EUROPAPARLAMENTET 2009-2014 Utskottet för rättsliga frågor 11.11.2011 ARBETSDOKUMENT om förslaget till rådets förordning om domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet i mål om makars förmögenhetsförhållanden (KOM(2011)0126 C7-0093/2011 2011/0059 (CNS)) Utskottet för rättsliga frågor Föredragande: Alexandra Thein DT\882824.doc PE475.882v01-00 Förenade i mångfalden
A. Problem År 2007 1 hade något mer än vart sjunde äktenskap i EU (16 miljoner) anknytning till mer än en medlemsstat 2, likaså något mer än vart sjunde ingående av äktenskap (310 000) och var sjunde skilsmässa (137 000). 390 000 internationella äktenskap upplöstes på grund av den ena makens frånfälle. Sammanlagt upplöstes ungefär 637 000 äktenskap med utlandsanknytning på grund av skilsmässa eller dödsfall. I alla dessa fall blir det nödvändigt med en avveckling av makarnas förmögenhetsförhållanden. De berörda står inför komplicerade frågor, särskilt val av domstol och tillämplig lag. Frågor om förmögenhetsförhållanden uppkommer även vid förmögenhetsförvaltningen under äktenskapet. Dessutom kan tredje man beröras, till exempel vid fastighetsaffärer eller lånetransaktioner. Medlemsstaternas lagstiftning om makars förmögenhetsförhållanden skiljer sig avsevärt åt, även reglerna om domstols behörighet. I praktiken kan det därför förekomma att den behöriga domstolen i en medlemsstat bedömer samma fall rörande makars förmögenhetsförhållanden på ett annat sätt än den behöriga domstolen i en annan medlemsstat. Särskilt när det gäller större förmögenheter kan detta leda till en kapplöpning till den domstol där respektive part väntar sig att den egendomsordning som den anser vara fördelaktigast ska tillämpas. Den part som får bättre rådgivning har här en klar fördel. Dessutom råder på det hela taget en betydande rättsosäkerhet. B. Kommissionens textförslag I. Allmänt Föredraganden välkomnar i princip förslaget. Rättsläget för de berörda makarna kan verkligen förbättras avsevärt. Detta stämmer även överens med parlaments krav på att skapa enklare, tydligare och tillgängligare förfaranden på det civilrättsliga området. 3 Med hänsyn till den ökande rörligheten kommer problematiken att försvåras i framtiden. I allmänhet är det regleringsalternativ 4 som valts och bedömningarna rimliga. Dock finns det alltjämt flera detaljer som behöver ses över. I arbetsdokumentet kommer de viktigaste frågorna att tas upp och en första bedömning läggas fram. Särskilt viktigt för föredraganden är regleringssäkerhet och regleringstydlighet samt överensstämmelse med andra unionsrättsakter, särskilt med den kommande förordningen om arv 5 ( arvsförordningen ) och Bryssel I-förordningen 6. 1 Uppgifterna är hämtade ur ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar (konsekvensbedömning) av den 16 mars 2011 (SEK(2011)0327). 2 Jfr SEK(2011)0327, s. 12, bilaga I. 3 Resolution av den 25 november 2009 (EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 12). 4 För de två förslag som lagts fram, se arbetsdokumentet till KOM(2011)0127. 5 Kommissionens förslag av den 14 oktober 2009 (KOM(2009)0154). 6 Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 (EGT L 12, 16.1.2001, s. 1). Kommissionens förslag av den 14 december 2010 (omarbetning) (KOM(2010)0748). PE475.882v01-00 2/5 DT\882824.doc
