PRODUKTRESUMÉ 1 LÄKEMEDLETS NAMN Bisoprolol Sandoz 5 mg filmdragerad tablett Bisoprolol Sandoz 10 mg filmdragerad tablett 2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Varje filmdragerad tablett innehåller 5 mg respektive 10 mg bisoprololhemifumarat (motsvarar bisoprolol: fumarat (2:1). Beträffande hjälpämnen, se avsnitt 6.1. 3 LÄKEMEDELSFORM Filmdragerade tabletter 5 mg: Tabletterna är vita, runda och konvexa. De är graverade med BISOPROLOL 5 på ena sidan för att underlätta identifiering. 10 mg: Tabletterna är vita, runda och konvexa. De är graverade med BISOPROLOL 10 på ena sidan för att underlätta identifiering. 4 KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Behandling av hypertoni Behandling av kronisk stabil angina pectoris 4.2 Dosering och administreringssätt Bisoprolol Sandoz tabletter ska administreras oralt. Dosen ska anpassas individuellt. Behandlingen bör inledas med en så låg dos som möjligt. För vissa patienter kan 5 mg per dag vara tillräckligt. Normaldos är 10 mg dagligen och den maximala rekommenderade dosen är 20 mg per dag. Patienter med njursvikt För patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 20 ml/min) ska dosen inte överstiga 10 mg dagligen. Dosen kan eventuellt uppdelas på två doseringstillfällen. Patienter med svår leversvikt Ingen dosjustering krävs men noggrann övervakning rekommenderas. Äldre Normalt krävs ingen dosjustering. Det rekommenderas att behandlingen påbörjas med lägsta möjliga dos. Barn under 12 år och ungdomar
Det finns ingen erfarenhet av detta läkemedel till barn och ungdom. Därför kan användning inte rekommenderas. Avbrytande av behandling Behandlingen ska inte avbrytas plötsligt (se 4.4 Varningar och försiktighetsmått). Dosen ska minskas långsamt genom att dosen halveras veckovis. 4.3 Kontraindikationer - Akut hjärtsvikt eller under episoder av hjärtinkompensation som kräver i.v. inotrop behandling. - Kardiogen chock - AV-block av andra eller tredje graden (utan pacemaker) - Sick-sinus syndom - Sinoatriellt block - Bradykardi med under 60 slag/minut före behandlingsstart - Hypotoni (systoliskt blodtryck under 100 mmhg) - Svår bronkialastma eller svår kronisk obstruktiv luftvägssjukdom - Sena stadier av perifer arteriell ocklusiv sjukdom och Raynaud s syndrom - Metabolisk acidos - Överkänslighet mot bisoprolol eller något av hjälpämnena - Obehandlad feokromocytom (se 4.4) - Kombinationer med floktafenin och sultoprid (se även 4.5) 4.4 Varningar och försiktighetsmått Andra formuleringar av bisoprolol används vid behandling av kronisk hjärtsvikt. Användning av betablockerare vid den indikationen kräver stor försiktighet och bör inledas enligt ett strikt titreringsförfarande. Under den fasen krävs små doshöjningar vilket inte är möjligt med detta läkemedel. Detta läkemedel ska därför inte användas vid behandling av kronisk hjärtsvikt. Kombination med amiodaron bör användas med försiktighet p.g.a. att det finns en risk för kontraktilitetsautomatism och överledningsstörningar (hämning av kompensatoriskt sympatikuspåslag). Kombination av bisoprolol med kalciumantagonister av verapamil- och diltiazemtyp, samt med centralverkande antihypertensiva läkemedel rekommenderas generellt inte (se även avsnitt 4.5). Bisoprolol ska användas med försiktighet vid: - bronkospasm (bronkialastma, obstruktiv luftvägssjukdom). Vid bronkialastma eller andra kroniskt obstruktiva luftvägssjukdomar som kan ge symtom ska bronkodilaterande läkemedel ges samtidigt. Tidvis kan en ökning av luftvägsmotståndet uppkomma hos patienter med astma och därför kan dosen beta 2 -stimulerare behöva höjas. Det rekommenderas att ett lungfunktionstest görs före behandlingen påbörjas. - samtidig behandling med kolinisterashämmande läkemedel (inklusive takrin): tiden för atrioventrikulär överledning och/eller bradykardi kan öka (se även avsnitt 4.5). - samtidig behandling med anestesiläkemedel: Försämring av reflextakykardi och ökad risk för hypotoni (se även avsnitt 4.5). Fortsatt betablockad minskar risken för arytmier under induktion eller intubering. Anestesiologen bör informeras om att patienten får bisoprolol.
