Förvaltningsdomstolarnas verksamhetsberättelse 2009

Förvaltningsdomstolarnas verksamhetsberättelse 2009 Helsingfors förvaltningsdomstol Kouvola förvaltningsdomstol Kuopio förvaltningsdomstol Rovaniemi förvaltningsdomstol Tavastehus förvaltningsdomstol Uleåborgs förvaltningsdomstol Vasa förvaltningsdomstol Åbo förvaltningsdomstol Ålands förvaltningsdomstol Marknadsdomstolen Försäkringsdomstolen Högsta förvaltningsdomstolen

1 FÖRORD 2 FÖRVALTNINGSDOMSTOLSSYSTEMET 2.1 Rättsskyddet i förvaltningsärenden 2.2 De allmänna regionala förvaltningsdomstolarna 2.3 Marknadsdomstolen 2.4 Försäkringsdomstolen 2.5 Högsta förvaltningsdomstolen 3 LEDNINGENS ÖVERSIKT 3.1 Allmänt 3.2 De regionala förvaltningsdomstolarna 3.3 Marknadsdomstolen 3.4 Försäkringsdomstolen 3.5 Högsta förvaltningsdomstolen 3.6 Sammanfattning 4 DET OMGIVANDE SAMHÄLLET 4.1 Allmänt 4.2 EU-rätten och Europeiska människorättskonventionen 4.3 Aktuella lagstiftningsprojekt 4.4 Förvaltningsdomstolarnas lokaler 4.5 Nuläget och aktuella projekt inom informationstekniken 5 VERKSAMHETENS EFFEKTIVITET 5.1 Rättsskyddet såsom levande verklighet en pyramidundersökning om förvaltningsrättskipningens effekter 5.2 Förvaltningsdomstolarnas ärenden 5.2.1 Regionala förvaltningsdomstolar 5.2.2 Marknadsdomstolen 5.2.3 Försäkringsdomstolen 5.2.4 Högsta förvaltningsdomstolen 6 FUNKTIONELL EFFEKTIVITET 6.1 Förvaltningsdomstolarnas funktionella effektivitet 6.1.1 Anslag och verksamhetsutgifter 6.1.2 Kvantitativa mål och utfall 6.1.3 Handläggningstider 6.1.4 Högsta förvaltningsdomstolen 6.2 Förvaltningsdomstolarnas produktivitet 6.3 Resurshushållning 6.4 Kvalitetskontroll 6.4.1 Förvaltningsdomstolarnas gemensamma kvalitetssystem 6.4.2 Besvärsfrekvens 6.4.3 Ändring av överklagade beslut i högsta förvaltningsdomstolen

7 BEHÄRSKNING OCH UTVECKNING AV IMMATERIELLA RESURSER 7.1 Allmänt 7.2 Uppgifter om personalen 7.2.1 Allmänt 7.2.2 Personalens medelålder 7.2.3 Personalens könsfördelning 7.2.4 Sjukfrånvaro 7.3 Personalutbildning 7.3.1 Utbildning ordnad av förvaltningsdomstolarnas utbildningsarbetsgrupp 7.3.2 Utbildning ordnad av Justitieministeriet 7.3.3 Förvaltningsdomstolarnas interna utbildning 7.3.3 Övrig utbildning 7.4 Enkät om arbetstillfredsställelse 7.5 Utvecklingsprojekt i förvaltningsdomstolarna 8 UTLÅTANDE OM UTVÄRDERING OCH BEKRÄFTELSE AV INTERN KONTROLL 8.1 Allmänna arrangemang av kontrollen 8.2 Genomförandet av utvärderingen av den interna kontrollen och sättet för upprättandet av utlåtandet 8.3 Utlåtandet om utvärdering och bekräftelse KONTAKTUPPGIFTER BILAGOR

1 FÖRORD Rättsskyddet såsom levande verklighet är en av grundförutsättningarna för välstånd och konkurrenskraft. I grundlagen har principerna för god förvaltning och för rättvis rättegång fastställts. Centrala krav är att förvaltningen är lagenlig och att det finns en allmän besvärsrätt över myndigheternas beslut. Förvaltningsdomstolarnas avgöranden har en väsentlig betydelse för parterna och de har en styrningseffekt för hela den offentliga förvaltningens funktionsduglighet. Förvaltningsrättskipningens betydelse för den ekonomiska utvecklingen förtjänar uppmärksamhet särskilt under den nuvarande ekonomiska krisen, i samband med de i samhället pågående strukturomvandlingarna och då man söker förverkliga stimulansåtgärder. Förvaltningsdomstolarna är i en nyckelställning då det gäller att förverkliga rättsskyddet. I verksamhetsberättelsen för 2009 redogörs för utvecklingen av antalet ärenden samt för ändringar i lagstiftningen, i förvaltningens strukturer och verksamhetsmiljö på sätt som förutsätts av statens budget- och bokslutssystem. Samtidigt fästs vikt vid svårigheterna som orsakas av sektoriseringen av lagstiftningen. Som exempel har man granskat reformerna i statens regionalförvaltning och sparåtgärderna inom förvaltningen, vilka har lett till en ökning av tolkningssvårigheter vid förvaltningsdomstolarna. Förvaltningsdomstolarnas betydelse med tanke på hela offentliga förvaltningens funktionsduglighet och förtroende visar det år 2009 slutförda forskningsprojektet om rättsskyddet såsom levande verklighet och verkningarna av förvaltningsrättskipningen. Projektet fokuserar särskilt på ärenden som gäller miljötillstånd, utkomststöd, offentlig upphandling, beskattning av inkomst av näringsverksamhet samt stöd till jordbruket och landsbygden. Av de stora ärendegrupperna får man en bild av rättsskyddet och å andra sidan av problemen i konkurrenskraften och i välfärden. Under 2009 gick förvaltningsdomstolarna huvudsakligen väl i land med sin uppgift att meddela rättsskydd även då man granskar kraven för verksamhetens resurshushållning och produktivitet. Mellan de regionala förvaltningsdomstolarnas handläggningstider finns det dock fortfarande skillnader, som man försöker minska. Vid utvecklingen av domstolsarbetets effektivitet kan man även tillskriva informationssystemens och utrustningens tidsenlighet en stor betydelse. I detta hänseende förekommer det fortfarande otaliga brister. På sätt som stöds av Statens revisionsverk borde utöver momentet för högsta förvaltningsdomstolen även de övriga förvaltningsdomstolarna dvs. förvaltningsdomstolarna, marknadsdomstolen och försäkringsdomstolen ha ett eget moment i statsbudgeten. Då kunde riksdagen bättre bedöma hur förvaltningsdomstolarna utvecklas funktionellt och hur resurserna förslår. Denna verksamhetsberättelse antogs av förvaltningsdomstolarnas chefsdomare vid ett sammanträde 1.3.2010. Utöver denna gemensamma verksamhetsberättelse publicerar förvaltningsdomstolarna sina egna årsberättelser, där de närmare redogör för sin verksamhet. Helsingfors, den 4 mars 2010 Pekka Hallberg President i högsta förvaltningsdomstolen

