SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER

Transkript

1 Pris: 20 kr SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER DAGENS PROGRAM

2 NIELSENS FLÖJTKONSERT Onsdag 4 november kl Torsdag 5 november kl Musik av mogna tonsättare. I den symfoniska dikten Tapiola, tar Jean Sibelius oss längst in i den finska skogens hjärta. Tapiola skrevs 1926 och trots ett betydligt längre liv, blev det Sibelius sista stora verk. Hans årsbarn Carl Nielsen skrev sin förtjust originella flöjtkonsert samma år, Den blev, och har förblivit, en stor publik framgång. Ludvig Norman, en av den svenska 1800-talsmusikens stora symfoniker, blev bara drygt 50 år. Hans tredje symfoni blev hans sista verk och uruppfördes som minnesmusik efter hans död Sveriges Radios Symfoniorkester Tomo Keller konsertmästare Philipp von Steinaecker dirigent Anders Jonhäll flöjt Presentatör: Katarina Lindblad Konserten sänds i Sveriges Radio P2 fre 4 dec kl med repris ons 9 dec kl Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 10 min JEAN SIBELIUS ( ) Tapiola op 112 CARL NIELSEN ( ) Flöjtkonsert Allegro moderato Allegretto LUDVIG NORMAN ( ) Symfoni nr 3 d-moll op 58 Allegro appassionato ma non troppo presto Andante cantabile Allegretto molto commodo Konsertintroduktion 4 5 november kl 17.00: Tomas Löndahl, Normanspecialist och Ständig Sekreterare vid Kungl. Musikaliska akademien, berättar om Ludvig Normans liv och verk. Berwaldbonus efter konserten 4 november. 3

3 TAPIOLA av Jean Sibelius I januari 1926 beställde Walter Damrosch, legendarisk ledare för New York Symphonic Society, en symfonisk dikt av Jean Sibelius. Denne svarade ja, trots att han egentligen inte längre uppskattade beställningsarbeten. Hans en gång så usla ekonomi var numera mycket god, utifrån kommande önskemål om konstnärliga prestationer inte någon livsnödvändighet. Nå, han unnade sig en arbetsresa till Rom för att effektuera beställningen, plus en semester på ön Capri. Lustigt att tänka sig att den urtypiskt Kalevala-inspirerade tondikten Tapiola tillkom i Den eviga staden. Tapio är ju Kalevalas mäktige skogsgud, Tapiola är hans rike. Till förläggaren skickade Sibelius en redogörelse för Tapios ställning i finsk mytologi, denna bearbetades till ett motto som trycktes överst i partituret: Nordens dystra skogar breder ut sig, uråldriga, hemlighetsfulla i yra drömmar. Djupt i skogen bor skogsguden och skogens andar driver sitt hemliga spel, dolda i mörkret. Nog kastas man rakt in i finska storskogen, så kallt, men så levande! Här kulminerar Sibelius lysande rad av orkesterdikter i ett av hans mest originella och konstnärligt rika verk, helt enkelt en av 1900-talets främsta kompositioner. Musikvetare av alla slag har vridit och vänt på Tapiola och det har rent av ifrågasatts om stråkarnas inledande kärnmotiv, det som genast för oss in i skogen, verkligen formellt är ett tema. Spelar väl kanske ingen större roll i och för sig musikskribenten Cecil Gray menade att om Sibelius inte skrivit något annat, hade detta enda verk ändå motiverat en plats bland de största. JEAN SIBELIUS Född: 8 december 1865 i Tavestehus, Finland. Död: 20 september 1957 i Träskända, Finland. Utbildning: Studier i violin och teori vid Helsingfors musikinstitut, kompositionsstudier i Berlin, därefter i Wien hos bland andra Karl Goldmark. Sibelius var även verksam som dirigent. Verk i urval: Sju ofta banbrytande symfonier plus vokalsymfonin Kullervo, mästerliga tondikter som Lemminkäinensviten, Pohjolas dotter eller Tapiola, lysande skådespelsmusik, stor sång- och pianoproduktion. Och såklart världshits som Valse triste och Finlandia. Sibelius om filosofi: Kant nådde det mänskliga tänkandets yttersta gränser. Men vad visste han egentligen? Ingenting alls. Det blev Sibelius sista stora mästerverk, orkestermagikerns avsked från favoritinstrumentet. Den berömda tystnaden från Järvenpää sänkte sig, inget av samma dignitet som Symfoni nr 7, Stormen i sin kompletta form eller Tapiola visade sig. Med en åttonde symfoni kämpade han länge, men på fyrtiotalet lär den ha hamnat i villan Ainolas vackra gröna kakelugn. Tapiola uruppfördes av Damrosch i New York annandag jul Gunnar Lanzky-Otto 4 5

