Vad vill Gud använda mig till? Predikan på Johannes döparens dag 2015 i Clara kyrka Texter: Jesaja 49:1-2, Apg 19:4, Luk 1:5-17 Predikant: Tommy Mellberg Johannes döparen var en superkändis på Jesu tid. En forskare menar att sammanlagt en miljon människor kan ha kommit i kontakt med hans utmanande undervisning i öknen. Dagens text berättar om hans tillblivelse. Gud hade redan innan konceptionen en plan med hans liv och skulle forma honom till ett särskilt uppdrag genom den biologiska tillblivelseprocessen, genom att utrusta honom med den Helige Ande, samt genom en viss livsföring. En ängel visade sig för Sackarias, Johannes blivande far, och sa: Han ska bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig Ande redan i moderlivet, och han ska få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud. Liknande saker läser vi i dagens gammaltestamentliga text från Jesaja: Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mig vid namn redan i min mors sköte. Han gjorde min tunga till ett skarpt svärd och gömde mig under sin skyddande hand, han gjorde mig till en vass pil, som han förvarade i sitt koger. Gud ger uppgifter och formar människor enligt det. Så här står det om dem som kommit till tro på Jesus: Vi är hans verk, skapade genom Jesus Kristus till att göra de goda gärningar som Gud från början bestämt oss till. (Ef 2:10) Vad hade Gud för syfte med att göra just dig? På vilket sätt vill Han använda dig? En del går och väntar på ett blixtnedslag då Gud ska tala om det. Men Han har redan gett en hel del ledtrådar genom det sätt han har format dig på. Vi ska nu fundera lite över detta: På vilket sätt har han format dig och mig? (Det är bra att fundera över oavsett vilken ålder du är i. För Gud är varje tid i våra liv ny och fylld med nya möjligheter. Enligt Carl Erik Sahlberg som var präst här förut, så är det bibliska sättet att tänka att "det bästa är framför". Det var ämnet för hans avskedspredikan på just denna plats som jag står på nu.) Ledtråd 1: begåvning När jag var tonåring vara jag med i en planeringsgrupp inför ett nyårsläger. Vi bestämde att vi ville ha dit någon som talade över ämnet: "begåvningarna i församlingen". En i vår grupp ringde upp en präst vi hade förtroende för. Prästen hörde dock lite fel i telefonen. Gissa vad karln kom och pratade om? "Begoniorna i församlingsrabatten." Det blev faktiskt riktigt bra. Han använde blommor som liknelser för olika människotyper i församlingen och liknade ungdomarna vid begonior. Vi är alla olika, bl a för att vi har olika medfödda begåvningar. En del har du upptäckt, vissa har du utvecklat och tränat, men många ligger och slumrar. Vissa av oss är hämmade eller har dåligt självförtroende för vi har fått med oss lögner från barndomen, då vi råkat höra de vuxna säga saker i stil med: "min yngsta dotter har inget läshuvud", eller genom att skolkompisar skrattade när vi försökte sjunga. Enligt en källa så har en människa i genomsnitt mellan 500-700 olika förmågor eller färdigheter. Fråga mig inte hur i all världen man kommit fram till detta! Men alla dessa 1
förmågor kommer från Gud. Även de som vi använt endast till själviska syften, eller onda. Vad Gud kan använda oss till är alltså betydligt mera än de flesta av oss tänker. Genom att alltmer upptäcka och bejaka vad vi är bra på kan vi få en god ledtråd till hur Gud kan använda oss i världen och i sin församling. Det innebär inte att vi ska satsa på allt som vi skulle kunna bli bra på. Vi får välja vad vi använder och utvecklar. Men Gud begär inte att vi ska ägna våra liv åt något vi inte är bra på. Ledtråd 2: andliga nådegåvor Enligt Paulus så ger den Helige Ande nådegåvor till