2 FÖRVALTNINGSDOMSTOLSSYSTEMET 2.1 Rättsskyddet i förvaltningsärenden Enligt grundlagen utövas den dömande makten i Finland av oberoende domstolar. Förvaltningsdomstolarna meddelar medborgare, företag och andra privaträttsliga sammanslutningar rättsskydd mot de myndigheter som utövar offentlig makt. I vissa grupper av ärenden har även förvaltningsmyndigheter rätt att överklaga en annan förvaltningsmyndighets beslut. Avgörandena gäller ofta också hur relationerna mellan medborgarna ska ordnas eller hur allmänna intressen ska tryggas. Allmänna förvaltningsdomstolar är högsta förvaltningsdomstolen och de regionala förvaltningsdomstolarna. Huvudregeln är att ett beslut av en förvaltningsmyndighet överklagas direkt hos en regional förvaltningsdomstol. I vissa grupper av ärenden söks ändring dock hos en specialdomstol eller överklagas beslutet direkt hos högsta förvaltningsdomstolen. Inom områden som bestämts särskilt utövas domsrätten av marknadsdomstolen och försäkringsdomstolen i egenskap av specialdomstolar. I flera fall kan fel som skett i förvaltningen rättas i ett administrativt rättelseförfarande genom ett rättelseyrkande. Rättsskyddet i stats- och kommunalförvaltningen förverkligas kostnadseffektivt genom förvaltningens rättelsesystem och genom förvaltningsdomstolarna. Anslagen som riktats till förvaltningsdomstolarnas verksamhet är ringa jämfört med hela offentliga förvaltningens andel av nationalekonomin. Kunderna hos förvaltningsdomstolarna förmår även för det mesta föra sin talan utan att anlita rättshjälpstjänster som staten eller privata tillhandahåller. Av statens kostnader för den offentliga rättshjälpen riktar sig därmed endast en liten del till förvaltningsrättskipningen. Dessutom kan en enskild part endast i undantagsfall förpliktas att ersätta motpartens, dvs. myndighetens eller det offentliga samfundets kostnader. Därmed har tillgången till rättsskydd i förvaltningsärenden tryggats med en liten kostnadsrisk. Med hänsyn till medborgarnas rättsskydd är det motiverat tröskeln att inleda ett ärende inom förvaltningsrättskipningen hålls låg. Sökande av ändring i förvaltningsmyndigheternas beslut 2009

2.2 De allmänna regionala förvaltningsdomstolarna De allmänna regionala förvaltningsdomstolarna är förvaltningsdomstolarna i Helsingfors, Kouvola, Kuopio, Rovaniemi, Tavastehus, Uleåborg, Vasa och Åbo. I landskapet Åland är den allmänna regionala förvaltningsdomstolen Ålands förvaltningsdomstol, som fungerar i samband med Ålands tingsrätt. Förvaltningsdomstolarnas domkretsar består av ett eller flera landskap. I vissa grupper av ärenden kan även en regional förvaltningsdomstols domkrets omfatta hela landet. Samtliga mervärdesskatte-, tull- och accisärenden samt asylärenden har t.ex. koncentrerats till Helsingfors förvaltningsdomstol. På motsvarande sätt har alla ärenden som gäller sökande av ändring i beslut om tillstånd eller skyldigheter enligt vattenlagen och miljöskyddslagen koncentrerats till Vasa förvaltningsdomstol. Även i de flesta av dessa ärendegrupper hör landskapet Åland dock till Ålands förvaltningsdomstols domkrets. De regionala förvaltningsdomstolarnas domkretsar med följande befolkningsunderlag (enligt Statistikcentralen 31.12.2009): Helsingfors förvaltningsdomstol 1 517 756 Tavastehus förvaltningsdomstol 931 264 Åbo förvaltningsdomstol 690 229 Kuopio förvaltningsdomstol 569 756 Kouvola förvaltningsdomstol 517 652 Uleåborgs förvaltningsdomstol 471 554 Vasa förvaltningsdomstol 441 725 Rovaniemi förvaltningsdomstol 183 641 Ålands förvaltningsdomstol 27 691 2.3 Marknadsdomstolen Marknadsdomstolen är en specialdomstol till vilken har koncentrerats alla de ärenden som nämns i lagen om konkurrensbegränsningar, lagen om offentlig upphandling, elmarknadslagen, naturgasmarknadslagen, lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden samt vissa andra ärenden i vilka marknadsdomstolen är behörig. I det processuella förfarandet i konkurrens- och upphandlingsärenden iakttas förutom lagen om konkurrensbegränsningar och lagen om offentlig upphandling även Förvaltningsprocesslagen. I marknadsdomstolens beslut i konkurrens-, upphandlings- och energimarknadsärenden söks ändring hos högsta förvaltningsdomstolen. I marknadsrättsliga ärenden iakttas lagen om behandlingen av vissa marknadsrättsliga mål samt rättegångsbalken. I marknadsdomstolens beslut i marknadsrättsliga ärenden söks ändring genom besvär hos högsta domstolen, om högsta domstolen beviljar besvärstillstånd.

2.4 Försäkringsdomstolen Försäkringsdomstolen är en specialdomstol till vilken har koncentrerats bland annat arbetspensionsärenden, folkpensionsärenden, ärenden som gäller olycksfall i arbete, rehabilitering, utkomstskydd för arbetslösa, militärskador, brottsskador, bostadsbidrag, studiestöd, handikappbidrag, vårdbidrag för barn och pensionstagare samt förmåner som beviljas med stöd av sjukförsäkringslagen. Ändring i beslut av anstalter och bolag som beviljar förmåner söks förutom några grupper av ärenden först hos besvärsnämnderna. I beslut av besvärsnämnderna söks ändring hos försäkringsdomstolen. Försäkringsdomstolen fungerar som högsta besvärsinstans och enda domstolsinstans i de flesta ärenden som den behandlar, men i vissa olycksfallsärenden kan besvärstillstånd sökas hos högsta domstolen. Försäkringsdomstolen kan på yrkande undanröja sina egna lagakraftvunna avgöranden, om den finner att beslutet grundar sig på felaktig eller bristfällig utredning eller beslutet uppenbart står i strid med lag. Återbrytande av försäkringsdomstolens beslut kan under vissa förutsättningar sökas hos högsta förvaltningsdomstolen. 2.5 Högsta förvaltningsdomstolen Den högsta domsrätten i förvaltningsmål utövas enligt grundlagen av högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen övervakar rättskipningen inom sitt eget förvaltningsområde och kan även göra framställningar till statsrådet om lagstiftningsåtgärder. Största delen av de ärenden som högsta förvaltningsdomstolen behandlar gäller beslut av regionala förvaltningsdomstolar. Därtill får statsrådets och ministeriernas beslut överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen på den grunden att beslutet är lagstridigt. Sådana nämnder, vars beslut överklagas direkt hos högsta förvaltningsdomstolen, är landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd, patent- och registerstyrelsens besvärsnämnd, centralskattenämnden och tjänstemannanämnden. I högsta förvaltningsdomstolen finns det inte något allmänt besvärstillståndsförfarande. De viktigaste grupperna av ärenden för vilka lagarna om dessa ärenden förutsätter besvärstillstånd är flera skatteärenden, utlänningsärendena, utkomststödsärendena och en del av ärendena som följer av markanvändnings- och bygglagen. Grunderna för beviljandet av besvärstillstånd är dock utformade så, att ändring kan sökas hos högsta förvaltningsdomstolen i sådan utsträckning att besvärssystemet inte uteslutande blir ett prejudikatsystem.

