Svensk Solenergis yttrande angående Energimyndighetens förslag till heltäckande solelstatistik [ER 2016:20] (M2016/02401/Ee)

2017-02-23 Dnr M2016/02401/Ee Miljö- och Energidepartementet 111 52 Stockholm m.registrator@regeringskansliet.se Svensk Solenergis yttrande angående Energimyndighetens förslag till heltäckande solelstatistik [ER 2016:20] (M2016/02401/Ee) Yttrande Då Energimyndighetens förslag på metoder för att sammanställa heltäckande solelstatistik har visat sig innehålla brister anser Svensk Solenergi (SSE) att en expertgrupp bör tillsättas som snarast får i uppdrag att analysera dessa brister närmare och sedan åtgärda dessa om det går eller om nödvändigt ta fram ett nytt förslag som leder till bättre möjligheter att följa upp marknadsutveckling i närtid. Inledningsvis bör det som minst omfatta kvartalsvisa uppskattningar av antalet anläggningar och installerad effekt. I dag finns ett antal databaser som innehåller uppgifter om solcellsanläggningar, alla med betydande brister när det gäller möjligheterna att följa upp marknadsutvecklingen och därmed vad olika stödåtgärder har för inverkan på densamma. Svanen (Boverket) innehåller kontinuerligt uppdaterade data om solcellsstöd på kommunnivå, men en del av solcellsanläggningarna installeras utan solcellsstöd och databasen innehåller felaktigt inmatade anläggningsdata. Elcertifikatsystemet (hos Energimyndigheten) innehåller kontinuerligt uppdaterade data om de anläggningar som tilldelas elcertifikat, men endast en del av solcellsanläggningarna är registrerade för elcertifikat och databasen innehåller felaktigt inmatade anläggningsdata. Svenska Kraftnät (SVK) samlar kontinuerligt in timvärden (MWh/h) på den solel som matas in på elnätet. De kan exempelvis sammanställas per elområde, men det är bara en del av genererad solel som matas in på elnätet. Elnätbolagen lämnar (sedan 2016) årsvisa uppgifter om hur mycket solel som matats in på elnätet föregående år till Skatteverket (som underlag för skattereduktion). SCB samlar varje år (sedan 2014) in anläggningsdata (från elnätbolagen) som också visat sig uppvisa brister när det gäller inmatade anläggningsdata. Svensk Solenergi kansli: 08-441 70 90 Org.nr: 882601-2711 Holländargatan 17 info@svensksolenergi.se BG: 252-6390

Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 2/17 Energimyndigheten samlar varje år via enkäter in försäljningsstatistik (MWp) från installatörerna inom ramen för den svenska medverkan inom IEA-PVPS. ITC/WHO (Den internationella tulldatabasen) innehåller hur många solcellsmoduler (MWp) som importerats till Sverige. Fram till i dag redovisar Energimyndigheten (endast) beviljade och utbetalda solcellsstöd (antal och belopp) per månad och län i månadsrapporter baserade på Svanen och försäljningsstatistiken till IEA- PVPS i en årsrapport. Bland annat med tanke på att det hittills beviljats drygt 500 miljoner kronor i solcellsstöd, och förväntas beviljas ytterligare flera 100 miljoner kronor de kommande åren, är det ett alldeles för dåligt underlag för att myndigheter (departement) och inte minst branschen ska kunna följa upp marknadsutvecklingen på ett ändamålsenligt sätt. Det borde exempelvis vara självklart att en del av anslagna stödmedel används för en bättre statistikuppföljning. I det följande sammanfattas SSEs kommentarer till Energimyndighetens förslag till heltäckande solelstatistik och de förslag vi har fram till dess att den så kallade Tjänstehubben kan användas. Därefter följer mer detaljerade underlag till våra förslag. Sammanfattning Sammanfattningsvis delar Svensk Solenergi (SSE) i stora drag Energimyndighetens analys kring brister och styrkor hos de befintliga statistikkällorna idag. Dock vill SSE lyfta fram att det finns några potentiella frågetecken kring kvalitén på de uppgifter som elnätsägarna lämnar ut om den installerad solcellseffekten i deras elnät. Vidare är SSE kritiska till vissa antaganden och den metod Energimyndigheten använt för att utvärdera de alternativa lösningarna för framtiden. SSE instämmer förvisso i Energimyndighetens analys om att Tjänstehubben kan komma att bli en bra källa till statistik när den införs om den utformas på rätt sätt. SSE är dock orolig för att de statistikmetoder Energimyndigheten föreslår fram tills Tjänstehubbens införande inte kommer håll tillräckligt hög kvalité. SSE anser att det finns potentiella synergieffekter som Energimyndigheten inte tagit hänsyn till i sina nyttoberäkningar. Det tillsammans med att Energimyndigheten inte identifierat vissa brister i dagens statistikföringssystem har lett till att Energimyndigheten har lagt fram ett förslag om den framtida statistikföringen av solcellsanläggningar som riskerar att innehålla stora brister. Framför allt anser SSE att månadsvis skattning via elcertifikatsystemet inte är en lämplig metod för att få månadsvisa uppgifter om installationstakten, och därmed fallerar Energimyndighetens förslag till statistikföring fram till 2020 (om inte ännu senare). Att enbart förlita sig på de två befintliga metoderna, försäljningsstatistik och enkätundersökningar till elnätsbolagen,

Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 3/17 duger inte eftersom dessa två metoder har lång eftersläpning och båda innehåller relativt stora osäkerheter. Detta är speciellt kritiskt just för de kommande åren eftersom planen är att det är under dessa år som det ska genomföras ett omfattande arbete med att utvärdera, harmonisera och förbättra nuvarande lagstiftning och stödsystem, och då behövs det ett bra statistikunderlag. Konkreta förslag: SSE föreslår att det tillsätts en expertkommitté som ges i uppdrag att, för det första, kontrollera de uppgifter SCB samlar in via nätägarna för att undersöka om det faktiskt är så att dessa uppgifter innehåller en undertäckningen eller andra brister. Utifrån dessa lärdomar bör denna kommitté sedan föreslå åtgärder om det finns brister i dagens system eller i värsta fall föreslå en ny statistikinsamlingsmetod som ger kompletta statistik över antal installerade solcellsanläggningar och installerat effekt med tillfredställande hög geografisk, teknisk och tidsmässig upplösning. Denna lösning bör framöver på ett smidigt sätt kunna överföras till Tjänstehubbens databas när den så småningom lanseras. SSE föreslår att förordningen om statligt stöd till solceller (SFS 2009:689) justeras så att en ansökan om solcellsstödet måste innehålla solcellssystemets anläggnings-id. Bakgrunden till SSEs förslag är att det idag är det svårt att analysera varför denna situation har uppstått, eftersom det saknas en nyckel som gör att det går att para ihop de anläggningar som finns i Svanen, varken med de anläggningar som finns i CESAR eller med de anläggningar som finns i elnätsägarnas register. Om det ställs krav på att anläggnings- ID ska anges vid registreringen till både Svanen och CESAR skulle dessa två register kunna jämföras med varandra, men även med elnätsbolagens register. På så vis skulle brister och felaktigheter i de olika registren kunna upptäckas och rättas till. SSE föreslår att Energi- och Miljödepartementet tillsätter en analysgrupp för både solcellstödet där representanter från Energimyndigheten, Boverket, länsstyrelserna och SSE ingår. En första enkel åtgärd för denna analysgrupp är att beställa månadsrapporter som visar det antal anläggningar och den effekt som är kopplade till utbetalda medel per län från Boverket (Svanen) på motsvarande sätt som man idag får månadsrapporter med antal och belopp beviljade medel och antal och utbetalda medel per län. Denna grupp bör också få i uppdrag att analysera hur felregistreringar i framför allt Svanen, men även CESAR, uppstår samt rätta till de anläggningar som idag är felregistrerade så att framtida analyser kring dessa stödsystem baseras på korrekt information. Vidare kan denna analysgrupp ta fram förslag för en kontrollerad utfasning av solcellsstödet. SSE anser att det är högst olämpligt att Sveriges officiella statistik även fortsättningsvis ska baseras på försäljningsstatistiken som samlas in via IEA-PVPS. Bristerna i denna metod är alldeles förstora och upplösningen är alldeles för låg. SSE föreslår dock att en

Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 4/17 komplett försäljningsstatistik med både nätuppkopplade och ickenätuppkopplade system genomförs även under åtminstone 2018 för att kunna jämföra dessa uppgifter med elnätbolagens uppgifter. När ett annat statistikinsamlingsförfarande för den nätuppkopplade effekten finns på plats och detta system bedöms tillförlitligt kan sedan enkätinsamlingen via installatörerna begränsas till den ickenätuppkopplade solcellseffekten samt prisuppgifter. Energimyndighetens förslag Energimyndigheten föreslår en kombination av olika metoder för att tillfredsställa ett heltäckande behov. Förslaget gäller på relativt kort sikt, fram till 2020. Efter 2020 är det en förutsättning att stor del av elstatistiken ska kunna baseras på det nya nationella anläggningsregistret som kallas för tjänstehubben. Nuvärdet av den besparing som en tjänstehubb innebär, när hubben i allt väsentligt ersätter all insamling av data från nätbolagen till den officiella statistiken beräknas vara minst 30 miljoner kronor. Då avses även nyttan för produktionen av annan officiell elstatistik inte bara inom området el från sol. Energimyndigheten, Energimarknadsinspektionen och Svenska kraftnät har en god dialog, trots det är Energimyndighetens möjlighet att påverka hubbens variabeldefinitioner begränsad. Energimyndigheten föreslår i denna rapport att ett tillägg formuleras till uppdraget om tjänstehubben (M2015/2635/Ee): Att den ska utformas sådan att den kan leda till effektiviseringar för produktionen av officiell statistik. Efter inventering av branschaktörernas möjligheter att lämna uppgifter till en framtida statistikförsörjning har sex möjliga metodalternativ utretts djupare. För att jämföra samhällsnyttan av olika metoder har alternativen tilldelats en nyttopoäng som gör dem inbördes jämförbara. För att jämföra kostnaderna har de olika alternativen kostnadsberäknats. Mest kostnadseffektivt är det att utgå från befintliga register eller enkätundersökningar. Minst kostnadseffektivt är det att sätta upp en ny nationell solcellsdatabas. När tjänstehubben lanseras 2020 ändras möjligen förutsättningarna radikalt. Den mest kostnadseffektiva statistiken fram till 2020 fås genom kombination av: 1. En årlig enkätundersökning till nätbolag för att mäta utbyggnadstakt på kommunnivå för olika storleksklasser av anläggningar. 2. Marknadsstatistik genom att befintliga undersökningar riktade till fastighetsägare uppdateras med frågor om solelsinstallationer. 3. En månadsvis skattning av utbyggnadstakten och solelsproduktion utifrån elcertifikatsystemets register. 4. En ny marknadsundersökning mot branschen lanseras i samarbete med branschorganisation och Sveriges representation i IEA-PVPS. Efter 2020 antas grundläggande data såsom antal, effekt och plats kunna extraheras från tjänstehubben. Data från hubben innehåller dock inga ekonomiska variabler. Efter 2020, med antagandet att hubben blir användbar ur statistiksynpunkt, bedöms enkätundersökningarna mot nätbolagen kunna avslutas. Hubben antas tillräcklig för att mäta utbyggnadstakt.

Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 5/17 Anläggningsdata från hubben behöver kombineras med marknads- och prisstatistik för att bli heltäckande. Ny statistik ska mäta samhällsutvecklingen så att beslut om systemanpassningar och styrmedel blir väl avvägda och kostnadseffektiva, både nationellt och lokalt. Dessutom finns internationella krav på att publicera harmoniserad och jämförbar statistik. Dessa ses som skallkrav i utredningen. Att Energimyndigheten väljer att inte föreslå en nationell soleldatabas baseras på flera saker. Dels beräknas det inte vara samhällsekonomiskt kostnadseffektivt, dels riskerar en sådan databas att få mycket kort livslängd då hubben lanseras och innehåller delvis samma data. Det bör dock poängteras att det är mycket svårt att kostnadsberäkna ett ITprojekt riktat mot drygt 150 nätbolag med olika administrativa rutiner. Vissa branschaktörer skattar kostnaden till så lite som en miljon kronor. Kostnadsvariationerna för en nationell databas för solcellsanläggningar beror framför allt på antagandet om vilken grad av samordning som kan uppnås i branschen. I denna rapport har antagits att varje bolag belastas med en utvecklingskostnad motsvarande 80 000 kronor för initial systemutveckling och sedan 50 000 kronor årligen. Då tillkommer inga kostnader för uppgiftslämnande. Svensk Solenergis analys Nödvändig statistik SSE delar Energimyndighetens analys om att det är antal nätanslutna solcellssystem samt utmatad energi netto och installerad effekt från dessa system som är de grundläggande tekniska variablerna som måste mätas med en relativt hög tidsupplösning. Det finns förvisso en relativt stabil marknad för icke-nätuppkopplade system, men eftersom det inte finns några stödsystem kopplade till den marknaden som behöver analyseras och dessa anläggningar inte i någon direkt mening påverkar det svenska elsystemet kan den marknaden även fortsättningsvis fördelvis skattas via försäljningsstatistik. SSE håller även med Energimyndigheten om den generella kravnivån för olika kvalitetsaspekter som presenteras i Figur 1. Dock anser SSE Utbyggnadstakt on-demand snarar borde kategoriseras under Bör då den internationella erfarenheten är att en solcellsmarknad kan utvecklas explosionsartat om rätt förutsättningar finns, se Figur 2.

Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 6/17 Figur 1. Energimyndighetens matris över olika kategorier av data som ställs mot olika kravnivåer. För att ha möjlighet att snabbt göra ändringar i olika stödsystem och undvika en så kallad boom-and-bust-marknadsutveckling är en statistikinsamling kring utbyggnadstakten utan någon större eftersläpning ett kritiskt verktyg. I stort sett i alla de boom-and-bust-marknader som uppstått internationellt har verktygen för att följa upp och analysera marknadsutvecklingen i kombination med möjligheten att snabbt justera stödsystem saknats. I dessa fall har det ofta resulterat i att man helt tagit bort stödsystemen eller förändrat regelverken så att förutsättningarna markant ändrats, vilket då resulterat i marknadskollapser med stora samhällskostnader i form av till exempel konkurser som följd. Figur 2. Exempel på explosiva marknadsutvecklingar som sedan kollapsat på grund av kraftigt nerdragna stöd heller förändrade förutsättningar. SSE vill därför verkligen poängtera vikten av ett statistiksystem med hög tidsupplösning, och backas i denna fråga upp av rekommendationer från IEAs solcellsgrupp (IEA-PVPS). En sådan statistikföring är speciellt viktigt under de kommande fem åren. Detta eftersom det enligt solelstrategins målbild är en period då fokus kommer ligga på att utveckla och ändra olika stödsystem, och då behövs bra statistik för att kunna analysera dessa förändringar.

Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 7/17 Nuvarande statistikinsamling SSE delar Energimyndighetens analys om att många lagar och styrmedel som berör solel är inte heltäckande utan har stora bortfall på grund av legala definitioner (det rör exempelvis solcellsstödets databas Svanen, elcertifikatsystemets databas CESAR, Skatteverkets kontrolluppgifter för skattereduktionen). Flera Energikontor har gjort undersökningar i sina respektive län (Skåne, Blekinge, Uppland, Västmanland, Örebro och Sörmland) där man frågat de lokala elnätsägarna om hur stor installerad solcellseffekt som finns i deras elnät. Figur 4 ett exempel på en sådan undersökning, och den visar med tydlighet att den faktiska installerade solcellseffekten är betydligt högre än vad som har registrerats i CESAR eller i Svanen. Dessutom kan det vara samma system som finns registrerade i både CESAR och Svanen. Figur 3. Solar Region Skånes årliga kartläggning om installerad solcellseffekt inom Skånes län. Anledningarna till underteckningen i Svanen och CESAR är flera. Först och främst är det fler och fler som bygger solcellsanläggningar utan att söka solcellstödet först och många mindre anläggningsägare bedömer att intäkterna från elcertifikaten inte motiverar administrationen det innebär att söka elcertifikat. Dessutom finns det markanta eftersläpningar i de båda stödsystemen. Därför är det olämpligt att bygga statistikinsamlingen i Sverige på de befintliga stödsystemen, speciellt med tanke på att planen är att stödsystem i framtiden ska fasas ut. Eftersom det finns erfarenheter från flera länder att det blir stora problem med solcellsstatistikinsamling när stödsystemen börjas fasas ut finns det en stark rekommendation från IEA- PVPS att länder inte grundar sin solcellsstatistikinsamling på olika stödsystem. Energimyndigheten har i sin rapport skrivit att de mest tillförlitliga uppgifterna i dag är Energimyndighetens insamling av uppgifter från nätbolagen och försäljningsstatistiken som sköts via IEA-PVPS. Eftersom alla nätanslutna anläggningar måste anmälas av behörig fackperson innan de godkänns och villkoras av nätbolaget är det ett faktum att det endast är denna procedur där lagen är heltäckande. SSE instämmer i

Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 8/17 Energimyndighetens slutsats att det är dessa två källor som i dagsläget borde vara de mest tillförlitliga. Figur 4 sammanställer de olika statistikkällorna. I figuren visas dels den nätuppkopplade effekten från försäljningsstatistiken, vilken ska jämföras med solcellsstödet, elcertifikatsystemet och nätägarnas uppgifter. Dessutom vissas den totala sålda effekten, inklusive icke-nätuppkopplade system, vilken ska jämföras med ITC/WHO datan. Vidare har datan från solcellsstödet och elcertifikatssystemet bearbetats då SSE har upptäckt att det finns flera solcellssystem i båda dessa register som är uppenbart felregistrerade. 140 000 Olika statistik - Total effekt 120 000 100 000 Solcellsstödet - (bara nätuppkopplad) Elcertifikatsystemet - (bara nätuppkopplad) 80 000 Elnätsägarna/SCB - (bara nätuppkopplad) 60 000 Försäljningsstatistik - (bara nätuppkopplad) 40 000 20 000 0 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 Försäljningsstatistik - (inkluderar ickenätuppkopplad) ITC/WHO trade data base - (inkluderar ickenätuppkopplad) Figur 4. Sammanställning av de olika statistikkällornas uppgifter kring den totala installerade solcellseffekten i Sverige vid slutat av varje år. Datan från solcellsstödet och elcertifikatsystemet har manuellt bearbetats för att justera uppenbara felregistreringar av solcellssystem. Som synes skiljer sig uppgifterna om den totala installerade solcellseffekten från de olika källorna tämligen markant. Att effekten är lägre i solcellsstödet och elcertifikatsystemet är som sagt var, väntat. Dock är den stora skillnaden mellan försäljningsstatistiken (115,7 MW vid utgången av 2015) och de uppgifter som SCB samlat in från elnätsbolagen (94,5 MW vid utgången av 2015) betydligt mer svårförklarad. Enligt Energimyndigheten antas nätbolagen ha viss underteckning, då de rimligen har en striktare definition av begreppet nätansluten än vad säljarna har och att säljstatistiken antas skatta för högt då uppgifterna dels kan innehålla dubbelräkning på grund av försäljning inom branschen och det faktum att några säljföretag svarar med en grovt avrundad siffra.

Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 9/17 Energimyndighetens förklaringar behöver inte nödvändigtvis vara fel, men SSE saknar en djupare analys kring varför de skiljer sig åt så pass mycket samt vilken av källorna det finns störst brister i. Felregistreringar i CESAR och Svanen Energimyndigheten skriver i sin rapport Underlag till revidering av förordning om solcellsstöd En delrapportering med konkreta förslag till revidering av förordningen (2009:689) om statligt stöd till solceller (ER 2016:26), att länsstyrelserna fram till september 2016 beviljat stöd för system med en installerad effekt på totalt cirka 99 MW. SSE har tagit del av Boverkets register Svanen. Efter en genomgång har det visat sig att flera anläggningar är uppenbart felregistrerade i det registret. Det kan till exempel handla om att den angivna effekten inte matchar den angivna produktionen, systemets yta eller kostnaden för systemet. Ofta har man till exempel fyllt i anläggningens effekt i W istället för kw, vilket gör att det blir en faktor 1 000 i fel. Efter att ha justerat det hundratal solcellssystem som uppenbart är felregistrerade har SSE kommit fram till att det fram till och med september 2016 beviljats stöd till en motsvarande effekt på 92,8 MW. Sammanställs istället de anläggningar som registrerats som färdigställda innan årsskiftet 2016/2017 (efter korrigering) fanns det 75,3 MW (Figur 4). På samma sätt finns det anläggningar i elcertifikatsregistretet Svanen som är uppenbart felregistrerade. Efter en liknande genomgång där de uppenbart felregistrerade anläggningarna manuellt har justerat har SSE kommit fram till att det fram till att det fanns en effekt på 84,7 MW (Figur 4) som installerats innan 2017 registrerade i elcertifikatsystemet. Detta vid ett utdrag 2017-01-02. Dock kommer denna siffra högst troligt öka när utdrag ur systemet sker efter detta datum eftersom det finns en tydlig eftersläpning i systemet (se Figur 5). SSE tycker det är bekymmersamt att dessa brister inte åtgärdas och att Energimyndigheten anger felaktiga siffror i sina rapporter. Det ökar risken för felaktiga analyser av stödsystemen, vilket i sin tur kan leda till att fel beslut tas om deras kommande utformning. Förslag: SSE föreslår att Energi- och miljödepartementet tillsätter en analysgrupp för både solcellstödet där representanter från Energimyndigheten, Boverket, länsstyrelserna och SSE ingår. Denna grupp bör få i uppdrag att analysera hur dessa felregistreringar i framför allt Svanen, men även CESAR, uppstår samt rätta till de anläggningar som idag är felregistrerade så att framtida analyser kring dessa stödsystem baseras på korrekt information. En första enkel åtgärd för denna analysgrupp är att beställa månadsrapporter som visar det antal anläggningar och den effekt som är kopplade till utbetalda medel per län från Boverket (Svanen) på motsvarande sätt som man i dag får månadsrapporter med antal och belopp beviljade medel och antal och utbetalda medel per län. Vidare kan denna analysgrupp ta fram förslag för en kontrollerad utfasning av solcellsstödet.

Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 10/17 Försäljningsstatistiken I försäljningsstatistiken finns det precis som Energimyndigheten skriver osäkerheter. Dessa är främst: Kvalitén på de utlämnade uppgifterna varierar mellan olika installatörer. De flesta installatörer rapporterar in uppgifter med en noggrannhet ner på kw-nivå. Dock har inte alla installatörer möjlighet eller tid att göra detta, och ett fåtal lämnar därför in uppskattningar på en noggrannhet om 100 kw. Dessa uppskattningar kan slå åt båda hållen, även om det kanske är lite troligare att uppskattningar avrundas uppåt. En annan osäkerhet är att företag säljer och köper moduler mellan varandra. Det medför att det finns en risk för att det i vissa fall sker en dubbelräkning. Detta försöker undvikas genom att alla installatörer måste rapportera om de moduler de satt upp kommer direkt från utlandet, eller om dem kommer via ett annat svenskt företag. Det är endast moduler som kommer direkt från utlandet som används i beräkningarna via försäljningsstatistiken. Trots det är det korrekt att det finns en risk för en viss dubbelräkning, och därmed överskattning av den installerade effekten, även om det bedöms som att det inte rör sig om stora kvantiteter. Ytterligare en osäkerhet är att undertecknad (genom IEA-PVPS uppdraget) troligtvis inte känner till exakt alla installatörer som är aktiva på den svenska marknaden. Deras uppgifter kommer därmed inte med i försäljningsstatistiken, vilket ger upphov till en underskattning av den installerade effekten. Det är svårt att kontrollera försäljningsstatistiken gentemot de olika andra statistikkällorna. Detta eftersom det via försäljningsstatistiken endast samlas uppgifter kring den totala installerade effekten från varje installatör, vilket leder till en total installerade effekt nationellt. Det saknas således nycklar mellan installatörernas uppgifter och de solcellsanläggningar som finns i till exempel registren Svanen (solcellsstödet) eller CESAR (elcertifikatsystemet). En källa det går att jämför den med, är den internationella tulldatabasen som övervakas av Market Analysis and Research-avdelningen hos International Trade Centre, som är ett organ inom FNs World Trade Organization. Deras uppgifter kan ses som hur stor solcellseffekt som sålts till Sverige. Det bör noteras att detta inte är samma sak som hur mycket solcellseffekt som faktiskt har installerats i Sverige eftersom vissa moduler kanske fortfarande ligger i lager, samt att det i Sverige har funnits en inhemsk modulproduktion och där en liten del av denna produktion också har installerats i Sverige. I Tabell 1 jämförs ITC/WHO datan med installationsstatistiken och som synes ligger värde tämligen nära varandra. Fram till 2013 ligger försäljningsstatistikens uppgifter högre än uppgifterna från ITC/WHO, vilket skulle kunna förklaras av att en del anläggningar använt moduler från den inhemska svenska modulproduktionen. Under 2014 och 2015 ligger uppgifterna från ITC/WHO dock högre än försäljningsstatistiken. Detta kan möjligtvis förklaras med att det dels var under 2013/2014 som

Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 11/17 modulproduktionen i Sverige lades ner, samt att alla de moduler som sålts till Sverige under dessa år kanske inte hunnit sättas upp. Tabell 1. Tabellen innehåller kumulativ solcellseffekt såld till Sverige enligt ITC/WHOs tulldatabas samt den kumulativa installerade solcellseffekten enligt uppgifter från svenska installatörer. Källa 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 ITC/WHO 5,68 7,15 11,75 19,93 36,73 83,10 132,51 handelsdata Installatörernas försäljningsstatistik 8,76 11,45 15,80 24,08 43,18 79,4 126,79 Förslag: SSE anser att det är högst olämpligt att Sveriges officiella statistik framöver ska baseras på försäljningsstatistiken som samlas in via IEA-PVPS. Bristerna i denna metod är alldeles förstora och upplösningen är alldeles för låg. SSE föreslår dock att en komplett försäljningsstatistik med både nätuppkopplade och icke-nätuppkopplade system genomförs även under åtminstone 2018 för att kunna jämföra dessa uppgifter med elnätbolagens uppgifter. När ett annat statistikinsamlingsförfarande för den nätuppkopplade effekten finns på plats och detta system bedöms tillförlitligt kan sedan enkätinsamlingen via installatörerna begränsas till den ickenätuppkopplade effekten samt prisuppgifter. Statistikinsamling via nätägarna Undertecknad har i sina analyser upptäckt att det finns osäkerheter kring de uppgifter som nätägarna rapporterar. Undertecknad har inte fått ta del av resultatet från Energimyndighetens eller SCBs enkätundersökningar bland elnätsföretagen, men SSE har fått tillgång till de enkätundersökningar till nätbolagen som Energikontoren har gjort i länen Skåne, Blekinge, Västmanland, Uppland, Sörmland och Örebro. Deras data har SSE sedan jämfört med den mängd solceller som finns registrerade i elcertifikatsystemet utifrån inrapporterade driftsdatum för anläggningarna. Genom denna jämförelse har SSE observerat att det i de flesta av de kommuner i dessa län fanns betydligt mer effekt installerat i slutet av 2015 än vad som finns registrerat i elcertifikatsystemet. Detta är, som tidigare diskuterats, väntat eftersom det är långt ifrån alla solcellsägare som söker elcertifikat. I SSEs analys är det dock några kommuner som sticker ut genom att det där finns mer solcellseffekt registrerat i elcertifikatsystemet än vad elnätsägarna har rapporterat. Detta borde inte vara möjligt eftersom det krävs att en anläggning är nätuppkopplad, och därmed registrerad hos elnätsägaren enligt lag, för att få elcertifikat ska kunna erhållas. En liten felmarginal på bara ett par kilowatt går att förklara med att de olika nätområdena inte alltid exakt sammanfaller med kommungränserna, och därmed blir det svårt att placera de hos nätägarna registrerade anläggningarna i rätt kommun. Men i vissa kommuner är differensen så stor att detta troligen inte kan vara hela förklaringen. Detta gäller främst några kommuner i Sörmlands och Upplands län; Katrineholm, Strängnäs, Nyköping, Flen, Gnesta och Uppsala där nätägaren rapporterat in 298 kw, 422 kw, 211 kw, 69 kw, 123 kw

Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 12/17 respektive 182 kw lägre jämfört med vad som finns registrerat i elcertifikatsystemet. Tillsammans blir detta en underteckning på 1,5 MW jämfört med elcertifikatsystemet. Tas det även i beaktande att nätägarna i de övriga kommunerna i dessa län rapporterat in att det i genomsnitt finns 63 % mer effekt i deras nät än vad det finns registrerat i elcertifikatsystemet skulle undertäckningen i dessa sex kommuner snarare ligga på cirka 2,5 MW. Möjliga orsaker till att dessa differenser har uppstått är till exempel felregistreringar i elcertifikatsystemet, vilken undertecknad vet förekommer och har försökt korrigera för. Men det kan också bero på att vissa anläggningsägare över huvud taget inte skickat in uppgifter om sin anläggning till nätägaren, och därmed inte följt lagstiftningen, eller skickat in felaktiga uppgifter. Det kan också bero på brister i nätägarens rutiner vilket gör att inte alla anläggningar inte registreras på rätt sätt i deras register. Undertecknad har också nåtts av uppgifter att en elnätsägare genom historiska brister i registreringen av solcellsanläggningar bara har uppgifter kring antalet solcellssystem som sattes upp under en period för några år sedan. Undertecknad har tagit kontakt med berörda nätägare för att försöka få klarhet i hur det kan komma sig att dessa differenser har uppstått, men har inte kommit fram till någon slutsats ännu. Något som dock har upptäckts är att elnätsägare har väldigt svårt att jämföra de anläggningar som finns i deras register med dem som finns i Svanen eller CESAR. Detta eftersom det saknas en nyckel som kan koppla de individuella anläggningarna i ett register till samma potentiella anläggning i de andra registerna. Om denna nyckel hade funnits hade det varit möjligt att tämligen enkelt upptäcka felregistrerade eller saknade anläggningar i både Svanen och CESAR, samt elbolagens register, eftersom de tre registren hade kunnat jämföras mot varandra. En lämplig sådan nyckel skulle vara det anläggnings-id, eller GS1-kod, som varje elanläggning i Sverige tilldelas. Precis som Energimyndigheten skriver står den skriven på varje elmätare och finns tryckt på varje elräkning och det är GS1-koden som är nyckeln när elhandlare och nätbolag delar data med varandra. I dag finns inget centralt register över alla anläggningar. Problemet i dagsläget är att alla aktörer i ett steg av värdekedjan måste prata med alla aktörer i nästa steg. Därför planerar Svenska Kraftnät lansera Tjänstehubben, som är en anläggningsdatabasen som kommer att utgöra en anslutningspunkt för att dela mätarvärden mellan elmarknadens olika aktörer. Den stora vinsten är att varje nätägare inte behöver kommunicera mot varje elhandlare utan alla förväntas kommunicera mot hubben. Hubben planerar att lanseras till det fjärde kvartalet 2020. Förslag: SSE föreslår att förordningen om statligt stöd till solceller (SFS 2009:689) justeras så att en ansökan om utbetalning av solcellsstödet måste innehålla solcellssystemets anläggnings-id. Samma justering bör även göras vid

Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 13/17 ansökan om elcertifikat. Om det ställs krav på att anläggnings-id ska anges vid registreringen till både Svanen och CESAR skulle dessa två register kunna jämföras med varandra, men även med elnätsbolagens register. På så vis skulle brister och felaktigheter i de olika registren kunna upptäckas och rättas till. Att komplettera de två stödsystemens anläggningsregister CESAR och Svanen med ett anläggnings-id och börja felsöka dessa samt elbolagens register borde underlätta det framtida arbetet med att få in alla anläggningar i Tjänstehubben. Energimyndighetens förslag om framtida statistikföring Bedömningen av olika metoder Energimyndigheten har använt en metod där man delat ut nyttopoäng utefter en bedömningsgrund där upplösningen inom olika kategorier värderas mellan 1 och 3. SSE ställer sig kritisk till denna metod och den utdelningen av nyttopoäng som har gjorts eftersom statistikmetoder som över huvud taget inte är lämpliga att sköta insamlandet av nätuppkopplad effekt på egen hand fått nästan lika höga nyttopoäng som metoder som skulle kunna sköta denna insamling på ett tillfredställande sätt. Som exempel skiljer bara 4 nyttopoäng, enligt Energimyndighetens bedömning, mellan att samla in statistik från elcertifikatsystemet (7 poäng) och att upprätta en nationell solcellsdatabas där anläggningsägarna/installatörerna matar databasen (11 poäng). Detta trots att elcertifikatsystemet har en grov underteckning när det gäller solcellssystem, har en lång eftersläpning av registreringen av system och föreslås dessutom framöver inte innehålla mindre anläggningar. Vilket kan jämföras att ett väl fungerande nationellt register skulle ge komplett statistik med hög geografisk, tekniskt och tidsmässig upplösning. Utöver det ifrågasätter SSE kostnadsbedömningarna för de olika statistikmetoderna. Energimyndigheten har till exempel bedömt att det skulle kosta 9,1 miljoner kronor för installatörerna/anläggningsägarna att rapportera in de nödvändiga uppgifterna en nationell solcellsdatabas (där anläggningsägarna/installatörerna föder databasen). Dessutom skulle det kosta 4,7 miljoner kronor för att sätta upp själva systemet. För det första ifrågasätter SSE kostnadsbedömningen av själva upprättandet av systemet. Energimyndigheten skriver själva att det enligt uppgifter från den danska systemoperatören www.energinet.dk kostade danska staten motsvarande 1,5 miljoner kronor att sätta upp en nationell soleldatabas. Energimyndigheten motiverar den tre gånger högre kostnaden att införa ett liknande system i Sverige med att Förutsättningarna mellan en TSO och en statistikansvarig myndighet när det gäller att övervaka nätanslutna anläggningar skiljer sig dock, och den danska nätmarknaden är mindre komplex än den svenska. SSE ställer dock tveksamma till att det faktiskt skulle kosta tre gånger så mycket att sätta upp själva systemet i Sverige i jämförelse med Danmark och anser att motivering till den högre kostnaden inte är styrkt.

Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 14/17 Vidare ställer sig SSE också kritisk till bedömningen av kostnaden för själva uppgiftslämnandet. Anledningen är att Energimyndigheten bedömt att uppgiftslämnandet för att samla in statistiken via elcertifikatsystemet endast är 10 400 kronor. Motivet till den låga kostanden är att detta uppgiftslämnande redan sker i syftet att erhålla elcertifikat och att samla in installationsstatistiken via denna metod enbart skulle kräva ett mindre arbete med att bearbeta registren i CESAR. Uppgiftslämnandet för en ny nationell soleldatabas har å andra sidan bedömts av Energimyndigheten att kosta 9,1 miljoner kronor för installatören/anläggningsägaren i form av administration och nerlagd tid. En sådan nationell soleldatabas skulle dock kunna utformas så att den innehåller de uppgifter som behövs för att bli godkänd för att få elcertifikat, och de nödvändiga uppgifterna bara hämtas från denna databas när en anläggningsägare vill ansöka om ett konto i CESAR. En sådan utformning av en nationell soleldatabas skulle i så fall ge synergieffekter som innebär att Sverige skulle få en bra statistikföring av solcellsanläggningar samt att ansökningsförfarande och administrationen kring elcertifikat för små anläggningsägare skulle kunna effektiviseras. Skulle en sådan databas dessutom innehålla uppgifter kring anläggnings-id skulle nätägarna kunna använda denna databas för att kontrollera sina egna register kring anläggningar eller till och med kanske kunna använda denna databas för den nödvändiga registreringen av anläggningar till deras register. Tar med hänsyn till sådana eventuella synergieffekter, som till exempel att den nationella soleldatabasen kan användas vid ansökan om elcertifikat, bör kostnaden för uppgiftslämnandet (med samma motivering som Energimyndigheten gav för elcertifikatsystemet) kunna ansättas till omkring 10 000 kronor. Räknar man med samma kostnad som Danmark har haft för upprättandet av sin nationella soleldatabas, och med andra antaganden lika, skulle resultat bli ungefär 20 000 i Kostnad/nytta Nyckeltal, vilket kan jämföras med de 179 558 kronor som Energimyndigheten beräknat. Det SSE vill poängtera är att Energimyndigheten bara har analyserat kostnaden för varje statistikmetod var för sig, men inte tittat på vilka synergieffekter som kan uppstå om de kombineras med till exempel befintliga stödsystem eller andra energimarknadsfrågor. SSE instämmer dock i Energimyndighetens analys om att den framtida Tjänstehubben kan komma att bli ett bra statistikinstrument om den utformas på rätt sätt. Däremot tror inte SSE att Tjänstehubben kommer vara klar om tre år (2020), och fram till dess är SSE oroliga för att statistikinsamlingen för solcellsanläggningar fortsatt kommer vara bristfällig. Det krävs dock en mer genomgående analys av elnätsbolagens uppgifter innan detta kan fastslås med säkerhet. Månadsvis statistik via elcertifikatsystemet SSE ställer sig kritiska till Energimyndighetens förslag om att fram tills det att hubben är på plats månadsvis skatta utbyggnadstakten och solelproduktionen utifrån anslutningarna till elcertifikatsystemet.

Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 15/17 Det finns flera aspekter som gör denna metod direkt olämplig: 1. Precis som Energimyndigheten visar i sin rapport så låg anslutningsgraden hos solcellssystem i slutet av 2015 runt 42 % om man utgår från ansökningsdatumet för solcellsanläggningarna och jämför detta med den kumulativa installerade nätuppkopplade solcellseffekten utifrån försäljningsstatistik. För det första är det vanskligt att skatta en utbyggnadstakt från en sådan låg täckningsgrad. Dessutom är anslutningsgraden inte densamma mellan olika år, vilket Tabell 2 visar. Det gör det ännu svårare att skatta. Om man utgår utifrån ansökningsdatum, som visar att hur stor del alla de installerade anläggningarna vid slutet av varje år som hade blivit godkända för elcertifikat vid slutet av just det året, har anslutningsgraden varierat mellan 21 % och 42 %. Tabell 2. Solcellseffekt i elcertifikatsystemet (utdrag 2017-01-02). Kumulativ solcellseffekt i elcertifikatsystemet utifrån ansökningsdatum Kumulativ solcellseffekt i elcertifikatsystemet utifrån driftsdatum (Figur 4) Kumulativa installerade nätuppkopplade solcellseffekten utifrån försäljningsstatistik Andel av den kumulativa installerade nätuppkopplade solcellseffekten som är godkända för elcertifikat utifrån ansökningsdatum Andel av den kumulativa installerade nätuppkopplade solcellseffekten som är godkända för elcertifikat utifrån driftsdatum 2016 2015 2014 2013 2012 2011 2010 84,6 57,2 32,9 16,3 6,7 3,2 2,3 84,6 49,2 24,1 11,0 3,5 2,0 1,6 Ej klar 115,7 69,9 34,8 16,8 9,3 5,7 49% 47% 47% 40% 34% 40% 42% 35% 31% 21% 22% 29%

