Biologisk mångfald i anlagda våtmarker

Biologisk mångfald i anlagda våtmarker Resultat och metod Inventerade anlagda våtmarker har dålig, otillfredsställande eller måttlig biologisk mångfald. Ingen når upp till god biologisk mångfald Fler inventeringstillfällen ger säkrare resultat för den enskilda våtmarken Metodiken för inventering av biologisk mångfald i anlagda våtmarker har modifierats och presenteras i rapporten Rapport 2011:7

Biologisk mångfald i anlagda våtmarker Resultat och metod Rapporten innehåller resultat från del 2 i ett projekt som Länsstyrelsen i Jönköpings län har gjort på uppdrag av Jordbruksverket. Inom projektet har Länsstyrelsen tagit fram en metod för att inventera biologisk mångfald i anlagda våtmarker. Metoden kan användas för en enskild våtmark eller för utvärdering av en grupp våtmarker. I rapporten presenteras även resultat från den inventering som gjordes 2010 där förslaget till metod testades i fält. Efter fältarbetet har metoden ändrats något och den reviderade metoden återfinns i denna rapport. Länsstyrelsen i Jönköpings län ansvarar för rapportens innehåll. Författare Linda Hassel Länsstyrelsen i Jönköping Omslagsfoto Peter Nolbrant

Förord Inom landsbygdsprogrammet finns möjlighet att söka pengar för att anlägga och restaurera våtmarker. Syftet med att anlägga våtmarker är i många fall att hindra växtnäring från att läcka ut i vattendrag, sjöar och hav. I andra fall anläggs eller restaureras en våtmark för att bevara och förstärka ett områdes biologiska mångfald eller kulturmiljö, ibland för att skapa rekreationsvärden. För att kunna följa upp om syftet biologisk mångfald nås behövs en standardiserad inventeringsmetod. Länsstyrelsen i Jönköping har på uppdrag av Jordbruksverket tagit fram en sådan metod. Förstudien presenterades i Jordbruksverkets rapport 2010:3. Under 2010 har metoden testats i fält vilket dels genererat resultat, dels inneburit att metodiken har modifierats något. Såväl resultat som ändrad inventeringsmetodik presenteras i denna rapport. Utifrån de inventeringar som gjordes under 2010 kan vi konstatera att anlagda våtmarker i odlingslandskapet inte har den biologiska mångfald som eftersträvas. Istället visar resultaten från inventeringar i 36 anlagda våtmarker att våtmarkerna överlag har otillfredsställande eller måttlig biologisk mångfald. Dock bör man ha i åtanke att syftet vid anläggningen av dessa våtmarker inte enbart var att gynna biologisk mångfald, för några var syftet att minska växtnäringsläckaget. Möjligen kan det faktum att ingen av våtmarkerna ens nådde god biologisk mångfald förklaras med att kraven för att nå de högre klasserna är för högt satta eller att inventeringarna har gjorts för snart efter anläggandet. Jordbruksverket ser gärna att metodiken för inventering av biologisk mångfald används flitigt framöver, dels för att få fler resultat om värdet av anlagda våtmarker, dels för att utifrån en större datamängd eventuellt kunna justera viktning av ingående faktorer och värdering av biologisk mångfald i anlagda våtmarker. Förhoppningen är också att vi utifrån resultat kan dra slutsatser om hur våtmarker bör anläggas för att gynna biologisk mångfald i större utsträckning än de gör i dag. Lisa Karlsson Analysenheten, Jordbruksverket

Sammanfattning Länsstyrelsen i Jönköpings län har på uppdrag av Jordbruksverket tagit fram en metodik för inventering av biologisk mångfald i anlagda våtmarker i odlingslandskapet. Förstudien rapporterades under 2009 (Jordbruksverket, 2010). Innehållet i denna rapport består av resultat från inventeringar genomförda med metodiken i förstudien samt av utvärdering och modifiering av metodiken. Anläggning och restaurering av våtmarker finansieras ofta med statliga pengar. Flera av dem anläggs för att gynna och stärka biologisk mångfald. Det är därför relevant att följa upp de investeringar som görs. Det har saknats ett system för uppföljning av biologisk mångfald i våtmarker. Metodiken bygger på inventeringar av de fysiska förutsättningarna som våtmarken ger för biologiska värden samt inventeringar av biologiska parametrar inom organismgrupperna fågel, vegetation, bottenfauna, grod- och kräldjur samt fisk och kräftor. Resultatet redovisas i ett spindelnätsdiagram där det tydligt framgår vilka organismgrupper och strukturer som har höga respektive låga värden. Viktningssystemet är konstruerat på ett sätt som möjliggör att värderingen av olika strukturer och arter går att justera allteftersom ny kunskap tillkommer. Det gäller även för våtmarker som har inventerats tidigare. Under 2010 har metodiken testats i fält. Sammantaget har fälttest, remiss och expertkontakter resulterat i en revidering av den ursprungliga versionen av inventeringsmetoden. Ändringarna gäller framför allt bottenfauna och fisk. Det innebär att metodikens användningsområde har breddats, blivit mer enhetligt och representativt. Resultaten från 2010 års inventeringar visar att våtmarkerna som inventerades har medelgoda fysiska förutsättningar. Ingen våtmark underkändes, men ingen återfanns heller i den högsta kategorin. För de biologiska delmomenten ligger de sammanvägda betygen lägre, ingen våtmark når upp till god biologisk mångfald. Den modifierade manualen finns i kapitel 7, inventeringsprotokoll i avsnitt 7.10 och det reviderade viktningssystemet i bilagan.

Innehåll 1 Inledning... 1 2 Inventering 2010... 3 2.1 Urval av våtmarker... 3 2.2 Utförande... 3 3 Resultat... 5 3.1 Jämförelse av resultat... 14 4 Utvärdering och ändring av metodiken... 16 4.1 Våtmarkens storlek... 16 4.2 Våtmarkens djup... 19 4.3 Inventering med hjälp av håv... 20 4.4 Evertebrater... 21 4.5 Fisk... 22 4.6 Antal inventeringar per våtmark... 22 4.7 Sammanställning av ändringar jämfört med förstudien... 23 5 Synpunkter på metoden... 25 5.1 Metodens svagheter... 25 5.2 Antal inventeringstillfällen per våtmark... 26 5.3 Användningsområden för metod... 27 5.4 Utvecklingsmöjligheter... 28 6 Referenser... 30 7 Inventeringsmanual... 31 7.1 Syfte och mål... 31 7.2 Definitioner... 31 7.3 Protokollstruktur... 31 7.4 Utförande... 32

7.5 Objektinformation... 37 7.6 Fysiska delmoment... 40 7.7 Biologiska delmoment... 47 7.8 Övriga uppgifter... 52 7.9 Vattenvegetation... 53 7.10 Inventeringsprotokoll... 54 Bilaga. Viktningssystem... 60

