Vad är Internet och vem bryr sig? Katarina Lycken Rüter på uppdrag av Webbstjärnan

Vad är Internet och vem bryr sig? Katarina Lycken Rüter på uppdrag av Webbstjärnan

Om.SE och Webbstjärnan Om.SE (www.iis.se).se (Stiftelsen för Internetinfrastruktur) är en oberoende allmännyttig organisation som verkar för positiv utveckling av Internet i Sverige. Vi ansvarar för Internets svenska toppdomän.se, med registrering av domännamn samt administration och teknisk drift av det nationella domännamnsregistret. Om Webbstjärnan (www.webbstjarnan.se) Webbstjärnan är en del av.se:s satsningar för att utveckla Internet och Internetanvändandet. I korthet går det ut på att vi ger lärare och elever som är verksamma i den svenska skolan möjligheten att få lära sig mer om hur Internet fungerar genom att delta i tävlingen Webbstjärnan. Webbstjärnan är en skoltävling om att publicera sitt skolarbete på Internet, och såväl grundskole- som gymnasieelever kan delta. På Webbstjärnans webbplats kan du ta del av guider, anmäla dig till workshops (eller webbkurser) för att komma igång med din webbplats samt ladda ner lärarhandledningar. Detta får du som deltar i Webbstjärnan: 1. Kostnadsfritt utbildningsmaterial, fria lärresurser och lärarseminarier, bland annat om att skriva webbanpassat, arbetsprocessen i webbprojektet och om källkritik och upphovsrätt på nätet. 2. Webbhotell och valfri ledig.se- adress så länge din sajt är med i Webbstjärnan. 3. Verktyg för webbpublicering. 4. Support från Webbstjärnan De lag som uppfyller våra grundläggande villkor får diplom. Du kan anmäla lag hela hösten och under första delen av vårterminen. Tävlingen avslutas innan sommarlovet då vinnarna koras på vår stora prisutdelning. 2

www.webbstjärnan.se Använder du Internet i din vardag? För väldigt många svenskar är svaret så självklart ja att det nästan är konstigt att ens fråga. Internet används i hela samhället och i de allra flesta sammanhang, offentliga och privata. Däremot kan frågor om hur du använder Internet vara intressantare. Hur använder du Internet i skolan? På ditt arbete? På fritiden? Vad betyder Internet för ditt samspel med andra? I många frågor kring Internet ligger fokus på den som använder nätet. Hur används nätet? Vem använder nätet? Hur förändras nätanvändningen? Det är som om Internet bara finns, en självklar del av vardagen som användarna på olika sätt förhåller sig till. Men hur vi använder Internet det hänger samman med vad Internet faktiskt är. Det finns grundläggande tekniska förutsättningar som gör att Internet fungerar. Och den tekniken styr hur vi kan använda nätet. Därför är det viktigt att förstå något om de grundläggande tekniska förutsättningarna. Du styrs av dem. Tekniska förutsättningar bygger inte heller bara upp sig själva, helt förutsättningslöst. På något sätt styrs också tekniken. Frågor om vad Internet är leder till frågor om hur Internet styrs. Och tillbaka till grundförutsättningen: Internet finns i din, och alla samhällsmedborgares, vardag. Internet påverkar din vardag. Därför är det läge att bry sig både om vad Internet är och hur Internet styrs. 3

Tre olika perspektiv på Internet För att förstå vad Internet är och hur Internet styrs måste man tänka på många olika saker samtidigt. Ett sätt att göra det är att använda tre olika synvinklar när man resonerar. teknisk ekonomisk innehållslig Utifrån en teknisk synvinkel ligger fokus på grundläggande teknik: IP-adresser och Domännamnssystemet (DNS). Utan dessa två grundbultar finns inte Internet, och tekniken styr hur vi kan använda nätet. Utifrån en ekonomisk synvinkel ligger fokus på de olika affärer som görs via och på nätet. Vem tjänar pengar på vad? Vinstintressen påverkar både tekniklösningar och innehåll. Och utifrån en innehållslig synvinkel ligger fokus på frågan om vad som ska få finnas på nätet. Det finns metoder för att begränsa och stoppa innehåll, men också för att ta sig förbi uppsatta hinder och ge fler tilllgång till mer. Innehåll och ekonomi hör samman. Ekonomi påverkar teknik. Teknik, ekonomi och innehåll har alltså betydelse för hur Internet utvecklas. 4

