Föreningen Rädda Lovös synpunkter på Trafikverkets arbetsplan för Förbifart Stockholm med miljökonsekvensbeskrivning m m

Till Väghållningsmyndigheten Trafikverket Region Stockholm Utställelse Förbifart Stockholm 172 90 Sundbyberg Föreningen Rädda Lovös synpunkter på Trafikverkets arbetsplan för Förbifart Stockholm med miljökonsekvensbeskrivning m m Föreningen Rädda Lovö bildades på hösten år 2000 med målsättning att stoppa alla planer på en trafikled över eller under Lovö och därmed sammanhängande markexploatering samt att verka för miljön och kulturen på Lovö I denna skrivelse behandlar vi främst en rad hot och risker mot kulturvärden, miljövärden och livsmiljön på Lovö och mot samhällsekonomin som genomförande av Arbetsplanen för Förbifart Stockholm skulle medföra. Vi kritiserartrafikverket, regeringen, regeringskansliet och en rad ledande politiker i Stockholmsregionen som, anser vi, har pressat Vägverket och nu Trafikverket att till varje pris driva fram Förbifarten. Vi och bl a Länsstyrelsen i Stockholms län, Fastighetsverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har varnat för att Förbifartsprojektet kan medföra påtaglig skada på bl a Lovö och dess riksintressen (enligt miljöbalken) för naturvärden, kulturmiljövärden och friluftslivet och på riksintresseområdet Mälaren med öar och strandområden. Den nu utställda Arbetsplanen visar att Förbifartsprojektet är ännu mer omfattande att än vad vi tidigare förstått och riskerar att medföra mer påtaglig skada, vilket vi härmed kritiserar och protesterar mot. Det gäller även hoten mot skyddsvärda djurarter och biotoper i Natura 2000-området Edeby Ekhage på Lovö, hot som kan bryta mot EU:s Habitatdirektiv vilket även Länsstyrelsen och Naturvårdsverket tidigare har varnat för. Regeringen har i sitt beslut, som vi anser bryter mot Miljöbalken angivit en rad villkor. Vi undersöker möjligheterna att på EU-nivå få prövat om Arbetsplanen innebär risk för brott mot EU:s miljökonsekvensdirektiv och Habitatdirektiv och normer för vattenkvalitet och luftkvalitet. ICOMOS, det organ som för UNESCO:s räkning övervakar världsarven har varnat för att världsarvet Drottningholm hotas av Förbifarten, planerna på att göra våg 261 fyrfilig genom världsarvsområdet och dess skyddszon och den trafikökning på väg 261 som Förbifarten kan beräknas ge upphov till. Vi protesterar mot att Trafikverket i arbetsplanen inte har visat - eller kunnat visa - hur man ska kunna uppfylla villkoren i Regeringsbeslutet att skydda de hotade riksintressena och världsarvet. Trafikverket redogör inte heller för hur följande problem med rimlig säkerhet ska lösas: a) Outredda risker för att grundvatten läcker in i tunnlarna och grundvattennivån sjunker. Det kan dels förorsaka marksättningar och skador på bl a byggnader, till exempel Lovö kyrka, dels förorena dricksvattnet i brunnar. Vid tunnelbygget i Hallandsåsen ledde även försöken att minska inläckningen av grundvatten till skadliga föroreningar av vatten och mark. b) Stora risker för att halterna av vissa utsläpp orsakade av fordonstrafiken kan skapa problem, särskilt halterna av mycket små partiklar (PM10 och PM2,5) Dels kan halterna av dessa ämnen i närheten av vissa tunnelmynningar visa sig överskrida EU:s gällande luftkvalitetsnormer. Dels kan de mycket höga halterna av dessa luftföroreningar, särskilt i de tunnlar som är ca 16.5 km långa, skapa så allvarliga hälsorisker för vissa trafikantgrupper att de inte bör använda tunneln, vilket skull strida mot riksdagens trafikpolitiska mål och delvis mot folkhälsomålet. c) Risker för att Mälarens vatten förorenas av sprängningar, krossning och land- och sjötranporter. Mälaren är vattentäkt för innevånarna i mycket stora delar av Stockholmsområdet. d) Ökade svårigheter både under byggskedet och när Förbifarten trafikeras, att uppnå riksdagens miljömål för Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, God bebyggd miljö (Bullret blir mycket störande för många redan under byggskedet) och Ett rikt växt- och djurliv. e) Förbifartens utsläpp och energiförbrukning kommer att motverka en hållbar samhällsutveckling 1