- Joderande kontrastprodukter: Betablockerare kan hämma de kompensatoriska kardiovaskulära reaktionerna i samband med hypotension eller chock orsakad av joderade kontrastprodukter. - diabetes mellitus med stora variationer i blodglukosvärden, eftersom det kan dölja symtom på hypoglykemi. Blodglukosvärdena bör övervakas under bisoprololbehandling. - tyrotoxikos, eftersom adrenerga symtom kan döljas. - strikt fasta. - pågående desensibiliseringsbehandling. Liksom andra betablockerare kan bisoprolol öka både känsligheten för allergen och graden av anafylaktiska reaktioner. Adrenalinbehandling ger inte alltid förväntad terapeutisk effekt. Högre doser av epinefrin (adrenalin) kan vara nödvändiga. - AV-block av första graden. - Prinzmetal s angina. Betablockerare kan öka antalet och durationen av anginaattackerna hos patienter med Prinzmetal s angina. Användning av beta 1 -selektiva adrenoceptorblockerande ämnen är möjligt vid milda former och bara i kombination med ett vasodilaterare. - perifera cirkulationsrubbningar såsom Raynaud s fenomen och claudicatio intermittens. Vid behandlingens början kan besvären intensifieras. - hos patienter med feokromocytom (se 4.3). Bisoprolol bör inte administreras förrän efter alfa-receptorblockad. - tidigare eller redan existerande psoriasis. Bisoprolol ska bara ges efter en noggrann nytta/risk-utvärdering. När behandling med bisoprolol påbörjas krävs regelbunden övervakning, särskilt vid behandling av äldre patienter. Behandlingen ska inte avbrytas abrupt utan starka skäl. Det finns en risk för hjärtinfarkt och plötslig död om behandlingen avbryts plötsligt för patienter med ischemisk hjärtsjukdom. För mer information se 4.2 Dosering och administreringssätt. Detta läkemedel innehåller en aktiv substans som ger positivt svar vid antidopingkontroller. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Kombinationer som är kontraindicerade Floktafenin: betablockerare kan hämma de kompensatoriska kardiovaskulära reaktionerna som associeras med hypotension eller chock, vilket kan induceras av floktafenin. Sultoprid: bisoprolol bör inte administreras tillsammans med sultoprid eftersom det finns en ökad risk för kammararrytmi. Kombinationer som inte rekommenderas Kalciumantagonister (verapamil, diltiazem, bepridil): negativ inverkan på kontraktilitet, atrioventrikulär överledning och blodtryck (se även avsnitt 4.4). Klonidin och övriga centralverkande blodtryckssänkande läkemedel, t ex metyldopa, guanfacin, moxonidin, rilmenidin: ökad risk för återkommande hypertoni och ökad nedgång i hjärtfrekvensen och överledningsstörningar inklusive förvärrande av hjärtinsufficiens. Monoaminoxidashämmare (bortsett från MAO-B hämmare): förstärkt hypoton effekt av betablockerare men även risk för hypertensiv kris. Kombinationer som bör användas med försiktighet Klass I antiarrytmika (t.ex. disopyramid, kinidin): effekten på atrioventrikulär överledningstid kan förstärkas och den negativa inotropa effekten kan öka (noggrann klinisk övervakning och EKG övervakning krävs).
