Liberaler från Örgryte-Härlanda på besök i Bosnien-Hercegovina

Transkript

1 Liberaler från Örgryte-Härlanda på besök i Bosnien-Hercegovina Den Bosniska flaggan vajar utanför minnesmonumentet i Srebrenica Stadsdelsföreningen anordnar, de sista dagarna innan valet i september, en konferensvecka för deltagare från ett antal f.d. Sovjetrepubliker och kommunistländer. Detta har diskuterats vid flera tillfällen i styrelsen för stadsdelsföreningen, och även vid årsmötet i januari i år. Även Förbundsstyrelsen har informerats om planerna. De länder som är tänkta att delta är följande: Belarus (tidigare Vitryssland) Bosnien-Hercegovina, BiH Georgien Kirgizstan Moldavien Serbien Ukraina Representanter från vår stadsdelsförening (bl.a. Lennart Duell, Robert Hörnquist, Piotr Kiszkiel, Tomas Ochman, Björn Stenström, Maria Svensson och Göran Thomte) har tidigare besökt alla ovan nämnda länder, utom ett, nämligen Bosnien-Hercegovina. Även andra, t.ex. Maj-Britt Anckar och Helene Odenjung, har erbjudits att delta, men har avböjt på grund av förhinder. Då vi vid en konferens i Kosovo sommaren 2009 träffade vi flera liberaler från just BiH och samtalade med och entusiasmerades av - dem, tyckte vi det var lämpligt att också erbjuda dem plats vid vår konferens om finansiering gick att ordna. Som en förberedelse inför konferensen, och för att därigenom kunna lära känna deltagarlandet BiH bättre, genomförde vi en studieresa Dryga tre, men knappa fyra dygn fyllda av upplevelser och kunskaper, som det skulle visa sig. 1

2 Torsdag, Vi, Robert Hörnquist och Göran Thomte, startade i arla morgonstund från Landvetter för att efter stopp i München landa i Sarajevo strax efter lunch. Där blev vi mottagna av två representanter för LDS det liberala partiet, Ismar Kutlovac och Adi. Trevliga killar, som körde oss till hotellet i centrum av staden, varefter vi samtalade över en kopp turkiskt kaffe ett par timmar. Ismar och Adi, LDS De berättade om LDS, som är ett litet parti som f.n. inte är representerat i parlamentet. Dock finns de representerade på kantonal nivå samt i kommunerna. En gissning är att de kan få, vid parlamentsvalet , kanske 2 % av rösterna. 3 % är spärr för att komma in i parlamentet/riksdagen. Målet är dock, givetvis, att etablera sig på den nationella nivån. Valen i oktober handlar också om makten i kantonerna samt på federativ nivå, dock inte i kommunerna. Ismar och Adi själva arbetar inte direkt för partiet, utan inom en NGO (som är knuten till LDS), med internationella kontakter, bl.a. med SILC i Sverige. De samverkar med liberaler och liberala organisationer i flera länder, däribland Holland, Tyskland och Norge. Därefter tog Enida Hrbat, en av LDS tre vice ordföranden, över. Hon är trots sin ungdom, 22 år och snart klar med sin fil. mag. i statskunskap, erfaren vid partipolitiskt arbete. Därtill har hon en mycket god kunskap om såväl Balkanländernas i allmänhet som Sarajevos i synnerhet historia. Enida är också ansvarig för internationella relationer inom partiet, samt vice ordförande i partiets ungdomsförbund. Enida Hrbat, v ordf LDS 2

3 Vi gick runt, under kompetent guidning, i Sarajevo under ett par timmar på eftermiddagen det var ganska varmt och regnet hängde i luften och fick oss till livs mycken kunskap om situationen i landet. Befolkningen är, grovt, uppdelad i Bosniaker (som ffa är muslimer), Kroater (ffa katoliker) och Serber (ffa ryskortodoxa). Konflikten mellan framför allt bosniakerna och serberna var påtaglig i retoriken - tyckte vi. Landet är dessutom uppdelat, efter den s.k. Daytonöverenskommelsen 1995 i dels Federation of Bosnia and Hercegovina, dels Republika Srpska, med ungefär 50 % vardera av landets areal. Framför allt verkar Bosniakerna vara kritiska till att Daytonöverenskommelsen beslutades alltför tidigt (över deras huvuden), innan de hunnit pressa tillbaka serberna territoriellt. Det är lite knivigt att kvickt begripa all månghundraårig historia och många konflikter ur ett grodperspektiv som det lugna, trygga, ordentliga svenska. Vi gjorde dock så gott vi kunde. Mot kvällningen åt vi en typisk Bosnisk rätt, cevapcici, vilket innebär oxjärpar i ett bröd med gräddfil på ett ungefär. Efter maten fortsatte vår ciceron, Enida, sin vandring runt i centrala Sarajevo med oss, för att avsluta dagen vid 20-tiden. Innan denna avslutning passerade vi den plats där Gavrilo Princip sköt ärkehertig Franz Ferdinand och hans gemål 1914, vilket kom att bli det bokstavliga startskottet för det första världskriget, La Grand Guerre. Vid det laget var vi ganska slut, efter att ha stigit upp före solens uppgång samma morgon. Resenärerna på den plats där Franz Ferdinand mördades 1914 Fredag, Efter frukost vid sjutiden gav vi oss ut på en morgonpromenad i staden. Underbart, då det inte hunnit bli så varmt och klibbigt i luften. Luftfuktigheten var nämligen hög. Vid tiotiden tog vi en taxi till bussterminalen, och avfärd mot Tuzla. En färd som tog rejält lång tid, tre och en halv timma för 12 mil! Bilolyckor, smala vägar och långsam trafik bidrog till förseningen. 3

