medgett tidsbestämt respektive permanent undantag från tillämpning av IRK för vissa exponeringar, där schablonmetoden istället kommer att tillämpas. Det medgivna permanenta undantaget omfattar exponeringar mot stater, Sveriges riksbank och svenska kommuner. Tidsbestämt undantag omfattar så kallade portföljer av oväsentlig storlek definierade enligt Finansinspektionens regler samt de aktieexponeringar som banken innehade per årsskiftet 2007/2008. Portföljen i Lokalbanken i Nordsjælland a/s 4 vilken numera ingår i Regionbank Danmark, samt portföljen i Handelsbanken Fonder AB 5 hänförs till så kallade portföljer av oväsentlig storlek. Banken har vid utgången av 2009 beräknat kapitalkravet med IRK-metoden för cirka 90 procent av de totala riskvägda tillgångarna, beräknade enligt Basel II-reglerna. De portföljer som ingår är svenska regionbanker, Regionbanken Norge, Regionbanken Finland, Regionbanken Danmark, Handelsbanken Finans i Sverige och Finland, betydande delar av regionbankerna i Storbritannien, bankens exponeringar mot andra banker (institutsexponeringar) samt betydande delar av affärsområdena Handelsbanken International och Handelsbanken Capital Markets. 2 Organisationsnummer: 556053-0841. 3 Organisationsnummer: 000112308-8. 4 CVR nr: 59173812. 5 Organisationsnummer: 556418-8851. 6

Beslutandenivåer för krediter Andel av antal limiter Styrelsen Styrelsens kreditkommitté Andel av limitbelopp 7% 73% Andel av antal limiter Andel av limitbelopp Centrala Kreditavdelningen * 2% Styrelse Styrelse Styrelse 4% 34% Kreditkommitté Kreditkommitté Kreditkommitté Kreditutskott 18% 57% Kontor Kreditkommitté utländska filialkontor 5% Regionbanker Handels banken International Handels banken Finans Stadshypotek * Flertalet av de krediter som lämnas av Stadshypotek beviljas på kontorsnivå i regionbanksrörelsen. Riskklassificeringssystemet Handelsbankens riskklassificeringssystem består av ett antal olika system, metoder, processer, rutiner och mekanismer som stöder Handelsbankens klassificering och kvantifiering av kreditrisk. Genom Handelsbankens interna riskklassificeringssystem mäts kreditrisken i all verksamhet på ett tillförlitligt och konsekvent sätt. Riskklassificeringen bygger på bankens interna rating, som grundar sig på kontorets bedömning av varje motparts återbetalningsförmåga. Ratingen bestäms av risken för finansiella påfrestningar och motståndskraften vid sådana påfrestningar. Metodiken och klassificeringen bygger på den ratingmodell som tillämpats av banken under ett stort antal år. Den interna ratingen är den viktigaste beståndsdelen i bankens modell för att beräkna kapitaltäckning enligt Basel II-regelverket (IRK-modellen). Ratingen är dynamisk, det vill säga den omprövas om det finns tecken på att motpartens återbetalningsförmåga har ändrats. Vidare omprövas ratingen med den periodicitet som regelverket föreskriver. I huvudsak görs klassificeringen av den som är ansvarig för att bevilja en kredit. Exponeringsklasser En av kapitaltäckningsregelverkets grundförutsättningar är att institutets exponeringar övergripande kategoriseras till av regelverket givna exponeringsklasser. Antalet exponeringsklasser är avhängigt av vilken metod som används vid beräkning av kreditrisk. Exponeringar som ska beräknas enligt schablonmetod kan hänföras till 15 olika exponeringsklasser medan det i IRK-metod återfinns sju exponeringsklasser. Banken använder olika modeller för beräkningen av kreditrisk beroende på typ av exponering. Den övergripande indelningen i exponeringsklasser enligt IRK-metod är stats-, instituts-, företags-, hushålls- och aktieexponeringar samt positioner i värdepapperiseringar. Härtill kommer så