En sensommarvecka i norra Tyskland hösten 2014. Fredagen den 26 september är det brått hem från arbetet. Nu finns i tankarna bara avfärden med husbilen ner genom Danmark till Tyskland. Allt är klart och av erfarenhet vet jag att vi inte ska passera Köpenhamn för tidigt på eftermiddagen, med risk för köbildning som det kan bli utanför storstäder. Vi rullar lätt förbi Köpenhamn vid sextiden på kvällen och stannar på en rastplats för att äta medhavda baguetter. Mörkret smyger sig på och vi passerar några vägarbeten på väg ner mot Rödbyhavn. Det är lite knixigt när vi ska över på andra väghalvan och där finns även en stängd avfart. Mot oss kommer en personbil som helt missbedömt skyltningen och kör mot trafiken. Rena vänstertrafiken för honom och vi kan bara hoppas att han förstår sin situation och vänder bilen. Vi får känslan att han mest undrar över varför alla vi andra kör på fel sida av vägen. Jag berättar det hela vid färjeläget och damen i kassan ringer omedelbart och anmäler händelsen. En timme senare är vi i Tyskland med siktet inställt på Heiligenhafen som nästan alltid blir första uppehållet när vi åker söderut. Det är gott om parkeringsplatser på ställplatsen och vi hittar lätt en bra plats i mörkret. Lördagen den 27 september och jag är den som är först uppe för att gå in till stan och köpa nybakade frallor. Vid frukosten tittar vi ut genom husbilsfönstret och ser en helt ny byggnad. Vi konstaterar att en bagare har slagit upp ett helt nybyggt Bäckerei bara 50 meter från husbilen. Detta såg vi inte i mörkret kvällen innan men jag konstaterar med glädje att denna fadäs har gett mig ledningen i stegräknaren som jag har i mobilen. Detta måste naturligtvis Kerstin snabbt reparera. Där står jag med morgondisken och Kerstin tar med sig sin mobiltelefon och kamera på en promenad.
Vi lämnar Heiligenhafen och bestämmer att något Moseldal skall det inte bli denna gång. Det är lika varmt i norra Tyskland som söderut. Vi passerar Hamburg och letar oss fram till Südsee camp, som får bli vårt nästa stopp. Det är en Top-Platz intill en stor camping. En del uppskattar inte eleganta ställplatser som har allt, men vi gillar dem. Allt finns och till en överkomlig peng. De borde vara förebilder hur det skulle kunna vara i Sverige. Cyklarna plockas fram och färden går till en närbelägen by. Vi möter varken en öl eller vinfestival utan hamnar mitt i en honungsfestival. Det är en livad och trevlig festlighet som avslutas med en god middag på krogen mitt i den lilla byn.
Söndagen den 28 september blir en dag som sätter avtryck i hela vår fortsatta resa. Vi kör lite planlöst söderut när jag plötsligt får se skylten Bergen-Belsen och förstår direkt vad som ligger några kilometer bort. Det blir ett kort rådslag i husbilen som mest liknar en monolog från min sida men detta vill jag inte missa, nu när vi är så nära. Kerstin ger vika med hopp om att det inte skall bli allt för dystert. Det är med viss anspänning vi vänder husbilen och gör ett besök vid denna minnesplats. Vi parkerar husbilen och går tysta mot det stora museet. Här finns ett koncentrationsläger från det nazistiska Tyskland. Omkring 70 000 människor dog i detta läger. Anne Frank och hennes syster Margot avled här i mars 1945. De brittiska trupperna befriade lägret den 15 april 1945. De allierade hade vetskap om sjukdomar som härjade i lägret men var inte mentalt förberedda av den syn som mötte dem. Cirka tiotusen lik låg helt öppet över hela lägret och det tog en månad att begrava alla i stora massgravar.
Färden fortsätter framåt kvällningen till Celle som är en vacker och pittoresk stad med hundratals korsvikeshus. Här vandrar vi runt på söndagskvällen och övernattar på en stor enkel ställplats som ligger nära centrum och dessutom är gratis. Måndagen den 29 september börjar vi dagen genom att gå än en gång i Celles centrum. Denna promenad tar flera timmar och jag slutar aldrig förvånas hur Kerstin kan hitta så många intressanta affärer. Till sist blir det en lunch på en uteservering som gör oss mätta och belåtna.
Vi lämnar Celle på eftermiddagen, förflyttar oss några mil och hittar en fin småbåtshamn längs Elbe- Seitenkanalen. Det finns en ledig ställplats kvar så ibland har man tur. Vi tar fram våra utemöbler och vandrar ner till kanalen. Här blir vi sittande och dricker kaffe. Kerstin stickar och jag spanar efter flodpråmar. Så skulle vi kunna sitta länge. Är det så här vi ska leva om några år som pensionärer? Kanske, det är i alla fall några timmars skön och avslappnande vistelse vid kanalen.
