Hörnstenen. Teologiska institutet i Finland 1/2007

Transkript

1 Hörnstenen Teologiska institutet i Finland 1/2007

2 LEDARE Vad skall vi säga? Många av kyrkans medlemmar är nu oroliga över vad som håller på att ske i kyrkan. Man talar om gräl och konflikter, det hålls seminarier och symposier, utredningar och planeringar. Man diskuterar ibland ganska häftigt om kvinnoprästfrågan, om homosexualiteten, och om välsignelse av samkönade par, rätt till adoption osv. Utöver dessa frågor följer många noga med vad som händer med vissa präster. Förutom själavårdande samtal syns tecken på olika processer, som kan leda till att några präster mister prästämbetet. Fallet Jari Rantanen, Vesa Pöyhtäri och naturligtvis Markku Koivisto olika fall, vars gemensamma nämnare är att vederbörande präster har hamnat i en konfliktsituation med sin biskop och sitt domkapitel. Tidigare har man kunnat föra olika slags diskussioner och samtal, men inga andra åtgärder har vidtagits. Nu är det annat ljud i skällan. Man menar nu allvar, längre är det inte några lösa skott, utan skarpa skott som gäller, vid behov: det räcker inte med verbala varningar eller förmaningar, nu är dessa, och kanske snart även andra, präster hotade av avstängning från ämbetet! Min avsikt är inte att föregripa diskussionerna och vad som borde göras i respektive fall. I detta sammanhang konstaterar jag endast att det förefaller som biskopars utövande av herdeämbetet är ganska selektivt: det gäller på ett eller annat sätt konservativa präster, medan präster med annan, t.o.m. mycket radikal syn, får fortsätta som präster i stor frihet. Nyligen publicerades Helsingfors domkapitels beslut angående välsignande av samkönat par. En grupp teologiestuderande hade riktat en fråga till domkapitlet (i Hfors) om kyrkan kan godkänna en sådan verksamhet. Svaret blev som känt att det inte ger anledning till åtgärder. I januari meddelade ärkebiskopen att den som välsignar ett samkönat par, vilket kyrkan inte har godkänt åtminstone tillsvidare, gör sig skyldig till allvarligt tjänstefel. I februari meddelar biskopen i Helsingfors att en präst som erkänt att hon medverkat vid ett sådant tillfälle inte har gjort sig skyldig till något som ger anledning till åtgärder, det handlar om enskild själavård. Många är mycket besvikna över domkapitlets beslut, andra åter är konfunderande: finns det verkligen inte ens anledning att säga något i själva sakfrågan? Andra har redan fattat sitt beslut: man har skrivit ut sig ur sina fäders och mödrars kyrka, för man kan inte höra till en sådan kyrka som i praktiken accepterar sådant som Guds Ord klart tar avstånd från. Vad skall vi säga? Även om sammanhanget är ett helt annat, kan vi fortsätta som texten: kan väl orättfärdighet finnas hos Gud? (Rom. 9:14). Jag anser att kyrkans medlemmar nu skall reagera. Allt kan man inte godkänna,

3 någonstans går gränsen! Jag talar nu inte först och främst om enskilda beslut, utan om sakfrågan. Någonstans kommer detta emot oss, hit, men inte längre, sedan är det dags för slutsatser. Några har dragit slutsatsen att de inte längre kan vara medlemmar av kyrkan. Diskussionerna om ämbetsfrågan var redan svåra för många, men välsignelse av samkönade par är en mycket allvarligare sak. Men man kan också reagera och svara på ett annat sätt. Påven Benedictus XVI berättar, att när han på och 90-talen reste mycket i Tyskland, blev han ofta intervjuad. Han berättar att han på förhand visste vilka frågor som skulle ställas. Dessa gällde kvinnliga präster, preventivmedel, aborter osv., frågor som hela tiden var på tapeten. Han skriver: Om vi går med på sådana diskussioner ger vi intrycket att vi är moralister, som bara är intresserade av bud och förbud. Storheten i den kristna tron kommer aldrig fram. Därför beslöt han att han alltid talar om tron, om det stora i att vara en kristen. Vi får aldrig låta sådana frågor leda oss vilse, vi skall alltid framhålla tron och dess storhet, skriver han. En god vän svarade på min fråga (vad skall vi nu säga?) såhär: Enligt min uppfattning komponerar pressen hela tiden en symfoni, där vi på sin höjd får spela domsbasun, eller kyrkostridsslagverk. Avsikten är att informera den stora allmänheten, att det ännu finns några gamla förkalkade typer, men att utvecklingen går framåt också inom kyrkan. Jag skulle inte gå med i sådana symfonier, utan jag skulle koncentrera mig på den kristna värdegrundens positiva värden och på att föra ut evangeliet. Jag tror att han har alldeles rätt. De kristna måste nu reagera. Vi får inte tiga. Den kristna förkunnelsen är alltid också polemisk (Ef. 5:11). Men jag anser att hans svar innehåller en stor och sann vishet. Vi skall inte acceptera den roll som man vill erbjuda oss. Låt oss i första hand ägna oss åt den kristna trons positiva värden och på att föra ut evangeliet Henrik Perret På Honom skall Herrens Ande vila, vishets och förstånds Ande, råds och starkhets Ande, Herrens kunskaps och fruktans Ande. Jes. 11:2 Bild: Kirsi Myllyniemi Bild: Kirsi Myllyniemi