Världsarvet Drottningholm (Världsarvet) omfattar slottsområdets samtliga byggnader samt slottsparken (= skyddsområdet). Hela Lovön med samtliga gårdar köptes och byttes in av Gustav Vasa och hans söner eftersom de behövdes för slottets alla behov, inkl dess försvar i orostider. Den processen avslutades 1559. Hela Lovön blev och är fortfarande en kungsgård där man i hela landskapet kan avläsa hur en kungsgård fungerade. Lovöns landskap är en unik historisk lärobok. Detta var ett av motiven till att Drottningholm av UNESCO 1991 utnämndes till Sveriges första världsarv. Alla ingrepp på Lovön måste därför bedömas utifrån hela landskapsbilden. I Ekerö kommuns översiktsplan 2005 är både Lovön och Lindö buffertzon för Världsarvet. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) begränsar buffertzonen till Lovön, som även på grund av sin natur och kultur är ett riksintresse, som alla myndigheter måste skydda mot åverkan. I slutskedet av planeringsprocessen gjordes ett avtal (Avtalet) mellan Trafikverket, Ekerö kommun Statens Fastighetsverk (Fastighetsverket) och RAÄ (7 april 2011). Här anges en rad krav och synpunkter rörande det fortsatta arbetet med projektet Förbifarten. Avtalet strider emellertid mot såväl Världsarvskonventionen som mot Väglagen och mot Förordning om statliga byggnadsminnen m.m. samt mot Regeringens tillåtlighetsbeslut (Regeringsbeslutet) från 3 september 2009. Avtalet innehåller också motsägelser och sakliga tveksamheter (se nedan). Trafikverket har beslutat att Förbifarten ska anslutas till väg 261 med två trafikplatser, båda placerade på södra Lovön. Undertecknande myndigheter godkänner i Avtalet trafikplatsernas placering, men deras olika intressen märks i Avtalets text. De bryts mot varandra och mot gällande rätt på ett ofta anmärkningsvärt sätt. Trafikverket bryter mot Väglagen, Världsarvskonventionen och villkoren i Regeringsbeslutet, RAÄ bryter mot Förordning om statliga byggnadsminnen och godkänner brott mot Världsarvskonventionen. Ekerö kommun bryter mot Väglagen, Världsarvskonventionen och villkoren i Regeringsbeslutet samt argumenterar mot den stora majoriteten kommuninnevånares intressen till förmån för en enskild markägare. Trafikverket bryter mot Världsarvskonventionen artikel 4 som lyder: Varje stat som är part i denna konvention erkänner att skyldigheten att säkerställa identifiering, skydd, bevarande, levandegörande och överlämnande till kommande generationer av det kultur- och naturarv som avses i artiklarna 1 och 2 och som befinner sig på dess territorium främst tillkommer denna stat. Den skall göra allt den förmår härför så långt dess egna resurser räcker och, om så är lämpligt, med eventuellt internationellt bistånd och samarbete, särskilt av ekonomisk, konstnärlig, vetenskaplig och teknisk art. Trafikverkets uppdrag enligt Världsarvskonventionen är att göra allt för att skydda Världsarvet såväl inom skyddsområdet som inom buffertzonen. Trafikverket har inte gjort allt i Världsarvskonventionens mening trots att en annan placering av trafikplatserna endast är en mindre ändring av det enorma projekt som Förbifarten är. Det är oklart om en förläggning av den enda nödvändiga trafikplatsen på Lindö skulle medföra nämnbara merkostnader. Dessutom skulle ekeröborna få närmare till tunnelns nerfarter/uppfarter. Brommaborna skulle få motsvarande längre väg, vilket skulle medföra att färre bilar tar smitvägen genom Världsarvet. De ekeröbor som ska söderut tar redan nu färjan vid Jungfrusund och de som ska norrut har förmånen att efter/innan Nockebybron huvudsakligen köra mot trafikströmmen. En trafikplats på Lindö skulle lämna Världsarvet relativt opåverkad, i enlighet med det som sägs i Världsarvskonventionen. Breddningen av väg 261 genom Världsarvet är emellertid problematisk (se nedan). Vi menar att Trafikverket måste utreda och genomföra andra transportalternativ för ekeröborna till Stockholm i den anda som Riksdagen har beslutat att stora infrastrukturella transportprojekt ska planeras transportslagsövergripande. Ekerö kommun är omgivet av vatten. Många destinationer kan därför nås vattenvägen. Bekväma passbåtar med tät tidtabell verkar naturligt liksom fler och mer 2