Klass III antiarrytmika (t.ex. amiodaron): effekten på förmakens överledningstid kan förstärkas. Kalciumantagonister (dihydropyridinderivat): ökad risk för hypotoni. För patienter med latent hjärtsvikt kan samtidig användning av betablockerare orsaka hjärtsvikt. Andra betablockerare, inklusive ögondroppar, kan ha additiv effekt. Insulin och orala antidiabetika: intensifiering av den blodsockersänkande effekten. Blockad av beta-adrenoreceptorer kan maskera symtom på hypoglykemi. Digitalisglykosider: reduktion av hjärtfrekvens, ökad atrio-ventrikulär överledningstid. Anestesiläkemedel: Försämring av reflextakykardi och ökad risk för hypotoni (för ytterligare information om anestesi, se även avsnitt 4.4). NSAID: sänkt antihypertensiv effekt (hämning av vasodilaterande prostaglandin av NSAID och vatten- och natrium-retention med pyrazolon NSAID). Ergotaminderivat: förstärkning av perifera cirkulationsstörningar. Betasympatomimetika (t ex isoprenalin, dobutamin): kombination med bisoprolol kan reducera effekten av båda preparaten. Tricykliska antidepressiva, barbiturater, fenotiazider såsom andra antihypertensiva läkemedel ökar den blodtryckssänkande effekten. Baklofen: ökad antihypertensiv aktivitet. Amifostin: ökad hypotensiv aktivitet. Kombinationer som bör övervägas Meflokin: ökad risk för bradykardi. Kortikosteroider: minskad antihypertensiv effekt på grund av vätske- och natrium retention. 4.6 Graviditet och amning Graviditet Bisoprolol har farmakologiska effekter som kan orsaka skadliga effekter under graviditet och/eller på fostret eller det nyfödda barnet. I allmänhet reducerar betaadrenoreceptorblockerare placentaperfusionen vilket kan leda till tillväxthämning, intrauterin fosterdöd, missfall eller för tidig födsel. Biverkningar (t.ex. hypoglykemi, bradykardi) kan förekomma hos fostret och det nyfödda barnet. Om behandling med betaadrenoreceptorblockerare anses nödvändig bör beta 1 -adrenoreceptorblockerare användas. Bisoprolol bör inte användas under graviditet om det inte är helt nödvändigt. Om behandling med bisoprolol anses nödvändigt ska det uteroplacentala blodflödet och fostertillväxt övervakas. Om skadliga effekter på graviditet eller foster uppstår ska alternativa behandlingar övervägas. Det nyfödda barnet bör övervakas noggrant. Symtom på hypoglykemi och bradykardi uppkommer vanligen inom de första tre dagarna. Amning Det är inte känt om bisoprolol utsöndras i bröstmjölken hos människa. Därför rekommenderas inte amning under behandling med bisoprolol. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner I en studie på patienter med koronar hjärtsjukdom inverkade bisoprolol inte på körförmågan. Trots det kan individuella variationer påverka patientens förmåga att framföra fordon eller använda maskiner. Detta bör framförallt beaktas vid behandlingens början, i samband med förändringar i medicineringen och vid alkoholförtäring.
4.8 Biverkningar De biverkningar som rapporterats är i allmänhet en följd av betablockerarnas farmakologiska effekter. Följande biverkningar har rapporterats under behandling med bisoprolol i följande frekvens: Mycket vanlig (>10%) Vanlig (>1% och <10% Mindre vanlig (>0,1% och <1%) Sällsynt (>0,01% och <0,1%) Mycket sällsynta (0,01%) inklusive enskilda rapporter Centrala och perifera nervsystemet Vanliga Trötthet, utmattning, yrsel, huvudvärk (särskilt vid behandlingens början, normalt är dessa milda och försvinner oftast inom 1-2 veckor). Blodkärl Vanliga Känsla av kyla och avdomning i extremiteterna, Raynaud s sjukdom, försämring av existerande claudicatio intermittens. Ortastatisk hypotension. Magtarmkanalen Vanliga Illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor och förstoppning. Psykiska störningar Sömnstörningar, depression. Mardrömmar, hallucinationer. Hjärtat Bradykardi, hämning av AV-knutan (långsam AV-överledning eller ökning av existerande AV-block), försämrad hjärtsvikt. Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum. Bronkospasm hos patienter med bronkialastma eller tidigare känd obstruktiv luftvägssjukdom. Muskuloskeletala systemet och bindväv Muskelsvaghet och kramper, artropati Öron och balansorgan Hörselnedsättning. Hud och subkutan vävnad
Överkänslighetsreaktioner (klåda, rodnad, utslag). Mycket sällsynta Betablockerare kan framkalla eller förvärra psoriasis eller inducera psoriasisliknande utslag, alopeci. Ögon Minskat tårflöde (vilket ska beaktas om patienten använder kontaktlinser). Mycket sällsynta Konjunktivit. Lever och gallvägar Förhöjda leverenzymer (ASAT, ALAT), hepatit. Metabolism och nutrition Förhöjda triglycerider, hypoglykemi. Reproduktionsorgan och bröstkörtel Potensstörningar. Immunssystemet Allergisk rinit, uppkomst av antinukleära antikroppar och i exceptionella fall lupus syndrom, som försvinner när behandlingen avbryts. 4.9 Överdosering De symtom som förekommer oftast och som förväntas vid överdos av bisoprolol är bradykardi, hypotoni, bronkospasm, akut hjärtinsufficiens och hypoglykemi. Vid överdos ska bisoprololbehandlingen avslutas och stödjande och symtomatisk behandling ges. Resorption av bisoprolol i mag-tarmkanalen måste undvikas, magsköljning eller administrering av absorbanter (t.ex. aktivt kol) och laxantia (t.ex. natriumsulfat) kan användas. Andningen ska övervakas och om det är nödvändigt ska artificiell respirator påbörjas. Bronkospasm ska behandlas med bronkodilaterare såsom isoprenalin eller beta 2 - sympatomimetikal. Kardiovaskulära symtom ska behandlas symtomatiskt: AV-block (andra eller tredje graden) kräver noggrann övervakning och bör behandlas med isoprenalininfusion eller insättning av temporär pacemaker. Bradykardi ska behandlas med intravenös atropin (eller M-metylatropin). Blodtrycksfall eller chock ska behandlas med plasmasubstitution och vasopressorer. Hypoglykemi kan behandlas med glukos i.v. 5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakodynamisk grupp: selektiva beta 1 -blockerande ämnen.
