Revisorns dilemma. - En studie av hur revisorer påverkas av anmälningspliktens sanktioner. Företagsekonomiska institutionen vt 2005

UPPSALA UNIVERSITET KANDIDATUPPSATS Företagsekonomiska institutionen vt 2005 Revisorns dilemma - En studie av hur revisorer påverkas av anmälningspliktens sanktioner Författare: Daniel Hjälm dahj3977@student.uu.se Mikael Jonsson mijo3171@student.uu.se Handledare: Roger Johansson 2005-06-03

Sammandrag Från den 1 januari 1999 är en revisor tvungen att, under vissa förutsättningar, anmäla en misstanke om ekonomiska brott i det aktiebolag han reviderar. Detta orsakar flera problem för revisorn, framförallt om denne upptäcker ett misstänkt brott. Vid ett misstänkt brott kan revisorn drabbas av både skadeståndsansvar enligt ABL och disciplinpåföljder hos Revisorsnämnden för att felaktigt anmält brottet men också för att ha underlåtit att anmäla. Revisorn kan drabbas hårt av dessa sanktioner och därigenom borde det påverka hur revisorn handlar vid ett misstänkt fall. Syftet med denna uppsats är att utifrån revisorns perspektiv undersöka vilka effekter anmälningspliktens formella sanktioner har på revisorers benägenhet att anmäla misstänkta brott. Dessutom undersöks om det finns informella sanktioner en revisor kan drabbas av vid en anmälan. Undersökningen baseras på sju stycken intervjuer med revisorer. Slutsatsen är att revisorer påverkas av de formella sanktionerna. Risken för RN ökar benägenheten att göra en anmälan enligt anmälningsplikten för de flesta revisorer. Däremot visar undersökningen att risken för skadestånd kraftigt minskar benägenheten att anmäla. Undersökningen kan inte påvisa att det finns några informella sanktioner. 2

Innehållsförteckning Sammandrag...2 Innehållsförteckning...3 Förkortningar...5 1 Inledning...6 1.1 Problemformulering...7 1.2 Syfte...8 1.3 Viktiga begrepp...8 2 Anmälningsplikten...9 2.1 Vem/vilka skall misstanken avse?...9 2.2 Vilka brott gäller det?...10 2.3 Hur stark skall misstanken vara?...10 2.4 Vilka åtgärder skall revisorn vidta?...11 3 Anmälningspliktens sanktioner...12 3.1 Formella sanktioner...12 3.1.1 Revisorsnämnden...13 3.1.2 Skadestånd...13 3.2 Informella sanktioner...14 4 Metod...16 4.1 Förstudie...16 4.2 Kvalitativ undersökning...16 4.2.1 Val av intervjupersoner...17 4.2.2 Intervjusituationen...17 4.2.3 Intervjumallens utformning...18 4.3 Redovisning av resultaten...21 5 Intervjuer...22 5.1 Revisor Andersson...22 5.2 Revisor Bengtsson...23 5.3 Revisor Carlsson...24 5.4 Revisor Davidsson...26 5.5 Revisor Eriksson...27 5.6 Revisor Fransson...29 5.7 Revisor Gunnarsson...30 6 Analys...32 6.1 Formella sanktioner...32 6.1.1 Revisorsnämnden...33 6.1.2 Skadestånd...34 6.2 Informella sanktioner...35 7 Slutsatser...38 7.1 Formella sanktioner...38 7.1.1 Revisorsnämnden...38 7.1.2 Skadestånd...39 7.2 Informella sanktioner...39 7.3 Avslutande diskussion...40 7.4 Förslag till framtida studier...41 7.4.1 Fortsatt undersökning av revisorers syn på skadeståndsreglerna...41 7.4.2 Hur uppfattar revisorer RN...41 7.4.3 Bokföringsbrott och sen årsredovisning...41 Referenser...42 3

Skrivna källor...42 Muntliga källor...42 Bilaga 1 - Anmälningspliktens regler, ABL 10:38-40...44 Bilaga 2 - Brottskatalogen, ABL 10:38...45 Bilaga 3 - Revisorns skadeståndsregler, ABL 15:1-2...46 Bilaga 4 - Frågemall...47 Bilaga 5 - Respondenterna...48 4

Förkortningar ABL - Aktiebolagslagen (1975:1385) BrB - Brottsbalken (1962:700) BRÅ - Brottsförebyggande Rådet EBM - Ekobrottsmyndigheten FAR - Hette tidigare Föreningen Auktoriserade Revisorer. Är en intresseorganisation för revisorer. Prop. - Proposition RevL - Lag (1995:528) om revisorer RN - Revisorsnämnden SKV - Skatteverket SRS - Svenska Revisorsamfundet 5

1 Inledning I slutet av 1800-talet infördes de första bestämmelserna om revision i aktiebolag i och med 1895 års Aktiebolagslag. Revisorers arbete har sedan dess i allt större utsträckning kommit att styras av lagar och regler. Det var dock först i 1944 års ABL som en lagstadgad revision av modern typ infördes. Då stadgades också för första gången vad revision innebär. (FAR 1994 s. 97) Att detta skedde i 1944 års ABL är ingen slump. Efter 1920- och 1930-talens börskrascher blev behovet av revision stort. Den så kallade Kreugerkraschen gjorde också att ekonomiska brott började uppmärksammas. Ivar Kreuger lyckades under många år dölja sina företags verkliga ekonomiska ställning för omvärlden genom tvivelaktig bokföring. Företagets revisor påpekade aldrig oegentligheterna eftersom denne befann sig i ett beroendeförhållande till Kreuger. (Nationalencyklopedin 2005) Därför var kraven på en tydligare lagreglering om revision stor och detta infördes också i och med 1944 års ABL. Efter Kreugerkraschen kom också ekonomiska brotts påverkan på samhället att bli tydliga då många förlorade sina besparingar i den efterföljande konkursen. Kostnaderna för ekonomiska brott är stora men i många fall är skadeverkningarna spridda på ett stort antal brottsoffer såsom skattebetalare, kunder eller borgenärer. Dessutom är offren ofta ovetande om att de utsatts för ett ekonomiskt brott. (Larsson 2004 s. 6-7) Kreugerkraschen är inte den enda stora skandalen i svensk ekonomi. Bara under de senaste åren har företag som Trustor, Prosolvia och Skandia gjort att fokus riktats på företags oegentligheter mer än tidigare. Även om inga regler har ändrats direkt på grund av dessa skandaler har de fått till följd att revisionens allmänna inriktning kommit att förändras. Revisorns roll har förändrats från att enbart varit till nytta för aktieägare och kreditgivare till att även omfatta andra intressenter. I och med att revisorns roll som oberoende granskare utökats har statens intresse och samhällsintresset kommit att betonas. (Korsell & Engerstedt 2004). De senaste årens skandaler har gjort att revisorns arbete har hamnat allt mer i fokus. I många fall har revisorn kritiserats för att inte agerat trots att revisorn är den oberoende parten med bäst insyn i bolaget. Revisorns kontroll kom då att ses som en möjlighet för lagstiftaren att tidigare kunna upptäcka ekonomiska brott genom att få revisorerna att anmäla misstankar. 6

