1(5) 2017-06-15 Arbetsmarknadsdepartementet Åsa 103 33 STOCKHOLM Forsell asa.forsell@tco.se Yttrande TCO Förslag till Europaparlamentets och Rådets direktiv om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU TCO har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerade förslag till direktiv och lämnar här sitt svar. Inledning TCO välkomnar förslaget till direktiv och ambitionen att öka jämställdheten mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden i medlemsländerna. Det föreslagna direktivet förstärker det tidigare, men Sverige har redan en skyddsnivå som är på samma nivå eller bättre för flera av förslagen. För ökad jämställdhet på europeisk nivå är det både bra och viktigt att dessa rättigheter stärks och harmoniseras. TCO anser att det är viktigt att betona att den föreslagna EU-regleringen inte ska ses som ett tak utan som ett golv och ett avstamp för fortsatta förbättringar i varje medlemsland. TCO menar att regeringen bör värna den rådande kompetensfördelningen där EU-regelverket samordnar de nationella socialförsäkringssystemen utan att harmonisera dem. I förevarande fall är dock regelverket till viss del redan minimiharmoniserat. Mot bakgrund av frågans vikt anser därför TCO att det finns utrymme till ytterligare minimiharmonisering i enlighet med vad som föreslås. TCO vill dock betona att begreppet sick pay ska definieras nationellt. TCO anser också att förslagets konsekvenser beträffande parternas möjligheter att förfoga över nivån i de kollektivavtalade försäkringarna behöver analyseras närmare. Det är avgörande för fackliga organisationer att den svenska arbetsmarknadsmodellen ryms inom förslagets regler. Rätten för självständiga parter på arbetsmarknaden att förhandla och ingå kollektivavtal, enligt nationell rätt och praxis, bör uttryckligen tillförsäkras i direktivet. TCO 114 94 Stockholm Org nr: 802003-5252 Besöksadress Linnégatan 14 Stockholm Leveransadress: Linnégatan 12 114 47 Stockholm Tel: 08 782 91 00 www.tco.se info@tco.se
2(5) Tillämpningsområde Förslagen gäller alla arbetstagare. Här vill TCO betona att det är angeläget att begreppet arbetstagare ska definieras enligt nationell rätt och inte av EU-rätten. Direktivet träffar alltså enbart arbetstagare, vilket betyder att direktivet inte ger rätt till ersättning om man saknar arbete. Studenter hamnar utanför med det föreslagna direktivet. Det gör även egenföretagare. Om det är vanligare att män arbetar som egenföretagare och därmed saknar rätt till de föreslagna skyddsreglerna blir den förväntade effekten på jämställdheten lägre än om egenföretagare också skulle omfattas. De som kombinerar anställning med uppdrag som egenföretagare (så kallade kombinatörer) och de som kontinuerligt har tidsbegränsande anställningar har ett mer osäkert socialförsäkringsskydd i Sverige. För att uppnå bäst effekt för jämställdheten borde alla grupper omfattas av skyddsreglerna och ha fullgott skydd från dem. Kommissionen har inlett en konsultation med arbetsmarknadens parter angående det sociala skyddet för bland annat egenföretagare. TCO anser att även det nu aktuella direktivet bör omfatta egenföretagare. En förutsättning är dock att begreppet egenföretagare definieras nationellt. Pappaledighet, artikel 4 TCO har inga invändningar. Föräldraledighet, artikel 5 TCO ställer sig frågande till om det gynnar jämställdheten att direktivet ställer krav på att föräldraledigheten ska kunna tas ut till dess att barnet är 12 år (i stället för till 8 år som nuvarande EUlagstiftning). Det är snarare så att det är viktigt att både mamman och pappan delar mer lika på föräldraledigheten när barnet är litet innan omsorgen om barnet kan lämnas över till någon annan än föräldrarna och barnet exempelvis kan börja i förskolan. En högre åldersgräns gör det möjligt att sprida ut föräldrapenningdagarna ännu mer och ta dem i mindre portioner som till exempel längre semester. De negativa effekterna av föräldraledighet kommer från långa perioder av frånvaro när barnen är små snarare än av föräldraledighet som förlänger semestern med en eller ett par veckor under en 12-års-period. Om effekten blir att mammor är hemma på heltid under barnets första levnadstid och pappor är föräldralediga en eller ett par veckor per år uppnås ingen reell effekt på jämställdheten. Enligt direktivet ska fyra månaders föräldraledighet inte kunna överlåtas mellan föräldrarna. I Sverige är 90 dagar eller tre månader öronmärkta för respektive förälder. Regeringen gör tolkningen att
