Schablonberäkning av kostnaden för att förse alla i Sverige med tillgång till Internetaccess med hastigheter om minst 144 kbit/s

Täckning med minst 144 kbit/s Schablonberäkning av kostnaden för att förse alla i Sverige med tillgång till Internetaccess med hastigheter om minst 144 kbit/s Februari 2009 A-focus AB Karlavägen 21 17276 Sundbyberg 08-679 9900 www.a-focus.se

Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 3 2. SYFTE... 3 3. AVGRÄNSNINGAR OCH DEFINITIONER... 3 4. UNDERLAG OCH METODIK... 4 4.1. Underlag... 4 4.2. Metodik... 5 4.3. Skillnader mot Bredbandskartläggning 2008... 5 5. FÖRUTSÄTTNINGAR OCH HINDER ATT ERHÅLLA MINST 144 KBIT/S MED OLIKA TEKNIKER... 6 5.1. Det metallbaserade accessnätet... 6 5.2. Fiber och Kabel tv nät... 8 5.3. Trådlösa nät: EDGE, UMTS och CDMA450... 8 5.4. Nät dimensionering och överbokning... 9 5.5. Faktorer som påverkar täckningen... 10 6. GEOGRAFISK ANALYS... 11 6.1. Antaganden... 11 6.2. Rutnät över Sveriges nattbefolkning och arbetsställen... 12 6.3. Täckning genom olika nät... 12 6.4. Avsaknad av täckning... 13 6.5. Analys av geografisk spridning... 16 7. MÖJLIGA TEKNISKA LÖSNINGAR... 17 7.1. Uppgraderingar i det metallbaserade accessnätet... 17 7.2. Utbyggnad av mobiltelefonnät med fler radiobasstationer... 18 7.3. Komplettering av celler på befintliga siter... 19 7.4. Utbyggnad av mobiltelefonnät med repeatrar... 20 7.5. Förbättrad täckning genom riktantenn... 21 7.6. Radiolänk... 21 7.7. FWA... 22 7.8. Fibernät... 22 8. BERÄKNING AV NETTOKOSTNADER... 23 8.1. Kostnader... 23 8.2. Marginalinvesteringar och marginalkostnader... 24 8.3. Antaganden för beräkningar... 24 8.4. Schablonberäkning trådlös teknik... 25 8.5. Trådbunden utbyggnad en indikation... 27 8.6. Osäkerheter... 28 9. BILAGOR... 30 9.1. Kartor:... 30 9.2. Bilaga 2 Antaganden för beräkningar... 33 Sidan 2 av 34

1. Inledning Post och telestyrelsen (PTS) har fått i uppdrag av regeringen att svara på Kommissionens meddelande avseende den andra återkommande översynen av omfattningen av samhällsomfattande tjänster när det gäller elektroniska kommunikationsnätverk och kommunikationstjänster. Meddelandet innehåller också Kommissionens syn på och frågeställningar om de samhällsomfattande tjänsternas roll när det gäller att möta utmaningar på EU-nivå, särskilt vad det gäller tillgång till bredband. Syftet med detta är att inleda en diskussion om vad som är lämpligt att omfatta i begreppet samhällsomfattande tjänster i framtiden. PTS har funnit att ett led i att besvara regeringens remiss är att utreda om det i Sverige är ett alternativ att uppgradera vad som i 5 kap 2 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation är att betrakta som funktionellt tillträde till Internet. Den hastighet som bedömts vara intressant att utvärdera är minst 144 kbit/s. För att kunna göra detta behövs en beräkning av vad kostnaderna är för en uppgradering av funktionellt tillträde till Internet till minst 144 kbit/s till alla i Sverige. 2. Syfte Uppdragets syfte är att beräkna kostnaden för att alla i Sverige skall ha tillgång till datahastigheter om minst 144 kbit/s. Definitionen avser alla invånare i alla delar av landet, men syftar inte till att tillgången skall finnas på ställen där befolkningen inte finns. Uppdraget har därför avgränsats till beräkna kostnader för tillgång till datahastigheter om minst 144 kbit/s från de platser där befolkningen bor och där de arbetar, dvs permanenta bostäder och fasta verksamhetsställen. Denna definition förefaller också rimlig beaktat att Internetuppkoppling typiskt sett sker statiskt, och vanligen utförs från just hemmet eller arbetsplatsen. 3. Avgränsningar och definitioner Med 144 kbit/s avses 144 kbit/s nedströms. En del av denna kapacitet kan därefter gå åt till signalering, vilket medför att det användaren faktiskt får i datahastighet är något lägre, t ex 128 kbit/s. 1 Avgränsningar Det finns flera olika accesstekniker som medger datauppkoppling om minst 144 kbit/s. Det här uppdraget har av PTS begränsats till att omfatta möjlighet att erhålla 144 kbit/s genom de trådbundna accessteknikerna xdsl (inklusive best effort), fiber och kabel-tv, samt genom de trådlösa accessteknikerna GSM-EDGE, UMTS, HSPA och CDMA 2000. Accesstekniker som Wimax och andra radiolösningar har exkluderats med anledning av begränsad utbredning och bristande täckningsinformation. Den geografiska analysen omfattar inte heller publika trådlösa 1 Hastigheten om 144 kbit/s kan relatera till ISDN, där användaren kan disponera två B-kanaler om 64 kbit/s för dataöverföring, motsvarande 128 kbit/s, och den tredje D-kanalen om 16 kbit/s kan används för signalering. Sidan 3 av 34

lokala nätverk (WLAN) eftersom WLAN i stor utsträckning endast återfinns i områden där annan IT-infrastruktur redan är etablerad. Noteras skall även att GSM-näten endast ingår i de fall det är uppgraderade till EDGE (vilket är fallet med hela TeliaSoneras GSM-nät), men inte där det är uppgraderade med GPRS (vilket är den teknik som Tele2 och Telenor valt att uppgradera sina GSM nät med). Swefour har den fjärde GSM-licensen och använder EDGE i sitt GSM-nät. Swefours egna nät byggs punktvis och har en jämförelsevis begränsad utbredning, som i övrigt kompletteras genom samarbete med Tele2. Även om nätet medger täckning där denna annars saknas har den totala täckningen bedömts som för liten för att betrakta i uppdraget. Den geografiska analysen har vidare begränsats till att omfatta möjlighet att erhålla datahastigheter om minst 144 kbit/s i geografiska områden där folk bor (nattbefolkning) och där det finns verksamhetsställen (arbetsställen). Fritidsbostäder omfattas ej. Definitioner Till trådbundna accesstekniker räknas xdsl, inkl. access genom best effort-telestationer, kabel-tv och fiber-lan. Till trådlösa accesstekniker räknas GSM-EDGE, UMTS/HSPA och CDMA450. Med större tätort avses tätort med fler än 3 000 invånare, med mindre tätort avses tätort med mellan 200 och 2 999 invånare och med småort avses orter med mellan 50 och 199 invånare. 4. Underlag och metodik 4.1. Underlag Den geografiska analysen och de beräkningar som gjorts bygger helt och hållet på information inhämtats från marknadens aktörer i samband med den s.k. Bredbandskartläggningen. Därutöver har en del kompletterande frågor ställts till TeliaSonera och Nordisk Mobiltelefon (Ice.net). De främsta underlagen utgörs av: - Statistiska centralbyråns (SCB:s) geografiska rutnät över Sveriges nattbefolkning och arbetsställen. Befolkningsdata per 2007-12-31 och arbetsställedata per 2006-11-01. - Täckningskartor avseende hastigheter om minst 144 kbit/s i mobilnäten från TeliaSonera, Tele2, Telenor, Tre och Nordisk Mobiltelefon. Per 2008-10-01. - Täckningsinformation för det fasta nätet från TeliaSonera. Per 2008-10-01 - Täckningskartor omfattande fibernät. Per 2008-10-01. - Täckningskartor omfattande returaktiverade kabel-tv nät. Per 2008-10-01. - Utöver ovanstående har vi i uppdraget kunnat använda information från tidigare projekt avseende tekniker och kostnader. I synnerhet har delar av information från USO projektet tillämpats. Därutöver har internt tillgänglig kostnadsinformation och ett flertal rapporter utgivna av PTS använts 2. 2 Utredningen Bredband 2013 kostnadskalkyler för olika utbyggnadsalternativ, Februari 2008 Sidan 4 av 34

