Consolida regalis från ogräs till ögonvatten

Transkript

1 Uppsala Universitet Apotekarprogrammet Farmakognosi, 5 p Christer Sjöqvist Vårterminen 2005 Consolida regalis från ogräs till ögonvatten Handledare: Anders Backlund Avdelningen för Farmakognosi

2 2 Consolida regalis från ogräs till ögonvatten 1 Namn Consolida regalis tillhör familjen Ranunculaceae, ranunkelväxterna. I samma familj ingår även den mycket giftiga växten stormhatt (Aconitum napellus) (Sandberg och Bohlin, 1993). Det svenska trivialnamnet för Consolida regalis är vanligtvis riddarsporre, men även de synonyma namnen vild riddarsporre och åkerriddarsporre används ibland för denna växt (Anderberg, 1998). Riddarsporren är en växt med mycket historia, detta kan vara en av anledningarna att växten historiskt haft ett stort antal namn. Under 1600-talet kallades växten för Calcatrippa av bland andra Rudbeck och Pauli, i Skåne har den regionalt kallats för fågeltungor. Bromelius använde 1694 beteckningen hanesporre, Linné kallade den 1751 för blå hanefot och i början av 1900-talet använde Lyttkens namnet åkerleja (Svensson och Wigren, 1986). Det latinska namnet som vanligtvis betecknar riddarsporren, Consolida regalis, användes redan under 1500-talet för beskrivningar av växten. (Anderberg, 1998). Consolida kan härledas från två ord. Consolidus betyder solid och fast, vilket skulle kunna vara beskrivningen av stjälken på riddarsporren. Consolida kan också härstamma från ordet consolidare, vilket ungefär betyder att hela och läka. Detta kanske syftar på örtens lugnande egenskaper samt dess förmåga att ge styrka. Regalis kommer från ordet regis, konung (Svensson och Wigren, 1986). Att denna växt fått ett sådant majestätiskt namn torde bero på att människor tillskrev den förmågan att kunna läka sår och att stärka ögonen (Anderberg, 1998) samt att blommorna ofta anses vara kungligt vackra (Svensson och Wigren, 1986). Linnés vetenskapliga namn på växten var Delphinium consolida, vilket anspelar på stora likheter mellan knoppens utseende och dåtidens målningar av delfiner. Delphinium consolida används fortfarande synonymt med Consolida regalis för att beteckna växten. Carl von Linné var således auktorn till namnet Delphinium consolida. Samuel Frederick Gray (S. F. Gray, ) ändrade 1821 växtens binomialnamn till apoteksbeteckningen, det vill säga det officinella namnet Consolida regalis (Svensson och Wigren, 1986). Flera olika delar av växten har använts som droger (för medicinsk användning). De torkade blommorna gavs drognamnet Flores consolidae regalis av Linné 1741, eller Flores regius silvestris av Nyman 1867 (Svensson och Wigren, 1986). Enligt vissa skrifter har de torkade blommorna fått drognamnet Calcatrippae flos (Sandberg och Bohlin, 1993). Roten fick drognamnet Radix delphinii, örten Herba consolidae regalis eller Herba calcatrippae och fröna fick drognamnet Semina consolidae regalis (Svensson och Wigren, 1986). mslagsbild från Besler, 1613.