IP-adresser och domännamn Ett sätt att beskriva Internet är att det är ett nätverk där att alla enheter som man kan koppla upp mot nätverket kan kommunicera med varandra. För att det ska fungera krävs att alla har gemensamma regler, protokoll, för hur kommunikationen ska ske. IP-adresser På 1980-talet utvecklades TCP- och IP-protokollen som standard för hur olika enheter identifierar och kommunicerar med varandra via Internet. Varje uppkopplad enhet får i IP-protokollet en unik nummerserie som sin adress. På 1990-talet utvecklades html och http som gör det möjligt att länka samman webbsidor, och webbläsare som gör det möjligt att klicka runt bland alla befintliga webbsidor. I och med det hade World Wide Web, www, sett dagens ljus. Varje enhet måste ha en egen IP-adress för att kunna identifiera sig och kommunicera med andra enheter på Internet. I det system som har använts mest hittills, IPv4, består IP-adressen av 32 bitar (ettor och nollor), eller 4 byte (1 byte=8 bitar). När Internetanvändningen och antalet enheter som kopplades upp mot nätet ökade explosionsartat under 1990-talet blev det svårt att få IP-adresserna att räcka till så att varje uppkopplad enhet fick ett eget nummer. Därför finns möjligheten att tilldela en enhet en tillfällig IP-adress. En enhet som kopplas upp mot nätet tilldelas en adress, som sedan en annan enhet kan få när den första kopplats ner. Då behöver inte varje enskild mottagare ha en egen IP-adress, utan man kan dela på tillgängliga IP-adresser. Men eftersom Internetanvändandet växer så snabbt, och antalet enheter uppkopplade mot nätet hela tiden ökar, börjar antalet adresser tryta i alla fall. Därför finns en ny version av IP, IPv6, där adresserna består av 128 bitar, vilket gör antalet adresser så stort att det i praktiken aldrig kommer att kunna bli några problem med för få adresser. Övergången från IPv4 till IPv6 sker gradvis, och det är i områden där Internetanvändningen ökar starkt, där många nya enheter behöver IP-adresser samtidigt, som övergången kommer att gå fortast. 5

Domännamnssystemet Det är svårt att komma ihåg och leta efter långa sifferkombinationer inte för datorer, men för människor. Och det är ju människor som vill kunna skicka e-post och hitta webbadresser. IP-adresser, blir helt enkelt svårhanterliga. Därför finns domännamnssystemet, DNS. DNS är en katalogtjänst som bland annat översätter IP-adresserna till mer begripliga enheter, så att vi slipper söka på sifferkombinationer. Vi söker istället på adresser som till exempel www.iis.se. Domännamnssystemet är uppbyggt i en trädstruktur. Varje ny gren i trädet är en omkopplingspunkt, en nod, och varje nod anges med ett domännamn. På det här sättet blir domännamnen en slags vägvisare till var man kan hitta en viss IP-adress. Domänen www.iis.se är en del av domänen iis.se som i sin tur är en del av domänen.se. En domän som är en del av en annan domän kallas för subdomän, och i princip är det möjligt att ha upp till 127 underdomäner i DNS-systemet. Men det blir alldeles för klumpigt i praktiken. Den allra översta domänen kallas roten, och syns inte i namnsystemet. Roten innehåller ett antal toppdomäner, som kan ses som de första grenarna. En toppdomän är.se, som är en nationell toppdomän. De nationella toppdomänerna följer en standard för de olika landsbokstäverna: Norge har.no, Finland.fi och så vidare. Sedan finns det andra slags toppdomäner som inte är knutna till nationer utan mer till typer av verksamhet:.com för kommersiell verksamhet,.net för nätverk,.org för organisationer till exempel. Om en gren i DNS-trädet slutar fungera påverkar det inte grenarna ovanför eller vid sidan av. Systemet är alltså hierarkiskt uppbyggt, vilket är en förutsättning för att det ska kunna växa och utvecklas. En annan förutsättning för att systemet ska fungera är att inte all information måste 6

