Råd. till dig som får läkemedelsbehandling mot cancer. Petri Bono

Transkript

1 Råd till dig som får läkemedelsbehandling mot cancer Information om cancermediciner och behandlingar biverkningar och hur de kan lindras om att vara sjuk och om känslor Petri Bono Leena Rosenberg-Ryhänen

2 Innehåll Till läsaren... 3 Operation, strålbehandling eller cancermediciner... 4 Operation... 4 Strålbehandling... 4 Behandling med cancermediciner Val av behandlingsform... 6 Cytostatikabehandling Hur cytostatikabehandling ges Biverkningar av cytostatikabehandling Förändringar i blodbilden Vita blodkroppar Röda blodkroppar Trombocyter Problem med slemhinnorna Slemhinnorna i munnen Slemhinnorna i slidan Illamående Ingen aptit Diarré Förstoppning Att tappa håret och annan kroppsbehåring Förändringar i naglarna Inverkan på nerverna Utmattning Prematur menopaus Långvariga biverkningar Andra biverkningar Hormonbehandling Immunologiska behandlingsformer Interferonbehandling Antikroppsbehandlingar Selektiva läkemedel som tas via munnen Sjukdomen och behandlingarna påverkar hela ditt liv Patientguider som kan vara till hjälp Cancerorganisationernas kontaktinformation Text: Petri Bono, docent, ledande överläkare, HUCS, Cancercentralen Leena Rosenberg-Ryhänen, sjukskötare, verksamhetsledare Cancerpatienterna i Finland Illustrationer: Bosse Österberg Översättning: Riitta Salminen Utgivare: Cancerpatienterna i Finland i samarbete med Understödsföreningen för cancerklinikerna och cancerforskning rf 2

3 Till läsaren Det att man insjuknar i cancer ändrar en människas liv plötsligt och på ett avgörande sätt. Det blir ett avbrott i den trygga, bekanta vardagen och i stället får man uppleva att vara sjuk och få behandlingar. Livet börjar rutas in av vårdtidtabeller, perioder med behandlingar och återhämtande mellan dem. Känslor som rädsla, ångest och osäkerhet inför framtiden kan förekomma dagligen, för trots att vårdresultaten är goda har cancer alltjämt ett dåligt rykte och många frågor uppstår i samband med sjukdomen. Cancerbehandlingen i Finland är bland de bästa i världen. Allt flera patienter tillfrisknar antingen helt eller så att sjukdomen kan behandlas och hållas under kontroll långa tider. Det att man genomgår cancerbehandling är dock en tung tid såväl fysiskt, psykiskt som socialt. Behandlingsåtgärderna, utrustningen och situationerna kan kännas konstiga och skrämmande. Behandlingarna med cancermediciner är ofta onödigt förknippade med rädsla för kraftiga biverkningar. Medicinerna har utvecklats och man har också lärt sig att förebygga och behandla biverkningarna bättre. Det behövs mycket information och svar på många frågor. Med hjälp av dem är det lättare att klara av behandlingarna och deras biverkningar och också hur de inverkar på livet i övrigt. Målet med den här patientguiden är att för sin del ge information om de olika formerna av läkemedelsbehandling mot cancer och sådant som hör ihop med dem, som till exempel biverkningar och hur de kan lindras samt om känslor som kommer fram i samband med behandlingarna. 3

