DEL 2 INKOMST OCH LEVNADSSTANDARD

DEL 2 INKOMST OCH LEVNADSSTANDARD 27

Inkomstfördelningen Kapitel 2 Inkomstfördelningen 1975-2001 Av Kjell Jansson, Åsa Karlsson, Petter Lundberg Sammanfattning Sedan 1970-talet har hushållens ekonomiska standard ökat i Sverige. Ökningen har varierat mellan åren och under vissa år har inkomsten till och med minskat. Inkomsten ökade med 36 procent över hela perioden 1975-2001. Ökad sysselsättning för kvinnor har en stor del i att inkomsterna har ökat för hushållen. Spridningen av inkomster minskade fram till början av 1980-talet - därefter ökade spridningen igen. Inkomstspridningen är på samma nivå 2001 som på 1960-talet. Den yngre generationen har fått det sämre ekonomiskt. Ungdomar utbildar sig allt längre, vilket leder till att steget in på arbetsmarknaden senareläggs. På 90-talet fick vi dessutom en kraftig ökning av ungdomsarbetslösheten som ledde till senare och osäkrare inkomster. De äldre har fått det bättre tack vare det utbyggda pensionssystemet, ATP. I slutet av 1990-talet har man dock en svagare utveckling än förvärvsarbetande. Krisåren i början av 1990-talet ledde till en minskning av de disponibla inkomsterna. Det var framförallt barnfamiljer och unga ensamstående som drabbades. Återhämtningen mellan 1995 och 2001 innebar den kraftigaste inkomstökningen som uppmätts sedan SCB påbörjade sina undersökningar. Dock hade unga ensamboende 2001 fortfarande inkomster som var lägre än 1991. Kapitalvinsterna på 1990-talet förklarar en stor del av både den höjda inkomstnivån och den ökade inkomstspridningen. Andelen med inkomst under s.k. baskonsumtion steg från 9 procent 1991 till 15 procent år 1995. År 2001 hade andel minskat till 10 procent. 29

Inkomstfördelningen 1 Inledning En grund för välfärd är den privata ekonomin. Om människor har det bra eller dåligt och hur ekonomin har utvecklats för hushåll och individer brukar vara mycket omdiskuterat. Plånboksfrågor är alltid av intresse. I detta kapital ska redovisningen ha sin tyngdpunkt på de stora dragen i utvecklingen av inkomster och inkomstfördelning. Har den svenska välfärden resulterat i ökade inkomster. Har vi i Sverige fått en jämnare eller ojämnare inkomstfördelning? Kan man utläsa om det finns tydliga vinnare eller förlorare. Den bästa mätaren på de löpande ekonomiska resurserna som hushållen förfogar över är disponibel inkomst. Den beskriver vad som är kvar när löner, pensioner och andra inkomster har summerats med bidrag och transfereringar och skatterna dragits ifrån. Det är vad hushållen kan använda till konsumtion eller sparande. Den ekonomiska standarden påverkas av hur många som ska leva på den disponibla inkomst ett hushåll förfogar över. En trebarnsfamilj behöver mer kronor än en ensamboende för att kunna hålla samma ekonomiska standard. För att bättre kunna jämföra inkomster mellan olika hushåll bör man ta hänsyn till att hushåll kan ha olika försörjningsbördor. Inkomsten bör justeras så att man kan göra bra jämförelser. I detta kapitel justeras inkomsten på samma sätt som i den officiella statistiken. Hur disponibel inkomst beräknas och hur justeringen görs, beskrivs i slutet av kapitlet. Den ekonomiska standardens fördelning ska också jämföras för befolkningen i sin helhet. För individen är det inte alltid den egna inkomsten som är avgörande för den ekonomiska standarden. Den främsta basen är hushållets ekonomiska villkor. För att klargöra den ekonomiska standardens fördelning får vi därför göra antagandet att alla i hushållet har tillgång till samma ekonomiska standard. Antagande innebär i praktiken att alla i ett hushåll erhåller samma värde på disponibel inkomst, dvs. att fördelningen inom hushållet är lika. Med denna teknik kan vi mäta den ekonomiska standarden för hela befolkningen och inte endast för hushållen. Kapitlet omfattar tiden 1975-2001. Två olika typer av hushållsbegrepp används, ett för perioden 1975-2001 och ett för perioden 1991-2001. När utvecklingen för perioden 1975-2001 ska beskrivas används ett hushållsbegrepp som kallas familjeenhet. Med detta begrepp avgränsas hemmaboende barn med åldern 0-17 år. Hemmaboende barn som är 18 år eller äldre betecknas som egna, självständiga, familjeenheter. Orsaken är att den verkliga hushållssammansättningen saknas i dataunderlaget för perioden 1975 1990. Ett mer relevant hushållsbegrepp används i det avsnitt där redovisningen begränsas till perioden 1991-2001. Då används ett begrepp som kallas kosthushåll. Barn avgränsas i det avsnittet med åldern 0-19 år, som täcker upp den ålder då man oftast går i gymnasieskola och bor med någon eller båda föräldrarna. Barn som är äldre än 19 år och fortfarande bor kvar hos någon eller båda föräldrarna tillhör samma kosthushåll, men redovisas inte som barn. 2 Perioden 1975-2001 Inkomstökning med 36 procent Hushållens ekonomiska standard har ökat långsiktigt sedan 1970-talet. Medianvärdet i fasta priser för disponibel inkomst år 2001, dvs. det värde som är mitt i fördelningen, var ca 36 procent högre än 1975. Det motsvarar en genomsnittlig årlig ökning på drygt 1 procent. Inkomstökningen har inte skett kontinuerligt varje år. Vissa år ökade inkomsten mer, andra år mindre och under vissa perioder har inkomsterna t.o.m. minskat. Från 1980 till 1983 skedde en liten minskning av inkomstnivåerna. Därefter ökade inkomsterna igen fram till början av 1990-talet. Under krisåren 1992-1995 minskade inkomstnivåerna igen. Upp- och nedgångarna följer de konjunktursvängningar som präglat svensk ekonomi under perioden. I konjunkturnedgångar har effekterna på hushållens ekonomi lindrats genom att socialförsäkringarna har ökat. Vid den kraftiga nedgången i början på 1990-talet medförde den svåra ekonomin att inkomsterna för hushållen minskade kraftigt. Socialförsäkringarna räckte inte till att hindra att den ekonomiska standarden sjönk. Det dröjde till år 1995 innan nedgången bröts och inkomsterna för hushållen åter började stiga. Nedgången mellan 1990 och 1995 var ca 8 procent. Efter 1995 har inkomsterna ökat kraftigt. Från 1995 fram till 2001 steg inkomsten med över 16 procent eller i genomsnitt med nästan 3 procent per år. I och med skatteomläggningen 1990/91 förändrades förutsättningarna att mäta och jämföra inkomsterna över åren. Detta markeras i diagrammen som ett brott i den utveckling som mäts. 30