1 Inledning Länsstyrelsen i Jönköpings län har på uppdrag av Jordbruksverket tagit fram ett förslag på en metodik för inventering av biologisk mångfald i anlagda våtmarker. 2009 gjordes en förstudie som beskrivs i rapporten Mångfald i våtmark metodik för inventering av biologisk mångfald i våtmarker (Jordbruksverket, 2010). Under 2010 har Länsstyrelsen i Jönköping vidareutvecklat metodiken. Mål Projektets mål har varit att presentera en enkel och kostnadseffektiv inventeringsmetodik för att inventera biologisk mångfald i anlagda våtmarker i odlingslandskapet. Avgränsning Metodiken är framtagen för inventering av anlagda våtmarker i odlingslandskapet. I första hand ska metodiken kunna användas för våtmarker som anlagts med pengar från landsbygdsprogrammet. Som metodiken är utformad idag kan den inte användas för att följa upp andra typer av våtmarker. Biologisk mångfald är ett stort och vitt begrepp och att ge sig i kast med att inventera, följa upp och utvärdera biologisk mångfald kan tyckas vara att ta sig vatten över huvudet. Många våtmarker anläggs med statlig finansiering för att gynna biologisk mångfald och det är därför relevant att på något sätt försöka följa upp de investeringar som görs. Idag finns inget sådant system och metodiken kan på så vis bli ett sätt att lyfta upp frågan om biologisk mångfald och ett försök att belysa dess värde. För att totalt sett uppnå en hög biologisk mångfald i landskapet krävs en mångfald av våtmarker. Risken med ett poängsystem, som föreslås i denna metodik, är alltid att framtida våtmarker riskerar att utformas på ett likriktat sätt, vilket på sikt minskar förutsättningarna för den biologiska mångfalden knuten till våtmarker. Siffror får lätt ett eget liv, särskilt om de tolkas av dem som inte kan den bakomliggande ekologin. Siffror tar heller inte hänsyn till våtmarkers syften det vill säga utformning och närvaro av organismer kan bero på en önskad funktion hos densamma. I metodiken redovisas därför resultatet i spindelnätsdiagram, där det tydligt framgår vilka artgrupper och strukturer som har höga respektive låga värden. Viktningssystemet är konstruerat på ett flexibelt sätt, så att poängsättningen går att justera när ny kunskap tillkommer, även för de våtmarker som inventerats vid tidigare tillfällen. Eftersom poängsättningen är oberoende av datainsamlingen går det således enkelt att omvärdera vid behov. 1 1

Figur 1. Det finns många värden i att anlägga en våtmark. De fungerar för näringsrening, gynnar den biologiska mångfalden och bidrar till höga rekreationsvärden. Foto Peter Nolbrant. 2 2

2 Inventering 2010 2.1 Urval av våtmarker Varje våtmark som har anlagts med pengar från landsbygdsprogrammet ligger på jordbruksmark. Denna yta har i vissa fall ritats in som ett block i Jordbruksverkets blockdatabas. Alla jordbruksblock har ett unikt id-nummer. Via block-id har man kunnat identifiera våtmarkens areal. Våtmarkerna har därefter kategoriserats i tre grupper; små våtmarker (< 1 hektar), mellanstora våtmarker (1-5 hektar) och stora våtmarker (>5 hektar). Alla typer av våtmarker är med i underlaget oavsett vilket syfte som skulle nås med anläggningen. 2.2 Utförande Länsstyrelsen upphandlade fälttestet av metodiken. Resultatet av denna upphandling blev ett delat uppdrag mellan två konsultfirmor, Ekoll AB och BioDivers. Uppdraget till dessa konsulter var att testa metoden i 18 våtmarker vardera (sex stycken från respektive storlekskategori). Nio av dessa, tre från vardera storleksklassen, skulle sedan besökas ytterligare en gång. Då inventeringen främst var avsedd för att få ett så stort underlag som möjligt för att kunna utvärdera metoden, gjordes inget slumpmässigt urval av våtmarker. Konsulterna fick istället välja våtmarker i närområdet för att minksa kostnaderna för restid. Totalt sett har det under 2010 gjorts 54 besök i 36 olika våtmarker. Inventeringarna genomfördes under juni/juli (besök 1) till augusti (besök 2) 2010. I Figur 2 finns en karta där våtmarkernas placering framgår. Hur storleken fördelat sig för de inventerade våtmarkerna redovisas i Figur 3. Figur 2. Karta över våtmarkernas placering, inventering 2010. 3 3

Storleksfördelning, våtmarker inventerade 2010 12 10 8 Areal (ha) 6 4 2 0 0 5 10 15 20 25 30 35 40 Inventerade våtmarker Figur 3. Storleksfördelning över inventerade våtmarker 2010. De minsta är på drygt 0,1 hektar, den största på drygt 11 hektar. Varje prick representerar en våtmark. Det är således inte 36 stycken som har en areal på 11 hektar, utan en. 4 4

3 Resultat Resultatet av inventeringarna kan presenteras som en sammanlagd summa för respektive våtmark (som i Figur 4 och Figur 5), uppdelat per delmoment (som i Figur 6) eller som spindelnätsdiagram där varje våtmarks poäng för respektive delmoment tydligt framgår (som i exemplen i Figur 7, Figur 9 och Figur 11). I Figur 4 och Figur 5 har totalsumman för de fysiska respektive biologiska spindelnätspoängen jämförts med de gränsnivåer för biologisk mångfald som har bestämts på förhand. Figur 6 visar den procentuella fördelningen för respektive mångfaldskategori. Sammantaget visar Figur 4 till Figur 6 en relativt jämn fördelning mellan mittenkategorierna framför allt för delmomenten som rör fysiska förutsättningar. Ingen våtmark blev underkänd, inte heller återfanns någon i den högsta kategorin. För de biologiska delmomenten ligger de sammanvägda betygen lägre och ingen våtmark når upp till god biologisk mångfald. Detta kan bero på flera olika orsaker, till exempel: Gränserna för spindelnätspoängen är högt satta, särskilt för den högsta nivån. Det är svårt att nå upp till maximala 25 poäng för alla organismgrupper samtidigt eftersom olika grupper har olika förutsättningar för att nå sitt optimala stadium. Även tidpunkt för inventeringen spelar roll. Olika grupper kan dessutom påverka varandra negativt. Våtmarkerna inventerades eventuellt inte efter optimal tid sedan anläggandet (tröghet i ekosystemet). De inventerade våtmarkerna är relativt dåliga ur mångfaldssynpunkt. Projektledningen är av den åsikten att gränserna för spindelnätspoäng, som baseras på ekologisk kunskap, bör finnas kvar. 2010 års inventeringar är utförda i enbart 36 våtmarker, vilket ger ett för litet underlag för att ändra gränserna för spindelnätspoängen. När det finns ett större underlag skulle det gå att dela in alla våtmarker i sex lika stora grupper (hög, god, måttlig, otillfredsställande, dålig och ingen biologisk mångfald) och därefter dra jämna gränser. För att göra det krävs ett stort dataunderlag och en fördjupad analys och forskning. Föreliggande metod kan generera en sådan datamängd om den används i tillräcklig omfattning. 5 5