Tisdagen den 30 september rullar vi vidare. En skylt vid vägen med ordet Grenzestation blir vårt nästa stopp. Här finns ett litet museum som tyvärr är stängt. En dam kommer ut från ett närliggande hus och frågar om vi vill gå in. Ja gärna, svarar jag och tackar för hennes vänlighet samtidigt som jag betalar 2 Euro/person och växlar några vänliga fraser med henne. Attans att man inte kan prata obehindrat tyska. Jag förstår henne hyfsat, men varför ska det vara så svårt att minnas inlärda tyska ord från skolan?
Färden fortsätter till Tangermünde som är en liten mysig medeltidsstad med en välbevarad stadsmur. Vi vandrar runt och äter en god middag på en restaurang som erbjuder Deutsche Küche und Fischgerichte. Jag väljer som vanligt en kötträtt och Kerstin får sin fisk. På kvällarna tittar vi på tysk tv. Just denna vecka är det olika dokumentärer om livet i öst och väst. Förklaringen till detta är att det är Tysklands nationaldag den 3 oktober som firas till minne av att återföreningen mellan Öst och Västtyskland. Vi ser bland annat ett program om dramatiska flykter till väst. Ett annat program handlar om den gigantiska luftbron till Västberlin när Sovjetunionen stängde av tillfartsvägarna från Västtyskland. Vi tittar också på hur Berlinmuren uppfördes med DDR s officiella förklaring att den byggdes för att slippa infiltratörer från väst. Hur många trodde på denna förklaring? Till sist men inte minst visas Berlinmurens fall. DDR-ledningen började förlora greppet om folket och för att lugna alla sa en pressad politbyråmedlem i en tv-sänd presskonferens att gränsen skulle öppnas. På frågan från en journalist när detta skall ske så blev svaret Genast. Folk krävde omedelbart att gränsövergångarna skulle öppnas och muren föll. Onsdagen den 1 oktober rullar vi vidare på tyska landsvägar och det är mer än 20 grader varmt. Vi drar oss norrut till en ny Top-Plats som ligger i Oranienburg några mil norr om Berlin. Det är en fin ställplats som har en ren och fin servicebyggnad.
På cykelavstånd ligger det ökända koncentrationslägret Sachsenhausen så vi beger oss dit. Det är inte lätt att återge dessa grymheter med några korta rader. Här blir vi mest berörda av de dödsmarscher som lägerfångarna tvingades genomföra när nazisterna evakuerade koncentrationslägren på grund av de annalkande sovjetiska och allierade trupperna under vintern och våren 1945. En stor del av fångarna i dessa vandrande kolonner avled av svält och utmattning eller sköts till döds.
Torsdagen den 2 oktober är vårt mål en ställplats lite längre norrut som en tysk kvinna har rekommenderat oss. Jag har lovat Kerstin att vi inte ska besöka några fler koncentrationsläger men det blir nu inte så. Bara en kilometer från den tänkta ställplatsen ligger koncentrationslägret Ravensbrück som i huvudsak var ett läger för kvinnor och som kom från 40 olika länder. Här kan vi bland annat ta del av historien om de vita svenska bussarna. Skolklasser och andra grupper vandrar runt och det finns mycket information att ta del av. Vi stannar inte på den tilltänkta ställplatsen. Vi känner att den ligger för nästgårds utan kör vidare till staden Neustrelitz som ligger vid en insjö. En mycket välordnad enkel ställplats med bra service i hamnkontoret.
Det är trivsam miljö vid hamnen och på kvällen äter vi en god middag. Här kan vi gärna stanna en natt till och kanske cykla en runda men veckan går mot sitt slut. På kvällen beställer vi färjebiljett över Internet. Enkelt och smidigt med vår SIM-kortsticka från Vodafone.de Fredagen den 3 oktober och allt är stängt i Tyskland. Idag är det Tysklands nationaldag. Vi kör till Stralsund och parkerar på den fina Top-Platzen där vi tidigare övernattat några gånger. Cyklarna plockas ner från husbilen och det blir ett trevligt besök inne i staden.
Lördagen den 4 oktober och nu tar vi det lugnt på förmiddagen. Vi går över gatan till en husbil/husvagnsfirma och kollar på husbilar. Efter lunch kör vi till färjeläget där vi gör lite inköp i Stenalines Bordershop. I väntan på att köra ombord på färjan tittar vi på tullpolisen som letar efter något men de verkar inte få någon utdelning på sitt sökande. Vi passar på att njuta av det fantastiska sensommarvädret som vi har haft hela veckan innan vi kör ombord på färjan. Vi får en lugn överfart till Trelleborg. Vid tio-tiden på kvällen är vi åter hemma igen efter en tänkvärd vecka. Jag blir påtagligt tårögd när jag läser mina rader och tänker tillbaka på vår semestervecka. Våra besök i tre koncentrationsläger tar fäste i minnet för alltid. Andra världskrigets fasor är fruktansvärda. Det skänker eftertanke och hopp om att det aldrig händer igen. Vid tangentbordet Jens Jernmark