Revisorn är teoretiskt sett väl lämpad för uppdraget. Denne har tillträde till företagen och även om en bra relation till klienten är viktig har revisorn inget intresse av att medverka till ekonomiska brott. Detta leder till att det är lätt för lagstiftaren att sätta press på revisorn med hjälp av sanktioner. (Larsson 2004 s. 7-10) 1999 infördes anmälningsplikten i ABL. Den stadgar att revisorer under vissa förutsättningar är tvungna att, vid misstanke om brott i bolaget de reviderar, göra en anmälan till åklagare och avgå från sitt uppdrag. Innan lagen infördes möttes den av stor kritik. Revisorernas intresseorganisationer FAR och SRS uttalade farhågor om att revisorns arbete allt mer skulle innebära en skyldighet att agera som statens verktyg och att förtroendet mellan revisor och företag skulle försämras (Prop. 97/98:99 s. 156). Förarbetena visar att lagens avsikt var att revisorns arbete inte skulle utökas utöver vad som idag anses vara god revisionssed. Detta innebär att enbart i de fall som brottsmisstanke framkommer så skall revisorns arbete påverkas av anmälningspliktens bestämmelser. (Prop. 97/98:99 s. 151) 1.1 Problemformulering Problemen kring anmälningsplikten grundar sig i den intressekonflikt som finns i och med att revisorn måste anmäla en klient som revisorn misstänker har begått ett brott. Dessutom skall han avsäga sig uppdraget och därigenom förlorar byrån en inkomstkälla. Revisorsarbetet baseras på fri tillgång till relevant information och för att detta skall kunna fungera krävs förtroende mellan revisorn och bolaget. Dessutom är reglerna kring anmälningsplikten komplicerade och revisorer har ingen straffrättslig utbildning för att göra bedömningar om huruvida ett brott begåtts. Därför är reglerna utformade så att revisorn skall avgå så fort misstanke om ett brott finns. Revisorns arbete styrs av flera olika sanktionssystem och med införandet av anmälningsplikten infördes ytterligare en regel där dessa sanktionssystem tillämpas. En obefogad anmälan kan leda till skadestånd enligt ABL och/eller disciplinärende i RN. Samtidigt kan revisorn drabbas av samma sanktioner i de fall han inte anmäler ett misstänkt fall. En anmälan innebär även att revisorn är tvungen att avsäga sig det uppdraget. Det kan leda till försämrade relationer och att andra uppdrag kan påverkas, både befintliga och eventuella nya 7

(Larsson 2004 s. 12-13). Är det så att det kan finnas informella sanktioner som en revisor drabbas av om han bestämmer sig för att göra en anmälan. Situationen är minst sagt komplicerad om revisorn upptäcker ett brott. Å ena sidan kan revisorn drabbas av sanktioner om han gör en anmälan. Å andra sidan kan revisorn drabbas av sanktioner om han inte gör en anmälan. Eftersom risken för sanktioner är stor för revisorn torde detta påverka dennes handlande. Kan det vara så att benägenheten att anmäla mer styrs av risken för sanktioner än av anmälningspliktens regler. 1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att utifrån revisorns perspektiv undersöka vilka effekter anmälningspliktens formella sanktioner har på revisorers benägenhet att anmäla misstänkta brott. Dessutom vill vi undersöka om det finns informella sanktioner en revisor kan drabbas av om han gör en anmälan. 1.3 Viktiga begrepp Formella sanktioner: Med formella sanktioner avses disciplinärende i RN och civilrättsligt skadestånd mot revisorer. Informella sanktioner: Med informella sanktioner avses andra, icke lagstadgade, sanktioner som en revisor kan drabbas av. Anmälningsplikt: Med anmälningsplikten avses den lagstadgade anmälningsplikten vid ekonomiska brott enligt ABL 10 kap. 38-40. Revisor: Med revisor avses en auktoriserad eller godkänd revisor. Revisorer omnämns i uppsatsen som han. Bolag: Med bolag avses det aktiebolag som blir granskat av revisorn. 8

2 Anmälningsplikten En revisors uppgift är att se till att bolagets affärer blivit korrekt redovisade och att den ekonomiska informationen ger en rättvisande bild av företaget. Målet är att medverka till en trovärdig ekonomisk information och en bedömning av hur VD och styrelse fullgör sina uppdrag. (FAR 1994 s. 15) De intressenter som har nytta av revisorns information är många. Alltifrån stat och kommun till kunder, leverantörer och anställda använder sig av revisorns information. De viktigaste intressenterna är framförallt aktieägarna och kreditgivarna vilka är mest angelägna om att företagets redovisning är korrekt. (FAR 1994 s. 17-18) Anmälningsplikten infördes den 1 januari 1999. Anmälningsplikten innebär, som nämnts tidigare, att revisorn under vissa förutsättningar är tvingad att anmäla misstänkta brott i bolaget han reviderar till åklagare och i och med det även avgå från sitt uppdrag. Vilka dessa förutsättningar är gås igenom nedan. Innan anmälningsplikten trädde i kraft var en revisor förhindrad att meddela polis eller åklagare vid misstanke om brott. Undantaget var om en förundersökning var inledd och förundersökningsledaren begärde upplysningar från revisorn (FAR 2004 s. 7). I och med införandet av anmälningsplikten har dock ett stort undantag gjort i tystnadsplikten. Tystnadsplikten finns fortfarande kvar och är fortfarande revisorns huvudregel och portalparagraf. Anmälningsplikten är det längst gående undantaget för revisorns tystnadsplikt. Tystnadsplikten är helt satt ur spel vad gäller anmälningsplikten. Det innebär att en revisor inte kan bli skadeståndsskyldig med anledning av att han bryter mot tystnadsplikten när han gör en anmälan. I det fallet är det speciella skadeståndsrättsliga regler som gäller. (Santesson 2000) Reglerna om revisorns anmälningsplikt vid ekonomiska brott återfinns i ABL 10 kap. 38 40 (se bilaga 1). Här följer en genomgång av anmälningsplikten med avseende på vem/vilka misstanken skall avse, vilka brott det gäller, hur stark misstanken skall vara samt vilka åtgärder revisorn skall vidta. 2.1 Vem/vilka skall misstanken avse? Misstanken om brott skall avse en styrelseledamot eller den verkställande direktören och brottet skall ha begåtts inom ramen för bolagets verksamhet. Det innebär att vad som förekommit utanför bolaget, exempelvis inom något annat uppdrag en styrelseledamot har eller något han sysslar med på fritiden inte medför någon handlingsplikt för revisorn (EBM 2004 s. 9

