DAGBOK FRÅN EN RESA GENOM STORA DELAR EUROPA. Eller ett besök hos Fredens Drottning Maria i Međugorje. Resan var först planerad att vara en tacksägelse vallfärdfärd för att fira fader Ludwik Spalek omi, då kyrkoherde i Maria i Rosengård, på hans 75-årsdag 2011. Resan ställdes in då det blev klart att vår älskade polske påve, Johannes Paulus II, skulle saligförklaras och att vi av olika skäl inte kunde åka till Rom för att delta i firandet. Men nu blev resan av, 2012, ett år försenad, firade vi i stället fader Ludwiks prästvigningsdag för 47 år sedan, som inföll på vallfärdens sista dag. De som åker med på en resa till Gospa, Fredens Drottning, Guds Moder, den allra heligaste jungfru Maria är de som Hon har kallat att komma till Henne, inte för att du är bättre än någon annan tvärsom, Hon anser att du behöver detta stöd och upplyftelse av din tro. Intentionen med resan var för våra sjuka närstående och alla andra sjuka. Detta enligt önskemål från fader Ludwik. Söndagskväll den 20 maj. Denna första dag var egentligen bara samling av den lilla gruppen, arton glada och förväntansfulla vänner samlades för avfärd från Vår Frälsares kyrka i Malmö. Några av dessa arton hade redan kommit på plats i bussen, i Helsingborg, i Landskrona eller i Staffanstorp. Samlingen var blandad med en dominans av polacker, men det fanns också kroatiskt och tjeckiskt inslag. Pater Ludwik tillsammans med övriga arrangörer; Krystyna och Anders (tillika vår excellente chaufför), Krystyna och Robert hälsade alla välkomna ombord på bussen och hoppades att vi kommer få en givande bönevallfärd till Kraków-Łagiewniki, Marija Bistrica och Međugorje plus lite avkoppling och semester i Šibenik-Brodarića och sedan i Praha. Anna & Tadeusz K, Zofia & Petr H, Urszula & Grzegorz K, Krystyna & Anders M, Krystyna & Robert T, p Ludwik Spałek omi, Danuta K, Bronisława Z, Maria W, Zenobia G, Mirosława L, Barića Č och Helena K. Allt gick lugnt och städat. På den utsatta tiden satt alla i bussen och vi drog iväg till Ystad för en natt ombord på färjan Polonia för en seglats från Ystad till Świnoujście. Alla drog runt på färjan för att avsluta dagen med en relativt god natts sömn på en färja som ibland fick en liten lätt rullning, som alltid speciellt i Bornholmsgattet. Dag 1, måndagen den 21 maj. Färjan anlade punktligt i Świnoujście kl 7. Alla satte sig i bussen för det första lilla etappmålet, att några skulle växla till sig lite polsk valuta. Efter det väntade inköp för turistfrukosten, bra varor på Biedronka, som skulle avnjutas någonstans på vägen. Redan nu på morgonen var det riktigt varmt, över 22 grader. Men iväg kom vi med god fart på numera bra vägar (det finns undantag) i Polen, om än inte motorvägsstandard mot Szczecin. Just vid Szczecin finns ett avsnitt motorväg som byggdes av tyskarna under II:a världskriget, alltså för mer än 70 år sedan och under alla dessa år har underhållet varit i stort obefintligt. Nu har man dock påbörjat bygga om, riva upp den gamla betongen och lägga ny asfalt. Äntligen! Det gick snabbt söderut, från Szczecin till Gorzów Wlkp är en ny perfekt motortrafikled sedan lite mer än ett och halvt år tillbaka. Snabb och underbar transport. Vår eminente pilgrim och tillika ansvarsfulle och skicklige chaufför Anders och undertecknad hade för oss att strax söder om just Gorzów Wlkp fanns en plats där vi kunde inta turistfrukosten på en parkeringsplats, men vi hade lite fel. Det var lite längre söderut vid Brzozowiec, men där blev det den efterlängtade frukosten på en TIR-parkeringsplats. Efter en lång morgonstund var detta en delikat frukost. Planen höll, vi var så få, att det inte var några större problem med att återsamlas. In i bussen och fortsatt färd söderut mot Kraków. Vi närmar oss motorvägen mellan tyska gränsen och Kraków. Vår GPS säger en sak men en chaufför har alltid rätt och en annan mindre väg blev vald. Det betydde inget tidsmässigt. Temperaturen steg och steg, närmade sig 30 grader, det blev inte riktigt så hög, ett par tiondels grad mindre, men varmt och svettigt. Planerad ankomst till hotellet var 18:30. Vi var där i tid! Trots att ingen av oss hade varit där körde vi rätt med en gång, karta och GPS är alltid bra att ha. Antalet körtimmar klarades med FEM minuters marginal. Nu fick Anders sin välbehövliga dygnsvila. Pauser hade under resans gång varit som planerat efter cirka två till