Sammandrag efter seminarium om Mattmars kyrkas unika takspån 20150916 av Emma Andersson, Byggkultur. Inför stundande restaurering av Mattmars kyrkas spåntak upptäcktes att de nu liggande spånen var cirka 200 år gamla. Dessutom hade de annorlunda bearbetning och mått än vad man vanligtvis ser. Detta väckte intresse och frågor hur man på bästa sätt behandlar ett tak av den karaktären. Tanken om ett seminarium för att nysta i frågan föddes. Onsdagen den 16 september hölls ett seminarium kring Mattmars kyrkas unika spåntak som lockade cirka 45 intresserade åhörare. Bland dessa återfanns representanter från församlingar och stiftet men även antikvarier, hantverkare och projektörer hade tagit sig till Mattmar och St. Annagården för att fördjupa sina kunskaper och diskutera förhållningssätt. Arrangörer var Västra Storsjöbygdens församling, Hantverkslaboratoriet och Byggkultur. Dagens startade med att Björn Olofsson, byggnadsantikvarie på Jamtli, berättade om Mattmars kyrkas historia. Mattmar kyrka är en medeltida kyrka ombyggd på 1760-talet. På 1980-talet gjordes arkeologiska undersökningar som tydde på att en träkyrka funnits på platsen, senare en mindre salskyrka. Fram till idag trodde man att kyrkan exteriört varit oförändrad sen 1760-talet men klotter på vinden antydde att taket byggts om i sin helhet 1824. Detta fick senare stöd i arkivmaterialet. Björn berättade också att kyrkans 1825 lagda spåntak tjärades 1831,1841 och 1857, vilket ger en indikation av hur man behandlat taket.
Christina Persson från Hantverkslaboratoriet berättade sedan lite om Hantverkslaboratoriets roll i kulturmiljövården. Vidare berättade Christina om Riksantikvarieämbetes skrift om spån från 1973, reviderad 1983 som under en längre tid varit ledande som hänvisning till hur spåntak skall läggas. Hon visade även bilder på rester av medeltida spåntak som hittats inbyggda, och därmed skyddade, runt om i landet sedan man på 1990-talet startade ett utvecklingsprojekt i samband med restaureringen av Hedareds kyrka. Björn Olofsson - Jamtli, David Pettersson - Byggkultur Anders Westerlund - Västra Storsjöbygdens församling, Christina Persson - Hantverkslaboratoriet En kort redovisning av spånen på Mattmars kyrka och upprinnelsen till seminariet presenterades av David Pettersson, Byggkultur och Björn Olofsson, Jamtli, innan deltagarna delades upp i grupper för att från ställningar titta på taket på plats. Där berättade Per Malmsten, Träkompaniet och Stig Nilsson, Stig Nilsson Byggservice och Björn Olofsson, Jamtli mer om spånens unika beskaffenheter. En liten kort presentation om golvet i ett närliggande härbre hölls även av Kalle Melin, Knadriks Kulturbygg, som av en händelse dagen före daterat golvet i härbret till före 1350. Efter lunch berättade Kolbjörn Vegar Os från Rörosmuseet i Norge om grannlandets arbete med dokumentering och forskning kring spån. Genom arkivstudier och omfattande inventering av spån på väggar och tak på flera stavkyrkor hade man daterat nu liggande spån så långt som till 1600-talet. Kolbjörn menade att man de senaste tio åren börjat forska mer i hur man underhöll spånen och han talade övertygande om att Norges historiska sätt att bestryka med tre lager tjära där man blandar i mald kol eller finkornig sand i tredje strykningen så att ett så kallat pansarlager bildas är det absolut bästa sättet att få spånen att vara i 350 år. Han var också noga med att påpeka att inget sämre virke än ren kärnved bör användas. Han sammanfattade med att påpeka att den minsta byggnadsdetaljen på kyrkan- spånentillverkades av de största träden.
Därpå tog Kalle Melin, arkeolog och timmerman på Knadriks Kulturbygg vid och berättade om arbetet med att restaurera Ingatorps tiondebod i Småland och återuppbyggnaden av Södra Råda medeltida träkyrka i Värmland. Kalle arbetar tillsammans med Hantverkslaboratoriet på de båda projekten och han pratade bland annat om vikten av att få med sig lokalbefolkningen genom kommunikation och öppenhet. Han berättade vidare om vikten av dokumentering, om intresset för kurser de hållit om tillverkning av spån och om vikten att tänka tvärvetenskapligt. Efter detta visade David Pettersson lite siffror på hur materialkostnaderna vid andra takprojekt i dagsläget uppgår till cirka sex procent av den totala kostnaden vid omläggning, vilket utgör en väldigt liten del. Det borde finnas utrymme att ställe högre krav och acceptera en högre kostnad för att få en längre livslängd på spånen utan att den totala kostnaden blir nämnvärt högre. David hade även gjort uträkningar på hur många löpmetertimmer stockar som kommer behövas till spåntaken på kyrkorna i Härnösands stift de kommande 100 åren, svindlande 25 000 löpmeter cirka 120-300 åriga tätvuxna tallar! Frågan är dock hur vi får fram kvalitetsvirke nu och i framtiden, och hur kvalitetssäkrar virkeskvalitén från uttag i skog till färdiga spån? Den avslutande paneldiskussionen inleddes med några ord om träindustri av Mats Nylinder, professor i Mats Nylinder - Professor i Virkeslära virkeslära vid SLU. Mats berättade bland annat att Vi är, tack vare den nya tekniken, på väg in i en ny upplyst träålder. Han berättade om stora sågars maskiner för att kunna röntga stockar och på så vis få reda på stockens beskaffenheter och möjlighet att tillvaratas på bästa sätt. I den avslutande diskussionen behandlades hur virke med den här kvaliteten skall kunna tas fram och hur man skulle kunna skapa en kontinuitet i virkesupphandling och skogsvård för att behålla den här typen av träd på rotstående lager. Idéer om kontakter med Skogsägarföreningen och databaser med koordinater till enskilda träd dryftades.