4 Operation, strålbehandling eller cancermediciner I behandlingen av cancersjukdomar används olika metoder, av vilka operation, strålbehandling och cancermediciner är de vanligaste. Operation och strålbehandling är så kallade lokala behandlingsformer, medan cancermedicinerna inverkar på hela kroppen. Operation Behandlingen vid cancer inleds ofta kirurgiskt, med en operation. I operationen försöker man avlägsna hela cancertumören och man tar också bort lymfknutor nära tumören. Undantag från detta är cancer i blodbildande vävnader, som alltid redan från början är sjukdomar som inverkar på hela kroppen. Då utgår behandlingarna från cancermediciner. Operation används inte heller i behandlingen av lymfom. När situationen är så allvarlig att det inte finns någon botande behandling kan man med hjälp av operationer lindra symptom som t.ex. beror på olika typer av förstoppning och på så sätt förbättra patientens livskvalitet. Man kan också avlägsna metastaser genom operation (t.ex. vid sarkom, testikelcancer, tarmcancer och njurcancer). Strålbehandling Strålbehandling ger man vanligtvis efter operationen för att förstöra sådan tumörvävnad som eventuellt blivit kvar på det opererade området eller i närliggande lymfområden. Strålbehandling är också mycket effektivt som behandling för att lindra smärtor vid cancer som spritt sig till skelettet. Strålbehandlingen kan dessutom också vara ett alternativ till kirurgisk behandling, som till exempel vid behandlingen av prostatacancer. I dessa fall försöker man förstöra hela cancertumören med hjälp av strålning. 4

5 Ytterligare information om strålbehandling finns i patientguiden Råd till dig som får strålbehandling, som ges ut av Cancerpatienterna i Finland rf. Patientguiden kan också läsas i elektronisk form. Anvisningar finns på sidan 29. Behandling med cancermediciner Cancermediciner är i huvudsak cytostatika, hormonellt verkande läkemedel och immunologiska behandlingsformer (t.ex. interferon) och behandlingar med olika selektiva läkemedel (intravenösa antikroppsbehandlingar och selektiva läkemedel som tas via munnen). När man försöker bota cancer i blodbildande vävnader och vid de flesta fallen av lymfom (lymfkörtelcancer) är cancermedicinerna den huvudsakliga behandlingsformen. Testikelcancer är också i utbredd form så känslig för läkemedelsbehandling att botande av sjukdomen kan ses som målsättning. Cancermediciner ges som kompletterande behandling efter operationen framför allt vid behandling av bröstcancer och olika former av tarmcancer, när risken för återfall anses vara förhöjd, även om all synlig cancervävnad skulle ha opererats bort. Då kallar man behandlingen adjuvant behandling. Målet med behandlingen är att döda eventuellt kvarvarande små mängder av cancerceller, som inte kan konstateras i undersökningar. När det är fråga om behandling för att bota sjukdomen försöker man ge den enligt en på förhand noggrant fastställd behandlingsplan. Vid behandlingen av en mycket utspridd cancer försöker man med hjälp av läkemedelsbehandlingen förstöra cancertumören, bromsa upp sjukdomsförloppet och minska de symptom som orsakas av cancern. Med hjälp av moderna cancermediciner har man allt bättre möjligheter att bromsa upp sjukdomsförloppet. 5

6 Om sjukdomen inte kan botas och målet är att bromsa upp sjukdomsförloppet, är det alltid skäl att noga överväga vilken nytta man har av behandlingen jämfört med biverkningarna som den orsakar. Även om behandlingen med cancermediciner ofta är till hjälp också vid en utbredd cancer, förekommer också situationer där behandlingarna enbart försämrar patientens hälsa, och då ska man inte använda dem. Val av behandlingsform De olika behandlingarna vid cancer anpassas individuellt och det finns olika alternativ beroende på fall och cancerform. Man kan antingen använda en behandlingsform eller kombinera flera olika behandlingsformer. Valet av behandlingsform beror såväl på cancertumören som på faktorer som gäller patienten; i vilket organ hade cancertumören sin början, hur stor är tumören, har cancern spritt sig till lymfkörtlarna eller andra organ, hurdan är patientens allmänkondition och har hon eventuellt andra sjukdomar? I valet av behandlingsform deltar ofta specialister på olika områden inom medicin. Cytostatikabehandling Cytostatikabehandlingens mål är att förstöra cancerceller genom att på olika sätt skada deras delningsmekanism. Cellernas tillväxt och celldelningen kan påverkas med olika kemiska medel. När cancercellernas delningsmekanism skadas kan de inte längre föröka sig utan dör. Det finns flera tiotals läkemedel i användning som inverkar på detta sätt. De flesta av dem administreras intravenöst men det finns också tabletter som tas via munnen. Cancermediciner kallas för cytostatika eller cellhämmare, men i dagligt tal hör man dem också fortfarande kallas cellgifter. Cytostatikan har i allmänhet desto bättre effekt, 6