två och en halvtimmas sittande i bussen. Kvällen på hotellet inleddes med installation på rummen. Hotellet, Optima i Wola Duchacka, ställde välvilligt upp med ett konferensrum så vi kunde fira dagens mässa. Med oss reser en underbar musiker, Tadeusz. Vår sång låter bättre och bättre med hans ackompanjemang på både munspel och gitarr. När hinner han lära sig alla sånger och träna in dem? Hotellet som sådant var helt OK för att vara en före detta grundskola och sedan en yrkesskola med internat. Även idag fungerar hotellet delvis som skola inom hotell- och restaurangnäringen. Personalen var alla vänliga, trevliga och tillmötesgående. Dagens slutpunkt för många var middagen. Några gick på promenad på mörka trånga gator i grannskapet. Nu för tiden kan man göra så, men bara för ett par årtionden sedan var inte detta direkt att rekommendera då denna och grannstadsdelen var ökända kvarter för Krakóws undre värld. Tack för en lång och varm dag!
Dag 2, tisdagen den 22 maj Dagen började i ett ganska så lugnt tempo. Vi skulle bara åka några kilometer till sanktuariet i Łagiewniki. Syftet var att besöka och beundra detta vackra sanktuarium som välsignades av påve Johannes Paulus II. Vid sanktuariet finns en relikplats med Hans blod och platsen är helgad åt honom. I sanktuariet firades mässor i stort varje timma med anledning av att det fanns stora grupper första kommunionsbarn. Dagens mässa var bestämd att firas där och det passade vår grupp alldeles utmärkt att fira mässan med en första kommunionsgrupp. Fader Ludwik koncelebrerade vid mässan och hade den stora uppgiften att läsa evangeliet. Efter mässan skingrades gruppen och var och en gjorde vad de ville. Det blev en liten miss i kommunikationen vilket gjorde att Anders tillsammans med fader Ludwik satt i bussen och väntade ett par timmar utan att veta vad de kunde och inte kunde göra. Tyvärr en miss från arrangörens sida, alltså bland annat av undertecknad, som inte talade om för deltagarna att härifrån kunde de göra vad de ville under dagen, fram till kvällsmaten. Några av deltagarna hade släktingar i Kraków och önskade besöka dem. Även jag som visste att mina rötter finns just i Wola Duchacka, där hotellet är beläget, hade stämt träff med ett par kusiner. Första mötet, men det kändes som vi hade känt varandra hur länge som helst. Blod ÄR tjockare än vatten. Då jag redan berömt hotellet hör det även till att berömma restaurangen. Middagen var perfekt, god och vällagad nästan som hemlagad mat, väl tilltagna portioner, soppa och huvudrätt, gjorde att ingen gick från bordet missnöjd och hungrig. Dag 3, onsdagen den 23 maj. Som vanligt då vi är på resande fot är det upp relativt tidigt. Idag var det nödvändigt då vi hade ännu en lång dag framför oss från Kraków i Polen till Ptuj-Hadoše i Slovenien. En bit över 750 km. Vägvalet från Polen genom Slovakien fram till Österrike vid Wien var kanske inte det allra bästa, då långa sträckor bestod av smal och krokig, dåligt underhållen väg, plus att det fanns en del vägarbeten. Å andra sidan kostade det ingen vägskatt genom Slovakien dosan fungerade inte någon längre sträcka. Vi skulle kanske ha litat på GPS:en och åkt den något längre, till synes, vägen. Tiden, den lagliga, innehölls, med marginal. Flera av oss lade oss relativt tidigt, efter en lång och ganska arbetsam dag service och transport i 12 timmar. Hotellet var överraskande fint, en modern stil som i mycket påminde om den byggnadsstil som finns i Österrike. Inte underligt egentligen då Österrike ligger ju bara ett stenkast bort, och influenserna är många. Rent, prydligt och bra. Här kan man sova fler nätter! Och det skall vi! Personalen som skötte om oss denna första kväll var toppen en rödhårig kvinna vi kallade henne veverica (ekorre på kroatiska), hon var snabb och pigg som en ekorre, men det är klart när det sitter ett antal personer, som bara väntar på att få något att äta. Maten var god och näringsrik. Trerätters menu. Vad kan man mer begära? Mässan hölls helt kort i ett rum vid receptionen. Fantastiskt! Inga protester! Ställ i ordning detta samlingsrum som ni själva vill. Det finns inget att säga, vi är själva katoliker precis som ni. Dag 4, torsdagen den 24 maj. Den vanliga starten på våra pilgrimsdagar. Inte någon sovemorgon, precis. Frukost och avfärd vid åttatiden. Vi skulle inte köra någon superlång sträcka idag, men till att börja