Norrstigen mellan Hässjö, Stigsjö och Säbrå kyrkor

Transkript

1 Norrstigen mellan Hässjö, Stigsjö och Säbrå kyrkor Enligt Hälsingelagen nedtecknad omkring tar ångermanlänningarna emot kungens män på skatteuppbörd i Älgsjö och för dem vidare till kungsgårdarna i Norrstig och Kutaby 2. När kungens män vänder tillbaka skall de från Älgsjö föras till Selånger. Dokumenterade biskopsfärder från början av 1300-talet visar att biskoparna passerade Hässjö kyrka och Säbrå kyrka. Möjligen kan Stigsjö kyrka visiterats Sockennamnet Stigsjö anges av Torsten Bucht komma från Norrstigen som gick genom socknen. Från Karl XI:s vägbok vet vi att det 1688 fanns ett skjutshåll i Stigsjö. Våra bygder har under det senaste årtusendet påverkats av kraftiga väderförändringar och 1350 av digerdöden talet var klimatet varmt och behagligt, 1700-talet har kallast för lilla istiden. Efter den varma perioden på 1100-talet med stor befolkningsökning gav slutet av 1300-talet en stor befolkningsminskning som resulterade att många vackra stora medeltidskyrkor i Ådalen kom att tillhöra en annexförsamling. Även i vår bygd har skett stora förändringar i befolkningsunderlaget. Under 1500-talet fanns många ödebyar inom vårt område. Det går att dokumentera många vägomläggningar i södra Ångermanland under svunna sekler. Att just sträckan Hässjö kyrka till Säbrå kyrka under hela 1000 år skulle vara oförändrad håller jag för mindre troligt. Vägarna byggs mellan platser där det finns tillräckligt många boende och befolkningen är rörlig. De första vägarna som byggdes var vägarna till kyrkorna. Det var allmän kyrkplikt och i eget intresse byggde man dessa vägar som samtidigt gick mot bygdens centrum. Det måste finnas flera byar som kunde ta del i arbetet. Ser man på kartan i föregående avsnitt (Värdefull karta med fallgropar) så är den genaste vägen från Hässjö kyrka till Älgsjö genom Stordalen till Västersjön i Öje. Det har funnits torplägenheter i Hässjö 4 efter denna sträcka in på 1950-talet. Den gena sträckningen gör att den troligtvis varit en enklare stig och vinterväg innan man på allvar började bygga vägar men det har inte funnits stabila bönder som kunnat bygga väg. Norrkrånge är en viktig by på vägen till Stigsjö och Säbrå kyrkor. Vägen till Hässjö kyrka från Norrkrånge användes även av Sörkrånge, Bye, Sunne och Hussjö. Därför byggdes denna väg tidigt. Från Norrkrånge går också en väg mot Häggsjö i Häggdånger som går vidare över Mark 5 fram till Helgumsbro. Den 1

2 blev kring år 1690 stora Landsvägen. Den äldsta Norrstigen gick troligen på norra sidan av Långsjön med en nästan milslång vinterväg över Långsjön. Ångermanland var på 1300-talet ett betydligt rikare landskap än Medelpad. 6 Av Hälsingelagen att döma var Medelpad fast knutet till Hälsingland medan Ångermanland tycks ha varit ett självständigt landskap 7. Landskapen hade ett övergripande ansvar för vägar och skjutshåll. I princip hade alla socknar och bönderna i byarna ansvar för vägen i anslutning till den egna fastigheten. Blev uppgiften för betungande som till exempel i Medelpad skedde en omfördelning av skyldigheterna. Vägen genom Medelpad var besvärlig. Den passerade Ljungan, Indalsälven, Selångersån och Ljustorpsån. Vidare var avsnittet från Norrkrånge upp mot landskapsgränsen besvärligt genom att det gick upp mot Krångebergen. I mitten av 1650-talet hade flera socknar i norra Medelpad ansvar för vägsträckan upp mot landskapsgränsen. Lars Högberg har framställt en