4 FLÖJTKONSERT av Carl Nielsen I Nielsens produktion finns tre solokonserter: en för violin och orkester från 1911, en för flöjt och orkester komponerad 1926 och en för klarinett och orkester, skriven Idén till de två sistnämnda fick Nielsen i samband med att Köpenhamns blåsarkvintett spelade det kammarmusikaliska verk han skrivit för ensemblen; stycket är för övrigt tillägnat kvintettens medlemmar. Denna blåskvintett, som blivit ett av Nielsens mest spelade och älskade stycken över huvud taget, tillkom När han genom sina musikervänner på det här sättet kom i kontakt med blåsinstrumenten, lovade Nielsen att komponera solokonserter för dem. Men åren gick. Nielsen sköt arbetet med de utlovade konserterna framför sig. Han ägnade t ex halvannat år åt den stora och komplicerade sjätte symfonin (paradoxalt nog benämnd Sinfonia semplice, enkel symfoni), som uruppfördes i december 1925, och han skrev en del sånger. Emellertid började han känna att han sysslat tillräckligt mycket med musik i folklig anda. synes De ikke jeg snart kunde sige Stop med det folklige?, undrade han i ett brev Mot slutet av sommaren samma år påbörjade Nielsen arbetet med den första av de utlovade solokonserterna, den för flöjt och orkester. Så gott som hela verket tillkom utomlands. Från och med i mitten av augusti till en bit in i oktober befann sig Nielsen på resande fot. I egenskap av ledande musikperson i Danmark hade han utsetts att ingå i den kommission, som utomlands skulle lyssna till och utvärdera olika slags radiosändare. I Danmark var man villrådig om man i den planerade nya stora radiostationen skulle satsa på maskin- eller rörsändare. Sedan trafikministern försäkrat att Nielsen kunde leva precis som vanligt under resan och att han inte behövde spara på något, accepterade han uppdraget. Nielsen var dessutom intresserad av det nya mediet. Han insåg att det via radio skulle bli möjligt att sprida musik till en tidigare oanat stor publik, låt vara att en radiosändning aldrig kan ersätta ett konsertframförande. Med dåtidens tekniska kvalitet menade Nielsen, att det är som om vitaminer ginge förlorade genom resan i luften. När kommissionen efter uträttat värv upplöstes i München, fortsatte Nielsen med tåg till Italien. Under den här resan och under vistelsen i Italien arbetade han med flöjtkonserten, som han utformade i två satser. Den första, allegrosatsen, är daterad Florens den 6 september. Också den andra satsen slutfördes i Florens, närmare bestämt den 1 oktober. Detta är emellertid en sanning med modifikation. Satsen var nämligen inte helt färdig när Nielsen återvände till Danmark i början av månaden. Då var det mycket bråttom att få verket fullbordat. Flöjtisten, Holger Gilbert-Jespersen, hade fått noterna till den första satsen i små portioner. Uruppförandet var bestämt till den 21 oktober, då Nielsens svärson, Telmányi, skulle dirigera i Paris. Snabbt komponerade Nielsen några takter för att avrunda verket. Sedan orkesterstämmorna skrivits ut i sista stund, ägnade Nielsen och Telmányi tågresan till Paris åt att korrekturläsa och föra in ändringar i stämmaterialet. Uruppförandet blev en framgång, och exempelvis komponisten Arthur Honegger skrev i en uppskattad recension, att konsertern är pikant, flytande och inte utan humor. Officiellt visade fransmännen sin uppskattning av den danske tonsättaren genom att utnämna honom till officer i Hederslegionen. Nielsen själv var dock inte tillfreds med det av nödtvång hastigt hopkomna slutet. Sedan han återvänt hem komponerade han en ny slutdel. Denna definitiva version av konserten framfördes för första gånger den 9 november 1926 vid en dansk festkonsert i Oslo. På samma sätt som Nielsen i blåskvintetten strävat efter att ta tillvara de olika instrumentens specifika karaktärer har han både i flöjtkonserten och senare i klarinettkonserten utgått från respektive instruments personlighet. Detta medför naturligtvis att verken blivit synnerligen olika. Flöjten, menade Nielsen, hör hemma i Arkadien och föredrar pastorala stämningar. Komponisten måste rätta sig efter dess blida väsen, om han inte vill bli stämplad som en barbar. Tillsammans med soloinstrumentet musicerar en förhållandevis liten orkester, som Nielsen ofta behandlar kammarmusikaliskt. I konserten finns till exempelvis flera avsnitt, där instrumenten samtalar med varandra. Så förs ett kammarmusikaliskt samtal mellan flöjten, en klarinett och en fagott ett litet stycke in i den första satsen; flöjten börjar med att överta det mjuka och expressiva andra temat från orkestern. Soloinstrumentets lätthet och rörlighet sätter sin prägel på framförallt den första satsen. Den andra satsen börjar med smått aggressiva attacker i stråkarna, men sedan flöjten tagit över är all påstridighet borta. Graciöst för solisten en dialog med en fagott. Dramatiken ligger tätt under ytan i den skiftande andra satsen, men tillåts aldrig ta överhanden. Flöjtens blida väsen tar över. Slutavsnittet har en lätt marschartad karaktär. Här spelar en trombon en viss roll. Stämman 6 7

