Stockholm 2014-11-13 Kulturdepartementet 103 33 Stockholm Ang. Institutet för språk och folkminnens beslut att flytta folkminnesarkiv från Lund och Umeå. Sveriges Hembygdsförbund vill med denna skrivelse uppmärksamma regeringen på de negativa konsekvenserna av det beslut som fattats av Institutet för språk och folkminnen att flytta arkiven från Lund och Umeå. Vi anser att det kommer att ge negativa effekter för tillgängligheten till kulturarvet. Idag har vi statliga språk- och folklivsarkiv på fyra orter i Sverige: Lund, Göteborg, Uppsala och Umeå. Dessa är viktiga för den regionala försörjningen till bl.a. hembygdsrörelsen inom respektive geografiska områden. Nu vill man från myndigheten Institutet för språk och folkminnen (förkortat ISOF), under vilken arkiven lyder sedan några år, reducera antalet på så sätt att Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund DAL, flyttas till Göteborg och Dialekt-, ortnamns-, och folkminnesarkivet i Umeå DAUM, flyttas till Uppsala. Protesterna mot detta är omfattande och möjligheterna för t.ex. hembygdsrörelsen att använda arkiven minskar drastiskt med beslutet. ISOF hänvisar till omorganisation, vilken man kallar flytt, men faktum är att denna s.k. flytt kommer att drabba Sydsveriges och Norrlands kulturarv på ett graverande sätt. Vi undrar om det verkligen handlar om nödvändiga besparingar och om bättre tillgängliggörande, så som hävdas av ISOFs ledning. Vi tror inte det! Av de ca 60 miljoner kronor som är ISOFs årliga budget kostar DAL och DAUM ca tre miljoner var. Och vad gäller tillgängliggörandet har nu DALs omfattande digitaliseringsarbete avbrutits. De mycket stora samlingarna av språk, seder, musik m.m. som finns i Lund och Umeå blir dessutom allt annat än tillgängliga utan inskolad personal som hittar i
dem, digitaliserade eller ej. På Lunds och Umeå universitet finns också de mest relevanta forskningsoch utbildningsmiljöerna för verksamheten kring DAL och DAUM. Vidare minskar möjligheterna att fånga upp yngre generationers gräsrotsengagemang kring språkets och platsernas dynamik, vilket är synnerligen olyckligt ur ett samhällsperspektiv. Den tidigare regeringen har uppvisat handlingsförlamning i frågan trots protester från riksdagsledamöter från Fp, C och Kd. Skarpa protester har också uttryckts av den förra oppositionen i en gemensam skrivelse från S, Mp och V i kulturutskottet (betänkande 2013/14 KrU1, reservation 1, punkt 7) samt i motioner och interpellationer. Vi hänvisar också till vad som sades angående dåvarande Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) när frågan var uppe 1993 (prop. 1992/93:150) samt då nuvarande ISOF skapades 2006 (prop. 2005/2006:2, SFS 2006:888, 5 ). Arkiven i Lund och Umeå befinner sig likartade situationer och vi lämnar därför en gemensam skrivelse med vardera en bilaga för Lund respektive för Umeå. De båda bilagorna A (Lund) och B (Umeå) bifogas. I enlighet med ovanstående text samt bilagorna A och B lämnar härmed Sveriges Hembygdsförbund sitt fulla stöd för att låta landets språk- och folklivsarkiv stanna kvar på respektive orter så som har önskats av riksdagspolitiker från S, Mp, V, Fp, C och Kd och som det sagts i den kommittémotion (2013/14:Kr339) där den socialdemokratiska skuggbudgeten har preciserats. Stockholm, Umeå och Lund den 13 november 2014 Birger Svanström, ordförande, Sveriges hembygdsförbund Bo Nilsson, ordförande, Västerbottens hembygdsförbund, ledamot i Sveriges hembygdsförbund Sven Jensén, ordförande, Skånes hembygdsförbund, ledamot i Sveriges hembygdsförbund Kopia har sänts till Institutet för Språk och Folkminnen.
Bilaga A. Dialekt- och ortnamnsarkivet (DAL) behövs i Lund Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL, tidigare Landsmålsarkivet LAL) har en lång tradition vad gäller språkburna kulturarv i södra Sverige. Miljontals dialektord är exempel på vad som finns lagrat i arkivet. DALs arkiv är ett engagemang för många i Sydsverige som är intresserade av hembygds- och lokalhistoria, men efterfrågas även av journalister, skolor, lantmäteri, uppdragsarkeologi, kommuner, med flera. DAL har, ända sedan verksamheten inleddes på 1800-talet, stått Lunds universitet nära. Efterhand har man också utvecklat samarbete med andra högskolor och universitet i regionen. Egen forskning bedrivs med utgångspunkt i arkivmaterialen och det geografiska ansvarsområdet (Skåne, Halland, Blekinge, Småland och Öland). Under senare år har DAL arbetat mycket med att bygga upp databaser som är tillgängliga via internet. Arbetet är långt ifrån avslutat men användbara internetregister finns idag över dialektord från Syd- och Västsverige samt över alla tillfällen då Skånska orter, ned på åkerlappsnivå, nämns i historiska källmaterial: Syd- och västsvensk dialektordsdatabas http://www.sofi.se/4839 och Skånsk ortnamnsdatabas http://dal2.isof.se/soda/sokortnamn.aspx?db=lund. Planer finns också på att med hjälp av DALs nätverk inom hembygds- och museivärlden bygga ut ortnamnsdatabasen så att också de register som finns över grannlandskapens ortnamn kan nå samma standard och användbarhet som det skånska. Från Skånes hembygdsförbunds sida anser vi att DAL är viktigt för förbundet med dess 98 medlemsföreningar och drygt 34 000 medlemmar. Vi önskar att DALs fortsatta existens garanteras i myndighetsinstruktioner och budget eller på så sätt att DAL förs över till Lunds universitet, så som det föreslagits av universitetet.
