Reseberättelse Cyklandes på dammiga, hårda vägar omgärdade av låga hus i den avgasmättade morgonluften. Jag och Santiago - och duvor, hundar och morgontrötta invånare. Sista biten fram till universitetet gick genom en park där luften var skönare att andas. Ständigt förföljd av empanada-doften och oljudet från motorvägen. Genom de öppna bilfönstren skrålade cumbia-rytmer som motvilligt gick att vänja sig vid och tillsist, efter en termin, sakna. För ett år sedan hade jag ingen aning om det liv jag skulle komma att få här eller om de upplevelser jag skulle få vara med om. Jag heter Olivia Krakau och läste första terminen av det tredje året på utbytesuniversitetet Universidad de Chile i Santiago. Jag går programmet Energi- och Miljö på KTH med inriktningen Hållbar Energiteknik. I hjärtat av Santiago Varför jag valde att byta ut det rätt bekväma livet i Stockholm mot någonting för mig helt okänt var främst för att jag hade möjligheten. Jag ville förbättra den spanska jag lärt mig i gymnasiet och uppleva hur livet kan vara på en annan plats i en annorlunda kultur. En möjlighet som de flesta inte får. Då jag bestämt mig och blivit antagen började processen med kursval, att översätta kursbeskrivningar från spanska och att matcha innehållet med de svenska kurserna. Processen var rätt tidskrävande, men tillsist var det klart och det var bara att ge sig av. Trodde jag. Plötsligt, mitt under sommarlovet, kom ett besked om studentstrejk och att utbytesstudenter rekommenderas att stanna hemma. Väskan stod packad i hallen och jag började tvivla på om jag verkligen ville åka. Om det var värt allt krångel. Efter några veckor kom räddningen från ett helt oväntat håll. Chile vann fotbollsturneringen Copa America och till och med de ilsket strejkande studenterna mjuknade och ägnade sig åt viktigare saker. Som Pisco och carretes (se chilensk ordlista på sista sidan). Strejken gjorde att terminen sköts upp med fem veckor. Jag hade i förväg ordnat ett boende via hemsidan www.compartodepto.com, så då jag anlände på flygplatsen väntade en namnskylt och en taxi. Till skillnad från Stockholm är boende ingen bristvara i Santiago. Jag skulle bo med två chilenska tjejer i min ålder i den lite ruffigare kommunen San Miguel. När jag kom fram visade sig boendet vara en helt nybyggd lägenhet med pool och gym i ett lugnt barnfamiljsområde. Jag blev dock varnad att inte bege mig längre söderut i kommunen. Områden som istället rekommenderas för utbytesstudenter är bland annat Providencia och Las Condes. Men jag hade tur. Mina rumskompisar var helt underbara personer och även hängivna marxister med politiskt laddade magneter på kylskåpet.