4.2. Metodik Den geografiska analysen bygger på analys av täckning i både trådbundna och trådlösa nät. För att komma fram till hur många hushåll och verksamhetsställen som saknar tillgång till minst 144 kbit/s har analysen skett stegvis enligt följande metod: 1. Kartläggning av hushåll och verksamhetsställen som saknar tillgång till bredband genom xdsl; antingen på grund av att de tillhör en telestation som inte medger xdsl, eller på grund av att de ligger mer än 9 km kabelväg bort (5 km fågelvägen) från telestationen och därför inte kan erhålla xdsl. 2. Kartläggning av hushåll och verksamhetsställen som tillhör och ligger inom 5 kilometers avstånd fågelvägen från en så kallad best effort -telestation, och som därmed förväntas kunna erhålla minst 144 kbit/s. 3. Kartläggning av hushåll och verksamhetsställen som återfinns i en ruta inom vilken det finns en fiberanslutningspunkt, som därmed anses ha täckning 4. Kartläggning av hushåll och verksamhetsställen som återfinns i en ruta inom vilken det finns ett returaktiverat kabel-tv nät, som därmed anses ha täckning 5. Utifrån ovanstående, sammanställning av hur många hushåll och verksamhetsställen som har respektive saknar tillgång till minst 144 kbit/s genom trådbundna nät. 6. Kartläggning av hushåll och verksamhetsställen som finns inom respektive utanför täckningsområdena för trådlös access genom teknikerna GSM-EDGE, UMTS, HSPA och CDMA450. 7. Sammanställning av hushåll och verksamhetsställen som helt saknar täckning på grund av att de ligger i vita rutor (helt utanför täckningsområdena) 8. Applicering av 90 procents yttäckning på mobiltelefoni näten 9. Sammanställning av hushåll och verksamhetsställen som saknar tillgång till trådlös access på grund av att de ligger i radioskugga (dvs inom det trådlösa täckningsområdet). Baserat på framtaget underlag om hushåll och verksamhetsställen som saknar tillgång till minst 144 kbit/s har en mer geografisk analys genomförts i MapInfo utifrån vilken möjligheten att lösa täckningen för berörda i kluster har analyserats. Dessa kluster har sedermera legat till grund för de ekonomiska bräkningarna. 4.3. Skillnader mot Bredbandskartläggning 2008 Det kan vara värt att nämna att denna studie skiljer sig från PTS Bredbandskartläggning på en rad punkter, vilket medför att trots att grunddata i båda kartläggningarna är desamma, skiljer sig resultaten åt. Den här studien (144 kbit/s) arbetar utifrån ett lägre krav om hastighet men har Bredbandskartläggning 2007, PTS-ER-2008:5 Förslag till bredbandsstrategi för Sverige, PTS-ER-2007:7 Svart Fiber, PTS-ER-2008:9 Sidan 5 av 34

däremot applicerat hårdare krav på faktiskt tillgång (främst yttäckning). Nedan redovisas de främsta skillnaderna. Bredbandskartläggningen 2008: avser tillgång om minst 2 Mbit/s omfattar telestationer med xdsl omfattar trådlösa näten: HSPA & CDMA450 tar hänsyn till bärfrekvens tar inte hänsyn till 90% yttäckning I vita rutor: 4 400 hushåll och verksamhetsställen Denna studie avser tillgång om minst 144 kbit/s omfattar xdsl och best effort omfattar trådlösa näten: EDGE, UMTS, HSPA & CDMA450 tar inte hänsyn till bärfrekvens tar hänsyn till 90% yttäckning I vita rutor: 400 hushåll och verksamhetsställen I radioskugga: ytterligare 10 700 hushåll och verksamhetsställen 5. Förutsättningar och hinder att erhålla minst 144 kbit/s med olika tekniker 5.1. Det metallbaserade accessnätet I det metallbaserade accessnätet kan hastigheter om minst 144 kbit/s erbjudas till kunder som är anslutna till telestationer som erbjuder xdsl eller så kallade best effort -telestationer. För att kunna erbjuda xdsl krävs att telestationen som hushållet eller företaget är anslutet till är utrustad med modemutrustning, så kallad DSLAM 3 samt splitter, som kan separera datatrafiken från telefoni. För att kunna erbjuda bredband om minst 2 Mbit/s krävs vidare att telestationen är ansluten med fiber eller radiolänk med tillräckligt hög kapacitet. Om telestationen är uppgraderad med DSLAM men inte ansluten med fiber eller radiolänk, dvs den är ansluten med kopparkabel hela eller delar av transmissionsvägen till stamnätet, kan telestationen endast erbjuda datahastigheter med best effort. De så kallade best effort - telestationerna medger inte bredband men för närvarande erbjuds datahastigheter upp till 500 kbit/s. TeliaSonera bedömer att minst 144 kbit/s kan utnyttjas av best effort -kunderna på samtliga berörda stationer. Överbokning är därför knappast ett hinder för att få tillgång till 144 kbit/s. Vad gäller kopparledningen mellan telestationen och abonnenten krävs att denna inte är längre än ungefär 9 kilometer. Detta motsvarar i genomsnitt ca 5 km fågelvägen 4, vilket använts som avgränsning i den geografiska analysen. Vidare krävs att varje abonnent disponerar en egen kopparledning (ett koppar par), vilket ger utrymme för att ha både telefoni och bredband via 3 Digital Subscriber Line Access Multiplexer. 4 Den verkliga längden för en kopparledning är i genomsnitt 1,8 gånger den geografiska fågelvägen. Se www.skanova.se Produktblad Skanova Kopparaccess och samlokalisering. Sidan 6 av 34