II. Enskilda frågor 1. Tillämpningsområde Föredraganden välkomnar att förslaget till begreppet äktenskap förblir neutralt eftersom detta i en del medlemsstater förutom partner av olika kön även omfattar partner av samma kön. Definitionen av makars förmögenhetsförhållanden (artikel 2 a) är vid (jfr skäl 11: alla civilrättsliga aspekter ). En positivlista vore tydligare (i förslaget till arvsrättsliga regler anförs åtminstone exempel på frågor som regleras av tillämplig lag). Så kallade personliga aspekter av äktenskapet (till exempel makars rätt att företräda varandra, skyddet av familjens bostad, underhållsskyldighet m.m.) 1 nämns inte, medan de uttryckligen undantas från förslaget om registrerade partnerskap. En anpassning vore ändamålsenlig. Det rör sig om heterogena frågor, och det är inte självklart att de ska omfattas av reglerna om tillämplig lag och om domstols behörighet i mål om makars förmögenhetsförhållanden, vilket talar för att de bör tas bort ur båda förslagen. 2 Tillämpningsområdet måste definieras exakt, och gränserna till andra rättsområden måste vara tydliga. I detalj bör följande gälla: Förutom gåvor bör även blandade fång, överlåtelser mot partiellt vederlag och gåvor i samband med äktenskapet undantas. Avgränsningen till arvsrättsliga regler måste vara tydlig. Kompensationsfördelning av pensionsrättigheter enligt tysk lagstiftning bör redan på grund av sin komplexitet undantas från tillämpningsområdet (även liknande institut i andra medlemsstater). En tydlig avgränsning till sakrätten liksom till arvsförordningen är mycket viktig. Förhandlingsresultaten därifrån kommer att ge vägledning. 2. Val av domstol Att mål om makars förmögenhetsförhållanden tas upp inför samma domstol som mål om arv mellan makar eller äktenskapsskillnad motsvarar ett praktiskt behov. 3 De objektiva anknytningskriterierna för behörig domstol (artikel 5) avviker från dem för tillämplig lag (artikel 17). Därför kommer det att förekomma fall där behörig domstol måste tillämpa främmande lag. Detta är väl något som inte går att undvika helt: Fastställandet av behörig domstol blir först viktigt när parterna vänder sig till domstol, och det kan därför vara mer flexibelt. Fastställandet av tillämplig lag måste däremot skapa permanent rättssäkerhet. Det skulle visserligen kunna vara till hjälp om makarna fick möjlighet att (teoretiskt sett) avtala att domstolarna i den medlemsstat vars lag ska tillämpas ska vara behöriga. I praktiken kommer makarna dock att i regel samtidigt avtala om val av domstol och tillämplig lag. Den subsidiära behörighetsregeln i artikel 6 måste få en tydlig definition (t.ex. egendom ). 1 Grönbok av den 17 juli 2006 (KOM(2006)0400), s. 5. 2 Jfr sammanfattningen av svaren på grönboken av den 5 februari 2008, s. 3. 3 Jfr sammanfattningen av svaren på grönboken, s. 6. DT\882824.doc 3/5 PE475.882v01-00
En bestämmelse om forum necessitatis (jfr artikel 7) diskuteras även för arvsförordningen, och dessa resultat bör inväntas. Bestämmelserna i artiklarna 8 13 bör stämma överens med dem i arvsförordningen (i alla språkversioner). Överensstämmelse bör emellertid krävas endast när det är motiverat: Förslaget i artikel 12.2 som inte förekommer i arvsförordningen om talan som väcks vid domstolar i olika medlemsstater rörande samma sak är intressant för mål om makars förmögenhetsförhållanden eftersom det då ofta är bråttom. 3. Tillämplig lag Föredraganden välkomnar principen om den tillämpliga lagens enhet (artikel 15), även om detta kommer att medföra en omfattande anpassning i medlemsstater där makarna för närvarande kan välja lag efter belägenhet, t.ex. i Tyskland. En enhetlig ordning för makars egendomsförhållanden skapar rättssäkerhet och förutsebarhet i enlighet med lagstiftningssyftet. Därigenom undviks olika val av tillämplig lag för flera transaktioner och även att komplicerade följdfrågor uppkommer, t.ex. rörande tillämplig lag för makars egendomsförhållanden när det gäller substitut. a) Val av tillämplig