5 innehåller bl a några framträdande glissandon, dvs glidningar mellan toner. Nielsen-biografen Ludvig Dolleris menar att dessa tyder på att tonsättaren tagit vissa intryck från Stravinskys musik. Detta är på intet sätt ett orimligt antagande, men Nielsens egen fantasi rörde sig under 1920-talet gärna utanför traditionens råmärken, vilket märks i än högre grad i den två år yngre klarinettkonserten. Christina Tobeck CARL NIELSEN Född: 9 juni 1865 i Nørre Lyndelse på Fyn, Danmark. Död: 3 oktober 1931, Köpenhamn, Danmark. Verk i urval: Två operor, sex mästerliga symfonier, konserter för violin, klarinett och flöjt, tondikter, kammar- och pianomusik, stor och folkligt förankrad sångskatt, den varmt leende kantaten Fynsk forår inte att förglömma. Hur musiken själv beskrev sin natur: Jag finns överallt och ingenstans jag älskar stillhetens stora yta, och det är min högsta önskan att bryta den. Jag känner inte sorg, jubel, glädje eller gråt, men jag kan jubla, gråta, skratta och klaga, samtidigt och oändligt. SYMFONI NR 3 D-MOLL av Ludvig Norman I 1800-talets musik-sverige intog symfonin en undanträngd plats av både praktiska och estetiska skäl: det fanns utöver hovkapellet ingen professionell symfoniorkester i landet och själva formen ansågs akademisk och torr eller efter Beethoven- alltför anspråksfull. Berwald var inte den ende som råkade i kläm i det dåtida Stockholm. Även hans till det yttre avsevärt mer framgångsrika kollega Ludvig Norman gjorde det, och parallellen mellan dem båda kan utvecklas ytterligare genom att båda har sin tyngdpunkt i de större instrumentalformerna och därmed inte kunna tävla om populäriteten hos en publik, som främst värdesatte visan och det enkla salongsstycket. Medan Berwald fick hela sin karriär spolierad, innehade Norman genom sina befattningar som hovkapellmästare och kompositionslärare vid konservatoriet en central ställning i huvudstadens musikliv. Men hans musik ansågs ofta alltför tung och omständlig i utarbetningen, och endast några få sånger och körstycken kom att införlivas med den gängse repertoaren. Det är i hög grad typiskt att hans tre symfonier alla fick vänta flera år på sina uruppföranden, den första från till 1875, två år efter premiären på den andra från 1870, och den tredje från 1881 till efter Normans död 1885; den sistnämnda framfördes ffg på en minneskonsert över tonsättaren. Å andra sidan publicerades märkligt nog de två senare symfonierna med anmärkningsvärd snabbhet, 1874 resp 1885, men särskilt ofta har de inte spelats vare sig då eller numera. Norman var något av ett underbarn både som pianist och som tonsättare och debuterade i båda egenskaperna i 12-årsåldern. Han studerade bl a för Lindblad ( för övrigt ännu en tonsättare som fått sina symfoniska ambitioner släckta) men fick sina viktigaste impulser under en studieperiod i Leipzig och tog särskilt starka intryck av Schumann och Gade, som han också på allvar introducerade i Sverige. Under sin hovkapellmästartid ledde han de svenska premiärerna på bl a Faust, Afrikanskan, La Traviata, Romeo och Julia, Den flygande holländaren, Mignon, Lohengrin, Carmen och Tannhäuser samt svenska operor bl a Berwalds Estrella di Soria och Hallströms Den bergtagna. Vid sidan av en rad betydande kammarmusikverk för olika stråkbesättningar med eller utan piano, däribland sex stråkkvartetter, skrev Norman bl a en pianokonsert, flera uvertyrer och de tre nämnda symfonierna. Den tredje symfonin, i d-moll, kan på flera sätt sägas utgöra en sammanfattning av hans instrumentala skapande, en ytterst medveten formkänsla och en naturlighet 8 9