9). Däremot räcker det att bolaget på något sätt haft betydelse för brottet, till exempel genom att bolagets namn använts för att kunna möjliggöra den brottsliga handlingen (FAR 2004 s. 39). 2.2 Vilka brott gäller det? Brottsmisstanken skall gälla ett av de brott som räknas upp i den så kallade brottskatalogen i ABL 10 kap. 38 (se bilaga 2). Det är brott av ekonomiskt slag som typiskt sett kan vålla bolaget skada. Gemensamt för de flesta brotten är att straffet kan bli upp till två års fängelse. (FAR 2004 s. 8-9) Anmälningsplikten gäller bara fullbordade brott, inte försöks- eller förberedelsebrott. Det är dock naturligt att en revisor som upptäcker att ett brott förbereds eller att ett försök till brott har gjorts underrättar styrelsen om sina misstankar, men den lagstadgade anmälningsplikten inträder bara när ett brott har fullbordats. (FAR 2004 s. 37) Revisorns lagstadgade handlingsplikt inträder även om en verkställande direktör eller styrelseledamot gör sig skyldig till anstiftan eller medhjälp till brotten i brottskatalogen. (FAR 2004 s. 39) 2.3 Hur stark skall misstanken vara? Den misstankegrad som nämns i ABL 10 kap. 38 är att det kan misstänkas att ett brott har begåtts. Kan misstänkas innebär en relativt låg grad av misstanke, vilket kan illustreras med en misstanketrappa. Ställt utom rimligt tvivel Tillräckliga skäl Sannolika skäl Skälig misstanke KAN MISSTÄNKAS Anledning anta Figur 1 Misstanketrappa (efter mall av EBM 2004 s. 8) 10

Anledning anta är den misstankegrad som krävs för att polisen skall inleda en förundersökning. Vid skälig misstanke skall den som misstänks underrättas om det när han förhörs. Den som är på sannolika skäl misstänkt får under vissa ytterligare förutsättningar anhållas och häktas. För att en åklagare skall få väcka åtal krävs att han förväntar sig en fällande dom. Han skall ha tillräckliga skäl för åtalet. För att få en fällande dom i en domstol krävs att domstolen finner att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade begått den åtalade gärningen. (EBM 2004 s. 8) Detta låga krav på misstanke innebär att revisorn inte behöver göra någon bedömning av om det misstänkta brottet kommer leda till en fällande dom eller ej (FAR 2004 s. 42). Tidigare studier visar dock att revisorerna själva kräver en mycket högre grad av misstanke för att göra en anmälan till åklagare. Revisorer anmäler i många fall inte förrän de är säkra på sin sak. BRÅ har gjort en studie som visar att 4 av 5 revisorer vill vara minst 75% säkra på sin sak och nästan en tredjedel vill vara säkra till 95% innan en anmälan görs. (Larsson 2004 s. 58) 2.4 Vilka åtgärder skall revisorn vidta? Arbetsgången vid misstanke om brott är att revisorn utan oskäligt dröjsmål skall meddela styrelsen om sina iakttagelser. Revisorn behöver inte underrätta styrelsen om sina misstankar om han kan anta att styrelsen inte skulle vidta några skadeförebyggande åtgärder. Om en underrättelse av annat skäl framstår som meningslös eller stridande mot syftet med underrättelsen behöver han heller inte meddela styrelsen. (ABL 10 kap. 39 2 st.) En revisor behöver till exempel inte meddela styrelsen om han kan anta att styrelsen inte skulle agera och ett dröjsmål med anmälan skulle kunna innebära skada för bolagets intressenter och i värsta fall innebära en risk för att bevisning undanröjs (FAR 2004 s. 43). Senast två veckor efter det att styrelsen meddelats skall revisorn avgå från sitt uppdrag och i en särskild handling till åklagare redogöra för misstanken och ange de omständigheter som misstanken grundar sig på. Revisorn behöver dock varken avgå eller göra en anmälan till åklagare om (1) den ekonomiska skadan av brottet har ersatts och övriga menliga verkningar av brottet har avhjälpts, (2) det misstänkta brottet redan har anmälts till polis eller åklagare eller (3) det misstänkta brottet är obetydligt. (ABL 10 kap. 40 2 st.) 11

3 Anmälningspliktens sanktioner Innan lagen trädde i kraft fördes en diskussion om huruvida anmälningsplikten borde vara tvingande eller enbart frivillig i form av en möjlighet att anmäla misstänkta brott. Kritiken mot att reglerna skulle vara tvingande avfärdades och anmälningsplikten utformades som en skyldighet. Eftersom reglerna infördes som en skyldighet krävdes sanktionsmöjligheter mot revisorn för att få ett effektivt regelverk. Detta åstadkoms genom att anmälningsplikten kom att inkluderas i de befintliga sanktionssystemen. Den enda skillnaden är att det infördes en specialregel vad gäller skadestånd med anledning av anmälningsplikten. En revisor har två formella sanktionssystem att ta hänsyn till när det gäller anmälningsplikten. Dessutom kan det även vara så att det finns informella sanktioner. Revisorsnämnden Skadestånd Formella sanktioner Revisor Informella sanktioner Figur 2 Anmälningspliktens sanktioner (egen figur) 3.1 Formella sanktioner Det finns två lagstadgade sanktioner som reglerar anmälningsplikten. Dessa är RN:s disciplinåtgärder och civilrättsligt skadestånd. 12