ATC-kod: C07AB07 Bisoprolol är ett potent och selektiv beta 1 -adrenoreceptorblockerare utan sympatomimetisk effekt. Som för andra beta 1 -blockerare är verkningsmekanismen vid hypertoni oklar. Det är dock känt att bisoprolol sänker plasmareninaktiviteten. För patienter med angina gör blockaden av beta-receptorer att hjärtfrekvensen och syrebehovet sänks. Bisoprolol har lokalanestetiska effekter liknande propanolol. 5.2 Farmakokinetiska uppgifter Bisoprolol absorberas nästan fullständigt från mag-tarmkanalen. Tillsammans med en mycket liten första passage effekt i levern resulterar det i en hög biotillgänglighet på ca 90%. Bisoprolols plasmaproteinbindning är ca 30%. Distributionsvolymen är 3,5 l/kg. Totala clearance är ungefär 15 l/timme. Halveringstiden (10-12 timmar) ger 24 timmars effekt efter en daglig dos. Bisoprolol utsöndras ur kroppen via två vägar, 50% metaboliseras av levern till inaktiva metaboliter som sedan utsöndras av njurarna. De återstående 50% utsöndras via njurarna i ometaboliserad form. Eftersom eliminationen sker i lika stor grad i levern som njuren krävs inte dosjusteringar för patienter med försämrad lever- eller njurfunktion. Bisoprolols kinetik är linjär och oberoende av ålder. Patienter med kronisk hjärtsvikt (NYHA-grupp III) har högre plasmanivåer av bisoprolol och förlängd halveringstiden jämfört med friska frivilliga. Maximal plasmakoncentration vid steady state är 64 + 21 ng/ml vid en daglig dos på 10 mg och halveringstiden är 17 + 5 timmar. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Gängse studier avseende allmäntoxicitet, genotoxicitet eller karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa. Som andra betablockerare är bisoprolol vid höga doser modertoxiskt (försämrat födointag och minskad kroppsvikt) samt embryo- och fostertoxiskt (ökad frekvens av resorptioner, minskad födelsevikt, försenad fysisk utveckling), men är inte teratogent. 6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Tablettkärnan: Mikrokristallin cellulosa Mannitol Kroskarmellosnatrium Magnesiumstearat Filmdragering: Hypromellos Titandioxid (E 171) Makrogol 6000
6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant 6.3 Hållbarhet 2 år 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar 5 mg Blister: Förvaras vid högst 25 C Burk: Förvaras vid högst 30 C 10 mg Blister och burk: Förvaras vid högst 30 C Blister: Förvara blistret i ytterförpackningen. Burk: Tillslut förpackningen väl. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Tabletterna förvaras i en polyetylen (PE) burk med förseglingsring, eller i PVC/PVDC/aluminiumblister. Förpackningsstorlekar: 10, 14, 20, 28, 30, 50, 56, 60, 84, 90, 98, 100, 100x1, 106, 250 och 500 tabletter. Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Anvisningar för användning och hantering samt destruktion Inga särskilda anvisningar. 7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Sandoz GmbH Biochemiestrasse 10 A-6250 Kundl Österrike 8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 16514, 16515 9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE 2001-01-12 / 2005-10-31 10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN 2006-06-20