6 i den alltigenom adekvata instrumentationen. Ty därtill kommer en väl genomarbetad, ofta polyfont anlagd sats, där motivbearbetningen strängt taget inträder redan där materialet presenteras, och ett egenartat orkestralt färgtänkande, som yttrar sig i ständiga skiftningar i instrumentationen även inom fraser, en teknik som är särskilt framträdande i andra symfonin och även förekommer hos den orättvist förbisedda kollegan Rubenson. Såväl genomföringstekniken som denna originella instrumentala fantasi skiljer Norman markant från de nämnda förebilderna, om också anklanger till Schumann lätt kan spåras i d-moll-symfonins final. Men Normans självständighet visar sig här både i de levande motstämmorna, som kan fungera som egna motivbildningar, och i den fängslande pendlingen mellan moll och dur. Första satsen är i sin spänningsfyllda och fantasibetonade kontrastrikedom ett drama i sig själv, medan det sångbara andantet är ovanligt öppet och stämningsrikt och tredje satsen ett scherzo-intermezzo med viss godmodig humor och smått rustik prägel. En Norman-renässans tycks vara på gång, och den måste sägas vara väl befogad, eftersom Norman med sin mångsidiga begåvning och sitt sällsynta kunnande är Berwalds enda motstycke i vår 1800-talsmusik. Någon nordisk ton uppenbarar han visserligen endast undantagsvis i d-moll-symfonin dock både i andantet och scherzot- och hans kompositioner är i allmänhet så balanserade, att de sällan bjuder på direkta överraskningar och rentav kan förefalla sakna spontanitet. Men de innehåller så mycket av personlig ton, varm melodik och stark formvilja, att de framstår som de viktigaste musikverk vi äger från den tid, då det enligt den ledande stockholmskritikern Adolf Lindgren ute i Europa kanske ej finns mer än två verkliga symfonister, Brahms och Svendsen. LUDVIG NORMAN Född: 28 augusti 1831 i Stockholm. Död: 28 mars 1885 i Stockholm. Den mångsidige Norman: Hovkapellmästare, konsertorganisatör, musiker, tonsättare, pedagog, akademiledamot, debattör, skribent och kritiker. Studier för bland andra Adolf Fredrik Lindblad samt vid musikkonservatoriet i Leipzig. Viktiga verk: Tre symfonier, fem stråkkvartetter, Konsertuvertyr Ess-dur, Stråkkvintett c-moll. Kammarmusiken låg Norman varmt om hjärtat, men han är också vår förste stora symfoniker efter Adolf Fredrik Lindblad och Franz Berwald. Under hans tid som hovkapellmästare hade dessutom flera av dagens repertoaroperor av Gounod, Verdi och Wagner sina svenska premiärer. Den olycklige Norman: Efter separationen från hustrun Wilhelmina Neruda präglades Normans liv av depressioner och ohälsa. I ett brev till Edvard Grieg skriver han om sin Stråkkvintett i c-moll att den slutar i förtviflan liksom hela mitt liv. Lennart Hedwall 10 11