kallade motpartslösa exponeringar det vill säga tillgångar där det inte krävs en prestation från någon motpart. I vissa exponeringsklasser återfinns undergrupper där särskilda modeller tillämpas. Praktiskt görs indelningen i exponeringsklasser och undergrupper genom att handläggare vid kundansvarigt kontor eller enhet bestämmer vilken kreditbedömningsmall som ska användas i samband med att motparten ges en rating. Till statsexponeringar hänförs exponeringar mot stater, centralbanker och statliga myndigheter. Till institutsexponeringar hänförs exponeringar mot motparter som är definierade såsom bank och övriga kreditinstitut samt vissa värdepappersbolag. Hushållsexponeringar innefattar dels exponeringar mot privatpersoner, dels exponeringar mot enskilda näringsidkare där den totala exponeringen inom koncernen uppgår till högst 5 miljoner kronor. Därutöver ingår företag som är juridiska personer där den totala exponeringen inom koncernen uppgår till högst 5 miljoner kronor (exklusive bostadskrediter), samtidigt som företagets omsättning högst uppgår till 50 miljoner kronor. Hushållsexponeringar delas upp i två undergrupper; fastighetskrediter och övriga hushållsexponeringar. Till företagsexponeringar hänförs exponeringar mot ickefinansiella företag, bestående av juridiska personer som har en total exponering inom koncernen som överstiger 5 miljoner 7

kronor eller där företagets omsättning överstiger 50 miljoner kronor samt enskilda näringsidkare med en total exponering mot koncernen som överstiger 5 miljoner kronor. Förutom vanliga icke-finansiella företag ingår i exponeringsklassen försäkringsbolag, bostadsrättsföreningar samt exponering i form av så kallad specialfinansiering. Till aktieexponeringar hänförs bankens innehav i aktier som inte utgör en del av handelslagret. För aktieexponeringar som banken innehade per årsskiftet 2007/2008 har kapitalkravet under 2009 beräknats enligt schablonmetoden. Därefter tillkommande aktieexponeringar har beräknats enligt IRK-metod. Vid indelningen i exponeringsklasser enligt schablonmetod hänförs bankens volymer till exponeringsklasserna stater och centralbanker, kommuner, institut, företag, hushåll, exponering med säkerheter i fastigheter, oreglerade poster samt övriga poster. Med oreglerade poster avses exponeringar där förfallna ränte- eller kapitalbelopp kvarstår obetalda sedan mer än 90 dagar, beräknat från den ursprungliga avtalade betalningstidpunkten. I exponeringsklassen övriga poster inkluderas bland annat förutbetalda kostnader, innehav i aktier, inneliggande kassa och omyntat guld. Metoder för riskklassificeringen För att kvantifiera bankens kreditrisker beräknas sannolikheten för att kunder ska fallera (probability of default, PD), hur stor exponering banken har om fallissemang inträffar (exposure at default, EAD) och hur stor andel av exponeringen som banken förlorar vid fallissemang (loss given default, LGD). Fallissemang definieras som att motparten är 90 dagar sen med betalning, eller att det redan tidigare än så gjorts en bedömning av att motparten inte kommer att kunna betala kontraktsenligt. PD-värdet uttrycks som ett procenttal, där ett PD-värde på 0,5 procent statistiskt betyder att en kredittagare av 200 väntas fallera inom ett år. En fallerad kredit betyder inte nödvändigtvis att banken drabbas av förluster eftersom det i de flesta fall finns säkerhet för exponeringen. Dessutom betyder ett fallissemang inte att det är uteslutet att motparten vid något tillfälle kommer att betala. För företags- och institutsexponeringar översätts den interna ratingen som sätts av kreditorganisationen för varje motpart direkt till en riskklass på en skala