telenätet. Då används en del av kopparparet för dataöverföring och en del för telefonin. Det förekommer emellertid att två teleabonnenter delar på ett kopparpar, vilket innebär det att det inte finns utrymme att få bredband via koppartråden. Abonnenter som delar kopparledning har så kallad bärfrekvens. 3 900 telestationer har bärfrekvensutrustning och totalt beräknas 31 300 abonnenter vara berörda. PTS har endast information om vilka telestationer som innehar abonnentledningar med bärfrekvens, men inte kännedom om var berörda abonnenter finns. Av denna anledning har bärfrekvens inte beaktats i denna utredning. Effekten av detta bedöms dock vara begränsad; bärfrekvens förekommer med stor geografisk spridning, återfinns i både tätort och glesbygd och förmodas bland annat ligga kvar i många fritidshus. Det innebär att de som berörs av bärfrekvens delvis kommer vara irrelevant för studien och delvis ha tillgång till annan infrastruktur. Vissa antas också fångas upp av andra anledningar. Ett annat hinder kan vara platsbrist i aktuell telestation. Hur många kunder som kan få tillgång till ADSL på en station påverkas även av hur många ADSL-portar som byggs. PTS har inte kännedom om omfattningen av kunder som inte kan erhålla ADSL på grund av platsbrist, och därför har detta inte kunnat beaktas. I studien antas att alla som tillhör en telestation som erbjuder xdsl eller best effort och som finns inom en radie av 5 km har täckning om minst 144 kbit/s. Ytterligare andra hinder kan vara störningar mellan olika närliggande abonnentledningar eller att abonnentledningen är i för dåligt skick. Pupinisering av långa ledningar och kvarvarande järntrådsaccesser får inte heller förekomma. Det har inte funnits möjlighet att beakta dessa problem i denna rapport. Beroende på vilken typ av modem som används kan olika typer av xdsl-accesser produceras, varav den vanligaste tekniken är ADSL. Vanlig ADSL kan erbjudas i hastigheter upp till 8 Mbit/s, men överföringskapaciteten försämras ju längre ifrån telestationen som abonnentens anslutning befinner sig. TeliaSonera levererar idag på avstånd upp till 9 km från station och erbjuder då upp till 500 kbit/s, dock påpekar TeliaSonera att de inte ger några garantier på bandbredd. Andra xdsl-tekniker som ADSL2, VDSL, SDSL och EFMC, medger ännu högre hasigheter, men opererar över kortare avstånd. ADSL: Maxhastigheter vid olika distanser från telestation 5 Ungefärlig maxhastighet hem för ADSL (nedlänk) 7 Mbit/s vid cirka 3,0 km ledningslängd. 6 Mbit/s vid cirka 3,5 km ledningslängd. 5 Mbit/s vid cirka 4,0 km ledningslängd. 4 Mbit/s vid cirka 4.5 km ledningslängd. 3 Mbit/s vid cirka 5,0 km ledningslängd. 2 Mbit/s vid cirka 5,5 km ledningslängd. 0,5 Mbit/s vid cirka 9 km ledningslängd. Ungefärlig maxhastighet bort för ADSL (upplänk) 0,8 Mbit/s vid max 2,7 km ledningslängd (beroende på modem). 0,5 Mbit/s vid cirka 5,4 km ledningslängd. 5 http://www.vdsl2.se/koppar-blir-lika-snabb-som-fiber/# Sidan 7 av 34

5.2. Fiber och Kabel-tv nät Fiber: Optisk fiber tillåter transmission över längre distanser och till högre datahastigheter än andra kommunikationstekniker. Hastigheten är ofta symetrisk i både nedlänk och upplänk och förekommer mellan upp till 0,5 Mbit/s och 100 Mbit/s. Till skillnad från det metallbaserade nätet är överföringskapaciteten i princip inte beroende av avstånd till noden. PTS har uppgifter på var det finns fiberanslutningspunkter, men inte på hur många hushåll och verksamhetsställen som är anslutna med dessa. En anslutningspunkt kan finnas i samma fastighet som användaren eller nås genom ett områdesnät (fiber-lan). Eftersom områdesnät kan variera i storlek kan en anslutningspunkt till fibernät förse ett okänt antal användare med fiber-lan. I den här studien har vi beräknat att om det finns fiber framdraget i en ruta så har hushåll och verksamhetsställen i den rutan tillgång till fiber. I verkligheten är det inte givet att alla i rutan har tillgång till fiber, utan kan kräva tillkommande fiberanläggning inom rutan. Kabel-tv: Kabel-tv nät medger bredband om det är returaktiverat. Kabel-tv nät är i högre grad än fibernät lokaliserade i tätbebyggda områden, och tillför i mycket liten utsträckning någon täckning utöver vad som erbjuds via xdsl och fiber. Liksom för fiber har vi räknat att om det finns returaktiverad kabel-tv anslutning i en ruta så har alla hushåll och verksamhetsställen i den rutan tillgång till bredband via kabel-tv. I verkligheten är det inte givet att alla i rutan har tillgång till detta, utan kan kräva anläggning inom rutan. 5.3. Trådlösa nät: EDGE, UMTS och CDMA450 EDGE TeliaSonera har uppgraderat hela sitt GSM nät med EDGE, vilket kan medge hastigheter över 200 kbit/s nedströms. För EDGE klass 10 är den teoretiska överföringshastigheten 236,8 kbit/s nedströms och 118,4 kbit/s uppströms. Hastigheten styrs av hur många tidsluckor som används och antalet aktiva tidsluckor påverkas av vilken EDGE-klass terminalen klarar. Varje tidslucka har en maxkapacietet på 59,2 kbit/s. Basstationer i GSM nätet har en maxtäckning på 35 km. I begränsade miljöer (t ex över vatten) och för begränsade ändamål (t ex tal) kan denna höjas till 72 km, i vissa fall ända upp till 121 km, med s k extended GSM. GSM näten täcker cirka 60-70 procent av landets yta 6. Notera att Tele2s och Telenors GSM nät är uppgraderade med GPRS. GPRS medger hastigheter på upp till 80 kbit/s och beaktas därför inte i denna studie. UMTS Kapaciteten i en vanlig UMTS-cell med en carrier är 2 Mbit/s, men pga overhead och annat begränsas den tillgängliga kapaciteten för användarna till runt hälften. Mobilterminalerna har tidigare varit begränsade till 384 kbit/s, men detta gäller inte för terminaler som har stöd för HSPA. För att höja hastigheten i mobilnäten har näten i vissa områden uppgraderats till HSDPA, 6 http://www.pts.se/sv/telefoni/mobil-telefoni/ Sidan 8 av 34