4 Jesus är temat också för STI:s föreläsningar Kyrkan har detta år ett temaår kring Jesusfrågan, och samma linje gäller även institutets föreläsningsprogram. Öppningsföreläsningen hölls av docent Timo Junkkaala, verksamhetsledare för Finska Bibelinstitutet. Timo Junkkaalas nya bok Vad vet vi om Jesus? hade inspirerat så många att salen var full av studerande. Föreläsningen började med att visa på de många olika jesusbilderna i vår tid. Nu studeras bl.a. koranens Jesus-bild och även de nya evangeliernas uppfattningar om Jesu liv. Samtalet som Da Vinci -koden gav upphov till fortsätter och påverkar människor. Junkkaala gick med historikerns noggrannhet igenom gamla källor. Föreläsningen visade bl.a. vilka källor angående Jesu liv som finns till förfogande. Som exempel kan nämnas att Judasevangeliet inte är någon gammal eller tillförlitlig källa angående Jesu verksamhet. Vi har inte något egentligt material angående Jesu historia utanför Nya testamentet. Därför måste forskarnas intresse alltid fokuseras på de nytestamentliga evangelierna. Det finns inte så många bevarade handskrifter angående några andra källor från antiken som just handskrifter gällande Nya testamentet, sade Timo Junkkaala under sin föreläsning. I vetenskaplig mening är detta material det bästa bevarade textmaterialet från denna tid. Därför kan man med fog anse att de nytestamentliga skrifterna är goda och tillförlitliga källor om Jesus och hans tid. Timo Eskola Verksamhetsledarens för Finska Bibelinstitutet, Timo Junkkaalas, öppningsföreläsning för vårterminen Vad vet vi om Jesus fyllde föreläsningssalen i medlet av januari.

5 På öppningskaffet hade studerandena tillfälle att diskutera med Timo Junkkaala. Bild: Juha Pitkänen Ett VARMT TACK till Er alla som kommit ihåg STI (Teologiska institutet i Finland) genom understöd och i era förböner. Vi kan verkligen intyga att vi är beroende både av förbön och understöd. Det är mycket på gång. Jesusbilden är hotad, många olika uppfattningar finns om mannen från Nasaret, om Bibeln, om tron i dagens värld. De som studerar teologi ställs inför många radikala synsätt. Många teologer och präster har svårt att bevara tillförlitligheten till Bibeln som Guds Ord. Många kämpar också med motivationen hur bevara glädjen i att få arbeta med att sprida Guds Ord. STI behövs! Vi vill ge teologisk undervisning både åt studerande och åt kyrkligt anställda, präster, övriga medarbetare och lekmän. Stöd STI:s arbete också i fortsättningen! I en tid full av förnekelse och villfarelse är det viktigt att hålla fast vid livets Ord. STI ordnar kurser i Bibelns röda tråd, i apologetik mm. som är öppna för alla intresserade. Mera härom i kommande nummer av Hörnstenen. Du kan också skriva till oss: STI, Kajsaniemigatan 13 A, Helsingfors eller per sti@teolinst.fi. HP