lag Det framgår inte klart hur artiklarna 16 och 18 förhåller sig till varandra och varför artikel 17 har skjutits in. Kriterierna i artiklarna 16 och 18 sammanfaller i den mån som de anknyter till en av makarnas hemvist eller medborgarskap. Ett ytterligare kriterium i artikel 16 är den gemensamma hemvisten, men tidsangivelse saknas. Men även här är det bara tidpunkten för valet av tillämplig lag som är det avgörande eftersom detta är det enda som skapar rättssäkerhet. En anknytning till en framtida hemvist är för vag. Artiklarna 16 och 18 kan således slås ihop. De skyddsföreskrifter som fastställs i artikel 18.2 och 18.3 om en ändring av tillämplig lag i efterhand måste prövas noggrant med hänsyn till berörda intressen: Makarna vill ha flexibilitet och enkelhet, och tredje man behöver rättssäkerhet. Därför måste man noga undersöka vad som bäst motsvarar makarnas intressen (verkan för framtiden eller retroaktiv verkan som normalfall? ev. partiell retroaktiv verkan?) och samtidigt skyddar tredje man. b) Fastställande av tillämplig lag om inget val görs Föredraganden välkomnar principen om att den lag som tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden är oföränderlig. Detta skapar rättssäkerhet för makar och tredje man och gör att (obemärkta) förluster av rättigheter undviks. Anknytningen till en första gemensam hemvist (led a) är ändamålsenlig. Visserligen kan denna bestämmelse på grund av unga pars rörlighet vid äktenskapets ingående i enstaka fall leda till tillämpning av en lag som det inte finns någon längre anknytning till. Dock är anknytningen till den senaste hemvisten som i arvsförordningen eller Rom III-förordningen inte någon lösning eftersom det från början måste vara fastställt vilken lag som ska tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden. Tidsangivelsen efter äktenskapets ingående är inte tydlig. Tidpunkten för äktenskapets ingående går däremot att tydligt fastställa. PE475.882v01-00 4/5 DT\882824.doc
För den gemensamma närmaste anknytningen (led c) har platsen för äktenskapets ingående ingen betydelse och bör strykas. Även här måste en tydligare tidpunkt fastställas (äktenskapets ingående). c) Övrigt I artikel 19 överraskar omnämnandet av äktenskapsförordet, som regleras i artikel 20. I punkt 2 är det oklart i vilken utsträckning det uttryckliga kravet omfattar skriftlig form. Det måste även prövas om alla fall (t.ex. makarnas hemvist i olika medlemsstater och formkrav i stater utanför EU) har undersökts. När det gäller artikel 20 är frågan om äktenskapsförordets form över huvud taget ska regleras. I ett äktenskapsförord är det inte bara förmögenhetsförhållanden som regleras. I artikel 22 ges tvingande regler (lex fori) företräde, vilket bryter mot principen om en enhetlig ordning. Kommissionen nämner skyddet av familjens bostad som en tillämpning. 1 Det exakta tillämpningsområdet för bestämmelsen bör utredas. Om endast familjens bostad avses kan det också helt enkelt formuleras så. Kanske är det lämpligare att undanta dessa frågor från förordningens tillämpningsområde. Artikel 23 om rättsordningen (ordre public) bör formuleras som i arvsförordningen. 3. Erkännande, verkställbarhet och verkställighet Föredraganden rekommenderar uttryckligen att man orienterar sig mot en lösning i arvsförordningen och inväntar kompromissen där. Det är viktigt att framhålla att förslaget till erkännande av officiella handlingar är alltför långtgående. En sådan utvidgning av officiella handlingars rättsverkan kan inte godtas. Officiella handlingars verkan ska fastställas enligt tillämplig lag. 1 Motiveringen, s. 9. DT\882824.doc 5/5 PE475.882v01-00