Solcellssystemets effekt [kw] Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 16/17 2. Ytterligare ett faktum som gör det olämpligt att månadsvis skatta utbyggnadstakten och solelproduktionen utifrån anslutningarna till elcertifikatsystemet är att det finns det en stor eftersläpning i systemet. Ansökningen, och sedermera godkännandet av anläggningen, för elcertifikatsystemet sker ofta betydligt senare än då anläggningen faktiskt driftsattes. Statistiken för elcertifikatsystemet innehåller också uppgifter för när de godkända anläggningarna faktiskt uppfördes, vilket inkluderats i Tabell 2. Som synes så kan det skiljer det flera MW mellan den kumulativa solcellseffekten i elcertifikatsystemet utifrån ansökningsdatum och den kumulativa solcellseffekten i elcertifikatsystemet utifrån driftsdatum för åren 2010 2015. Detta visar tydligt att det varje år är ett antal MW som blir godkända ett eller flera år efter det att anläggningen driftsatts. Från registret med godkända anläggningar för elcertifikatsystemet (utdrag 2017-01-02) kan man se att antalet dagar mellan att en anläggning driftsätts och att den blivit godkänd för elcertifikatsystemet. För solcellsanläggningar ligger medel på 161 dagar, vilket är nästan ett halvår efter att solcellsanläggningen driftsatts. Medianen ligger på 41,5 dagar, alltså mer än en månad efter driftsättning. Fortsättningsvis visar Figur 5 att det inte finns någon tydlig korrelation mellan antalet dagar mellan driftsättning och godkännande för elcertifikat och storleken på systemen. En viss trend där större system ofta söker elcertifikat närmare driftsättningsdatumet kan urskiljas, men det finns fortfarande många system över 100 kw som har ansökt om och blivit godkända för elcertifikat mer än ett halvår efter driftsättningen. 700 600 500 400 300 200 100 0-500 0 500 1000 1500 2000 2500 3000 Dagar mellan driftsättning och godkännande för elcertifikat Figur 5. I figuren presenteras antalet dagar mellan driftsättning och godkännande för elcertifikat för de godkända anläggningarna i elcertifikatssystemet som en funktion av deras effekt (utdrag 2017-01- 02). För att bättre visualisera resultatet presenteras i figuren alla godkända anläggningar i elcertifikatet utom de fyra största som alla är över 1000 kw. Till sist föreslår Energimyndigheten att anläggningar under 68 kw ska uteslutas ur elcertifikatsystemet från och med 2020. Det är samma år som tjänstehubben är tänkt att införas. Men få i branschen tror att tjänstehubben hinner realiseras redan till 2020. Det innebär att det riskerar att bli ett glapp, efter 2020 och fram till realisationen av tjänstehubben, då det inte finns

Svensk Solenergis remissvar ER 2016:20 (M2016/02401/Ee) sid 17/17 några möjligheter att skatta antalet och effekten hos alla de anläggningarna med en effekt under 68 kw som byggs från elcertifikatsystemet. Energimyndigheten skriver endast kortfattat om att ifall systemet med elcertifikat skulle stängas för solelanläggningar skulle statistikförsörjningen vara beroende av ursprungsgarantier. Men intäkterna från ursprungsgarantierna är så pass små för en liten solcellsägare att SSE bedömer att anslutningsgraden skulle bli betydligt lägre för enbart ursprungsgarantierna än för enbart elcertifikat, vilken redan är så lågt som 40 %. SSE anser att alla de ovanstående tre punkterna var och en enskilt är skäl till att ifrågasätta lämpligheten att månadsvis skatta installationstakten utifrån godkända anläggningar i elcertifikatsystemet. Tillsammans blir de tre ovanstående bristerna i förslaget så pass stora att SSE anser att den månadsvis skattade installationstakten utifrån elcertifikatsystemet blir helt oanvändbar. Denna analys saknar SSE i Energimyndighetens rapport och ifrågasätter Energimyndighetens slutsats att elcertifikatsystemet bedöms kunna räknas upp till tillräcklig täckning med en hög upplösning i tid. Förslag: SSE föreslår att det tillsätts en expertkommitté som ges i uppdrag att, för det första, kontrollera de uppgifter SCB samlar in via nätägarna för att undersöka om det faktiskt är så att dessa uppgifter innehåller en underteckning eller andra brister. Utifrån dessa lärdomar bör denna kommitté sedan föreslå kompletteringar till de föreslagna metoderna eller en ny statistikinsamlingsmetod som ger komplett statistik över antal installerade solcellsanläggningar och installerat effekt med tillfredställande hög geografisk, teknisk och tidsmässig upplösning. Denna lösning bör framöver på ett smidigt sätt kunna överföras till Tjänstehubbens databas när den så småningom lanseras. Johan Lindahl talesperson Svensk Solenergi johan@svensksolenergi.se 08-441 70 91 Holländargatan 17 111 60 Stockholm