4 Väl framme i Tuzla, strax innan tre på eftermiddagen, möttes vi av Merima Ahmetbasic, en jättetrevlig och kunnig person som var i färd med att avsluta sina studier vid tekniska fakulteten vid universitetet i Tuzla, med inriktning mot ekologi/teknik. Säkerligen med goda framtidsutsikter, med tanke på de tydliga förbättringsområden Bosnien har på detta område. Merina är vice ordförande för Mladi Liberal, ungefär ungliberalerna, i Bosnien. Merima Ahmetbasac, LDS, Tuzla Då vi endast ätit en klen frukost var vi ganska begivna på lunch. Även denna gång blev det en cevapcici, men en Tuzlansk variant, marginellt förändrad jämfört med den i Sarajevo. Sabina Mujezinovic, som är en av tre vice ordföranden i LDS, ringde Merina på mobilen och meddelade att hon gärna ville träffa oss en kort stund i Tuzla innan hon var tvungen att åka till Sarajevo för en högtid på Amerikanska ambassaden där. Hon lovade dock att hon skulle göra allt hon kunde för att se oss igen innan vi åkte hem. Och det löftet höll hon se nedan. Sabina Mujezinovic Vi träffade Sabina för första gången sommaren 2009, då vi deltog i en LIBSEEN-konferens (Liberals of South Eastern Europé) i Pristina i Kosovo. En fantastiskt energirik person, som pratar oavbrutet oavbrutet! med både glöd och engagemang. Hon meddelade att hon skulle styra om sina engagemang för lördagen, , så att vi kan träffas på eftermiddagen eller kvällen. Därpå åkte hon iväg till Sarajevo. Riktigt roligt att återknyta kontakterna med den som var en av orsakerna till vår närvaro i Bosnien nu. 4

5 Vi passade också på att efterlysa de två liberaler som är tänkta att delta vid vår stadsdelsförenings konferens i Göteborg i september. Vi uttryckte önskemålet att det inte enbart skall vara personer som tidigare deltagit i mängder av konferenser vilket inte är så ovanligt i dessa länder. Sabina var helt med på vad vi menade, och sade att LDS nya ledargarnityr rört om rejält i grytan på detta område också! Därefter begav vi oss till den konstgjorda sjö som skapats för några decennier sedan i utkanten av Tuzla, i syfte att dämma upp och bygga ett kraftverk (som för övrigt cetniks, fascisterna, försökte spränga under kriget, dock utan resultat). En lyckad sprängning hade kunnat bli förödande för staden Tuzla, med översvämningar som följd. Sjön, Modratc, är dessvärre kraftigt förorenad av såväl industri- som hushållsutsläpp. Merima var upprörd över sakernas tillstånd, men såg framtiden an med viss tillförsikt, helt enkelt därför att Bosnien måste påbörja en skärpning av miljökraven på företag, hushåll och inte minst myndigheter. En betraktelse var att lagar stiftas och antas av parlamentet i stor utsträckning, men det mesta implementeras aldrig. Väl framme vid Modratc föreslog Merima, efter en fika vid sjöstranden, att vi kunde besöka hennes föräldrar som hade en sommarstuga på andra sidan sjön. Sagt och gjort! Vi hyrde en båt med skipper som fraktade oss över, ca 2 nautiska mil, sjön. Vi möttes av hennes fantastiskt sympatiska föräldrar och bjöds på kaffe, vatten och frukter. Ett gripande moment var att en av Merimas släktingar, som var närvarande vid kaffebordet, förlorat sin man vid massakrerna i Srebrenica Ohyggligt! Dessvärre var vår tid begränsad, varför vi tvangs avvika åter med båten innan Merimas mor och far hann bjuda på en just förfärdigad paj från ugnen. Lite skämmigt att åka iväg så hastigt, men inte minst vår värdinna hade bråttom hem för att plugga inför sluttentorna de kommande veckorna. Innan hon lämnade oss så hann vi överlämna en liten gåva i form av en keramikgroda (!) från Norrland (!!) som införskaffats för ändamålet. Strax efter, vid niotiden på kvällen, gick vi till den restaurant där vi bokat bord för kvällen. Efter en antipasti, eller två, och huvudrätt var vi så trötta arr det var dags för sängen. Lördag, Kl 8.00 blev vi hämtade av Nedim Pasalic och Elmir Avdic den senare en ganska färsk liberal, tillika historiker. Vi tog gemensam taxi till Budget rent-a-car, och hyrde en liten Ford Fiesta. Lite lurig uthyrare visade det sig senare. 5