med skulle vi till och med köra på mycket krokiga vägar fram till kroaternas motsvarighet till Częstochowa Marija Bistrica. För oss polacker är det kanske inte helt det samma, men det skall erkännas att det är ett underbart sanktuarium. Ett sanktuarium med stor betydelse för kroaterna. Dagens mässa firades där tillsammans med kroaterna. Vännen Barića inviterade oss till hennes hem i Gornija Stubica på en kroatisk specialitet - kåldolmar på surkål. Jättegott! Rakia/Slivovic hemgjord supergott, men farligt! Eget vin, även det gott! För ölälskarna blev det också en höjdpunkt då för första gången på resan kom Karlovaćku på bordet detta livets nektar! Maten och drycken och de glada samtalen gjorde att ett par timmar flög i väg på ett nafs. Vi kunde bara säga ett jättestort TACK till syster Božeca, svåger Vlado och systerdotter Marjana och lämna allt detta goda för att fortsätta mot Zadar för övernattning. Vägen dit gick först på krokiga bergsvägar för att sedan bli helt perfekt motorväg där kilometer lades till kilometer i ett rasande tempo. När vi närmade oss Dalmatiens kust blåste det enorma kastvindar som ibland tog tag i bussen och skickade iväg den ett stycke och regnet bara öste ner. Men väl över bergen slutade det blåsta och kvällen blev en underbar vårkväll efter regnet. Hotellet har vi använt för några år sedan så vi kände till det sedan förut. Rummen OK, maten OK Svenskt bord, vi i Sverige kallar det buffé. Visst, man får väl lite av vad man betalar för. Det skall sägas att det var dock inget större fel på hotell och mat, men jämför man med föregående dagar så blir det lite si och så, speciellt med maten. De ställer upp efter sin förmåga både nu och förra gången vi var där då kom vi mycket sent på grund ett missöde på Kroatiska gränsen. Förväntningarna ligger väl lite mer på morgondagen färden till Međugorje. Dag 5, fredagen 25 maj.
Allt börjar bra, ingen stress, inget jäkt. Vi har all tid i världen vi skall bara köra en kort sträcka jämfört med vad vi har gjort de andra dagarna. Vi kom iväg. Körningen fungerar alldeles utmärkt. Solen steker i ansiktet på de båda längst fram i bussen. Motorvägen har blivit en bra bit längre under de senaste tre åren. Vi kommer till gränsen mellan Kroatien och Bosnien-Hercegovina. Här blir det tvärstopp! Kroaterna har inte stämplat in i den gröna boken, den är i vilket fall som helst fel, den gäller in BiH. Det hade givetvis varit bättre om stämplarna hade funnits. Nu fanns de inte. Barića pratar och tolkar, men inget hjälper. Tiden går. Några börjar bli nervösa i bussen. Man ber rosenkransen. Jag oroar mig inte så mycket, då jag tänker; Gospa har velat att vi arton skulle samlas och åka gemensamt till henne och då är det inte hennes avsikt att vi inte skall få komma till Henne i Međugorje, även om Hon vill utsätta oss för en liten prövning. Jag var full av förtröstan att det löser sig på ett eller annat sätt. Ett sätt är att tjänstemannen skaffar erforderligt dokument och stämplar det. Ett annat att vi ger honom en lagom muta. Vi kom in. På vilket sätt talar denna historia inte om. Efter mindre än två timmar får vi åka vidare, efter bland annat avgivet löfte att vi skall lämna BiH på samma gränsövergång på tisdag förmiddag. Det är klart vi gör, för så är planerat sedan tidigare. Missen var gjord på den Slovensk/Kroatiska gränsen. Framme hos Kornelija och Živko. Vad de har byggt ut sedan vi var där senast! Det gick snabbt att installera oss i rummen, vi är ju inte så många. Kanske en liten miss att vår själasörjare hamnade högst upp med sin sambo, men jag ville att han skulle ha en balkong på sitt rum. Han skulle kunna ha bytt rum om han så hade önskat, men inte då. Efter installationen serverades middag som avnjöts med de lokala, verkligt lokala, från pensionatets egen vinodling, vinerna rött och vitt, som var goda eller öl (Ožujsko tyvärr inte Karlovaćko) det bjöds även på ett glas rakia. Kornelija skämmer bort oss! Givetvis när vi är i Međugorje skall Gospa besökas så snart som möjligt. Alla gick dit för Rosenkransbönen och sedan mässan som firades under bar himmel vid sanktuariets absid. Vädret var underbart men det blev kallare och kallare för att bli riktigt svalt under senare delen av tillbedjan av det allra heligaste sakramentet. Varje kväll, efter rosenkrans och mässa, har ett program tillbedjan, bön om fred, välsignelse av devotionalier