7 ju högre tumörcellernas delningshastighet är och ju mera celler som är i delningsfas. Läkemedlen transporteras med blodet till kroppens olika delar och verkar därmed i hela kroppen. På så sätt försöker man förutom cancertumören också förstöra sådana grupper av cancerceller som är för små för att kunna diagnostiseras med hjälp av röntgen- eller andra undersökningar. Cytostatikan inverkar inte enbart på cancerceller, utan hindrar också cellerna i frisk vävnad att förnyas. Den inverkar särskilt på celler som delar sig snabbt, som till exempel celler i blodbildande vävnader och slemhinnornas celler. Därför kan behandlingen orsaka olika förändringar, symptom och besvär, som man kallar biverkningar. Största delen av de friska cellerna är dock inte lika känsliga för cytostatikans verkan som cancercellerna. Biverkningarnas typ och styrka varierar beroende på vilka mediciner som används i behandlingen, hur stora doser patienten får, hurdan patientens allmänkondition är och beroende på individuella skillnader i hur kroppen reagerar på behandlingen. Alla får inte biverkningar alls, men andra kan lida mycket av dem. Det är dock ytterst ovanligt att en och samma människa skulle få alla biverkningar som är möjliga för ett läkemedel. Det är också bra att komma ihåg att man kan förebygga, lindra och behandla biverkningarna. Biverkningarna som orsakas av cytostatika försvinner i allmänhet relativt snabbt när behandlingen har avslutats. 7

8 Hur cytostatikabehandling ges Cytostatikabehandling kan ges antingen i form av tabletter som tas via munnen eller i form av lösning. Lösningen ges vanligen intravenöst som långsamt dropp i en blodådra. På så sätt får man medicinen in i blodcirkulationen så fullständigt som möjligt. I vissa fall är medicineringen lokal, t.ex. i lungsäcken, urinblåsan eller ryggmärgskanalen. Dropp och andra lösningar ges på poliklinik: patienten är på sjukhusets poliklinik under den tid medicinen ges och en kort observationstid därefter. Resorna medräknade kan de dagliga poliklinikbesöken ta flera timmar. "Droppet läggs vanligen in i armarnas ytliga vener, och det brukar inte orsaka några problem. Till följd av långvariga behandlingar kan venerna dock ta skada och det kan vara svårare att hitta blodådrorna. I vissa av behandlingarna krävs att cytostatikan doseras mycket långsamt under lång tid. Då är det möjligt att föra in en tunn slang som läggs in i en större blodådra, central ven, under huden i bröstet. Man opererar in en liten kapsel under huden. Den kallas intravenös port. Den är att lätt känna utanpå huden, portväggen är av silikon och med en spruta är det lätt genom den komma in i venernas blodcirkulation. Kapseln opereras 8

9 in av en anestesiläkare under lätt narkos. Efter att de små såren läkt är apparaten nästan omärkbar och ett mycket behagligt alternativ. Om cytostatikabehandlingen ges i form av tabletter kan patienten ta sina mediciner hemma. Men tills vidare finns inte ens närapå alla typer av cytostatika i tablettform. I behandlingarna kan olika sätt att administrera läkemedlen även kombineras. Cytostatikabehandlingen kan också omfatta en premedicinering som stöd. Ibland inleds den redan hemma innan man börjar gå på behandlingarna. Om så behövs får man vid behandlingarna effektiv medicinering mot illamående. Cytostatikabehandlingen planeras alltid individuellt. Om det är fråga om en adjuvant behandling med cancermediciner kan man redan i förväg ge exakta uppgifter om behandlingsprogrammet och de mediciner som hör till det. Vid andra botande behandlingar kan behandlingsprogrammet klargöras rätt så bra på förhand. Det är inte alltid säkert att man kan säga hur lång behandlingen kommer att vara och ibland kan det hända att behandlingsprogrammet måste ändras. Ändringar görs framför allt utgående från om man uppnår väntad effekt med den behandling som valts från början. Ett botande behandlingsprogram varar vanligtvis mellan fyra månader och ett år. Det är naturligt att osäkerheten i fråga om behandlingens längd, inverkan och effekt kan orsaka ångest. Det kan vara svårt att planera sin vardag och sitt framtida liv. När det är fråga om behandling som ges för att lindra symptom påverkas behandlingsprogrammets längd och valet av mediciner, vid sidan av behandlingseffekten, också av de biverkningar som behandlingen orsakar, patientens allmäntillstånd och hennes livskvalitet. Även om en viss behandlingskur i början kan uppnå god effekt, utvecklar cancertumören med tidens gång motståndskraft mot behandlingen. Då överväger man att byta till någon annan medicin eller till exempel till strålbehandling. 9

