NUMMER 17 Hösten 2013 UTGIVET AV
GLASBRUKSMUSEETS vara eller icke vara.se.se 2
Vi, Bruket och Bandyn Av Gösta Olsson När Gösta Mygga hade köpt sina första kängskridskor någon gång på 40- talet stod kamraterna kvar på stranden och tittade beundrande på när han snörade på sig underverken. Han startade som vanligt springande på topparna ut på Kodammens blanka is. Ovan vid nymodigheterna föll han pladask så luften gick ur honom. Långt om länge reste han sig och sade :- Herre. jävlar, vecken dålig is. Det gällde att hålla masken. Kanske hade han idag sluppit fadäsenkanske han istället spelat innebandy. Ändå dagens populära innebandy är bara den äkta bandyns bleka barn. Bandyn anses ha fötts på Hollands frusna isar. Engelsmännen utvecklade spelet på översvämmande områden i the Fan district i sydöstra England i början av 1800-talet. Engelska turister spred det vidare till Alpernas fashionabla vintersportorter, till Wien och Budapest, Leipzig och Prag. Men när bandyn nådde Ryssland och Norden fick sporten ordentligt fäste. Greve Clarence von Rosen introducerade spelet i Stockholm 1895 sedan han upptäckt det vid ett besök i England. Frågan är om spelet inte kom hit också på andra vägar. Glasblåsare från småländska och värmländska glasbruk for omkring i världen. De var i Holland, England, Skottland och Ryssland. Kanske snappade de upp ideerna och tog med sig hem till sjöarna i Sverige. För det var på sjöarna man höll till. Värmland, Småland och Hälsingland är sedan gammalt säkra bandyfästen. Själva ordet bandy kommer antagligen från engelskan bend som betyder böja. Det syftar på den böjda klubban Från början kallades spelet hockey som så småningom blev till ishockey spelad med trissa. Bandy spelas som bekant med boll. Gösta Mygga växte precis som jag upp i glasbrukssamhället Surte. På 40 och 50-talet var det Vi, Bruket och Bandyn som gällde. Bandyn var småpojkarnas spel. Bandyn var lyckan. När isen var tre centimeter sade vi: - Den höller. Sedan åkte vi skridskor hela dagen. När vi det blev törstiga hackade vi hål på isen och drack vatten. Det fanns alltid bandyspelare på isarna. Till och med på kvällarna i månskenet. När snön kom skottade vi banan först. Sedan spelade vi. På söndagarna gick alla och tittade på bandymatcherna. När laget gick upp i division två genom att Frank Aronsson vispade in 1-0 sprack den halvmetertjocka isen när åskådarna hoppade runt av glädje. Regniga vintrar hände det att åskådare ramlade genom isen. Gösta Sola märkte ut banan genom att lägga ut snören efter kanterna. Sedan gick han med en vattenkanna med Falu rödfärg och ritade linjerna med strålen. En gång tog vattnet slut, allt var fruset men Gösta Sola löste problemet. Bara ett att göra, sade han och pinkade i vattenkannan. 1952 blev det landskamp på Surtesjön. En hel vecka gick man och spolade isen med hjälp av motorspruta. Elmar, eldsjälen, ledde trupperna. Trots att det var en halvtimmes promenad upp till den högt belägna sjön kom 8000 åskådare. Det var på den tiden Snoddas slagit igenom. Han blev med sin Flottarkärlek bandyns mest kände galjonsfigur. Så småningom flyttades bandyn till fotbollsplan som spolades vintertid. Ofta fick man ta nätterna till hjälp för att få till banan. 3 Forts. nästa sida
Vi minns de gamla fina bandyspelarna målvakterna Elmar Karlsson, Gösta Kråka och Stellan Hagman, Frank Aron på högerkanten och tvillingbrodern Georg som bockade för publiken när han gjorde mål, samt tredje brodern Hartvig och så Sten och Tore Atterskog och den förträfflige centern Nils Henriksson som hade bruna golfbyxor. Remmar runt skridskorna och keps. Efter matchen hängde de sina svettiga tröjor i ett träd och tog på sig en varm tröja innan de gick ner genom skogen till bruket där mamma väntade med varm mat. Det var i alla fall så bandyn började. Men ser du en medelålders skridskoåkare med bandyklubba i hand är det en gammal bandyspelare. Inuti honom lever bandypojken ränderna går aldrig ur. Lelle-Gösta Olsson 4
Foton från Per-Göran Kihls arkiv 5