3 Consolida regalis från ogräs till ögonvatten 3 2 Moderorganismen Riddarsporren är en ettårig ört, som kan bli närmare en halvmeter hög. Stjälken som kan bli cm är upprätt och är fint hårig. Dessutom har stjälken utspärrade trådsmala grenar. Blommorna vilka sitter i en fåblommig klase, är oftast blåvioletta men kan ibland vara vita (Anderberg, 1998; Lindeberg et al., 1982). Men de kan ibland även vara strimmiga och bestående av både den vita och den blåvioletta färgen (Becker, 1984). Blommorna består av fem hylleblad, varav utseendet på det översta bladet gett växten dess trivialnamn, riddarsporre. Bladet ser nämligen ut som en lång sporre. Inneslutna i sporren kan man finna de inre sammanväxta hyllebladen. Frukten består av en mångfröig baljkapsel vilken är kal och sitter ensam (Anderberg, 1998; Lindeberg et al., 1982). Riddarsporrens förekomst i Sverige kan genom studier av pollenkorn härledas tillbaka till den så kallade senglaciala floran vilken varade f.kr. Riddarsporren växte på stäpptundran under den senaste istiden. Men då skogen började vandra in över vårt land kom riddarsporren att försvinna. Det är sedan mycket troligt att riddarsporren återigen kom in till Sverige under medeltiden, troligen som en förorening i säd som fördes hit från ost- och sydosteuropa. Genetiska studier har visat indicier på att riddarsporren, Consolida regalis, uppstått ur den odlade prydnadsväxten romersk riddarsporre, Consolida amibigua (Svensson och Wigren, 1986) eller Consolida ajacis (Anderberg, 1998). Från 1600-talet till 1800-talet var riddarsporren en mycket vanlig växt i åkrarnas utkanter. Trots att riddarsporren är en oskadlig växt för grödorna, kom den av lantbrukarna att anses som ett ogräs (Svensson och Wigren, 1986). Men då herbiciderna, växtgifterna, gjorde sitt intåg kom lantbrukarna att bedriva en intensiv bekämpning, vilken nästan ledde till total utrotning av dessa vackra växter (Lindeberg, 1982) kunde man registrera att riddarsporren höll på att bli allt mer sällsynt (Svensson och Wigren, 1986). Växten växer vanligtvis på kalkrik mark (Becker, 1984). I Sverige förekommer riddarsporren framför allt på Öland och Gotland samt i östra Svealand. Den kan ses växande på åkrar eller på annan kulturmark (Lindeberg, 1982) eller vid vägkanter (Anderberg, 1998). Riddarsporren odlas numera även som en prydnadsväxt i många trädgårdar (Nielsen, 1991). 3 Historisk användning Redan under medeltiden användes riddarsporren flitigt av läkarna. Under 1400-talet användes denna läkeört som hostmedicin. Riddarsporren har sena-

4 4 Consolida regalis från ogräs till ögonvatten Figur 1: De olika växtdelarna hos Delphinium consolida L. (Consolida regalis S. F. Gray) (Thomé, 1886).

5 Consolida regalis från ogräs till ögonvatten 5 re använts mot ett stort antal sjukdomar och besvär. Under 1500-talet ansågs växten fungera bra mot feber och mot ögonsjukdomar. Örtens blommor, blad och stjälk kunde under 1600-talet behandla flera olika besvär. Torkade och stötta blommor blandades med rosenvatten och hjälpte mot röda ögon. Örtextrakt gavs mot feber, förgiftningar, trög mage, tarmvred, kräkningar samt som urindrivande medel. Man trodde också att örten stärkte synen samt var ett bra medel vid förlossningsbesvär. Extra bra effekt ansågs riddarsporrens frön ha om de vuxit i en havreåker och insamlats runt midsommar (Svensson och Wigren, 1986). Under 1700-talet användes örten flitigt mot diverse besvär, detta trots att läkarna blivit mer reserverade i användning av örten då de insett örtens släktskap med den mycket giftiga stormhatten. Riddarsporren fortsatte dock att användas som huskurer. Roten användes vid njursten, medan bladen drog samman sår. Fröna, men till viss del även örten, ansågs vara urin-, menstruations- och maskdrivande (Svensson och Wigren, 1986). Riddarsporrens förmåga att stärka synen finns även berättat i en historia från Tyskland. Förr i tiden brukade de tyska studenterna placera en bukett blommande riddarsporrar i de ofta kraftigt dunkla studierummen, vilket medförde att de kunde studera trots att belysningen inte var den bästa. Signaturläran anser, att när en blomma har egenskaper som liknar ett öga, kommer också blomman att utöva effekt på synen. Enligt signaturläran har riddarsporrens blåa färg effekt på ögonen (blåa irisar är inte ovanliga hos européer) (Nielsen, 1991). Växten har även använts till att ge olika varor en fin färg, och exempelvis tobak färgades under och 1800-talen med riddarsporre. Blandades riddarsporren med alun fick man en himmelsblå färg vilken kunde användas som bläck men även för att färga konfektyrer och bakverk. Riddarsporren har i Sovjet använts för färgning av silke och ull (Svensson och Wigren, 1986). Trots att apoteksförsäljningen upphörde under 1800-talet fortsatte växten att användas av allmänheten, fröna som stöttes sönder kunde därefter kokas i brännvin och användas vid tandbesvär (Svensson och Wigren, 1986). 4 Drogen Då drogerna numera ej används medicinskt, bortsett från inom homeopatin, finns det inte längre mycket skrivet om vilka delar av växten som används, men de viktigaste delarna av riddarsporren som använts tidigare är blommorna, de blommande grenspetsarna samt fröna. (Lindeberg et al., 1982).