etc., längden på dessa program varierar från en halv timma till hela natten. Dag 6, lördagen den 26 maj Mors dag i Polen Pingstafton. Tyvärr hade nattsömnen blivit störd av nattligt stök, så att de flesta i gruppen var ganska sömniga, ovanligt sömniga och trötta, när vi träffades till frukost. Efter frukosten träffade vi vår vän och guide Regina. Vi skulle träffas klockan åtta bakom kyrkan för att åka och träffa Ivan Dragisević, en av visionärerna som vi hade uppfattat det. Nu var det inte helt riktigt då vi inte skulle åka utan vara på platsen vid kyrkan. Vi kom dit som vanligt en kvart sent och Ivan hade börjat berätta om sina uppenbarelser, vad Gospa har sagt etc. En fantastisk upplevelse. Denna första träff följdes av ytterligare en dit var inte vi sena, men prästen som skulle hålla ett anförande/föreläsning. När han, pater Marinko Šakota OFM, väl kom blev det ett mycket intressant reträttsamtal (-monolog) på temat jag/egot vem har felat vem är den som gör rätt, farisén eller tullindrivaren? Denna Jesu berättelse är lika aktuell idag som för cirka tvåtusen år sedan. Pater Marinko var verkligen en professionell reträttledare/föreläsare. Den tredje träffen för dagen var vid Cenacolo hos före detta missbrukare, som berättar hur de har levt, hur de blev fria från sitt missbruk, hur de lever idag. Bussen körde inte enda fram då gatorna i Bijaković (så heter den by i församlingen Međugorje där Cenacolo är belägen) är för smala för ett fordon av den storleken. Anders och jag väntade i bussen de timmar som besöket varade. Under denna paus regnade det lätt. Vår guide Regina ledde oss till dessa träffar. Utöver detta berättade hon för gruppen om Međugorje, hela denna fantastiska anläggning som har växt enormt under de tre år vi inte har varit där. Hur Međugorje har utvecklats sedan första uppenbarelsen för lite mer än trettio år sedan. Utvecklats från en liten bergsby som levde på att odla tobak och oliver och med mycket stor fattigdom. Idag lever invånarna i princip på de miljoner människor som besöker Međugorje idag. Det fina med hela systemet är att för att öppna någon form av business måste du från början vara bofast i Međugorje-församling. Kvällens gudstjänst stördes av först ett lugnt småregn som övergick i ett åskväder, men som alltid i varmare länder är det ganska kort men mycket intensivt, dock stannade flertalet av de människor, som var samlade ute, kvar för att delta i gudstjänsten fullt ut. Vid kommunionsutdelningen hade det slutat regna. Idag skall vi inte använda många ord om pensionatet vi bor på. Det är bara att konstatera att alla är nöjda, alla är mätta, allt är bra för utom nattens intermezzo. Dag 7, söndagen den 27 maj Morsdag i Sverige Pingstdagen. Vilken dag! Vilken välsignad dag!
Dagen började som vanligt med frukost på pensionatet, så klart. När alla var relativt mätta och belåtna samlades vi för att åka till Mostar, den närbelägna och ganska krigshärjade, 1992 95, staden. Det finns fortfarande kvar många hus i ruiner, MEN det har byggts upp många hus, många av de hål som gapade tomma för tre år sedan är idag bebyggda. Detta gäller också den gata som var frontlinjen under krigsåren. Dessutom bombarderades staden från de kringliggande bergen. Ur försvarssynpunkt ligger Mostar väldigt illa till, men ur angriparens synvinkel toppen! Vi spenderade där några timmar med en promenad till andra sidan av floden Neretva, över den nya, gamla från 1200-talet bron som sammanbinder den kristna delen med den muslimska delen. Vår guide var med oss, men var tvungen att lämna på grund av att en av hennes döttrar hade blivit sjuk. Vi fick klara oss själva och det gick alldeles utmärkt för några av oss var där för tredje eller fjärde gången. Från Mostar ställde vi in GPS:en på Tihaljina GPS:en var ganska förvirrad och skickade oss i olika riktningar, men med en dåres envishet fortsatte vi i den riktning som vi trodde var den rätta. Dessutom frågade vi på en mack och köpte en karta. Vi hade ytterliggare ett äss i ärmen Barićas svärföräldrar bodde längs vägen. Vi körde helt rätt hela tiden och kom fram till kyrkan i Tihaljina. Kyrkan var tom. Vi blev erbjudna att fira mässan. Vi accepterade med stor glädje. Gospa, vad gör du med och för oss? Du kallar på oss! Du leder oss rätt! Du hjälper oss! Tack Gospa! Efter mässan gick vi till nunnornas kiosk för att köpa lite devotionalier/minnessaker