Inkomstfördelningen Diagram 1 Disponibel inkomst. Medianvärde för samtliga individer i familjeenheter, 2001 års priser 120 110 100 90 80 70 Tusen kr 60 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 SCB har genomfört mätningar av inkomster och inkomstfördelning sedan mitten av 1970-talet. Tiden innan präglades av en kraftig utjämning av levnadsstandarden i Sverige. 1 En ökning av förvärvsarbete och socialpolitiska åtgärder resulterade i en utjämning av inkomsterna efter andra världskriget. Även under 1970-talet och början av 1980-talet fortsatte inkomsterna att utjämnas. Avståndet mellan de med hög inkomst och de med låg inkomst minskade. Spridningen i inkomster kan illustreras med hur stort det procentuella avståndet är till medianvärdet, det värde som är precis i mitten av inkomstfördelningen. Skattereformen försvårar mätningarna Jämförelser över tiden försvåras av skattereformen 1990/91. Inkomster som tidigare var skattefria blev skattepliktiga och en del förmåner värderades högre. Detta innebar att de mätbara inkomsterna blev högre. Detta markeras i diagrammen som ett brott i den utveckling som mäts. Ett sätt att visa inkomstspridningen är att dela in befolkningen i percentilgrupper baserat på hur stora inkomsterna är. Man kan då illustrera hur utvecklingen har varit i olika skikt av inkomstfördelningen. Exempelvis avgränsar P05 de 5 procent som har de lägsta inkomsterna. P50 anger det mittersta värdet, medianen, medan P90 avgränsar de 10 procent som har de högsta inkomsterna. Det värde som avgränsar de 10 procent med de högsta inkomsterna (P90) var omkring 1,5 gånger större än medianvärdet (P50) 1980. I diagrammet visas det med kvoten P90/P50. År 2001 var värdet 1,8 gånger större. Det omvända förhållande gäller för det värde som avgränsar de 10 procent med de 1 För en kort sammanfattning se Fritzell 1991. lägsta inkomsterna. Gapet mellan hög och låginkomsttagare har ökat sedan början av 1980-talet. Diagram 2 Disponibel inkomst. Procentuellt avstånd till median för hög och låginkomst 200 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 Procent P90/P50 P10/P50 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 Det övergripande måttet på spridningen i inkomstfördelningen som brukar användas är Ginikoefficienten. Koefficienten kan anta ett värde mellan 0 och 1. Ett högt värde betyder stor inkomstspridning. Inkomstspridningen ökar sen 1980- talet Det tydliga mönstret pekar på en kraftig ökning av inkomstspridningen sedan mitten av 1980-talet (Diagram 3). Utvecklingen under 1990-talet beror främst på kraftiga kapitalvinster under denna period. Eftersom kapitalvinsterna är mycket ojämnt fördelade så påverkar detta även spridningen av disponibel inkomst. Hur kapitalvinster påverkar inkomstspridning beskrivs senare i kapitlet. Diagram 3 Gini-koefficient för disponibel inkomst för individer i familjeenheter 0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 Inkomstspridningen i början av 2000-talet var lika stor som den var i mitten av 1960-talet. Det framkommer vid beräkningar av låginkomstutredning- 31