10 Cytostatika ges i allmänhet under behandlingsperioder med en eller flera doser i veckan, varefter man oftast har en paus på två till fyra veckor. Vid val av cytostatikabehandling och dos beaktar man cancersjukdomens typ, eventuella övriga sjukdomar samt patientens ålder och allmänkondition. Det är också vanligt att behandlingen ges med kombinationer av olika mediciner. Om du får cytostatikabehandling i tablettform är det viktigt att följa anvisningarna och tidtabellen noga. Maten kan till exempel inverka på hur olika läkemedel upptas i kroppen och läkemedelshalten i kroppen kan förändras om du tar läkemedlet på fel sätt, vilken kan inverka på behandlingens effekt. Om du har svårt att ta tabletterna eller om du har andra svårigheter eller problem, ska du genast meddela skötaren. Hon ger råd och kan vid behov föra saken vidare, till exempel genom att beställa tid till läkarmottagning. Oavsett hur medicinen administreras följer man alltid under hela behandlingsperioden noga med allmänkonditionen, blodvärdena och tecken på biverkningar genom olika undersökningar, kontroller och prov. Kontakta alltid skötaren om du själv märker några symptom. Cancermedicinerna är mångfacetterade mediciner som kan inverka på andra mediciner du använder och vice versa. Det är ytterst viktigt att du berättar för läkaren vilka andra mediciner du använder. Detta gäller både mediciner som du använder regelbundet och tillfällig användning av smärtlindrande mediciner, vitaminpreparat och s.k. alternativa läkemedel. Tillsammans med cytostatikabehandlingen kan s.k. alternativa läkemedel vara farliga eller skadliga. När behandlingen inleds får du ett personligt patientkort för cytostatikabehandlingen. Av det framgår din sjukdom och det planerade behandlingsprogrammet samt vårdinrättningens kontaktinformation. Viktiga är anvisningar som du får med dig hem om eventuell fortsatt cytostatikamedicinering som tas via munnen eller annan kompletterande medicinering. I kortet antecknas också tidpunkten för följande kur och den medicinering som eventuellt ska tas hemma innan det. Det är bra att alltid ha kortet med dig. 10

11 Biverkningar av cytostatikabehandling Cytostatikabehandlingen inverkar på nästan hela kroppen och det går inte att undvika att den också inverkar på frisk vävnad. Särskilt utsatta är vävnader där cellerna förnyas snabbt, som till exempel blodbildande vävnader, slemhinnor och hårrötterna. Alla cytostatikamediciner har inte samma biverkningar, utan de varierar beroende på vilken medicin som ges. Dessutom förekommer stora skillnader i hur olika människor reagerar på samma läkemedel, och förekomsten av biverkningar och hur kraftiga de är varierar individuellt. Därför är det omöjligt att på förhand kunna säga om du kommer att få biverkningar och hur kraftiga de kommer att vara. Normala celler återhämtar sig väl från påverkan av cytostatika och biverkningarna försvinner i allmänhet undan för undan (inom några månader) när behandlingarna är över. Cytostatikamedicinerna kan dock i mycket sällsynta fall orsaka vissa långvariga biverkningar (kroniska förändringar i lungorna, funktionsstörningar i hjärtat och/eller nervsystemet). Förändringar i blodbilden Cellerna i kroppens blodbildande vävnader är celler som delar sig snabbt. Därför orsakar cytostatikabehandlingarna förändringar i blodbilden. Blodbilden kontrolleras alltid innan en ny behandlingsperiod inleds. Vita blodkroppar Allra känsligast för cytostatika är de vita blodkropparna. De vita blodkropparna är en viktig del av vår normala försvarsmekanism mot infektioner. När antalet vita blodkroppar minskar och deras funktion försvagas, kan kroppen bli mera utsatt för olika infektionssjukdomar. Antalet vita blodkroppar är vanligtvis allra lägst under tiden från en till två veckor efter cytostatikabehandlingen, och 11