3 LEDNINGENS ÖVERSIKT 3.1 Allmänt Såsom framgår av den år 2009 slutförda pyramidundersökningen om förvaltningsrättskipningens effekter, inverkar förändringar i samhället antingen omedelbart eller med ett dröjsmål på ärendestrukturen och på antalet ärenden vid förvaltningsdomstolarna. Den ekonomiska lågkonjunkturen som började i slutet av 2008 och som fortsatt hela 2009 kommer antagligen att synas i förvaltningsdomstolarnas arbetsmängder med en fördröjning. Arbetslöshetsgraden, som år 2008 var 6,4 procent, uppgick år 2009 redan till 8,2 procent och år 2010 förutspås den stiga till hela 10 procent. En så kraftig ökning av arbetslösheten kommer att öka åtminstone antalet socialärenden. Man kan även förutspå att sparåtgärderna som vidtagits i kommunerna genom gallringen av service kommer att synas i besvärsärendena som flyter in till förvaltningsdomstolarna för avgörande. Den klara ökning som redan under verksamhetsåret skett i försäkringsdomstolen i bostadsbidragsärenden, folkpensionsärenden och i sådana ärenden som härrör från sjukförsäkringslagen kan åtminstone delvis förklaras med den ekonomiska recessionen. I samhälleligt betydande planläggningsärenden, som länge varit anhopade, har man lyckats nå en tillfredsställande situation under 2009. Antalet ärenden som gäller byggande har sjunkit då den ekonomiska verksamheten har avtagit, emedan antalet besvär i skatteärenden vid de regionala förvaltningsdomstolarna har stigit och handläggningstiderna blivit längre. Avhjälpandet av målanhopningar som uppstått vid domstolar sker inte snabbt trots ökade resurser. Därför borde man reagera på ökningen av antalet ärenden genom att redan på förhand trygga tillräckliga resurser för avgörandet av ärenden inom skälig tid. Det kan inte heller anses motiverat att man minskar personalen vid domstolarna för genomförande av produktivitetsprogrammet i en situation där antalet ärenden håller på att öka och där det är svårt att sysselsätta sig själv såväl inom den privata som inom den offentliga sektorn. Ärendena som behandlas vid förvaltningsdomstolarna är ofta av stor vikt för samhällets funktionsduglighet och därför är det även viktigt med hänsyn till stimulansåtgärder att minskningen av resurser inte riktas till förvaltningsdomstolarna. Förvaltningsdomstolarnas verksamhet och de ekonomiska resurserna som behövs för den bör annars inte heller granskas separat från samhället och dess fenomen. Ärenden som dröjer i förvaltningsdomstolarna orsakar förutom oskälig olägenhet och osäkerhet för enskilda parter och för samhälleligt viktiga projekt även ekonomiska kostnader inom olika områden i förvaltningen. Dessa kostnader uppgår i allmänhet till belopp av en helt annan storleksklass än de anslag som krävs för en resultatrik verksamhet vid förvaltningsdomstolarna. Ur ett rättsskydds- och kundperspektiv utgör en förvaltning och ett förvaltningsdomstolssystem som är effektivt och välfungerande en viktig grund för samhällets framgång under goda tider, men än mer prövas deras värde under dessa tider av ekonomiskt trångmål. 3.2 De regionala förvaltningsdomstolarna Under 2009 inkom till de regionala förvaltningsdomstolarna sammanlagt drygt 10 procent fler rättskipningsärenden än året innan. Antalet inkomna ärenden varierade avsevärt mellan olika förvaltningsdomstolar; i Helsingfors uppgick ökningen till 16,7 procent och i Kouvola till 20,1 procent, medan det i Vasa inkom 3,4 procent färre ärenden än året innan.

Även om antalet avgjorda ärenden vid de flesta regionala förvaltningsdomstolarna minskade med cirka 3 procent från året innan, överträffade förvaltningsdomstolarna det helhetsmål som uppställts för dem och antalet anhängiga ärenden minskade. Därutöver förkortades den genomsnittliga handläggningstiden vid de regionala förvaltningsdomstolarna från 9,2 månader till 7,8 månader. Med tanke på hur länge ärendena skulle vara anhängiga har situationen ytterligare förbättrats i och med att andelen gamla ärenden som varit anhängiga längre än 12 månader under 2009 minskat till 8 procent (året innan 12 procent). Sådana ärenden som varit längst anhängiga är skatteärenden, miljöärenden samt ärenden som gäller byggande och kommunal självstyrelse. 3.3 Marknadsdomstolen Marknadsdomstolen, som under 2005 2006 drabbades av en svår målanhopning, avgjorde under 2009 fler ärenden än det kom in och därmed lyckades marknadsdomstolen avhjälpa en del av sin målanhopning trots att antalet ansökningar som gäller offentlig upphandling ökade. Man har dock inlett lagstiftningsprojekt, vilka väntas föra med sig en ökning av marknadsdomstolens arbetsbörda. Den genomsnittliga handläggningstiden sjönk under 2009 från 14 månader året innan till 10 månader. 3.4 Försäkringsdomstolen Alltsedan år 2007 har antalet inkomna ärenden till försäkringsdomstolen ökat. Under 2009 uppgick ökningen till 619 fler ärenden än året innan, det vill säga 8,7 procent. Antalet inkomna ärenden översteg antalet avgjorda ärenden under verksamhetsåret. Även om ärendeslagen har blivit mer krävande, har man dock lyckats förkorta den genomsnittliga handläggningstiden årligen i jämn takt. 2009 uppgick den genomsnittliga handläggningstiden till 10,9 månader och understeg därmed det mål som satts för handläggningstiden. Den ekonomiska nedgången har redan under verksamhetsåret kunnat skönjas i antalet ärenden som inkommit till försäkringsdomstolen. I och med recessionen har ansökningarna om arbetslöshetsunderstöd och bostadsbidrag ökat avsevärt även hos Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna. Då man dessutom tar hänsyn till att det vid besvärsnämnden för social trygghet finns en anhopning på 30000 ärenden, kan man vänta sig att antalet ärenden som kommer in till försäkringsdomstolen fortsätter att öka ytterligare. 3.5 Högsta förvaltningsdomstolen Till högsta förvaltningsdomstolen inkom under verksamhetsåret sammanlagt 4 379 ärenden, vilket utgjorde cirka 2 procent mer än året innan och klart flera än de 4 200 som man hade räknat med. Lika många anhängiggjorda ärenden har inkommit till högsta förvaltningsdomstolen senast år 1999. Antalet inkomna ärenden höjdes i synnerhet av de under årets sista dag inkomna ansökningarna om återbrytande av tullens beslut som gäller farledsavgifter. Därutöver ökade antalet besvär närmast i ärenden som gäller statstjänstemän och bilbeskattning samt naturskydd. Högsta förvaltningsdomstolen avgjorde sammanlagt 3 965 ärenden, vilket översteg både antalet avgjorda ärenden året innan (3 734) och målet på 3 800 avgjorda ärenden. Den genomsnittliga handläggningstiden uppgick till 10,2 månader.