7 BIOGRAFIER SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER Berwaldhallen i Stockholm är hemvist för över 100 förstklassiga musiker vilka utgör Sveriges Radios Symfoniorkester. Samtliga konserter direktsänds i radio över hela landet vilket medför att orkestern inte bara är huvudstadens symfoniorkester utan även hela Sveriges. Orkesterns unika klang och samspel har under lång tid byggts upp och finslipats av en rad dirigenter i världsklass. Sveriges Radios Symfoniorkester bildades 1936 och formades till en ensemble med världsrykte under Sergiu Celibidaches ledning Celibidache efterföljdes av Herbert Blomstedt, numera hedersdirigent, som ledde orkestern mellan 1977 och tog 25-åriga Esa-Pekka Salonen över och utvecklade orkestern genom att välja innovativ repertoar och tillföra ny energi. Tio år senare gick taktpinnen vidare till Jevgenij Svetlanov, och från 2000 till 2006 leddes orkestern av Manfred Honeck. Idag åtnjuter Sveriges Radios Symfoniorkester en avundsvärd plats bland världens främsta orkestrar. Tack vare den nuvarande chefsdirigenten Daniel Hardings ledning och engagemang hyllas orkestern som en av de mest intressanta och mångfasetterade orkestrarna i världen med återkommande inbjudningar till de mest prestigefyllda konserthusen. Genom att samarbeta på ett ständigt utvecklande och nyskapande sätt med en rad av världens främsta dirigenter, solister och kompositörer är man på väg att bli en av vårt århundrades mest nydanande symfoniorkester. Lika gärna som man sätter sin prägel på etablerade och hyllade repertoarer, lika gärna engagerar sig Sveriges Radios Symfoniorkester i att framföra och spela in samtida musik vilket inte sällan leder till nya uppdrag för svenska och internationella kompositörer. Sveriges Radios Symfoniorkester åker ofta utomlands på turné på inbjudan av större internationella festivaler och konserthus. Utöver ett fullspäckat schema med konserter, inspelningar och internationella turnéer utgör Sveriges Radios Symfoniorkester husensemblen och den konstnärliga grundpelaren i den årliga Östersjöfestivalen i Stockholm. Sveriges Radios Symfoniorkester erhöll det välrenommerade Grammophone s Classical Music Award 2015 för inspelningen av Beethovens Pianokonserter nr 3 och nr 4 med Maria João Pires och chefsdirigent Daniel Harding. PHILIPP VON STEINAECKER Den tyske dirigenten Philipp von Steinaecker är en mångfacetterad musiker väl förtrogen med såväl barocktradition som klassisk, och romantisk, och är fortfarande aktiv kammarmusiker som cellist. Som dirigent är han skolad främst av Sir John Eliot Gardiner och Claudio Abbado, med den senare arbetade han med Mahler Chamber Orchestras bildande. Han är grundare och ledare av Musica Saeculorum, en internationell grupp sångare och musiker, som spelar på tidstrogna instrument. ANDERS JONHÄLL är soloflöjtist i Sveriges Radios Symfoniorkester och i Göteborgs Symfoniker. Han har även ett förflutet i Pärlor för svin och är drivande i nutida musikensemblen Gageego! i Göteborg. Anders Jonhäll undervisar på Högskolan för scen och musik i Göteborg och har bland annat spelat in musik av Per Mårtensson, André Chini och Arne Mellnäs