alla som tillhör Jesus Kristus. Dessa gåvor har vi inte genom den biologiska födelsen. De har att göra med att vi ska verka som kristi kropp. När Jesus lämnade världen lämnade han kvar sin kropp i form av församlingen. Den skulle utföra samma gärningar som honom själv och ännu större. Det finns lite olika skolor i hur många dessa gåvor är. Vissa menar att dessa gåvor är begränsade i antal till de Paulus räknar upp i 1 kor 12:8-10: att meddela vishet, att meddela kunskap, trons nådegåva, gåvan att bota, kraft att göra under, att tala profetiskt, att skilja mellan andar, att tala olika slags tungotal, att tolka tungotal. Men det är rätt vanligt idag att beakta alla de gåvor som i bibeln direkt eller indirekt påstås komma från Anden, och då kan man komma upp till 30-35. Man tar t ex med gåvor som barmhärtighet, frikostighet, evangelistgåvor, missionärsgåvor, musik, konstnärlighet och mycket mera. Jag har hört Eva Spångberg, som har gjort så mycket konst till våra kyrkor i landet, säga att hon fick gåvan att skulptera i trä som en nådegåva från Gud. När Paulus undervisar om församlingen som Kristi kropp är ett av hans syften att visa hur vi alla är mycket olika i Kristus, men ändå hör ihop i en enda kropp. Vi är så olika varandra som en hand är olik en mjälte. Vi är skapade på ett särskilt sätt och utrustade av den helige Ande för att tillsammans utföra ett arbete som Kristi kropp. Vi kan ha olika åsikter om vilken uppgift som är finare, men för Gud är alla lika viktiga för att kroppen ska fungera. Den helige Ande för oss närmre varandra genom kärleken och på det sättet blir vi mer lika, men han gör oss samtidigt mer olika varandra än vi var förut. Gud tycker om olikheter. Olika barn leka bäst enligt honom. Vi får upptäcka de andliga nådegåvor vi har fått och vi får även söka att vinna gåvor, enligt Paulus. Jag ska tända två varningslampor angående detta. De är två motsatser från samma typ av missförstånd. Varning 1: Att fly sin allmänna kallelse. Vi behöver skilja mellan en andliga gåva som vissa har och en allmän kallelse som alla kristna har. Många av gåvorna, som barmhärtighet, kommer rätt nära det vi alla är kallade till att utöva. Men det finns vissa som utrustas på ett särskilt starkt sätt för att utöva barmhärtighet. Alla är också kallade att dela med sig av sin tro och visa på Jesus. Men vissa har en evangelistgåva och leder effektivt människor till Jesus. Alla uppmuntras vi att be för varandra som exempel till helande. Men vissa har fått en särskild gåva att göra det. Vi får inte fly vårt ansvar som kristna genom att säga saker som: "Nu har ju jag inte kaffekokandets, eller diskandets nådegåvor, så det ska inte jag hålla på med." Varning 2: Gåvoprojektion. Nu ska jag varna er för sådana som jag, som står här framme och predikar. Det kan också vara för allmänt inflytelserika personer i er omgivning. Det är inte så ovanligt att en person som har en gåva på ett område inte inser att det är en speciell gåva utan kräver att alla ska ha den gåvan. (Jag har nog själv fallit för detta ibland; jag är inte ute efter att peka finger åt andra... bara lite. :)) Någon som har barmhärtighet som sin särskilda gåva kan lätt skapa dåligt samvete genom att ofta påpeka att alla kristna hela tiden ska ta sig an utsatta människor. Någon som är evangelist förkunnar för omgivningen att kristen är man i princip bara när man delar sin tro med andra på gatan. Någon som är verksam genom en trons nådegåva vill gärna få alla andra att agera på samma sätt som man själv 2
