Resa till Slovenien med vänner från FOSE (Friends of Scouting in Europe). En kulinarisk och kulturell resa genom många dela av Slovenien.

Transkript

1 Resa till Slovenien med vänner från FOSE (Friends of Scouting in Europe). En kulinarisk och kulturell resa genom många dela av Slovenien. Slovenien är ett land i södra Europa som fram till 1991 var en del av Jugoslavien. Landet har 2 miljoner invånare. Huvudstaden heter Ljubljana, och detta är även landets största stad med c:a invånare. Maribor är landets näst största stad med c:a invånare. Slovenien gränsar till Italien, Kroatien, Ungern och Österrike. Den övervägande majoriteten i landet talar slovenska, men även ungerska och italienska är officiella språk i några kommuner vid gränsen till Italien respektive Ungern. Vidare talas BKMS, (gemensam språkkultur, tryck på länken om du vill veta mer) albanska och makedonska av betydande grupper medborgare i f.d. Jugoslavien, som efter federationens delning valt att stanna i Slovenien eller senare sökt sig dit. De tre mest kända turistorterna i Istrien är Piran, Izola och Portorož. Piran har nästan invånare och är känt för sina många medeltida byggnader och rika kulturskatter. Izola är en gammal fiskeort och centralorten har drygt invånare. År 2010 bodde det drygt invånare i Portorož som är nära förbundet med Piran och mest känt för sina hotell och restauranger. Med på vår resa var Olle och Monica Alsén, Harriet Lövgren, Kiki Hall och Rita Kegel samt vår guide från de Slovenska scouterna Jan Ravnik. Från flygplatsen i Ljubljana gick avfärden med en hyrd minibuss till Kranj där vi möttes upp av en scoutkompis till Jan. Hon guidade oss genom den lilla staden och berättade om stadens historia. Eftersom vi varit på resande fot en längre tid och började bli lite hungriga bestämde vi oss för en tidig lunch i Kranj. Lite senare på eftermiddag möttes vi av ytterligare scoutvänner till Jan (Katarina, Peter, Sala och Gaspar). Dessa vänner skulle tillsamman med oss gå upp för ett litet berg vid namn Smarna Gora. Vi var dock inte riktigt medvetna om hur det skulle sluta. Vägen upp var ojämn, brant och med 330 meters höjdskillnad. Skribenten behövde 55 minuter att komma upp medan de andra var lite tidigare. Ankomsten på toppen var en väldigt fin upplevelse värd mödan. Utsikten var enorm och som belöning för våra ansträngningar fick vi alla äppelcider och en kaka kallad Miske.

2 Efter var nedstigning fortsatte färden till Škofja Loka till Hotel Garni Paleta som ligger intill floden Selsa Sora. Dagen avslutades med en god matbit. Måndagen började med frukost och sedan blev det en rundvandring genom Škofja Loka. Dags för avfärd till nästa ort i vår resa genom Slovenien. Färden skulle ta cirka 3 timmar, naturligtvis med stopp på vägen. Första anhalt var Trojane som ligger i den norra delen av Sava Hills, på en kulle nära gränsen mellan de två slovenska regionerna, Krain och Steiermark. Trojane är särskilt känd för den lokala restaurangens fyllda munkar Krofi, gjord med aprikosmarmelad fyllning.

3 Efter den lilla bamsen blev det ingen stor lunch denna dag. Mätta och belåtna fortsatt vi till Maribor. Maribor är den näst största staden i landet. Maribor är en fin stad med en underbar natur runt om, med floden Drava som slingrar sig genom staden. Vi promenerade genom den äldre delen, den så kallade Lent och hamnade på en restaurang vid namn Hisa Dobrot för att äta lunch/fika. Efter lunch/fika bestämde vi oss för en promenad vid floden. I Maribor, mot fasaden av ett museum vid floden Drava beskådade vi världens äldsta vinranka StaraTrja ca 400 år gammal. Jan körde bussen mot målet Banovci som är en liten by i nordöstra Slovenien. Där stannande vi på Hotellet Salamun Josef som har en egen biodling. Bredvid hotellet eller rättare sagt 500 meter därifrån ligger Terme Banovci en badanläggning med varma källor rik på fluorid som är bra för att lindra reumatiska sjukdomar och förbättra hälsan (enligt broschyr från anläggningen). Så lyxigt ville vi inte bo, dock använde vi sent på måndag eftermiddag deras olika bad och njöt som fiskar i vatten. Naturligtvis beställde vi massage för dagen efter.