Total spindelnätspoäng Hög biologisk mångfald 25 Totalsumma, fysiska delmoment God biologisk mångfald 20 15 Måttlig biologisk mångfald 10 Otillfredsställande biologisk mångfald 5 Dålig biologisk mångfald Helt underkänd 0 44 4525 54 2457 17 4247 50 1423 51 5215 28 4955 56 1341 46 1216 22 4819 26 2740 53 4320 18 2129 Våtmarks-ID Figur 4. Totalsumman spindelnätspoäng för de fysiska delmomenten. Total spindelnätspoäng Hög biologisk mångfald 25 Totalsumma, biologiska delmoment God biologisk mångfald 20 Måttlig biologisk mångfald Otillfredsställande biologisk mångfald Dålig biologisk mångfald Helt underkänd 15 10 5 0 47 5214 50 5113 24 4117 20 2128 16 2543 12 1519 22 2627 40 4448 55 4253 18 2329 46 5456 57 4549 Våtmarks-ID Figur 5. Totalsumman spindelnätspoäng för de biologiska delmomenten. Till vänster i figuren framgår gränserna för den uppmätta biologiska mångfalden. 6 6

Fysiska spindelnätspoäng Biologiska spindelnätspoäng God 14% Hög 0% Helt underkänd 0% Dålig 6% Måttlig 26% God 0% Hög 0% Helt underkänd 0% Dålig 11% Måttlig 39% Otillfredsställande 43% Otillfredsställande 43% Figur 6. Spindelnätspoängens procentuella fördelning per mångfaldsklass beräknat på totalsumman för samtliga inventerade våtmarker (36 stycken). För att förtydliga och ge exempel på hur spindelnätsdiagrammen utformas används våtmarkerna med ID 14, 46 och 18 som exempel (Figur 7 - Figur 11). Våtmark 14 har otillfredsställande förutsättningar för biologisk mångfald bland de fysiska delmomenten och otillfredsställande biologisk mångfald. Våtmark 46 har måttliga förutsättningar och måttlig biologisk mångfald. Våtmark 18 är en av de våtmarker som når totalt högst betyg där de det uppmätts goda förutsättningar och måttlig biologisk mångfald. Sammantaget når ingen våtmark högre än måttlig biologisk mångfald för de biologiska parametrarna med nuvarande viktningssystem och gränser för spindelnätspoängen. Genom att presentera resultaten delmoment för delmoment får man fram en bild av våtmarkernas nuvarande värden. Här fyller det potentiella värdet en funktion genom att det åskådliggörs inom vilka områden som förbättringar skulle kunna vara möjliga. Det potentiella värdet är dock inte färdigutvecklat ännu och redovisas därför inte i denna resultatsammanställning. Läs mer om det potentiella värdet i förstudien (Jordbruksverket, 2010). 7 7

Våtmark ID 14 Våtmarken har otillfredsställande förutsättningar för biologisk mångfald genom att de fysiska delmomenten totalt hamnar på 9 spindelnätspoäng av 25 möjliga (36 procent). Uppmätt mångfald bedöms som dålig då poängen för de biologiska delmomenten är 5 av 25 möjliga. Våtmarkens potential finns i den omgivande marken med frisk, gräsbevuxen mark som slås. För att förbättra förutsättningarna för mångfalden finns mycket att göra i förbättrad skötsel. De låga värdena bland de biologiska delmomenten beror framför allt på avsaknad av fåglar. Syftet med anläggningen var biologisk mångfald och näringsretention. Våtmarken slutbesiktades under 2006. Fysiska delmoment Biologiska delmoment Skötsel Storlek 5 4 3 2 1 0 Morfometri Fisk Fågel 5 4 3 2 1 0 Vegetation Landskapsplacering Omgivande mark Grod och kräldjur Evertebrater Figur 7. Våtmark ID 14. 8 8

Figur 8. Exempel på våtmark med otillfredsställande förutsättningar för och dåliga uppmätta värden på biologisk mångfald. Våtmark ID 14. Foto Peter Nolbrant. 9 9

Våtmark ID 46 Våtmarken har måttliga förutsättningar för biologisk mångfald då spindelnätspoängen totalt är 11 av 25. De uppmätta biologiska värdena är även de måttliga (totalt 48 procent). Våtmarkens potential finns i den omgivande marken med äldre lövskog och att våtmarken är placerad relativt strategiskt i landskapet. Det bedrivs också skötsel runt våtmarken genom bete av nötkreatur, vilket är positivt för många arter. För de biologiska delmomenten finns styrkorna framför allt i en mångformig vegetation där många funktionella grupper är representerade. I våtmarken förekommer lövgroda, långbensgroda och större vattensalamander. Syftet med anläggningen var biologisk mångfald. Våtmarken slutbesiktades under 2006. Fysiska delmoment Biologiska delmoment Skötsel Storlek 5 4 3 2 1 0 Morfometri Fisk Fågel 5 4 3 2 1 0 Vegetation Landskapsplacering Omgivande mark Grod och kräldjur Evertebrater Figur 9. Våtmark ID 46. 10 10

Figur 10. Exempel på våtmark med måttlig förutsättningar för och måttliga uppmätta värden på biologsik mångfald. Våtmark ID 46. Foto över våtmark ID 46. Foto Ekoll AB. 11 11

Våtmark ID 18 Våtmarken gränsar mellan goda förutsättningar för biologisk mångfald och måttlig biologisk mångfald. Poängen för de fysiska delmomenten är relativt hög på de flesta, framför allt är det morfometrin med öar och en lång blå bård samt skötsel i form av bete och slåtter som bidrar till höga poäng. De biologiska delmomentens styrkor finns i en divers vegetation, riklig förekomst av evertebrater och bland grod- och kräldjur bland annat fynd av större vattensalamander. Syftet med anläggningen var biologisk mångfald. Våtmarken slutbesiktades under 2001. Fysiska delmoment Biologiska delmoment Skötsel Storlek 5 4 3 2 1 0 Morfometri Fisk Fågel 5 4 3 2 1 0 Vegetation Landskapsplacering Omgivande mark Grod och kräldjur Evertebrater Figur 11. Våtmark ID 18. 12 12

Figur 12. Foto över våtmark ID 18. Foto Peter Nolbrant. 13 13

3.1 Jämförelse av resultat I tabell 1 finns en sammanställning över hur många våtmarker som hamnar i respektive spindelnätskategori, dels antal, dels procentuell fördelning. I tabellen beskrivs fysiska respektive biologiska värden för våtmarker som inventerades 2010. Alla avser samtliga våtmarker oavsett syfte, 36 stycken. Syfte BM innebär enbart de våtmarker med enbart biologisk mångfald som syfte, 18 stycken. Syfte BM och BM+N avser de våtmarker som har biologisk mångfald med i syftet, antingen som enda syfte eller tillsammans med något annat syfte. I samtliga förekommande fall har detta syfte varit näringsretention, 28 stycken. Tabell 1. Fysiska respektive biologiska värden för våtmarker som inventerades 2010. Alla Syfte BM Syfte BM och BM+N Fysiska Antal % Antal % Antal % Helt underkänd 0 0 0 0 0 0 Dålig 2 5 1 5 1 3 Otillfredsställande 15 42 4 22 10 36 Måttlig 14 39 10 56 12 43 God 5 14 3 17 5 18 Hög 0 0 0 0 0 0 Biologiska Helt underkänd 0 0 0 0 0 0 Dålig 5 14 1 6 3 11 Otillfredsställande 22 61 11 61 18 64 Måttlig 9 25 6 33 7 25 God 0 0 0 0 0 0 Hög 0 0 0 0 0 0 Bland de fysiska förutsättningarna för biologisk mångfald finns samtliga inventerade våtmarker som når nivån God bland de våtmarker som har anlagts med syfte biologisk mångfald. För de biologiska delmomenten finns en relativt hög andel som når nivån måttlig bland de våtmarker som anlagts med syftet biologisk mångfald. Jämförs mångfaldsvärdena med våtmarkens ålder framgår att de biologiska delmomenten är högre bland de äldre våtmarkerna jämfört med nyanlagda. Det finns tendenser till att det omvända förhållandet råder för de fysiska förutsättningarna. Det skulle innebära att våtmarker som har anlagts relativt nyligen har bättre fysiska förutsättningar, vilket tyder på att anläggningssättet har förbättrats. Dessa trender är inte statistiskt testade. 14 14