utomordentligt intressant karta. Den visar sannolik bebyggelse och vägar år Den finns på nästa sida. På den har jag infogat vintervägar över Öjesjön och Långsjön samt tjugo markeringar som jag numrerat och kallar för dokumentering. De visar jag mer eller mindre bearbetade. Lars Högberg har framställt kartan, med underlag från äldre kartor och de tidiga skattelängder och knyter kartan till år De inritade byarna finns återkommande i de äldsta skattelängderna 8. Den nästan sammanhängande bebyggelsen norr om Långsjön ger stöd för att den äldsta Norrstigen gått där. Den inritade vägen på södra sidan av Långsjön kan dokumenteras under historisk tid och blev ett första steg i förflyttningen av Stora landsvägen så att den gick över Mark. Vintervägen gick över Öjesjön och Långsjön, enligt ett protokoll i Säbrå dombok skulle den upprätthållas eftersom den var uråldrig. Vintern var förr den bästa tiden för resor genom att man kunde åka över frusna myrar, vattendrag, sjöar och havsvikar. Det gav genare och snabbare vägsträckor. Vintervägen över Öjesjön och Långsjön var snabb och den måste ha en anslutning till sommarvägnätet. Norrstigen gick på norra sidan Långsjön och stora vägen gick på 1500-talet på södra sidan om Långsjön som kartan visar. Under 1600-talet började vägen över Mark att användas och blev kring 1690 den allmänna vägen. Ett bevis på hur bra vintervägen över Långsjön och Öjesjön var är att den användes till exempel av borgmästaren i Härnösand nästan 30 år efter att landsvägen över Mark blev Stora landsvägen. 2

3 3

4 Kartan ger oss svaret på varför man valde Älgsjö till mötesplats för ångermanlänningarna och kungens män på medeltiden. Det fanns tillräckligt många bönder i Stigsjös byar, varav Älgsjö är en, för att få fram 8-10 hästar och folk som svarade för dem. I närliggande delar av Säbrå och Häggdånger ligger få byar på långa avstånd från varandra. Häggdånger var dessutom i kyrkligt hänseende knutet till Medelpad. Genom att välja Älgsjö kom man närmare socknens centrum och samtidigt inte så långt från landskapsgränsen. Dokumentering 1. År 1653, 2 maj behandlades vägen över Krångeskogen vid ting för Indals tingslag. Paragrafen lyder med tillrättalagt språk: Blev allmogen i Indal och Liden tillsagda att bygga allmänna vägen över Krångeskogen med det allra första, med plikt att göra det. 2. År 1643, 16 november behandlades vid ting för Ljustorps gäll skyldigheten att underhålla vägen över Krångeberget. Med något tillrättalagt språk lyder domstolsparagrafen: Mats Mickelsson och Mickel Larsson i Söderkrånge räckte befallningsmannen Daniel Bertilsson handen att de skola hålla landsvägen vid makt för Lidenborna, att de skola vara alldeles fria och opåtalade. Därför skall de ha 100 daler för sitt arbete. Stadfäst med brev dem emellan, brevet åtföljer landssedel År 1557 Riksrådet Ture Perssons resa. Riksrådet hade företagit en resa i Norrland och var enligt förda anteckningar i början av mars på hemväg söderut. Han kom till vårt landskap via Nordmaling och övernattade hos länsmannen och underlagsmannen i Mädan, Nordingrå. Följande dag fortsatte han till kyrkoherden i Nora och vidare till kyrkoherden i Säbrå där han åt och bytte hästar. Från Säbrå kyrka fortsatte han till Hässjö kyrka där hästbyte skedde. Via Klingerfjärden kom han till Alnö kyrka varifrån han åkte till Skön där han övernattade hos kyrkoherden. Det finns några viktiga upplysningar man kan få ur de knapphändiga anteckningarna. Han