mellan 1 och 10. För varje riskklass beräknas en viss genomsnittlig fallissemangssannolikhet (PD). För företagsexponeringar tillämpas standardiserade värden för förlustandelen givet fallissemang (LGD) som bestäms av regelverket. Vilket standardiserat värde som får användas styrs av vilken säkerhet som finns för en viss exponering. Även för hushållsexponeringar utgår riskklassificeringen från den interna rating som åsätts alla kreditkunder. Ratingen översätts inte direkt till en riskklass som för företagsexponeringar, utan de olika exponeringarna sorteras i ett antal mindre grupper, beroende på vissa faktorer, som till exempel typ av kredit, betalningsskötsel, om det finns en eller flera låntagare med mera. För var och en av de mindre grupperna har en genomsnittlig fallissemangssannolikhet beräknats och beroende på vilken fallissemangssannolikhet som beräknats har grupperna sorterats in i någon av de tio riskklasserna. Olika modeller används för exponeringar mot privatpersoner respektive för småföretag, men principen är densamma. För hushållsexponeringar bestäms förlustandelen givet fallissemang (LGD) av bankens egen förlusthistorik och inte av regelverket. Här tillämpas olika värden för de två undergrupperna inom hushållsexponeringar; fastighetsexponeringar respektive övriga exponeringar. För fastighetsexponeringar i Sverige tillämpas olika värden beroende på exponeringens belåningsgrad. För övriga exponeringar styrs LGD-värdet av faktorer som kan bero på säkerhet, produkt eller liknande. För alla exponeringsklasser har en viss genomsnittlig fallissemangssannolikhet (PD) beräknats för var och en av riskklasserna. Fallissemangssannolikheten grundar sig på beräkningar av hur stor andelen fallissemang varit historiskt för olika typer av exponeringar. Den genomsnittliga fallissemangssannolikheten justeras därefter med en säkerhetsmarginal och en konjunkturjusteringsfaktor. Säkerhetsmarginalen syftar till att säkerställa att fallissemangssannolikheten inte underskattas. Konjunkturjusteringsfaktorn beaktar att den uppmätta fallissemangssannolikheten per riskklass kan förväntas variera med konjunkturen. Den fallissemangssannolikhet som används för riskviktningen behöver därför justeras i förhållande till var i konjunkturcykeln bankens låntagare befunnit sig under den period som ligger till grund för beräkningarna. Konjunkturjusteringarna grundar sig på bankens interna historik för åren 1985 till 2009. Handelsbankens metod för konjunkturjustering syftar till att utjämna konjunkturvariationer i fallissemangsrisk (PD) per riskklass. Under 2009 medförde konjunkturjusteringen att banken justerade upp de PD-värden som uppmätts utifrån den interna historiken, trots att ekonomin befann sig i en lågkonjunktur och motparter kan förväntas ha migrerat till sämre riskklasser. När exponeringsbeloppet (EAD) ska beräknas sker vissa justeringar av den bokförda exponeringen. Framför allt gäller det olika typer av åtaganden där exponeringen kan öka utan ett aktivt beslut av banken. Exempel på det är kreditlöften eller revolverande krediter, där banken avtalar med kunden om att denne får låna upp till ett visst belopp i framtiden. Denna typ av åtaganden utgör en kreditrisk som också ska kapitaltäckas. Normalt betyder det att istället för den faktiska ianspråktagna exponeringen används den beviljade krediten, som justeras med en viss konverteringsfaktor (KF) för den del av krediten som inte är utnyttjad av kunden. För företagsexponeringar är konverteringsfaktorerna bestämda av regelverket, medan banken för hushållsexponeringar använder egenberäknade konverteringsfaktorer. Här styrs konverteringsfaktorn framför allt av vilken produkt som avses, men även andra faktorer kan spela in. 8

