Hörnstenen Teologiska institutet i Finland 1/2006 1 Hörnstenen 1/2006
Hörnstenen Detta är det första numret av Hörnstenen, som utges av Teologiska institutet i Finland. Tidningen Kulmakivi (Hörnstenens finska upplaga) har utkommit redan många år. Nu har de svenskspråkiga understödarna blivit så pass många att vi har beslutat att utge en något förkortad version av Hörnstenen också på svenska. Teologiska institutet i Finland (STI, söker du så finner du förkortningen också i det svenska namnet) är ett undervisnings- och forskningsinstitut, som främst riktar sig till teologiestuderande och präster. Vår kyrka behöver teologer som får ett alternativ till den kritiska och nedbrytande teologi som serveras vid våra teologiska fakulteter. Vi påstår på intet sätt att allt i de teologiska fakulteterna är nedbrytande, tvärtom, men det är ett ofrånkomligt faktum att t. ex. den bibelteologi som blivande präster undervisas i nog är mycket nedbrytande. STI vill också genom olika kurser, Bibelns röda tråd (en genomgång av Bibelns centrala tankar på två dagar) och Kristen på goda grunder (en kurs i apologetik) nå unga och äldre personer som vill ta ansvar för andligt arbete. För detta arbete behöver vi församlingarnas stöd, både i form av förbön och offer. Kanske just Du som läser detta vill komma med som understödande medlem (35 / år) eller sända in ett frivilligt bidrag till STI, som helt och hållet är beroende av sina vänners stöd. Vår adress är Kajsaniemigatan 13 A, Helsingfors (nära Järnvägsstationen), så välkommen. Våra föreläsningar, kurser och seminarier hålls till största delen på finska, men vi kommer också att i högre grad ordna tillfällen på svenska. Vårt land behöver nu troende präster och andliga ledare. Vi behöver en fast och tillförlitlig, biblisk undervisning. Vi behöver lära oss argumentera för den kristna tron. Allt handlar om att utrustas för den missionskallelse som Kristus har gett sitt folk: predika evangelium för allt skapat! På vår hemsida (www.teolinst.fi) finner du mera uppgifter om STI. Många hälsningar Henrik Perret generalsekreterare för Teologiska institutet i Finland henrik.perret@teolinst.fi Hörnstenen 1/2006 2
LEDARE Confessio bekännelse Men det bekänner jag för dig att jag enligt den vägen som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna. Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga skall uppstå en gång. Apg. 24: 14 15 Vem är du och vad tror du på? Frågorna har haglat under olika intervjuer och under samtal. Det är tillåtet att fråga, och rentav nödvändigt. Jag finner inte lämpligare ord än Pauli svar till Felix, som trots sitt namn kanske ändå inte var så lycklig (felix- den lycklige). Jag fick min första Bibel i början av 1950-talet. Sedan dess har jag läst Bibeln och också forskat i Bibeln på olika språk, som teolog också på grundspråken. Idag kan jag ärligt säga åt alla att jag tror på allt som är skrivet i lagen och profeterna, dvs. i Gamla testamentet. Jag tror på Bibelns ord, från pärm till pärm. Ordet blir inte Guds Ord i något skede, inte på grund av något gemensamt beslut eller på grund av personlig erfarenhet. Antingen är det Guds Ord från början, från det ögonblick Gud talar genom sin tjänares mun (Joel, David), eller när en röst hörs från himlen. Detta tal är och förblir Guds Ord eller om Gud inte har uttalat det, blir det aldrig Guds Ord. Också Nya testamentet, Kristi ord och Ordet om Kristus, är Guds Ord. Guds Ord är trons ord. Tron kommer av hörande, hörande genom Kristi Ord. Bibeln är också hoppets ord. Paulus säger att han har det hoppet till Gud, att både rättfärdiga och orättfärdiga skall uppstå. Till romarna skriver han att Gud gör den ogudaktige rättfärdig, även om han inte har några förtjänster, men tror på Gud. Fantastiskt! Hoppet vaknar också i mig. Det bekänner jag, det är min confessio. Confessio betyder trons bekännelse, men den är också trons grund, trosbekännelsen. Det är fint att man på heltid får läsa, forska i och undervisa om Guds heliga Ord! En varm hälsning till er alla, som minns oss i era böner! Välkomna att hälsa på oss och bekanta er med verksamheten! En skatt den yppersta på jord Får vi vår egen kalla. Den skatten är Guds helga ord, Och den hör till oss alla. 22.2.2006 Henrik Perret 3 Hörnstenen 1/2006