i Sverige även kallat för Turbo 3G. Uppgraderingen gör att nedladdningshastigheten har ökat till att vara upp till 14,4 Mbit/s per frekvens som delas mellan användarna på varje basstation. Den vanligaste hastigheten som erbjuds kommersiellt idag är dock lägre, oftast upp till 7,2 Mbit/s. I framtiden kan högre hastigheter bli aktuella genom HSUPA (högre hastighet upplänk) och Evolved HSPA, som avser att höja nedströmshastigheten till 42 Mbit/s och uppströmshastigheten till 11 Mbit/s 7. Räckvidden är väldigt beroende av miljö och antennhöjd men i normalfallet i glesbygd ligger den runt 6-7 km enligt operatörerna. Räckvidden skiljer sig endast marginellt mellan HSDPA och "vanlig" UMTS. Prestandan för UMTS och UMTS/HSDPA är likvärdig vid cellranden. Det finns tre operatörer som idag har tillstånd för att tillhandahålla mobila tjänster över UMTS; Hi3G, Telenor (tidigare Vodafone) och TeliaSonera/Tele2 (SULAB). UMTS näten täcker ca 40% av Sveriges yta 8. Uppgradering till HSDPA sker framför allt i tätort, men det är tveksamt om uppgradering på kommersiell grund kommer att ske i de mer glesbefolkade delarna av Sverige. CDMA2000 (CDMA450) Nordisk Mobiltelefon (Ice.net) är den enda operatören i Sverige som har täckning med CDMA2000, även kallat CDMA450 i 450 MHz-bandet. Den teoretiska maxhastigheten i nätet är 3,1 Mbit/s i nedlänk och 1,8 Mbit/s i upplänk. Den upplevda datahastigheten beror på avstånd från sändaren samt rådande terräng. Typisk hastighet vid nedlänk ligger mellan 0,4 till 1,5 Mbit/s och upplänk 0,2 till 1 Mbit/s 9. Nätet byggs ut kontinuerligt och den genomsnittliga hastigheten förbättras i takt med utbyggnaden. En basstation har täckning på upp till max 62km, men kan uppgraderas med mjukvara för stöd av Boomer funktionalitet som i optimala förhållanden medger minst den dubbla distansen. Efter TeliaSonera är Nordisk Mobiltelefon den operatör med störst yttäckning i Sverige. Minst 80 procent av ytan i varje enskilt län har täckning och i många län motsvarar täckningen i princip 100 procent 10. 5.4. Nät dimensionering och överbokning När operatörer dimensionerar sina nät arbetar de utifrån användarmönster. Näten inte är dimensionerade för att alla skall använda sina anslutningar samtidigt, inte heller för att alla aktiva användare kommer efterfråga full kapacitet hela tiden. En användare som t ex surfar på Internet laddar ner en sida, pausar en stund, och laddar där efter ner en ny sida. Detta innebär att flera användare kan dela på kapacitet både över tiden (använder sina anslutningar vid olika tidpunkter) och under en och samma tidpunkt, vilket operatörerna ta hänsyn till när de dimensionerar näten. Ovanstående innebär att operatörer, både i trådbundna och i trådlösa nät, tillåter överbokning på den tillgängliga kapaciteten och därför generellt sett inte garanterar sina kunder givna hastigheter 7 http://www.3gpp.org/hspa 8 http://www.pts.se/sv/telefoni/mobil-telefoni/ 9 http://www.ice.net/se/private/tackning.aspx 10 http://www.pts.se/sv/telefoni/mobil-telefoni/. Avser täckning utan hänsyn till ytsannolikhet. Sidan 9 av 34

utan typiskt sett säljer bredbandsanslutningar i form av upp till hastigheter. I det fasta nätet finns förvisso möjlighet att hyra dedikerade förbindelser men då till en hög kostnad. I de mobila näten finns inte någon motsvarande möjlighet. Detta innebär ett problem när det gäller önskemål om att alla skall ha tillgång till minst 144 kbit/s. En garanti om en minsta hastighet skulle kräva en betydande överdimensionering av näten, och skulle knappast vara samhällsekonomiskt rimligt om garantin skulle avse alla, alltid. Det oklart om och i vilken utsträckning som näten i praktiken inte kan leverera minst 144 kbit/s till användare där det idag uppges finnas täckning om minst 144 kbit/s. En operatör klargör, vilket sannolikt även gäller för övriga operatörer, att 144 kbit/s inte är en hastighet som är dimensionerande för deras nät och det finns inte någon analys av antal eller andel kunder som inte når upp till 144 kbit/s. Vidare dimensionerar operatörer vanligen näten reaktivt, dvs utifrån uppföljning av antalet samtidiga användare tar operatören beslut om utbyggnad av mobilnätskapacitet. Det innebär att överbelastning kan förekomma innan kapaciteten byggs ut. Utbyggnad kan ske genom att komplettera befintlig basstation med flera sändare (t.ex.trx-kort) eller sätta upp ny basstation. Vid hög belastning kan datahastigheten gradvis sjunka ner mot noll. Vid röstkommunikation är det mer binärt, dvs antingen har abonnenten förbindelse eller så kan han/hon pga överbelastning inte etablera samtal. Det är viktigt att notera att den här analysen inte har kunnat utvärdera och beakta omfattningen av kunder som inte erhåller minst 144 kbit/s på grund av överbokning eller underdimensionering av näten på platser där tillgång till nät som medger minst 144 kbit/s finns. 5.5. Faktorer som påverkar täckningen PTS har inhämtat underlag avseende mobiltäckning med minst 144 kbit/s från TeliaSonera, Tele2, Telenor, Tre och Nordisk Mobiltelefon. Inhämtade täckningskartor förefaller överensstämma med en upplösning om 250x250 m, undantaget Telenor vars upplösning är högre. I den mån del av en ruta är täckt har hela rutan klassificerats som täckt, vilket kan leda till en överskattning av antalet täckta hushåll och verksamhetsställen. De underlag som har använts avser täckning med mobiltelefon eller trådlöst modem. Användning av extern antenn, t ex monterad på hustak, kan förbättra täckningen ytterligare både genom att lägre signalstyrka tillåts och genom att utomhus montering på högre höjd (tak) kan lösa problem med radioskugga. I alla radionät har signalstyrkan betydelse för den upplevda datahastigheten och såväl sändning som mottagning är bättre ju närmare basstationen en abonnent befinner sig. Terräng och hinder i form av berg och skog kan påverka detta förhållande. Det är vedertaget att en så kallad ytsannolikhet på 90-95 procent tillämpas. Det innebär att ett område betraktas som täckt även om radioskugga förekommer på en tiondel av ytan. I den här rapporten har en ytsannolikhet om 90 procent använts, vilket är en bruklig ytsannolikhet i glesbygd. Bruk av extern riktantenn ökar täckningen, men PTS har inte erhållit förslag på bruk av annan ytsannolikhet. Vidare har 90 procents ytsannolikhet applicerats oavsett hur många nät som täcker en ruta. En huvudsaklig anledning till detta är att många operatörer i glesbyggd samlokaliserar i en mast, vilket innebär att de som saknar täckning av ett nät även kan sakna täckning av andra nät. Ovanstående antaganden kan dock innebära en viss överskattning av antalet berörda. Räckvidden från en basstation påverkas mycket av topografin i området. För att kunna utreda sannolik täckning kan man i cellpaneringsverktyg med kartor innehållande topografi (berg, skog, Sidan 10 av 34