12 ökar därefter så småningom till någorlunda normala värden före den följande vårdperioden börjar. Om cytostatikabehandlingen leder till att de vita blodkropparnas antal minskar för mycket kan man överväga att ge medicinering som stimulerar produktionen av vita blodkroppar. Den här medicineringen kallas tillväxtfaktor för vita blodkroppar. De vita blodkropparnas tillväxtfaktor kan också användas i situationer då cytostatikabehandlingen leder till ovanligt stor infektionsrisk, men det med tanke på behandlingens effekt är nödvändigt att följa den på förhand uppgjorda behandlingsplanen. Tillväxtfaktorn doseras som dagliga injektioner i underhudsvävnaden tills antalet vita blodkroppar har uppnått önskad nivå. Men om det är fråga om cytostatikabehandling för att sakta av sjukdomens förlopp och om risken för infektioner ökar genom att antalet vita blodkroppar sjunker för lågt, kan situationen rättas till genom att minska på cytostatikan, förlänga tiden mellan behandlingarna eller genom att byta till någon annan typ av medicinering. På grund av infektionsrisken är det viktigt att du undviker stora människomassor och kontakt till personer som har någon smittosam sjukdom. Under influensaperioder måste du vara särskilt försiktig. Om du får feber under tiden mellan cytostatikabehandlingarna och temperaturen snabbt stiger till 38 grader ska du alltid kontakta vårdinrättningen. Det är bra att komma ihåg att också vissa selektiva läkemedel orsakar funktionsstörningar i benmärgen, så blodbilden måste följas upp regelbundet. Förändringar i blodbilden som orsakas av dessa läkemedel går dock över snabbare än sådana som orsakas av cytostatika. 12

13 Röda blodkroppar De röda blodkropparnas viktiga uppgift i blodcirkulationen är att transportera det syre som har bundit sig till hemoglobin till kroppens alla vävnader. Cytostatika kan minska produktionen av röda blodkroppar och på grund av cancersjukdomen och behandlingarna kan det gå åt mera röda blodkroppar än vanligt. Om antalet röda blodkroppar minskar betydligt leder det till att hemoglobinhalten sjunker och att syretransporten till kroppens olika delar försämras. Anemi uppstår. Symptom på anemi är trötthet, andfåddhet och ett ökat behov av sömn och vila. Om du har sådana symptom lönar det sig alltid att tala om det för skötarna eller läkaren. Vid anemi i samband med cytostatikabehandling är det sällan fråga om järnbrist, och järnmedicinering är inte till någon nytta. En anemi som ger symptom behandlas vanligen genom att man ger röda blodkroppar som dropp, dvs. blodtransfusion, eller genom att ge tillväxtfaktor för blodceller i form av injektion för att öka produktionen av röda blodkroppar. Trombocyter Om antalet trombocyter minskar kraftigt ökar risken för blödningar. Det kan leda till att du lättare får näsblod eller att tandköttet blöder när du borstar tänderna, att små sår blöder länge eller att blåmärken eller små punktformiga blödningar uppstår under huden. Vissa smärtlindrande mediciner kan öka risken för blödningar, så fråga din läkare om råd innan du tar värktabletter. Kontakta alltid läkaren om du märker en ökad benägenhet för blödningar. Problem med slemhinnorna Slemhinnorna i munnen Cytostatikabehandlingen orsakar ofta irritation, torrhet och sårbildning i slemhinnorna i kroppen. Vanligast är problem som drabbar slemhinnorna i munnen. I och med att saliv- 13