Vem får komma hem? Det finns en fråga som man kanske först tycker att är självklar. Den är lätt att besvara och det är till synes okomplicerat. Svaret lyder: alla får komma hem! Alla är välkomna till sitt eget hem. I hemmet har man rättigheter, låt vara också skyldigheter. Är detta något att problematisera? Jag har ofta diskuterat frågan. Det har handlat om unga människor, som är oroliga att rätten att komma hem är ifrågasatt om man inte är i skick. Om man är full, eller har något otalt med dem därhemma, är man kanske inte välkommen. Någon, även om de till all lycka är få, har sagt att om du är full, så ska du veta att du inte har något här att göra. Man får komma hem, men först när man är i form. När allt är väl alltså. Den senaste tiden har frågan fått en alldeles ny innebörd. Jag har mött samma problematik i det andliga arbetet. Det första svaret, omgång ett, är klart: alla är välkomna hem, till sitt hem. Till sin församling, till sin förening, sin gemenskap. Det är helt klart. Men när man sedan drabbas av motgångar och problem, också sådana problem som man själv är orsaken till, eller åtmsintone en delorsak, är frågan betydligt svårare. Då är den självklara frågan inte lika självklar. Kom sen, när du är i form, så säger ingen officiellt, men i praktiken sägs det alltför ofta! Om en kristen människa har alkoholproblem, eller är frånskild, eller har något annat problem som människor reagerar mot, kan det vara problematiskt att komma hem. Jag har hört av flera förtvivlade personer att barnen har uppmanat sin mor eller far att inte gå till de kristna, för de är så elaka mot dig. Människor som kanske efter tiotals år av kamp med en alkoholiserad make som enda och sista utväg ser en nödvändig skilsmässa, kan få höra att de inte har bett tillräckligt. Eller en mor med små barn, som terroriseras av sin personlighetstörda man, som helt söndrig måste fly och gå med på en skilsmässa som hon aldrig hade tänkt att skulle komma, kan få höra att hon svikit, både Gud och sin man. Nu är nog inte min avsikt att uppmana till skilsmässa. Inte på något sätt, tvärtom! Jag uppmanar alla att söka hjälp i svårigheter, och att lita på Guds möjligheter att förvandla och förnya. Men det finns nog situationer när detta mänskligt sätt är omöjligt och när det kan bli fråga om ett eller många offer. Inga regler kan vi ställa upp för svåra livssituationer. Det hör själavården till. Min poäng är inte den. Men jag har under några veckor mött flere personer, som har svårt att komma till den kristna (!) gemenskapen efter att ha drabbats av sitt livs svåraste kris! Vem får komma hem? Kan man vara för sjuk för ett sjukhus? Måste man först bli litet bättre för att täckas möta läkaren? Kan man vara för slut och livstrött för att få komma hem? Måste man vänta borta, ute, innan man vågar komma till sitt hem? Jag tror tyvärr att vi kommer att se mera av problemen i samhället också inom den kristna gemenskapen. Vi lever inte i Hörnstenen 1/2006 4
ett vakuum. Samma frågeställningar som drabbar människor i tiden, drabbar också kristna människor i tiden. Som kristna har vi en verkstad att gå till, ett sjukhus, där vi kan få hjälp. Men också när det är som värst, när vi ännu inte har hittat ut, skall vi vara välkomna hem. Stanley Sjöberg, känd pingstpastor i Sverige, berättar om en ung man som steg upp mitt i församlingen och sade ungefär såhär: jag skulle vilja be om församlingens förbön, för jag känner dragning till en annan man, och jag vill inte leva i strid med Guds heliga Ord. Stanley Sjöberg sade, att ingen reagerade negativt. Han avsåg fördömande eller menande blickar, kommentarer. Man tog emot detta böenämne, man ville stöda en medmänniska som just sökte sig hem när han inte var i form, när allt inte var bra. Leif Nummela, chefredaktör för den finska tidningen Uusi Tie, sade en gång, att om du inte kan lämna alkoholen genast, så lämna inte Jesus, för det är bättre att stanna hos Jesus som alkoholist, än att lämna också Jesus. Hans ord kan missbrukas, de kan kanske användas som ett försvar, som en förmildrande omständighet för att inte ta upp kampen mot det onda. Men det är uppenbart inte avsikten. Det är ord sagda till en olycklig människa, till en som hör den onde viska i sitt öra att Människosonen bara kan hjälpa dem som är OK. Så är det inte. Människosonen kom för att uppsöka och rädda det som var förlorat. Så var det då, så är det nu. Välkommen hem! Alltid! Henrik Perret Teologiska institutets föreläsningssal var fylld av åhörare under Henrik Perrets öppningsföreläsning i januari. Bild: Juho Pitkänen 5 Hörnstenen 1/2006