6 6 Consolida regalis från ogräs till ögonvatten Figur 2: Riddarsporre (Consolida regalis S. F. Gray), (Jaume Saint-Hilaire, ). 5 Kemi I Consolida regalis finns ett antal verksamma ämnen, dock uppger olika källor olika substanser som är de viktigaste för effekten. Detta beror troligen på att alla är mer eller mindre giftiga, och studier där man isolerat fram en enda aktiv substans för att testa dess verkan har inte ansetts ge några ytterligare kunskaper. Av frönas (Semina consolidae regalis) totala innehåll utgörs 1 % av alkaloider. Alkaloiderna som finns i fröna är delsolin, delcosin, delsonin, consolidin (Lindberg, 1982), lycoctonin (figur 3) (Roth et al., 1984) och metyllycaconitin (figur 4) (Bruneton, 1999). I fröna finns dessutom 30 % feta oljor. ljorna består av 25 % 20:1 fettsyror, det vill säga 20 kol långa fettsyror vilka har en dubbelbindning, de är enkelomättade (Dabi et al., 1986). I resten av växten finns alkaloiden calcatrippin (Lindeberg et al., 1982).

7 Consolida regalis från ogräs till ögonvatten 7 N H H H Figur 3: Lycoctonin N N H H 6 Farmakologi Figur 4: Metyl-lycaconitin Metyl-lycaconitin, vilken är en vanligt förekommande alkaloid i riddarsporren, verkar som curare och blockerar acetylkolins (neurotransmittorns) koppling till de postsynaptiska nervändarna. Detta orsakar att signaler från en nerv till nästa inte kan ske, vilket i sin tur leder till att den motoriska rörelseapparaten med muskler och ben slutar fungera (muskelförlamning) (Bruneton, 1999). Flera av riddarsporrens alkaloider verkar på samma sätt som aconitin (Roth et al., 1984), den mycket giftiga alkaloiden i stormhatt (vilken ingår i samma växtfamilj som riddarsporren) (Bruneton, 1999). Aconitin orsakar först excitation (sammandragning), sedan paralysering (förlamning) av både de perifera nerverna och hjärnstammen. Detta minskar andningsfrekvensen samt minskar hjärtfrekvensen genom sänkta förmaksimpulser genom den så kallade AV-noden. Aconitin verkar som många andra neurotoxiner och påverkar natriumkanaler och hindrar repolarisation. Repo-

8 8 Consolida regalis från ogräs till ögonvatten larisation innebär att muskler, som tidigare stimulerats, får möjlighet att slappna av och gå tillbaka till icke stimulerat tillstånd (Bruneton, 1999). 7 Klinisk erfarenhet Kliniska studier har visat att Consolida regalis har en antiparasitär och en antiinflammatorisk verkan. Utvärtes kan Consolida regalis användas mot loppor, löss (Lindeberg, 1982) och spindelskabb (Sandberg och Bohlin, 1993). Den antiinflammatoriska effekten kunde bekräftas i en studie i Bulgarien 1996 då nio växter som använts inom den traditionella bulgariska medicinen testades för sin antiinflammatoriska effekt. Växtmaterialet samlades in och fick torka i luft, därefter krossades och pulveriserades växtmaterialet. För att isolera fram växtmaterialet användes en metod som kallas Soxhletextraktion. Man lät 95 % etanol koka upp, varefter ångorna kyldes ned i en spiralkylare. Den kondenserade etanolen samlades i en behållare och fick sedan rinna ned över växtmaterialet, varvid den förde med sig oladdade ämnen, bland annat de alkaloider som är de aktiva ämnena för Consolida regalis. Laddade ämnen i växten kom att stanna kvar i växtmaterialet och följde ej med extraktionsmedlet ut. Sedan kokades extraktionsmedlet upp på nytt för att få med ytterligare alkaloider från växten, vilket upprepades ett flertal gånger. Soxhletmetoden är bra då man kan upprepa detta extraktionssystem så många gånger man själv önskar utan att lösningsmedlet etanol blir mättat, det är bara etanolen som förångas och kan ta med sig nya alkaloidmolekyler. Alkaloiderna som man tidigare extraherat ut kommer att ligga i en rundkolv längst ned i Soxhletsystemet. Därefter lät man förånga bort etanolen. Sedan tillsattes saltsyra 5 % vilken gör alkaloiderna laddade. Saltsyran med alkaloiderna kunde filtreras och saltsyran förångades sedan bort. Nu hade man alkaloiderna i fraktioner. Dessa fraktioner gav man till möss som man först givit karragenan, ett kroppsfrämmande ämne som orsakar en inflammatorisk effekt i kroppen. Då man injicerade alkaloiderna från Consolida regalis och jämförde med acetylsalicylsyra, fann man att den antiinflammatoriska effekten var nästan lika stor, bara lite sämre för Consolida regalis-alkaloiderna än för acetylsalicylsyran (Ivanovska et al., 1997). Kliniska studier på människor verkar inte ha bedrivits, troligen på grund av riddarsporrens mycket giftiga alkaloider.