3.1.1 Revisorsnämnden RN är tillsynsmyndighet för revisorer och registrerade revisionsbolag. RN:s övergripande mål är att tillgodose samhällets behov av kvalificerade och oberoende externa revisorer samt att säkerställa en hög kvalitet. Detta innebär, i praktiken, att det är RN som meddelar godkännande och auktorisation av revisorer samt är den myndighet som beslutar om disciplinåtgärder gentemot revisorer. Anmälningar mot en revisor kan komma bl.a. från klienter och andra myndigheter men ett disciplinärende kan även initieras av RN själv. Det är dock RN som behandlar fallet och den anmälande parten behöver inte delta i processen. (RN 2005) De disciplinåtgärder RN har att tillgå är erinran, varning, varning med straffavgift (1000 25000 kr) eller upphävande av godkännande/auktorisation. Detta regleras i RevL 32. Om en revisor uppsåtligen gör orätt i sin revisionsverksamhet eller på annat sätt förfar oredligt kan RN besluta att revisorns godkännande eller auktorisation ska upphävas. Om det finns förmildrande omständigheter får varning meddelas. (RevL 32 1 st.) Om en revisor på annat sätt åsidosätter sina skyldigheter som revisor, får Revisorsnämnden meddela en varning eller en erinran. Om omständigheterna är synnerligen försvårande kan revisorns godkännande eller auktorisation upphävas. (RevL 32 2 st.) Dessa sanktioner från RN kan en revisor drabbas av både om han gör en anmälan och om han inte gör en anmälan. Om en anmälan görs kan revisorns eventuellt missnöjda, före detta, klient göra en anmälan mot honom. Om revisorn har underlåtit att göra en anmälan och det senare uppdagas att det varit brottslig verksamhet i bolaget kan exempelvis SKV eller en konkursförvaltare göra en anmälan mot revisorn. (RN 2005) Även om han har meddelat styrelsen i bolaget om sina upptäckter men sedan underlåter att göra en anmälan enligt anmälningsplikten kan detta leda till ett disciplinärende i RN (Prop. 97/98:99 s. 161). 3.1.2 Skadestånd En revisor kan bli skadeståndsskyldig gentemot bolaget, eller bolagets aktieägare, både för att han har gjort en ogrundad anmälan och för att han har försummat att anmäla och det senare uppdagas att han borde ha gjort en anmälan. Revisorns skadeståndsansvar regleras i ABL 15:2 med hänvisning till ABL 15:1 (se bilaga 3). 13

Där står att revisorn blir skadeståndskyldig om han uppsåtligen eller av oaktsamhet har tillfogat bolaget skada, eller om han genom att bryta mot ABL, tillämplig lag om redovisning eller bolagsordningen har tillfogat aktieägare eller någon annan skada. Detta innebär att om en revisor låter bli att agera, det vill säga varken meddelar styrelsen om sina iakttagelser eller gör en anmälan till åklagare, vid ett misstänkt ekobrott kan han bli skadeståndsansvarig inför bolaget eller bolagets aktieägare om revisorns försummelse har tillfogat bolaget skada. En situation där revisorn meddelar styrelsen om sina iakttagelser men sen underlåter att göra en anmälan kan inte leda till att revisorn blir skadeståndsansvarig gentemot bolaget eller aktieägarna (Prop. 97/98:99 s. 161). Detta även om varken avhjälpande skett eller bolaget har gjort en egen polisanmälan. I ABL 15:2 2 st. finns det en specialregel för anmälningsplikten. Där står det att en revisor som gör en anmälan enligt anmälningsplikten enbart svarar för skada som uppkommer på grund av att revisorn till åklagare lämnat felaktiga uppgifter som han hade skälig anledning att anta var oriktiga. Detta innebär att han alltså inte kan bli skadeståndsansvarig endast för att han gjort en felaktig straffrättslig bedömning (Prop. 97/98:99 s. 161). Anledningen till denna minskning av skadeståndsansvaret för revisorn jämfört med ABL:s sedvanliga skadeståndsregler är enligt propositionen att anmälningsskyldigheten ibland kan innebära svåra avvägningar för revisorn (Prop. 97/98:99 s. 160-161). 3.2 Informella sanktioner Label & Miethe (1999) anser att en extern revisor kan ses som whistleblower i det fall de anmäler sin klient. En whistleblower är en person inom en organisation som anmäler olagligt beteende till utomstående. Ett väl fungerade regelverk bör främja korrekta anmälningar eftersom det finns sociala vinster med att kriminellt agerande stävjas (Label & Miethe 1999 s. 87). Samtidigt innebär den negativa publicitet för bolaget som offentliggörandet innebär att man i största möjliga mån vill försöka förhindra att falska anmälningar görs genom att tillämpa sanktioner för felaktiga anmälningar (Robbins 2003 s. 144-145). 14

Label & Miethe (1999) menar också att Whistleblowing även innebär andra konsekvenser för den anmälande än de lagstadgade. De påpekar att det kan finnas fler sanktioner än de som är lagreglerade, så kallade informella sanktioner. En stor risk för en revisionsfirma till följd av detta är att byrån kan drabbas av motaktioner från den anmälde. Om firmans rykte försämras av sådana aktioner har det påverkat byrån negativt att ha gjort en anmälan. Genom att få ett försämrat rykte kan byrån förlora nuvarande klienter som väljer att säga upp sina avtal. Framtida klienter kan också bli mer tveksamma till att anlita en byrå som har ett rykte om sig att vara en anmälarbyrå. Även bland andra revisorer kan en anmälan leda till att man får ett dåligt rykte. (Label & Miethe 1999) Att vara anmäld för ett brott kan för många vara en sanktion i sig. För en person som inte är van vid att bli utsatt för utredningar känns anmälan i sig som ett hårt slag mot den egna identiteten. Dessutom tar utredningarna ofta lång tid och under denna period lever den granskade under hård press. Ovissheten om vad domen skall bli är ofta svår att hantera, även om personen själv inte anser att denne handlat felaktigt. Även lindrigare sanktioner som erinringar och varningar uppfattas ofta av revisorn som en allvarlig sanktion eftersom det drabbar personens yrkesidentitet. (Larsson 2004 s. 7-8) 15

4 Metod Den teoretiska delen av denna uppsats har sin utgångspunkt i de lagregler som behandlar anmälningsplikten och vilka sanktioner en revisor kan drabbas av enligt denna plikt. Den empiriska delen bygger på intervjuer med sju revisorer som genomförts under april och maj 2005. I detta avsnitt behandlas hur vi lagt upp studien och hur insamlingen av material gått till. Framförallt beskrivs vad uppsatsen ämnar undersöka och hur detta skall mätas. Dessutom förklaras hur de intervjuade valts ut, hur intervjuerna genomfördes samt hur intervjufrågorna utvecklats. 4.1 Förstudie Arbetet med denna uppsats inleddes med en period av faktainsamling. Den inleddes med att sätta sig in i de lagregler som definierar anmälningsplikten. Detta gjordes genom att studera förarbeten till ABL och främst de aktuella paragraferna i tionde kapitlet. Eftersom vi skriver ur revisorns perspektiv studerade vi facklitteratur på ämnet för att lära oss om hur lagen fungerar i praktiken. Därefter undersöktes vilken tidigare forskning som skett inom ämnet. Revisorns anmälningsplikt har varit föremål för undersökning i många studentuppsatser under de senaste åren. 30 stycken av dessa har samlats i en rapport från BRÅ (Larsson 2004). Då BRÅ är en välrenommerad organisation har vi sett detta som en kvalitetsstämpel. Därför har enbart dessa uppsatser studerats närmare. Dessa handlar till stor del om hur revisorn i stort påverkas av anmälningsplikten. Ett område vi då upptäckte vara eftersatt var kring hur revisorer uppfattar risken för sanktioner på grund av anmälningsplikten. Vår utgångspunkt har varit att det inte är reglerna i sig som påverkar revisorerna utan de sanktioner som revisorn kan drabbas av då han misstänker ett fall. 4.2 Kvalitativ undersökning Studien baseras på intervjuer med revisorer. Intervjuer är ett flexibelt sätt att få information som dessutom inte är lika tidskrävande som annan kvalitativ informationsinsamling (Bryman 2002 s. 299). 16