Berättelser från Surte Aston Magnus Sandström 1884-05-03 1964 Avskrift av morfar Astons anteckningar och berättelser utfört av Anders Hansen 2012 (Utdrag) 6 Barnarbete vid bruket Man minns med bävan, och utan saknad, pojkåren vid glasbruket. Hur liten och ynklig man än var, var man likväl duglig. Om pojken eller flickan - ty även flickebarnen togs i tjänst, utan hänsyn till det smutsiga och riskfyllda arbetet inte orkade med inbärarjobbet blev det till att passa upp med vatten till de ständigt, av värmen och det hårda jobbet svettdrypande glasblåsarna. Och därvidlag gällde det för uppassaren att vara intensivt uppmärksam, och ha öronen öppna annars Glasblåsarna hade en utsökt infernalisk önskan, eller ett inre behov att pina de stackars barnungarna. Om de inte genast hörde upp blev det ovett utan alla gränser, och många gånger utan egentlig orsak, vankades de sparkar och slag. Rent sadistiska metoder kom ofta till användning, exempelvis genom att släppa ned glödande glasklickar innanför halslinningen, eller stänk av varm vulkanolja över händer och ansikte, sågspån i ögonen o.s.v. En kritbit i nacken, eller den kvarvarande vattenskvätten slängd över huvudet när vederbörande vände ryggen till, hörde till de mest oskyldiga tilltagen. Att reagera gjorde ingen nytta, det blev bara värre. Det var tradition, sa blåsarna och skulle så vara. Ingen tog parti för de misshandlade, det blev sist en vanesak att finna sig i eländet. Men nog stod ens gamla farmor frågande när pojken kom blåslagen, nedblodad och med förstörda kläder, undrade över vad för slags hemska människor man hade att göra med. Vatten och annan dricka måste hämtas utanför hyttområdet, i regn och rusk, mörker och kyla, alltid lika besvärligt och motbjudande. Sågspån som användes för glasets friktionsfrihet i formarna, avhämtades i en särskilt därför avsedd lada, som ävenledes användes vid tillfälle som likbod. Man kan ju föreställa sig pojkens, eller flickans reaktion när han, eller hon på natten exempelvis, ovetande om saken vid sågspånsskyfflingen råkade stå på näsan över en öppen eller påskruvad likkista. Jag har själv minne av dessa kusligheter från eget besök i spånboden. Skolgång och arbete Det påfrestande och skrämmande arbetet gjorde att ungdomarna inte stod ut så värst länge med jobbet, och då måste luckorna fyllas. För arbetets gång kunde de funktioner som inbärare och uppassare fyllde, inte undvaras. De voro helt enkelt oumbärliga. När då inte glasblåsarna släppte till sina egna barn, medvetna om de strapatser som väntade dem, löstes frågan genom import av barn från Bracka, fattigvården i Göteborg. Det var ett lämpligt material dessa Brackapojkar, som man inte behövde ta några lokala hänsyn till eller på annat sätt respektera. De voro främlingar, fattighusbarnen, ingen visste vem eller varifrån, och de betraktades allmänt bara som redskap, nödvändiga för den
Foto från Limmareds Glasbruk som visar hur stor andel av personalen som bestod av barnarbetare vid början av 1900-talet. Foto: Limmareds hembygdsförening industriella hanteringen och hanterades därefter. Det jäktiga, pinande och uruselt betalda arbetet blev snart outhärdligt för dem. De stannade inte så länge på Surte, och en efter en, lämnade de bruket. En serie utmärkta fotografier av arbetarna, gruppvis placerade mot en ladugårdsvägg som bakgrund, tagna i samband med brukspatron Rhedins bemärkelsedagar, har bl.a. den förtjänsten att de klart utvisar den så hänsynslöst utnyttjade användningen av de minderårigas arbetskraft. De krav som ställdes på dessa unga sinnen och den omänskliga behandlingen, var nog en alltför kraftig härdning före utträdet i livet. Jämsides med den långa arbetstiden i hyttan och de pressade arbetsuppgifterna, måste även skolgången ha sin tid. Det var inte mycket man fick ut av skolan, under den lilla tid som disponerades för ändamålet. När ynglingen gått hela natten i hyttarbete, för att därefter, klockan åtta på morgonen sätta sig på skolbänken, trött och sömnig, och fullständigt renons på möjligheter till tankearbetet, blev naturligtvis resultatet av undervisningen lika med noll. Både lärare och barn var att beklaga. Den brutala för människovärdet fullkomligt främmande mentaliteten som bestods dessa åtta till tolvåringar, bl.a. så gripande skildrat i tidens mest berömda dikt, Viktor Rydbergs Grottesången, -och otänkbart för våra