Min lägenhet Efter några dagar började aktiviteter för de nyanlända utbytesstudenterna på universitetet. Utöver asados, att lära känna varandra och upptäcka vårt nya campus fick vi också registrera oss och skaffa chilenska id-kort. Detta skulle göras så tidigt som möjligt och innebar att först besöka den centrala polisstationen och därefter Civilregistreringen som förstås låg långt därifrån. Eftersom vi, på grund av strejken, hade fem veckors ledighet beslöt jag att tillsammans med fyra andra utbytesstudenter resa norrut. Vi reste med buss till staden San Pedro de Atacama som ligger i världens torraste öken. Här sammanträffade vi med några andra utbytesstudenter vi lärt känna och badade i varma källor bland annat. Vi fortsatte resan med jeep genom Bolivias orealistiskt vackra ökenlandskap och lärde oss alla låttexter utantill i den spellista som gick på repeat ur jeepens högtalare. Laguna Colorada i Bolivia
Resan fortsatte upp genom Bolivia, till La Paz, Isla del Sol och slutligen till det magiska Machu Picchu. Machu Picchu Att åka tillbaka till Santiago och komma in i vardagen var både skönt och omvälvande. Jag hade valt kurser som skulle motsvara Teknisk Strömningsmekanik och Värmeöverföring samt kurserna Kärnkraftsteknik, Introduktion till Solenergi och Latinamerikansk Folkmusik på utbytesuniversitetet och även Förnybar Energiteknik på distans från KTH. Det gick förvånansvärt fort att komma in i språket på föreläsningarna, främst tack vare hjälpsamma klasskompisar som visade hur allt gick till och kunde repetera oklarheter. Den chilenska spanskan är väldigt annorlunda från den gymnasiespanska jag haft med mig från Sverige. Mina rumskompisar var till stor hjälp och svarade alltid på förvirrade frågor kring vissa ord eller uttryck. I efterhand skulle jag inte rekommendera att läsa Strömningsmekanik på spanska, men med mycket kaffe och vilja gick det. Föreläsningarna var väldigt teoretiska och det fanns få övningstillfällen. Extentor med lösta tentatal var en raritet och kurserna hade väldigt många delmoment med laborationer, prov, inlämningsuppgifter och kontrollskrivningar. Tempot var väldigt högt. I många av kurserna stod kontrollskrivningarna för 60% av betyget och tentan för 40%. Om man efter detta blivit godkänd (fått 4 eller högre i betyg), lades betygen från övriga examinationsmoment till. Universidad de Chile
Universidad de Chile är tillsammans med Universidad Catolica känt för att vara de mest prestigefyllda universiteten i Chile. Att studera är dyrt och de flesta elever kommer från välbärgade familjer som bor i finare områden i Santiago. Klasskillnaderna och inkomstklyftorna är stora i landet, vilket många studenter vill förändra, bland annat genom att strejka och kräva gratis utbildning. Det är vanligt att som student vara politiskt aktiv och då oftare åt det rödare hållet. Huvudbyggnaden med gratis gym och pool för alla studenter Under terminen gjorde jag mindre resor till stranden och grannstaden Valparaiso tillsammans med andra utbytesstudenter. Elever på universitetet anordnade aktiviteter nästan varje helg - bergsvandring, museibesök, stadsvandringar eller grillningar på stranden. Bland utbytesstudenterna anordnades också många middagar och pooldagar på respektive hustak. För att hinna med studierna blev självdisciplinen viktig. Rooftop asado Terminen gick fort och då den hektiska tentaveckan var över kunde jag pusta ut. Min familj hälsade på och tillsammans reste vi till södra Chile. Landet har en unik geografi och natur från öknar i norr till sjöar, vulkaner och berg i söder.
Torres del Paine Jämfört med andra länder i Sydamerika är Chile tryggt och välfungerande. Chilenarna är påtagligt vänliga och omtänksamma personer. Landet liknar USA med de stora bilarna, vägarna och städernas uppbyggnad. Dock är det fattigare på många platser och klasskillnaderna tydligare. På gatorna går hundar och katter lösa och det är mer kaotiskt än det svenska samhälle jag är uppvuxen i. Det är fullt med duvor och människor som strövar oberäkneligt på trottoarerna och män från de lägre samhällsklasserna som ropar efter en. I början fick jag öva mitt tålamod, men efter några månader lärde jag mig att väja med cykeln och välja de vägar som kom att bli mitt Santiago. Att åka på utbyte är i verkligheten inte så enkelt som att bara åka. Det kräver en hel del arbete och vilja och kan ibland kännas väldigt tufft. Dock blir belöningen desto större och upplevelserna starkare då utmaningen klaras av. Möten med inspirerande människor som man aldrig träffat annars och att få besöka okända, storslagna platser gör det värt besväret. Så åk bara! Inte alla har möjligheten. Olivia Krakau okrakau@kth.se 6/1 2016 Chilensk ordlista Empanadas typisk sydamerikansk pirog Cumbia rytmisk musikstil Pisco - chilensk spritdryck Carrete - fest Asado - BBQ