4.2.1 Val av intervjupersoner Innan vi tog kontakt med eventuella intervjupersoner listade vi de kriterier vi ville att den intervjuade skulle uppfylla. Personen i fråga skulle vara: Nu yrkesverksam revisor Auktoriserad eller godkänd av Revisorsnämnden Verksam innan lagen trädde i kraft 1999 Utsedd revisor i minst ett aktiebolag De personer vi var intresserade av att intervjua var alltså revisorer med antingen godkännande eller auktorisation eftersom det är ett krav för att få vara revisor i ett aktiebolag. Vi var intresserade av revisorer som är yrkesverksamma nu, men även var det innan lagen trädde i kraft 1999 för att kunna göra en relevant jämförelse mellan situation nu och innan lagen kom. Eftersom det enbart är inom aktiebolag som anmälningsplikten gäller ville vi även att revisorn skulle arbeta med att revidera aktiebolag. Kontakten med respondenterna påbörjades med en rundringning bland revisionsbyråer i Stockholm- och Uppsalaområdet. På revisionsbyråerna valde vi sedan inte själva vilka vi pratade med utan blev hänvisade till revisorer som uppfyllde våra krav och även var intresserade av att ställa upp på en intervju. I ett fall ledde detta till att vi fick intervjua en person i Skellefteå och på grund av resursbrist fick denna intervju ske via telefon. I övrigt skedde intervjuerna på respondentens arbetsplats. Antalet intervjuade är sju stycken. Det beror på att många revisorer ansåg att de inte hade tillräcklig kunskap för att ställa upp på en intervju. Detta trots att vi förklarade att det inte gällde någon kompetensundersökning utan enbart en undersökning av åsikter. Flertalet revisorer var svåra att nå och ringde inte tillbaka. När vi efter sju intervjuer såg att relativt samstämmiga uppgifter framkom ansåg vi att inte mer tid och resurser skulle läggas på att övertala folk att vara med. 4.2.2 Intervjusituationen Det är viktigt att en intervju genomförs i en lugn och ostörd miljö och att ingen utomstående kan höra vad som sägs under intervjun. (Bryman 2002 s. 306) Mot bakgrund av detta har vi 17

valt att förlägga intervjuerna till respondentens arbetsplats för att denne ska känna sig så avspänd som möjligt. Dessutom påpekade vi innan intervjun inleddes att alla svar skulle redovisas anonymt i uppsatsen. Under intervjuerna har vi använt oss av en intervjumall. Mallen har dock inte styrt intervjun utan fungerat som minnesanteckningar för att se till att alla områden diskuteras. Om intressanta svar kommit har vi ställt följdfrågor och bett respondenten utveckla, även om det hamnat i utkanten av vad vi vill undersöka. Respondenten har fått tala fritt kring de olika frågorna men tyngdpunkten från vår sida har legat på frågorna om sanktioner. Eftersom anmälningsplikten är en komplicerad och ovan fråga för en revisor har vi klargjort att det är revisorns egen åsikt vi är intresserade av och vi har uppmuntrat respondenten att både säga vad de tycker och vad de tror. Vi har inte heller rättat respondenterna om de har missuppfattat lagen för att inte påverka deras benägenhet att tala öppet kring ämnet. För att kunna hålla koncentrationen på den intervjuade och för att i efterhand kontrollera exakta citat har inspelningsutrustning använts efter tillåtelse. En mikrofon kan dock påverka klimatet som uppkommer under intervjun och därigenom den intervjuades benägenhet att tala fritt (Holme & Solvang 1997 s. 107). Därför har vi efter att mikrofonen stängts av fört en fortsatt konversation kring ämnet för att se om någon ny information framkommer. Dessa diskussioner har fått en mer avspänd form men har inte inneburit någon ny information utan mer utvecklingar och förtydliganden. I vissa fall har en del av våra följdfrågor ansetts vara av känslig natur och då har respondenten fått besvara dessa efter att mikrofonen stängts av. I dessa fall och i andra fall har vi fått information vi blivit ombedda att inte använda. Detta har framförallt gällt konkreta exempel. Vi har självklart respekterat detta men känner ändå att det ökat vår förståelse för problematiken. Alla respondenter utom en har kontaktats för följdfrågor och förtydliganden. 4.2.3 Intervjumallens utformning Som tidigare nämnts har vi använt en mall vid genomförandet av intervjun (se bilaga 4). Inledningsvis ställdes frågor kring revisorns bakgrund och yrkesverksamhet. Detta har varit för att få respondenten att vänja sig vid intervjusituationen och för att få en uppfattning om personen. 18

Därefter har allmänna frågor kring anmälningsplikten ställts. Detta har varit intressant för att ta reda på vilka tankar respondenten har kring lagen samt i vilken utsträckning de kommit i kontakt med lagen. Detta har också varit ett bra sätt att leda in intervjun på huvudtemat som behandlar sanktionerna. Efter den allmänna delen har frågorna övergått till att behandla de frågor som behandlar uppsatsens syfte. Först ställdes frågor om de formella sanktioner en revisor kan drabbas av med anledning av anmälningsplikten. Därefter har det följt ett antal frågor om eventuella informella sanktioner. Nedan följer en genomgång av utformningen av dessa frågor. Känner du till vilka sanktioner Du, som revisor, kan drabbas av på grund av anmälningsplikten? Med denna fråga ville vi ta reda på hur mycket revisorn funderat över och kan om de sanktioner revisorn kan drabbas av. Detta har vi försökt få in i samtalet utan att ställa det som en direkt fråga för att undvika känslan av ett skolförhör. Gör vetskapen om att Revisorsnämnden kan pricka revisorer för utebliven anmälan Dig mer vaksam på eventuella oegentligheter? Här ville vi få reda på om risken för sanktioner, i detta fall RN, påverkar granskningen av bolaget och benägenheten att göra en anmälan. Enligt förarbetet till lagen (Prop. 97/98:99 s. 151) skall revisorns granskning inte påverkas av lagen. Vi ville här ta reda på om lagen ändå fått den effekten. Om du skulle göra en anmälan, skulle du då vara orolig att det bolaget skulle anmäla dig till RN? Om en revisor är orolig för att bolaget skall anmäla honom kan det leda till att revisorn drar sig för att göra en anmälan. Om det dessutom är en sanktion i sig att bli anmäld och sedan friad så borde det leda till att revisorn drar sig än mer för att anmäla bolaget. Om man blir anmäld till Revisorsnämnden, men friad. Påverkar det ens ställning som revisor? 19

Denna fråga ställdes för att undersöka om det är en sanktion i sig att bli anmäld till RN eller om det bara är vid en fällande dom som revisorn anser det vara en sanktion. Denna fråga är kopplad till de två föregående frågorna för att se hur benägenheten att anmäla påverkas. Är du orolig för att bli skadeståndsskyldig gentemot bolaget vid ett misstänkt fall? Med denna fråga undersöktes om revisorn skulle ta hänsyn till skadeståndsrisken om denne upptäcker ett misstänkt fall. Är revisorn orolig för sanktioner vid en felaktig anmälan borde det minska benägenheten att anmäla medan om revisorn är orolig för att bli skadeståndsansvarig på grund av en utebliven anmälan borde det öka benägenheten att anmäla. Vi har enbart ställt en fråga om skadestånd. Detta har vi gjort för att se om revisorerna reflekterar över båda dessa risker och vilken de är mest orolig för. Anser du att sanktionerna är väl utformade? Hur skulle de kunna förbättras? Här undersöktes revisorns åsikter om sanktionerna i allmänhet och vilka svagheter denne tycker att de har. Innan lagen trädde i kraft fördes en diskussion kring om den istället skulle utformas som en frivillig möjlighet att anmäla misstänkta brott. Tror du att det skulle bli fler eller färre anmälningar om sanktionerna inte skulle finnas? Denna fråga ställdes för att ta reda på om sanktionerna har effekt genom att antalet anmälningar påverkas. Om antalet anmälningar skulle påverkas vid en anmälningsmöjlighet utan sanktioner bekräftar det teorin att det är sanktionerna som påverkar revisorn. Om du skulle anmäla; Hur tror du det skulle påverka din situation som revisor? Den här frågan berör de informella sanktionerna. Här får revisorn tänka sig en situation där han skulle göra en anmälan och vilka effekter det skulle få på hans yrkesroll. Här undersöktes om det förekommer några informella sanktioner och vilka dessa skulle kunna vara. Om revisorn tror att det skulle påverka honom negativt borde det leda till en minskad benägenhet att 20

anmäla. Om revisorn tror att det skulle påverka honom positivt borde det leda till ett ökat antal anmälningar. Tror du att en revisor som skulle anmäla många misstänkta brott skulle kunna få rykte om sig som anmälare? Här vände vi på frågan och lät den istället handla om andra revisorer. Vi har också specificerat frågan för att förtydliga problematiken kring att behöva anmäla flera brott och vilka informella sanktioner det skulle kunna leda till. Anser du att det är en fördel eller nackdel att revisorn måste avsäga sig uppdraget efter anmälan? Här ville vi ta reda på om det kan anses som en sanktion i sig att revisorn måste avsäga sig uppdraget eftersom det innebär en förlorad klient för revisorn. Om det ses som en sanktion att behöva avsäga sig uppdraget skulle det kunna vara ännu en anledning till att inte göra en anmälan. 4.3 Redovisning av resultaten Alla respondenter är anonyma i uppsatsen. Anledningen till denna anonymitet är att respondenterna skall kunna säga vad de tycker utan att behöva fundera över hur resultatet kommer redovisas. Vi fick en känsla av att vissa av respondenterna blev lugnare när vi informerade om att de skulle vara anonyma i uppsatsen. Betydelsen av detta är svår att bedöma men vi tycker ändå att det var en fördel. Vissa av de intervjuade revisorerna hade säkerligen inget emot att öppet stå för sina åsikter, men att låta vissa vara anonyma och vissa inte var inget alternativ. Respondenterna har fått fingerade namn (Andersson, Bengtsson och så vidare) för att möjliggöra att i analysen kunna följa vilken person som har sagt vad i olika frågor. Analysen i uppsatsen är uppbyggd efter samma struktur som teoriavsnittet. Den delas upp i formella och informella sanktioner. I analysen tydliggörs och diskuteras hur respondenternas benägenhet att göra en anmälan enligt anmälningsplikten påverkas av de sanktioner en revisor kan drabbas av. 21

5 Intervjuer I detta avsnitt presenteras de sju intervjuerna. Revisorerna presenteras med fingerade namn som tilldelats slumpvis. En lista med namnen på de intervjuade revisorerna finns i bilaga 5. 5.1 Revisor Andersson Revisor Andersson känner till reglerna om anmälningsplikten, eftersom det enligt honom är en revisors skyldighet. Han har aldrig anmält något brott enligt anmälningsplikten, men var nyligen nära. Han har informerat klienter upprepade gånger men det är inget han gör rutinmässigt. Andersson är väl bekant med de sanktioner som kan drabba honom med anledning av anmälningsplikten. Han säger också att risken för RN:s sanktioner gör att han är extra vaksam vid sin granskning. Om han anmäler ett bolag så finns det, enligt honom, en uppenbar risk att det bolaget i sin tur gör en anmälan till RN mot revisorn. Andersson menar att risken att bli anmäld till RN, jämfört med skadestånd är lika viktig att ta hänsyn till. Även om de ekonomiska konsekvenserna är mindre så finns trots allt risken att få sin auktorisation upphävd, vilket är oerhört allvarligt. Han säger vidare att en anmälan till RN skulle vara en oerhört jobbig process att ta sig igenom, även om man i slutändan skulle bli helt friad. Det är någonting som man till varje pris vill undvika, helt klart. Andersson menar att verkligheten aldrig är svart eller vit, och om den skulle vara det vore det inget problem. Han anser att det största problemet är att vid ett tveksamt fall kan han bli straffad antingen för att felaktigt anmält ett brott eller för att ha underlåtit att anmäla om det senare framkom att ett brott har begåtts. Om jag underlåter riskerar jag att bli prickad. Om jag gör en anmälan [ ] och så säger åklagaren att det här är inget brott, då sitter jag ju där. Då är det bara för klienten att skicka en faktura till oss, i stort sett. 22

Samtidigt anser han att sanktionerna i sig är vettiga och riktiga och att det mer är regelsystemet om anmälan som är krångligt och som han inte behärskar. Om det enbart vore en möjlighet att anmäla tror han inte att det skulle bli några anmälningar överhuvudtaget. Han menar att revisorer skulle gå den lättaste vägen och inte anmäla utan enbart försöka avveckla klienterna. Ett regelsystem utan sanktionsmöjligheter är ju inget regelsystem egentligen. I en tänkt situation med ett anmälningsfall tror han att det skulle innebära en enorm kraftansamling och ett par sömnlösa nätter. Om en specifik revisor skulle anmäla flera brott under en kort tid skulle han troligen fundera på vilken typ av klienter revisorn i fråga har. I de fall han skulle göra en anmälan skulle han tycka det är en fördel att vara tvungen att avgå som revisor, men han påpekar samtidigt att det skulle vara svårt för bolaget i fråga att hitta någon ny revisor. 5.2 Revisor Bengtsson Revisor Bengtsson är bekant med reglerna kring anmälningsplikten. Han har aldrig anmält något misstänkt brott och brukar inte heller informera sina klienter om lagen. Om något misstänkt fall skulle uppkomma skulle han meddela klienten om anmälningsplikten och först då skulle han sätta sig in i regelverket. Han har inte tänkt på vilka sanktioner som kan drabba honom på grund av anmälningsplikten. När vi informerar honom om vilka det är visar det sig att han är bekant med sanktionerna men att han aldrig hade tänkt på att det var dessa som var aktuella med anledning av anmälningsplikten. När vi frågar honom om risken att bli straffad av RN påverkar hans granskning säger han att det inte är något han tänker på speciellt med anledning av anmälningsplikten. Den hotbilden föreligger ju dagligen i alla sammanhang där man utför en revision. Att han skulle bli skadeståndsskyldig på grund av anmälningsplikten är inte heller något han 23

tänker på dagligen, men säger att det är något han skulle överväga innan han gör en anmälan. Han tror att bolagen i många fall vill undvika publicitet och ta hand om dessa frågor internt. Sanktionerna anser han vara rimliga. Däremot vill han poängtera att en fällande dom i RN inte nödvändigtvis behöver betyda att revisorn är skadeståndsskyldig i en civil domstol. Fallen är ofta svåra och ibland tycker han att RN är lite oklara i sina domar. Han anser att det i första hand är företagsledningen som gjort fel och det borde vara de som straffas och inte revisorn. Han tror inte att antalet anmälningar skulle påverkas av om anmälningsplikten istället vore frivillig. Om det är något uppenbart fall skulle det anmälts även om det var frivilligt. Han tror inte att en anmälan påverkar revisorn, men anser att en anmälan skulle skada företaget. Han tror heller inte att en revisor skulle kunna få ett dåligt rykte om sig på grund av många anmälningar eftersom ingen revisor han känner gör anmälningar bara för sakens skull. I så fall beror det på otur. I en del fall tror han att revisorn kan göra mer nytta genom att inte avgå, exempelvis vid bokföringsbrott. Samtidigt säger han att i en del fall kan det vara skönt att ha lagen att skylla på om man vill avgå i ett bolag. 5.3 Revisor Carlsson Revisor Carlsson känner till reglerna kring anmälningsplikten men påpekar att han inte kommer i kontakt med brott särskilt ofta och speciellt inte brott begångna av styrelse eller VD. Om ett sådant misstänkt fall kom upp så skulle han sätta sig in i lagreglerna. Han har heller aldrig anmält något brott på grund av lagen. Carlsson säger också att informationen till bolagen inte sker rutinmässigt och att det kan förbättras. Carlsson känner väl till att RN kan pricka en revisor för utebliven anmälan och säger att det gör honom mer vaksam på oegentligheter. Detta gäller dock även andra frågor än anmälningsplikten. 24

Som revisor tänker man på det hela tiden. Vi har så otroligt mycket lagar och förordningar som vi ska följa. Om han skulle göra en anmälan skulle han stämma av med både medarbetare och juridiska experter. Därför skulle han inte vara orolig att bolaget skulle anmäla honom till RN. Om jag har gjort en bästa bedömning och stämt av den med expertis så kan jag inte göra så mycket mer. Om en person blir anmäld till RN men friad brukar det bli diskussioner kring fallen och vem det är brukar ofta komma ut. Vad gäller domarna kan han ibland inte förstå hur revisorn kan bli friad, men ibland inte heller hur fallet kan leda till en fällande dom. Han tror att det kan ha påverkan även om man blir friad men säger samtidigt att det kan vara svårt att undvika att bli anmäld under en hel karriär. Han tycker att risken för skadestånd leder till att revisorn vill vara väldigt säker innan denne gör en anmälan. Ska man anmäla ska man vara väldigt säker. Om jag anmäler bolaget eller VD:n och det visar sig att det var fel. Då har jag skadat bolaget och då är det bara att ta fram plånboken. Carlsson anser att det inte är något fel på sanktionerna i sig men att praxis saknas för hur det ska tillämpas. Han anser också att det finns en vits med att de ska finnas. Annars skulle han troligtvis bara avsäga sig uppdraget vid ett brott och inte göra någon anmälan. Innan han själv skulle göra en anmälan skulle han göra en mängd avväganden. I de flesta fall tror han att den anmälde förstår att han är tvungen att göra en anmälan. Han kan även tänka sig ett scenario där den anmälde försöker skada hans rykte på grund av anmälan och om detta är en inflytelserik person kanske detta skulle kunna lyckas. Om en revisor anmäler många fall på en kort tid skulle Carlsson fundera över om det bara rör sig om otur eller om det beror på vilka kunder han har. Han tycker det är en fördel att vara tvungen att avgå vid anmälan för att på så sätt slippa dis- 25

kutera detta. Det blir ett bra sätt att bryta alla band med bolaget. I vissa lindrigare fall skulle han dock kunna tänka sig att bli omvald. 5.4 Revisor Davidsson Revisor Davidsson har bra kännedom om reglerna kring anmälningsplikt. Han är den ende av de intervjuade som anmält ett misstänkt brott. Förutom den gången har han inte varit nära att göra någon anmälan. Han informerar själv inte bolagen rutinmässigt. Det är väl för mycket att säga att vi informerar rutinmässigt. Vi har ett uppdragsvillkor där det framgår. Sen om alla läser det, det tror jag inte. Det är väl framförallt när det ställs på sin spets som det blir aktuellt. Han säger själv att han har en vag uppfattning om sanktionerna kring anmälningsplikten, men vid den följande diskussionen visar han sig ha relativt goda kunskaper. Hans granskning har inte förändrats på grund av vetskapen om sanktionerna. Han menar att när man väl hittat ett misstänkt fall går man till botten med det oavsett om det fanns en anmälningsplikt eller ej. Det är först då man kommit fram till att ett misstänkt brott föreligger som man funderar på anmälningspliktens regler. Det är inte så att vi blir mer vaksamma under själva granskningen. Det är inte så att vi utökat granskningen eller ändrat inriktning på granskningen. Han föreställer sig att det alltid är obehagligt att utsättas för RN:s intresse, även om man blir friad. Han menar också att även om man som revisor är helt säker på att man handlat korrekt är det inte säkert att RN kommer fram till samma slutsats. Skadeståndsansvaret är inget han tänker på i normala fall utan enbart i den situationen när det är dags att göra en anmälan. Det tänker man på när man skall formulera en oren revisionsberättelse och när man ska formulera en anmälan. Men det är först när man kommit så långt att man skall formulera ett dokument som kan läsas av en utomstående. 26