Inkomstfördelningen ens material som avser inkomstförhållanden år 1967. 2 Andel med låga inkomster ökar Vid beräkningar av andel med låga inkomster förekommer olika måttstockar. En vanlig metod är att beräkna andelen som har inkomst under en viss procent av medianvärdet. Tidigare har det varit brukligt att använda mindre än 50 procent av median, som ett riktmärke för låga inkomster. I mätningar som används som underlag inom EU används numera 60 procent av medianvärdet som huvudalternativ vid beräkning av andelen med låga inkomster. Som jämförelse visas också beräkningar av utvecklingen om en låginkomstgräns sätt vid 70 procent av medianvärdet. Med denna teknik finner vi ett likartat mönster som när inkomstfördelningen beskrevs med Ginikoefficienten. En minskning fram till början av 1980-talet och därefter en ökning. Minskningen av andel med låg inkomst är mest tydlig när gränsen sätts vid 70 procent av medianvärdet. När låginkomstgränsen sätts till 50 eller 60 procent av medianvärdet är minskningen av andel med låg inkomst fram till början av 1980-talet betydligt svagare. Däremot är ökningen av andel med låg inkomst efter vändpunkten i början av 1980-talet tydlig för alla tre låginkomstgränser. Speciellt tydlig är ökningen av andel med låga inkomster under andra hälften av 1990-talet. Diagram 4 Andel individer i familjeenheter med inkomst mindre än X procent av median 25 20 15 10 5 Procent < 70 < 60 < 50 0 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2 Låginkomstutredningen var en offentlig utredning som publicerade en rad olika rapporter, bl.a. SOU 1970:34 och SOU 1971:39. Beräkningar av Ginikoefficienten för 1967 redovisas i bilaga 19 till Långtidsutredningen 1990. Kvinnor och pensioner påverkar Det finns flera faktorer bakom de förändringar som inträffat sedan 1970-talet och tiden innan dess. Kvinnors ökade förvärvsarbete har haft en mycket tydlig inverkan på såväl inkomsternas nivå som dess fördelning. En större andel av kvinnorna arbetar numera med avlönat arbete. Hushållen har av detta skäl fått ökade inkomster. Äldre har fått det bättre. Det utbyggda pensionssystemet, ATP, har inneburit betydligt bättre villkor för de som pensionerades år 2001 än för de som gick i pension under 1970- och 80-talet. Det innebär att nytillkomna pensionärer har fått det betydligt bättre än tidigare generationers pensionärer. De förändringar som nyligen skett och fortlöpande sker i pensionssystemet på 2000-talet har ännu inte fått någon inverkan i den statistiska bild som visas här. Yngre har fått det ekonomiskt sämre än tidigare generationers ungdomar. Inträdet i vuxenlivet och på arbetsmarknaden sker senare. På 2000-talet går så gott som alla vidare till gymnasieutbildning. Mycket få personer under 20 år har, om man bortser från sommarjobb och andra tillfälliga jobb, en anställning. Man startar vuxenlivet med betydligt mindre egna inkomster än man gjorde på 1970- och 80-talen. Under 1970-talet och tidigt 1980-tal var kapitalinkomsterna av marginell betydelse för hushållens ekonomi. Under andra halvan av 1980-talet steg värdet på fastigheter och aktier och kapitalinkomsterna ökade i betydelse. Den tillfälliga nedgången på aktiebörserna världen över under hösten 1987, fick ingen långsiktig inverkan på hushållens inkomster. Kapitalinkomster härstammar från värdestegringar på både boendekapital och finansiella tillgångar. Värdetillväxten av kapital, under andra hälften av 1980-talet, var betydande. Än mer betydelsefull var värdetillväxten, för framförallt aktierelaterade tillgångar under 1990- talet. Den kraftiga ökningen av inkomstspridningen kan till mycket stor del förklaras av ökade kapitalvinster för hushållen på 1990-talet och början av 2000-talet. Börsens nedgång de första åren på 2000-talet hade år 2001 ännu inte satt några kraftiga spår på själva inkomstfördelningen. Ökade skillnader mellan generationer De ökade kapitalinkomsterna under 1990-talet har främst gynnat medelålders och äldre hushåll. Kombinationen av ungdomars senare inträde i arbetslivet och förbättrade ekonomiska villkor för pensionärer har medfört att det blivit större skillnader mellan yngre och äldre. På 1970-talet hade ålderspensionärerna de lägsta inkomsterna (diagram 5). Drygt 25 år senare 32

Inkomstfördelningen hade både yngre och äldre ålderspensionärer mer än 60 procent högre inkomst jämfört med tidigare generationers pensionärer. Däremot hade ungdomar i åldrarna 23-29 år endast 20 procent högre inkomst i början av 2000-talet än vad motsvarande ungdomsgrupp hade 1975. I åldersgruppen 18-22 år minskade t.o.m. den egna inkomsten med 17 procent. Det förklaras främst med att många fler hade eget arbete på 1970-talet. Under 1990-talet och 2000-talet gick 18- och 19 åringarna i gymnasiet i långt större utsträckning än under 1970-talet. Detta gör att föräldrarnas försörjningsansvar har ökat under den undersökta perioden, eftersom fler ungdomar bor kvar hos sina föräldrar. De högsta inkomsterna uppmäts för åldersgruppen 50-59 år. Inkomsten för denna grupp har ökat med 53 procent mellan åren 1975-2001, vilket är nästan lika mycket som för ålderspensionerna. Diagram 5 Disponibel inkomst, medianvärde för individer i familjeenheter, 2001 års priser 160 140 120 Tusen kr 50-59 år 23-29 år 3 Perioden 1991-2001 Inkomstutvecklingen I det långa perspektivet, från 1975 och framåt, har det statistiska underlaget vissa begränsningar för att kunna beräkna inkomstnivåer och inkomstspridning. För 1990-talet har data kunnat sammanställs som bättre belyser inkomster och inkomstspridning. Beräkningar med ett nytt och bättre hushållsbegrepp, visar på andra nivåer både för inkomsten och för spridningen. Utvecklingen över tid är ändå densamma se diagram 6. Det nya begreppet innebär att alla barn över 18 år, som bor hemma hos föräldrarna, ingår i föräldrahushållet. I det förra avsnittet klassades barn endast i åldern 0-17 år. Äldre barn betecknades som egna självständiga familjeenheter, även om man bodde kvar hos föräldrarna. I detta avsnittet benämns man som barn upp till och med det år man fyller 19 år. Är man äldre och bor hemma hos föräldrarna tillhör man samma hushåll som föräldrarna. Diagram 6 Gini-koefficient för individer i familjenheter resp. kosthushåll 100 0,35 80 65 år + 60 40 18-22 år 0,30 Familjenheter 20 0,25 0 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 0,20 Kosthushåll Först ned sedan upp Den kraftiga nedgången i den svenska ekonomin under början av 1990-talet ledde till att de disponibla inkomsterna minskade. För hela befolkningen minskade medianvärdet med 8 procent mellan 1991 och 1995. Det är den största minskningen som SCB noterat sedan mätningarna inleddes på 1970-talet. Efter mitten av 1990-talet vände inkomstutvecklingen och allt fler grupper fick ökade inkomster. När utvecklingen beskrivs med medianvärdet, ökade de disponibla inkomsterna med omkring 18 procent mellan 1995 och 2001. Det är den kraftigaste inkomstökningen som uppmätts för hela befolkningen över en 6- årsperiod. Ökningen motsvarar en årlig förändring på nästan 3 procent. År 2001 hade de flesta befolkningsgrupper en högre disponibel inkomst än vad motsvarande grupp hade 1991, med undantag för de unga ensamboende. 0,15 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 Bäst inkomstutveckling för de sammanboende Sammanboende har generellt sett en högre disponibel inkomst (tabell 1). Sammanboende har dessutom ökat sina inkomster mer än ensamboende och ensamstående med barn. Sedan 1995 har inkomsten för sammanboende i förvärvsarbetande ålder ökat med över 20 procent medan inkomstökningen för ensamboende i samma åldrar var mellan 15 och 19 procent. För ensamstående med barn ökade inkomsten med knappt 9 procent. Sammanboende barnfamiljer har däremot fått ett ordentligt inkomstlyft på över 20 procent sedan 1995. Även när man undersöker hela perioden 1991-2001, dvs. perioden med både nedgång och återhämtning, har den ekonomiska utvecklingen varit mest gynnsam för de sammanboende. Deras in- 33