reste från Mädan i Nordingrå till Alnö kyrka på dag. Han besökte kyrkoherdarna i Nora, Säbrå och Hässjö Resan företogs i mars månad. Resan förutsätter en fungerande skjutsorganisation. Väghållningen tycks ha fungerat! Intressant är att han i så stor utsträckning besökte prästgårdarna. Det kan vara naturligt eftersom prästerna hade en viktig del i att ta fram underlag för beskattning, skjutsfärder och utskrivning. Den för mig viktigaste uppgiften är ändå att han uttryckligen anger att han passerade Krångeberg. Namnet ger intryck av en speciell plats vid Krångebergen. Det blir också en notering att han passerade gränsen mellan Ångermanland och Medelpad. Hur kan det ha sett ut där vid den tiden? Tiden var knappast fredlig. Avståndet till norskt/danskt område var inte så stort. Här gick den enda landsvägen norrut mot Ångermanlands kärnbygder och vidare till Finland. Säkert hade kungamakten ett intresse av att övervaka den varuström som passerade denna plats. Personer som färdades mellan rikets olika landskap måste ha tillstånd för sina resor (inrikespass). (Jämför Hälsingelagen där det framgår att Ångermanland ligger utom det egna landet). Sannolikt fanns här en del byggnader närmast för något som kan liknas vid tullkontroll och kanske fanns ett mindre 4

5 antal knektar stationerade här för bevakning av området. I krigstid kan denna bevakning ha utökats. Mot denna bakgrund skulle det kunna vara naturligt att Krångeberg nämns bland prästgårdar och länsmanshem. 4. Raä 157 och Raä 158. Vid inventering för Länsmuseets räkning 7/ fann de lämningar som beskrevs som boplatsvallar i klapperstensfält liggande vid skogsbilväg. Efter inventeringen gavs lämningarna beteckningen Raä 157 och uppe på Trappberget (Krångeberget), fanns lämningar som fått beteckningen Raä 158. Det senare fyndet har betecknats som fångstanordningar för fågel och ligger 400 m NV Raä Det består av nio stenrader och två stensamlingar. Fortsätter man stigen fram mot berget upptäcker man ytterligare gropar, man kan tala om ett system av gropar. På flera ställen på sidan av vägen tycks marken vara jämnad och kan möjligen i mindre utsträckning ha varit odlad. För övrigt tycks mig Raä 157 inte ligga i ett klapperstensfält utan intilliggande områden är delvis täckta med lösare jordarter. Däremot är de två groparna som omnämns i beskrivningen av Raä 157 stenskodda vilket kan ha bidragit till beskrivningen. Groparna ligger i omedelbar anslutning till vägen. Hela området tycks ha berörts av mänsklig verksamhet. En kontroll av dokumentering och området borde utföras. Dessa fornlämningar verkar ha haft något samband med vägen. Efter att man har passerat detta intressanta område kommer man till en lägre del av Trappberget och strax därefter upptäcker man gränsen mellan Medelpad och Ångermanland..Det intressanta området ligger i Medelpad i omedelbar närhet av gränsen till Ångermanland. För kontroll av platsen och vägen är de platser där fornlämningarna finns mycket intressanta. 5. Denna väg betecknades 1780 av Hülphers som en biväg till Stora landsvägen och finns inritad på Stiernströms fögderikarta från liksom andra äldre kartor. Den fanns med som stig på karverkets kartor fram till och med År juni hölls laga ting i Säbrå. Paragraf 3a lyder med något moderniserad svenska: Efter gevaldigerns anklagan är efterskrivna Stigsjöbor sakfällda för ogille bron, de är Mats Persson (Öje), Krisoffer Gisslesson (Öje), Johan Mikaelsson (Vike), hustru Margareta (Öje) och hustru Abluna i Öje-byn samt Erik Larsson i By. Skall betala 3 Mark var (sammanlagt 18 Mark). 