14 utsöndringen också kan minska kan problemen som gäller slemhinnorna i mun och svalg öka. Detta medför ökad risk för olika infektioner i munnen. Situationen blir gynnsam för olika svampsjukdomar, men infektioner orsakade av bakterier och virus kan också förekomma. Smärtor och torrhet i munnen kan göra det svårt att äta och svälja och leda till olika tandproblem. Det är viktigt att sköta tandhygienen väl under cytostatikabehandlingen! Effektiva metoder för att minska problem i mun och svalg är att du dricker vatten och sköljer eller borstar tänderna tillräckligt ofta. Det är bäst att borsta tänderna med en mjuk tandborste. Tandkrämen kan vara en speciell tandkräm för öm mun eller så kan du borsta tänderna helt utan tandkräm. Det är bra att åtminstone skölja munnen med rikligt vatten efter varje måltid. Om du kan tugga xylitoltuggummi är det bra att göra det efter varje måltid för att förebygga problem i munnen. Mot torr mun kan du köpa konstgjort salivpreparat eller fuktgivande gel på apoteket. Tala med läkaren eller skötarna om du har mycket svåra problem i munnen. Ibland kan man till exempel behöva medicinering mot svamp, lösningar för att bedöva slemhinnorna i mun och svalg eller värkmedicin. Kamomillte, glass, isbitar och kalla födoämnen har alla en lugnande effekt på slemhinnorna. Rätter med mild smak, som soppor, äggrätter, gröt och välling är lättare att svälja. Kryddade rätter svider och ökar irritationen. För att göra det lättare att svälja lönar det sig att göra maten så mjuk som möjligt, till och med flytande. Oskötta tänder kan öka problemen i munnen. Se till att du får tänderna omskötta och kontrollera en eventuell tandprotes innan behandlingarna inleds eller genast i början av behandlingarna. Du får remiss till tandläkare av din läkare. 14

15 Slemhinnorna i slidan Problem med slemhinnorna i könsorganen förekommer också. Kvinnor som får cytostatikabehandling upplever ofta att slidan är torr. Det kan leda till att det svider, kliar och känns irriterat, eller att sår uppstår. Torrheten inverkar också på sexlivet. Slemhinnorna kan behandlas och återfuktas. Det lönar sig att använda enbart vatten vid underlivstvätt. Fråga skötarna om råd för behandling av slemhinnorna. De kan ge information både om metoder och olika medel. Du kan också fråga om råd på apoteket. Det finns många olika preparat för återfuktande av slemhinnorna. Om de torra slemhinnorna försvårar eller hindrar samlag kan du använda glidmedel som finns att köpa på apotek och i varuhus. Illamående Cytostatikabehandlingarna kan orsaka illamående, kväljningar och kräkningar. Kraftiga kräkningar är dock ovanliga nuförtiden, eftersom det finns effektiva mediciner för att förhindra det. Det beror på vilka cytostatikamediciner som används hur sannolikt det är att man blir illamående och hur kraftigt illamåendet är. Illamående är det bästa exemplet på biverkningar som varierar individuellt i styrka och hur patienten upplever dem. Illamåendet kan börja genast (2-3 timmar från behandlingens början och vara under 24 timmar) eller fördröjt (18 24 timmar från behandlingens början och vara 2 4 dygn). Illamåendet kan behandlas. Det finns flera mediciner mot illamående, som antingen lättar besvären eller får illamåendet att försvinna helt och hållet. Omedelbart och fördröjt illamående behandlas i allmänhet med olika läkemedel. Läkemedel som ofta används vid behandling av illamående är setroner, metoklopramid, aprepitant, kortison och ibland benzodiacepiner (lugnande medel). 15