Davidsson anser att sanktionerna är balanserade och känns relevanta. Om det bara fanns en möjlighet att anmäla och revisorn inte kunde drabbas av några sanktioner tror han att det skulle bli betydligt färre anmälningar från revisorer. Han tror att en revisor som gör en anmälan skulle påverkas positivt genom att det skulle stärka allmänhetens syn på den revisorn och synen på revisorer i allmänhet. När jag gjorde min anmälan blev det offentligt och jag upplevde att det stärkte förtroendet för mig bland allmänheten. Han kan inte säga något generellt om hur en revisor som gör många anmälningar skulle uppfattas. Om revisorn är verksam inom en tvivelaktig bransch skulle det kunna påverka denne positivt. Om det är en revisor med vanliga uppdrag skulle det däremot kunna leda till minskat förtroende för denne och det kan påverka dennes möjlighet att få nya klienter. Att vara tvungen att avgå i och med att man gör en anmälan tycker han känns naturligt, men säger samtidigt att det leder till problem för kunden. 5.5 Revisor Eriksson Revisor Eriksson känner till reglerna om anmälningsplikten. Han säger att han inte känner till dem i detalj men att FAR löpande informerar om förändringar på området. Han har aldrig gjort någon anmälan och brukar inte heller informera sina klienter rutinmässigt om anmälningsplikten. Däremot har han använt det som ett påtryckningsmedel och tycker att lagstiftningen är ett bra stöd i såna situationer. Revisor Eriksson har enligt honom själv ingen vidare koll på vilka sanktioner som kan drabba honom med anledning av anmälningsplikten. När vi informerade om skadestånd och RN nickade han dock igenkännande. Han säger att risken att bli prickad av RN för en utebliven anmälan inte är något han tänker på vid genomförandet av en revision. Däremot skulle han tänka på risken att bli anmäld av bolaget till RN om han skulle göra en anmälan. Om han skulle bli anmäld till RN men friad tror han inte att det skulle påverka honom nämnvärt. 27

Det är ju ganska många situationer som skulle kunna bli underlag till en anmälan så det är inget vi tänker på Risken att bli skadeståndsskyldig gentemot bolaget för en felaktig anmälan är något han tänker på. Men samtidigt betonar han att huvudsaken är att göra ett bra jobb och inte att slippa undan skadestånd eller anmälan till RN. Det är ungefär som att man spelar fotboll. Man kör ju sitt och tänker inte på att domaren skall blåsa av, men man vet var gränserna går. Han tycker att de sanktioner som kan drabba en revisor är väl utformade även om han tycker att det är tufft ibland. Han tror att det möjligen skulle bli färre anmälningar om det bara vara en frivillighet att anmäla och revisorn inte kunde drabbas av några sanktioner med anledning av anmälningsplikten. Jag vet inte om det spelar så stor roll, men det hade ju blivit ganska tandlöst om det bara var frivilligt. Om han gjorde en anmälan tror han inte att det skulle påverka honom som revisor, varken positivt eller negativt. Han menar att alla revisorer har ett rykte och om man har ett bra rykte skulle omgivningen utgå från att man gjort rätt. Han tror inte att en revisor som gör många anmälningar skulle kunna få ett dåligt rykte, om han inte hade ett dåligt rykte innan. Han tror dessutom att om en ledande revisorsfirma skulle öka antalet anmälningar skulle det kunna öka antalet anmälningar från hela revisorskåren och att god revisionssed skulle kunna förskjutas så att fler anmälningar görs. Revisor Eriksson anser att det bara är en fördel att man måste avsäga sig revisorsuppdraget vid en anmälan mot ett bolag. Det finns ingen möjlighet att fortsätta en sån relation, så det är bara bra om man avstår. 28

5.6 Revisor Fransson Revisor Fransson känner till reglerna om anmälningsplikten. Han har aldrig gjort någon anmälan enligt anmälningsplikten men har använt lagen som påtryckningsmedel. I två fall har han uttryckligen aviserat att han kommer att anmäla om inte styrelsen vidtar åtgärder inom en specificerad tid, vilket styrelsen har gjort. Båda dessa fall har gällt bokföringsbrott. I ett fall så skrev jag att om det inte finns en årsredovisning på mitt skrivbord på fredag så kommer jag att avgå och anmäla. Och då fanns det en årsredovisning på skrivbordet på fredagen. [ ] Han hade dessutom fått en skrivelse med direkt hänvisning till lagtexten. Fransson informerar alla nya klienter om anmälningsplikten, om än ytligt. Revisor Fransson känner till att om han inte gör en anmälan och det senare uppdagas att det har varit oegentligheter i bolaget så kan han bli straffad av RN. Dessutom kan han tänka sig att han skulle kunna bli skadeståndsskyldig om han gör en felaktig anmälan. Han säger att vetskapen om att RN kan straffa honom för en utebliven anmälan gör honom mer observant, åtminstone vad gäller bokföringsbrott. Han skulle inte oroa sig för att bli anmäld av en klient på grund av en anmälan. Jag tror att det skulle bli väldigt svårt för RN att pricka en revisor för en anmälan eftersom kravet på misstanke satts så lågt och revisorn inte själv skall göra någon typ av egen förundersökning. Han är mer orolig för att ett fall där han inte anmält skall uppdagas av exempelvis en konkursförvaltare. En anmälan till RN som inte leder till någon sanktion tror han inte skulle påverka honom. Det skulle inte påverka mig med den attityd jag har. Jag kan bli anmäld av RN, SKV, EBM, klienten och jag kan bli stämd. Och jag är fullständigt medveten om det och har varit det hela tiden. Fransson är inte orolig för att bli skadeståndsskyldig gentemot en klient. Samtidigt påpekar han att han inte är vidare informerad vad gäller det civilrättsliga skadeståndet. 29