6 Hur skall det gå för kyrkan? Människor skriver ut sig ur kyrkan. Kyrkans medlemmar tror inte som kyrkan lär. Prästerna litar inte längre på det som trosbekännelsen talar om. Detta framkommer både av undersökningar den senaste tiden och massmedia som påminner om hur det går utför för kyrkan från månad till månad. Har den lutherska kyrkan tappat sitt grepp? Utskrivningarna från kyrkan har varit samtalsämnet nummer ett i många olika sammanhang. I Finland har man börjat fundera över varför kyrkan faller ihop. I folkkyrkornas Norden har inte medlemsflykten tidigare plågat de stora lutherska kyrkorna. År 2005 skrev personer ut sig ur evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Några talar om en utskrivningsboom. Det är i synnerhet fritänkarna som drivit på att man skall skriva ut sig ur kyrkan. Är detta verkligen orsaken? Många anser att det handlar om ett större fenomen som är typiskt för hela västvärlden. Sekulariseringen leder till att man skriver ut sig ur kyrkan. Statistikerna vittnar att bottnet är öppet i den kyrkliga säcken. I vårt andliga moderland, Sverige, genom vilket reformationen även nådde Finland, skriver drygt personer ut sig ur kyrkan varje år. Det är ca 1 % av medlemmarna. Där hör 77 % av folket till kyrkan, medan ca 83 % av finländarna hör till kyrkan. Läcker som ett såll I Norden handlar det om små förhållanden jämför med Luthers eget hemland, Tyskland. Där finns det ca 25 miljoner s.k. evangeliska kristna (landskyrkornas förbund EKD). Av dessa är drygt hälften lutheraner. Det är litet svårt att uppskatta det exakta 1/2007 antalet, eftersom calvinisterna på grund av en tvångsunion i historien redan under en generation tillhört samma förbund. Ca medlemmar skriver årligen ut sig ur de evangeliska kyrkorna i Tyskland. När Tyskland har ca 83 miljoner invånare, blir slutsaldot rent ut sagt skrämmande. I Tyskland finns lika många katoliker som evangeliska kristna, dvs. ca 25 miljoner. Den stora religionslösa gruppen får sin förklaring av å ena sidan sekulariseringen och å andra sidan de två tyska staternas förening. När DDR införlivades med väst, fick Tyskland nästan 30 miljoner personer som hade skrivit ut sig ur kyrkan eller som var religionslösa. Lutherdomen är sålunda krympande. I Tyskland minskar kyrkorna med ca 1,6 % årligen, i Sverige med 1 % och hos oss med ca 0,6 % varje år. Riktningen är entydig. Européernas oro för att kyrkorna minskar kan snart också drabba de finländska biskoparna. De gamla protestantiska kyrkornas situation är likartad både i Europa och i USA. Vi har länge hört om kyrkorna i England (Church of England) att folket sekulariseras och kyrkor säljs. I England döps bara vart fjärde barn. Orsaker av olika slag Vad beror det på att man skriver ut sig ur kyrkorna? Ateister och fritänkare vill betrakta läget som sådant att upplysningen har burit frukt och att människorna ideologiskt och medvetet har blivit motståndare till allt vad religion heter. I praktiken handlar det om mera jordnära frågor. Människorna skriver ut sig för att de inte har någon personlig orsak att bli kvar i kyrkan. En finländsk undersökning angåen-