Våra argument för att behålla DAL i Lund sammanfattar vi i följande fem punkter: 1. Kulturarvskompetens behövs i regionen. Tillgången till sådan garanteras bäst genom ett bemannat arkiv. 2. Kunskapskontinuitet måste säkras. Detta sker bäst genom kunskapsöverföring och utbyte av insatta personer på plats, vilka har etablerat goda kontakter med avnämnarna. 3. Digitalisering är inget slutmål. Nyinsamling ska kunna engagera allmänhet, forskare och kulturinstitutioner. Materialen, både gamla och nya, ska levandegöras av insatt personal. 4. Befintliga kunskaps- och förmedlingsmiljöer måste bibehållas och utvecklas. Initierade personer kan tillsammans med personal skapa viktiga nätverk. 5. En nedläggning av DAL skulle innebära förstörelse av mycket långsiktiga investeringar; statliga medel har byggt upp verksamheten i över hundra år och den skulle raseras vid en flytt. Lund den 21 oktober 2014 Sven Jensén Ordf. Skånes hembygdsförbund
Bilaga B Regional närvaro för Dialekt- och ortsnamnsarkivet (DAUM) behövs i Umeå. Omlokalisering av verksamheten vid Dialekt. Ortsnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM) till Uppsala har fått många att protestera. DAUM ansvarar i dag för finska, melinkieli och samiska som är minoritetsspråk, men även ljud- och bildinspelningar som rör dialekter inom de geografiska områden som de verkat. I press, media och genom skrivelser har närmaste berörda institutioner, myndigheter, organisationer, och universitet har man funnit starka skäl för att DAUM:s samlingar bör finnas kvar i Umeå. Från en bred allmänhet med stort intresse för lokalhistoria och släktforskning har uttryckt liknande oro för omlokaliseringen. Här kommer några av de argument som hembygdsrörelsen även instämmer i - l dialekt, ortsnamns- och folkbildningsarkivet i Umeå DAUM, finns ett viktigt arkivmaterial som rör hela övre Norrland. Det har sin bakgrund i det insamlingsarbete, som bland annat drevs från Västerbottens museum i början av 1950-talet genom Folkmåls- och folkminnesundersökningen i övre Norrland. - Källmaterialet handlar om språk, såväl samiska som svenska ortsnamn, dialekter, seder och bruk. Det är mycket viktigt förutom av forskare även för folkrörelser. Samverkan sker många gånger mellan dessa. - Det muntliga berättandet är djupt förankrat och självskriven verksamhet inom hembygdsrörelsen i Västerbotten. I Skellefteå genomförs årliga Berättarfestivaler som lockar medverkande från hela Sverige men under senaste åren även från andra länder. I länet finns många som har stort behov av nära samverkan, ex berättarantikvarie vid Västerbottens museum. Dessa har en vana att lämna dokumentation till DAUM liksom att nyttja det som redan finns. - I ett norrländskt perspektiv är närheten till samlingarna och dess brukare i de fyra nordligaste länen en viktig fråga. Mycket stor del av arkivmaterialet har lämnats till DAUM, eftersom uppgiftslämnarna då varit förvissade om att deras material skulle finnas kvar i övre Norrland. - Tillgängligheten minskar och en kompetens och engagerad personal kopplad tillsamlingarna, riskerar att skingras. Sammanfattningsvis vill Västerbottens läns hembygdsförbund med 64 föreningar och 6.000 medlemmar framföra följande skäl för att DAUM bör finnas kvar i Umeå
1. Arkivet ligger mycket strategiskt till för de 4 nordligaste länen för samverkan mellan föreningar och arkiv 2. Det finns ett uppbyggt nätverk, som har varit viktigt med tanke på de långa reseavstånden. (de fyra nordligaste länen utgör c:a 50% av Sveriges totala yta 3. Berättandet är självskriven del inom vår hembygdsrörelse och då är det genom att få och ge som båda blir vinnare. Arkivet kommer då även att få tillgång till allt fler inspelningar i ljud och bild. Hembygdsrörelsen och då finns behov av ett arkiv 4. Många projekt har kunnat dra nytta av närheten till DAUM och den kompetensen behövs och då inte minst inom de områden som DAUM verkar. 5. Hembygdsrörelsen vill och kan bidra med dokumentation i samverkan med DAUM 6. Hembygdsrörelsen behöver ha tillgång till inspelningar folkets kulturarv men även det som forskare har bidragit med. Umeå den 13 oktober 2014 Bo Nilsson Ordf. Västerbottens läns hembygdsförbund