Inkomstfördelningen komst har stigit med omkring 12 procent, medan motsvarande värde för de ensamboende och de ensamstående var knappt 4 procent. De unga en samstående i åldrarna 18-29 år hade till och med en betydligt lägre inkomst 2001 än vad motsvarande grupp hade 1991. Tabell 1 Disponibel inkomst för individer efter hushållstyp, tusen kr i 2001 års priser Hushållstyp 1991 1995 2001 Förändring (%) 1991-1995- 1995 2001 1991-2001 Samtliga 100,1 92,1 109,1-8,0 18,5 9,0 Ensamboende/Ensamstående 91,0 85,9 94,4-5,6 9,9 3,8 Ensamboende 18-29 år 102,6 85,2 97,8-17,0 14,8-4,7 Ensamboende 30-49 år 120,3 107,0 127,6-11,1 19,3 6,1 Ensamboende 50-64 år 117,5 109,4 125,2-6,9 14,5 6,6 Ensamboende 65-74 år 86,1 86,2 93,5 0,2 8,4 8,7 Ensamboende 75- år 73,4 78,8 83,5 7,4 6,0 13,8 Ensamstående med barn 0-19 år 1) 79,5 73,5 79,8-7,6 8,6 0,4 Övriga 2) ensamstående 101,6 95,4 111,4-6,1 16,8 9,7 Sammanboende 103,1 95,0 115,4-7,8 21,5 11,9 18-29 år utan barn 131,7 115,2 140,6-12,5 22,0 6,8 30-49 år utan barn 153,5 141,4 176,5-7,9 24,9 15,0 50-64 år utan barn 148,2 136,1 162,6-8,2 19,4 9,7 65-74 år utan barn 107,0 103,5 117,2-3,3 13,2 9,5 75- år utan barn 80,1 87,2 94,2 8,9 8,0 17,7 Sammanboende med barn 0-19 år 1) 95,5 85,7 105,3-10,2 22,9 10,3 1 barn 114,0 101,4 124,8-11,0 23,1 9,5 2 barn 96,3 87,2 105,5-9,4 21,0 9,6 3+ barn 79,2 69,8 84,8-11,9 21,6 7,1 Övriga 2) sammanboende 128,1 114,5 140,6-10,6 22,8 9,8 1) Hushåll bestående av referenspersonen, hans/hennes ev.sammanboende, minst ett barn 0-19 år samt i förekommande fall andra vuxna, oftast barn 20 år och äldre. 2) Övriga hushåll är hushåll utan barn 0-19 år där det utöver referenspersonen och hans/hennes ev. sammanboende även finns andra vuxna. Dessa övriga vuxna är oftast barn 20 år och äldre. Fortsatt ekonomisk återhämtning för barnfamiljer Den ekonomiska krisen under 1990-talet slog hårt mot barnfamiljerna. Det var inte bara sysselsättningen som minskade utan ersättningsnivåerna för sjuk- och föräldrapenning minskade samtidigt som barnbidragen sänktes. Efter 1995 påbörjades en återhämtning. Det dröjde dock innan barnfamiljernas inkomster åter nådde upp till samma nivå som i början av 1990-talet. Det var först på 2000-talet som inkomstnivåerna överlag var högre än 1991. Ensamstående kvinnor har lägre inkomst än ensamstående män Ensamstående kvinnor har i allmänhet en lägre ekonomisk standard än ensamstående män (tabell 2). Detta gäller i samtliga ålderskategorier och oavsett om man är ensamboende eller är ensamstående med barn. Avståndet mellan ensamstående kvinnors och mäns inkomster minskade mellan 1991 och 1995 men ökade igen mellan 1995 och 2001. Detta beror på att männens inkomster minskade relativt mer under konjunkturnedgången i början av 1990-talet och att deras inkomster steg relativt mer när ekonomin åter vände uppåt. Mellan åren 1991 och 1995 minskade inkomsten med drygt 9 procent för männen medan minskningen för kvinnorna var knappt 3 procent. Från 1995 och fram till 2001 ökade inkomsten med knappt 15 procent för männen och knappt 8 procent för kvinnorna. Unga ensamboende var också en grupp som fick minskade inkomster mellan 1991 och 1995. Ensamboende män 18-29 år hade en inkomst som var 18 procent lägre 1995 än vad motsvarande grupp hade 1991. Även för de ensamboende kvinnorna 18-29 år, var inkomstminskningen betydande. Trots uppgången efter 1995 hade unga ensamboende kvinnor 2001 en betydligt lägre inkomst än vad de hade under 1991. 34