Ateisterna vid altaret och den tysta revolutionen Den pamflett som jag skrev senaste höst Ateisterna vid altaret varför prästerna disputerar om trosläror skrevs för att väcka diskussion. Boken har diskuterats på olika sätt och i olika fora. På vissa håll har man tigit helt, vilket också säger en del om vår tid. När den andra upplagan av boken börjar vara slutsåld, är det kanske dags att analysera samtalet litet närmare. Honung och glödande kol Boken har fått respons både i tidningsspalter och i korridordiskussioner. Kommentarerna går åt olika håll. Det är inte många som har blivit oberörda av boken. Det har kommit mycket positiv feed back. Det har varit uppmuntrande att höra att bokens analys har varit till nytta på församlingsnivå. Många, både församlingsbor och präster, säger sig ha fått ett hjälpmedel för många aktuella ämnen. Boken är till hjälp när det gäller att förstå radikalismens utgångspunkter och problemställningens vidd. Boken har också fått mycket negativ respons. Både direkt och indirekt har kritik framförts. En del teologer har skickat glödande kritik mot boken, utan att ens ha läst den! Man har ansett att redan bokens namn är förnedrande och sårande. I bokrescensionerna har ingen ansett att innehållet skulle ha varit kränkande. Ingen av de teologer som omnämns i boken har heller påstått att deras ståndpunkt skulle ha framställts på ett orätt sätt. Situationen är rätt typisk. På grund av någon yttre faktor kan man låta bli att ta ställning till själva saken. Ingen av kyrkans ledande teologer eller lärare har kommenterat boken. Jag funderar ofta över vad detta kan bero på. En av biskoparna sade under en offentlig frågetimme, att han inte har haft tid att läsa boken. Det kan naturligtvis vara helt sant. Jag tänker inte att alla skall läsa just min bok och kommetera den. Men när boken trots allt har väckt förvånansvärt stort intresse och t.o.m. uppståndelse inom kyrkans ledning, tänkte jag att åtminstone någon skulle ha reagerat. Varför använder prästerna ateisternas språk? Under hösten har jag förvånat mig över att ingen av radikalismens teologer har ifrågasatt bokens största tes. Jag har med många exempel visat att en stor del av de teologer som vill skrota kyrkans traditionella uppfattningar använder precis samma argumentation som ateister. Mina exempel, som är tagna ur V.T. Aaltonens en av de mest berömda finska ateisterna genom tiderna bok, visar detta. I stället har mina analyser tvärtom bekräftats. I en radiointervju med docent Matti Myllykoski, som för övrigt kommit att bli en av bokens mest synliga kritiker i offentligheten, ställde jag uttryckligen denna huvudfråga till min samtalspart- Hörnstenen 1/2006 6
ner. Myllykoski medgav att arguemnten är desamma som hos ateisterna. Trots detta ansåg han inte att konflikten var väsentlig. Finns det alltså ateister vid våra altaren? De allt mera radikaliserade prästerna betraktar sig naturligtvis inte som ateister. I allmänhet försöker de erbjuda en förnyad tro, som passar vår tid, som ersättning för fundamentalism och en förnedrande övervakning av människor. De står dock inför ett allvarligt teologiskt arbete om de försöker finna svar på sitt svåraste problem. Om deras undervisning är likadan som taeisternas undervisning, varför stannar då de eller deras åhörare kvar i kyrkan? Fråga om prästkallet En av de mest intressanta reaktioner gäller radikalismens förhållande till prästkallelsen och prästlöftet. Om en teolog i sin prästed eller sitt prästlöfte svurit att han inte ens hemligen hyllar läror som står i strid med bekännelsen, är en inre motsättning klar. När den tidigare nämnda docenten Myllykoski skrev en bokrescension angående min bok i teolgiestuderandenas tidning Kyyhkynen, ägnade han en