dagars Sverige - hade sin rot i den allmänna förvildning, som rådde både inom familjelivet och i samhället. Det fanns ingen respekt för lagar och förordningar, där sådana funnes, och de som makten hade översåg gärna, utan några större betänkligheter med alla de galenskaper som praktiserades, dagligen och stundligen. Det ingick liksom i systemet att se genom fingrarna med misshälligheternas mångfald. Och med arbetare som kopplat bort tankarna på kulturella strävanden. Arbetare som, sov, söp, slogs och levde rövare, hade man inte mycket besvär med. Den absoluta bestämmanderätten i alla samhällets och individernas angelägenheter, hade man så mycket säkrare i sina händer. För denna maktfullkomlighet, som ju måste anses ohållbar i längden, tolererade industrins ledning ett ofta återkommande tillvägagångssätt som låter nästan ofattbart. 7
Gamla sportbilder från Idrott har alltid varit en viktig del av livet i Surte, mest framgångsrik har man varit i bandy, men även i fotboll har man fostrat landslagsstjärnor som Konrad Hirsch, Göte Ellström och Otto Andersson, för att inte tala om tidigare tränaren för damfotbollslandslaget, Marika Domanski. 8
olika idrotter i Surte 9
Faximil från rollistan i programmet för arbetarspelet Glasblåsarna framtaget av Evald Malm och Sven-Erik Eriksson, tryckt av Grönesjö Lito. 10
Foton från Arbetarspelet Glasblåsarna 1987 11
Foton från första Glasbruksmuséet 12
Ett bildkollage från vårens aktiviteter. Bruksongars dag och trädgårdsmarknad genomfördes 25 maj. Representanter från föreningen deltog i Nationaldagsfirandet med våra fanor. Vid säsongsavslutningen serverades underbar smörgåstårta och musik på alla tänkbara instrument och sång varvat med underfundiga historier av Christer Paulsson. Foton: Rolf Gustavsson Vårens aktiviteter 13
Vårens aktiviteter Cirklarna i samarbete med ABF startade 29 januari kl. 10 och fortsatte varje tisdag utom då det var kvällsträff. 5 februari... kl. 19... Filmvisning 5 mars...... kl. 19... Årsmöte 2 april...... kl. 19... Musikkväll med spelemän från Harestad 7 maj...... kl. 19... Grillkväll 25 maj...... kl. 11-14.. Bruksongars dag/trädgårdsmarknad 28 maj...... kl. 10... Avslutning med Christer Paulsson 8 juni............... Musikalisk teaterföreställning Dansen på Furulund, Alafors Sex glada spelemän från Harestad förgyllde vår musikkväll den 2:a april med såväl musik som annan trevlig underhållning. Bruksongarna lät sig väl smaka av alla de goda grillade revbenen och grillspetten som Festkommittén trollat fram. Ordföranden Bo Sandberg fick hoppa in som grillmästare vid grillkvällen i maj. Foton: Rolf Gustavsson. 14
Redaktionens sida Har ni förslag på aktiviteter för kvällsträffarna eller andra idéer mottages alla sådana hjärtligt. Förslag till denna skrift är vi tacksamma för också! Vi har en förslagslåda i Bruksongars lokal (Surte Glasbruksmuseum) I dessa ni kan även mejla mig: Göran Teiler e-post: teiler@swipnet.se Märk mejlet med Bruksongar Hemsida: bruksongar.dinstudio.se E-post: info@bruksongar.dinstudio.se Glasbruksmuseets hemsida: glasbruksmuseet.se E-post: info@glasbruksmuseet.se Gamla Surtebor Från vänster. Första raden: Frans Jönsson, August Noll, Axel Noll, Sander Noll, Oskar Noll, Karl Hansson, Axel Hagström, Teodor Andersson. Andra raden: Axel Rudén, (Okänt förnamn) Almström, Vitalis Almström, Rudolf Teffke, Ivar Blomström, Fridolf Nilsson, Jon Nilson. Tredje raden: Ernst Olsson, Albert Nordqvist, Rudolf Östan, Gustaf Nöjd, Frans Eliasson, Emil Hansson, Wilhelm Blomström, Oskar Person. Översta raden: Algot Kildén, Gotthard Kildén, Rudolf Dahlqvist, Axel Jansson, Sigfrid Gustavsson, Anders Hult, Ludvig Asplund. 15
Ansvarig utgivare: Redaktörer Bo Sandberg Göran Teiler Jouko Kangasoja STYRELSEN Ordförande Vice ordf. Sekreterare Kassör Övriga medl. Styrelsesuppl. Studieorg. Bo Sandberg Josef Barsi Kerstin Öberg (f. Andersson) Margot Kangasoja (f. Olsson) Monica Pihl (f. Jonsson) Inger Mårtensson (f. Nyberg) Göran Teiler Monica Bertling Annette Kullander (f. Göbel) Jouko Kangasoja Lisbeth Börjesson Bertil Lundgren Vår adress är: Bruksongar Box 2074 445 02 SURTE Hemsida: bruksongar.dinstudio.se E-post: info@bruksongar.dinstudio.se 16