PD-intervall samt andel av exponering per exponeringstyp, företag, exklusive fallerade krediter PD-intervall samt andel av exponering per exponeringstyp, hushåll, exklusive fallerade krediter Andel av exponering, % 35 30 25 20 15 10 5 Andel av exponering, % 60 50 40 30 20 10 0 <0,05 0,05 0,30 0,30 0,60 0,60 1,00 >1,00 PD, % 0 <0,05 0,05 0,30 0,30 0,60 0,60 1,00 >1,00 PD, % Lån Räntebärande värdepapper Övriga produkter Lån Övriga produkter PD-intervall samt andel av exponering per exponeringstyp, institut, exklusive fallerade krediter Andel av exponering, % 60 50 40 30 20 10 0 <0,05 0,05 0,30 0,30 0,60 >1,00 PD, % Lån Räntebärande värdepapper Övriga produkter Riskmåtten (PD, EAD, LGD) används förutom vid kapitaltäckningsberäkningen även för prissättning av risk i den enskilda affären och vid beräkning av ekonomiskt kapital (Economic Capital, EC). Nya krediter som bedöms ha högre risk än normalt avslås oavsett pris och oavsett vilka säkerheter som erbjuds. Den använda metoden medför att bankens historiska förluster får en direkt inverkan på riskberäkningar och kapitalkrav, vilket bidrar till det för banken positiva utfallet av de nya kapitaltäckningsreglerna. För företags-, instituts- och hushållsexponeringar återges i diagrammen hur exponeringen fördelar sig mellan obligationer och andra räntebärande värdepapper respektive lån och övriga produkter. Diagrammen visar hur exponeringarna, exklusive fallerade krediter, fördelar sig mellan olika PD-intervall inom respektive motpartskategori. För de exponeringar som återfinns i ett visst intervall visas hur exponeringarna fördelar sig mellan lån, räntebärande värdepapper och övriga typer av produkter. Övriga produkter är till exempel derivat, garantier och kreditlöften. De PD-värden som används är de som tillämpas för den legala kapitaltäckningsberäkningen. Detta innebär att det finns marginaler i form av konjunktur- och säkerhetsjusteringar i PDvärdena, vilket gör att de förlustnivåer som PD-värdena implicerar blir överskattade av försiktighetsskäl. 9

Jämförelse med extern rating Bankens riskklasser är inte direkt jämförbara med den rating som de externa kreditvärderingsföretagen tillämpar. Kreditvärderingsföretagens rating svarar inte mot en direkt klassificering av motparternas sannolikhet för fallissemang, på samma sätt som bankens riskklassificering gör. Kreditvärderingsföretagen beaktar i varierande grad också hur allvarliga förluster ett fallissemang kan leda till. Den tidshorisont som kreditvärdigheten bedöms under är inte heller alltid densamma för banken som för ratingföretagen. Bankens riskklasser anger inte heller en enhetlig skala där en viss riskklass alltid motsvarar en viss fallissemangssannolikhet. Dels tillämpas olika PD-skalor för olika delar av kreditportföljen, dels förändras PD-värdena över tiden, beroende på till exempel konjunkturjusteringsfaktorn och modellutveckling. Med viss reservation för de skillnader som nämnts kan bankens riskklassificering ändå jämföras med ratingen som kreditvärderingsföretagen använder. I figuren nedan visas en bedömning av hur bankens riskklassificering av företag förhåller sig till Moody s rating av företag. Bedömningen är gjord med utgångspunkt i en jämförelse av ratingen avseende motparter som både kreditbedömts av Moody s och av Handelsbanken. Motsvarande information återfinns även nedan avseende institut. Handelsbankens riskklassificering av företag i förhållande till Moody s rating av företag Aaa-A Baa Ba B Caa-C 1 2 3 4 5 6 7 8 9 F Handelsbankens riskklassificering av institut i förhållande till Moody s rating av institut Aaa-A Baa Ba B Caa-C 1 2 3 4 5 6 7 8 9 F 10