Antalet anställda har minskat en aning från året innan så att den under verksamhetsåret uppgick till 96,7 årsverken (98,8 året innan). Minskningen förklaras med att kansliuppgifter i allt större utsträckning än tidigare sköttes med hjälp av studenter som inte räknas till årsverkena. Under verksamhetsåret avgjorde högsta förvaltningsdomstolen flera omfattande och för ekonomin samt för samhället viktiga mål. Som ett exempel kan nämnas avgörandet, genom vilket bestämdes att nya kommunalval skulle utlysas i tre kommuner på grund av de fel och brister som förekommit vid den elektroniska röstningen (årsboksavgörande HFD:2009:39) samt det s.k. asfaltkartellavgörandet, där högsta förvaltningsdomstolen förpliktade de bolag som fungerat i kartellen att betala påföljdsavgifter på sammanlagt 82,55 miljoner euro (årsboksavgörande HFD:2009:83). Till slutet av året hade högsta förvaltningsdomstolen även avgjort 316 ansökningar om återbrytande, i vilka bolag som sysslade med rederiverksamhet bad att tullens beslut om farledsavgifter under 1999 2004 skulle återbrytas. Ansökningarna om återbrytande avslogs (årsboksavgörande HFD:2009:99). 3.6 Sammanfattning Under 2009 har förvaltningsdomstolarna på det hela taget relativt väl lyckats fullgöra sin grundlagsenliga rättsskyddsuppgift. Även om antalet inkomna ärenden har ökat, har förvaltningsdomstolarna under verksamhetsåret i hög grad lyckats förkorta handläggningstiderna och minska anhopningen av ärenden. Det finns dock fortfarande skillnader i produktivitet och handläggningstider mellan de regionala förvaltningsdomstolarna, vilket delvis förklaras av strukturella skillnader i dessa domstolars ärenden. Utgångsmässigt borde ärenden dock inte koncentreras till vissa förvaltningsdomstolar. Koncentrationen försvagar förvaltningsdomstolarnas styrka och utvecklingen av rättsskyddet och den står även i strid med den viktiga subsidiaritetsprincipen det vill säga att handläggningen äger rum nära kunderna. Besvären över förvaltningsmyndigheternas beslut borde styras till alla förvaltningsdomstolar och de borde utvecklas enligt enhetliga principer samtidigt som regionala skillnader jämnas ut. I fortsättningen ska man försöka utreda om man fortfarande använder sig av några förfaranden som gör processerna långsammare och tillsammans finna de bästa arbetsmetoderna och rutinerna, så att besluten kan hålla en så hög kvalitet som möjligt, samtidigt som också verksamhetsresultatet blir så gott som möjligt. För att personalens yrkeskunskaper ska tryggas och besluten därigenom hålla hög kvalitet, gäller det även att reservera tillräckligt med tid för personalutbildning och personalutveckling. Förvaltningsdomstolarna måste därför även i fortsättningen ha sådana personalresurser att det både i fråga om förvaltningsprocess, kvaliteten hos besluten och handläggningstiderna är möjligt att garantera ett sådant rättsskydd som Finlands grundlag, internationella förpliktelser och även de som har ärenden anhängiga i förvaltningsdomstolarna förutsätter av dessa.

4 DET OMGIVANDE SAMHÄLLET 4.1 Allmänt Under det gångna året firade Finland den 200-åriga historian av nationell och statlig utveckling och märkesåret 1809. Högsta förvaltningsdomstolen deltog också i märkesårets evenemang även om rötterna av förvaltningsrättskipningen sträcker ännu längre tillbaka i historian. För att hedra märkesåret ordnade högsta förvaltningsdomstolen en högtidssession i början av oktober i Åbo hovrätts lokaler. Temat för högtidssessionen var rättsskyddets och rättsstatens betydelse i Finland. Vid sessionen gjorde högsta förvaltningsdomstolen en framställning till statsrådet för finansiering och genomförande av en tvärvetenskaplig undersökning om rättsstatens framtid. Vid samma tillfälle presenterades en publikation om jubileumsåret, vilken kompletterar den år 2008 utkomna högsta förvaltningsdomstolens 90-års jubileumsfestskrift. I början av september ordnade högsta förvaltningsdomstolen vid tidpunkten för dess årsdag ett seminarium vars tema utgjordes av framtidens rättsstat. I början av december ordnades den traditionella Förvaltningsdomstolsdagen, där resultaten av den år 2008 inledda pyramidundersökningen publicerades (se närmare 5.1). År 2009 var även ett jubileumsår för de regionala förvaltningsdomstolarna, eftersom det 1.11.2009 hade gått 20 år sedan de självständiga länsrätterna och 10 år sedan förvaltningsdomstolarna hade inrättats. 4.2 EU-rätten och Europeiska människorättskonventionen Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen trädde i kraft 1.12.2009. Fördraget utgör Europeiska unionens nya grundfördrag, som har såväl direkta verkningar på förvaltningsdomstolarna verksamhet som indirekta verkningar som uppkommer i ett längre tidsperspektiv. På EU-rättens område förstärktes till exempel skyddet för de grundläggande rättigheterna, då stadgan om de grundläggande rättigheterna blev tillämpligt omedelbart. Det är i allmänhet förvaltningsmyndigheterna som tillämpar Europeiska unionens författningar och den nationella lagstiftning som grundar sig på dessa författningar. Därför blir det uttryckligen förvaltningsdomstolarna som får ta ställning till tolkningsfrågor i EU-rätten och därmed intar de en nyckelroll vid tillämpningen av EU-rätten. Det faktum att EU-lagstiftningen och direktiven är komplicerade och sträcker sig till allt fler livsområden orsakar ofta problem inom förvaltningen och sysselsätter därmed förvaltningsdomstolarna. Under 2009 begärde Finland i fyra fall förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen, efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget Europeiska unionens domstol, EUdomstolen). I tre av fallen framställdes begäran av högsta förvaltningsdomstolen och i ett av fallen av marknadsdomstolen. Åren 1995 2009, det vill säga under de fjorton första åren av EUmedlemskapet, har Finland i 60 fall begärt förhandsavgörande av EG-domstolen. Över hälften av fallen har haft anknytning till förvaltningsrättskipning. På samma sätt som Europeiska unionens regelverk är även Europeiska människorättskonventionen en del av vår gällande lagstiftning. Under året gav Europeiska människorättsdomstolen 29 domar som gällde Finland. Av dessa gällde endast tre förvaltningsrättskipning. I fallet Ruotsalainen var det fråga om förbudet mot dubbel straffbarhet, då ändringssökanden hade fått både en straffrättslig påföljd och en administrativ sanktion av straffnatur. I två fall ansågs försäkringsdomstolsprocessen