finnas på samma plats för att man ska hitta en adress. DNS-systemet är snarast ett slags vägvisarsystem, där en server har hand om en del av informationen, en domän till exempel, och den pekar vidare till nästa server som har hand om en subdomän och ytterligare en server som har hand om nästa subdomän. Det här kallas distribuerat ansvar och är en förutsättning för att Internet ska kunna växa. Att skicka information IP-paket Information som skickas med hjälp av internetprotokollet IP delas upp i små delar som kallas IP-paket. Man kan jämföra med de platta paket som IKEA använder för många av sina produkter. På IKEA köper du en byrå, men hämtar ut ett platt paket. I paketet ligger byråns alla delar. Det platta paketet är mycket lättare att transportera än att bära omkring på en stor byrå, så medan du transporterar din byrå är det bra att den är platt. Väl hemma vill du ha en byrå, inte en massa byrådelar. Då skruvar du ihop delarna och har en byrå. Den information du vill skicka från en enhet till en annan på Internet kan du jämföra med byrån. Du vill skicka all information, och att mottagaren ska ha den på det sätt som den ser ut när du skickar den. Men för att transporten ska fungera delar internetprotokollen upp informationen i mindre delar. Varje del blir ett eget paket, med adresslapp, som skickas iväg på nätet. På adresslappen står både vart paketet ska och vem som är avsändare. När de olika små paketen når mottagaren, den enhet som ska ha informationen, packar mottagarenheten upp paketen och sätter ihop delarna till en helhet: din information har kommit fram. Men eftersom informationen delas upp i en mängd småpaket gäller förstås att alla paket kommer fram. Fattas det ett paket skruvar i ditt IKEA-paket går det inte att foga ihop de olika delarna till en fungerande byrå. Saknas det IP-paket i informationsöverföringen kan inte den mottagande enheten sätta ihop delarna till en helhet. Du måste också oftast sätta ihop delarna i byrån i en viss ordning för att det faktiskt ska bli en fungerande byrå. Samma sak gäller informationen som skickas över Internet. IP-paketen behöver packas upp och sättas ihop i ordning 7