3(5) beräkningen av de fyra månaderna baseras på en femdagars vecka ( ). Det innebär att 80 dagar inte ska gå att överlåta mellan föräldrarna. ( Direktiv om balans mellan arbete och privatliv förföräldrar och anhörigvårdare, Regeringskansliet, Faktapromemoria 2016/17:FPM88, s 7). Med den tolkningen behövs ingen anpassning av det svenska regelverket. Samtidigt pågår en översyn av föräldraförsäkringen inom ramen för Utredningen om en modern föräldraförsäkring, inom vilken hela regelverket ses över bland annat i syfte att uppnå en jämn fördelning mellan föräldrarna av föräldraledighet och föräldrapenning. TCO har drivit frågan om en tredje ej överlåtningsbar månad i föräldraförsäkringen och är nöjd att regelverket har ändrats så att en tredje öronmärkt månad har införts. TCO anser att det även finns andra sätt att driva på utvecklingen mot ett jämställt uttag av föräldrapenningdagarna, bland annat genom så kallad nudging och genom förbättrad information så att kvinnor och män kan göra informerade val. Ledighet för vård av anhörig, artikel 6 Som Regeringskansliet anger i sin faktapromemoria kan ytterligare information behövas om målgrupp för att avgöra direktivets påverkan på svenska rätt. I svensk lagstiftning finns redan rätt till ledighet för vård av närstående (SFS 1988:1465) och trängande familjeskäl (SFS 1998:209). Det behöver klargöras om dessa lagar bedöms kunna vara kvar ograverade om direktivförslaget genomförs. I lagarna regleras bl.a. rätt till ledighet, men även rätt att bryta beviljad ledighet i förtid vilket det inte anges något om i direktivet. Båda lagarna har ett brett skydd mot repressalier och i lagen om trängande familjeskäl regleras även rätten till inflytande och att ingå kollektivavtal. Tillräckliga inkomster, artikel 8 För att öka incitamenten för även män att ta ut ledighet enligt direktivet ska ersättning betalas motsvarande minst den nivå som arbetstagaren skulle få vid sjukdom. TCO kan inte annat än att hålla med om att det är avgörande att ersättning utgår för att även få män att ta del av förmånen och avstå arbete för att vara pappaledig, föräldraledig och ledig för vård av anhörig. Här vill TCO som redan nämnts betona dels att sick-pay ska definieras nationellt, dels att parternas möjlighet att teckna avtal inte får inskränkas. I artikel 8 anges att I enlighet med nationella omständigheter, såsom nationell lagstiftning, kollektivavtal och/eller praxis, och med beaktande av de befogenheter som tilldelats arbetsmarknadens parter ska medlemsstaterna säkerställa att arbetstagare som utövar sina rättigheter till ledighet enligt vad som avses i artikel 4,5 eller 6 får betalning eller tillräcklig ersättning som
4(5) minst bör motsvara vad den berörda arbetstagaren skulle få vid sjukskrivning. Kan direktivet tolkas som att det ställer krav på samma kompletterande skydd vid fyra månaders föräldraledighet som en individ har rätt till vid sjukfrånvaro (genom avtal eller avtalsförsäkring)? Och detsamma gällande pappaledighetsdagarna och ledighet för vård av anhörig? Det skulle i sådant fall inkräkta på avtalsfrihet, vilket alltså TCO starkt motsätter sig. Flexibla arbetsförhållanden, artikel 9 TCO välkomnar möjlighet till mer flexibilitet som ett sätt att underlätta för föräldrar att kombinera arbetsliv med föräldraskap. Det är dock otydligt vad direktivets rätt att begära flexibla arbetsformer i egentligen kan innebära i praktiken, eftersom regeln tar sikte på rättigheten att begära flexibilitet och hur arbetsgivaren ska behandla och besvara en sådan begäran. I svensk lagstiftning har vi redan mer långtgående rättigheter. Det är arbetsgivaren som slutligt bestämmer om flexibiliteten i arbetsformerna. Det bör ändå stå i direktivet om möjligheterna till individuellt och kollektivt inflytande till exempel genom att förhandla mellan arbetsmarknadens parter enligt MBL/kollektivavtal och ingå kollektivavtal i dessa frågor. När vi i Sverige pratar om distansarbete och flexibla arbetstider så kan frågorna även ha en arbetsmiljöaspekt, vilket inte tycks har beaktats i direktivet. Det kan t.ex. vara de problem det innebär med det gränslösa arbetslivet (både när det gäller flexibla arbetstider och distansarbete) och arbetsmiljöproblemen det i övrigt kan innebära att arbeta i en miljö som inte är anpassad för arbete utan egentligen är ett hem. TCO anser för övrigt att huvudregeln bör vara fast anställning på heltid så att kvinnor inte fastnar i ofrivilligt deltidsarbete. Medlemsländerna behöver satsa på att förbättra allmänna förutsättningar så att både kvinnor och män kan ha fasta heltidsarbeten. Det är viktigt att notera att långa perioder av deltidsarbete kan leda till minskade inbetalade sociala avgifter, vilket i sin tur leder till lägre pensioner. De flesta arbetsgivare med kollektivavtal betalar in till tjänstepensionen även under tid som anställda är föräldralediga. Hur inbetalning till tjänstepensionen ser ut vid deltidsarbete, skiljer sig mellan tjänstepensionsavtalen och deltidsarbete kompenseras i varierande omfattning. Om direktivet genomförs kan fler år med deltidsarbete bli utan tjänstepensionsinbetalningar - varför tjänstepensionsavtalen behöver ses över i detta avseende.
5(5) Skydd mot uppsägning och bevisbörda, artikel 12 I artikel 12 bör det stå uttryckligen att det ska finnas sakliga/objektiva skäl för att ett avskedande respektive uppsägning ska vara ok. Det räcker inte med att det är skriftligt motiverat. Det finns för övrigt inget sådant krav på skriftlighet i LAS. Sanktioner, artikel 13 Det är oklart vilka sorters sanktioner som kan ingå. TCO utgår från att skadestånd ingår, men däremot inte några straffrättsliga sanktioner. Eva Nordmark Ordförande Åsa Forsell Utredare