frekventa färjeförbindelser. Att förlänga 12:ans spårvagn till Tappström är inget högkostnadsprojekt. Ökningen av antalet bilar under rusningstid skulle på så sätt kunna motverkas och biltrafiken genom Världsarvet minska. Samtidigt skulle Trafikverket verka för att regeringens utsläppsmål uppnås. Trafikverkets material har ingen förklaring till varför en trafikplats på Lindö inte kan genomföras såvitt man inte tror att Ekerö kommunstyrelses ordförande, Peter Carpelan har rätt när han i Avtalet hävdar att de två trafikplatserna på Lovön är ett bättre skydd för Världsarvet än en trafikplats på Lindö, som ligger längre från Världsarvet! Han säger också att en trafikplats på Lindö skulle skada columbariet mitt på Lindö samtidigt som han ändå planerar för nya bostadsområden på just denna skyddsvärda mark. Argumenten är konstruerade och döljer även att Carpelan gynnar en enskild markägare. Att en kommuns och en enskild markägares krav skulle väga tyngre än Världsarvsvillkoren och flera riksintressen i Lovöns natur- och kulturvärden är både oprofessionellt och otänkbart. Trafikverket bryter även mot Väglagen (1998:803) 13 : Vid byggande av väg skall tillses, att vägen får sådant läge och utförande att ändamålet med vägen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad, och att hänsyn tas till stads- och landskapsbilden och till natur- och kulturvärden. Redan när väg 261 breddades till tre filer ansåg RAÄ att detta hotade Världsarvet. Nu planerar Trafikverket en breddning till fyra filer för att ta emot den ökande trafiken genom Världsarvet. Trafikverket säger att väg 261 kommer att bestå av fyra smala filer och att ny mark inom världsarvet inte kommer att behöva användas. Två av filerna planeras för enbart bussar och två för biltrafiken. Rädda Lovö har svårt att framför sig se smala bussfiler. Bussar kräver breda filer. Många av de bilar som ska trafikera de övriga filerna är yrkestrafikens mindre och större lastfordon. De behöver också normalt breda filer. Finns det någon väg i Sverige eller i resten av världen där bussar, lastfordon och personbilar kan samsas i fyra smala filer? Ytterligare en fil på väg 261 med ökad trafik kommer att medföra att bullermattan lägger sig över ett större område, att avgaser breder ut sig över större områden och att vibrationerna från vägen skadar byggnaderna på Drottningholmsmalmen mer än de redan i dag gör. Vägbreddningen och de två trafikplatserna kommer att påverka landskapsbilden, fysiskt och psykiskt. Både boende och besökande kommer att drabbas av bådadera. Landskapet förändras, upplevelserna blir mindre värda dränerade på naturens egna ljud, dofter och synintryck. Möjligheterna att uppleva Kungsgården som en unik tillgång försvinner. Denna åverkan förstoras av den planerade cykelbron, fler vägskyltar, mer belysning och de väganordningar som trafikplatserna nödvändiggör. Lovöns karaktär av kungsgård skulle blekna bort! Trafikverket har alltså nonchalerat Väglagens bestämmelse om hänsyn till landskapsbilden och dess natur- och kulturvärden. Detta intryck förstärks ytterligare av ohörsamheten mot de krav Regeringen ställt som villkor för att tillåta att Trafikverket ska få bygga Förbifarten: Vägverket ska vidta åtgärder så att de skyddade värdena i världsarvet Drottningholm inte hotas. Trafikverket har inte tagit någon hänsyn till regeringens krav. Av de fem alternativa placeringarna för anslutning mellan vägtunneln och Ekerövägen har Trafikverket valt alternativ 1, det mest skadliga alternativet för Världsarvet, samma alternativ som var Vägverkets huvudalternativ före tillåtlighetsbeslutet. Trafikverket har alltså inte alls påverkats av regeringsbeslutet. Trafikverket har i stället valt att tillgodose lokala särintressen framför regeringens krav att skydda världsarvsintresset och andra svenska riksintressen. Lägg märke till att regeringen kräver att värdena i världsarvet Drottningholm inte får hotas. Vi anser att världsarvet Drottningholm kommer att skadas av alternativ 1 och vägbreddningen. Då har begreppet hotas överträffats många gånger om. Miljöminister Andreas Carlgrens upprepade försäkringar i olika medier att miljökraven för att tillåta byggandet av Förbifarten kommer att bli mycket tuffa har inte nämnvärt påverkat Trafikverket. 3

Rädda Lovö är undrande varför RAÄ har gått med på det ovan nämnda Avtalet. Är inte RAÄ:s huvuduppgift att skydda kulturellt känsliga miljöer? Kontakter inom RAÄ uppger att GD Inger Liljekvist gav ett positivt besked om Trafikverkets alternativ 1 och breddning av Ekerövägen genom det statliga byggnadsminnet utan att det fanns tillräckligt beslutsunderlag. Detta förfarande följer inte statliga ämbetens praxis enligt vilken bindande löften inte får ges vid tidiga samråd. Inom RAÄ får ställning tas först vid en formell prövning enligt Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. Vid prövning ska det finnas ett fullgott beslutsunderlag som visar åtgärderna detaljerat. Riksantikvarieämbetets ledning har alltså hanterat frågan utan att ta hänsyn till den expertkunskap som finns på verket. Ledningen har frångått RAÄ:s normala gång för ärendehantering. Trafikverket följer varken Världsarvskonventionen, Väglagen eller Förordning om statliga byggnadsminnen och inte heller villkoren i regeringens tillåtlighetsbeslut. Trafikverket går lokala intressen till mötes i stället för det internationella intresset att skydda världsarvet Drottningholm och flera andra svenska riksintressen. Detta är så anmärkningsvärt att ord blir svåra att finna. Närmast ligger skandal, korruption och inkompetens. Samtliga anförda lagregler pekar entydigt ut alternativ 5 som det enda möjliga alternativet för cirkulationsplatsen, dvs med en cirkulationsplats på Lindö. Frågan om vägbreddningen och det andra tunnelröret i Lindötunneln måste utredas vidare under medverkan av experter med vidare vyer än de Trafikverket hittills använt. Hela projektet är ett riksintresse. Då kan inte en statlig myndighet låta sig styras av lokala särintressen. Principiell helhetsbedömning av projektet Förbifart Stockholm Avslutningsvis vill vi peka på hela projektets orimlighet. Projektets mål enligt Trafikverket är att binda ihop Stockholms norra och södra delar, d.v.s. behovet att transporterna inte ska behöva gå igenom centrala Stockholm på sin väg mellan Stockholms norra och södra delar. Därför kallas motorleden Förbifart Stockholm. Mätningar av den nuvarande trafiken på Essingeleden visar emellertid att bara en mycket liten andel ska förbi Stockholm. För de tunga transporterna rör det sig om under 1 %, för persontransporterna under 5 %. Målet för det mycket stora flertalet fordon är Stockholm. Internationell forskning visar att nya motorleder kring storstäder leder till förvärrade trafikproblem. Bryssel är ett talande exempel med sina tre ringleder. Av 60 europeiska storstäder har Bryssel den värsta trafiksituationen. Stockholm ligger för närvarande på plats 54. Med Förbifarten kommer trafiksituationen att bli värre. Biltrafiken väntas öka med 80 % fram till 2030. Under rusningstid kommer 7-8 gånger fler bilister än i dag att sitta fast i bilköer. Bara kollektivtrafik kan ändra den situationen. Med Förbifarten beräknas biltrafikandelen att öka från 39 % till 50 % medan kollektivtrafikandelen beräknas minska från 42 % till 37 %. En oberoende analys av Förbifartens finansiering har kommit fram till att Trafikverket systematiskt övervärderar fördelarna och undervärderar nackdelarna. Det troliga scenariot är att projektet ganska snart kommer att sitta fast i ett ökande skuldberg med skuldräntorna som avgörande faktor. Det hjälper föga att Trafikverket som sanningsvittne använder professor Jonas Eliasson vid KTH. Eliasson arbetar också som konsult vid WSB, som gjorde Vägverkets första och mycket kritiserade samhällsekonomiska kalkyl. För att bemöta kritiken upphandlade Vägverket en konsulttjänst, som råkade bli just WSP och Eliasson. Nu dyker Eliasson upp igen i Trafikverkets information till hushållen om Förbifarten. Här säger Eliasson att Förbifarten ovanligt snabbt kommer att bli samhällsekonomiskt lönsam. Det är han nog ensam om i den oberoende forskarvärlden. Klimatproblemet vänder Trafikverket ett blint öga oaktat det ansvar alla myndigheter har att verka för en minskning av utsläppen med 30 % fram till 2030. Transporter står för en mycket hög andel av utsläppen och i storstäder finns stora möjligheter att reducera dem. 4

Nuvarande beslutsfattare behöver troligen inte ta konsekvenserna av sina beslut att bygga Förbifart Stockholm. Det blir ett problem för nästa generations beslutsfattare. Vår gissning är att de inte kommer att vara så glada. Det gäller även kommande generationers medborgare, som tvingas leva med konsekvenserna av nuvarande beslutsfattares missgrepp. Vi protesterar mot att Trafikverket inte har presenterat någon uppdaterad kostnadskalkyl och godtagbar samhällsekonomisk lönsamhetskalkyl för Förbifartsprojektet och mot att man därmed tycks vilja genomföra detta synnerligen stora och på många sätt riskabla projekt på löpande räkning. Vägutredningen och Vägverkets yttrande till regeringen med begäran om tillåtlighet visade att Förbifarten var det sämsta av jämförda alternativ för effektivare Nord-Sydlig förbindelser. Samtliga utvärderingskriterier inklusive samhällsekonomiska och miljökonsekvenser visade att andra alternativ är bättre. Redan då framstod ett Kombinationsalternativ med huvuddelen av investeringarna i utbyggd kollektivtrafik som det bästa. Utvecklingen sedan dess, globalt, nationellt och detaljstudier av Förbifartsalternativet med alla dess negativa effekter visar än mycket tydligare att ett annat alternativ vore bättre för regionen, landet och den globala miljön. Vi begär att riksdagen eller regeringen beslutar att en av regeringen oberoende grupp utländska experter ska tillsättas för att utreda: 1. Finns det alternativa sätt att få effektivare nord-sydliga förbindelser som medverkar till en hållbar samhällsutveckling, inte försvårar uppnåendet av riksdagens miljömål, inte riskerar att påtagligt skada riksintressen för naturvärden, kulturmiljövärden och friluftslivet och riksintresseområdet Mälaren med öar och strandområden och som inte medför väsentligt högre kostnader 2. Är det möjligt att genomföra Förbifartsprojektet enligt Arbetsplanen utan att man bryter mot EU:s direktiv och kvalitetsnormer och/eller gällande lagar och riskerar att påtagligt skada ovan nämnda riksintressen, och vad skulle det kosta. Samt redovisa en riskanalys! Vi begär också att riksrevisorerna eller annan opartisk expertis granskar projektet, dess ekonomi, samhällsekonomiska lönsamhet och finansiering Slutkommentar om demokrati Ovanstående text väcker frågor om Sveriges demokrati. Oberoende statliga myndigheter är en viktig del av demokratin. Trafikverket kränker en internationell konvention, bryter mot flera lagar och nonchalerar regeringsbeslut till förmån för lokala särintressen och önskemål från en rik familj. En del nationer är ökända för så kallat ministerstyre. I Sverige verkar situationen vara den motsatta Trafikverket och andra särintressen satsar i stället på ministerstyrning. Drottningholm den 10 augusti 2011 För Föreningen Rädda Lovö Krister Skånberg Bertil Ottoson Gunilla Tovatt Ordförande vice ordförande vice ordförande Kattdammsvägen 8 Breidablick 2 Kattdammsvägen 8 178 34 Ekerö 178 93 Drottningholm 178 34 Ekerö 070 759 53 15 08 759 03 26 070 594 85 05 Kopior för kännedom till riksdagen, regeringen, riksrevisorerna och partiernas rikskanslier 5