etc) göra en s.k. prediktering. Verktyget predikterar dock inte reflexer, t ex kan en abonnent bo bakom ett berg men ändå få täckning pga att signalen studsar mot ett annat berg. För att verkligen veta om en fastighet eller en geografisk yta har täckning krävs därför alltid mätning på plats. I den här rapporten har det inte varit möjligt att på annat sätt än teoretiskt kunna beakta de som berörs av radioskugga. Alla beräkningar är baserade på den information som funnits tillgänglig och ett antagande om 90% ytsannolikhet. För att kunna uppnå större säkerhet i hur många som inte får tillgång till minst 144 kbit/s skulle säkerheten kunna öka: - om upplösningen på täckningskartor från operatörer och underlag från SCB var större - om prediktering skulle kunna genomföras med ett cellplaneringsverktyg på kartor med topografi - för verklig täckning kan endast mätning ske på plats 6. Geografisk analys 6.1. Antaganden I det metallbaserade accessnätet har hushåll och verksamhetsställen tillhörande telestationer som medger xdsl och best effort inkluderats. I båda fallen har en gräns om 5 km fågelvägen från telestationen satts för att motsvara en faktisk gräns om 9 km kabelvägen. Abonnentledningar som påverkas av bärfrekvens har inte kunnat beaktas då det inte finns tillräckligt med underlag om vilka abonnenter som berörs. Abonnenter som inte erhåller xdsl på grund av platsbrist i telestationen har inte kunnat beaktas. Abonnenter som saknar täckning på grund av dåligt skick på ledningar eller störningar mellan ledningar har inte kunnat beaktas. Inte heller har abonnentledningar som påverkas av pupinisering av långa ledningar och kvarvarande järntrådsaccesser kunnat beaktas. Abonnenter som befinner sig inom täckningsområdet för minst 144 kbit/s (både trådbundet och trådlöst) men inte erhåller denna hastighet på grund av kapacitetsbrist (överbokning/ underdimensionering) har inte kunnat beaktas. Abonnenter som finns inom en ruta som har en anslutningspunk för fiber eller kabel-tv har ansetts vara täckta. Abonnenter som eventuellt nås av andra trådlösa nät, t ex Wimax och WLAN har inte beaktats. 90% ytsannolikhet har använts för mobilnäten, oavsett antalet nät som har täckning i en ruta. De 10% som saknar täckning på grund av radioskugga har antagits ligga längst bort från mast, vilket motsvarat en gräns om 7 km. Sidan 11 av 34

6.2. Rutnät över Sveriges nattbefolkning och arbetsställen Täckningskartorna från operatörerna har applicerats på SCBs rutnät innehållande befolkning och arbetsställen. Detta underlag omfattar: Rutnätet för befolkning består av cirka 400 000 kvadratiska rutor om 250x250 meter och omsluter: 9 182 927 invånare (4 372 822 hushåll). Enligt SCB består ett hushåll i Sverige i genomsnitt av 2,1 personer, och denna uppgift har sedermera använts i rapporten för att uppskatta och återge uppgifter om antalet hushåll. Rutnätet för arbetsställen består av cirka 242 000 kvadratiska rutor om 250x250 meter och omsluter 990 510 arbetsställen. Uppgifterna om arbetsställen inkluderar även arbetsställen utan sysselsatta, så kallade vilande arbetsställen. Sammanslagna består rutnäten för arbetsställen och befolkning av knappt 430 000 unika rutor. Dessa rutor täcker knappt 6,5 procent av Sveriges totala landareal. 6.3. Täckning genom olika nät 11 Det metallbaserade accessnätet: Av Sveriges befolkning om 9 183 000 och antalet verksamhetsställen om 990 500 har ca 98 procent respektive 95 procent bredbandstäckning genom xdsl. Därtill kan cirka 24 000 personer och 6 700 verksamhetsställen erhålla minst 144 kbit/s via s k best effort - telestationer. Sammantaget ger detta att cirka 97,6 procent av totalt antal hushåll och verksamhetsställen, har täckning via det metallbaserade accessnätet. De som saknar täckning i koppar nätet uppgår till cirka 172 000 personer och 48 000 arbetsställen, motsvarande knappt 2 procent av befolkningen och 5 procent av verksamhetsställena. TÄCKNING KOPPAR ACCESS NÄTET Befolkn Arb.ställen HH & Arb. Antal med xdsl 8 986 700 936 100 5 215 500 Antal med Best Effort inom 5 km radie 24 000 6 700 18 100 Summa antal via koppar access nätet 9 010 700 942 800 5 234 600 Har tillgång i procent av total 98,1% 95,2% 97,6% Saknar täckning (xdsl & BE) 172 200 47 700 129 700 Saknar tillgång i procent av total 1,9% 4,8% 2,4% Tabell: Täckning via kopparnäten. (Avrundningsfel kan förekomma) Fibernät: Anslutning till fibernät återfinns i knappt 7 procent av rutor med befolkning eller verksamhetsställen, och med given definition täcker cirka 3 195 000 personer (35%) och 313 000 verksamhetsställen (32%). Eftersom fiber företrädesvis förekommer i tätort täcker fibernäten motsvarande 34 procent av totalt antal hushåll och verksamhetsställen. 11 Med täckning avses att den SCB ruta befolkningen och verksamhetsställena har klassificerats som upplyst (täckt). Ingen ytsannolikhet har applicerats på mobilnäten i detta del-kapitel. Sidan 12 av 34

Kabel-tv nät: Anslutning till kopparnät är betydligt mindre i mängd rutor, knappt 3 procent, men täcker med given definition cirka 3 421 000 personer (37%) och 263 000 verksamhetsställen (27%), motsvarande 35 procent av alla hushåll och verksamhetsställen. Mobilnät: Mängden personer och verksamhetsställen som har täckning om minst 144 kbit/s genom något av näten GSM-EDGE, UMTS/HSDPA och CDMA450 uppgår till 9 182 300 personer och 990 300 verksamhetsställen. Det motsvarar 99,99% av befolkningen och 99,98% av arbetsställena. Av de som har mobil täckning har 7800 personer och 2600 endast täckning via ett mobilnät (av fem). Cirka 4 000 personer och 1 500 arbetsställen av dessa saknar täckning av trådbundna nät, och är helt beroende av täckningen från en mobiloperatör. I genomsnitt täcks befolkade rutor och rutor med verksamhetsställen av 4,8 mobilnät (av 5). Helt utanför täckningen av mobilnät återfinns endast 630 personer och 220 arbetsställen, sammantaget 520 hushåll och arbetsställen. TÄCKNING MOBIL Befolkn Arb.ställen HH & Arb. Antal med mobiltäckning 9 182 300 990 300 5 362 800 Har tillgång i procent av total 99,99% 99,98% 99,99% Täckn. med endast 1 nät 7 800 2 600 6 300 Täckn. med endast 2 nät 28 800 9 100 22 800 Täckn. med 1 2 nät 36 600 11 700 29 000 Saknar täckning (ej upplyst ruta) 630 220 520 Saknar tillgång i procent av total 0,0% 0,0% 0,0% Tabell: Täckning via mobilnäten. (Avrundningsfel kan förekomma) TeliaSoneras mobilnät är det nät som har allra störst täckning, och utifrån täckningskartorna täcker 99,94 procent av befolkningen och 99,81 procent av verksamhetsställena. Cirka 5 000 personer och 1 600 verksamhetsställen har endast mobil täckning genom TeliaSoneras mobilnät. Ungefär hälften av dessa, motsvarande cirka 2000 hushåll och verksamhetsställen, saknar trådbunden täckning och är helt beroende av Telias mobilnät. Utanför täckningen av TeliaSoneras mobilnät finns knappt cirka 6 000 personer och 2 000 verksamhetsställen. Nordisk Mobiltelefon och Telenor delar på andra plats. Nordisk Mobiltelefon har i yttäckning det näst största mobilnätet som medger minst 144 kbit/s. I befolkningstäckning är dock Telenor något större. Utanför Nordisk Mobiltelefons täckning finns cirka 100 000 personer och 15 000 verksamhetsställen, och utanför Telenors täckning cirka 80 000 personer och 22 000 verksamhetsställen. Cirka 2 800 personer och 1 000 verksamhetsställen har endast mobil täckning genom Nordisk Mobiltelefons mobilnät, varav mer än hälften, motsvarande cirka 1300 hushåll och verksamhetsställen, saknar tillång till trådbunden täckning och är helt beroende av Nordisk Mobiltelefon. Däremot är det blott cirka 35 hushåll och verksamhetsställen som är helt beroende av Telenors mobilnät. 6.4. Avsaknad av täckning Analysen av vilka som saknar täckning om minst 144 kbit/s har skett stegvis från trådbundna nät till trådlösa enligt den metod som beskrivits tidigare. Sidan 13 av 34