16 Vanligen ges medicinerna för att förhindra illamående i samband med behandlingsbesöken. Vid behov kan man också ta medicin hemma efter behandlingen. Om du trots att du fått medicinering tycker att du haft kraftigt illamående, är det bra att säga till om det vid följande behandlingsbesök. Det kan vara möjligt att effektivera eller ändra medicineringen för att förhindra illamående. Du kan förebygga och minska illamåendet genom att äta flera små mål mat om dagen, äta långsamt och tugga maten ordentligt. Sura födoämnen som ättiksinläggningar, citron, kolsyrehaltiga läskedrycker och andra sura produkter kan minska känslan av illamående. Medicinerna kan förstärka luktsinnet och förändra det så att starka lukter ökar illamåendet. Det här kan avhjälpas genom att äta kalla maträtter, som till exempel mjölkprodukter, ost, smörgåsar och pajer, sallader, bärkrämer, soppor och andra bärrätter. Många rätter som man vanligen äter varma smakar också kalla. Det är viktigt att du får vätska, men undvik att dricka i samband med att du äter. Försök att göra måltiderna så lugna och trevliga som möjligt, och ta bara små portioner åt gången på tallriken. Vila efter måltiden. Ät inga kraftiga måltider före behandlingarna. Medicinerna kan också ändra smaksinnet. Om vanlig mat som du är van vid inte riktigt smakar, använd din fantasi och ät sådant som smakar. Det är dock skäl att vara försiktig och beakta att vikten kan öka. Viktökning är till exempel mycket vanligt vid behandlingen efter en bröstcanceroperation. Om vikten minskar betydligt på grund av behandlingarna och illamående ska man äta energirik kost, men om detta problem inte är aktuell är det bäst att följa en hälsosam diet. En mångsidig kost innehåller rikligt med grönsaker, bär och frukt samt olika sädesslag, kött och fisk med låg fetthalt samt små mängder fett och socker. Det är viktigt att bibehålla en jämn måltidsrytm. 16

17 Om du har favoriträtter som du vill behålla som sådana också i framtiden, lönar det sig att undvika att äta dem under behandlingsperioden. Minnesbilderna om eventuellt illamående kan annars göra att du inte kan äta dessa rätter alls senare. Ingen aptit Depression, rädsla och andra känslor samt behandlingarna kan leda till att man tappar aptiten. Under pågående behandlingar och sjukdomstiden är det dock av största vikt att man ser till att få både vätska och näring. En försämrad näringssituation kan inverka på hur behandlingarna kan ges och om de lyckas. Även om det ibland kan kännas strävsamt och motbjudande att äta är det i alla fall nödvändigt. Metoderna för att förhindra och minska illamående, som nämnts i föregående punkt, kan vara bra också för att förbättra aptiten. Om din vikt trots allt minskar betydligt, eller om du får andra symptom, kan du behöva näringstillskott som ordineras av läkare. Näringsguide för cancerpatienter Ytterligare information och råd finns i Näringsguiden för cancerpatienter. Näringsguiden är en mångsidig och praktisk patientguide om hur näringsbehovet och aptiten förändras under pågående cancerbehandlingar. I den finns praktiska exempel och råd och lätta recept för olika situationer. Patientguiden kan också läsas i elektronisk form. Anvisningar för hur du beställer den finns på sidan

18 Diarré En del cytostatikapreparat skadar tarmens slemhinnor och orsakar diarré. Om man vet att den medicin som du kommer att få orsakar diarré, får du råd både för att förhindra och behandla den innan behandlingarna inleds. Om diarrén pågår i flera dagar eller om symptomen är svåra är det bäst att ta kontakt med vårdanstalten. Svår diarré kan leda till att kroppen lider av vätskebrist, som kan vara ett farligt tillstånd. Det är alldeles nödvändigt att du får i dig vätska. Det finns också effektiva mediciner för behandling av diarré. Du kan behandla diarré, och ersätta den vätska som gått förlorad, genom att dricka rikliga mängder enligt smak, bl.a. vatten, läskedrycker, te, blåbärssoppa, mjölk eller surmjölk och dessutom vad som helst som smakar och är i flytande form. Du ska dock inte dricka alkoholhaltiga drycker. Om symptomen inte är svåra kan du äta små portioner av sådan mat som inte är fiberrik, till exempel ris, potatismos, purésoppor, banan, rostat bröd och kex. När symptomen minskar kan du undan för undan övergå till normal kost. En irriterad tarm bildar mycket gaser. Därför lönar det sig att undvika kaffe, ärtor, kål, bönor, lök och starkt kryddade rätter i allmänhet. I den här situationen orsakar mjölk och mjölkprodukter irritation i magen hos en del människor, och i sådana fall lönar det sig naturligtvis att undvika dessa. Förstoppning Förstoppningen kan bero på cancermedicinerna, medicinerna för att förhindra illamående och värkmedicinerna, men orsaken kan också vara brist på motion och en mera fiberfattig kost än vanligt. Nedan följer anvisningar för att förhindra och behandla förstoppning: Ät mera fiberrik kost, t.ex. grönsaker, frukt, fullkornsbröd och fiberpreparat som vete- och havrekli eller linfrö och plommon. Drick mycket. 18