ha tagit oskäligt lång tid och i det andra fallet ansågs försäkringsdomstolens beslut att inte hålla muntlig förhandling i målet stå i strid med människorättskonventionen. Förnyandet av den svårt anhopade Europeiska människorättsdomstolen kan komma i gång, då Ryska federationens duma 15.1.2010 ratificerade det 14:e tilläggsprotokollet till den europeiska människorättskonventionen, vilket gäller förnyandet av människorättsdomstolen. 4.3 Aktuella lagstiftningsprojekt Lagstiftningen som rör den offentliga förvaltningen ändras kontinuerligt, vilket återspeglas i förvaltningsdomstolarnas arbete. Nedan har några sådana centrala projekt granskats, som har särskild betydelse för förvaltningsdomstolarnas verksamhet 1. Grundförfattningarna om revidering av statens regionförvaltning gavs 20.11.2009 och i anslutning till detta gavs ett stort antal ändringsförfattningar 22.12.2009. Författningarna trädde i kraft redan 1.1.2010. Redan nu kan man se att den komplicerade lagstiftningen kommer att orsaka tilläggsarbete inte bara hos förvaltningsmyndigheterna utan även hos förvaltningsdomstolarna. Reformen har till exempel lyft fram frågan om förvaltningsdomstolens regionala behörighet på ett helt nytt sätt. Enskilda regionförvaltningsverk och närings-, trafik- och miljöcentraler har på komplicerade grunder som kombinerats enligt typ av ärende och på regionala grunder blivit behöriga på något annat verks eller någon annan centrals område eller till och med i hela landet. Sålunda kan, om någon annan reglering inte finns i den tillämpliga speciallagen, en förvaltningsdomstol som eventuellt befinner sig väldigt långt borta från parterna bli behörig på grund av principen om myndighetens huvudort, och besvär som gäller samma sakfråga kan fördelas på olika förvaltningsdomstolar. En annan grupp av problem som lyfts fram är talerätten inom de olika ansvarsområdena vid närings-, trafik- och miljöcentralerna och spänningarna mellan dessa uppgifter i förvaltningsprocessen. Riksdagen har i sitt svar förutsatt att man utan dröjsmål inleder ett utredningsarbete om bägge frågor och vidtar sådana åtgärder som föranleds av utredningsarbetet eller av omständigheter som i övrigt kommer fram. Ett av de mest centrala lagstiftningsprojekten är projektet för utveckling av förvaltningsrättskipningen. Sakhelheter som ska utredas i projektet är rättsskyddsmedlen mot passiva förvaltningsmyndigheter, revidering av de allmänna bestämmelserna om det förvaltningsprocessuella förfarandet och granskning av vilka uppgifter och vilken ställning de olika nivåerna inom förvaltningsrättskipningen ska ha i systemet för förvaltningsrättsligt rättsskydd. I regeringens proposition av 6.11.2009 till riksdagen om ändring av förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen (RP 226/2009 rd) föreslås att förvaltningslagen kompletteras med ett nytt kapitel, vars syfte är att styra behandlingen av rättelseyrkanden i egenskap av allmän lag. Avsikten är att de föreslagna lagarna ska träda i kraft våren 2010. År 2005 inleddes kommunernas service- och strukturreform, det så kallade KSSR-projektet. Under verksamhetsåret 2009 har i anslutning till detta 99 kommuner medverkat i totalt 32 kommunsammanslagningar som genomförts. Även flera ramlagsenliga samarbetsområden har inlett sin verksamhet från och med början av 2009. Syftet med KSSR-projektet är att förbättra produktiviteten i kommunerna och utveckla sätten hur man producerar och organiserar tjänster samt klarlägga uppgiftsfördelningen mellan staten och kommunerna. 1 Bilagorna 1 och 2

Justitieministeriets arbetsgrupp för utveckling av försäkringsdomstolens organisation och arbetsmetoder har avgett sitt betänkande 20.8.2009 (2009:10). Arbetsgruppen föreslog bl.a. att sammansättningen vid avgöranden ska bli lättare, att sammansättningen vid plenum och vid förvaltningssammanträde ska inskränkas samt att bestämmelser om begränsning av mottagande av tilläggsutredning ska skrivas in i lagen. Arbetsgruppens förslag påverkade inte försäkringsdomstolens verksamhet ännu under 2009. Regeringens proposition om ändring av barnskyddslagen och av några därtill anslutna lagar gavs till riksdagen 16.10.2009 (RP 225/2009 rd). Lagen trädde i kraft 1.3.2010. Genom lagändringen överförs beslutsfattandet i fråga om förlängning av brådskande placeringar från förvaltningsdomstolarna till den kommunala myndigheten. Uppföljningen av hur verkställigheten av helhetsreformen av barnskyddslagen som trädde i kraft i början av 2008 och av eventuella ändringsbehov har under verksamhetsåret fortfarande pågått även vid förvaltningsdomstolarna. Justitieministeriet och handels- och industriministeriet, numera Arbets- och näringsministeriet, har 30.11.2007 tillsatt en arbetsgrupp, vars uppgift har varit bereda reformeringen av rättsskyddssystemet vid offentlig upphandling. Syftet är att klarlägga förutsättningarna för utnyttjande av rättsskyddsmedel och effektivisera behandlingen av ärenden. Utgående från arbetsgruppens första betänkande gavs 9.10.2009 regeringens proposition till riksdagen om ändring av lagen om offentlig upphandling, lagen om upphandling inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster och marknadsdomstolslagen (RP 190/2009 rd). I propositionen föreslås det bland annat ändringar i bestämmelserna om marknadsdomstolens sammansättningar vid sammanträden, i påföljderna som förordnas av marknadsdomstolen samt presenteras ett nytt lättare sätt att korrigera fel i upphandlingsförfarandet, upphandlingsrättelse. Man kan förutspå att marknadsdomstolens arbetsmängd ökar vid sidan av andra i antalet verkställighetsärenden, eftersom det till upphandlingar som överstiger EU-tröskelvärdet hör en så kallad automatisk suspension, som kan undanröjas endast genom domstolens avgörande. Utöver detta föreslås det att antalet påföljdsalternativ utökas i fråga om upphandlingar som överstiger EU-tröskelvärdet. Det är troligt att man även kommer att kräva dessa nya påföljdsalternativ. Det finns ett aktuellt lagstiftningsprojekt om koncentrering av domstolshandläggningen av tvistemål och ansökningsärenden gällande industriella rättigheter och upphovsrätt (IPR-ärenden) till marknadsdomstolen senast år 2012. Om detta blir verklighet innebär det att antalet nya mål och ärenden som skulle handläggas vid marknadsdomstolen skulle öka med cirka 400 mål och ärenden. Antalet mål och ärenden vid marknadsdomstolen skulle sålunda öka med ungefär 66 procent från nuläget, vilket följaktligen ger upphov till en omprövning av marknadsdomstolens ställning och uppgifter. Den nya konkurrenslagen bereds vid Arbets- och näringsministeriet. Lagen kommer att ersätta den nuvarande lagen om konkurrensbegränsningar, som på grund av otaliga revideringar redan har försvagats i sin systematik. Det finns även revideringsbehov i anknytning till de innehållsliga bestämmelserna. Av de övriga aktuella lagstiftningsprojekten kan nämnas översyn av lagstiftningen om vite, utveckling av elektroniska tjänster inom rättsväsendet, utveckling av organisationsbestämmelserna för hovrätter, tingsrätter och förvaltningsdomstolar och utveckling av bestämmelserna om utnämning av domare för viss tid, utveckling av domstolspraktiken och överföring av ärenden som behandlas vid landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd till förvaltningsdomstolar.