från Tihaljina/Međugorje. Man måste på något sätt stödja franciskanerna i deras arbete att föra ut evangeliet till så många människor som möjligt. Hela denna trakt, Međugorje, Tihaljina, Ljubusku med flera orter/församlingar i sydvästra Hercegovina är ledda av franciskaner. På kvällen delades gruppen i en mindre grupp som stannade kvar för att be rosenkransen vid kyrka också i viss mån betingad av lite begränsad rörlighet i extremiteterna. En större grupp som begav sig till Podbrdo/Uppenbarelseberget för att där be rosenkransen vid de fyra rosenkransstationer som finns där, ännu saknas en Ljusets hemlighet. Dag 8, måndagen den 28 maj. Idag är vi halvvägs genom vår underbara pilgrimsresa till Međugorje. Målet är nått. Alla verkar vara nöjda med vad de har fått uppleva. Alla har sina egna upplevelser. Vi kan vara tacksamma och från oss arrangörer, säger vi bara: förlåt oss för alla misstag som kan vara gjorda! Upp tidigt för en del. Dagen inleddes med att de starka och frisk gick till Križevać för en korsvägsvandring. Det tog dem cirka fyra timmar från det att de lämnade pensionatet tills de kom tillbaks. Styrkta i själen, men tröttare i kroppen. De cirka trehundra meterna höga korsvägsvandringsberget är precis så krävande som det skall vara för en korsväg. Som vanlig är det alltid någon eller några av pilgrimerna som går barfota på kantiga och skarpa stenarna. De som har lite mindre rörlighet gick till den Uppståndne Jesus-stayn för att be den korsväg som snirklar sig runt denna staty. Vid vandringen och bönen anslöt sig en kroatisk herre som tyckte att den gruppen var lagom stor med ett lagom tempo för att han skulle hinna med (han hade svårt att gå, kan vara en krigsskada, kan också vara något annat). Hercegovina bjuder oss sitt bästa väder, sol, sommar och värme. Redan tidig förmiddag stekte solen. Under de fria aktiviteternas dag var det många som utnyttjade solens livgivande krafter till att grundlägga sin kroppsliga solbränna. Själen har fått sin dos åtminstone delvis av kraft, nu gäller det att underhålla den till nästa stora möjlighet. När, är det ingen som vet. Vi vet inte när Guds Moder, Gospa, Fredens Drottning kallar nästa gång och vem hon kallar. Dagen som alla andra dagar avslutas med rosenkrans, mässa och bön i den helige Jakobs kyrka. Det samlas några tusental människor varje dag under aftonen för att delta i firandet. Det vackra vädret gjorde att allt celebrerades på platsen vid kyrkans absid, med plats för flera tusen besökare. På denna plats firas i slutet av juni ungdomsdagar, då ungdomar från hela världen samlas till sång och bön till Gospas, Jesus och den helige Andes ära och tillbedjan. På pensionatet Fontana Mate är det lite speciellt då vi, i varje fall några av oss, känner oss nästan som hemma. Kornelija och hennes man, Živko, och deras barn (som hjälper till när det behövs) gör så att det blir på något sätt hemtrevligt och att man kan ta sig några friheter. Tack hela familjen för den känslan! Dag 9, tisdagen 29 maj Lite av en sovemorgon, ingen större brådska att lämna pensionatet Fontana Mate och Međugorje. De allra sista inköpen gjordes av souvenirer. Vi tackade Kornelija för allt och lovade att några av oss kommer säkert tillbaka, men vi vet bara inte när. Vi lämnade vid halvtiotiden och stannade på ett retroställe, en kommersiell ekoby byggd av naturmaterial som finns i området mest sten. Vackert och ganska originellt, men för att få en bättre uppfattning om det hela bör man bo där som gäst några dagar och nätter det kostar 80 /rum och natt till detta kommer måltider. På området finns det också ett kapell, det är ännu inte invigd/välsignad, men vi firade ändå dagens mässa där. När vi kom dit började det regna och när mässan var slut hade det slutat regna. Tyvärr var det så att kapellet redan hade fuktangrepp trots att det bara är något år gammalt och risken är stor att så är det även med andra byggnader inom området.