9 Consolida regalis från ogräs till ögonvatten 9 8 Biverkningar och toxikologi Förgiftningssymptomen riddarsporren kan ge upphov till är illamående, störningar i hjärtrytmen, nervretningar, kramper, andningsförlamning och chock. Riddarsporrens alkaloider verkar på samma sätt som acotinin fast svagare (Roth et al., 1984), för verkningsmekanism se farmakologi. m man ändå råkar få i sig någon del av en riddarsporre bör aktivt (medicinskt) kol tas, och dessutom bör vätska intas (Svensson och Wigren, 1986). Därefter bör sjukhus uppsökas för vidare behandling. 9 Medicinsk användning Eftersom riddarsporren innehåller mycket giftiga alkaloider används växten numera varken inom den vetenskapliga medicinen eller inom folkmedicinen (Lindeberg, 1982). Så sent som 1984 användes dock riddarsporren inom den franska folkmedicinen som maskutdrivande medel, detta trots att varningar utfärdats (Becker, 1984). Den homeopatiska medicinen använder fortfarande riddarsporren (Lindeberg 1982). Figur 5: Consolida regalis (Blackwell, ).

10 10 Consolida regalis från ogräs till ögonvatten Referenser [1] Anderberg, A., Naturhistoriska riksmuseet; Den virituella floran: Consolida regalis S. F. Gray Riddarsporre, [2] Becker, G. Plantes toxiques, Gründ, Paris, Frankrike 1984, s [3] Besler, B., Hortus Eystettensis sive diligens et accurata omnium plantarum, florum, stirpium ex variis orbis terrae partibus, singulari studio collectarum, qvae in celeberrimis viridariis arcem episdopalem ibidem cingentibus, hoc tempore conspiciuntur : delineatio et ad vivum representatio. [Nürnberg], Tyskland, [4] Blackwell, E., Herbarium Blackwellianum emendatum et auctum, id est, Elisabethae Blackwell collectio stirpium: quae in pharmacopoliis ad medicum usum asseruantur, quarum descriptio et vires ex Anglico idiomato in Latinum conversae sistuntur figurae maximam partem ad naturale exemplar emendatur floris frutusque partium repraesentatione augentur et probatis botanicorum nominibus illustrentur. Cum praefatione Tit. Pl. D.D. Christophori Iacobi trew; excudit figuras pinxit atgue in aes incidit Nicolaus Fridericus Eisenbergerus..., Typsis Io. Iosephi Fleischmanni, Norimbergae, Tyskland, Vol. 1, [5] Bruneton, J. Pharmacognosy Phytchemistry medicinal plants, Lavoisier Publishing, Paris, Frankrike 1999; 2th ed., s [6] Dabi, E., Héthelyi, E., Zámbó, I., Tétényi, P. och Simonidesz, V. Unsaturated fatty acid from seed oil of Consolida regalis. Phyochemistry, 1986, Vol. 25 (1986) No. 5, s [7] Ivanovska, N., Philipov, S. och Istatkova, P., Evaluation of antiinflammatory activity of plants used in Bulgarian folk medicine. Fitoterapia, Vol. 68 (1997) No. 5, s [8] Lindeberg, I. et al. (red), Örtmedicin och växtmagi, Det bästa, Stockholm, Sverige, 1982, s [9] Jaume Saint-Hilaire, J. H., La flore et la pomone françaises: historie et figure en couleur, des fleurs et des fruits de France ou naturalisés sur le sol français., Chez l auteur, rue Furstemberg, Paris, Frankrike, Vol. 5,

11 Consolida regalis från ogräs till ögonvatten 11 [10] Nielsen, H., Läkeväxter förr och nu, Politikens förlag, Borås, Sverige, 1991, s [11] Roth, L., Daunderer, M. och Kormann, K., Giftflanzen Pflanzengifte: Vorkommen Wirkung Therapie., Lech: ecomed, Landsberg München, Tyskland, 1984, s [12] Sandberg, F. och Bohlin, L., Fitoterapi Växtbaserade läkemedel, Hälsokostrådets förlag AB, Trelleborg, Sverige, 1993, s. 42, 138. [13] Svensson, R. och Wigren, M., Riddarsporrens historia och biologi i Sverige, Svensk Botanisk Tidskrift, Vol. 80 (1986), s [14] Thomé,. W., Thomé s Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz in Wort und Bild für Schule und Haus., Köhler, Gera- Untermhaus, Tyskland, Bd. 2, 1886.