Panelen Björn Olofsson - Jamtli, Kalle Melin Knadriks Kulturbygg, Per Malmsten - Träkompaniet, Stig Nilsson Stig Nilssons Byggservice, Kolbjörn Vegar Os - Röråsmuseet Vad gäller Mattmars kyrkas tak lämnades många frågor obesvarade. Kolbjörn Vegar Os påpekade att taket i första hand borde restaureras och så många spån som möjlig användas igen med ett nytt så kallat pansarlager, antikvarierna höll med men vill gärna se belägg för att den metoden använts i Sverige. Tillsvidare kommer en plåt att sättas fast på taket där de dokumenterade spånen är bortplockade. Den avslutande frågan om det ens är möjligt för oss att tillverka ett tak med samma höga kvalitet besvarades av Per Malmsten Det vet vi ju inte förrän om 200 år. Men man kan ju göra sitt bästa.
SAMMANFATTNING AV RESULTAT AV BYGGNADSUNDERSÖKNINGEN AV SPÅNTAKET PÅ MATTMARS KYRKA 15 SEP 2015 av Christina Persson Hantverkslaboratoriet Demonterade spån från Mattmars kyrka På korets tredelade tak togs spån bort på den tredjedel som vetter mot söder för att närmare undersökas. Ca 55 spån på raderna 17-22 avlägsnades. Rad 1 är det nedersta spånskiftet mot takfoten. På norra sidan av långhuset togs 4 spån bort för att undersökas. De sattes sedan tillbaka. Av dessa undersöktes ungefär hälften lite närmare och data om spånen registrerades i en excelfil. Spånens ålder Kyrkans långhustak är ombyggt 1825 i sin helhet. Takstolar och rotning är från denna tid, liksom spånorna. Det finns inga spår på vinden i rotningen efter någon total omläggning av spånen. Nära sakristian kan delar av taket vara omlagt för där syns i rotningen rader av hål efter utdragna spikar. En del av brädorna är återanvända så det är lite svårt att bedöma. Sakristian har ett plåttak under nuvarande spåntak. Spånen på sakristian är antagligen lagda under 1900- talet. Undersökning av spånen från utsidan visar att enstaka spån är bytta, antagligen mer på norrsidan än södersidan men detta är inte systematiskt undersökt.
På södra sidan vittrar spånen genom solens strålning. Träet har vittrat ca 1cm. På norra sidan finns rötskador på spånen istället. Spånen torkar inte ut lika bra mot norr. Spånens mått och läggningssätt Spånen är omkring 60 cm långa. De har rundad nederdel. Spånen har i hög grad standardiserad bredd, de rör sig i spannet 140-165 mm men de flesta är 145-150 mm alltså knappt 6 tum. Spånen på södra sidan är i den tunna änden 5-6 mm tjocka och i den vittrade tjocka änden omkring 15 mm. Den ungefärliga tjockleken har syftats fram till ca 25 mm. Uppflyttet är mellan 15-20 cm så en knapp trelagerstäckning har uppnåtts. Spikningen är dold, men på några ställen tittar den fram i skarven mellan de övre spånen. Träkvalitet Spånen är tillverkade av kärnfura med väldigt täta årsringar. Mellan 20-30 årsringar per tum. Spånen har stående årsringar i väldigt hög grad. De är uttagna radiellt ur stocken. Det tyder på att det är den del av stocken som är närmast ett tvärsnitt genom stockens märg som har använts vid spåntillverkningen. Några få av de vi har undersökt har liggande årsringar. De är alltså uttagna längre ut i stocken. Spånen måste vara uttagna ur stockar som har en diameter på omkring 50 cm i brösthöjd. Kvistar förekommer, men det är relativt få som har synlig kvist på bleket. Ingen splintved har observerats. Tillverkningssätt Alla sidor på spånen är handhyvlade, både de flata sidorna och kanterna. Hyvlingen är gjord mot den tunna änden av spånet på den flata sidan. Det finns märken efter att den tunna änden på spånet har kapats med både yxa och med såg. Den nedre rundade änden har utformats med ett eggverktyg. Den rundade änden har en profilerad rundad kant som är tydligt synlig på spånen på norra sidan av långhustaket som inte är lika vittrade som på södra sidan. Det finns spår efter yxa på ovansida och undersida undantagsvis på spånen, men inte på alla spån som undersökts. Det är svårt att avgöra om det är mothugg vid hyvlingen eller yxspår ibland. Det finns inga spår efter klyvning på spånen. På två spån finns spår efter ramsåg på den flata ovansidans dolda del.
På några spån finns på kanten spår efter en rits som man huggit kilformen efter mot spånets undersida. Det indikerar att man har huggit spånets baksida till kilform medan man låtit den sågade, eller kluvna, ytan vara rak och endast hyvlat av den. På två spån finns ett inristat bomärke på spånets baksida, längst ned mot rundningen.