7. Här har funnits en allmänning som avskilts till egen fastighet och av lantmätaren då fått beteckningen Vintervägen. Här går vintervägen upp mot Krångeberget. 8. År 1692, 9 februari Vid tinget i Säbrå denna dag dömde Öjeborna till 3 dalers böter för dålig utstakning av vintervägen. De hade intill sjättedagjul 1691 inte utmärkt vintervägen över Öjesjön, varvid många resande lidit nöd. De försvarade sig med att hittills hade tre av dem utfört arbetet gemensamt men nu skulle var och en av dem ha sitt eget skifte. 9. År december. Vid ting i Säbrå behandlades hur vintervägen skulle dras genom Älgsjö. Domen blev att tvenne tolvmän skola vägen utse som stickas skall av byamännen såframt de vilja undgå laga plikt. 10. Här finns en allmänning där vintervägen kom upp från Öjesjön. 11. År 1330 Älgsjö nämns i Hälsingelagen nedskriven omkring 1330, Hit kom kungens män och ångermanlänningarna tog ansvar för att föra dem till kungsgårdarna i Norrstig och Kutaby. Så här skrev Johan Nordlander 5

6 i Säbrå pastorat och verksam i Stigsjö. Gästgiveri i Älgsjö nämns i skattelängder och var bland de tidigaste i våra trakter. 13. År 1694 Passerade Karl XI denna väg och skänkte 150 kr till den nya kyrkklockan, I kyrkans protokoll anges att dessa pengar förvaltades av kyrkvärden Hans Larsson i Vike, det tycks vara till honom konungen överlämnade sin gåva. 14. Enligt Karl XI s vägbok från 1688 passerade vägen från Stockholm till Åbo genom Stigsjö, där det fanns skjutshåll. Blad 33 visar våra trakter. Läs med modern stavning rad 4: från Ljusta till Stigsjö och rad 6: från Stigsjö till Bondsjö 15. År 1717 den 6 april. Denna dag startade borgmästaren Magnus Sundström i Härnösand en resa som var tänkt åtminstone i början gå i vinterföre till Stockholm. Han kom över Långsjöns is och fortsatte förbi Stigsjö kyrka. Slädföret blev sämre i de branta backarna upp mot Älgsjö. Hästen som redan var något tröttkörd hade svårt att ta sig fram varför han gick in i närmaste bondgård i Älgsjö och något självsvåldigt lånade en häst. Det blev stort gräl mellan den karska bondmoran och borgmästaren som resulterade i flera domstolsförhandlingar vidtinget i Säbrå. Tyko Lundkvist har skildrat argumenteringen vid rättegången i sin bok Olåt och munbruk. Vid den här tidpunkten hade vägen över Älgsjö tappat sin betydelse som Stora landsvägen sommartid men det är tydligt att den fortfarande användes som vinterväg. Säkert kan man hitta mer material som belyser detta. Domaren begärdel att borgmästaren skulle visa att han var i konungens ärende. Bönderna i Stigsjö hade tydligen ännu skyldighet att hålla viss skjutsning. 16. Hertig Karls resa 1614 Resan startades 17 januari 1614 i Viborg varifrån hertigen bröt upp med hela sitt följe. Man åkte runt Bottenviken och kom 1 mars från Nora till Härnösand. Där tycks man stannat över en dag och fortsatte först den 3 mars vidare till Skön och Njurunda där man övernattade. I den något knapphändiga resebeskrivningen anges att man efter två mils resa från Härnösand passerade en kyrka som inte är namngiven. Det bör givetvis vara Stigsjö kyrka som med äldre vägsträckning låg tämligen exakt 2 mil från staden. Hertig Karl Philips följe var sannolikt inte så litet och 7