I lagberedningen bör man fästa särskild uppmärksamhet vid att den statsförfattningsenliga maktfördelningen mellan förvaltningen och domstolarna inte ändras. Domstolarnas uppgift är rättsprocessen, och funktioner på förvaltningens basnivå bör inte med anledning av sparåtgärder eller på andra grunder överföras på domstolarna. Det är av stor vikt att bevara den flexibilitet och människonärhet som av tradition rått inom förvaltningsrättskipningen. 4.4 Förvaltningsdomstolarnas lokaler Lokaler som är i ändamålsenligt skick och som uppfyller domstolarnas särskilda behov är en nödvändig förutsättning för att verksamheten ska hålla en hög kvalitet. En del av förvaltningsdomstolarna har haft allvarliga problem med sina lokaler redan en längre tid. För en del är situationen i detta nu god, men även för en del av dessa finns det ändringar i sikte. Med hänsyn till lokalerna är förvaltningsdomstolarnas ställning därmed olika. Det är dock av största vikt, att alla förvaltningsdomstolar har goda lokaler. Lokalerna bör därför utvecklas utgående från gemensamma behov och lokalproblemet kan inte lösas till exempel genom att man ingriper i domstolsstrukturen på grund av kortsiktiga sparskäl. Lokalerna som Kuopio förvaltningsdomstol tidigare utnyttjat försattes i användningsförbud sommaren 2007. Efter en snabb renovering kunde en del av domstolens personal sommaren 2008 flytta in i tillfälliga lokaler. Förvaltningsdomstolen fungerar fortfarande i två verksamhetsställen. Eftersom de nuvarande lokalerna är tillfälliga och inte motsvarar domstolens funktionella behov, borde ett beslut om lokaler som krävs för domstolens ändamålsenliga verksamhet fattas omedelbart. Hösten 2008 flyttade försäkringsdomstolen in i nya lokaler. I och med flytten fick försäkringsdomstolen tillgång till fler arbetsrum samt ändamålsenliga mötesrum och sessionssalar. Under 2009 framgick det dock att det finns problem med inomhusluften samt även värmeläckage och fuktskador på sina håll i lokalerna. Inomhusluften i lokalerna har undersökts och man har vidtagit reparationsåtgärder för att avhjälpa problemen. Målet är att problemen har åtgärdats i början av 2010 och försäkringsdomstolen även till denna del kan återgå till sitt normala arbete. Åbo förvaltningsdomstol har rätt nya ändamålsenliga lokaler i Åbo rättscenter. Enligt VMBaroenkäten om arbetstillfredsställelse var personalen allra nöjdast med lokalerna. En utredning av lokalerna har inletts i rättscentret med anledning av att Egentliga Finlands tingsrätt och åklagarämbetet behöver tilläggslokaler. Även lokalerna i Tavastehus var ändamålsenliga. Vasa förvaltningsdomstols lokaler hör till den för justitieministeriet uppsatta riksomfattande planeringen av tingshus. Helsingfors förvaltningsdomstol och marknadsdomstolen flyttar in i lokalerna som blir lediga efter Helsingfors hovrätt. 4.5 Nuläget och aktuella projekt inom informationstekniken I domstolarna utgör informationssystemen centrala arbetsredskap vilka rättskipningsverksamhetens smidighet i väsentlig grad beror på. Informationsförvaltningen är också ett centralt verktyg för styrningen, eftersom uppföljningsuppgifterna som fås med hjälp av detta verktyg är en förutsättning för en resultatrik utveckling av verksamheten. Det informationstekniska läget vid förvaltningsdomstolarna har redan länge varit ohållbart eftersom de informationssystem och apparater som är i bruk inte till sina funktioner och till sin teknik inte motsvarar dagens behov och möjligheter. Exempelvis orsakar textbehandlingsprogrammet som är i bruk kompatibilitetsproblem vid behandlingen av elektroniska handlingar, vilket försvårar inte bara domstolarnas eget arbete

utan även den elektroniska kommunikationen mellan domstolar och andra instanser. Även ärendehanteringssystemet är tekniskt föråldrat och förvaltningsdomstolarna kan till exempel inte direkt utnyttja de tjänstelösningar inom elektronisk kommunikation som håller på att utvecklas inom statsförvaltningen. Särskilt oroväckande har varit att försöken att förbättra informationsförvaltningen hittills har legat på splittrade projekt och en centraliserad utveckling har saknats. Målet i förvaltningsdomstolarna var att förnya den föråldrade grundläggande informationstekniken och applikationsmiljön till slutet av 2009. På grund av orsaker som inte berodde på förvaltningsdomstolarna var man tvungen att upprepa installationer av maskiner och delvis uppskjuta dem till 2010. Justitieministeriet har 24.1.2008 tillsatt en arbetsgrupp för att utveckla förvaltningsdomstolarnas dokumenthantering, rapportering och elektroniska tjänster. Ett mål med arbetet är att alla förvaltningsdomstolars administrativa diariesystem skulle grunda sig på statens gemensamma plattform för dokument- och ärendehantering dvs. på det så kallade VALDA-systemet. Avsikten är att även förnya textbehandlingsprogrammet. Av andra aktuella projekt bör nämnas genomförandet av ett elektroniskt delgivningsförfarande mellan förvaltningsdomstolarna och Enheten för bevakning av skattetagarnas intresse samt inrättandet av det tväradministrativa systemet för hanteringen av utlänningsärenden (UMA). De möjligheter som informationsteknologin erbjuder borde utnyttjas mycket mera än hittills. Arbetet med utvecklingen av informationssystem inom förvaltningsdomstolssektorn försvårades dock av att man inte fick tillräckliga resurser för aktuella utvecklingsprojekt av justitieförvaltningens datateknikcentral. Det nuvarande systemet, där anslagen för informationsteknik ställs till justitieförvaltningens datateknikcentrals (OTTK) förfogande ger förvaltningsdomstolarna ingen möjlighet att själva starta utredningsprojekt som gäller utvecklingen av informationssystem. Sådana utvecklingsprojekt som utgår ifrån praktiska behov och kännedomen om informationssystemen inom olika förvaltningsområden vore dock nödvändiga med tanke på förvaltningsrättskipningens produktivitet och funktionsduglighet. Ett projekt med syftet att förnya förvaltningsdomstolarnas informationssystem kunde inledas till exempel i högsta förvaltningsdomstolen.