4 Middagen intog vi på anläggningen i form av buffé. Efter en kaffe i baren var det dags att lägga sig eftersom morgondagen skulle bjuda på nya upplevelser och mål med utgångspunkt Banovci. Tisdagen började med ovan nämnda massage. Harriet i 45 minuter och Rita i 30 minuter. Olle och Monica gick och badade, vad Kiki gjorde vet jag inte. Jan försökte att läsa ikapp studier han hade kommit efter med, men tror att han somnade över dessa. Vid elva tiden var det avfärd till vingården Stari Hrast vid orten Radomerje Hrast. Vid foten av bergen i Jeruzalem i Radomerje, ett stenkast från huvudvägen Ljutomer - Ormož Pihlar. Denna vingård är dekorerad med en mer än tre hundra år gammal ek och framför byggnaden är en hundra år gammal press, som har tjänat sitt syfte tills nyligen. Eftersom Olles matklocka ringde åt vi lunch på samma ställe en härligt hemmagjord svampsoppa och för den som ville en köttsoppa. En stor platta med olika sorter korv och speciella ostar samt rostade pumpakärnor serverades därtill. Vår resa måste gå vidare. Vi färdades genom ett underbart landskap uppe i bergen. Vi stannade vid en liten plats med en pilgrimskyrka. Jeruzalem med alla sin underbara utsikt. Pilgrimskyrkan har fått namnet Det himmelska Jerusalem. Även korsfararna som på 1300-talet sökte vägen till Israel och Jerusalem var övertygade om detta. Vi lämnade berget med den fina utsikten för att ta oss ner till dalen och en liten stad Središče ob Dravi för att titta på en oljebearbetningsanläggning där man framställer olja ur pumpor samt rostade pumpakärnor i olika smaker. Självklart smakade vi på pumpakärnor och fick även en liten inblick hur produktionen fungerade. Med tanke på den lilla maskinhall som man hade till förfogande var det imponerande att de producerade ca liter pumpafröolja per år. Tror jag det var

5 Tiden började blir lite knapp, vi skulle vara tillbaka på hotellet vid 4 tiden för en guidning i biodlingens värld. Förutom var lilla grupp deltog även ett par från Slovenien på vår guidning i binas värld. Monica använde tiden med en massage. Bikuporna befann sig i en liten skogsdunge några 100 meter från hotellet i en gammal buss. Ja! ni läser rätt en buss. I bussen fanns det 20 bikupor och i varje kupa fanns cirka bin. Vi fick gå in i bussen och sätta oss mittemot kupans baksida. När vår guide blåste lite luft i kupan blev det fart på surrande och man fick känslan, hoppas inte de kommer ut. Efter ett föredrag om odlingsplatser där bin söker sin nektar under olika årstider fick vi även smakprov av dessa olika årstider. Smaken är olika hos oss alla lärde jag mig. För det mesta fick jag äta Kikis honung. Vi fick inte bara smaka på honung utan odlaren bjöd även på likör och snaps som var framställt av honung. Efter utveckling av vår allmänbildning gällande bin tågade vi tillbaka till vårt hotell för att hämta baddräkt och en sista gång njuta av terminalbadet i grannanläggningen. Maten för kvällen intogs senare vid anläggningen. Kvällen avslutades på hotellets terrass där vi passade på att planera morgondagen med ett nytt resmål mot Ljubljana. Det var vår sista gemensamma dag tillsammans i den lilla gruppen. Onsdag började med frukost som avslutades med att vår hotellvärd visade oss hur man gör ljus av bivax. Var och en fick behåller sitt lilla ljus. Vid utcheckningen skramlade vi ihop alla pengar vi hade för att kunna betala. Hotellet tog inga kort. Vi lyckades göra rätt för oss utan att behöva diska.

