Basfakta Officiellt namn Republiken Polen/Rzeczpospolita Polska Huvudstad Warszawa (1,8 miljoner invånare) Yta 312 685 km² Folkmängd 38 miljoner (2017) Språk polska Befolkning polacker 98,7 % ukrainare 0,6 % övriga 0,7 % Religion katoliker 90 % (ca 40 % går regelbundet i kyrkan, ca 30 % oregelbundet), övriga religioner 8 %, bl.a. ortodoxa kristna (1,3 %) och protestanter (0,3 %) Födelsetal 10,9 födslar/1000 invånare 1,3 barn/kvinna (2017) Nationaldag 3 maj (Konstitutionen 1791) 11 november (Polen återuppstod som stat 1918) Politik Statsskick Parlamentarisk republik
Statschef Andrzej Duda Regeringschef Mateusz Morawiecki (PiS/ECR) Utrikesminister Jacek Czaputowicz (PiS/ECR) Regeringsparti Lag och Rättvisa (PiS/ECR) Parlament Tvåkammarsystem: Sejmen (underhuset): 460 mandat Senaten (överhuset): 100 mandat Partier i parlamentet Lag och rättvisa (PiS) 237 mandat Medborgarplattformen (PO) 136 mandat Kukiz'15 29 mandat Moderna partiet (Nowoczesna) 28 mandat Polska Folkpartiet (PSL) 16 mandat Fria och Solidariska (WiS) 6 mandat Oberoende parlamentariker 9 mandat Tyska minoriteten 1 mandat Presidentval senaste: maj 2015 nästa: sommaren 2020 Parlamentsval senaste: oktober 2015
nästa: hösten 2019 Ekonomi Valuta złoty, PLN (1 złoty = 100 groszy) = ca 2,50 SEK BNP 465,5 miljarder EUR (Eurostat, 2017) BNP per capita 12 100 EUR (Eurostat, 2017) BNP-tillväxt 4,6 % (2017) Arbetslöshet 4,4 % (Eurostat, februari 2018) Konsumentprisindex 1,3 % (mars 2018) Kärninflation 1,2 % (15 % trunkerade medelvärdet, mars 2018) Budgetunderskott 2,5 % av BNP (Eurostat, 2016) Statsskuld 54,1 % av BNP (Eurostat, 2016) Valutareserv 94,6 miljarder EUR (december 2017) Total import av varor 203,3 miljarder EUR (2017) Total export av varor 203,7 miljarder EUR (2017) Total import av tjänster 31 miljarder EUR (2016) Total export av tjänster 45 miljarder EUR (2016) Bytesbalans - 1 procent av BNP (2016) (treårsmedelvärde)
Viktigaste handelspartners Tyskland: cirka 25,9 % av export och 21,6 % av import Därefter: Tjeckien, Storbritannien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Ryssland, Sverige (cirka 2,8% av export), Spanien, USA och Kina. Viktigaste exportprodukter Industriprodukter, råvaror, livsmedelsprodukter, elektromekaniska och kemiska produkter, transportutrustning Bistånd ca 628 miljoner EUR (2016) Prioritetsländerna för Polens utvecklingssamarbete är Vitryssland, Ukraina, Georgien, Moldavien, Senegal, Etiopien, Tanzania, Kenya, Palestina och Myanmar. Större delen av biståndet utbetalas främst via EU:s biståndsprogram och genom multilaterala avtal. Energikällor Icke-förnybara energikällor utgör ca 91 % av energimixen (fasta bränslen ca 49, olja ca 27, gas ca 15 procent). Förnybara energikällor utgör endast ca 9 % (varav ca 7 utgör biomassa och förnyelsebara avfall). (Eurostat 2016) Sveriges förbindelser med Polen: De bilaterala relationerna mellan Sverige och Polen fortsätter att präglas av starka samhälleliga, ekonomiska och kulturella band. Inom EU samarbetar Stockholm och Warszawa inom exempelvis östpolitiken, det Östliga partnerskapet och Östersjöstrategin. Det bilaterala samarbetet på försvarsoch säkerhetsområdet är nära. Det svenska stödet till den demokratiska oppositionen under kommunisttiden finns fortfarande i färskt minne liksom det omfattande utvecklingssamarbetet under åren 1989 till början av 2000-talet som