för att informationen ska bli begriplig. Därför finns ett protokoll, Transmission Control Protocol (TCP) som både kontrollerar att alla IP-paket kommer fram till rätt IP-adress, att sådant som eventuellt försvinner på vägen skickas igen och att informationen sätts ihop på rätt sätt. I det stora nätverket förmedlas IP-paketen genom ett vägvalssystem (routingsystemet) som gör att ett paket i ett givet ögonblick skickas den bästa vägen från en avsändare till en annan. Oftast beror vägvalet på hur paketen snabbast kan komma fram. Det är ungefär som att välja väg när man kör bil, en fysisk omväg kan vara en tidsmässig vinst om man slipper köbildning eller vägarbeten. De IP-paket du skickar till kompisen tvärsöver bordet kan ha passerat en server i San Francisco på vägen om det var bäst just då. Internets organisation Pionjärerna i Internetutvecklingen under 1980-talet arbetade med öppna program och samarbetade över nätet. Öppna program är fritt tillgängliga och bygger på att vem som helst kan använda, förbättra, bygga vidare på och anpassa programmet. Den öppenheten och flexibiliteten är en viktig del i Internets utvecklingshistoria, och är också en anledning till att det inte finns någon enskild webbutvecklare eller något enskilt bolag som har kunnat ha kontroll över den samlade utvecklingen. Men på något sätt måste ju ändå till exempel protokollen, IP-adresserna och DNS hanteras för att systemet ska fungera. Och här finns det flera olika organisationer som har betydelse. 1986 bildades IETF (The Internet Engineering Task Force), som arbetar med teknisk standardisering. Inom IETF betonar man att arbetet med Internets tekniska utveckling inte ska politiseras eller ekonomiseras. We reject: kings, presidents and voting. We believe in: rough consensus and running code lyder en informell slogan för IETF. Men mycket av IETFs arbete finansierades ursprungligen till exempel av amerikanska myndigheters forskningssatsningar. Kanske kan man därför se bildandet av ISOC (Internet Society) 1992 som ett sätt att hantera de frågor om beroende som kopplingen till enskilda myndigheter givit upphov till. ISOC är en icke vinstdrivande organisation som arbetar för att Internet ska utvecklas i allmänhetens intresse och inte styras av stora bolag eller enskilda intressen. ISOC har nu det adminstrativa och ekonomiska ansvaret för IETF. 1998 bildades ytterligare en viktig organisation, ICANN (Internet Corporation for Assigned names and numbers). ICANN har till uppgift att främja ett säkert och stabilt Internet, och koordinerar domännamnssystemet. I Sverige har stiftelsen.se ansvar för toppdomänen.se på uppdrag av ICANN. Men borde inte ett globalt nätverk styras politiskt, av en internationell organisation som FN? Jo, den tanken har också formulerats allt tydligare. FN-organet ITU driver tanken att Internet bör styras genom en politisk organisation med representanter för olika stater. Samtidigt finns ju redan ISOC och ICANN, med representanter från olika stater. Men ISOC och ICANN är inte politiska organisationer, utan ser det som en poäng att vara fristående politiskt och ekonomiskt. Utifrån olika sätt att se på vad Internet är och hur Internet ska fungera kan man alltså ha olika idéer om styrning: nedifrån-och-upp, av användare och utvecklare, eller uppifrån-ochner av parlamentariskt valda ledare. Internet är lika mycket ekonomi som teknik! 8

Nätet ägs och sköts av tusentals olika aktörer. Du äger din egen dator eller mobil. En Internetleverantör äger åtkomsten till Internet, och du köper in dig på den åtkomsten. Internetleverantören har i sin tur avtal med stamnätsoperatörer, som i sin tur... Hela nätet är en komplex struktur där olika privata aktörer äger olika delar. Och delarna måste samverka för att fungera. Som internetanvändare köper du dig rätten att komma åt nätverket. Sen har du fri användning. Åtminstone är det så det traditionellt har sett ut. Men allteftersom nätet skapat möjligheter att tjäna pengar påverkas utvecklingen. Olika aktörer har olika intressen. Internetleverantörerna vill ha bästa möjliga förutsättningar för intäkter och vinst, och vill få bra betalt för sina investeringar. Ska olika slags tillgång kunna kosta olika mycket? Ska leverantörerna kunna styra det som sker på nätet? De som levererar olika tjänster vill komma åt alla kunder utan hinder. För dem är trafikstyrningar och olika slags filter ofta negativa. Användarna, slutkunderna, vill ha stabila uppkopplingar och frihet att använda nätet, men till vad man uppfattar som en rimlig kostnad. Och när 80% av befolkningen använder Internet, som i Sverige, blir nät-tillgången inte främst en individuell fråga, utan snarare en slags samhällelig infrastruktur på samma sätt som elektricitet eller vägnät. Fri körning eller trafikstyrning? Ibland beskriver man Internet som det ointelligenta nätet som förbinder intelligenta saker med varandra. Det enda som händer på nätet är att IP-paket transporteras. Nätet tar inte hänsyn till vare sig vilka som kommunicerar med varandra eller vad det är som skickas. Men riktigt så enkelt är det förstås inte. Vi vet ju till exempel att ju mer vi betalar för vår nätuppkoppling, desto snabbare transporter kan vi få vilket är viktigt till exempel när man ska strömma film eller spela onlinespel. Ju mer vi betalar desto mer data får vi också överföra per månad. Det kan också finnas andra begränsningar än snabbhet och mängd data. Nätoperatörer kan till exempel vilja styra trafiken för att hushålla med kapaciteten i sina nät, så att vissa tidskritiska typer av kommunikation som telefoni eller strömmad film prioriteras fram, medan andra mindre tidskritiska som fildelning får vänta lite. Om det tar ett par minuter extra att ladda filen gör det inte tjänsten oanvändbar, men om den strömmade filmen hackar... 9