7 de orsakerna till att man skriver ut sig ur kyrkan avslöjar att de som skriver ut sig inte hänvisar till stora ideologier. 77 % av dem som skrivit ut sig konstaterar endast att det inte är någon idé för dem att stanna kvar i kyrkan. De förhåller sig likgiltigt till kyrkan och t. ex. kyrkoskatten, dvs. något hundratal euro per år, är en tillräcklig orsak att skriva ut sig (så Kati Niemelä, red.: Vieraantunut vai pettynyt?). De principiella orsakerna till att folk skriver ut sig ur kyrkan förefaller mindre framträdande. En kyrkokritisk hållning kan noteras hos bara ca 11 % av dem som skriver ut sig. I Finland handlar det dessutom främst om unga vuxna, vars livssituation motiverar till en granskning av medlemskapet, och varför inte också en liten ekonomisk fördel. Media vill se att människors uppfattning om religion blir mera fri. Många redaktörer tycker att det religiösa fältet blir mera brokigt och att människor övergår från en stelnad lutherdom till mera intressanta former för religiositet. Denna uppfattning får inte stöd av forskningen. Idéer står nu inte högt i kurs och ideologierna intresserar i synnerhet inte unga människor. På likgiltighetens villkor De som skrivit ut sig ur kyrkan ansluter sig inte till fritänkarorganisationer och sannolikt inte heller till någon annan idé eller religion med hög profil. Sådana tider har passerat redan på 1960-talet. Det är främst likgiltigheten som är det centrala motivet hos dem som skriver ut sig. I stället för kyrkan har man fått livets karneval. Fromheten har främst hos de unga ersattas av ett horisontlöst festande. Det mest centrala motivet är likgiltighet för kyrkans budskap och undervisning. Den unga generationen anser inte att kyrkans undervisning motsvarar deras världsbild i något avseende. De anser att det inte är nödvändigt att följa föräldrarnas religiösa traditioner. Statistiken påminner dock om att dessa attityder i alla länder gäller endast dem som lämnar kyrkorna, vilket hos oss på årsbasis alltså gäller mindre än 1 % av kyrkans medlemmar. Mera allmänt sagt anser 62 % av människorna i Finland att de betraktar sig som religiösa. I Sverige är motsvarande tal bara 37 %. Sådana siffror utgör underlaget för att försöka bedöma framtiden. Hur skall det gå för kyrkan? Många svar på den frågan finns och programförslagen tävlar med varandra. Inom kyrkans ledning finns en gruppering som anser att bara en öppen liberalisering kan rädda kyrkan. Lutherdomen måste enligt dem anamma den omgivande kulturens värderingar för att den skall duga för vår tids människor. Utgående från Bibeln kan man säga att kyrkan inte förnyas av något annat än av evangeliet. Ingenting i världen talar nämligen för att mänskligheten skulle ha blivit bättre och skulle sträva efter kärlek i högre grad än under Paulus eller Luthers tid. En ärlig granskning av vårt liv och vår tid påminner oss om att den bedrövliga människans enda hopp i detta liv är att möta Gud ansikte mot ansikte. Var och en av oss måste stanna inför den Herre som själv är sanningen och kärleken. I andlig mening har kyrkan endast ett budskap. Kyrkan förkunnar ett evangelium som skänks åt syndare, en hel och full förlåtelse. Ingen annan förkunnar detta. Ingen annan har intresse av att erbjuda Kristus, som bär deras synd som själva är förlorade på grund av sina synder. Detta budskap förändras inte om inte världen plötsligt blir himmel och människan god. Så länge vi lever delaktiga av denna snåla och själviska värld, har vi inget annat hopp än vår Frälsare. Därför finns kyrkans förnyelse bara hos Honom. Timo Eskola

8 Kort om Bibeln Det är inte genom din rättfärdighet som du går för att ta deras land i besittning. 5 Mos. 9:5 Israels folk skulle lyda Gud. Det hade fått tio bud. Det hade också fått löftet om att lydnad medför välsignelse och varningar för att olydnad innebär straff. Ändå berodde inte folkets rätt till landet på lydnad. Folket kom fram även om det hade varit olydigt därför att det var utvalt av Gud. Vi skall lyda Guds Ord. Men fram kommer vi av nåd, också när vi varit olydiga. Eero Junkkaala TEOLOGISKA INSTITUTET I FINLAND Adressen Kajsaniemigatan 13 A 4. vån Helsingfors Telefon Fax E-post sti@teolinst.fi förnamn.efternamn@teolinst.fi Hemsida Bankförbindelse Sampo Annställda generalsekr. Henrik Perret (gsm ) forskare Timo Eskola (hem ) sekreterare Kirsi Sell (hem ) Öppet vardagar kl Tryckeri Kirjapaino Hermes Oy Pärmbild Anna-Pauliina Marttinen Foto: Tomas Garaisi Teologiskt forsknings- och skolningscentrum. Församlingsbesök, lektioner, bibliotek och läsesal. Finansierat av frivilliga bidrag. Medlemsavgift för understödande medlemmar: 35 /år (studerande 10, kollektiv 100 ). Bokgåvor, understöd och testamenten mottas med tacksamhet. Publicerar den teologiska tidskriften Iustitia. Informationsbladet Hörnstenen (Kulmakivi) sänds till understödande medlemmar. Styrelsens ordförande generalsekreterare Timo Rämä Medlemsorganisationer Missionsföreningen Såningsmannen Länsi-Suomen Rukoilevaisten Yhdistys (Bedjarrörelsen i Västra Finland) Finlands ev.luth. Student- och Skolungdomsmission Radiomissionsorganisationen Budbärarna Finlands ev.luth. Folkmission Suomen Luterilainen Evankeliumiyhdistys Finska Bibelinstitutet Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland