Nr 49 G*R*I*N-RAPP FRÅN SENSOMMARKONTAKTEN 2016

1 Nr 49 G*R*I*N-RAPP FRÅN SENSOMMARKONTAKTEN 2016 I snart en generation har Sällskapet G*R*I*N vårdat traditionen att träffas två gånger om året, vår och höst. Vi har kallat det kontakter, dels förstås för vår egen, yrkesmässiga tolkning av begreppet, men också för att det faktiskt innebär ett upprätthållande av kontakten med gamla kompisar från den tid när vi ledde flygplan i hela vårt land. Med den nu genomförda träffen har vi uppnått hela 49 sådana kontakter, alla resulterande en synnerligen glad och uppsluppen samvaro, med mycket snack om gamla minnen. Denna gång hade vi fått en välkommen inbjudan av F 13 Kamratförening i Norrköping att komma på besök på gamla Bråvalla. Detta för att vi skulle få möjlighet att se deras ambitiösa verksamhet i avsikt att behålla minnet av verksamheten på den en gång så framstående flottiljen. För att vara ett höstmöte inföll kontakten något tidigt på halvåret. Men tanken var att det samtidigt skulle vara ett utmärkt tillfälle att även kunna besöka Flygvapnets 90-årsjubileum, vilket firades dagarna efter på Malmen i Linköping. Visserligen visade sig detta ha den beklagliga påföljden att rätt många G*R*I*N-medlemmar blev förhindrade att komma till Norrköping, de var på olika sätt engagerade i flygdagarna och hann inte med både och, men vi blev ändå glädjande många. Följande Förträffliga Gamla Radarjaktledare hade viljan och möjligheten att delta i kontakten på Bråvalla: Torbjörn Alm Kenneth Andersson Claes Anell Torbjörn Armandsson Ingmar Berglund Gunnar Blomquist Douglas Christiansson Rolf Smålle Ericsson Bo Fredriksson Hans Fehrnström Bo Fundell Lars Gissler Kjell Hamberg Gunnar Harmén Lars Hed Kerstin Holmer Cleive Hornstrand Berny Johansson Jan-Erik Jonsson Lars-Olof Jöckert Gunnar Laninge Lars Lundell *) Sten Myrberger Gunnar Stråhle Leif Varverud *) Ny Gammal Rrjal För undertecknad kändes det nostalgiskt att komma tillbaks till Norrköping, en trakt där rätt många av mina yrkesverksamma år har tillbringats. Dock inte så ofta på flottiljen, utan mestadels uppe i Kolmårdens djupa innandöme, i anläggningen med anropssignalen Vesslan. En förnämlig arbetsplats på många sätt, ehuru en aning avsides belägen. Transporten till och från skedde oftast med egen bil, men ibland med flottiljens VW-buss. En vinter i slutet av sjuttiotalet låg snön särdeles djup. Ett större antal minusgrader rådde. Egen bil genom skogen var helst inte att tänka på. Bussen valdes därför, men även den hade stora svårigheter att ta sig

2 fram på den oplogade, smala skogsvägen och stannade helt när någon kilometer återstod. Den kom bara inte längre. Då beordrades de två passagerare som hade det största deplacementet ut för att, stående på stötfångaren där bak, tynga ner bakaxeln i akt och mening att därmed få bättre grepp på den bakhjulsdrivna bussen. Lotten föll av någon anledning på undertecknad och den likaså välväxte teknikern Ryfjord. Brum brum, bussen backade en liten bit och satte sedan fart och forcerade drivorna. Utmärkt idé tyckte chauffören och höll farten uppe, och vågade inte stanna förrän vi kom till vaktlokalen. Inte alls så bra idé tyckte vi som stod där bak i snörök och avgaser, och med vitnande fingrar höll oss krampaktigt i dropplisten på busstakets bakkant! Nåja, vi kom ju fram i alla fall! Fingrarna tinade upp och ett nytt pass med den då purfärska JA37 kunde snart ledas igen. Ja, det var då alltid ett slags äventyr att vara Rrjal! För att återgå till nutiden, så var snödrivor det vi minst tänkte på under träffen! Den 26 augusti när vi träffades var antagligen årets sista, verkligt vackra och varma (25 grader) sommardag,. Ungefär samma temperatur som i Marbella. En händelse som var tänkvärd, eftersom den förra kontakten, den 5 maj, genomfördes samtidigt som den första riktigt varma sommardagen under året! Lite flyt ska en Gammal Rrjal ha! Vid tretiden hälsade Lars Gissler, en av kvällens två Crrjalar, oss välkomna och redogjorde för programmet. Särdeles passande i värmen kändes den väl kylda öl som fanns framdukad när vi samlades, anskaffad genom Ingmar Berglunds försorg. Ett par deltagare kom något sent, men det berodde på att jag angivit starttiden lite otydligt i kallelsen, vilket jag ber om ursäkt för. Ingen skada skedd, hoppas de hann med en öl! Och kanske en busfärsk kokosboll, vänligt nog tillhandahållen till oss alla av Cleive Hornstrand, som hade med sig ett par bräddfulla kartonger med sådana läckerheter! Tack Cleive för detta utmärkta initiativ! Efter en del försnack och förbrödring blev vi inbjudna i en lokal som var inredd som en ordersal för en division. Nicklas Lennartsson från Kamratföreningen höll där en genomgång om Bråvallaflottiljens historia, dess födelse, uppgång och fall. Intressant att höra! Numera finns ju för övrigt ytterst lite militär verksamhet kvar på den forna flottiljens område, civila firmor har tagit över lokalerna och stundtals härjar tiotusentals ungdomar vid Bråvallafestivalen på det område där det (kanske) stod ett jättelikt slag mellan svear och västgötar, redan på 700-talet. Tidens gång! Efter genomgången fick vi en kort promenad till Kamratföreningens museum. Nicklas fick här assistans av Henrik Lindkvist. Något överraskande uppenbarade sig det dominerande museiföremålet, en alldeles riktig JA 37 Viggen! Den stod där på egna hjul på det blankslipade betonggolvet (bara golvet var en sevärdhet i sig!). Flygplanet var något bedagad kanske, men ändå så

3 stiligt som ett sådant flygetyg bara kan vara! Vi blev informerade om att det var det sista tillgängliga exemplaret av 37 som i sista stund blivit räddat av föreningen från det nesliga ödet att skrotas. Runt väggarna i den rymliga lokalen fanns både färdiga och påtänkta montrar med allehanda information om olika verksamhetsgrenar inom luftförsvaret. Med glädje återsåg undertecknad t ex en Rrjalposition från Rrgc O 1 Nord, d v s Vesslan, framför vilken man nött mycket sittfläsk under åren, då man försökte få fason på gränsytan mot JA 37. En position från Rrgc/T fanns också på gång. Mycket annat fanns också att se, även om allt ännu inte är riktigt komplett. Men engagemanget hos Kamratföreningens ledning och medlemmar garanterar med säkerhet att det blir ett mycket besöksvärt museum! Den goda tanken är att allt detta skall bli ett sätt att få dagens generationer i ortsbefolkningen att få förståelse för vilken viktig roll F 13 spelade för Flygvapnet och Norrköping, medan flottiljen fanns på Bråvalla. Samtidigt blir det också möjligt att komma tillbaks och bli nostalgiska för alla dem som en gång jobbade här. Den sista anhalten på vår rundvandring i Kamratföreningens lokaler var simulatorhallen. Där visade Jens Mård och Martin Andersson vad man lyckats åstadkomma när man kopplat ihop en framdel av en J 35 F och Microsoft flygsimulator. Låter som ett omöjligt uppdrag när man vet hur mycket tampar och datagränsytor som fanns i en 35:a! Ett mycket illusoriskt identifieringsuppdrag spelades upp på den jättestora bildskärmen i form av väggen framför piloten (en av konstruktörerna). Tillhörande stridsledning spelades upp i högtalare. Startorder beordrades av Bijal (lät precis som Antero Timofejeff) och stridsledning genomfördes av Rrjal (rösten misstänkt likt Håkan Fredrikssons). En rote 35 drog iväg efter startorder från Bråvalla, drog ut över Östersjön, identifierade en rysk TU-22 och blev påsatt av en d:o jaktkärra, med vilken en kurvstrid togs upp. En av 35:orna försvann ur sikte, men vår pilot klarade sig minsann, trots att den ryska jakten kom i skottläge kl 6 avstånd 2! Passet slutade med en perfekt landning på krigsbasen i Björkvik, föregånget av lite busflygning över Kvarsebo och Kolmårdsskogarna. Snyggt jobbat, mycket verklighetslikt och väldigt roligt att se vad sann entusiasm kan leda till! Därmed var det slut på den seriösa delen av vår träff. Någon kom på att vi kanske skulle ställa upp oss framför ett monument, som sades finnas utanför gamla kanslihuset, så att vi kunde ta en gruppbild. Men eftersom en del av oss hade dålig lokalkännedom så splittrades flocken, och av idén blev intet. Men varmt som bara den var det!

4 Dags för samling i Sörbymässen, numera benämnd Sörby Herrgård. En läskande slurk före maten kunde ånyo intagas, och på utsatt tid bjöds vi till det vackert dukade långbordet där så många tjusiga middagar har avnjutits under decennier! Tänk så många gånger Vi flygare skallat under takbjälkarna och hur många historier som har berättats i denna traditionsrika lokal! På tal om Vi flygare så stack Torbjörn Armandsson under kvällen till mig en klenod: en liten lapp med texten på både den första och de två följande verserna på den! De senare har i varje fall aldrig jag hört! Men då har jag förståss inte idkat så mycket mässliv. Om ni inte kan alla verserna har ni chansen att lära er dem här: Vi flygare taga supar me fart och med kläm vi slå dem i våra strupar en tre fyra fem. Hå-hå, ja-ja, ja jäklar i de! Nu går den i magen i lodrätt piké! (Kraft å hej) - SKÅL! Och Halvan den blivit trötter att på bordet stå. Och redan hon börjat stiga mot himmelen blå. Den skevar åt vänster och svänger en stund, Gör sedan en looping och hamnar i mun! (Kraft å hej) - SKÅL! Vi flygare taga Tersen på vårt lilla sätt, vi störtar den ner i djupet uti vårt porträtt. Hå-hå, ja-ja, vad livet är kort, Den nubben ska säkert få fler i eskort! (Kraft å hej) - SKÅL! Vår egen kväll inleddes med att vi under en stunds tystnad hedrade den nyligen bortgångne hedersmannen och Gamle Radarjaktledaren Christer Malm. Frid över hans minne, liksom de över de andras där uppe i Rrjal-himmelen! Kvällen fortsatte sedan i en allt mer stigande stämning. Vi började sjungandet traditionellt med Vi Rrjalar i fyra olika språkversioner. Vår stridsledarkör håller säkert minst samma standard som alla de andra som historiskt hållit till här! Den ståndsmässiga middagen bestod inledningsvis av en rostad spannmålsprodukt, belamrad med allahanda havsnära godsaker, toppat med en rejäl klutt med löjrom (typ). Gott! Därefter en delikat varmrätt i form av varligt skivat, välgött utegångsklövdjur i konfirmationsåldern med diverse rotfruktstillbehör och en himmelsk sås. Till final presenterades en önskedessert, bestående av en liten tryffeldröm med vinbärsdekoration. Dessutom kom faktiskt återstoden av Cleives busfärska fram, så att vi kunde befrämja kolesterolhalten ytterligare. En alldeles ny, Gammal Rrjal fanns med denna kväll, Lars Lundell. Som brukligt är behövde han noggrant presentera sina företräden vad gällde stridsledningsbakgrund (visade sig vara gedigen) och näringslivserfarenhet (däremot synnerligen tunn) innan den församlade menigheten var beredda att godkänna honom som ny medlem i Sällskapet G*R*I*N. Vi beslöt att se mellan fingrarna och Lars fick applåder, han välkomnades och tilldelades slipsnålen med Det Gyllene Kurvanfallet.

5 Förutom det vackra sjungandet under middagen var det också fritt fram att berätta vad som helst om vad som helst, så vi fick verkligen höra många (både rövar- och andra) historier om flydda tider! Man skulle verkligen önska att alla historier kunde dokumenteras men å andra sidan är det kanske lika bra att det inte sker. Den långa sviten avslutades med att Gunnar Blomquist höll en längre, fängslande, tårdrypande betraktelse om sitt minst sagt romantiska förhållande till F 13. TACK, alla bidragsgivare till en härlig kväll runt middagsbordet! Serverings- och kökspersonalen fick förstås sin hyllning med en avslutande sång, som traditionen inom Sällskapet bjuder. Och kvällens Crrjalar, Lars Gissler och Ingmar Berglund avtackades också för sina ansträngningar att ge oss alla en härlig kontakt i kurvanfallsnostalgins tecken. Bra jobbat killar! En stort del i förberedelserna hade även Håkan Fredriksson deltagit i, han var visserligen inte närvarande (utan hade konstigt nog i stället prioriterat en inbjudan från CFV att bli bjuden på middag), men han hade verkligen gjort vad han kunnat för att förgylla tillvaron för oss andra. Tack Håkan och tack till Kamratföreningen! Resten av kvällen och långt in mot midnatt tillbringades faktiskt utomhus! Det var en fantastisk afton med medelhavsvärme och allmänt behagliga förhållanden som medgav detta. Den sena efterfesten, i bara skjortärmarna på mässens uteplats, kändes som en perfekt plats att vara på, tillsammans med likasinnade. Lördagen kom allt närmare och horisontalläge intogs så småningom av alla kontaktdeltagare. En del hade utnyttjat erbjudandet att bo på vandrarhemmet en kort promenad bort, och vad jag har hört var det en uppskattad och prisvärd möjlighet. Hur många som sedan drog över till Malmen på lördagen har jag inte någon uppfattning om, men det var säkert huvuddelen av festdeltagarna. Själv höll jag på att ge upp efter att ha tillbringat någon halvtimme i stillastående köer, men lyckades så småningom komma fram till

6 en parkering på rimligt avstånd från evenemanget. Jag var därför glad att jag bitit ihop och upplevde större delen av en strålande flygshow i lika strålande väder! En härlig dag där jag bland de 70000 besökarna bara stötte ihop med allt som allt tre Gamla Rrjalar, trots att många fler med största sannolikhet var där. Ja, sammantaget blev det alltså en fullspäckad helg med allt från stridsledningsnostalgi till brakande flygbuller! Som jag sagt så många gånger: Det är härligt att vara Gammal Rrjal! Planerna för nästa möte är ännu synnerligen vaga. Något mera höstmöte i år kommer det inte att bli. Men framåt maj 2017, eller så, känns det lämpligt att vi åter kan träffas, var och exakt när det kan bli, får framtiden utvisa. Vad som är klart är mitt beslut att då avsäga mig ledarskapet. En förträfflig kandidat finns, nämligen Gunnar Laninge, beredd att överta stafettpinnen och Sällskapspinglan. Därmed vill jag än en gång tacka alla engagerade och alla deltagare i den nu genomförda kontakten för en kul träff på Bråvalla och jag vill också önska alla en Trevlig Helg, Fin Höst, Bra Vinter, God Jul, Gott Nytt År, Härlig Vår och Glad Påsk, tills vi möts igen vid nästa kontakt! Lite fler bilder och annan information kommer på vår hemsida https://sites.google.com/site/sallskapetgrin/ så snart det blir möjligt. Vi ses igen! / Eder envetne Sällskapssekreterare