Antalet personer som saknar bredbandstäckning genom xdsl uppgår till knappt 200 000 och antalet verksamhetsställen till 55 000. Dock har cirka 24 000 personer och knappt 7 000 verksamhetsställen täckning genom s k best effort. Detta ger att cirka 130 000 hushåll och verksamhetsställen motsvarande 1,9 procent av befolkningen och 4,8 procent av arbetsställena saknar täckning genom det metallbaserade accessnätet. Av de som saknar täckning i kopparnätet beräknas cirka 26 000 hushåll och verksamhetsställen ha tillgång till bredband via fiber eller kabel-tv genom att det finns anslutningspunkter till dessa nät inom berörda rutor. För de fastigheter inom dessa rutor som inte nås av dessa nät kan anslutningskostnaden bli betydande i form av t ex gräv- och anläggningskostnader. Sammantaget saknar cirka 133 000 personer och 40 000 verksamhetsställen trådbunden täckning om 144 kbit/s. Detta utgör cirka 104 000 hushåll och verksamhetsställen, motsvarande 1,9 procent av totalt uppskattade hushåll och verksamhetsställen i Sverige. Nästan alla av de som saknar trådbunden täckning återfinns inom täckning av ett eller flera mobilnät. De som helt ligger utanför täckningen av både trådbundna och trådlösa nät uppgår till ca 500 personer och 200 verksamhetsställen eller motsvarande cirka 400 hushåll och verksamhetsställen. Dessa bor eller har sin verksamhet inom något vi betecknar som helt vita rutor. TÄCKNING SAKNAS Befolkn Arb. HH & Arb. Antal saknar xdsl 196 200 54 400 147 800 varav har Best Effort inom 5 km från UTO 24 000 6 700 18 100 Summa saknar 144 kbit/s via koppar access nätet 172 200 47 700 129 700 Saknar tillgång i procent av total 1,9% 4,8% 2,4% varav har fiber eller Kabel tv i sin ruta 39 400 7 400 26 200 Summa saknar 144 kbit/s via xdsl, BE, fiber & kabel tv 132 800 40 300 103 500 Saknar tillgång i procent av total 1,4% 4,1% 1,9% varav har mobil täckn (upplyst ruta) 132 200 40 100 103 100 Summa saknar 144 kbit/s via alla nät (vita rutor) 500 180 420 Tabell: Täckning saknas enligt täckningskartor. (Avrundningsfel kan förekomma) Ytsannolikhet om 90 procent Som tidigare nämnt har mobilnäten en uppskattad yttäckning om 90 procent i glesbyggd. I motsats till de personer och verksamhetsställen som återfinns i vita rutor, är de som saknar täckning på grund av radioskugga teoretiskt beräknat, dvs vi vet inte exakt vilka rutor som berörs av radioskugga. I den modell vi tagit fram har vi antagit att de som saknar täckning är de rutor med personer eller verksamhetsställen som ligger längst bort från närmaste mobilmast. Med detta antagande har hushåll och verksamhetsställen som saknar täckning på grund av radioskugga blivit de som ligger 7 km eller längre från en basstation. Detta innebär att ytterligare cirka 10 700 hushåll och verksamhetsställen uppskattas sakna täckning på grund av radioskugga. Sammanfattningsvis beräknas cirka 11 000 hushåll och verksamhetsställen, motsvarande 13 000 personer och 5 000 verksamhetsställen, sakna tillgång till minst 144 kbit/s. Detta motsvarar 0,1 procent av befolkningen och 0,5 procent av alla verksamhetsställen. Sidan 14 av 34

TOTAL TÄCKNING SAKNAS Befolkn Arb HH & Arb. Applicerat 90% ytsannolikhet (teoretisk): Täckning saknas 7 km från basstation 12 700 4 700 10 700 9,6% 11,6% 10,4% Täckning saknas i vita rutor 500 180 420 Totalt antal som saknar täckning 13 200 4 800 11 140 Tabell: Total täckning saknas. (Avrundningsfel kan förekomma) Spridning av berörda De som saknar täckning genom trådbundna nät är spridda över i stort sett hela landet. Dock har de södra delarna av landet betydligt tätare mellan master vilket, applicerat angivna antaganden för 90 procents ytsannolikhet, inneburit att de som saknar täckning på grund av radioskugga huvudsakligen återfinns i de mellersta och norra delarna av landet. Det är också i dessa delar som berörda hushåll och verksamhetsställen som ligger helt utanför täckningen återfinns. För grafisk illustration av var täckning saknas se nästkommande kartbilder. Bild 1: saknar xdsl Bild 2. Saknar allt Bild 3: Saknar allt (bilden är nästan identisk för de (endast i vita rutor) (inkl 90% ytsannolikhet) som saknar all trådbunden täckning) Sidan 15 av 34

6.5. Analys av geografisk spridning De som beräknas sakna tillgång till datahastigheter om minst 144 kbit/s återfinns inom drygt 5000 rutor i 115 kommuner i följande Län. Saknar 144 kbits täckning per län Rutor Personer Arb.ställen Total: 5 200 13 200 4 800 Norrbottens 990 2500 890 Västerbottens 1770 4600 1830 Jämtlands 900 2400 850 Västernorrlands 360 900 270 Gävleborgs 280 680 200 Dalarnas 280 560 200 Västmanlands 10 10 5 Örebro 10 40 5 Värmlands 380 960 350 Västra Götalands 110 270 140 Blekinge 5 10 5 Gotlands 10 40 10 Kalmar 5 5 0 Kronobergs 10 20 5 Jönköpings 5 5 0 Östergötlands 60 120 50 Södermanlands 10 70 20 Stockholms 20 40 20 Tabell: Täckning saknas per län. (Ungefärliga siffror, avrundningsfel förekommer) Genom kommunvis analys av den geografiska spridningen av berörda rutor i MapInfo har det varit möjligt att uppskatta olika nivåer av kluster av berörda rutor som skulle kunna lösas gemensamt. Med följande gränser för en täckningsradie från t ex en basstation uppskattas de cirka 5000 rutorna kunna reduceras till nedanstående antal kluster/lösningar: Antal rutor 1 km 3 km 5 km 10 km 5 200 2 450 1 340 900 660 Utifrån ovanstående geografiska analys har det bedömts rimligt att utgå från att det rör sig om cirka 1000 kluster som behöver förses med lösning. Den verkliga situationen kan skilja sig från ovanstående eftersom vilka som berörs är teoretiskt framtaget. Baserat på den verkliga situationen och verkliga förhållanden på plats kommer antalet berörda som kan lösas gemensamt att variera, och lika så de tekniska lösningarna. Vissa kommer bara att behöva använda extern riktantenn monterad på hustak för att få täckning, andra kommer att kräva större investeringar i något nät. Eftersom den verkliga situationen är oklar har 4 olika scenarier med olika trådlösa lösningar tagits Sidan 16 av 34