Figur 13. Våtmarker sorterade efter ålder visar att de biologiska värdena tenderar att öka ju äldre våtmarkerna är medan de fysiska förutsättningarna är bättre ju nyare våtmarken är. 15 15

4 Utvärdering och ändring av metodiken Efter inventeringarna 2010 sammanställdes utförarnas synpunkter och förbättringsförslag för metodiken. I dialog med de konsulter som utförde inventeringarna har metodiken ändrats på ett antal punkter. Efter denna revidering skickades metodiken ut på remiss till våtmarkshandläggare på länsstyrelserna. Även andra myndigheter, konsultfirmor och lärosäten har lämnat synpunkter. Nedan beskrivs vilka större justeringar som har gjorts sedan förstudien. En översikt över samtliga ändringar finns i tabell 3, där även ändringar i viktningssystemet framgår. Viktningssystemet finns i bilagan. 4.1 Våtmarkens storlek 4.1.1 Justering av delpoäng Poängsättning för våtmarkens storlek utgick ursprungligen från en godtycklig expertbedömning. I Figur 14 visas storleksfördelningen för de våtmarker som man har ansökt om pengar från landsbygdsprogrammet för att anlägga eller restaurera. Här framgår det att majoriteten av de planerade våtmarkerna är relativt små, medan några enstaka är över 15 hektar. Storleksfördelning, våtmarksansökningar inom landsbygdsprogrammet 2007-2010 Storlek (ha) 160 140 120 100 80 60 40 20 0 1 26 51 76 101 126 151 176 201 226 251 276 301 326 351 376 401 426 451 Våtmarker Figur 14. Storleksfördelningen av våtmarksansökningar, landsbygdsprogrammet 2007-2010. Utifrån den totala fördelningen av våtmarker som anlagts med pengar från landsbygdsprogrammet (451 stycken) genomfördes en storleksanalys (Figur 15). Våtmarkerna poängsattes först efter systemet från förstudien, vilket gav en något skev kurva och många våtmarker med delpoäng 2. Detta underströk behovet av att se över poängfördelningen. 16 16

Översynen gjordes genom att beräkna nya gränser för varje delpoäng genom att dels fördela alla våtmarker enligt en normalfördelningskurva, dels i jämna storleksklasser. Genom att ha någorlunda jämna storleksklasser får man i förlängningen även en jämnare spridning i spindelnätsdiagrammen. Stora våtmarker premieras extra genom att våtmarker mellan 2,1 och 4 hektar får 4 poäng medan marker över 4 hektar får 6 poäng. Riktigt stora våtmarker, över 15 hektar, får 10 poäng. Jämförelse, poängfördelning 180 160 140 Antal våtmarker 120 100 80 60 Tidigare Nytt - normalfördelat percentil 40 20 0 0 1 2 4 5 6 10 Delpoäng Figur 15. Jämförelse mellan storleksfördelningen, med systemet från förstudien, ett normalfördelat system samt ett system uppbyggt på jämna fördelningar (här kallat percentil). 4.1.2 Artantal kopplad till areal Inventeringarna 2010 visade att storleken på våtmarken förefaller ha betydelse för fågellivet upp till 4 hektar. Över 4 hektar förefaller inte antalet fågelarter öka nämnvärt med ökad areal, se Figur 16. Notera att detta inte är statistiskt belagt utan baseras på tendenser i diagrammet. 17 17

Fågelarter Fågelarter 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Fågel Fisk Fiskfritt 0 2 4 6 8 10 12 Areal (ha) Figur 16. Samband mellan antalet arter av våtmarksfåglar och storlek i våtmarker med närvaro samt frånvaro av fisk (Ekoll AB, beräknat på 18 våtmarker). Figur 17. Fågelobservationer. Foto Ekoll AB. Även för insekter tycks storleksgränsen 4 hektar vara någon form av tröskelvärde, datamaterialet visar inte på någon ökning i diversitet med ökad areal över 4 hektar. Generellt har fiskfria våtmarker fler insektsarter än våtmarker med fisk, i samma storleksintervall, se Figur 18. Detta är inte statistiskt belagt. 18 18

50 40 Bottenfauna Fisk Fiskfritt Bottenfaunaarter Bottenfaunaarter 30 20 10 0 0 2 4 6 8 10 12 Areal (ha) Figur 18. Samband mellan antalet arter av småkryp och storlek på våtmark (Ekoll AB, beräknat på 18 våtmarker). 4.2 Våtmarkens djup Fåglar tycks gynnas av stora, grunda våtmarker där en stor del av arealen inte är djupare än en halv meter under förutsättning att där inte finns någon fisk (Figur 19). Med djuppoäng avses den viktningspoäng som motsvarande djup fått i viktningen. Notera att detta inte är statistiskt belagt. Fågelarter Fågelarter 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Fågel Fisk Fiskfritt 0 2 4 6 8 10 "Djuppoäng" Figur19. Samband mellan grunda våtmarker (viktade djuppoäng) och antalet arter av våtmarksfåglar (Ekoll AB, beräknat på 18 våtmarker) Grunda våtmarker verkade inte ha någon större effekt på evertebrater, som inte visade något tydligt mönster (Figur 20). Detta är inte statistiskt belagt. 19 19

50 40 Bottenfauna Fisk Fiskfritt Bottenfaunaarter Bottenfaunaarter 30 20 10 0 0 2 4 6 8 10 "Djuppoäng" Figur20. Samband mellan grunda våtmarker (viktade djuppoäng) och antalet arter av småkryp (Ekoll AB, beräknat på 18 våtmarker). 4.3 Inventering med hjälp av håv Inom fältarbetet gjordes försök med hur många håvningar som krävs för att få ett tillräckligt underlag när det gäller antal arter evertebrater och groddjur (larver av vattensalamandrar). Först håvades 10 håvtag. Om inga nya arter tillkom vid det sista håvtaget avslutades håvningarna. Om nya arter tillkom även vid det tionde håvtaget håvades ytterligare 5 tag och så vidare. I de flesta våtmarker räckte det med 10 håvtag (Figur 21). Antal nya arter Antal nya arter 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 Håvning Figur21. Antal nya arter av småkryp mot antal håvtag. Felstaplarna visar på ± 1 SE. (Ekoll AB, beräknat på 25 besök) 20 20