8 BERWALDBONUS Med anledning av att Sveriges Radio firar 90 år, uppmärksammar vi Franz Berwalds musik. Efter flera av säsongens onsdagskonserter blir det kammarmusikalisk bonus med musik av Berwald introducerad av Christina Tobeck. Berwaldbonusen sker i direkt anslutning till kvällens konsert och din konsertbiljett gäller. Dock får du gärna försöka hitta en plats närmre scenen eftersom kammarmusiken är i det mindre formatet. SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER MADE BY Edda, Moto Boy och Jenny tolkar isländska Björk Onsdag 4 november Simon Crawford-Phillips piano Andreas Sundén klarinett Fredrik Ekdahl fagott Hans Larsson valthorn FRANZ BERWALD: Kvartett för piano och blåsare Ess-dur Introduzione: Adagio. Allegro ma non troppo Adagio Allegro Onsdag 18 november Onsdag 13 april Karolina Andersson sopran Johan Ullén piano Per Sporrong violin Johanna Sjunnesson cello Stenhammarkvartetten Per Öman violin Peter Olofsson violin Tony Bauer viola Mats Olofsson cello Simon Crawford-Phillips piano FRANZ BERWALD: Arior och sånger Pianotrio nr 3 d-moll FRANZ BERWALD: Pianokvintett nr 1 c-moll Onsdag 13 januari Johanna Sjunnesson cello Terés Löf piano Onsdag 18 maj FRANZ BERWALD: Duo för violoncell och piano B-dur Romans och scherzo för piano FRANZ BERWALD: Septett B-dur 14 Medverkande meddelas senare TOR 3 DEC KL FRE 4 DEC KL Edda Magnason Moto Boy Jenny Wilson Hans Ek dirigent La Cappella kör Biljetter: kr berwaldhallen.se

9 KOMMANDE KONSERTER NIKLAS OCH RADIOAPAN ETT RYMDÄVENTYR Lördag 7 november och CHAMBER UNPLUGGED Måndag 9 november Radiohuset Studio 3 Sveriges Radios Symfoniorkester Marit Strindlund dirigent Niklas Riesbeck programvärd Per Sporrong violin Riikka Repo viola Johanna Sjunnesson cello Johan Ullén piano Passar åldern 3 8 år Biljetter: 90 kr (barn) 140 kr (vuxna) BERWALD: Pianotrio nr 3 d-moll MOZART: Pianokvartett g-moll K 478 PLAYING FOR LIFE Lördag 7 november Biljetter: 100 kr Medlemmar ur: Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören, Kungliga Filharmonikerna, Kungliga Hovkapellet, och Lunds Studentsångare Daniel Blendulf dirigent Andreas Lönnqvist dirigent Anna Larsson alt Michael Weinius tenor Martin Fröst klarinett Janine Jansen violin Henrik Måwe piano Olof Wendel cimbalom BLOMSTEDT TOLKAR SIBELIUS Fredag 13 november 19:30 Lördag 14 november 15:00 LUCIAKONSERT MED NACKA MUSIKKLASSER SÖNDAG 6 DEC KL & Nacka Musikklasser Traditionsenligt Luciafirande Folkmusikensemblen Frispel Biljetter: kr JUL MED NILS LANDGREN OCH VÄNNER Sveriges Radios Symfoniorkester Herbert Blomstedt dirigent TISDAG 8 DEC KL ONSDAG 9 DEC KL Nils Landgren trombon och sång Jeanette Köhn sång Sharon Dyall sång Jessica Pilnäs sång Ida Sand piano och sång Jonas Knutsson saxofon Johan Norberg gitarr Eva Kruse bas Biljetter: kr BEETHOVEN: Symfoni nr 2 SIBELIUS: Symfoni nr 2 Biljetter: kr JULKONSERT Stödkonsert för flyktingar i Europa i samarbete med Radiohjälpen ONSDAG 16 DEC KL TORSDAG 17 DEC KL FREDAG 18 DEC KL LÖRDAG 19 DEC KL Sveriges Radios Symfoniorkester Radiokören Marit Strindlund dirigent Biljetter: kr Biljetter: kr berwaldhallen.se

10 Kontakta Berwaldhallen Dag Hammarskjölds väg 3 berwaldhallen.se Biljettkontorets öppettider Helgfri mån fre kl samt två timmar före konsert. Telefontider Helgfri mån fre kl 9 18, lör kl samt två timmar före konsert. Telefon: E-post biljettkontoret.berwaldhallen@sverigesradio.se Fax Följ oss på facebook.com/berwaldhallen #interplaysthlm Med reservation för ändringar. Konserten sänds i Sveriges Radio och går att lyssna på i 30 dagar efter sändning på sverigesradio.se samt i vår app Sveriges Radio Play. Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet. Därför ber vi dig stänga av mobilen och om möjligt undvika att hosta. Fotografering med blixt är inte tillåten.