Färden fortsatte, med lite regn, till Šibenik-Brodarića. En turistort vid havet. Det var inte svårt att hitta dit, men det var en aning komplicerat att parkera bussen, men som alltid klarade Anders av parkering alldeles elegant. Vi bor i princip bara 50 meter från vattnet. Inkvarteringen blev i flera olika byggnader med bra standard på alla rum, några var bättre och några lite mindre bra. Nu är det semester! Vi har parkerat bussen och den skall stå kvar där tills vi lämnar Šibenik-Brodarića om tre dagar, fredagen den 1 juni, för vidare färd norrut, hemåt. Pensionatet och restaurangen är helt OK. Idag serverades en färdigbeställd tre rätters meny och den var bra sammansatt och maten var god. Man blev verkligen mätt och detta utan överdrift. Dag 10, onsdagen 30 maj Första semesterdagen på denna resa. Dagen började med mässa i kyrkan som låg strax intill pensionatet, cirka 150 meter, där vi bodde. Mässan är en rutin som skall uppfyllas varje dag, så även om det är semester och fritt fram att göra vad man vill alla deltog i mässan. Anna läste en bön av pater Slavko Barbarić, franciskan från Međugorje, vars innehåll grep många så djupt att mången tår glänste i våra ögon. Tack Anna för läsningen och tack pater Slavko för bönen! Efter mässan smakade det bra med frukost. Då vädret var det allra bästa drog många ner på stranden (den bestod av en betongkaj, som var avsedd att användas för att sola), lade sig i en solstol och sedan in i vattnet som inte var det allra varmaste till att börja med men skönt svalkande. Det gällde bara att se upp så man inte trampade på en sjöborre. Mången vit kropp fick en härligt röd nyans av den skarpa Medelhavssolen. På eftermiddagen åkte några över till ön Krapanj, över det bara trehundra meter breda sundet, en pittoresk semesterö, som ännu inte har öppnat för säsongen. Kvällen firades med ett samkväm i den lilla stuga som beboddes av Barića och Helena. Avnjöts lite sötsaker, lite vin och öl, men det bästa var ändå Tadeusz underbara sång och historieberättande. Det kunde inte bli en bättre avslutning på en semesterdag. Dag 11, torsdagen 31 maj Morgonen något mer mulet än föregående dag. För oss var det av mindre betydelse då vi firade mässan i den lilla idylliska kyrkan, Maria helbrägdagörerskan, från 1981. Det finns ett lugn i denna lila kyrkan, kanske inte så konstigt då det bara är vi i denna morgonmässa. Under frukosten uppstod frågan: vad skall vi göra idag? Flera av oss är solröda efter gårdagens solbad. Solen är som sagt mycket skarp på dessa breddgrader. Vi från norr glömmer ofta bort det, och då får vi lida lite vill man va fin måste man lida pin. Många lade sig på plazan och fortsatte att solbada trots att ett stort flertal ha antagit kräftans röda färg och de som var minst brända var i alla fall grisskära. Det kommer att göra ont! Några däremot tog båten över till den lilla och pittoreska ön, än så länge är allt stängt och utan turister. Man kunde i lugn och ro spankulera i de smala gränderna. Ön verkar vara i stort sett bilfri det är inte lönt på en ö som är mindre än en kilometer lång och cirka femhundra meter bred de fordon som finns är eventuellt olika servicefordon, såsom sopbil och brandbil. Middagen var åter igen helt superb. Tur att vi lämnar denna plats i morgon förmiddag, för alla löften om viktminskning går åt skogen. Tre rätter, varje dag med god dryck till! Kära nå n det här är verkligen semester! Men å andra sidan kommer vi till en plats där vi redan varit, och där är också mycket bra mat. Eftersom det är fredag i morgon kan vi förvänta oss någon form av fisk. På kvällen ville alla koppla av. Några tog bussen från Brodarića in till Šibenik, det är bara sex sju kilometer in till huvudorten. Där besökte de den stora katedralen, den helige Jakob, från 1400-talet. Den byggdes på grunden av en kyrka från 1200-talet. Andra tog det bara lugnt med en spatsertur på kajen plazan, eller helt enkelt packade för avresan och sedan lade sig i eller på sängen och vilade för att smälta två veckors upplevelse. Dag 12, fredagen 1 juni Dagen började på samma sätt som alltid med mässa. Idag med lite speciellt tema, då det är Barnens dag i Polen. En speciell bön för alla barn för alla även oss då alla är vi Guds barn. Anna läste vidare ur pater Slavkos bönebok Be med hjärtat. Det var kanske inte lika gripande som för ett par dagar sedan. Efter frukosten samlade vi ihop våra saker i bussen och gav oss iväg mot Ptuj-Hadoše i Slovenien för övernattning på samma hotell som på vägen ner. Färden gick utan missöden. Gränsen mellan Kroatien och Slovenien passerades utan minsta problem. Gränspolisen var bara intresserad av bussens registreringsnummer och hur många vi var som åkte i den. Det hade utlovats regn och regnskurar blev det. Väl framme vid hotellet fick vi våra rum och åter igen var det en överdådig kvällsmåltid tre rätter soppa, huvudrätt och dessert. Efter kvällsmaten gick några på en promenad, trots att det kom ett jämnt och fint regna, till ett närbeläget Termo-spa.