bl.a. omfattade stöd till EU-integration, miljö, energieffektivisering, lokalt självstyre och reformering av pensionssystemet. Besöksutbytet mellan våra länders regeringar och parlament är omfattande, både på politisk och tjänstemannanivå. Statsminister Stefan Löfven besökte Polen i mars 2015 för bilaterala samtal, i juli 2016 i samband med NATO-toppmötet och senast i juni 2017 för bilaterala överläggningar. President Andrzej Duda besökte Stockholm i november 2016. I november 2017 besökte dåvarande premiärminister Beata Szydlo Sverige för att delta i EU:s sociala toppmöte i Göteborg. Sverige har ambassad och kontor för Business Sweden i Warszawa och honorärkonsulat i Katowice, Kraków, Szczecin, Wrocław och Gdańsk. Polen har ambassad i Stockholm och honorärkonsulat i Halmstad. Polen är för Sveriges del en relativt stor och växande marknad den största i Central- och Östeuropa. Den svensk-polska handeln har mer än fördubblats sedan 2004, men det finns fortfarande stort utrymme för ytterligare ökning av exporten. Enligt svensk statistik uppgick den bilaterala varuhandeln under 2016 till 83 miljarder SEK, varav svensk export till Polen till knappt 39 miljarder SEK och polsk export till Sverige drygt 44 miljarder SEK. Detta är en ökning från 2015 då handeln omsatte 76 miljarder SEK. De svenska investeringarna i Polen har under de senaste åren fortsatt öka, om än i lägre takt, trots att Polen inte längre är ett utpräglat lågkostnadsland. Idag uppskattar de svenska investerarna bland annat den kvalificerade arbetskraften, närheten till den europeiska slutmarknaden samt efterfrågan på den stora inhemska polska marknaden allt detta i kombination med ett gynnsamt kostnadsläge. Det finns idag cirka 400 svenska företag representerade på den polska marknaden. Några exempel är IKEA, Skanska, Electrolux, Husqvarna, Volvo, Scania, Ericsson, Oriflame, Jula, H&M och KappAhl men även banker som Handelsbanken och SEB. Utöver dessa har också en lång rad små- och medelstora företag investerat i Polen. De branscher inom vilka svenska företag satsat mest är energisektorn, byggbranschen samt i tillverkningsindustrin (inklusive underleverantörer till framförallt fordonsindustrin). På senaste tiden har tjänstesektorn och detaljhandeln utvecklats starkt. Enligt svenska företagsledare i Polen ger den polska marknaden höga vinstmarginaler relativt andra marknader, särskilt i den kraftigt växande tjänstesektorn.
Svensk-Polska handelskammaren har sitt huvudkontor i Stockholm och i Warszawa finns Scandinavian- Polish Chamber of Commerce med cirka 300 medlemsföretag från de nordiska länderna, varav ca 140 är svenska. Polsk-svenska handelskammaren med säte i Gdańsk har ett 70-tal medlemmar. Ambassaden uppskattar att det finns några tusen fast boende svenskar i Polen, varav flera hundra i Warszawa. Uppemot 100 000 polacker lever i Sverige. Polsk-svenska samarbetsdeklarationen Under det svenska statsbesöket till Polen 2011 manifesterades de allt närmare svensk-polska relationerna genom att de båda ländernas dåvarande utrikesministrar undertecknade en deklaration om samarbete inom strategiskt viktiga områden mellan Polen och Sverige (Declaration on Political Cooperation in Areas of Strategic Importance between Poland and Sweden) Samarbetsdeklarationen kompletteras med ett dokument (Background Paper on Polish-Swedish Cooperation in Areas of Strategic Importance) som närmare beskriver konkreta samarbetsområden inom Östersjöregionen, EU-frågor, utrikes- och säkerhetspolitiken, energi, miljö, handel m.m. Deklarationen har bekräftats av båda ländernas nyvalda regeringschefer efter parlamentsvalen 2014 och 2015 och arbete pågår med en ny uppdatering. Polen idag Polen är en republik. Parlamentet har två kamrar, Sejmen där det egentliga lagstiftningsarbetet sker och Senaten som närmast har en kontrollfunktion. Sejmen har 460 ledamöter som väljs i direkta, proportionella val och Senaten 100 ledamöter som väljs i enmansvalkretsar. Mandatperioden är 4 år för båda kamrarna. Presidentval äger rum vart femte år. Lag och Rättvisa (PiS) segrade i parlamentsvalen i oktober 2015 och bildade en majoritetsregering. Mateusz Morawiecki är premiärminister. Andrzej Duda är landets president sedan i augusti 2015. Sedan 1994 har den polska ekonomin utvecklats mycket snabbt och övergången från planhushållning till marknadsekonomi har, trots genomgripande förändringar, gått relativt smidigt. Polens ekonomi är bland de starkaste i dagens EU. Det har manifesterats genom en årstillväxttakt på 1 5 procent genom hela finanskrisen, och toppnoteringar på omkring 7 procent under 2000-talet. Det finns utrymme för fortsatt tillväxt, då Polens BNP per capita motsvarar drygt två tredjedelar av EU-genomsnittet. Polens