# arter Figur 22. Håvning efter bottenfauna. Foto Ekoll AB. 4.4 Evertebrater Delmomentet evertebrater har fått ett nytt system som baseras på taxa istället för funktionella grupper. Vissa nya indikatorarter har valts ut baserat på dess ekologiska preferenser, till exempel försurningskänsliga arter. Figur 23. Identifiering av bottenfauna. Foto Ekoll AB 21 21

4.5 Fisk Delmomentet fisk har fått ett nytt system som bland annat värderar så kallade tidiga kolonisatörer genom att sådana visar på sammanhängande ekosystem (fri rörlighet i vattenfasen). I förstudiemetodiken bedömdes fisk som negativ för mångfalden då fisk ofta påverkar såväl växt- som djurorganismer genom betning och predation. Detta eftersom den ursprungliga metodiken var avsedd för våtmarker med syfte näringsfastläggning där betande fiskarter (till exempel braxen, sutare och karp) inte är önskvärda. Kritik mot detta synsätt har framförts under de remissrundor som genomförts och metodiken har ändrats i enlighet med synpunkterna. Nu lyfts fiskarter som är tidiga kolonisatörer (till exempel mört) fram som extra viktiga indikatorer då de visar på kontinuitet och fria vandringsvägar. Anledningen till att fokus ligger på tidiga kolonisatörer är att metoden är anpassad för en inventering som genomförs 3 till 5 år efter anläggandet. Denna förbättring gör att metodens användningsområde blir enhetligt, representativt och bredare än tidigare. Flera remissinstanser har poängterat att vissa våtmarker anläggs just med fiskreproduktion som huvudsyfte. 4.6 Antal inventeringar per våtmark Antal besök som krävs i respektive våtmark är avhängigt det syfte som inventeringen har. Vill man ha underlag för nationella utvärderingar och inventerar ett stort antal våtmarker är ett besök per våtmark tillräckligt. Vill man däremot utvärdera varje enskild våtmarks biologiska mångfald behövs tre till fyra besök. Tabell 2 visar hur stor andel av våtmarkerna som fick högre spindelnätspoäng när inventeringarna från besök ett och två lades samman, jämfört med spindelnätspoängen från enbart besök ett. Det framgår att det är delmomenten vegetation samt grod- och kräldjur som påverkas positivt av återkommande inventeringar. Att poängen för grodoch kräldjur ökar vid fler besök är väntat. Det är däremot förvånande att poängen för vegetation ökar eftersom vegetationen är stationär. Resultatet kan förklaras av att första inventeringstillfället skedde i juli, det andra i augusti då vegetationen hunnit växa. Delmomentet Fågel som rent teoretiskt verkligen borde gynnas av flera besök har möjligen andra tidpunkter för teoretiska toppnoteringar. Tabell 2. Antal procent av våtmarkerna som ökar spindelnätspoängen efter besök 2, jämfört med att bara besöka våtmarken en gång. Delmoment, procent våtmarker som ökade poängen Ökning av spindelnätspoäng, antal steg 0 1 2 3 Vegetation 44 44 6 6 Fågel 73 27 0 0 Grod- och kräldjur 64 21 0 14 Evertebrater 61 22 0 0 Fisk 100 0 0 0 22 22

4.7 Sammanställning av ändringar jämfört med förstudien I tabell 3 visas en sammanställning över de uppgifter som ändrats jämfört med förstudien (Jordbruksverket 2010:3). Tabell 3. Ändringar jämfört med förstudien (Jordbruksverket 2010:3) Delmoment Uppgift Ändringar Objektsinformation Län Tidigare markanvändning Skiss Protokoll Nytt Flyttad hit Flyttad till slutet av protokollet Viktning Storlek Storlek Gränser justerade Landskapsplacering Skötsel Fågel Översvämningsyta Yta grundare än 0,5 meter Maxdjup Antal uddar Nytt Delpoäng ändrad Gränser justerade, delpoäng ändrad Gränser justerade, delpoäng ändrad Blå bård Flyttad hit Delpoäng ändrad Nu uppdelat i markslag respektive brukningsmetod Torr respektive fuktig mark Delflöde Annat Dikets/bäckens bredd ph Tidpunkt för ph-mätning Respektive skötsel anges som procent av total strandlängd Slåtter Vegetationszoner Bete av hjort Bevattningssystem För varje art ska även fyndsätt anges, observation, häckning eller muntlig uppgift Nya parametrar Borttaget Nytt Ska anges i ruta Nytt Skilj enstaka från regelbunden Borttaget Nytt Nytt Delpoäng ändrad Delpoäng ändrad Gränser justerade, delpoäng ändrad Nya delpoäng, nya nivåer för totalpoäng 23 23

Rörhöna Skedand Häckande skrattmåskoloni Ny art Ny art Ny art Vegetation Antal arter Ska även räknas i grundnivån Evertebrater Grod- och kräldjur Antal håvningar begränsas till 10 om alla substrat täckts in Nytt protokoll Fördjupningsnivån är borttagen För varje art ska fyndsätt anges, observation, läte, yngel, ägg eller extern källa Nya delpoäng, nya nivåer för totalpoäng Delvis nya delpoäng Fisk och kräftor Nytt protokoll Nytt viktningssytem Hotade arter För varje art ska fyndsätt anges, observation, redskap, extern källa Inte längre uppdelat per hotkategori Mervärdesuppgifter Uppdelat i negativt, positivt samt om våtmarken är tillrättalagd för besök 24 24

5 Synpunkter på metoden 5.1 Metodens svagheter 5.1.1 Inga däggdjursinventeringar I metodiken har de ingående parametrarna begränsats till vegetation, fågel, grod- och kräldjur, evertebrater och fisk. En stor och betydande artgrupp som överhuvudtaget inte ryms i metodiken är däggdjur. Anledningen till detta är att det är en svår grupp att täcka in under ett så kort besök. Ett stort antal våtmarker anläggs till exempel för klövdjur (viltvatten) och vill man beskriva det syftet bör nivån infogas i systemet. 5.1.2 Ögonblicksbild av våtmarken En svårighet med metodiken, om den begränsas till ett besök, är att få en rättvisande bild av alla ingående delmoment. Flera av delmomenten har egentligen optimala inventeringstidpunkter som skiljer sig från varandra, vilket gör att tidpunkten och även väderförhållandena vid aktuell tidpunkt blir avgörande för resultatet. Det kan möjligen justeras om data fortlöpande kan införas i systemet (till exempel fågelobservationer). 5.1.3 Morfometri Flikighetstalet som används slår inte igenom som det var tänkt. I grundteorin bedömdes att en våtmark med hög flikighet gynnar den biologiska mångfalden genom flera strukturer (strandzon med mera). Metoden bör utvecklas vid kommande revideringar. Bedömningen är dock att flikighet inte är kritisk i totalbedömningen. 5.1.4 Landskapsplacering Nivåerna för lägsta respektive högsta spindelnätspoäng kan behöva justeras. 5.1.5 Fågel Inventering av fågel är svårt att täcka in med bara en inventering. Information kan behöva hämtas från andra källor, till exempel markägare eller rapporteringssystemet Svalan. Tidpunkten för inventeringen är avgörande för resultatet. 5.1.6 Grod- och kräldjur Delmomentet är svårt att inventera samtidigt som övriga moment, då optimal tidpunkt inte överensstämmer med övriga delmoment. 5.1.7 Fisk Delmomentet är svårinventerat och det återstår att se hur mycket uppgifter som kommer att vara realistiska att lyckas inventera ihop med övriga delmoment. Om elfiske ska 25 25