6 Bussen stannade i närheten av Konjice där det finns resterna av det första Kartusianklostret utanför Frankrike. Klostret byggdes omkring år Det en gång så mäktiga kloster har under senare tid till stor del återuppbyggts. De statliga och internationella organisationernas syfte med återuppbyggnaden är att återuppliva klostret och dela med sig av dess skönhet. Den stora skogens rikedomar, överflödet av små och stora floder, ett område av ren kalksten, bra lera och malmfyndigheter som erbjuds sedan antiken är en utmärkt grund för hantverket. Dags för elvakaffe vilken vi drack på Gostilna Gastuz, Sloveniens äldsta Värdshus. Färden mot Sempeter förde oss via små skogsvägar utan vägskyltar samt vägar som gränsade mot stup som var 100 meter djupa. Inbäddat i byn Šempeter i Savinja dalen, nära kyrkan St Peter, gömd bakom en häck ligger ett av de mest kända arkeologiska monumenten i Slovenien. De rekonstruerade gravstenarna för rika familjer från forna Celea. Gravarna upptäcktes efter 1952 under ledning av Josip Klemenc och andra arkeologer. Ledaren för utgrävning Josip Klemenc tillägnades ett mindre monument i den arkeologiska parken. Vid ankomst var Rimska nekropola som platsen med de gamla gravarna heter stängt. Vår gode vän Jan fixade ändå tillträde och vår lilla grupp fick en enskild guidad visning och förklaring över samtliga graven och dess historia. Spännande berättelser från tiden då romare härskade i landet.

7 Guiden vid fornlämningar rekommenderade en restaurang för lunch som heter Storman Rimska och dit åkte vi självklart. Man blir hungrig av att lyssna på historia. Efter lunch, mätt och belåten, fortsatte resan till staden Laško för att beskåda ett av landets mest kända bryggeri. Tyvärr så var bryggeriet stängt för besökande, men som tur var så kunde man smaka på ölet på ett Gasthaus, som vi skulle övernatta. Pivovarna Laško är det största bryggeriet i Slovenien. Ölet är uppkallat efter staden Laško, där det produceras. Bryggeriet grundades 1825 av Franz Geyer. Geyer var bagare och bakade pepparkakor. Han var även mjölproducent. Efter andra världskriget i slutet av 1945, var Laško det femte största bryggeri i Jugoslavien, och från 1991 det största bland 28 jugoslaviska bryggerier. Bryggeriet förlorade mycket av den jugoslaviska marknaden 1991 efter det att Slovenien förklarade sig självständigt vilket orsakade det så kallade tiodagarskriget. Försäljningen återhämtade sig dock under senare delen av 1990-talet.

8 Eftersom bryggeriet var stängt bestämde vi oss för en promenad genom staden. Efter några meter upptäckte vi genast att staden inte var som alla andra vi hade sett tidigare. Staden hade nya byggnader, var modern och det fattades romantik och charm. Efter fikapausen vid floden som rinner genom Laško begav vi oss till vårt boende, Gasthaus Charter som låg bakom bryggeriet. Efter två timmars förtjänad vila var det dags för middagen som vi åt på Gasthaus Charter. Torsdag avresedag vid kl mot Ljubljana. Bussen skulle lämnas vid flygplatsen. Detta verkställdes av Olle medan Monica. Kikki, Harriet och skribenten gick och fönstershoppade genom en liten del av Ljubljana. Med en liten vemodig känsla slutar vår privata resa genom Slovenien dock börjar vår spännande träff med många medlemmar från FOSE. Inkvartering skedde på Hotell Park som även är var utgångspunkt fram till söndag då vi reser tillbaka till Sverige. Samtliga FOSE vänner samlades i hotellets lobby och vi bekantade oss med varandra. Medlemmar kom från Tyskland, Schweiz, Danmark, Sverige, Slovenien, Saudi Arabien, Hong Kong, Finland, Liechtenstein med mera. En kvart senare blev vi även presenterad för våra guider från Slovenien Gregor Zupan samt en tjej som jag tyvärr har glömt namnet på. Gregor är scout samt även reseledare till yrket. Beväpnade med programinformation begav vi oss tillsammans till vår första sevärdhet och historielektion genom en del av Ljubljana. Först stod en färd med linbana på programmet. Åter igen en eloge till Harriet (hon är höjdrädd) att åka med oss högt upp till borgen av Ljubljana.

9 På borgen fick man se en kort film om Ljubljanas och borgens historia. Programmet fortsatte med en båtfärd på floden Ljubljanicia, en av 15 olika namn på floden. Båten vi färdades vid var Ljubljanas enda träbåt. Efter båtfärden fick vi en guidad vandring genom Ljubljana. Trötta och hungriga begav vi oss till restaurangen Pekorino där vi intog middagen. Roligt att vara ett sällskap av cirka 40 personer från olika länder och kulturer där man bara känner ett fåtal människor. Skribentens engelska blir bara bättre och bättre. SÄNGDAGS Fredag Efter frukost träffades gänget klockan 07:30 utanför hotellet för avfärd till Velenje. Här har vi förmånen att se produktionen av spisar, tvättmaskiner, torktumlare med mera. Företaget Gorenje är en slovensk vitvarutillverkare. Gorenje har tagit över produktionen av Cylindas maskiner. Det fanns fortfarande rätt många skyltar på svenska kvar på de varor som de tagit över! Kaffeautomaten på företaget var välbesökt. Här var det lika lång kö så som på damtoaletten.

10 Efter besöket hos Gorenje fortsatta färden till staden centrum för att träffa en scoutkår som kom från orten. Ett glatt gäng hälsade oss välkomna. Före lunch fick vi en historielektion över monumentet av Tito, som befann sig bredvid hotell Paka där vi åt. Under lunchen hade vi möjlighet att tala med de lokala scouterna. Klart att man grillade ungdomarna med frågor om scoutorganisationen i Slovenien. De var entusiastiska och berättade gärna om scouting i Slovenien. Tyvärr var tiden alldeles för kort och bussen körde fram för vidare färd till Ptuj den äldsta staden i Slovenien och det forna hertigdömet Steiermark, Utsikt med Slottsberg Gatan i Ptuj

11 Vi besökte slottet Ptuj som numera är ett museum. I nedervåningen fanns det en samling medmusikinstrument, som har använts för hundratals år sedan av både adelns och övriga medborgares musiker. Instrumenten representerar olika ansikten av det musikaliska förflutna och presentationen kompletteras med ljudinspelningar av de gamla musikinstrumenten. På första våningen fanns några av de vackraste slottskammarna. En utställning av möbler, gobelänger, målningar och små föremål från hushållsinredning. På andra våningen fanns traditionella karnevalsmasker från området Ptuj och dess omgivningar på Drava, från bergsbygd Haloze och Slovenske Gorice. I slottsgalleriet finns några av de vackraste konstverken från gotik och barock från Slovenien bevarade. Lite senare åt vi på restaurangen Gostilna Perutnina Ptuj med en 4 rätters middag. Mätta och belåtna och lite rundare och goda lämnade vi lokalen för hemfärden. Lördag Avfärd kl nästan sovmorgon till Škocjan Caves Tomincgrottan. Škocjangrottorna är framför allt ett naturfenomen av global betydelse, rangordnade i nivå med Grand Canyon, Stora barriärrevet, Galapagosöarna, Mount Everest och andra. Rankat som ett av de mest betydande grottsystemen i världen, representerar Škocjangrottorna det mest betydelsefulla underjordiska fenomenet i både karstregionen och Slovenien. Det är dock svårt att avgöra när turismen till Škocjangrottorna verkligen kom igång. Enligt vissa källor, beställde regionens styrelseordförande Matej Tominc (Tomincgrottan har fått sitt namn efter honom) år 1819 stegen ner till botten av Velika dolina (enligt andra källor renoverades den bara). Vid detta tillfälle, mer exakt den 1 januari 1819, introducerades en gästbok. Detta datum kan otvetydigt anses utgöra starten till den moderna turismen till Škocjangrottorna. På senare år har grottorna haft omkring besökare per år. Idag kan besökare se delar av den underjordiska kanjonen med sammanstörtade slukhålet Velika Dolina. Denna en och en halv timma långa vandringen cirka 90 meter under jorden var en fenomenal naturupplevelse och informationen från guiden var mycket bra och lärorik. Eftersom vi hade lite tid över innan vi skulle resta vidare blev det en kort besök i en presentbutik, toabesök eller för att dricka någonting värmande (de var kallt i grottan). Ankomst vid saltdammarna i Sečovlje/Piran. Området kring saltdammarna i Sečovlje är från tiden när romarna koloniserade området. Sedan 1200-talet produceras det salt i Saltängen, som på 1400-talet moderniserades och på 1900-talet var i