Inkomstfördelningen Tabell 2 Disponibel inkomst för ensamstående kvinnor och män, tusen kronor i 2001 års priser Ensamstående hushåll 1991 1995 2001 Förändring (%) 1991-1995- 1995 2001 Samtliga ensamstående 91,0 85,9 94,4-5,6 9,9 3,8 Kvinnors inkomst i procent av männens 1991 1995 2001 Ensamstående kvinnor 83,6 81,4 87,7-2,6 7,7 4,9 78,0 83,9 78,8 18-29 år utan barn 97,8 82,1 90,8-16,1 10,7-7,1 90,4 92,8 84,6 30-49 år utan barn 119,3 102,8 124,3-13,8 20,9 4,2 97,7 93,7 95,7 50-64 år utan barn 116,4 105,4 119,0-9,4 12,8 2,2 99,1 90,9 90,3 65-74 år utan barn 82,8 84,0 92,4 1,5 10,1 11,7 87,3 88,7 94,6 75- år utan barn 72,8 78,3 82,3 7,5 5,2 13,1 97,7 95,5 90,7 Med barn 0-19 år 78,1 72,0 79,0-7,9 9,9 1,2 80,5 91,4 90,8 Övriga 1) 97,4 93,1 109,2-4,5 17,3 12,1 86,8 94,2 97,0 Ensamstående män 107,1 97,0 111,3-9,4 14,7 3,9 18-29 år utan barn 108,1 88,4 107,4-18,2 21,4-0,7 30-49 år utan barn 122,1 109,7 130,0-10,1 18,4 6,5 50-64 år utan barn 117,5 116,1 131,7-1,2 13,5 12,1 65-74 år utan barn 94,8 94,7 97,7-0,1 3,2 3,0 75- år utan barn 74,5 82,0 90,7 10,0 10,7 21,8 Med barn 0-19 år 97,1 78,7 87,1-18,9 10,6-10,3 Övriga 1) 112,3 98,8 112,6-12,1 14,0 0,2 1) Övriga hushåll är hushåll utan barn 0-19 år där det utöver referenspersonen även finns andra vuxna. Dessa övriga vuxna är oftast barn 20 år och äldre. Slutet av 1990-talet - svag inkomstutveckling för pensionärerna Mellan åren 1995 och 2001 ökade inkomsten för hela befolkningen med drygt 18 procent. Inkomstnivåerna för de äldsta pensionärerna har också ökat, men inte alls i samma utsträckning (tabell 3). Inkomstökningen för de över 75 år var under samma period omkring 6 procent. De mellan 23 och 64 år, där andelen förvärvsarbetande är som störst, har ökat sin inkomst med mer än 20 procent under samma period. Ökning i sysselsättning och reallöneökningar kommer endast de förvärvsarbetande till del. Pensionärernas inkomstförhållande är mer beroende på förändringar i kapitalavkastning. Jämfört med 1991 års pensionärer hade dock 2001 års pensionärer en högre inkomst. Utöver ökade kapitalinkomster kan detta till stor del förklaras av att gruppen pensionärer har förändrats. Äldre pensionärer med låg pension ersätts med yngre pensionärer som i allmänhet har högre pension. 1991-2001 Inkomstspridning Ökad inkomstspridning under 1990-talet Inkomstspridningen, som visar på hur stora skillnaderna är mellan de med höga respektive låga inkomster, har ökat under 1990-talet. Utvecklingen mellan åren 1991 och 2001 följer ett tydligt mönster. Utan undantag har individer i hushåll med höga inkomster ökat sina inkomster mer än individer i hushåll med relativt lägre inkomst. Inkomsten som avgränsar gruppen med de högsta inkomsterna, P95, var mer än 20 procent högre 2001 än vad motsvarande värde var 1991. Värdet som avgränsar de med lägst inkomst, P05, ökade endast med 1, 4 procent. I tabellen visas hur många gånger större inkomsten är för den som avgränsar de 10 procent med högst inkomst jämfört med den som avgränsar de 10 procent med lägst inkomst (P90/P10). Även på detta sätt kan man se hur inkomstspridningen har ökat. Under 1991 var inkomsten för P90 omkring 2,5 gånger så stor som inkomsten för P10. År 2001 var motsvarande siffra 2,8. 35