användas krävs av säkerhetsskäl att två personer deltar. För att få utföra elfiske krävs tillstånd från Länsstyrelsen. 5.1.8 Val av uppgifter Urvalet av uppgifter är framtagna för södra Sverige. Vissa uppgifter kan behöva bytas ut för att anpassa metodiken till norra Sverige. 5.2 Antal inventeringstillfällen per våtmark I projektet ingick även att utreda olika ambitionsnivåer. De ambitionsnivåer som föreslås är: 1. Varje våtmark inventeras vid ett tillfälle. Grunduppgifter fylls i (vita och grå fält i protokollet). Om syftet är att följa upp våtmarker på ett nationellt plan räcker det med ett besök om många våtmarker inventeras. Inventeringen bör genomföras i början av sommaren. Flera organismgrupper är väderberoende och inventeringsresultatet kommer att se olika ut beroende på om inventeringarna görs en solig eller en regnig dag. 2. För att på bästa sätt kunna uppskatta den biologiska mångfalden i varje enskild våtmark, bör tre besök göras i våtmarken. Vid varje tillfälle studeras olika organismgrupper. Groddjur och vuxna salamandrar inventeras bäst nattetid i april, fåglar bör observeras i maj-juni tidigt på morgonen, vegetation, bottenfauna, fisk och förekomst av salamanderlarver inventeras i juli-augusti. Uppdelningen av inventeringarna på organismnivå görs för att undvika att slumpeffekterna blir för stora, vilket är risken då endast ett besök per våtmark görs. Tanken är att flera närliggande våtmarker inventeras samtidigt då en organismgrupp studeras. Totalt blir det ungefär lika mycket inventeringstid per våtmark, men tiden det tar att köra till våtmarken blir längre då fler besök görs. Om inventeringen utförs av en organismgruppsexpert kan även fördjupningsuppgifter fyllas i (prickade fält i protokollet). Den fysiska miljöbeskrivningen ska fyllas i för varje våtmark. Dessa förutsättningar ändras troligen inte mellan inventeringstillfällena och behöver bara fyllas i en gång. 3. Utförs som ambitionsnivå 2 men kompletteras med fördjupningsuppgifter (vita, grå och prickade fält i protokollet). Varje våtmark besöks vid fem tillfällen. Utöver de inventeringar som beskrivs i ambitionsnivå 2 görs även en fiskinventering med hjälp av redskap och ett höstbesök för att observera flyttfåglar. Den fördjupande varianten resulterar nödvändigtvis inte i fler mångfaldspoäng i spindelnätsdiagrammen, däremot ger den en ökad kunskap om den biologiska mångfalden. 5.2.1 Kostnad för de olika ambitionsnivåerna En schablonmässig beräkning av tidsåtgång och kostnader för de olika ambitionsnivåerna har gjorts i Tabell 4. Beräkningarna har gjorts på att varje våtmark i 26 26

snitt ligger 7 mil från utgångspunkten för inventeraren. Restiden beräknas till 1 timme dit och 1 timme hem och i kalkylen nedan är milersättningen beräknad till 30 kronor. Tiden i fält innefattar även artbestämning när så är nödvändigt. Tiden på kontoret är avsedd både för att fylla i kontorsuppgifter samt att föra över uppgifter från fältprotokollet. Om en handdator används kan denna tid kortas en timme. Beräkningarna bygger på den tidsåtgång som respektive delmoment i protokollet tog att fylla i under de fälttest som gjordes i framtagandet av projektmetodik 2009. Kostnader för inventerare har beräknats utifrån det timarvode som har betalats till experter respektive allmänbiologer under projektet. Lönekostnaderna är således beräknade utifrån 2010 år nivå och behöver justeras med tiden. En allmänbiolog beräknas kosta 400 kronor i timmen inklusive OH-kostnader och en expert beräknas kosta 700 kronor i timmen. Tabell 4. Kostnad för de olika ambitionsnivåerna. Ambitionsnivå Resekostnad Tidsåtgång Kostnad per våtmark (milers. + restid) I fält På kontor 1 14*30+2*400=1220 3*400=1200 2*400=800 3220 2 (3 besök) 3*14*30+3*2*700=5460 3*1,5*700=3150 3*1*700=2100 10710 3 (5 besök) 5*14*30+5*2*700=9100 5*2*700=7000 5*1*700=3500 19600 Tabell 5. Sammanfattning av de olika ambitionsnivåerna. Ett besök per våtmark Ett besök per delmoment, 3-5 besök per våtmark Grundläggande uppgifter Allt täcks in vid ett tillfälle Svårt att få bra inventering av samtliga organismgrupper 3220 kronor per våtmark Varje organsimgrupp inventeras för sig och mångfalden täcks in bra Mer restid Fördjupningsnivå Varje organismgrupp blir inventerad med fördjupning Mer restid 10710 kronor per våtmark 19600 kronor per våtmark 5.3 Användningsområden för metod Inventeringsmetodiken är flexibel och kan tillämpas på flera användningsområden: Inventering av biologisk mångfald i anlagda våtmarker i odlingslandskapet i södra Sverige. Inventeringen bör ske 3 till 5 år efter själva anläggandet så att arter har hunnit etablera sig i våtmarken (antal år efter anläggandet kan dock variera beroende på syftet med inventeringen). 27 27

Före-efter-studie, där ett område inventeras innan en anläggning eller restaurering och sedan efter för att se på skillnader. I uppföljningssammanhang för att se hur den biologiska mångfalden utvecklas och förändras över tiden. Utvärdering av enskilda våtmarker, våtmarker inom en viss region, våtmarker inom en viss landskapstyp eller våtmarker på nationell nivå. Ge underlag till hur en våtmark bör anläggas (fysiska delmoment) för att anpassas till ett visst syfte bland de biologiska delmomenten. Ge underlag till forskning genom den databas med insamlade uppgifter som byggs upp genom de inventeringar som görs. Del i uppföljning av miljökvalitetsmål, miljöövervakning och åtgärdsprogram för hotade arter. 5.4 Utvecklingsmöjligheter 5.4.1 Potentiellt värde I metodiken finns möjlighet att jämföra det uppmätta värdet på biologisk mångfald med ett potentiellt värde. Det potentiella värdet är det mångfaldsvärde som våtmarken skulle kunna uppnå om vissa faktorer förändras, exempelvis skötseln. Potentialen för en våtmark är en intressant del som kan bidra till att våtmarker nyttjas och värderas på ett bättre sätt. Hur den ska mätas och värderas är inte klarlagt. Det behöver tas fram en guide för hur en expert ska basera sin bedömning av potential av till exempel rätt art på rätt plats, arters naturliga utbredningsområde, avstånd till närmaste liknande utbredning med mera. Möjligheten till detta referensvärde för våtmarken bör belysas vidare. Potentialen för våtmarken blir viktig för att utvärdera effekten av mångfald på ett mer rättvist sätt både inom ett objekt men framför allt mellan objekt. 5.4.2 Statistisk behandling och underlag Flera parametrar inte bygger på ett statistiskt säkerställt underlag. Metodikens datainsamlande anses dock på sikt bidra till ett statistiskt underlag genom en systematisk inventering av våtmarker. 5.4.3 Databas När metodiken börjar användas i högre omfattning behöver en databas konstrueras som utifrån inmatade protokollvärden automatiskt genererar spindelnätspoäng. Våtmarker som har inventerats tidigare och där inventeringsdata finns sparad kan läggas in i databasen. 28 28