Kvalitetssäkring av kreditriskmodellen Banken utför årligen en grundläggande översyn av riskklassificeringssystemet. Översynen tar dels sikte på att den interna ratingen som ligger till grund för bankens riskklassificering tillämpas på ett konsistent, korrekt och ändamålsenligt sätt (utvärdering), dels på att de statistiska modeller som används kvantifierar risk tillfredsställande (validering). Utvärderingen av den interna ratingen syftar till att tillförsäkra att den interna ratingen fungerar väl som den centrala faktorn för att riskklassificera bankens motparter. Det innefattar exempelvis att utvärdera om ratingen avspeglar risken hos motparten, att kunder bedöms likvärdigt oavsett var i banken ratingen äger rum, att regler för ratingen följs, att ratingen uppdateras, med mera. Utvärderingen kan leda till att ratingen i särskilda delar av banken eller för särskilda typer av motparter uppmärksammas och att åtgärder vidtas för att rätta till eventuella brister. Åtgärder kan exempelvis bestå av tätare och speciellt riktade uppföljningsinsatser, förändrade ratinginstruktioner eller modellanpassningar. Validering av de statistiska modeller och de riskmått som de ger upphov till genomförs minst årligen. Valideringen tar sikte på att fånga upp att riskklassificeringssystemet lyckats mäta risken rätt i de olika riskdimensionerna PD, LGD och konverteringsfaktor (KF). Valideringen tar framför allt sikte på att utvärdera om de utfall som observerats under det senaste året bekräftar att de modeller som banken tillämpar fungerar som avsett. För detta används ett antal olika statistiska tester med på förhand bestämda gränsvärden för att få tydliga signaler om brister i modellerna. Valideringen kan medföra att modeller förändras, riskmått korrigeras eller att instruktioner förändras. Resultatet av utvärderingarna och valideringarna rapporteras till bankens styrelse och granskas av Finansinspektionen. I tabellen nedan redovisas de tillämpade värdena (prediktionerna) för 2009 med avseende på de olika riskdimensionerna. Årets reserveringar för sannolika kreditförluster visas också för att en jämförelse ska kunna göras mellan de förluster modellen implicerar och de faktiska förluster banken haft för dessa exponeringar under 2009. LGD-utfallet 2009 åsyftar genomsnittliga (exponeringsviktade) realiserade förlustandelar för motparter som fallerat under 2007 med 24 månaders återvinningsperiod. För förväntad förlustandel (EL) visas det totala EL avseende de exponeringar som återfinns i godkända IRK-modeller per 31 december 2008, uppdelat per exponeringsklass. EL för fallerade exponeringar är proportionellt mycket högt eftersom PD är 100 procent för dessa. I tabellen visas EL såväl inklusive som exklusive fallerade exponeringar. För PD och LGD visas det genomsnittliga PD- respektive LGD-värdet för de godkända exponeringarna dels med avseende på det genomsnittliga använda värdet, dels utfallet för respektive parameter under 2009. Genomsnittet av EL och LGD är viktat på exponeringsvolym, PD är antalsviktat. De PD-värden som visas här är de tillämpade PD-värdena i kapitaltäckningsrapporteringen, det vill säga både säkerhetsmarginaler och konjunkturjusteringsfaktorn påverkar PD-värdena. Den förväntade förlustandelen som det redovisas här motsvarar inte, trots benämningen, den mest sannolika nivån på förlusterna för banken. Dels beror det på att de PD-värden som används ska motsvara ett långsiktigt genomsnitt. 2009 har varit ett år när förlusterna kan förväntas överstiga det långsiktiga genom- Prediktioner och utfall för riskparametrar i IRK systemet % Exklusive fallerade EL PD LGD Inklusive fallerade Kreditförlustreserveringar Prediktion för 2009 Utfall (2009) Prediktion för 2009 Utfall (2009) Exponeringsklass Företag 0,22 0,43 0,25 1,02 1,22 - - Hushåll fastighet 0,04 0,07 0,00 0,29 0,32 10,93 1,17 Hushåll övrigt 0,50 1,00 0,39 1,66 0,85 30,12 11,63 Institut 0,05 0,06 0,00 0,54 - - - Totalt alla 0,18 0,34 0,16 - - - - 11

snittet. Dels beror det på att det finns ett antal justeringar som görs av det värde som beräknas utifrån bankens IRK-modell. Dessa justeringar syftar i huvudsak till att säkerställa att bankens interna modell inte underskattar den verkliga risken. En illustration av hur dessa justeringar påverkar det beräknade värdet för förväntade förluster görs i vidstående diagram. Utöver dessa justeringar överskattas risken ytterligare genom att LGD och KF för företagsexponeringar bestäms av regelverket i grundmetoden och dessa är betydligt mer konservativa än det förväntade värdet. Diagrammet till höger visar EL för alla IRK-godkända exponeringar, exklusive fallerade exponeringar. Den första stapeln återger det observerade EL-värdet, det vill säga EL baserat på de rena estimaten av PD och LGD, vilket uppgår till 0,11 procent. De efterföljande staplarna återspeglar hur EL påverkas då säkerhetsmarginaler, konjunkturjusteringar och regelverksmässiga golv införs. Säkerhetsmarginalen syftar till att säkerställa att tillämpat värde inte underskattar den sanna risken beroende på att det statistiska underlaget som ligger till grund för modellerna inte är tillräckligt stort. Konjunkturjusteringen beaktar att den uppmätta fallissemangssannolikheten och förlusten kan förväntas variera med konjunkturen. Den fallissemangssannolikhet som används för riskviktningen behöver därför justeras i förhållande till var i konjunkturcykeln bankens låntagare befunnit sig under den period som ligger till grund för beräkningarna. Konjunkturjusteringen medförde för 2009 att PD-värdena justerades upp i förhållande till det uppmätta PD-värden som modellen utgår från. Den sista stapeln visar EL som det beräknas enligt den godkända IRK-modellen. Den uppgår till cirka 0,18 procent av exponeringen. Diagrammet exkluderar kapitalkravet för fallerade krediter. EL exklusive fallerade exponeringar visar en mer sannolik nivå för bankens förluster än EL inklusive fallerade exponeringar. Denna nivå ligger också betydligt närmare den kreditförlustnivå netto som banken haft för 2009, 0,21 procent. Dekomponering av EL för alla IRK-godkända exponeringar, exklusive fallerade motparter. % 0,18 0,16 0,14 0,12 0,10 0,08 0,06 0,04 0,02 0,00 Estimat +LGD säk,marg. +LGD nedg,just. +PD säk,marg. +PD konj,just. =Tillämpat Utöver utvärdering och validering utgör Internrevisionen en viktig del av kvalitetssäkringen. De granskar löpande riskklassificeringssystemet, dess beståndsdelar och dess användning. Hur banken beräknar, riskklassificerar och kvantifierar risker och validerar de modeller som används för beräkningarna har också varit en viktig del av den prövning som Finansinspektionen gjort i samband med godkännandet av bankens tillämpning av IRKmetoden. Finansinspektionens tillsyn av banken inbegriper att löpande följa hur bankens användning av IRK-metoden utvecklas. Det har inte under året förekommit några anmärkningar i denna tillsyn som föranlett banken att vidta åtgärder. Finansinspektionen har inom ramen för sin samlade kapitalbedömning bekräftat användningen av IRK-metoden som utgångspunkt för bedömningen av bankens kapitalisering. 12