fram för att beräkna ett kostnadsspann för att medge tillgång till minst 144-kbit/s. Tillräckliga kunskaper har saknats om det fasta nätet, men uppskattningar baserade på en uträkning som genomförts för Bredband 2013 har tagits med som indikativ jämförelse. 7. Möjliga tekniska lösningar 7.1. Uppgraderingar i det metallbaserade accessnätet Enligt de uppgifter PTS har i sin databas finns det cirka 7770 aktiva telestationer i Sverige. Av dessa erbjuder ca 5630 xdsl och drygt 230 telestationer erbjuder Best Effort. Det innebär att cirka 1910 telestationer inte kan erbjuda hastigheter om minst 144 kbit/s. Uppgradering av dessa telestationer skulle först och främst kräva investering i DSLAM, genom vilket stationen skulle kunna erbjuda Best Effort. För att kunna erbjuda bredbandshastigheter om minst 2 Mbit/s skulle dessutom kräva investering i kraftfull transmission till stamnätet i form av fiber eller radiolänk både för dessa telestationer och de som redan är s k Best Effort. Av nämnda investeringar är det investering i transmission, dvs fiber eller radiolänk, som är den absolut största kostnaden. En liten DSLAM (med upp till 288 anslutningar) beräknas kosta cirka 75 tusen kronor inklusive installation. Kostnad för fiberanläggning påverkas mycket av typ av terräng och miljö. Enligt uppgifter inhämtade i samband med Svart Fiber projektet 2007, är den totala genomsnittliga kostnaden för att anlägga en meter fiber utanför tätort kring 550 kronor per meter, med en variation mellan 200 kronor och 2 000 kronor per meter. I många glesbyggds områden i berörda kommuner ligger kostnaden generellt sett i den lägre häraden. När det gäller transmission via radiolänk beräknas ett radiolänkhopp kosta cirka 130 tusen kronor, men kan även kräva investeringar i mast eftersom radiolänk kräver fri sikt mellan antennerna. I Förslag till bredbandsstrategi för Sverige 12, konstaterades att storleken på telestationer i Sverige kan variera betydligt, från telestationer med ett par anslutna abonnentledningar till telestationer med över 45 000 ledningar. Andelen små telestationer, det vill säga med relativt få anslutna abonnentledningar, är mycket stor. Närmare 80 procent av stationerna har maximalt 500 anslutna abonnentledningar. Vidare konstaterades att det finns ett tydligt samband mellan storleken på en telestation (mätt i antalet anslutna abonnentledningar) och om utbyggnad av bredbandsaccess ägt rum på stationen eller ej. Av det totala antalet telestationer där utbyggnad ej kommit till stånd är det hela 95 procent som har maximalt 200 anslutna abonnenter, och av dessa har tre av fyra max 100 abonnenter. Det innebär att det främst är mycket små telestationer som skulle behöva utrustas med DSLAM och eventuellt förses med fiber eller radiolänk. Utöver nämnda kostnader finns kostnader för underhåll, inte enbart på telestationer utan av betydande omfattning även vad gäller stolplinjer. Teliasonera har vittnat om att denna kostnad är mycket omfattande, i synnerhet där stolplinjerna är gamla och behöver byts ut. I val mellan olika tekniker bör även dessa faktorer beaktas. Notera att även om telestationer har eller byggs ut med DSLAM kan endast abonnenter inom en kabellängd av cirka 9 km, motsvarande cirka 5 km fågelvägen, erhålla xdsl. Abonnenter utanför 12 Förslag för bredbandsstrategi för Sverige, PTS-ER-2007:7 Sidan 17 av 34

denna sträcka kommer inte att kunna erhålla minst 144 kbit/s om inte telestationerna flyttas närmare abonnenterna, vilket är både dyrt och försämrar stationens ekonomiska bärighet. Enligt PTS beräkningar bor cirka 24 600 13 personer (11 700 hushåll) längre än 5 km från den telestation de är anslutna till. Vad gäller nya kopparanslutningar (abonnentledningar) har TeliaSonera helt upphört att erbjuda detta. 7.2. Utbyggnad av mobiltelefonnät med fler radiobasstationer Utbyggnad med radiobasstationer i glesbygd kräver vanligtvis relativt stora investeringar. Dessa kostnader inkluderar anskaffningskostnader för platsen för basstationen, bygg- och anläggningskostnader, kostnader för radioutrustning och för projektledning. Numera anläggs vanligtvis radioutrustning med täckning åt alla håll via s.k. 3-sektor antenner. Detta är att anse som den vanligaste utrustningen på vilken operatörerna kan erhålla stora volymrabatter och dessa paket blir ofta billigare än mer situationsanpassade alternativ. I glesbygden är det också vanligt att basstationerna är försedda med transmission via radiolänk. Den främsta kostnaden för en typisk nyanlagd basstation (s.k. green-field site) utgörs av det som i allmänhet kallas civil works - och omfattar markberedning, fundament för torn och bod, bod/container, torn eller mast, resning av torn eller mast, samt andra kostnader tillhörande denna anläggning och detta arbete. Kostnaden för civil works för en basstation är svår att generalisera då den kan variera betydligt och påverkas av bland annat av basstationens geografiska placering, distanser till annan infrastruktur, typ av terräng och av krav på basstationens infrastruktur, inklusive höjd på torn/mast. Vilken typ av torn eller mast en basstation kräver avgörs av önskat täckningsområde, topografi och den vindbelastning utrustningen har på masten. I glesbygd ligger masthöjden generellt kring 30-50 meter, vanligt förekommande är 42 meter, men längre ut på landsbygden är även 72 meter vanligt. Det finns även högre master, Banverket har ett 50-tal 90 meters master, och Teracoms master, som NMT ofta använder för inplacering, är ännu högre. Master blir vanligtvis dyrare ju högre de är, och generellt sett kommer en brytpunkt kring 60 meter när stadgade master blir billigare än torn. I den mån utrustning och höjdbehov tillåter kan enklare modeller av master användas. Ostadgade master med prefabricerat fundament är betydligt billigare, men har begränsningar i vilken vindbelastning som tillåts och därmed vilken utrustning de klarar att bära. De är också begränsade i höjd, och uppgår till omkring 30 meter. Av stor betydelse för den totala kostnaden för att anlägga en basstation är tillgången till el och accessväg. Om basstation placeras långt från tillgänglig el- och väginfrastruktur, kan den totala kostnaden för basstationen bli avsevärt högre än genomsnittet, och i värsta fall långt överskrida kostnaden för själva basstationen. Faktum är att kostnader för eldragning och accessväg har sådan inverkan på kostnaden för basstationen att de, tillsammans med line-of-sight och önskad täckning, har en avgörande betydelse för en basstations placering. I den mån det är möjligt placeras basstationer nära befintliga vägar, i regel inom 50 meter, och nära tänkbar anslutning till 13 Siffran kan vara något lägre (ca 2000 färre) beroende på att felklassning av stationer Sidan 18 av 34