Detta var en dag helt utan stress. Det är skönt när så kan ske. I morgon kommer en ny dag med en något längre färdsträcka, men ingen som avskräcker, inte ens vår duktige Anders. Dag 13, lördagen 2 juni. Lördagsmorgon och ingen ro på det sköna hotellet. Frukost som vanligt vid halvåttatiden, men före det hade vi hunnit med att fira mässan i rummet vid receptionen. Alla var klara efter frukosten för att åka vidare mot Prag. Vädret var fint och ganska så varmt när vi lämnade Ptuj-Hadoše, men det skulle ändras efter hand, bli svalare och regnigt på färden över bergen i Österrike. GPS-en visade en väg men vi tyckte att varför åka den längre vägen. Nu efteråt förstår vi varför då det var många vägarbeten på den väg vi valde, speciellt i Tjeckien, men även i området Oberösterreich man bygger ut motorvägsnätet så att om några år kommer det att vara en bra väg genom Österrike norrut som ansluter till E 65, kanske ända upp till Świnoujście i Polen. E65 är en europaväg som börjar i Malmö och slutar i Chania på Kreta i Grekland och fortsätter hela vägen genom Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Kroatien och fortsätter via Bosnien-Hercegovina, Montenegro och Kosovo innan den går vidare till Makedonien och slutligen Grekland. Hotellet vi kom till var bra, men det där med parkering var ett kapitel för sig. Anders var tvungen att åka iväg ett antal kilometer för att parkera och de tar okristligt mycket betalt för det, men så är det i en världsmetropol som man betrakta Prag fastän turistsäsongen ännu inte har börjat. Middagen avnjöts på en restaurant, Legenda, inte alls långt från hotellet billig som lunchrestaurant, men normal prissättning på kvällar och helger. Maten var helt OK. Ölen är också helt OK, vad annat är att vänta i det land där ölen en gång uppfanns? Dag 14, söndagen 3 juni Frukost åtta, det betydde sovmorgon. Det var behövligt efter det att grannarna hade fört liv på natten, slående i dörrar och bankningar av hög ljudstyrka så man inte kunde sova. Frukosten var kontinental men inte av den låga kvalitet som den kontinentala brukar vara. Tyvärr var det som skulle vara varmt, nästan kallt och det kan bara få betyget, mindre bra. Efter frukosten drog en hel del av oss iväg till Svatá Ludmila-basilikan för att tillsammans med pragsbor fira gudstjänst där även fader Ludwik koncelibrerade. Mycket var på latin, men det hördes ganska så dåligt. Kyrkan är vacker och byggd för en annan tid då det inte fanns mikrofoner och högtalare. Jag tror man hörde bättre vad som sades då än nu. Eftersom hela dagen var för fria aktiviteter samlades vi kyrkobesökare och gick ner till Vaclavplatsen och vidare ner till Torget i Gamla Staden för att åka runt i två timmar med en sightseeingbuss. Vi såg mycket, men minns vi allt? Alla sådana här sightseeingturer är lite som korvstoppning, mycket in, men.. Det är normalt, ögat ser, örat hör, men minnet behåller bara en del. Hur som helst det var en mycket innehållsrik tur runt Gamla och Nya Staden plus ett par andra stadsdelar inklusive den som tidigare var den judiska. Den judiska stadsdelen var betydande fram till andra världskriget då det bodde ca 50 000 människor där, efter kriget återkom bara 3 000. För de som inte hade varit med på morgonens mässa firades en ny i ett av våra rum, trots att det inte var helt tillåtet, men vad kan de göra oss? Mässan var inte offentlig utan helt i ett slutet sällskap. Dagens middag bestod av en tjeckisk specialitet, knödlicki, det uppskattades kanske inte av alla, men är man i ett land får man prova på deras specialiteter. Vi glömmer ofta bort att även i Polen finns mat som vi älskar, men andra kanske inte gillar. Personligen tyckte jag att dessa knödlicki var helt OK, fastän lite annorlunda. Efter kvällsmaten samlades vi i det största rummet för någon timmes samkväm som lite av en avslutning på resan, fastän det återstod ett par dagar på resande fot, ett slags sista kvällen med gänget. Dag 15, måndagen 4 juni Vi lämnar efter frukost för att fortsätta resan hemåt. Dagens delmål är Rokitno, med den tålmodigt lyssnande Maria, i västra Polen. Eftersom vi inte kunde vägarna så perfekt i Tjeckien, vi hade en aning om vilken väg vi skulle