SÄKERHETER När banken bedömer kreditrisken hos en viss kund bedöms i första hand kredittagarens återbetalningsförmåga. Enligt bankens kreditpolitik kan en svag återbetalningsförmåga aldrig kompenseras med att banken erbjuds goda säkerheter. Säkerheter kan dock reducera bankens förlust väsentligt om kredittagaren inte kan fullfölja sina förpliktelser gentemot banken. Krediter ska därför normalt vara betryggande säkerställda. Så är till exempel fallet med bostadsfinansiering till privatpersoner och krediter till fastighetsbolag. Det gäller även värdepapperskrediter, fakturabelåning, leasingavtal och många andra typer av finansieringar. Kredit utan säkerhet beviljas främst vid mindre krediter till privatpersoner och vid krediter till större företag med mycket god återbetalningsförmåga. I det senare fallet upprättas i många fall särskilda lånevillkor som ger banken rätt till omförhandling eller uppsägning om kredittagarens återbetalningsförmåga skulle försämras eller om villkoren på annat sätt bryts. Eftersom det som regel blir aktuellt att ta säkerheter i anspråk först sedan kredittagaren drabbats av allvarliga betalningssvårigheter inriktas värderingen av säkerheter på det värde de förväntas ha vid en obeståndssituation. För vissa tillgångar kan värdet påverkas avsevärt vid en obeståndssituation och vid en framtvingad försäljning. En stor del av utlåningen till kreditinstitut är så kallade omvända repor. En omvänd repa är en återköpstransaktion som innebär att banken repar in (köper) räntebärande värdepapper eller aktier med överenskommelsen att värdepapperet ska säljas tillbaka till ett visst pris vid en viss tidpunkt. Omvända repor betraktas av banken som säkerställd utlåning. Under speciella omständigheter kan banken köpa kreditderivat eller finansiella garantier som kreditriskskydd för lånefordringar, men detta förekommer inte inom bankens ordinarie kreditgivning. Säkerheter som reducerar kapitalkravet Beskrivningen i följande avsnitt omfattar dels kapitalkravsreducerande säkerheter för de exponeringar som är IRK-godkända, dels motsvarande för de exponeringar som hanteras enligt schablonmetoden. Banken tar emot fler typer av säkerheter än de som, enligt kapitaltäckningsregelverket, anses som medräkningsbara. Företagsinteckning är exempel på en sådan säkerhet. Det kan även vara så att en säkerhet i form av pantbrev i fastighet kompletteras med en borgen. I kapitalkravsberäkningen används då endast en av dessa. Vidare har Handelsbanken ingått ett betydande antal nettingsavtal med bland annat institutsmotparter varvid exponering reducerats. Information om nettningseffekt avseende derivatkontrakt återfinns i avsnittet motpartsrisk. Handelsbanken har etablerat rutiner för att uppfylla regelverkets hanteringskrav avseende medräkningsbara säkerheter. Detta inkluderar bland annat värdering av medräkningsbara säkerheter. Här ingår såväl vem/vilken instans som får uppdatera värdering, hur denna ska ske samt att den ska vara aktuell. IRK-godkända exponeringar Banken har under 2009 etablerat förutsättningar för utökat användande av kapitalkravsreducerande säkerheter vilket bland annat har inkluderat nya tekniska lösningar. Vid kapitalkravsberäkning för företagsexponeringar utgör säkerhet i fastighet cirka 29 procent (23) av rapporterat exponeringsbelopp. Motsvarande uppgift för finansiella säkerheter främst i form av repor är cirka 3 procent (2) samt för garantier och övriga säkerheter cirka 8 procent (7) vardera. Resterande exponeringsbelopp ingår i kapitalkravsberäkningen som oskyddad exponering. Utlåning till allmänheten, säkerhet 2009 2008 Bostadsfastigheter 1 790 075 740 023 Övriga fastigheter 159 191 144 275 Stat, kommun och landsting 77 824 99 206 Borgen 16 604 28 126 Blanco 319 581 294 229 Övriga säkerheter 113 908 175 616 Utlåning till allmänheten 1 477 183 1 481 475 1 Inklusive bostadsrätter. 13