5 VERKSAMHETENS EFFEKTIVITET 5.1 Rättsskyddet såsom levande verklighet en pyramidundersökning om förvaltningsrättskipningens effekter Den s.k. pyramidundersökningen som slutfördes i december 2009 är en undersökning om förvaltningsdomstolarnas betydelse för förvaltningsmyndigheternas verksamhet. I undersökningen utreddes det funktionella sambandet mellan förvaltningen och förvaltningsrättskipningen bland annat genom statistikuppgifter och enkäter. I undersökningen påvisades betydelsen av förvaltningsdomstolarnas avgöranden för förvaltningens funktionsförmåga och därigenom producerar den information för statens produktivitetsprogram och åtgärdsprogrammet för bättre reglering av förvaltningen. Undersökningen finns tillgänglig som webbpublikation (.kho.fi/36399.htm, på finska, svensk sammanfattning finns). I undersökningen kalkylerade man att myndigheterna som utövar offentlig makt på olika områden och nivåer inom förvaltningen fattar 20 30 miljoner förvaltningsbeslut, som vid behov kan överklagas hos förvaltningsdomstolarna. De största grupperna av ärenden är ärenden som gäller social- och hälsovård, beskattning, näring, miljö och kommunal förvaltning. Huvudansvaret för välfärdens förutsättningar ligger sålunda på förvaltningens primärnivå. Då förvaltningsdomstolarna som första instans prövar cirka 30000 besvär årligen och högsta förvaltningsdomstolen 4000 besvär, kan man uppskatta att den finska förvaltningen generellt fungerar mycket väl. Det väldiga antalet förvaltningsbeslut visar dock på att om beslutsprocessen inom förvaltningen av någon anledning skulle halta, kan antalet besvär hos förvaltningsdomstolarna ögonblickligen stiga till en ohanterlig nivå. Genom den aktuella utvecklingen av ett internt omprövningsförfarande inom förvaltningen strävar man att mängdbeslut som fattas inom förvaltningen inte överklagas direkt hos domstolen, utan ärendena bör först behandlas av förvaltningsmyndigheten till exempel i ett omprövningsförfarande. HFD 4000 Förvaltningsdomstolar, marknadsdomstolen, försäkringsdomstolen 30 000 20 30 miljoner förvaltningsbeslut Av undersökningsresultaten framgick det generellt att högsta förvaltningsdomstolens verksamhet och även verksamheten av förvaltningsdomstolarna som första instans starkt styr beslutsfattandet inom förvaltningen. För undersökningen genomfördes en enkät bland vissa myndigheter. I svaren väntade man sig fler prejudikat av högsta förvaltningsdomstolen och likaså önskade man mer information om förvaltningsdomstolarnas avgöranden. I undersökningen kom det även fram att det

fanns betydliga skillnader vid statistikföringen av förvaltningsbeslut och vid uppföljningen av ändringssökande mellan olika förvaltningsmyndigheter. Utvecklingen av förvaltningsmyndigheternas statistikföringssystem med tanke på antalet beslut, besvärsfrekvens och på den omständigheten huruvida besluten hålls oförändrade i besvärsinstanserna skulle hjälpa vid finnandet av lagstiftningsmässiga tolkningsproblem och vid finnandet av lösningar på dessa i ett så tidigt skede som möjligt. De fem grupper av ärenden som granskades i undersökningen utgjordes av ärenden som gäller offentlig upphandling, stöd till jordbruket och landsbygden, utkomststöd, beskattning och miljötillstånd. I dessa ärenden kunde man konstatera att ärendena för det mesta hade haft ett avsevärt ekonomiskt intresse antingen för parten själv eller mera allmänt. Offentliga upphandlingar har en stor betydelse för nationalekonomin. Värdet av de offentliga upphandlingar som hör till tillämpningsområdet för upphandlingslagen har uppskattats till cirka 13 miljarder euro. Under 2008 inkom sammanlagt 451 ansökningar som gällde upphandlingsbeslut till marknadsdomstolen. Problem vid tillämpningen av lagstiftningen förekommer närmast vid upprättandet av anbudshandlingar och vid jämförelsen av offerter. Marknadsdomstolens handläggningstider fick mest kritik i enkäten. I sakgruppen för lantbruksstöd handlar det om stödåtgärder för utvecklande av landsbygdsnäringar. Rättsgrunden för lantbruksstöden är komplicerad och grundar sig både på EU-rätt och på nationell rätt. Till regleringen hör också på grund av politiska program och linjedragningar att den omfattar en viss tidsperiod, att den tillämpas regionalt och den ändras tämligen snabbt. Det finns många reformprojekt som riktar sig till stödsystemet, även det att ändringssökandet i stället för nuvarande landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd styrs till förvaltningsdomstolarna. Utkomststödsärenden berör en stor del av befolkningen och sysselsätter i hög grad socialväsendet i synnerhet i de största städerna. Antalet beslut, i vilka rättelse yrkas eller vilka överklagas hos förvaltningsdomstolarna, är tämligen ringa, vilket visar att förvaltningsdomstolarnas beslut har ett stort prejudicerande värde. Informationsgången inom kommunerna och likställigheten mellan kommunerna uppfattades som problem i undersökningen. Man fäste även uppmärksamhet vid enhetligheten av avgörandepraxis mellan olika förvaltningsdomstolar. Förvaltningsdomstolens beslut betraktades även som svårtydda av klienter inom utkomststödet. Det fjärde delområdet som undersöktes omfattade skatteärenden. Beskattningen är ett av de största förvaltningsområdena och den gäller alla. Endast en försvinnande liten del av skatterättelsenämndernas beslut överklagas hos förvaltningsdomstolarna och de överklagade besluten ändras ytterst sällan, vilket visar att Skatteförvaltningen och skatterättelsenämnderna fungerar väl. Förvaltningsdomstolarnas avgörandepraxis har en stor vägledande effekt på beskattningspraxis, även om endast de av högsta förvaltningsdomstolen publicerade avgörandena har uttryckligt prejudikatvärde. I undersökningen kom det fram att den väldigt långa totala handläggningstiden av skatteärenden utgjorde ett särskilt problem. Den genomsnittliga tid som räknas till ändringssökandet, skedet med Skatteförvaltningens interna rättelsenämnd inkluderat, uppskattas till 4 5 år, vilken tid bör anses för lång. Medel för förkortning av tiden som går åt till avgörande såväl i högsta förvaltningsdomstolen som i förvaltningsdomstolarna bör utredas. I varje fall bör en skyndsam handläggning av ärenden som har en vittgående betydelse tryggas. Miljötillståndsärenden inverkar på livsmiljöns kvalitet såväl lokalt som till och med riksomfattande och till en del även globalt genom klimatförändringen. Å andra sidan har miljötillståndsärenden en stor betydelse för industrin och även mera allmänt för nationalekonomin och konkurrenskraften.