19 Promenera och försök röra dig så mycket som möjligt allt efter hur du mår. Tala om för din läkare om förstoppningen varar flera dagar. Det finns också mediciner som man kan använda för att förebygga förstoppning. Om du får kraftiga magsmärtor i samband med förstoppning ska du kontakta vårdinrättningen omedelbart. Orsaken kan vara perforation av tarmen, som är en ovanlig biverkning särskilt vid behandling för att förhindra blodkärlstillväxt. Att tappa håret och annan kroppsbehåring Den kanske mest kända biverkningen vid cytostatikabehandling är att man tappar håret. All cytostatika orsakar inte alls denna biverkning, men en del cytostatikapreparat leder till att kroppsbehåringens tillväxt störs. Som en följd av detta kan håret, och ibland också långsammare växande kroppsbehåring som ögonfransar, ögonbryn och könshår, falla av helt eller delvis under behandlingen. Kroppsbehåringen växer tillbaka efter att behandlingen avslutats. Det är alltså fråga om ett övergående fenomen. Vissa selektiva läkemedel orsakar inte att du tappar håret, utan de får håret och kroppsbehåringen att blekna. Om du tappar håret som biverkning av behandlingen har du rätt till peruk och får en betalningsförbindelse för den från sjukhuset. En del tappar håret snabbt i stora tussar, andra långsammare. Det finns de som tycker att det är bättre att 19

20 raka bort det tunna håret helt och hållet och börja använda peruk, andra väntar och försöker stå ut med det allt tunnare håret. Det är bra att gå till en perukaffär redan innan håret fallit av helt och hållet. Valet av peruk är lättare när man kan jämföra den med det egna håret, dess frisyr och färg. En del vill ha en peruk som så mycket som möjligt liknar det egna håret, men andra vill utnyttja situationen och prova något helt annorlunda för att pigga upp sig själv. Förändringen i jagbilden som sker som följd av att man tappar håret och kroppsbehåringen kan ge upphov till starka känslor och förhållandet till den egna kroppen kan förändras för en tid. Eftersom man tappar håret märker också andra att man är sjuk, även om man inte skulle vilja det. Man kan uppleva att man är ful, och det är inte heller så ovanligt att man känner sig skamsen eller snopen. Men känslorna och hur man klarar av dem och hur man tar saken i allmänhet är dock mycket individuella. Förändringar i naglarna En del cytostatikapreparat stör naglarnas tillväxt, gör dem sköra och orsakar färgförändringar. Naglarna kan också lossna helt eller delvis. Vissa selektiva läkemedel kan orsaka inflammation i nagelbanden och vävnaderna kring nageln. När behandlingarna är slut börjar naglarna långsamt repa sig, men hos en del patienter kan förändringar i naglarnas tjocklek eller färg förekomma ännu 1-2 år efter behandlingarna. Inverkan på nerverna En del cytostatikapreparat orsakar störningar i känselnervernas verksamhet. En följd av det är vanligen stickningar i händerna och fötterna och att de domnar. Man talar då om neuropatisymptom. Ibland är neuropatin svårare och leder till att fingrarna blir klumpigare, vilket kan försvåra funktioner som kräver fingerfärdighet, som till exempel att knäppa knappar. Om fötterna domnar kraftigt försvåras också balansen. Tala alltid om för läkaren om du har neuropatisymptom, eftersom en långt framskriden neuropati kan vara mycket 20