7 säkert behövde man för resan en väl fungerande organisation. Det är känt att det fanns skjutshåll i Stigsjö under 1600-talet. Med hänsyn till att dagsetappen startades från Härnösand kan hästbyte i Stigsjö vara troligt med ett andra hästbyte i Skön. Därifrån hade man då en lämplig körsträcka ned till Njurunda. Även om man inte bytte hästar i Stigsjö bör det vara nödvändigt att man höll sig till den gängse vintervägen för att ha tillgång till den hjälp man kunde få längs den. Att med ett så stort sällskap åka mellan Härnösand till Njurunda på en dag förutsätter en fungerande skjutsorganisation. 17. Brån Det finns forskare som anser att namnet Brån kommer från ordet bro som då skulle vara en bro på Norrstigen eller Stora landsvägen. Det kan diskuteras men inte ges för stor vikt i det större sammanhanget februari 1710 Denna dag arresterade Landsfiskalen Frisendal på Långsjöns is bönderna Eskil Johansson från Näs, Sidensjö samt Hans Hansson från Gerde och Johan Johansson från Bjästa i Nätra socken. De hade förutom lärft och vadmal en del matvaror på lassen som de tänkte sälja i Stockholm. Landsfiskalen hävdade att matvarorna skulle gå till militären. Bönderna framhöll att de lämnat sin del till militären och behövde sälja resten i Stockholm för att klara sina hemman. På Säbråtinget kunde de inte fällas utan målet fördes vidare till deras hemsocknar. 19. I mars 1701 körde postbonden från Krånge by i Hässjö ned i en vak ungefär vid nuvarande Billstabron, som går över Långsjön varvid hans häst drunknade. Vid efterföljande rättegång stämdes bönderna i Billsta för utebliven vägstakning (jämför vad som sagts tidigare om vägsträckning). De försvarade sig med att postbonden borde ha hållit sig till landsvägen. Tingsrätten fann dock att vintervägen som uråldrig skulle upprätthållas och fällde därför bönderna. 20. År juni hölls laga ting i Säbrå. Paragraf 3 b. Item Östen Eriksson (Hårsta) för ogill bro på hans åker årligen anklagas sakfälls han och skall betala 3 Mark. Flera forskare som Torsten Bucht, Gösta Bucht, Tyko Lundkvist och Sgge Sjödin har skrivit om Stigsjö. Torsten Bucht var docent i nordiska språk och lektor vid Härnösands Gymnasium. Han var också språkforskare och har skrivit Ortsnamnen i Västernorrlands län utgiven Han har tagit upp Norrstigen i flera skrifter. Bucht har angivet att det i Härnösandstrakten endast finns två namn som kan kopplas ihop med den gamla Norrstigen. Det är byanamnen Stig/Norrstig samt sockennamnet Stigsjö. Han ansåg att Långsjön, åtminstone dess västra del är den gamla Stigsjön och att Norrstigen sommartid gått längs dess norra strand. Han skriver också att Nyland tolkas som en senare upptagen bygd i förhållande till huvudbygden. Här finns ännu längre bort byarna i Mark. Om dem skriver han att namnet Mark kan tolkas som ödemark. Han nämner att de försvunna ödebyarna Stormbölet och Tjärnåsen varit belägna inom detta område. Till vad Torsten Bucht skrivit vill jag tillägga att byarna i Mark fanns på 1500-talet men var länge utan stabil befolkning. På Stenklyfts karta från 1646, viktig i detta sammanhang, finns ingen bebyggelse redovisad i det stora område som idag omfattar Sörmark och Norrmark. Skattelängderna för området visar endast sporadiskt få bofasta i området under 1500-talet och 1600-talet. 8