ekonomiska fundament är relativt stabila, också tack vare att landet har genomgått omfattande strukturella reformer under början av 1990-talet. Den polska ekonomin har idag en stor privat sektor där majoriteten av företagen är små och medelstora. Det finns samtidigt kvar ett relativt stort antal statliga företag. Den 1 mars 1999 blev Polen medlem av NATO och den 1 maj 2004 av EU. Därmed har landets grundläggande säkerhetspolitiska ambitioner uppfyllts. Det transatlantiska partnerskapet är en viktig grundpelare i utrikes- och säkerhetspolitiken. Polen ser Nato och ytterst USA som garanter för fred och säkerhet i Europa och är en ivrig förespråkare av nära transatlantiska relationer. Vad gäller relationerna till grannländerna är de med Tyskland de mest betydelsefulla, inte bara av politiska skäl, utan också av ekonomiska. Tyskland är Polens utan jämförelse största handelspartner. Utvecklingen i Polens östra grannländer Ryssland, Ukraina och Vitryssland är av stor betydelse för Polen. Relationerna med Ryssland är komplicerade av såväl historiska som nutida skäl. Utvecklingen i Ukraina och Vitryssland är också av största betydelse för Polen och tillsammans med Sverige tog Polen 2008 initiativ i EU till det Östliga partnerskapet, en process som syftar till att främja ett närmande till EU för sex östeuropeiska länder: Ukraina, Moldavien, Vitryssland, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan Stödet för EU är starkt i Polen och har enligt opinionsundersökningar ökat efter EU-medlemskapet 2004 (omkring 80 %). EU är viktigt för polacker, framför allt den fria rörligheten, det ekonomiska stödet genom strukturfonderna och som ekonomisk handelspartner. Polen är det medlemslandet som tar emot mest stöd från EU:s struktur- och sammanhållningsfonder. Både den polska regeringen och det polska samhället presenterar dock en hård linje angående migrationsfrågor och motsätter sig en tvingande aspekt av den europeiska omfördelningsmekanismen. Polens globala engagemang är fortfarande relativt modest men ökar i omfattning. Polen har under det senaste årtiondet påbörjat och allt tydligare arbetat för en öppning mot nya marknader globalt, särskilt i Asien och i Afrika. Det polska biståndet fokuserar på reformstöd i EU:s närområde. Polen är en invald medlem av FN:s säkerhetsråd 2018 2019. Polen och Sverige delar visionen om Östersjöregionen som ett hållbart tillväxtområde och Polen har aktivt verkat för att EU:s Östersjöstrategi ska ges konkret innehåll. Miljöskadorna i Östersjön är något som både Sverige och Polen vill motverka, däremot står våra länder långt ifrån varandra när det gäller EU:s klimat- och energipolitik. Polens kolberoende är huvudanledningen till Polens inställning till EU:s
klimatpolitik och ambition att minska utsläpp. För Polen är försörjningstrygghet det viktigaste inom energipolitiken, även om man förutser att kolets andel av energimixen gradvis kommer att minska. EU:s energiunion är ursprungligen ett polskt initiativ som landet fortsätter att främja. Polens regering Mateusz Morawiecki, premiärminister Beata Szydlo, vice premiärminister Piotr Glinski, vice premiärminister och kulturminister Jarosław Gowin, vice premiärminister och forskningsminister Teresa Czerwinska, finansminister Jadwiga Emilewicz, minister för företagande och teknologi Jerzy Kwiecinski, minister för investeringar och utvecklingsfrågor Jacek Czaputowicz, utrikesminister Mariusz Blaszczak, försvarsminister Joachim Brudzinski, inrikes- och administrationsminister Zbigniew Ziobro, justitieminister Krzysztof Tchórzewski, energiminister Krzysztof Jurgiel, jordbruksminister Anna Zalewska, utbildningsminister Lukasz Szumowski, sjukvårdsminister Witold Bańka, idrottsminister