För att ta reda på vad ett IP-paket innehåller, alltså inte bara vart det ska, använder man en rad olika tekniska lösningar som med ett samlingsnamn kallas DPI (Deep Packet Inspection). Genom DPI får man information som man kan använda i trafikstyrningen för att släppa fram vissa paket fortare och andra långsammare. Men DPI används också för att undersöka innehållet i ett IP-paket för att se om det innehåller virus eller intrångsförsök till exempel. Paket med oönskat innehåll kan helt enkelt blockeras, aldrig skickas fram. Reglering ett nödvändigt ont? Nätet kanske borde vara helt oreglerat? Ja, i förstone kan det tyckas enkelt att säga att reglering är censur, och att nätet ska vara fritt från reglering. Men vänd på det hela: för att säkerställa medborgerliga fri- och rättigheter måste kanske Internetoperatörernas rättigheter och skyldigheter tydliggöras i lagstiftning? Det är också en reglering. Men oftast är det inte den slags regleringar som diskuteras för Internet, utan sådana regleringar som syftar till att få bort oönskat material. Ett helt fritt Internet skapar frihet också för de delar av mänsklig verksamhet som samhällen vill bekämpa. VAD som är så ont att det måste bekämpas och HUR den bekämpningen ska ske måste ständigt diskuteras, och den diskussionen måste också handla om vilka medel som är demokratiskt acceptabla. En svensk som före Internets genombrott hade föreslagit att staten skulle ges både rätt och praktisk möjlighet att öppna och läsa alla pappersbrev som medborgarna skickade till varandra hade avfärdats som galen. Den typen av kontroll förknippas snarare med diktaturers åsiktskontroll än med 2000-talets Sverige. Samtidigt innebär FRA-lagen, som antagits av riksdagen med samförstånd över blockgränserna, möjligheter till en sådan kontroll av e-post. Uppenbarligen skiljer sig uppfattningar om vad som är rimligt på nätet ibland från uppfattningar om vad som är rimligt utanför det. Om inte annat säger det att vi inte kan ta något för givet; vi måste hela tiden tänka igenom och tänka på nytt. Internet är inblandat överallt i vår vardag. Därför är frågorna om vad som är rimligt på nätet, hur man ska hantera frihet och regleringar, makt och ekonomiska villkor betydelsefulla för oss alla. Det är läge att bry sig om vad Internet är och vad du vill att det ska vara. 10

Texten Vad är Internet vem bryr sig? är skriven av Katarina Lycken Rüter för Webbstjärnan 2013. Texten är tillgänglig under Creative Commons-licensen Erkännande. Det innebär att du får fritt använda texten, kopiera, bearbeta och sprida vidare så länge du berättar att Katarina Lycken Rüter är skribenten. Illustrationerna till Vad är Internet vem bryr sig? är gjorda av Jesper Wallerborg för Webbstjärnan. Illustrationerna är tillgänliga under Creative Commons-licensen Erkännande. Det innebär att att du får fritt använda illustrationerna, kopiera, bearbeta och sprida vidare så länge du berättar att Jesper Wallerborg är tecknaren. Frågor och funderingar support@webbstjarnan.se