Inkomstfördelningen Tabell 3 Disponibel inkomst, medianvärden efter ålder, tusen kr i 2001 års priser Ålder 1991 1995 2001 Förändring (%) 1991-1995- 1995 2001 1991-2001 Samtliga 100,1 92,1 109,1-8,0 18,5 9,0 0-19 89,4 79,4 95,8-11,2 20,6 7,1 23-64 113,4 102,4 123,2-9,7 20,3 8,6 65-86,0 87,9 95,0 2,2 8,1 10,5 0-6 87,5 79,1 97,8-9,7 23,7 11,7 7-19 90,8 79,6 95,0-12,3 19,4 4,6 20-22 102,4 82,5 100,4-19,4 21,7-2,0 23-29 109,6 95,8 117,1-12,7 22,3 6,8 30-39 97,7 89,4 112,7-8,5 26,1 15,4 40-49 113,7 99,1 114,7-12,9 15,8 0,9 50-59 133,7 123,4 146,8-7,7 18,9 9,8 60-64 123,3 117,4 136,9-4,8 16,6 11,1 65-74 96,3 96,1 107,6-0,2 11,9 11,7 75-75,5 81,9 87,0 8,4 6,3 15,2 Tabell 4 Höga och låga inkomster. Percentilgränser 1991, 1995 och 2001, tusen kr 2001 års priser Gränsvärden/ 1991 1995 2001 kvoter P05 56,0 50,3 56,8-10,2 16,3 1,4 P10 65,1 59,2 67,7-9,0 17,2 4,1 P25 79,5 73,4 84,9-7,8 15,8 6,7 P50 100,1 91,8 109,1-8,3 18,0 9,0 P75 130,2 124,8 144,2-4,1 19,2 10,7 P90 164,4 163,0 189,6-0,9 20,8 15,3 P95 192,1 194,5 230,9 1,2 25,4 20,2 P90/P10 2,53 2,75 2,80 Gini-kofficient 0,229 0,255 0,265 Förändring (%) 1991-1995 1995-2001 1991-2001 Höga kapitalvinster ökar inkomstspridningen Under 1990-talet ökade kapitalvinsterna 3 i betydelse. År 1995 var kapitalvinsterna drygt 20 miljarder kr, år 1999 och 2000 var de över 100 miljarder kr. Även om kapitalvinsterna som inkomstslag har blivit vanligare under 1990-talet är totalsumman mycket ojämnt fördelad. Den tiondel av befolkningen som hade de största kapitalvinsterna under år 2000, svarade för hela 99 procent av totalbeloppet. 4 Den ojämna fördelningen av kapitalvinsterna påverkar i hög grad inkomstspridningen. När kapitalvinsterna ökar i storlek ökar också inkomstspridningen. 3 Från och med inkomståret 2001 kallas det som tidigare kallades för realisationsvinst för kapitalvinst. 4 SCB, Rekordåret 2000 Reavinster och reaförluster, s26. Diagram 7 Kapitalvinster 1991-2001 i 2001 års priser. Miljarder kr 150 100 50 0 1991 1993 1995 1997 1999 2001 Källa: SCB, totalräknad inkomststatistik 36

Inkomstfördelningen Ökad spridning även när kapitalvinsterna exkluderas De ökade kapitalvinsterna är inte den enda orsaken till att inkomstspridningen har ökat under 1990-talet. Inkomstspridningen har ökat även när kapitalvinsterna exkluderas. Den ökade spridningen när kapitalvinsterna har exkluderats kan förklaras av att lönespridningen har ökat samtidigt som skillnaden i inkomst mellan de med arbete och de utan arbete har ökat. Diagram 8 nedan visar hur inkomstspridningen har förändrats under 1990-talet. Den övre kurvan visar spridningen inklusive kapitalvinst medan den lägre kurvan visar på spridningen exklusive kapitalvinst. Diagram 8 Gini-koefficient för disponibel inkomst, inkl. och exkl. kapitalvinst 1991-2001 knappt 7 procent 1991 till knappt 9 procent 2001. Andelstalen är lägre än i det förra avsnittet där hemmaboende barn klassades som egna självständiga familjeenheter. Trenden är dock densamma. Det är värt att notera att andelen med låga inkomster ökar även under perioden i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet då inkomsterna ökar kraftigt. Orsaken är just att det är ett relativt mått på låg inkomst. När medianvärdet procentuellt ökar mer än inkomsterna under medianen så ökar det relativa avståndet. Diagram 9 Andel (procent) individer i hushåll med inkomst mindre än angiven procent av median. 25 Procent 0,35 20 < 70 0,30 0,25 Inkl kapitalvinst 15 10 < 60 0,20 Exkl. kapitalvinst 0,15 1991 1993 1995 1997 1999 2001 Anm. Värden för 1992-94 är interpolerade. Låga inkomster två metoder två svar Tidigare har det visats en beskrivning av andelen av befolkningen som har låga inkomster beräknat med ett s.k. relativt låginkomstmått. Det är individernas resurser i förhållande till andras resurser som mäts. En annan metod grundar sig på en s.k. absolut definition av låg inkomst. För att mäta låga inkomster med denna metod definieras någon form av existensminimum, som sedan jämförs med de faktiska inkomsterna. I det följande avsnittet kommer andelen med låg inkomst mätas med både ett absolut och ett relativt mått. I diagram 9 nedan har andelen med låg inkomst definierats med hjälp av ett relativt mått. Detta görs genom att individer som lever i ett hushåll med en disponibel inkomst som är lägre än 50, 60 respektive 70 procent av medianinkomsten har klassats som att de lever i ett hushåll med låg inkomst. Utvecklingen visar på en svagt uppåtgående trend över 1990-talet. Andelen med inkomst mindre än 60 procent av medianvärdet ökade från 5 0 < 50 1991 1993 1995 1997 1999 2001 Anm. Värden för 1992-94 är interpolerade Den andra metoden med en absolut låginkomstgräns, som ligger fast över tiden, bygger på Konsumentverkets beräkningar av s.k. skäliga levnadskostnader. Metoden grundar sig på en beräkning av en baskonsumtionsnivå som skall visa vad det kostar hushållen att på lång sikt upprätthålla en rimlig konsumtionsnivå, dvs. vare sig en miniminivå eller en lyxstandard, utan vad som behövs för att leva ett normalt vardagsliv i Sverige. 5 Underlaget för beräkningarna är hämtad ur SOU:2002:73 Förbättrad statistik om hushållens inkomster 6.. Metoden som åskådliggör andelen under baskonsumtionsnivån, dvs. ett mer absolut mått, visar på en avtagande trend. Baskonsumtionsnivån påverkas inte av konjunkturen. I goda tider där hushållsinkomsterna höjs för stora grupper i samhället kommer fler ha en inkomst över baskonsumtionsnivån och tvärtom. 10 procent har låga inkomster År 1991 levde 9 procent av individerna i ett hushåll med en inkomst som var lägre än baskonsum- 5 SOU 2002:73, Förbättrad statistik om hushållens inkomster, s.153 6 Se avsnittet Begrepp och definitioner. 37