12 sina glansdagar. Området kring saltdammarna på den tiden var cirka 500 hektar och livnärde ca 500 familjer. Från 24 april (St George, skyddshelgon för Piran) till 24 augusti (St Bartholomew) bodde familjerna i sina hem i Salinas, dvs vid saltdammarna för att utvinna saltet som sedan transporterades vidare för försäljning. Saltutvinning grundade rikedom för staden Piran och saltet från Piran var i hela Europa en mycket eftertraktad lyxartikel. Vi stannande även på ett försäljningsställe där några av oss köpte salt. Resan med bussen gick nu vidare mot Piran. Piran (italienska Pirano) är en ort i sydvästra Slovenien, vid Adriatiska havet, Piran är en arkitektonisk pärla i venetiansk gotik, renässans och barock, med saltvittrade fasader och smala gränder. Två timmar fick gruppen att ströva genom hamnstaden på egen hand. Dom flesta träffades dock igen på Tartini-torget där det fanns många caféer. Tartini Torget Avfärd mot Ljubljana för ombyte till kvällens fest. 30 minuter hade vi på oss på hotellet att byta om och göra sig i ordning. Alla lyckades. Familjeägda restaurang Skriti kot är dold i ett hörn av en underjordisk passage Ajdovščina i centrala Ljubljana. Restaurangen var målet för kvällens fest. I själva verket betyder namnet Skriti kot dolda

13 hörnet, men vi hittade. Välkomstkommittén bestod av en traditionell slovensk folkdansgrupp i kostymer som serverande Slivovice och ett annat fruktbrännvin. Folkdansgruppen underhöll oss under hela festen bland annat med fantastisk dans. Under festen höll ordförande av The friends of scouting in Europe (FOSE) Jörgen Rasmussen ett tal där han bland annat hälsade nya medlemmar samt medlemmar som blivit livsmedlemmar hjärtligt välkomna. Festen avslutades lite senare än våra andra dagar och vi hade det väldigt roligt tillsammans. Söndag Sista dagen i Slovenien fast med fullt program liksom dagarna innan. Kl stod alla beredda för avfärd till en närliggande scoutanläggning National Training Centre (Sloveniens Gilwell) Gozdna šola - GŠ ZTS där vi mötte en del scouter från nationell nivå och återsåg några av de scouter vi träffat i Ljubljana. Först lite mingel runt anläggningen, sedan blev det möte inomhus med föredrag med räkenskaper för FOSE samt information om bidragsansökan från Slovenien för utbildning av ungdomar för bättre kommunikation för framtidens större arrangemang. De Slovenska scouterna står värd för WOSMs världskonferens 2014.

14 Till lunch serverade scouter en god soppa med bröd. Eftersom många hade olika avgångstider från flygplatsen blev den stora gruppen raskt mindre och mindre. Vi åkte vidare till Bled där vi drack lite kaffe och blickade ut över sjön. Vårt lilla gäng som varit tillsammans sedan söndag blev kvar fram till sent på eftermiddagen. Utsikt från Café i Bled. Allting har tyvärr ett slut. Även för vårt lilla gäng var det dags att lämna Slovenien. Fantastiska bilder och minnen från en underbar resa finns dock kvar i våra minnen. Vi skickar också ett stort tack till vår slovenske guide Jan Ravnik som följde oss på hela den svenska resan. Vid pennan Rita Kegel