5.4.4 Utbildning Innan metodiken börjar användas i stor skala behöver inventerare utbildas i metoden. 5.4.5 Metodiken för alla våtmarkstyper Den metodik som har tagits fram fungerar för anlagda våtmarker i odlingslandskapet. Uppdraget var att ta fram en metodik för att inventera biologisk mångfald i våtmarker som anlagts inom landsbygdsprogrammet. Många av dessa våtmarker har anlagts i syfte att begränsa näringsläckage från intilliggande åkermark. I den reviderade versionen täcks även andra syften in på ett bättre sätt än tidigare genom det utförda fälttestet, revidering av fiskmomentet samt andra justeringar. Grundsystemet går att anpassa till andra våtmarker, exempelvis i skogslandskapet, men kan kräva vissa justeringar. Flera remissinstanser har poängterat önskemål om att fortsätta utveckling av metoden för just dessa syften och den potentialen finns i grundsystemet. En sådan anpassning behöver utvärderas i separat projekt. 5.4.6 Revidering av metodiken Revidering av metodiken och framför allt viktningssystemet bör ske i samband med varje utvärdering. 29 29

6 Referenser Artdatabanken, Bjelke, U. 2010. Analys av rödlistade sötvattensarter. ArtDatabanken Rapporterar 6. Jordbruksverket, 2010. Mångfald i våtmark. Rapport 2010:3 Jordbruksverket, 2004. Kvalitetskriterier för våtmarker i odlingslandskapet. Rapport 2004:2 Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2002. Metodik för kartering av biotoper i och i anslutning till vattendrag. Meddelande 2002:55 Naturvårdsverket, 2009. Rätt våtmark på rätt plats. Rapport 5926 Naturvårdsverket, 2005. Undersökningstyp våtmark. Inventering och övervakning av större vattensalamander (Triturus cristatus) Naturvårdsverket, 1999. Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag. Rapport 4913 30 30

7 Inventeringsmanual Version 1, 2010-12-10 7.1 Syfte och mål Ambitionen med denna metodik är att ge svar på hur den biologiska mångfalden ser ut i en enskild våtmark och vilka förutsättningar som finns för att förbättra mångfalden. Inventeringsprotokollet är avsett för våtmarker som anläggs och restaureras i odlingslandskapet inom landsbygdsprogrammet. Resultaten kan användas vid uppföljning av miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap, Myllrande våtmarker och Ett rikt växt- och djurliv. 7.2 Definitioner 7.2.1 Definition av våtmark Definitionen för våtmark följer VMI:s, vilket innebär att Våtmarker är sådan mark där vatten under en stor del av året finns nära, under, i eller strax över markytan samt vegetationstäckta vattenområden. Minst 50 procent av vegetationen bör vara hydrofil, det vill säga fuktighetsälskande, för att man ska kunna kalla ett område för våtmark. Ett undantag är tidvis torrlagda bottenområden i sjöar, hav och vattendrag, de räknas som våtmarker trots att de saknar vegetation. Metodiken fokuserar på inventering av anlagda våtmarker i odlingslandskapet, vilket innebär att begreppet våtmark i detta avseende blir något snävare. I denna inventeringsmetod avses den egentliga våtmarksytan med öppen vattenspegel och omgivande strandkant som helt eller delvis täcks av vatten någon del av året (högvattennivån). Som hydrofil vegetation räknas arter som trivs i fuktiga eller blöta miljöer, som växer i vattnet eller i strandkanten (se kapitel 7.9, Vattenvegetation). 7.2.2 Definition av biologisk mångfald Naturvårdsverkets definition av biologisk mångfald innebär att variationsrikedomen bland levande organismer i alla miljöer (inklusive landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem) samt de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem. Det innebär alltså att såväl arter som den miljö de lever i är viktiga för att beskriva biologisk mångfald. 7.3 Protokollstruktur Protokollet är i grunden uppdelat i tre delar; objektsinformation, fysiska delmoment och biologiska delmoment (Figur 24). 31 31

Inhämtning av grunddata Fältinventering Databasinmatning av inventeringsresultat Resultatanalys protokoll i databas 3 delar Objekt Fysiska delmoment Biologiska delmoment Figur 24. Flödesschema över ifyllandet av protokollet. Objektsinformationen består av uppgifter kring själva objektet. De fysiska förutsättningarna beskriver utformningen av våtmarken och omgivningarna. De biologiska förutsättningarna behandlar olika organismgrupper, vegetation, fåglar, groddjur, evertebrater och fisk. Det finns även möjlighet att fylla i uppgifter som rör friluftsliv och kulturlämningar. En översikt återfinns nedan. Uppgifterna som ska antecknas i inventeringsprotokollet är markerade med olika färg beroende på var informationen lättast hämtas. Vita fält är obligatoriska uppgifter som under fältinventeringen. Grå fält är obligatoriska uppgifter som med fördel fylls i på kontoret. Vissa av dessa går att få direkt från Jordbruksverkets databas över anlagda våtmarker (DAWA). Dessutom finns en fördjupningsnivå där utförligare uppgifter för respektive ruta samlas in. I uppräkningen nedan av samtliga uppgifter som ska samlas in anges fördjupningsuppgifterna med ett + där det inte på annat sätt tydligt framkommer att det är fördjupningsuppgifter. I protokollet är dessa uppgifters fält prickade. 7.4 Utförande Inventeringsprotokollet finns i kapitel 7.10. Undersökningarna ska kunna utföras av en biolog med god kunskap om våtmarksekologi och om arter som lever i och vid våtmarker. I genomsnitt bör det ta cirka en halv till en dag att inventera och fylla i protokollet. Alla som ska inventera utifrån metodiken ska ha gått en utbildning för att minska risken för olika bedömningar för samma sak. 32 32