Inkomstfördelningen tionsnivån. År 1995 hade den andelen stigit till 15 procent. I takt med att hushållens inkomster har stigit har också andelen individer som lever i hushåll med en inkomst som var lägre än baskonsumtionsnivån minskat kraftigt. År 2001 var den andelen drygt 10 procent. Diagram 10 Andel individer i hushåll med inkomst under baskonsumtionsnivån. 20 15 10 5 Procent Stora skillnader mellan olika hushåll Föga förvånande är det vanligare med låga inkomster bland ensamstående och ensamboende än bland sammanboende. År 2001 hade 19 procent av individerna i de ensamboende och ensamstående hushållen en inkomst under riksnormen jämfört med 6 procent av individerna i de sammanboende hushållen. Under mitten av 1990-talet hade 37 procent av de ensamstående med barn en inkomst som var lägre än baskonsumtionsnivån. Sedan dess har andelen minskat. Trots detta var det bland de ensamstående med barn som andelen med låga inkomster var störst även under 2001. Det gäller både om man med låg inkomst menar en inkomst som är lägre än baskonsumtionsnivån eller en inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten. 0 1991 1993 1995 1997 1999 2001 Anm. Värden för 1992-94 är interpolerade Tabell 5 Andel individer i procent i hushåll med inkomst mindre än och 3 ggr större än baskonsumtion. Låga inkomster Höga inkomster Mindre än baskonsumtion Större än 3 ggr baskonsumtion 1991 1995 2001 1991 1995 2001 Samtliga 9,1 15,2 10,4 4,7 2,6 7,3 Ensamboende/Ensamstående 13,8 22,1 18,7 2,8 1,3 4,1 Ensamboende 18-29 år 17,9 30,1 26,2 1,0 0,2 1,8 Ensamboende 30-49 år 7,0 13,4 10,2 6,3 3,1 8,9 Ensamboende 50-64 år 4,5 6,4 8,5 6,4 2,4 8,8 Ensamboende 65-74 år 11,6 12,3 14,1 1,9 2,0 3,8 Ensamboende 75- år 20,4 22,5 22,2 1,0 0,6 2,4 Ensamstående med barn 0-19 år 1) 18,0 36,9 26,8 0,8 0,4 1,0 Övriga 2) ensamstående 10,6 13,5 9,5 4,9 0,8 2,8 Sammanboende 7,1 12,0 6,3 5,5 3,2 8,9 18-29 år utan barn 2,2 8,8 4,6 2,2 0,2 9,0 30-49 år utan barn 1,9 4,2 1,3 17,2 8,9 23,2 50-64 år utan barn 3,2 3,1 2,0 17,4 10,8 24,0 65-74 år utan barn 3,2 4,9 4,1 5,2 4,8 7,9 75- år utan barn 13,4 8,4 6,5 2,6 1,9 4,3 Sammanboende med barn 0-19 år 9,0 16,5 8,3 2,7 1,2 4,1 1 barn 4,2 9,5 4,2 5,4 2,3 6,9 2 barn 6,1 11,9 6,0 2,5 1,1 4,2 3+ barn 18,5 31,2 16,8 0,5 0,3 1,2 Övriga 2) sammanboende 1,6 5,7 2,7 8,7 3,1 15,6 1) Hushåll bestående av referenspersonen, hans/hennes ev.sammanboende, minst ett barn 0-19 år samt i förekommande fall andra vuxna, oftast barn 20 år och äldre. 38

Inkomstfördelningen Dubbla inkomster och inga barn ger hög standard Om man flyttar fokus från de med låga disponibla inkomster till de med höga, blir bilden i princip spegelvänd. Det var främst individerna i de sammanboende hushållen som hade en hög disponibel inkomst under den undersökta perioden. I denna studie avgränsas höga inkomster med de individer som bor i hushåll som har en inkomstnivå som är 3 gånger större än baskonsumtionsnivån. Det innebär att man skulle kunna försörja ytterligare 2 familjer av samma storlek på nivån för baskonsumtion inklusive bostadsutgifterna. Generellt var det fler som hade höga inkomster 2001 jämfört med 1991. År 2001 levde drygt 7 procent av Sveriges befolkning i hushåll som hade en inkomst som var minst tre gånger så stor som baskonsumtionsnivån. Detta är nästan 3 procentenheter mer än 1991 och nästan 5 procentenheter mer än 1995. Det är stora skillnader mellan olika typer av hushåll. Höga inkomster är vanligast bland sammanboende i åldrarna 30-64 år utan barn. I denna ålder har flertalet goda inkomster från arbete, samtidigt som de oftast bara har sig själva att försörja. Bland dessa bodde nästan var fjärde i ett hushåll med en inkomst som var minst tre gånger så stor som baskonsumtionsnivån under 2001. Bland de ensamstående föräldrarna var motsvarande andel 1 procent. 39