6 Det huvudsakliga målet för dagen vara att besöka Srebrenica, där en av Balkankrigets värsta massakrer ägde rum. Fler än män och pojkar, år, slaktades under tre dagar Av de som brutalt mördades var alla utom två muslimer. De två övriga var katoliker! Nedim och Elmir i Dvornik På vägen dit stannade vi i Dvornik, en liten stad på vägen. För övrigt hade det stora hotellet i byn, där vi pausade, varit högkvarter för en tid för Ratko Mladic, den bosnienserbiske överste som överlistande FN-kontingenten och dikterade villkoren för att unga människor, men även andra, inte skulle undkomma med livet i behåll. Denne oförlåtlige massmördare går fortfarande fri, förmodligen gömd av sina medlöpare i Serbien. Det var gripande att beskåda raderna av vita obeliskliknande gravstenar. På området finns en fantastiskt vacker öppen moské, dit alla besökare var välkomna. Vi talade med två personer som arbetade inom minnesmuseet, varav den ena var säkerhetsminister i Bosnien. Den andra var en guide i fyrtioårsåldern, som visade besöksgrupper runt i olika sammanhang. Hon var och blev alltmer - oerhört öppen om de relationer som ledde till de ohyggligheter som drabbade henne själv och hennes familj. Hon, som själv fattades sin far och två bröder, var mycket öppen om sin situation, sitt lidande och sin framtid. Tårarna kom, både hos oss och hos henne själv, då hon berättade om hur folkmordet i området gått till, med FN-kontingentens (från Nederländerna) svek mot lokalbefolkningen. Vår guide, som var både empatisk, korrekt och även talade en god engelska, uttryckte både sin sorg som sin faktiska ovilja mot bosnienserberna. Det bådar inte gott framtiden. Vår guide för dagen, Nedim Pasalic, sa att guiden (som han träffat vid ett flertal tillfällen tidigare) aldrig hade varit så öppen, vilket han tolkade som att hon mött några (oss svenskar?) som hon fann någon slags genklang och förståelse hos. En fundering är om inte själva kärnan i animositeterna själva viljan att förstå - hindrar framgången hos ett land? Så länge man inte löst sina inre konflikter är det svårt att ta tag i övriga förbättringsområden och bygga samhället. Efter det emotionellt ansträngande besöket på minnesmuseet i Srebrenica åkte vi vidare in till Srebrenica stad. En nästintill spökdito möttes oss, men vi lyckades få besöka en pizzeria, där 6

7 vi stannade en stund. Nedim förklarade att det förmodligen var så tyst och öde i den lilla staden för att årsdagen, den 11 juli, för massakrerna närmade sig. Efter lunchen åkte vi tillbaka till Dvornik för ett möte med Sabina Mujezinovic på det hotell vi tidigare under dagen träffat den serbiske LDS-medlemmen. Vi satt och samtalade under en dryg timma. Mest var det Sabina som talade, men hon är så intressant att lyssna till så vi hade överseende med den bitvisa monologen. Hon var för övrigt irriterad på sina LDS-vänner, då de inte informerat henne om vår ankomst. Vad gäller det bosniska deltagandet vid vår konferens i september så lovade hon ta ut de två bäst lämpade. Vi från vår sida sa att vi skulle skicka över ett utkast till program för septemberveckan. Timmen led, och vi beslöt att stanna ännu en natt i Tuzla, istället för att åka till Sarajevo. Det skulle ta för lång tid på kvällen, och dessutom ville vi samtala mer med våra bosniska värdar i Tuzla. Det förbokade hotellet i Sarajevo bokades av och det i Tuzla på. Sabina bokade även en taxi för oss till Sarajevo, och flyget hem, påföljande morgon. Edim tog oss och hyrbilen tillbaka till Tuzla, där vi landade vid 20-tiden. Lite smolk i glädjebägaren att biluthyraren krävde nära 200 kr extra för att ta emot bilen, då det inte var office hours på lördagseftermiddagen! Efter en stunds vila åt vi resans sista middag med värdarna i den ljumma bosniska natten. Fantastiskt gott och trevligt. Söndag, Efter tidigt uppvaknande hämtade taxin oss vid halvåttatiden, för att vara på Sarajevos flygplats två och en halv timma senare. Resan hem blev ca fyra timmar försenad, men i övrigt flöt allt smidigt. Slutkommentar: Detta var bådas vårt första besök i Balkanstaten Bosnien, men säkerligen inte det sista. Bosnien har stora interna problem att brottas med miljöförstöring, korruption, en gigantisk svart ekonomi men framför allt interna komplexa misshälligheter. Efter att ha samtalat med våra partibröder och systrar ser vi den glöd som behövs för förändring, men det är sannerligen inget litet arbete de åtagit sig. För att förändra den politiska situationen, och inte minst att få fler medborgare engagerade i politiken, måste alla goda krafter samarbeta i större utsträckning. 7

8 Vi hoppas och vill framöver fortsätta hålla kontakten med de människor vi träffade under dessa få dagar. Det har varit mycket givande! 8