Elżbieta Rafalska, arbetsmarknadsminister Henryk Kowalczyk, miljöminister Andrzej Adamczyk, infrastrukturminister Marek Zagorski, digitaliseringsminister Marek Gróbarczyk, minister för maritim ekonomi Michal Dworczyk, kanslichef för ministerrådet Mariusz Kamiński, minister med samordningsansvar för underrättelse- och säkerhetstjänsterna Konrad Szymański, minister i premiärministerkansliet med ansvar för EU-frågor Beata Kempa, minister i premiärministerkansliet med ansvar för humanitära frågor Joanna Kopcinska, regeringens talesperson Kort historisk bakgrund Bildandet av en polsk stat räknas allt som oftast till år 966 då landet kristnades under kung Mieszko den förste. År 1386 ingick Polen i en union med storhertigdömet Litauen och Polen-Litauen hade sin största geografiska utbredning under 1400-talet, då samväldet sträckte sig från Östersjön i norr till Svarta havet i söder. I slutet av 1700-talet delades ett starkt försvagat Polen mellan Ryssland, Österrike och Preussen. Efter en tredje delning 1795 upphörde landet att existera som självständig stat. I fredsuppgörelsen efter första världskriget 1918 återupprättades, efter 123 år, den polska staten. Statsöverhuvud blev ledaren för befrielsekampen, marskalk Jozef Piłsudski. I och med Tysklands angrepp på Polen den 1 september 1939 (och Sovjetunionens anfall den 17 september 1939) inleddes det andra världskriget. Polen blev skådeplatsen för stora delar av kriget och drabbades mycket hårt. De mänskliga, ekonomiska och materiella förlusterna var enorma. Krigsslutet 1945 ledde även till att Polens gränser ändrades varvid man erhöll delar av östra Tyskland som kompensation för stora områden i östra Polen som gick förlorade. Stora folkförflyttningar ägde rum och från att ha varit ett flernationellt land, blev Polen en monoetnisk nation.
Efter kriget inleddes en sovjetisering av Polen som pågick fram till 1989. Kommunistpartiet styrde med stöd från Moskva och ett planekonomiskt system tillämpades efter sovjetisk modell, dock med undantag för jordbrukssektorn. Motståndet mot regimen organiserades under den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet med dess ledare Lech Wałęsa och under 1980-talet började vissa förändringar att äga rum. Rundabordsförhandlingarna mellan regimen och Solidaritet 1989 ledde till en överenskommelse om delvis fria val, som vanns med stor majoritet av oppositionen. Året därpå upplöstes kommunistpartiet och Lech Wałęsa blev landets förste demokratiskt valde president. Planekonomin ersattes av ett marknadsekonomiskt system. Utvecklingen sedan kommunismens sammanbrott har präglats av många regeringsskiften, samtidigt som den parlamentariska demokratin och marknadsekonomin har konsoliderats. Efter 10 respektive 15 år av svåra och omfattande reformer blev Polen dock medlem i Nato (1999) och i EU (2004) vilket har bekräftat landets transatlantiska och europeiska identitet. Parlamentsvalet hösten 2011 innebar att en polsk regering för första gången lyckades bli omvald, medan parlamentsvalet hösten 2015 innebar att ett parti för första gången lyckades bilda enpartiregering med egen majoritet i parlamentet. Flygkatastrofen i Smolensk den 10 april 2010 innebar att nästan 100 personer, däribland många politiska och militära ledare såsom dåvarande presidenten Lech Kaczyński, omkom. Polen klarade dessa svåra förluster på ett imponerande sätt. Olyckan är dock fortfarande en källa till politisk splittring mellan oppositionen och regeringen.