För hushållsexponeringar utgör säkerhet i fastighet, främst bostad, cirka 83 procent (83) av rapporterat exponeringsbelopp. Av resterande exponeringsbelopp segmenteras cirka 2 procentenheter på någon form av säkerhet, medan övriga 15 procentenheter får ett LGD-värde via annat villkor. Dessa villkor är främst styrda av faktorer som typ av kredittagare, typ av kredit eller antal kredittagare. För institutsexponeringar utgör finansiella säkerheter i form av repor cirka 60 procent (41) av rapporterat exponeringsbelopp. Motsvarande uppgift för garantier uppgår till cirka 2 procent (1). Resterande exponeringsbelopp ingår i kapitalkravsberäkningen som oskyddad exponering. För företagsexponeringar och institutsexponeringar där det finns medräkningsbara säkerheter, reduceras kapitalkravet genom en justering av antingen PD eller LGD. PD justeras i de fall det finns godkända skyddsgivare, till exempel en utfärdare av en garanti, som har ett lägre PD-värde än för kredittagaren. För de flesta andra typer av säkerheter justeras LGD till de värden som regelverket anger för olika säkerhetstyper. I de fall ett godkänt säkerhetsvärde för kapitaltäckningsberäkningen inte täcker hela exponeringen, beräknas ett unikt kapitalkrav per säkerhet. Motsvarande beräkning görs även för den oskyddade delen av exponeringen. För hushållsexponeringar sker riskreducering genom att exponeringarna segmenteras i olika grupper beroende på vilken säkerhet som täcker exponeringarna. För privatpersoner i Sverige med säkerhet i villa eller fritidshus tillämpas en modell baserad på belåningsgrad, för att beräkna LGD per exponering. För att fastställa LGD på övriga hushållsexponeringar, privatpersoner och små företag sker en kategorisering utifrån faktorer som typ av kredit, antal kredittagare samt typ av säkerheter. För säkerheter sker en indelning i form av bostadsfastighet respektive övrig säkerhet samt oskyddade exponeringar. Av de säkerheter som avser utlåning till allmänheten (1 477 183) utgör cirka 72 procent säkerheter som reducerar kapitalkravet. Exponeringar som beräknas enligt schablonmetoden För instituts, företags- och hushållsexponeringar som beräknas enligt schablonmetod utgör säkerheter totalt cirka 15 procent (7) av rapporterat exponeringsbelopp varav cirka 3 procent (1,5) avser garantier. Motsvarande uppgift för exponeringsklassen exponeringar med säkerhet i fastighet uppgår till 100 procent. För samtliga exponeringar som beräknas enligt schablonmetoden anges i regelverket en riskvikt som styrs av till vilken exponeringsklass motparten kategoriserats. Riskvikt multiplicerad med exponeringsbelopp ger riskvägt exponeringsbelopp. Bland stats- och kommunexponeringar återfinns motparter vilka enligt IRK-regelverket är godkända skyddsgivare i form av garantigivare. Säkerheter som reducerar kapitalkrav, exponeringar som beräknas enligt schablonmetod Typ av säkerhet Exponeringsbelopp som täcks av säkerhet Andel av total exponering (%) Stater & centralbanker - Finansiella säkerheter 20 052 13 Institut - Finansiella säkerheter 35 1 Företag - Garantier 1 007 3 - Finansiella säkerheter 1 054 3 Hushåll - Garantier 32 0 - Finansiella säkerheter 1 203 8 Säkerhet i fastighet - Fastigheter 22 460 100 Totalt 45 843 20 Säkerheter som reducerar kapitalkrav, IRK-godkända exponeringar Typ av säkerhet Exponeringsbelopp som täcks av säkerhet Andel av total exponering (%) Företagsexponeringar - Garantier 76 164 8 - Kundfordringar 3 502 0 - Finansiella säkerheter 24 763 3 - Fastigheter 277 397 29 Hushållsexponeringar - Garantier 75 0 - Bostadsfastigheter 561 872 83 Institutsexponeringar - Garantier 3 542 2 - Finansiella säkerheter 101 083 60 Total IRK 1 048 398 60 14