välja, så förlitade vi oss på att vår GPS ledde oss rätt. Det gjorde den förutom att just vid gränspassagen, Bogatynia, till Polen som GPS:en valde hade det tidigare i år varit svåra översvämningar så att vägen var avstängd. Det blev en liten tur genom sydöstra hörnet av Tyskland. De sista milen före gränsen till Tyskland var väldigt kurvig och smal, men vår eminente Anders styrde med säker hand, som alltid. Då vi väl hade kommit en bit in i Polen gick det snabbt framåt mot Rokitno tills vi var nästa framme i Międzyrzecz där det var stopp en stund på grund av en olycka förmodligen då en ambulanshelikopter var på platsen. Vi hade ingen bestämd tid för att vara framme i Rokitno så vi tog det bara lugnt. Vi passerade åter igen världens högsta Jesusstaty i Świebodzin. Framme i Rokitno väntade kyrkoherden Józef Tomiak på oss och meddelade att allt vad vi kommit överens om per telefon var uppfyllt, mat klockan fem, mässa klockan sex, därefter lite samkväm där han skall berätta lite om Rokitnos historia. Under mässan sjöng vi våra sånger på vallfärdens tema med hjälp av Tadeusz skönsång och gitarrspel. Detta var dagens program och samtidigt avslutningsdagen (morgondagens transport till Świnoujście räknas inte) på vallfärden.
Dag 16, tisdagen 5 juni Sista dagen med gruppen. Upp som vanligt ganska tidigt för vi vill komma iväg till Świnoujście i god tid, man vet aldrig vad som kan inträffa på vägen. Polen är tyvärr ett mycket olycksdrabbat land. Hur som helst, det skedde inget speciellt på vägen, men ändå blev där inte så mycken tid över. Avskedsmässa firades i pilgrimskapellet i Pilgrimshuset. Ett ganska stort och vackert kapell. När alla hade samlats ombord på färjan åt vi en gemensam middag i färjans restaurant. Efter middagen gick några ner till sina införskaffade hytter medan andra satt på olika platser och pratade, delade med sig av sina intryck av denna resa. Vi anlände till Ystad vid utsatt tid och alla satt redan ombord på bussen. Färden gick snabbt till Malmö där vi avlämnade våra vänner och pilgrimer på olika platser och det blev till slut 4 par kvar att lämnas i Staffanstorp, Landskrona och Helsingborg. Det fjärde paret åkte hem till Kågeröd, där Anders städade av bussen för att köra ner den till Ystad, då ägaren hade ringt och sagt att bussen skulle åka ut igen redan klockan sex på morgonen. När Anders var klar och kom hem, var det redan tidig morgon, ungefär klockan fyra. Under färden från Rokitno till Świnoujście hade några av deltagarna delat med sig av sina intryck och tackat alla för allt, mycket sentimentalt och rörande. Epilog Här är det på sin plats att framföra ett stort tack för att denna långa vallfärd blev så lyckad. Främst skall vi tacka Gospa, den allra heligaste Jungfrun Maria, för att Hon ville att vi skulle komma till Henne, också för att vi hade underbart väder den mesta tiden det regnade egentligen bara vid ett tillfälle då vi hade någon aktivitet. Visst regnade det vid fler tillfällen, men det påverkade inte oss. Dessutom också ett stort TACK till några speciella personer som hjälpte till för att allt skulle bli så bra som möjligt. Tack fader Ludwik för att du är en underbar andlig ledare med både mycken humor och stort allvar! Tack Anna för alla de vackra och tankvärda läsningarna! Tack Tadeusz för din musik och sång! Tack Krystyna T för att du sjöng responsoriepsalmerna! Tack alla ni som ledde bönerna ombord på bussen, ingen nämnd, ingen glömd! Tack alla ni som hjälpte till vid olika tillfällen då det behövdes en extra hand! Tack till Anders för ett säkert öga och en säker hand vid ratten! Tack till medarrangörerna; min kära Krystyna, Krystyna och Anders (plus lite bistånd av fader Ludwik)! Egentligen tack till alla som var med på vallfärden, för att den blev så bra som den blev! Zdravo Marijo, milosti puna Gospodin s Tobom blagoslovljena Ti medu ženama i blagoslovljen plod utrobe tvoje Isus. Sveto Marijo, Majko Božja, moli z anas griješnike sada i na čas smrti naše. Amen. Vid pennan Robert Talik Zdrowaś Maryjo, łaski pełna, Pan z Tobą, błogosławionaś Ty między niewiastami, i błogosławiony owoc żywota Twojego, Jezus. Święta Maryjo, Matko Boża, módl się za nami grzesznymi teraz i w godzinę śmierci naszej. Amen Var hälsad du Maria full av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt, Jesus Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund. Amen.