8 Gösta Bucht är en annan betydelsefull Härnösandsforskare. Det som gör honom mest känd idag är att han har skrivit två band om Härnösands historia. Det första bandet börjar i äldsta tid och sträcker sig fram till Det andra bandet behandlar tiden I skriftserien Arkiv för norrländsk hembygdsforskning, årgång 1921 behandlar han på sidorna Härnösands grundläggning och i den årgång som utkom behandlar han på sidorna 1-20 Säbrå kyrka och biskopsgård. Här tar han på sidan 3 upp Hälsingelagen och anger Här får man veta, att det ena av Ångermanlands båda kronogods (Uppsala öd) var Norrstig som ligger inom Säbrå; det andra var Kutaby eller det nuvarande Kungsgården i Bjärtrå. Han fortsätter: Från Älgsjö skulle kungsåren givetvis taga sig fram till Norrstigs kungsgård. Såsom J Nordlander påvisat, torde man efter att ha kört över Öjesjöns is till Älgsjö ha sökt sig fram till Långsjön och farit på denna fram till trakten av Säbrå kyrka. Härifrån var det blott ett kort stycke i nordlig riktning till det vid Älandsfjärden liggande Norrstig. Boken om Säbrå 9, utgavs av Säbrå hembygdsförening år I den har många personer medverkat med forskning och uppsatser. I kapitlet om kyrkor och kapell, sidan 313, författat av Dan Nyberg och Tyko Lundkvist, anges att Norrstigen passerat kyrkan och givit socknen dess namn. Dan Nyberg var komminister i Stigsjö och Tyko Lundkvist var anställd av kommunen och en välkänd hembygdsforskare. Sigge Sjödin har skrivit bland annat om Stigsjö kyrka. Den här bilden kommer ur hans bok. Han delade den gängse uppfattningen pfattningen bland hembygdsforskare att Norrstigen gått genom Stigsjö Bilden med text kommer från Sigges Sjödins bok Stigsjö Kyrkor- Församling. Sigge Sjödin har på ett fint sätt i sin bok berättat om de äldre kyrkorna och visat på deras medeltida ursprung. Den fanns när hertig Karl passerade våra trakter. Troligen var den vitkalkad då. 9

9 Sigge Sjödin anger att det är troligt att en kyrka fanns i Stigsjö på 1200-talet. Intressanta är domboksuppgifterna från 1643som finns för vägen i Norrkrånge, Öje och Hårsta. Vägsyn tycks skett på en längre vägsträcka. Det är tydligt att det är en viktig väg det gäller. Intressant är uppgifterna i Säbrå dombok från 1692, 1693 och 1701som gäller vintervägen. Bönderna hade tydligen hoppats att denna pålaga skulle försvinna med den nya vägen över Mark. Myndigheterna ansåg dock att vintervägen skulle vara kvar så länge någon ville använda den. Det resultat som den här sammanställningen ger, är att Norrstigen/Stora vägen har haft flera olika sträckningar under åren. Den äldsta sträckningen gick genom Stordalen till Öje och fram till Älgsjö och Stigsjö kyrka och på sommaren norr om Långsjön. På 1500-talet gick vägen på södra sidan av Långsjön. Vintervägen gick fortfarande över Öjesjön och Långsjön. Omkring 1690 flyttades Stora vägen så att den gick över Mark. 1 Se Mats Mogrens Faxeholm i maktens boning, sid Ligger vid kungsgården, Bjärtrå socken. 3 Se min uppsats om Froghi. 4 På 1940-talet. en av perioderna med stor befolkning i området, fanns Per Albins -torp i Stordalen, Hässjö rätt nära Öje. På 1990-talet kunde man se hur träd stuckit ut fönsterrutor i hus som aldrig rivits ned. 5 Se särskild uppsats om vägen över Mark 6 Se Ångermanland och Medelpad 1986, sid 88. Se även utskrivningslängder. 6 Hälsingelagen skrevs för ett Hälsingland med två huvudbygder och Medelpad som den tredje. Hälsingelagen kom snart att gälla för hela Norrland och Finland till dess Magnus Erikssons landslag började tillämpas. 8 De äldsta bevarade skattelängderna är från Från de första åren på 1540-talet finns skattelängder år från år. 9 Boken om Säbrå ger än idag en aktuell, tidlös och värdefull information om vår bygd. Den kan köpas genom Säbrå Hembygdsförening. Per Näsström 10