Metodiken möjliggör olika typer av genomförande, exempelvis ett eller flera besök per våtmark, att alla uppgifter inventeras vid samma tillfälle eller att ett delmoment inventeras i taget. Syftet och strategin med inventeringen bör definieras innan varje typ av utvärdering. Detta innefattar såväl antal besök per våtmark som tidpunkt för besöken samt antal år efter anläggandet eller restaurerandet. Metodiken har testats i södra Sverige och kan behöva justeras för att passa övriga delar av landet. 7.4.1 Kontorsuppgifter, grå fält Uppgifter som är gråmarkerade i protokollet fylls med fördel i på kontoret. Uppgifterna finns bland annat i: Jordbruksverkets DAWA: län, kommun, block-id, kostnader, anlagd eller restaurerad, slutbesiktningsår, areal som berättigar till ersättning, anlagd med miljöinvestering, skötselersättning, syfte, tidigare markanvändning och tillrinningsområdets storlek. För vissa våtmarker kan det vara så att vissa av dessa uppgifter inte finns angivna. De får då hämtas från ArcGIS. ArcGIS: Lantmäteriets rasterkartor: Fastighetsbeteckning Fastighetskartans vektorskikt/viss: Vattenförekomst-ID, avstånd till närmsta våtmark, avstånd till närmsta vattenförekomst Huvudavrinningsområde (SMHI): Huvudavrinningsområde Skyddsformer (länsstyrelsespecifikt alternativt genom VIC Natur): Eventuell skyddsform Andra skikt som kan användas är hotade arter, länsgräns, kommungräns, fastighetsskikt Artportalen: Hotade arter Markägaruppgift: Maxdjup, tid sedan tömning, år sedan senaste skötselåtgärd etc. Markägaren kan vanligen bidra med betydligt fler uppgifter, exempelvis artförekomster. 33 33

Del Objektinformation Fysiska delmoment Namn Delmoment Kommun Datum Inventerat av Fastighetsbeteckning Fotografier Block-id Koordinater Storlek Omkrets Våtmarksareal Strandlutning Djup (andel yta under 0,5 m djup, maxdjup, uttorkingsrisk, översvämningsyta ) Uppgift/fält Anlagd med miljöinvestering Stödberättigad areal Figur 3. Över Skötselersättning Omgivande mark Bete, träda, vall, odling, lövskog, blandskog, Betesersättning Slutbesiktningsår Kostnader Syfte Morfometri Flikighet Öar Mosaik barrskog, äldre löv Stenmur, odlingsrösen, bebyggelse, väg, öppet dike, gård, utkiksplats för fågel, ekologisk produktion Tidigare markanvändning,, blå bård Avrinningsområde Delavrinningsområde Uppströms större sjö Landskapsplacering Skötsel Eventuell skyddsform Avstånd till närmsta våtmark Hävdintervall Vatten från våtmarken Avstånd till närmsta vattenförekomst Slåtter Skiss över våtmarken Tillrinningsområdets storlek Bete/betesdjur Kvot tillrinningsområde/våtmarksyta Vatten till våtmarken Kursiverad text ingår inte i Vattenkvalité (siktdjup, grumlighet, färg, ph, strömmande vatten upp/nedströms, omsättningstid) redovisningssystemet Extra uppgifter som kan höja våtmarkens värde Biologiska delmoment Fågel Utvalda indikatorarter Övriga arter Vegetation Över vatten Flytblad Under vatten, långskott Vattenpest/smal vattenpest Under vatten, kortskott Kransalger Trådformiga alger Mossor i vattenmiljön Evertebrater Fynd av taxa Grod- och kräldjur Utvalda indikatorarter Hänsynskrävande arter 34 Fisk Fiskförekomst och vandringshinder Utvlada indikatorarter Fiskodling, utsättningstillstånd, utfodring Övrigt Friluftsliv Kulturvärden 34

Beräkningar efter fältinventering: Vissa uppgifter kan beräknas först efter att GPSpunkter från fältinventeringen digitaliserats. Detta gäller: Våtmarksareal. GPS:punkter digitaliseras utifrån vilka beräkningar av areal kan göras i ArcGIS. Översvämningsyta mäts in i fält, men beräknas på kontoret. GPS:punkter digitaliseras utifrån vilka beräkningar av areal kan göras i ArcGIS. Omkrets i förhållande till yta. Mäts som strandlinjens längd/omkrets på våtmarken, exklusive öar, i förhållande till ytan. Detta räknas ut som ett mått på hur en våtmarks form skiljer sig från en cirkel. För den uppmätta arean beräknas vilken omkrets våtmarken hade haft om formen varit cirkelrund. Den uppmätta omkretsen delas därefter med det uträknade värdet och ett mått på flikighet fås. Inmätningen av omkrets i fält används. Kvot tillrinningsområde/våtmarksyta. Omsättningstiden. Beräknas som tillförd vattenvolym i hela tillrinningsområdet i förhållande till våtmarkens volym. Friluftsliv och kulturspår kan bland annat hämtas från GIS-skikten riksintresse för friluftsliv och fornlämningsegistret (Riksantikvarieämbetet). Historiska kartor finns på lantmäteriets webbplats, www.lantmateriet.se. 7.4.2 Fältuppgifter, vita och rastrerade fält Vita fält i protokollet är grunduppgifter. Samtliga av dessa ska fyllas i vid en fältinventering. Rastrerade uppgifter är fördjupningsuppgifter som kan fyllas i för att ge extra noggrannhet åt inventeringen. 7.4.3 Nödvändig fältutrustning GPS att mäta in omkrets, utlopp med mera. Kompass Kamera att fotodokumentera besöket. Stövlar för att kunna gå ut en bit i vattnet. Vadarstövlar kan eventuellt behövas. Tumstock eller liknande för att mäta vattendjup. Siktdjupsskiva, ph-mätare, turbiditetsmätare och Helligekomparator för att underlätta tester av vattenkvaliteten (fördjupningsnivå). Kikare för fågelobservationer. Polariserande solglasögon för att lättare kunna upptäcka förekomster under vatten. 35 35

Kratta för att samla upp undervattensvegetation. Lutherräfsa för att samla in undervattensvegetation en bit ut i våtmarken (fördjupningsnivå). Handlupp för artbestämning. Håv för att håva efter bottenfauna och frisimmande organismer. Elfiskeutrustning och mjärdar för att säkra fiskförekomst och vilka arter (fördjupningsnivå). Plastpåse och burk för att samla in material som inte kan artbestämmas i fält. Bestämningslitteratur och övrigt material för artbestämning. 7.4.4 Uppgifternas tillförlitlighet För varje delmoment ska uppgifternas säkerhet anges (tabell 6). Detta görs genom att sätta siffra i protokollrutan säkerhet. I protokollet är det säkerheten för hela delmomentet som avses, vilket innebär att en avvägning eller medelvärde får göras mellan de enskilda uppgifternas säkerhet. Tabell 6. Klassning av uppgifternas tillförlitlighet. Protokoll Access Innebörd 0 Uppgift saknas Uppgift saknas eller har inte ingått i inventeringen 1 Dålig Dålig säkerhet, skattade värden eller muntliga uppgifter 2 Måttlig Måttlig säkerhet, indikativa underlag, data från externa källor eller databaser som inte har kvalitetssäkrats 3 Bra Uppgiften är kvalitetssäkrad och baserad på standardmetodik 7.4.5 Protokollförtydligande Nedanstående förklaringar följer ordningen i inventeringsprotokollet och består således av både kontorsuppgifter och fältuppgifter. + innebär att det är en fördjupningsuppgift. Med databasen avses DAWA. I de fall då våtmarken är uppdelad i flera små våtmarker, räknas samtliga våtmarker med samma block-id i Jordbruksverkets databas som ett objekt. 7.4.6 Anmärkning och potentiellt värde Generellt gäller att samtliga uppgifter ska fyllas i. Om det finns övriga kommentarer kan de skrivas på raden benämnd anmärkning. Det finns en rad för anmärkningar för 36 36