Inkomstfördelningen Metodbilaga Datamaterialet De data som används i denna rapport är, där inte annat anges, hämtade från SCB:s undersökning HEK hushållens ekonomi, tidigare kallad HINK. HEK är en undersökning som görs årligen bland ett urval av befolkningen. Populationen består av samtliga hushåll och individer som var folkbokförda i landet någon gång under undersökningsåret. Urvalsstorleken har under åren varierat mellan ca 10 000 och ca 19 000 individer (hushåll). Resultatet av undersökningen redovisas som officiell statistik en gång om året. Individredovisning I denna rapport redovisas den disponibla inkomsten på individnivå. Det bygger på antagande att fördelningen inom hushållet är lika. I praktiken innebär det att alla individer erhåller sitt hushålls disponibla inkomst. Med denna teknik kan vi mäta den ekonomiska standarden för hela befolkningen och inte endast för hushållen. När befolkningen redovisas efter ålder är individerna klassade efter sin egen ålder. I redovisning efter hushållstyp har samtliga individer fått samma klassning som hushållets hushållsföreståndare/referensperson. Definitioner och förklaringar Kosthushåll är det hushåll som utgörs av alla personer som bodde i samma bostad och hade gemensam hushållning. Ett kosthushåll kan också bestå av flera generationer, syskon eller kompisar som bor tillsammans och har gemensam hushållning Familjeenhet är ett snävare begrepp än kosthushåll. Alla sammanboende eller ensamstående, som är 18 år eller äldre, utgör en egen familjeenhet. Det innebär att ungdomar som fyllt 18 år, men bor kvar hos föräldrarna, räknas som en egen familjeenhet. Disponibel inkomst är summan av alla skattepliktiga och skattefria inkomster minus skatt och övriga negativa transfereringar. Två begrepp redovisas i rapporten, disponibel inkomst inklusive kapitalvinst/kapitalförlust 7 och disponibel inkomst exklusive kapitalvinst/kapitalförlust. 7 kapitalvinst/kapitalförlust tidigare namn reavinst/reaförlust Det bör understrykas att den i undersökningen använda disponibla inkomsten inte är en fullständig mätare av ekonomisk välfärd i vid mening. Utanför mätningarna ligger bl.a. egen produktion i hemmen, nyttan av offentlig konsumtion samt eventuella svarta inkomster. För att bättre kunna göra jämförelser av disponibel inkomst och ekonomisk köpkraft mellan olika typer av hushåll justeras inkomsten. Det görs med hjälp av ett viktsystem där konsumtionen är relaterad till hushållets sammansättning. Den disponibla inkomsten divideras med den konsumtionsvikt som gäller för hushållet. I denna rapport justeras inkomsten på samma sätt som i den officiella statistiken. Skalan justerades 1991. Konsumtionsenhetsskala 1991-2001 Första vuxen 1,16 Sammanboende person 2 0,76 Övriga personer 18- år 0,96 Barn 11-17 år 0,76 Barn 4-10 år 0,66 Barn 0-3 år 0,56 Kapitalvinst utgörs av den eventuella vinst som uppkommer vid försäljning (realisering) av tillgångar, t.ex. aktier, fonder eller fastigheter. Fr.o.m. 1992 är kapitalvinsterna bruttoberäknade. Tidigare års kapitalvinster omfattar enbart de beskattningsbara inkomsterna. För att redovisa ojämnheten i inkomst- och förmögenhetsfördelningen används Gini-koefficienten. Ojämnhet i fördelningar kan beskrivas med en s.k. Lorenzkurva, utifrån vilken man beräknar Ginikoefficienten. Koefficienten kan anta ett värde mellan 0 och 1. Om endast ett hushåll innehar all inkomst blir värdet 1 och om alla hushåll har lika inkomst blir värdet 0. Ett högt värde på koefficienten visar alltså på större ojämnhet än ett lågt värde. Percentilgrupper När man sorterar alla individer efter disponibel inkomst i stigande ordning kan man dela in befolkningen i olika grupper. P05 avgränsar de 5 procent med de lägsta inkomsterna, P50 anger det mittersta värdet, medianen, medan P90 avgränsar de 10 procent som har de högsta inkomsterna. Baskonsumtionsnivån ska motsvara vad det kostar hushållen att på lång sikt upprätthålla en rimlig konsumtionsnivå, alltså varken någon miniminivå eller någon lyxstandard. 40

Inkomstfördelningen I baskonsumtionsnivån ingår kostnader för livsmedel, kläder och skor, hygienartiklar, fritid och lek, boende, barnomsorg, medicin, läkarvård, tandvård, glasögon, lokala resor, fackavgift/akassa, semester, förbrukningsvaror, dagstidning, telefon och tv, hemförsäkring, el samt möbler och husgeråd. Kostnadsberäkningarna för samtliga varor och tjänster förutom boendekostnaden utgår från Konsumentverkets beräkningar av så kallade skäliga levnadskostnader för år 2000. Dessa kostnader har sedan räknats om med hjälp av prisutvecklingen för olika konsumtionsområden. För att beräkna boendeutgift har man först bestämt hur många rum hushåll av olika storlek behöver för att ha en godtagbar boendestandard. Boendestandarden i baskonsumtionsnivån har många likheter med trångboddhetsnorm 3, som innebär att varje barn ska kunna erbjudas ett eget rum och föräldrarna ett sovrum då kök och vardagsrum är oräknade. Boendestandarden i baskonsumtionsnivån är dock inte riktigt lika generös som trångboddhetsnorm 3 då syskon under 11 år förutsätts dela rum och att enpersonshushåll förutsätts bo i ett rum och kök utan att räknas som trångbodda. Storleken på boendeutgiften för olika typer av lägenheter har hämtats ur Bostads- och hyresundersökningen (BHU). Utgiften varierar beroende på antal rum och i vilken region man bor i. Resonemanget om baskonsumtionsnivån är hämtat ur SOU 2002:73 Förbättrad statistik om hushållens inkomster. Ensamboende och ensamstående är inte synonyma begrepp. Med ensamboende avses 1- personshushåll. Med ensamstående menas antingen en ensamstående med barn 0-19 år eller en ensamstående som lever utan barn 0-19 år, men med en övrig vuxen person. Denna övriga vuxna person är oftast ett barn som är 19 år eller äldre. 41

Inkomstfördelningen 42

Kapitel 3 43