el. På grund av olika förhållanden och krav varierar kostnader för green-field basstationer och kan kosta från omkring 500 tusen kronor upp till 2 miljoner kronor. En allmänt vedertagen uppskattning bland marknadens aktörer är att en ny basstation i genomsnitt kostar kring en miljon kronor. Att bygga ut mobiltelefonnät för att nå berörda hushåll och verksamhetsställen i glesbygden har ett flertal fördelar. GSM-EDGE, CDMA450 och UMTS/HSDPA kan leverera hastigheter om minst 144 kbit/s, och kan ofta anläggas till en kostnad som är avsevärt lägre än motsvarande nyanläggning av trådbunden förbindelse där denna helt saknas. Utbyggnaden kan dessutom assimileras på marginalen till existerande nät, och dra nytta av befintliga volymrabatter hos leverantörer. En annan fördel är att en utbyggnad med fler basstationer ökar operatörens konkurrenskraft och möjlighet att förbättra sin tjänst mot alla som nås av basstationens täckning. Begränsningarna för att bygga ut med basstationer utgörs av en ansenlig kostnad per basstation, eventuellt med tillägg för betydande kostnader för att dra el och anlägga accessväg till siten. Det är inte givet att anläggning av en basstation alltid är billigare och bättre än uppgradering av befintlig telestation. Detta måste avgöras från fall till fall. Sammantaget finns mycket som talar för att en utbyggnad med basstationer är ett tänkbart alternativ för att förse berörda hushåll och verksamhetsställen med tillgång till 144 kbit/s. 7.3. Komplettering av celler på befintliga siter Utökad täckning av mobila telefonnät kan ibland erhållas genom att lägga till fler celler på en befintlig basstation. Framförallt handlar det om att lägga till fler sektorer på en basstation som ursprungligen byggdes med endast en eller två sektorer. Tillägg av fler sektorer på en befintlig basstation innebär kostnader för antenner, kablar (feeders), tranceivers (TRX) och arbete. I vissa fall kan det även krävas investering i ny kabinett, om tillkommande tranceiver inte får plats. Motsvarande gäller även för kortplatser i CDMA-nät. Även om en komplettering/utökning av antal celler på befintliga basstationer förekommer, och kan vara en möjlig lösning för vissa hushåll och abonnenter i glesbygd, sker det troligen i begränsad omfattning. PTS bedömer det som osannolikt att det skall vara en lösning för merparten av de som saknar täckning on minst 144 kbit/s. För basstationer med mycket trafik sker även en utökning av kapacitet i befintliga celler. I detta fall handlar det framförallt om att utöka basstationen med fler tranceivers. Detta är något som sannolikt behövs i takt med att efterfrågan på kapacitet successivt ökar, och sker vanligen inom operatörernas normala dimensionering och utbyggnad. Som tidigare nämnt dimensioneras ofta näten reaktivt och beslut fattas på ekonomiska grunder. På grund av avsaknad om information kring eventuell underdimensionering av kapacitet i näten har det i denna studie antagits att de som har täckning av minst 144 kbit/s också kan erhålla denna kapacitet. Av denna anledning beaktas inte frågeställningar om utökning av kapacitet i befintliga celler, även om det kan förekomma områden eller situationer där användare i praktiken inte erhåller minst 144 kbit/s. Värt att nämna i sammanhanget är att Nordisk Mobiltelefon endast har frekvenser för tre carriers, var av en är dedikerad för tal. Det innebär att Nordisk Mobiltelefon kan ha mindre förutsättningar att öka kapaciteten i en befintlig cell än andra operatörer om kapacitetsbrist uppstår. Sidan 19 av 34

7.4. Utbyggnad av mobiltelefonnät med repeatrar En annan möjlighet att förlänga eller förtäta mobiltelefonnät är att använda repeatrar. En repeater fångar upp en radiosignal och skickar den vidare. Syftet med att använda repeatrar är att antingen förstärka en svag signal och därigenom förlänga ett täckningsområde, eller att komma runt fysiska hinder och nå områden som befinner sig i radioskugga. PTS bedömer att användning av repeatrar kan vara ett komplement till nya basstationer för att förse hushåll och verksamhetsställen med täckning om minst 144 kbit/s i glesbygd. Det finns två typer av repeatrar, passiva och aktiva. En passiv repeater fungerar ungefär som en spegel - den fångar up en signal som omdirigeras och skickas vidare i en annan riktning. Passiva repeatrar kräver inte tillgång till el, och har ett begränsat behov av underhåll. Nackdelen är att de inte har någon förstärkare och därför är den signal de skickar vidare svagare än den de tog emot, vilket begränsar tillämpningen betydligt. Aktiva repeatrar har förstärkare och fångar upp signalen för att därefter skicka den vidare med ökad styrka. Aktiva repeatrar kan följaktligen användas både för situationer av radioskugga och för att förlänga räckvidden på en signal från en basstation. Aktiva repeatrar kräver tillgång till el, men däremot behövs inte transmission. Repeatrar stjäl inte kapacitet från cellen för signalering. Tvärtom bidrar repeatrar till att höja kapaciteten i nätet. Genom repeatrar kan abonnenter i periferin erhålla högre signalstyrka vilket ökar deras datahastighet. Dessutom minskar en högre signal uteffekten från terminaler och därmed interferenser i nätet. Repeatrar är betydligt billigare än basstationer, både vad gäller radioutrustning och kringutrustning och vad gäller drift. Kostnaden för att anlägga en aktiv utomhusrepeater utgör generellt sett cirka 10-20 procent av kostnaden för en basstation. Utomhusrepeatrar har ett väderskyddande hölje och kräver inte förvaring i container. Det är vanligt att enklare mastlösningar kan användas, till och med installation på lyktstolpar förekommer. Repeatrar har betydligt lägre driftskostnader än basstationer. Elförbrukningen ligger kring cirka 100 Watt jämfört med cirka 2,5 kwatt för en lågt belastad basstation. Den lägre elförbrukningen innebär också att alternativ elförsörjning kan användas om de geografiska omständigheterna är fördelaktiga, t.ex. finns kombinerade paket med vindkraftverk och solpaneler vilka kostar kring 50 000 kronor för en anläggning om 100 Watt. Lösningen är till exempel intressant för situationer i fjällvärlden. Repeatrar utgör dock en kompromiss jämfört med basstationer. De kan bidra till att öka signalstyrkan, men däremot inte kapaciteten. Det finns viss risk för interferens, och den utgående signalen bör därför riktas bort från basstationen. I GSM stjäl en repeater ett par km av täckningsradien genom en viss tidsfördröjning. Sammanfattningsvis kan sägas att utifrån diskussioner och information från leverantörer och operatörer, förefaller repeatrar kunna vara ett alternativ för att lösa problem med radioskugga i glesbygdssituationer. Ingen operatör har indikerat att de ser repeatrar som en bred lösning utan snarare som ett komplement till traditionella basstationer. Repeatrar används i begränsad utsträckning i Sverige idag, men är till exempel mycket mer vanliga i de Baltiska länderna. Intresset växer dock bl a inom UMTS där repeatrar kan användas för att förlänga täckningen, t ex med anledning av att celler andas. Sidan 20 av 34