har erfarenhet av. Detta kan skapa en kramp i församlingen, eller få människor att känna att de inte passar in. "Får jag vara med här, fast jag inte är sådan?" "Ja! det får du! Vi vill inte att du ska vara någon annan än den som Gud har skapat dig till och vill att du ska vara." Ledtråd 3: Lyssna till ditt hjärta! Hjärtat har med ditt allra innersta att göra. Där finns din längtan, dina förhoppningar, dina intressen och de drömmar du har. Ditt hjärta är vem du innerst inne är, oberoende av vad andra tycker, eller vad omständigheterna tvingar dig att vara. I hjärtat finns det du älskar att göra, det som känns mest angeläget för dig. Gud har gett oss ett hjärta som slår extra hårt när vi tänker på ämnen eller aktiviteter som intresserar oss. Vissa saker har vi lätt att brinna för, andra är vi likgiltig inför. Om du under uppväxten blivit intresserad av saker som ingen i din omgivning varit intresserad av, varifrån kom det? Kan Gud ha något med det att göra? Gud säger i sitt ord att vi ska tjäna Honom av vårt hjärta, alltså inte av plikt. Är inte det enklaste sättet att göra det på genom att tjäna honom i det som ditt hjärta redan slår för? Hur vet du att du tjänar Gud av hjärtat? a) När du tjänar Gud av hjärtat behöver ingen motivera dig, eller utmana dig. Du gör det för att det är roligt. Du behöver ingen belöning eller uppskattning. Du älskar att göra det helt enkelt och det känns inte tungt. b) Det man har hjärta för blir man bra på. I varje fall blir man sällan bra på det man inte har hjärta för. Ett undantag ska väl vara den där kulstöterskan från Kina som jag hörde intervjuas. Hon sa att stöta kula var något av det mest tråkiga man kunde göra, men hon hade sökt igenom alla idrotter och detta var vad hon kunde göra med framgång. Hon är väl regeln som bekräftar undantaget. Ledtråd 4: personlighet Det är tydligt att Gud älskar variation. Se dig omkring. Han har skapat många personlighetsdrag. Inåtvända, utåtriktade. Sådana som älskar rutiner och sådana som älskar variation. En del bra på att tänka, andra på att känna. Vissa arbetar bäst i team, andra vill ha specialuppgifter. "En del är långa, andra korta... men alla har de nåt att ge, yea yea yea..." (Ingemar Olsson) I Bibeln finns många personligheter. Jesus samlade en brokig skara runt sig som antagligen aldrig skulle valt varandra som vänner. Ett brödrapar kallade han för "Åskans söner". Det säger något om deras personlighet. (Det är de som ville kalla ner eld från himlen över en stad som inte ville lyssna på dem. En "gullig" händelse som antagligen fick Jesus att ta sig för pannan.) Personligheten påverkar hur man använder sina begåvningar och andliga gåvor. Om två personer har en gåva i att evangelisera, men en är inåtvänd och den andre utåtvänd så kommer det att gå till på olika sätt. Därför är det viktigt att inte tvingas göra tjänst utifrån hur någon annan gör det. Var dig själv! Många predikanter får ett särskilt tonfall, eller dialekt när de predikar. Antagligen för att de har en stor förebild bakom sig som de omedvetet försöker låta som. (Just det, jag skulle ju inte peka finger...) Ledtråd 5: Erfarenheter Vi har präglats av erfarenheter; de flesta har vi inte haft kontroll över. I Guds ljus kan vi se hur han har format oss genom dessa. Jag tror inte att allt som har hänt oss är från Gud. Men jag tror att han kan använda allt till att forma oss. Fundera över hur din familj har format och präglat dig, din utbildning (vilka var dina favoritämnen?), det du jobbat med (vilka jobb har du tyckt bäst om och trivts bäst med?), hur har du bäst umgåtts med Gud? (vi är olika i våra erfarenheter av Gud och hur vi tycker om att tillbe och fira gudstjänst), lidande (vilka bekymmer och prövningar har du lärt dig något av?) 3
Lidande är den erfarenhet som Gud använder mest för att förbereda dig för tjänst. Vem kan bättre hjälpa en som sitter fast i alkoholberoende än den som själv har varit fast i det, men blivit fri? Vem kan bättre trösta någon som blivit övergiven, än den som själv blivit det? "Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt." (2 Kor 1:4) Kanske just de erfarenheter som du mest av allt vill glömma, eller som du grämt dig mest över, eller ångrar mest i livet är de som Gud vill använda för att hjälpa andra. Vi får då inte dölja dem i vårt inre och låsa om det jobbiga. Vi får ge allt till Gud, ta emot Guds helande och få ett nytt perspektiv. Hur ska vi då göra? Gud vill inte att du längta efter att bli något annat än du är. Gud vill använda dig som du är och har formats till. 1. Börja med att se vad du har för begåvningar och andliga gåvor. Helt enkelt: Vad är du bra på? Fundera över det och skriv ner det. Fråga andra vad de anser och tala om att du vill höra sanningen. Fundera över var i ditt liv som du har burit frukt som andra har bekräftat. Om du har en gåva att hela då har du antagligen helat. Har du en gåva i att profetera så har du antagligen profeterat rätt. Om du har gåva att evangelisera så har du antagligen sett människor komma till tro. Om du tror du har en viss gåva, men ingen verkar mena det i omgivningen, så har du den troligtvis inte. Ibland kan det förstås vara så att man behöver växa i en gåva som man har, eller att en gåva som man fått behöver blåsas liv i, som Paulus skriver till Timoteos. Vi får också pröva oss fram. Jag gillar Pippi; när någon frågar henne om hon kan simma, säger hon: "Jag vet inte; jag har aldrig prövat". 2. Se till hjärtat och din personlighet. Fråga dig: Vad tycker jag bäst om att göra? När känner jag mig mest levande. Vad gör jag när jag inte märker var tiden tar vägen? Jag tänker då inte på när du spelar TV-spel, men när du är i tjänst på ett eller annat sätt. Man kan också fundera över hur man tycker om att göra saker, ensam eller i team. Är jag en mer tänkande, eller kännande person? 3. Reflektera över dina erfarenheter. Vad har du lärt dig? Kommer ni ihåg hur Herren prövade er för att se hur ni skulle reagera och se om ni verkligen skulle lyda honom? (5 Mos 8:2) Gud låter oss mogna och lär oss saker genom prövningar. Lidanden ser man mening i efteråt, inte när man är mitt i det. Vad jag gör förstår du inte nu, men senare ska du förstå det. CS Lewis sa om lidande att vi är som hus som Gud bygger på. Det var väl trevligt tills det verkade som att Gud började riva väggar och rasera tak. Jag går ju sönder! Hemligheten är att Gud inte bara avser att renovera huset; han håller på att bygga ett slott. Avslutning: Men tror du stackars människa att du kan göra invändningar mot Gud? Kan det formade säga till formaren: Varför gjorde du mig sådan? Bestämmer inte krukmakaren över sin lera? (Rom 9:20-21) Upptäck vem Gud har skapat dig till och våga vara den du i Kristus är. Men för att veta mer konkret vad vi ska göra behöver vi också söka Gud. Johannes drog sig undan till öknen. Han avstod från saker, levde enkelt och blev fokuserad på det han skulle göra. Johannes döparens far blev stum en tid. Det var som att han fick talförbud från Gud. Han skulle förbereda sig för det viktiga som låg 4
framför. Sedan skapar han en av de absolut mest bedda bönerna i kyrkans historia: Sackarias lovsång. Gud, tack att vi är skapade så övermåttan underbara! Hjälp oss att se vad du har gett oss genom skapelsen och genom den Helige Ande. Led oss till att tjäna dig som du vill i församlingen och i världen. I Jesus Kristi namn. Amen! (De tankar om gåvoupptäckande som återges i denna predikan står delvis i tacksamhetsskuld till ett 5