Ärendena gäller otaliga intressegrupper. Enligt undersökningen avgörs cirka 2000 miljötillståndsärenden årligen hos olika tillståndsmyndigheter. Vasa förvaltningsdomstol avgör årligen cirka 300 besvärsärenden som gäller miljötillstånd och högsta förvaltningsdomstolen avgör drygt 100 besvär över miljötillstånd per år. Besvärsärendena som gäller miljötillstånd torde vara mer komplicerade på alla nivåer än normalt. Den rättsliga komplexiteten av miljötillståndsärenden utökas av de otaliga kopplingarna till EU-rätten, oftast iakttagandet av direktiv vid avgörandet. I miljörätten är man tvungen att relativt ofta ty sig till EU-domstolens rättspraxis och begära förhandsavgörande i tolkningsfrågor, som utgör betydelsefulla frågor även på europeisk nivå. Avgöranden som meddelas i Finland har sålunda betydelse till exempel i avfallshanteringen och vid utformningen av tillståndspraxis för industrianläggningar förutom nationellt även på ett internationellt plan för stärkandet av en enhetlig praxis. 5.2 Förvaltningsdomstolarnas ärenden Till samtliga förvaltningsdomstolar inkom under 2009 sammanlagt 35 373 nya rättskipningsärenden, vilket var 2 706 flera och 8,3 procent mer än året innan. Till samtliga förvaltningsdomstolar 2003 2009 inkomna ärenden 2 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Högsta förvaltningsdomstolen 3806 3719 3931 3793 3891 4298 4379 Regionala förvaltningsdomstolar 20836 21049 24025 24389 19568 20539 22515 Marknadsdomstolen 253 356 608 418 425 587 603 Försäkringsdomstolen 10782 11411 10903 10177 7087 7117 7736 Ålands förvaltningsdomstol 92 108 109 99 83 126 120 Sammanlagt 35769 36643 39576 38876 31054 32667 35353 Till förvaltningsdomstolarna 2009 inkomna och avgjorda ärenden samt ärenden som var anhängiga 31.12.2009 Regionala förvaltningsdomstolar Ålands förvaltningsdomstol Marknadsdomstolen Försäkringsdomstolen Högsta förvaltningsdomstolen 120 104 61 603 662 416 7736 7391 6077 4379 3965 3819 13424 22515 21494 0 5000 10000 15000 20000 25000 Inkomna Avgjorda Anhängiga 31.12.2009 5.2.1 Regionala förvaltningsdomstolar 2 Se även bilagorna 3A och 3B

Till de regionala förvaltningsdomstolarna (Åland medräknat) inkom under 2009 sammanlagt 22 653 (20 539) rättskipningsärenden, vilket är 10 procent mer än året innan och drygt 15 procent mer än under 2007. Förvaltningsdomstolarna avgjorde sammanlagt 21 598 ärenden och antalet anhängiga ärenden steg till 13 485 ärenden (12 486) dvs. med 8 procent. Uppdelade enligt huvudgrupp fördelade sig de till förvaltningsdomstolarna inkomna rättskipningsärendena på följande sätt 3 Mest ökade utlänningsärendena (38 procent) och ärenden som hör till kommunal självstyrelse (36 procent). Även antalet inkomna skatteärenden ökade med nästan 30 procent. Ärendena som gäller byggande och miljö minskade däremot med 14 procent. Antalet inkomna ärenden inom social- och hälsovården ändrades i praktiken inte alls från året innan. 3 Inkomna rättskipningsärenden enligt huvudgrupp 2009. Bilaga 4A

Nedan presenteras närmare uppgifter om vissa ärendegrupper, för vilkas vidkommande det finns skäl att närmare följa med hur antalet ärenden i dessa grupper utvecklas. Det är fråga om ärenden som har särskild betydelse för samhället, som berörs av ändrad lagstiftning, som är särskilt många till antalet eller som inte har kunnat behandlas i takt med att de har kommit in till de regionala förvaltningsdomstolarna, varför anhopning har uppstått där. Skatteärenden Under verksamhetsåret utgjorde skatteärendena nästan en femtedel av alla till förvaltningsdomstolarna inkomna besvärsärendena. Av de enskilda ärendegrupperna var de näststörst. Skattebesvären har under de senaste åren alltmer koncentrerats till företagsbeskattningens område, skatteåren har bildat en kedja och problemen har även i övrigt blivit mer komplicerade. Den genomsnittliga handläggningstiden för skatteärenden i förvaltningsdomstolarna är 7,2 månader, men till exempel handläggningstiden för mervärdesskatter uppgår upp till 15,1 månader i genomsnitt. Då man till handläggningstiden för skatteärenden tillägger skedet i rättelsenämnden och behandlingen av besvären i högsta förvaltningsdomstolen, kan ändringssökandet dröja 4 5 år. Planläggningsärenden Det inkom ungefär 27 procent färre planläggningsärenden till de regionala förvaltningsdomstolarna än året innan. Mest minskade besvären över generalplaner, av vilka det inkom 269 ärenden 2008, men under verksamhetsåret endast 173 ärenden. Under verksamhetsåret lyckades man sänka antalet anhängiga planläggningsärenden både vid de regionala förvaltningsdomstolarna och vid högsta förvaltningsdomstolen. Den genomsnittliga handläggningstiden för planläggningsbesvär var 11,3 månader vid de regionala förvaltningsdomstolarna (12 månader året innan) och vid högsta förvaltningsdomstolen 10,6 månader (12,3 månader året innan). Barnskyddsärenden Under 2009 inkom det 2 203 barnskyddsärenden till de regionala förvaltningsdomstolarna och 349 till högsta förvaltningsdomstolen. Under verksamhetsåret avgjordes ärenden så att det vid utgången av året fanns 694 anhängiga ärenden vid förvaltningsdomstolarna och 266 vid högsta förvaltningsdomstolen. Av de barnskyddsärenden som inkom till högsta förvaltningsdomstolen gällde 58,2 procent omhändertagande av barn och placering av barn i vård utom hemmet. Av de barnskyddsärenden som inkom till de regionala förvaltningsdomstolarna utgjordes cirka 30 procent av sådana ärenden. Den största gruppen av ärenden vid de regionala förvaltningsdomstolarna utgjordes av ärenden som gäller brådskande placering eller förlängning av sådan placering, vilket utgjorde ungefär hälften av barnskyddsärendena. Med anledning av detta uppgick den genomsnittliga handläggningstiden för barnskyddsärenden vid förvaltningsdomstolarna till bara 3,9 månader, medan den vid högsta förvaltningsdomstolen uppgick till 8,8 månader. Utvecklingen av antalet ärenden och handläggningstider som härrör från den nya barnskyddslagen (417/2007) som trädde i kraft i början av 2008 står fortfarande under särskild uppföljning. På basis av uppgifter som man erhållit i utredningar och information om hur väl det nya beslutsförfarandet i barnskyddsärenden och den information som beredningsgrupperna för kvalitetsrekommendationer och styrning inom barnskyddet har producerat har regeringen i slutet av verksamhetsåret lämnat en proposition till riksdagen, i vilken det bland annat föreslås att beslutsfattandet om förlängningen av brådskande placeringar ska överföras från förvaltningsdomstolarna till den kommunala myndigheten. Lagändringen träder i kraft 1.3.2010.