tredjedel enbart för att försvara sin egen prästkallelse. Han glömde att kritisera boken, och den inre spänningen kom att spela huvudrollen. Detta är en ofrånkomlig faktor i samtalet om Bibeln. Till församlingsherdar kallas människor för att förkunna om Guds Son, Frälsaren som kommit i världen. En pastors ämbete är att predika om Kristi offerdöd och försoningsverk samt att föra fram detta underbara budskap på ett själavårdsmässigt sätt till varje församlingsmedlem. Om dessa stora evangeliska sanningar ersätts av ateistismens materialistiska teser, såsom exemplen i boken visar, ruttnar hela kyrkans arbete inifrån. Den tysta revolutionen Kanske den mest intressanta och mest inspirerande respons har kommit från dessa, de stilla i landet, som berättar att boken öppnat deras ögon för vår tids bibelsamtal inom kyrkan. De berättar att de nu har möjlighet att fråga av sina radikaliserade teologer och präster, av vilken orsak de för fram sina fruktlösa och obarmhärtiga uppfattningar mitt i en levande församling. Detta är enligt min mening en äkta församlings kännetecken. Jag anser att människor efter att ha läst boken skall resa sig i öppen och ljudlig revolt mot sina radikaliserade lärare. Det är viktigt att i alla situ- 7 Hörnstenen 1/2006
ationer undvika osakligheter. Jag avser att man inte bör behöva uthärda en undervisning som står i strid med evangeliet. Predikanterna predikar och församlingsborna utvärderar det. Om den gode herdens röst inte hörs i predikan, då är en försmalingsmedlem rentav skyldig att sakligt och lugnt kräva en motivering för detta execptionella förfarande. Någon har också sagt att han mera ingående följer vem han vill lyssna till i kyrkan. Detta är enligt min mening en riktig lösning i den tysta revolutionen. Om en talare håller en tom bägare för åhörarnas läppar, förverkligas inte Kristi kyrka. Då är det likgiltigt om man är närvarande eller inte. Människorna röstar med sina fötter. Amerikanska undersökningar visar att radikalismen har genom sin predikningar tömt kyrkorna. De radikaliserade kyrkorna förlorar snabbt sina medlemmar. De evangeliska kyrkorna, vars målsättning är att tjäna människorna med ett bibliskt budskap, växer däremot snabbt. Detta är ett av vår tids fenomen och det är spännande att se hur detta syns i den finländska situationen. Den kraftigaste reaktionen mot tal har kommit från en grupp unga. De unga hade senaste jul ännu en gång fått höra att man inte kan lita på julens saga och att jungfrufödelsen inte kan tas på allvar. På ett för unga dramatiskt sätt hade de rest sig mitt under gudstjänsten och gått bort. Jag vill inte uppmana till revolt i kyrkan. Men trots det är jag nöjd om en tyst revolution börjar i våra församlingar. Allt behöver man inte tåla. Den kritik som framförts mot radikalismen är tillräcklig. Kristi församling erbjuder livets bröd och var och en har rätt att gå till ett ställe där detta bjuds. Timo Eskola TEOLOGISKA INSTITUTET I FINLAND Adressen Kajsaniemigatan 13 A 4. vån. 00100 Helsingfors Telefon Fax 09 668 9550 09 6689 5555 E-post sti@teolinst.fi förnamn.efternamn@teolinst.fi Hemsida www.teolinst.fi Bankförbindelse Sampo 800011-564245 Annställda generalsekr. Henrik Perret (gsm 0500 542 542) forskare Timo Eskola (hem 019 722 702) sekreterare Kirsi Sell (hem 09 505 1796) Öppet vardagar kl. 9 19 Tryckeri Kirjapaino Hermes Oy Pärmbild Rolf Wiiala Hörnstenen 1/2006 8 Teologiskt forsknings- och skolningscentrum. Församlingsbesök, lektioner, bibliotek och läsesal. Finansierat av frivilliga bidrag. Understödande medlems avgift 35 /år (studerande 10, kollektiv 100 ). Bokgåvor, understöd och testamenter mottas med tacksamhet. Publicerar den teologiska tidskriften Iustitia. Informationsbladet Hörnstenen (Kulmakivi) sänds till understödande medlemmar. Styrelsens ordförande generalsekreterare Timo Rämä Medlemsorganisationer Missionsföreningen Såningsmannen Länsi-Suomen Rukoilevaisten Yhdistys (Bedjarrörelsen i Västra Finland) Finlands ev.luth. Student- och Skolungdomsmission Radiomissionsorganisationen Budbärarna Finlands ev.luth. Folkmission Suomen Luterilainen Evankeliumiyhdistys Finska Bibelinstitutet Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland