Carl Johansson En norrlandsmålare

Transkript

1 Carl Johansson En norrlandsmålare Helena Fällman Institutionen for konstvetenskap D-uppsats, 1998 Umeå universitet Handledare: Marta Järnfeldt-Carlsson

2 Helena Fällman Carl Johansson En norrlandsmålare Omslagsbild: Carl Johansson, Kall vinterdag, 1900, opd, 92x85,5 cm, Länsmuseet Västemorrland. Foto: Björn Grankvist.

3 "Detlåg något stilla ochförsynt över Carl Johanssons hela väsen liksom över hans konst. Den är en trofast själs glädjebetygelse över att härlig är jorden och härlig dess himmel och över att det finns något så roligt som att måla. " ERIK LINDBERG Ur Meddelanden från Kungl. Akademien för de Fria Konsterna 1944, s.ll.

4 ABSTRACT Carl Johansson An artist from Norrland The purpose with this essay is to give answers to four main questions: What technique and style does Carl Johansson ( ) use? What motives does he prefer to paint, andwhy? How does Carl Johansson express himself in color and composition? And is it possibleto distinguish any episode in his life which could have had big impact on his artistic ability? Carl Johansson prefers to paint the landscape around Härnösand, where he was bom. Accordingly, he is searching for his country oforigin and therefor also following Konstnärsförbundets ambition to explore the national and in particularly - the provincial expression. Further, Carl Johansson is influenced by the impressionists, and their sense of light. He creates glittering skies and sparkling rivers. The motives are magnificent winterlandscapes from Norrland, with shades ofblue and deep purple. Carl Johansson' s sceneries radiates feelings of harmonyand peacefulness. Important episodes in Carl Johansson's life, which have effected his art, is his marriage 1904, and his trip to Gotland 1933 and 1934.

5 Innehåll INLEDNING 1 ETf LIV I KONSTEN Barndom och studieår 4 Resor till Frankrike och Italien 7 Familjefar och norrlandsskildrare 9 Retrospektiva utställningar 11 GÅVAN AV ELSA JOHANSSON Bildmaterial 13 Artikelmaterial 16 Skissmaterial 18 BILDANALYS Kall vinterdag 21 Kall septemberdag i Medelpad 24 Eftersommar, Fårö 27 AVSLUTNING 31 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 35 BILDFÖRTECKNING 38 BILAGOR 39

6 Robert Lundberg, Carl Johansson, teckning i tidningen Paletten 1886, Konstakademien. Foto: Konstakademien.

7 Inledning FÖRSTA GANGEN JAG kom i kontakt med Carl Johanssons ( ) målningar var när jag och någrakollegor vid Länsmuseet Västernorrland i Härnösand skulle forbereda en föreläsning om odlingslandskapet. Jag hade till uppgift att sammanställa ett bildmaterial och i samband med det fann jag naturmotiv av Carl Johansson i museets konstsamling. Hans direkta och skenbart enkla sätt att återge vårt forna agrara landskap tilltalade mig. Några månader senare när jag besökte residenset i Härnösand stannade jag till inför ett snömotiv av samme konstnär. Målningen Kall vinterdag 1 utstrålade ett ljusblått skimmer, som om det vore av ett andligt slag. Snön hade sakta täckt marken och sedan frusit till skare. Himlen strålade i violett och djupblått. Över landskapet rådde en förnimbar stillhet och en stämning sompå ett övertygande sätt fängslade mig. Carl Johansson blev inte mindre intressant av att hans målningar förekom på auktioner, bland annat på Bukowskis i Stockholm. Det tydde på att Carl Johanssons oeuvre fortfarande f'angade människors intresse både i norra och södra Sverige. Då ochdå tänkte jag på Carl Johanssons målningar. De hade på något sätt berört mig på ett djupare plan. Ämnet for en D-uppsats given. När jag gick igenom tänkbar litteratur fann jag dock få rader skrivna om just Carl Johansson. Konsthistoriker Sixten Strömberg nämner konstnären i ett antal sammanhang och då i ett vidare perspektiv. Han beskriver med noggrannhet Konstnärsförbundets utveckling, sarnhällsklimatet kring sekelskiftet och därmed också de ledande konstnärsprofilerna. 2 Vidare kan man i katalogen Carl Johansson retrospektiv utställning, som gavs ut i samband med konstnärens exhibition på Konstnärshuset 1941, få en inblick i Carl Johansson liv. I förordet skildrar Otto G. Carlsund konstnärens levnadsöde och produktion i stora drag. Vidare kan man läsa om Carl Johansson i bamdomskamraten Herman Ramströms skildring i hem bygdsboken Angermanland (1945). I den ingårockså en konsthistorisk beskrivning av Carl Johansson, av den i Härnösand verksamme konstkritikern Thor Hellström. Eftersom det var sparsamt med skriftligt material rörande Carl Johansson blevjag mycket intresserad när Nationalmuseum uppgav att en gåva tillfallit dem av sonhustrun Elsa Johansson ( )3 i april Materialet består dels av fotografier av Carl Johanssons liv ochverk, dels av tidningsartiklar skrivna mellan åren , samt tre skissböcker från konstnärens studieår Gåvan blev en guldgruva för mig, i den fanns både ett rikt bildmaterial och detaljerade texter om konstnärens liv. Dessutom hade ingen tidigare behandlat materialet. Det hade legat orört på Nationalmuseum sedan sju år tillbaka. Utan gåvan hade det antagligen varit omöjligt att såväl skriva om Carl Johansson som att ge en övergripande tolkning av hans produktion' I Målningen Kall vinterdag av Carl Johansson analyseras på s Sixten Strömberg berör Carl Johansson i Nationalromantik och radikalism. Konstnärsfärbundets historia 1891 J920 (Uddevalla 1965)del ett: s. I, s. 37, s. 64 och i del två: s. 134, s Elsa Gunborg f. Holm ( ). Uppgift av Hans Eldeståhl vid Folkbokföringsarkivet i Stockholm, i slutet av augusti Förteckning över gåvan finns i bilaga I, 2, och 3. si gåvan ingår förutom bild-, artikel- och skissmaterial även ett antal medaljonger, några dokument samt ett brev. Den sistnämndadelen har jag inte som avsikt att behandla nu.

8 Syftet med uppsatsen är att försöka ge svar på tre huvudfrågor: Vilken teknik och stil använder Carl Johansson? Vilka motiv föredrar han att avbilda och varför? Hur uttrycker Carl Johansson sig i färg och komposition? Med gåvan som utgångspunkt vill jag också försöka ge svar på följdfrågan: Går det att urskilja någon episod i Carl Johanssons liv som kan ha haft större betydelse för hans konstnärskap än någon annan? För att försöka ge svar på frågorna har jag använt två skilda metoder; deskriptiv metod och bildanalys. Underlag för att kunna beskriva Carl Johanssons liv har jag fått genom att sammanställa artiklarna ur gåvan. Parallellt med detta har jag studerat fotografier av konstnärens liv samt produktion. Tre motiv har valts ut för en mer ingående analys: Kall vinterdag, Kall septemberdag i Medelpad och Eftersommar, Fårö. Intressant är att målningar och artiklar ofta bekräftar varandra. Det som står skrivet i text är ofta gestaltat i bild. Två språk som med skilda uttryck formar samma budskap. Carl Johansson var en man trogen sina ideal både när det gällde konstnärskapet och i sin roll som medmänniska. Redan som mycket ung bestämde han sig till exempel för att bli landskapsmålare, och det höll han fast vid livet ut. Han arbetade oavbrutet ända fram till 80 årsdagen. Motiven blev med förkärlek de norrländska," trots att han levde på Lidingö under större delen av sitt liv. Han var dock född i Härnösand - Norrlands Aten - och minnena av det vilda och kuperade landskapet fanns alltid närvarande. Varje sommar återvände han till sin bamdomsbygd och skildrade den säregna, storslagna naturen och blev av det skälet kallad "Norrlandsmålaren'". Carl Johansson gifte sig vid 40-årsåldern med Marta f. Bergström ( )8 från Sundsvall. De bildade familj och fick så småningom sonen Ulf( )9. Carl Johansson var till sin natur lugn och karaktärsfast. Barndomsvännen Herman Ramström säger: " till sitt väsen var han försynt och anspråkslös, men samtidigt aven förnäm läggning,,10. Han var av det lojala slaget men stod också för de nya stil impulserna inom måleriet som framträdde under sekelskiftet: Det franskinspirerade, verklighetstrogna och personligt präglade uttrycket, ett måleri som Carl Larsson ( ), Richard Bergh ( ) och Karl Nordström ( ) introducerat i Sverige efter vistelsen i Grez-sur-Loing utanför Paris. Carl Johansson tillhörde emellertid en yngre generation frankrikebesökare, i vilken Anshelm Schultzberg ( ) och Gottfrid Kallstenius ( ) kan inräknas. De vandrade i de storas fotspår, lät sig influeras och förvandlade så småningom intrycken till något eget. Naturen som motiv förblev dock den gemensamma nämnaren som sammanlänkade den yngre och den äldre generationen. Carl Johansson kan sägas vara betydelsefull ur ett kulturhistoriskt perspektiv, dels för att han skildrade Norrlands vilda natur med dess rika flora, dels för att han återgav det forna agrara landskapet. Miljön förändras ständigt, den åkermark och de sädesfält som han mötte för snart ettsekel sedan har i många fall växt igen och blivit till skog eller obrukbar mark. Byarna, en gång i tiden starka och levande, har urfolkats och istället har populationen ökat i städerna. Landskapet domineras inte längre av kvarnar, hässjor och lador utan aven modern arkitektur 6 Norrland omfattar landskapen; Lappland, Norrbotten, Västerbotten, Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland, Jämtland och Härjedalen. 7 Första gången jag stöter på benämningen "Norrlandsmålaren" är i Ludvig Nordströms artikel " Carl Johansson", Sundsvalls-Posten, odal. 8 Marta Gabriella Mexikana f. Berglund ( ). Uppgift per brev av Monica Berg vid Lidingö Församling, den 8 juni Ulf RagnarJohansson ( ). Uppgift per telefon av Hans Eldeståhl vid Folkbokföringsarkivet i Stockholm, i slutet av augusti Herman Ramström, " Carl Johansson. Mannen och verket", Angermanland (1945) s

9 präglad av nutidens sätt att leva. Carl Johanssons målningar övergår mot bakgrund av detta i att blidokument över en svunnen tid. En tid som aldrig mer kommer tillbaka. Carl Johansson var tillsammans med Helmer Osslund ( ) och Leander Engström ( ) en av de "stora" som skildrade Norrland i bild. Det finns dock märkbara skillnader mellan de tre. Carl Johansson föredrog att återge landskapet som harmoniskt, välbalanserat och rofyllt. Helmer Osslund däremot sökte det djärva och expressiva uttrycket. Han målade gärna i starka färger och återgav, till skillnad från Carl Johansson, blåst i trädkronor och vilda forsar. Leander Engström, som tog intryck av Helmer Osslund, fördjupade sitt syntetiska stildrag och lät de norrländska vidderna präglas av rena färger och konturskarpa linjer. Eftersom jag i huvudsak har begränsat mig till att utgå från gåvan av sonhustrun Elsa Johansson, har det materialet fått styra uppsatsens innehåll. I första kapitlet "Ett liv i konsten" beskrivs Carl Johanssons barndom och studieresor. Jag går även in på hur livet som familjefar kunde te sig och vilka utställningar som kan sägas vara de viktigaste för honom. I kapitel två "Gåvan av Elsa Johansson" beskrivs bild,- artikel- och skissmaterialet. Slutligen i tredje kapitlet "Bildanalys" tolkas två norrländska målningar Kall vinterdag, Kall septemberdag i Medelpad samt en målning från Gotland Eftersommar, Fårö. 3

10 Ett liv i konsten Barndom och studieår CARL AUGUST JOHANSSON föddes den 8 september 1863 i Härnösand. Hans far, Johan A. Johansson arbetade som redaktör för Hernösands-Posten samtidigt som han drev bokhandeln Öhrlings. Modem, Charlotta f. Bergström, ansvarade för hemmets skötsel och tillsynen av barnen. Under det dynamiska sekelskiftet var Härnösand en smältdegel av internationella och inhemska impulser. Där samlades förmögna träpatroner, intellektuella och kyrkans män. Det fanns pengar i omlopp och framtidstron var stark. Förmodligen gick försäljningen av litteratur bra då kundkretsen var stor. Il Som bokhandlare hade man ansvar dels för tillhandahållandet avgod litteratur, dels för att olika slags arrangemang som till exempel utställningar genomfördes.12 Bokhandlarna blev med andra ord centralfigurer inom konstlivet eftersom gallerinäringen låg i sin linda och startskottet för museernas framväxt just avlossats. Man får förmoda att även Carl Johanssons fader, som var framgångsrik i sin yrkesgren, anordnade skiftande utställningar av stor dignitet. Som synes verkar Carl Johansson ha vuxit upp i en kulturellt stimulerande miljö, och utan att överdriva fick nog hans konstnärsådra rikligt med näring. Carl Johansson växer upp i ett trähus på två våningar i hörnet av Nybrogatan och Storgatan, i centrala Härnösand (byggnaden är riven). Han är näst äldst i en syskonskara på sex. När Carl Johansson fyller nio år rar han dock axla det ansvar som ligger på den förstfödde. Hans äldre syster omkommer i en drunkningsolycka. Under sekelskiftet är barnadödligheten hög och många mister livet på grund av sjukdom eller undernäring. Carl Johansson förlorar dessutom sinlillasyster Anna i scharlakansfeber. För att hinna med allt arbete i hemmet behövs mången hand. Carl Johansson uträttar säkert en hel del ärenden för sin mamma, men det är mycket som skall göras och ju fler som kan hjälpa till desto bättre. I Carl Johanssons barndomshem finns därför två pigor, som i regel stannar under en ettårsperiod. För Carl Johanssons del är det inte bara slit. Emellanåt är han ute och busar med andra ungar från trakten. Barndomskamraten Herman Ramström berättar att pojkarna brukade samlas vid kajen på Norrstan och tävla i sim- och hoppövningar.v' När Carl Johansson är 14 år flyttar familjen till Huddinge, två mil söder om Stockholm. Hans föräldrar har nämligen fått ärva en gård med tillhörande mark av morfadern, häradshövdingen Bergström. Carl Johansson blir nu tvungen att lämna den trygga tillvaron i Härnösand och därmed också sin gamla skola. Han fortsätter vid Klara Elementarskola, tillsammans med sin två år yngre broder Johan. De inackorderas hos teckningsläraren Conny Burman, som tidigt upptäcker Carl Johanssons förmåga att uttrycka sig i bild. Burman inspirerar och sporrar den II Betydande författare som OlofHögberg ( ) och senare Ludvig "Lubbe" Nordström ( ) var verksamma i Härnösand med omnejd under sekelskiftet. Den förstnämnde skildrade nödtiden i Norrland i Den storavreden (1906). Ludvig Nordström beskrev bland annat borgerskapet och Ådalens industriella överklass i Lort-Sverige (1938). 12 Magnus Adlercreutz och Barbro Björk, "Såsom en stad av någon betydenhet... "(Uddevalla 1986) och s.147. Il Ramström, (1945) s. 83. De två första styckena grundar sig på brev från Karin Sundell, Landsarkivet i Härnösand, till författaren den 8 april

11 unge mannen från Norrland. Carl Johansson rar både måla motiv i akvarell och teckna samt försöka sig på oljemåleri. För att ytterligare hjälpa Carl Johansson förmedlar Conny Burman en kontakt med målaren Edvard Perseus ( ),14 som 1879 återvänt från Munchen och öppnat egen målarskola i Stockholm. Edvard Persens undervisar dessemellan på Konstakademien för att klara sitt uppehälle. Han förespråkar ett för tiden nydanande sätt att uttrycka sig visuellt. Konstnären bör, enligthans mening, försöka återge naturens rikedomar utifrån sin individuella läggning och så sanninysenligt och verklighetstroget som möjligt. Landskapet speglat genom ett temperament. 5 Carl Johansson deltar i mästarens sommarkurser på Gripsholm år 1881, tillsammans med andra entusiastiska ynglingar. På ett fotografi från slottsträdgården kan man se Edvard Perseus omgiven av sina tolv elever. Den unge Carl Johansson står stolt och bestämd till vänster om mästaren. Hans hår är kammat i vågor och på näsan sitter en pincene. Igåvan av Elsa Johansson ingår också en interiör av den Kunftliga sängkammaren på Gripsholms slott, målad aven ung och lite osäker målarhand. 6 Carl Johansson hör inte till de allra flitigaste eleverna vid Klara Elementarskola. Han glömmer bort läxorna och har tankarna riktade åt ett helt annat håll. Han vill måla. Det är det han brinner för och ville ägna sitt liv åt. Det bär sig inte bättre än att han en dag blir uppkallad till rektorn (han har nu blivit förflyttad till Södra Realläroverket) som med myndig stämma frågar vad det ska bli av honom. Carl Johansson svarar utan tvekan och med uppriktighet: "Landskapsmålarelv' ". När hans föräldrar får höra talas om detta blir de först oroliga. Fadern tycker att livet som konstnär ter sig alltför osäkert. Efter viss tvekan, och med skolans tillåtelse, får Carl Johansson dock sluta skolan ett år innan examen. Med hopp om att bli antagen söker Carl Johansson till Konstakademien. Han kommer in vid första försöket och rar påbörja sina konstnärliga studier vid Konstakademien Då är han 19 år gamrnal.i'' När Carl Johansson börjar vid Konstakademien får han undervisning i genremålning av den för honom välbekante Edvard Perseus och i landskapsteckning av Per Daniel Holm ( ). Intressant är att den sistnämnde avbildar dels Norrlands största landskap Lappland, dels Jämtland, i skiss och akvarell. När Carl Johansson avslutat sina studier återger han det kuperade landskapet i Angermanland och Medelpad. Som studiekamrater under första läsåret märks Anshelm Schultzberg och Carl Trägårdh ( ). I en klass högre går bland annat Vilhelm Behrn ( ). Under det tredje läsåret återfinns Anton Genberg ( ) och Gottfrid Kallstenius i Carl Johanssons klass. Alla de uppräknade kommer att i framtiden spela en mer eller mindre betydande roll i Carl Johanssons liv. På Konstakademien, då Carl Johansson bedriver sina studier där, framhålls den svenska historien och landskapet samt naturen som viktiga motivgrupper. GustafCederströms ( ) historiska målningar med fosterländskt patos till exempel Carl XII:s likfärd (1878) liksom Georg von Rosens ( ) motiv av 1500-talets Sverige till exempel Sten Sture den äldres intåg i Stockholm (1864) anses som eftersträvansvärt måleri. Av tävlingarna, som anordnades en gång per år, kan man se att det är landskapsmotiv som uppmärksammas. Uppslagen är alltifrån "Skogigt bergslandskap med fors" till " Granskogsinteriör". Carl 14 Otto G. Carlsund, förord, Carl Johansson retrospektiv utställning, utställningskatalog för Svenska konstnärernas förening, Konstnärshuset (Stockholm 1941). Il Strömbom, (1965) s Carl Johansson, Kungliga sängkammaren, Gripsholm, opd, 55x46 cm (NMnr:96.167), Gripsholms slott. 17 Car!sund, (1941). Illbid. 5

12 Johansson hör inte till dem som rar motta något pris. Bland dem som blir belönade finns emellertid en annan norrlandsskildrare, Johan Tiren ( ).19 Carl Johanssonavbryter sina studier efter tredje läsåret vid Konstakademien. Då ansluter han sig istället till opponenterna. Många av dem som varit i Frankrike och vistats i. konstnärskolonin Grez-sur-Loing under talet, såsom Carl Larsson, Richard Bergh och Karl Nordström, ville se förändringar i det svenska konstlivet. De ansåg att det var föråldrat och att de ledande konstprofilerna blundade för de nya riktningarna inom konsten; d.v.s. impressionismen, symbolismen och expressionismen. Den 27 mars 1885 skickar därför Ernst Josephson ( ) en skrivelse till Akademien där han kräver att undervisningen vid Akademien bör få en ny och mer tidsenlig form, att utställningsväsendet bör förändras och att stipendieansökan bör vara öppen för alla - inte bara för elever vid Akademien. Bakom sig har han 84 konstnärer som alla skrivit under reformkraven.i" Akademien, med Georg von Rosen och Gustaf Cederström i spetsen, tar inte skrivelsen på allvar. För att ytterligare tydliggöra sitt oberoende och sina krav öppnade opponenterna den 1 april 1885 utställningen "Från Seines strand". Ett kriterium för att få ställa ut är att man skall ha varit i Frankrike och målat. Det har inte Carl Johansson?1 Han tillhör den s.k. andra generationens frankrikebesökare, eller som Sixten Strömbom kallar dem: 1890-talets yngsta målargrupp. De går i de äldres fotspår och ansluter sig sedermera till franskt friluftsmåleri (pleinair). Därefter översätter de det de lärt sig på nationella och provinsiella motiv. Det finns dock en stor skillnad mellan den yngre och den äldre gruppen enligt Sixten Strömbom. I den yngre gruppen saknas starka personligheter som Karl Nordström, Richard Bergh och Ernst Josephson talets yngsta målargrupp, i vilken Carl Johansson, Anshelm Schultzberg och Gottfrid Kallstenius ingår, är dessutom mer konform och inte så intresserad av att lika radikalt taställning i konstfr ågor.f Den 18 augusti 1886 bildas Konstnärsförbundet, först med Richard Bergh som ledare och sedan KarlNordström. 23 Carl Johansson ingår som yngste ledamot. Intressant är att han är den ende ur l890-talets yngsta målargrupp som ansluter sig, varken Anshelm Schultzberg eller Gottfrid Kallstenius gör det. 24 Av olika skäl går Carl Johansson ur redan fyra år senare och deltar istället i bildandet av Svenska konstnärernas förening, en sammanslutning med intentioner att försöka medla och göra läget mer uthärdligt mellan Konstnärsförbundet och Akademien. Svenska konstnärernas förening förblir dock en mellaninstans, då konflikten mellan parterna blivit alltför infekterad och ansträngd. Svenska konstnärernas förenings huvudsakliga uppgift är emellertid att ordna med årliga utställningar och fast utställningslokal får densvenska konstnärskåren. Så blir det också. På Smålandsgatan 7 i Stockholm uppförs 1899 Konstnärshuset. 19 Läroverkskatalog för Kungliga Akademien för de Fria Konsterna, åren och Konstakadern ien. 20Strömbom, (1965) s Lollo Fogelström, m.fl., red., Eugene Janssons, utställningskatalog nr: 438 för Liljevalchs konsthall (Borås 1998) S FrånSeines strand, utställningskatalog för Blanchs konstsalong (Stockholm 1885). Utställande konstnärer är Richard Bergh, Carl Larsson, Karl Nordström, m.fl. 22 Strömbom, (1965) s.37. Det är intressant att notera att Carl Johansson deltar i opponenternas andra utställning med verken; Sommarkväll, motiv från Jemtland, 1885 och Strandparti i middagsbelysning, Verken är utförda i tusch. Opponenternas utställning, utställningskatalog för Blanchs konstsalong (Stockholm 1885). l rr återfinns Strandparti i middagsbelysning, 1885 (NMnr:D7045). Konstnärsförbundet existerar i 34 år. Det upplöses år Strömbom, (1965). Konstnärsförbundets medlemslista s

13 Antagligen är Carl Johansson ganska ointresserad av konstkonflikterna som äger rum i Stockholm under sekelskiftet. Visserligen tar han intryck av Konstnärsförbundets konstnärliga strävan, men han föredrar dock Svenska konstnärernas förenings mer nedtonade konstpolitiska engagemang. Han är också alldeles för upptagen av eget skapande för att ha tid att debattera i tidningar och på torg. Det tyder också hans intensiva arbetsperiod mellan åren på, då han oupphörligen arbetar ute i skog och mark. Han befinner sig omväxlande vid Limhalls hamn i Sundsvall och i det inre av Medelpad samt kring Gnesta och Sigtuna utanför Stockholm. Carl Johansson tecknar i stort sett enbart landskap. Det är fiskelägen, solbelysta björkar vid vattendrag och landskap med stugor och kyrktorn i bakgrunden. Gemensamt får motiven, som ofta är panoramor, är att det råder en förnimbar stillhet över dem. 25 Resor till Frankrike och Italien MEDAN CARL JOHANSSONarbetar med utomhusstudier håller han drömmen om att åka till Parisvid liv. Han vill uppleva det speciella ljuset i söder och den frodiga växtlighet som så starkt skiljersig från den svenska. Syftet är att lära det impressionistiska måleriets alla hemligheter och det gör man bäst på plats, i Frankrike. Ett land som också mycket riktigt skulle fåen given plats i hans hjärta. Men innan Carl Johansson kan ge sig iväg måste ekonomin gå ihop. För att klara av det målar han av bland annat burgna industrimäns egendomar i Norrland. 26 I och med detta bygger han för det första upp en trogen kundkrets och för det andra blir hans namn känt i finansiellt starka grupper?7 Av det mer kuriosa slaget ter sig hanslotteriverksarnhet i Sundsvall. Aven artikel från 1889 att döma, så anordnar han ett lotteri som omfattar 2000 lotter å en krona st. Vinsten innehåller femton oljemålningar, egenhändigt skapade av den unge konstnären. I slutet av artikeln står det också att förtjänsten oavkortat ska gå till vidare utbildning i utlandet.28 Carl Johansson försöker som synes på egen hand att tjäna ihop kapital till resan. Så är det för de flesta som vill iväg. Endast ett fåtal har egen förmögenhet bakom sig, eller någon välvillig person som kan hjälpa till ekonomiskt, alltså en mecenat. Under sekelskiftet är det främst köpmannen Pontus Furstenberg ( ) i Göteborg och bankmannen Ernest Thiel ( ) i Stockholm som understödjer målare. I Kiruna finns industrimannen Hjalmar Lundbohm ( ) som även han är konstfrämjare. De har alla under periodens mäktiga industriella uppsving skapat nya förmögenheter som de vill investera i bland annat konst. På Österåsens sanatorium utanför Sollefteå arbetar överläkaren Helge Dahlstedt ( ). Han och hans fru Eva f. Mörner ( ), även hon utbildad läkare, hjälper ett antal konstnärer finansiellt. Samtidigt bygger de upp en gedigen konstsamling. Underligt är ändå att Carl Johansson varken finns representerad i deras privata samlingi" eller i den som finns på 2S Se kapitel "Skissmaterial" s Ar 1889 målar Carl Johansson av Heffners sågverk. Verket ingår numera i SundsvalIs museums konstsamling 21 Ar 1922 målar Carl Johansson Strömnäs herrgård för Nils Qvists räkning. Verket ingår i Qvistska samlingen, Härn ösands kommun. 28SundsvalIs museum har tryckt upp en tidning med valda artiklar ur Sundsvalls-Posten från Artikeln ifråga är publicerad den 21 oktober Christian Faeber, m.fl., red., Konst i Svenska hem. Målningar och skulpturer från 1800-talet till våra dagar, första delen, samlingsverk (Göteborg 1942) s

14 Österåserr'". Helmer Osslund, Leander Engström, Folke Ricklund samt andra norrlandsskildrare finns däremot rikligt representerade. På sensommaren 1891 reser Carl Johansson till varmare breddgrader. I bagaget har han sina dukar, penslar och tuber, och på fickan tillräckligt med kapital. Framkommen i Paris lär han känna skånemålaren Justus Lundegård ( ) och djurmålaren Anders Wahlgren. De fortsätter tillsammans till Bretagne där de tar in på ett litet konstnärspensionat, Villa S:t Julien, som drivs av målaren Richard Hall. De bor där i sex månader. På pensionatet återser Carl Johansson också sin gamle studiekamrat Carl Trägärdh." Någon gång under perioden i Bretagne skapar Richard Hall ett mycket finstämt porträtt av Carl Johansson. Konstnären från Norrland sitter avspänd med blicken lugnt riktad mot betraktaren. Mellan pek- och ringfingret håller han en tänd cigarett. Den vita skjortkragen är propert uppvikt och under kavajen skymtar en figursydd väst. Det är en sofistikerad och förnäm man som funnit sig till rätta i Frankrike. 32 Från Richard Halls pensionat i Bretagne reser sedan målarna Carl Johansson, Carl Trägårdh, Justus Lundegård och Anders Wahlgren vidare till Montigny-sur-Loing.t' Att resa på slutet av 1800-talet är en tidskrävande och på många sätt påfrestande procedur. Det ärbåt eller hästdroska som gäller, och på vissa sträckor tåg. Gästgivarverksamheten är allmänt utbredd, så det finns alltid tak över huvudet. Men någon större lyx går inte att räkna med. Detär enkelt inredda rum med kallt vatten och fotogenlampa som finns att tillgå. Allt tar också sin tid och alltfor bekväm kan man inte vara. Emellertid får Carl Johansson fårsmak for resandet som sådant och ger sig ut i vida världen ett antal gånger. Så snart som 1894 åker han till Teneriffa får att uppleva klipp- och bergmassiv i skirt Ijusglitter. 34 Medelhavsområdet fängslar honom också, och 1901 beger han sig till Italien. 3. Ett land som han återvänder till just innan forsta världskriget bryter ut, och då tillsarnrnans med sin livskamrat, Marta f. Berglund från Sundsvall. Carl Johansson finner sin kärlek vid ganska hög ålder. De gifter sig när han når 40-årsåldern. Paret utforskaritaliens ljusdränkta landskap, såväl kust som inland. Ett fotografi taget under sejouren visar makarna när de kopplar av med vin och bröd på terassen tillsammans med några vänner. Blommor i stora lerkrukor omger dem och i bakgrunden kan man skymta havet och klipporna. Carl Johansson bär flätad hatt som skydd mot solen och i handen håller han ett till hälften fyllt vinglas. Marta sitter framfår honom vid ett litet bord i skuggan. Hon har klätt sig i långklänning med puffårrn. Fotot är taget på Sicilien De besöker också den lilla fiskebyn Amalfi vid den Italienska kusten. Därifrån finns många ljusa och stämningsfyllda bilder. Bland annat en målning som återger Marta sittande på en terass blickandes ut mot havet. Det är skymning och vattnet glittrar och glimmar i safir och opal. Den blå tonen går igen i Martas tunna sommarklänning.v JO Justus Ostennan, Försäkringsvärdering av konst på Österåsens sanatorium, JI Hakon Hedeman-Gade (H.G-e, sign.), "Carl Johansson åttio är", Sydsvenska Dagbladet, den 7/ Jl Carlsund, (1941). JJ Carl Johansson, Motiv från Montigny-sur-Loing (NMnr; 2989) och Landskap vid Montigny-sur-Loing, 1892, opd, 57,5x82 cm, Norrköpings konstmuseum J4Carl Johansson, Landskap. Teneriffa, 1894 (NMnr: ). Jl lntressant att notera är att den äldre generationen frankrikeresenärer, Richard Bergh, Prins Eugen och konstnärsparet Georg och Hanna Pauli m.fl. reser till Italien mellan åren Carl Johansson reser dit några årsenare, först 1901 sedan J6 Konstnären Carl Johansson, vit hatt och glasögon, på Sicilien (NMnr: ). J7 Tomas Björck, red., Carl Johansson, utställningskatalog för AmelIs konsthandel (Stockholm 1988). Målningen är signeradoch dedicerad: Till Marta Minne af Amalfi, Carl Johansson,

15 Familjefar och norrlandsskildrare TILLSAMMANS MED HUSTRUN Marta bosätter sig Carl Johansson i Fränsta, en liten by utanför Sundsvall Huset ligger högt uppe på en vacker skogsås. Nedanför rinner Ljungan. På ömse sidor reser sig Vikar- och Getberget. Carl Johansson fascineras av landskapet och bygger en atelje bredvid huset. Under vinterhalvåret är det snön han är mest enträgen till att återge. Då målar han direkt från ateljefönstret, Ibland när han arbetat för länge värker det i ögonen av det vita. Då tar han en paus och sedan en uppiggande kopp kaffe med hustrunr" Därefter är det bara att återgå till måleriet igen. En dag utan arbete är ingen dag att räkna. Carl Johansson har lyckligtvis ett flertal köpare och kan leva på sin konst. Folk säger ju att de förstår vad han gör, därtill är det vackert och stämningsfullt." I samband med detta varnar SundsvalIs Tidning för en man som utger sig för att vara Carl Johansson, och ränner runt i hus och hem för att tjäna pengar.t" Lustigt nog är denna historia fortfarande allmängods hos den äldre kretsen av konstsamlare i Härnösand. 4 1 I början av l920-talet flyttar paret Johansson med sonen Ulftill kvarteret Tegen på Lidingö.V De bosätter sig i ett hyreshus ritat av arkitekten Jacob Gate. På övervåningen, en trappa upp, inreds ateljen som också kallas för "kapellet". Taket är vitkalkat och välvt och på kortsidan finns ettomålat kyrkfönster där ljuset kan strömma in. I ateljen finns förutom målarattribut och ettskrivkabinett med tillhörande stolar i nyklassicism en gammal släktklenod som Carl Johansson värderar högt : en Angermanlandsbrud (klockaj." På väggen hänger Helmer Osslunds porträtt aven Iappgubbe'" och Gustav Ancarkronas målning av kossor på grönbete, samt endjupblå stjärnhimmel av den forne reskamraten Anders Wahlgren.F Man kan förutsätta att Carl Johansson och Helmer Osslund kände varandra eftersom de behandlar samma motivområde, dock på diametralt olika sätt. Helmer Osslund är den mer expressive av dem två. Han använder dels djärvare kulörer lagda i hela fårgsjok, dels för han in mer rörelse i motivet. Avett antal artiklar att döma deltar de dessutom i samlingsutställningar, ofta med Anton Genberg i sällskap." Efter flyttningen till Lidingö dyker minnen av den norrländska bygden upp hos Carl Johansson. Han förlorar sig allt som oftast i tankar på de höga bergen och djupa dalarna som nu ligger så långt borta. På något vis känner han sig manad att återvända. Det gör han också minst engång per år. Naturligtvis blir det oftast på sommaren då det är lättare att röra sig fritt II "Vårtfagra Medelpad i bild och färg" (utan sign.), SundsvalIs Tidning, den 9/ Ragnhild M, sign., "Tännforsens målare hemma hos sig. Ett ateljebesök hos Carl Johansson i Fränsta", Sundsvalls-Posten, april Thor Hellström, "Carl Johanssons utställning i Härnösand", Härnösandsposten, den 14/ j) "Se upp med Carl Johanssons tatlor!" (utan sign.), SundsvalIs Tidning, den 6/ Bo Lindroth, konsthistoriker och Jan Kron, konstsamlare, nämner båda denna mytomspunna historia vid ett samtal i Härnösand i början av januari Carl Johansson målar följande fyra motiv på Lidingö; Vårdag, Lidingö, 1939, (NMnr: ). Försommar, Liding6, 1940, (NMnr: ). Motiv från Hersby gård, Lidingö, 1926, (NMnr:28192). Vår, Lidingö, 1927, (NMnr:3182). 43 -l, sign., "Carl Johansson- vår konstnärsdoyen. Hos våra Lidingökonstnärer nr', Lidingö Tidning, december Björn Gottlieb (Pe-Pe, sign.), "Ångermanländskt", Aftonbladet, l, sign.,"carl Johansson- vår konstnärsdoyen. Hos våra Lidingökonstnärer III", Lidingö Tidning, december Artiklar som berör samlingsutställningar med Carl Johansson, Anton Genberg och Helmer Osslund; G.S., sign., "Hembygdsfesteroch ungdomsmöten i midsommar", Stockholms Dagblad, den 25/ K.W-g., sign.,"svenska konstnärernas förenings utställning i Liljevalchs konsthall", Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning, den 7/ " Konstutställning i Örnsköldsvik" (utan sign.), Västernorrlands Allehanda, den 10/

16 iskog och mark, utan risk för exempelvis förfrysningsskador. Han håller till i Ramsele vid Faxälven, några mil norr om Sollefteå. Varje dag görs nya iakttagelser, nya hemligheter uppenbaras och nya skönhetsvärden avslöjas och bearbetas. I sinom tid har ännu en målning blivit till. Ibland slår Anton Genberg följe, han söker sig också till de storslagna vidderna kring Ramsele.Y Tillsammans går de över bergen, genom skogen omgivna av tagelkvitter och insektsurr. Efter en lång färd finner de så småningom ett lämpligt motiv att skildra. Att ha konstnärlirt sällskap torde ha varit uppiggande, då Carl Johansson annars brukade arbeta får sig själv." Carl Johansson bor på Vikens gästgiveri, ca fem km utanfår Ramsele,49 när han målar i Västemorrland. Därifrån gör han kortare resor till Nordingrå.i" Wattjom." och Borgsjö. 52 Av ett foto ur Sundsvalls-Posten att döma är konstnären mycket koncentrerad och rak i ryggen när han arbetar med utomhusstudier. Med penseln i högsta hugg langar han naturen omkring sig. I mungipan hänger pipan, som behövligt kan ge stimuli när något blivit till missnöje och måste ändras. 53 "Det är bara att arbeta och arbeta, mer hinner man inte göra", säger Carl Johansson vid ett tillfälle. 54 Och det är vad han oavbrutet gör under hela sitt liv. Man kan säga att målaryrket formade Carl Johansson, hans levnadsvillkor och påverkade kanhända valet av vänner. Hans förhållningssätt inverkar sedermera på sonen Ulfs yrkesval. Han utbildar sig till grafiker och arbetar därefter som lärare vid Konstfack i Stockholm. Sommaren 1933 och 1934 reser Carl Johansson till Gotland. Redan några decennier tidigare har konstnärerna Helmer Osslund, Richard Bergh 55 och Hanna Pauli varit där.56 Kanske åker Carl Johansson till samma plats på grund av påverkan av de nyss nämnda. Det huvudsakliga skälet är nog trots allt hans längtan efter en förnyelse i motivval samt strävan efter vidareutveckling. Carl Johansson söker sig först till Fårö på Gotlands nordligaste spets. Fascinationen för det karga och vindpinade driver honom till arbete. Resultatet visar på en H Åke, sign., " Min vän Anton Genberg', sade Genberg vid presentation. Så glömsk är inte jag, och jag har livet framför mig, förklarar Carllohansson", Dagens Nyheter, den 28/ Carl Johansson målar följande sju motiv i Ramsele; Viken, Ramsele, odal. (NMnr: ). Sommardag, Ramsele, odal. (NMnr: ). Vårdag, ramsele, 1940, (NMnr: ). Höst, Ramsele, 1940, (NMnr: ). Aflonbelysning, Viken, Ramsele, 1940, (NMnr: ). Vinterdag, Viken, Ramsele, 1940, (NMnr: ). Vintermotiv, Ramsele, 1927, (NMnr: ). Och tre motiv från Faxälven; Faxälv en vid Viken, odal. (NMnr: ). Höststämning vid Faxälven, 1934, (NMnr: ). Sommar vid Faxälv en, 1935, (NMnr: ). 49Artikelskribenten Larseric Frånberg skriver "På Viken bodde de [Carllohansson och Anton Genberg] och trivdes storartat med värdfolket där". Citat ur Larseric Frånberg, " Ådalen ett eldorado för våra konstnärer. Mästare och disciplarmåla Ångermanland", Västernorrlands Allehanda den 16/ Per Frånberg, Larseric Frånbergs son, berättar vidare att Viken var ett värdshus/pensionat där konstnärer och folk från orten brukade samlas, ta en kopp kaffe eller något starkare och prata. Telefonsamtal med Per Frånberg, Umeå universitet, den 17november Carl Johansson, Dimmor i Bergen, Nordingrå, odal. (NMnr: 15586). Landskap, Sommarafton, Nordingrå, (NMnr:DI4.798). II I Länsmuseet Västernorrlands konstsamling ingår en teckning av Carllohansson, Wattjom, Medelpad, 1900 tal, 32,5x26. Il Övriga platser som Carllohansson avbildar; Borgsjö, Carlsvik utanför Sundsvall, Matfors, Oviken, Rotebro, Skog, Tännforsen, och Faxälven, Indalsälven och Ljungan. lj.k,sign., "Konstnären Carllohansson", Sundsvalls-Posten, odat. 14 -le, sign., "Norrlandskonst och Norrlandskonstnärer. Ett samtal med Carl Johansson.", Sundsvalls-Posten, odal. Il Nils Palmgren och Herje Granberg, Helmer Osslund (Malmö 1952) s. 33. Strömbom, (1965) s.143. Helmer Osslund "råkar" på Richard Bergh 1894 när han är på Gotland. Richard Bergh uppmanar honom då att ta vidare kontakt med Konstn ärsförbundet. 16Inspirerad av Visbys medeltida ruiner målar Hanna Pauli Prinsessan vid slottsporten, Strömbom, (1965)bild

17 finkänslighet för det platta och släta. Målningarna innehåller en påtaglig tomhet. Inte av det slaget som får en att tänka på livlöshet och förintelse, utan på öppenhet och evighet. Betraktaren erfar en förnimmelse som närmast kan påminna om fågelns frihet i flykten eller upplevelsen av Debussys sköna toner. 57 Från Fårö fortsätter konstnären vidare till Visby. Härifrån finns två skildringar aven man som vandrar längst en gränd. 58 Kanske är det en bild av konstnären själv, gående längs livets väg. Retrospektiva utställningar NÄR CARL JOHANSSON är 70 år debuterar han som separat utställare på Konstnärshuset Arrangör är Svenska konstnärernas förening, som han varit ledamot av sedan den grundades Tanken bakom att vänta så länge är att Carl Johansson håller så strängt på kunnandets betydelse. Han menar att många av de yngre målarna borde studera mera och producera mindre. 59 På utställningen visas sålunda 103 arbeten, det tidigaste från 1884 och det senaste från Karl Asplund beskriver övergripande utställning med orden : "...och totalintrycket av hans utställning blir av lugn värdighet och aldrig mattad kärlek till tolkandet av det nordiska landskapet". 60 Atta år senare, 1941, har Carl Johansson sin andra separata utställning, även denna på Konstnärshuset. Den infaller med Svenska konstnärernas förenings femtioårsjubileum. Då trycks också en katalog upp med förord av Otto G. Carlsund. Sammantaget visas 101 verk, från tiden i Montigny-sur-Loing till åren på Lidingö. Gustaf Näsström som besöker utställningen avslutar sin konstrecension med orden: "Ni, som brukar fräsa åtdet moderna kludderiet, passa nu tillfållet att se en gammal kultiverad målare, som kan sin sak och som berättar om sin norrländska barndomsbygd och om stockholmstrakten så att det värmer om hjärtat!".61 Carl Johansson fortsätter att ställa ut, trots sin höga ålder. Vid ett tillfålle säger han: "Jag har livet framför mig!" och vid ett annat"jag har inte tid att bli gammal".62 Carl Johansson ställer inte bara ut i Sverige utan finns också representerad på världsutställningen i Paris 1889, i S:t Louis 1904, på jubileumsutställningen i Buenos Aires 1910 och i San Francisco Vidare visarhan sina alster i Berlin och Mänchen, och blir ledamot av Munchener Secessionen." Förutom sina medlemskap i Konstnärsförbundet och Svenska konstnärernas förening, ansluter sig Carl Johansson till Konstnärsklubben Han blir också invald i Sällskapet Idun 1919 och ledamot av Akademien för de Fria Konsterna Carl Johansson arbetar in i det sista och kämpar oavbrutet för sina ideal. Han drabbas dock av ohälsa 1943 i Ramsele och avlider ett år senare den 22 april 1944, åttioett år gammal. l7 Se bildanalys "Eftersommar, Fårö" s. 27. l8 Carl Johansson, Motiv från Visby (NMnr: ) och Gata i Visby (NMnr: ). 19Åke, sign.,"min vän Anton Genberg', sade Genberg vid presentation. Såglömsk är inte jag, och jag harlivet framför mig, förklarar Carl Johansson", Dagens Nyheter, den 28/ Karl Asplund, "Utställningsrond", Svenska Dagbladet, den 27/ GustafNäsström, "En lyriker av gamla stammen. Carl Johanssons vernissage i Konstnärshuset", Stockh olms Tidningen, den 23/ Bill, sign.,"jag har inte tid attbli gammal' Carl Johansson jubilerar", Nord-Sverige, den 8/ Dokument ur Nationalmuseums arkivsamiing. 64 Carlsund, (194 I). MUnchener Secessionenbildas 1893 och är namnet på enkonstnärsgrupp som taravstånd från äldre förbund och i stället representerar en antiakademisk riktning. 6l Dokument ur Nationalmuseums arkivsamiing. Il

18 Den 20augusti 1944 invigs ett minnesrum och en minnesutställning på Murberget, nuvarande Länsmuseet Västernorrland. I invigningstalet beskriver barndomskamraten Herman Ramström sin vän med skärpa och stringens." Konstkritiker Thor Hellström ger en bild av Carl Johanssons konstnärliga utveckling och av tidens rådande konstideal.f" Under åren som gått hade Carl Johansson blivit en välkänd person i Härnösand med omnejd, dels för sina målningar, dels for sitt intresse for hembygden. Det hade tagit sig i uttryck i att han verkat for hembygdsrörelsen och stått till förfogande då museet behövde hjälp med till exempel utställningsaffischer.y För att återgå till Minnesrummet, så ställs det i ordning i det s.k. Rådhuset som ligger på torget på Murbergsområdet Ett antal målningar lånas in av privatpersoner samtidigt som museets egen samling visas. Det är inte helt omöjligt att några av museets alster hade donerats av självaste konstnären. Det tyder en intervju av Carl Johansson på, publicerad i Härnåsandsposten Carl Johansson uppmärksammas med jämna mellanrum i både press och utställningar. Senast visades hans konst på Amells Konsthandel Då sammanställdes 33 landskapsmotiv tillkomna under en tidsrymd på 54 år. En katalog trycktes upp med färgbilder på samtliga verk med text av Tomas Björck. 71 Birgitta Rubin, kulturskribent för Dagens Nyheter besöker utställningen och tar speciellt intryck av det impressionistiska uttrycket i Carl Johanssons alster. Honavrundar sin recension med att uppmärksamma konstnärens formåga att skapa glittrande ytor på duken genom fläckar i olika nyanser. Denna behandling av ljus och färg är framsprungen ur nära studier av såväl Pissaro som Monet.72 66Ramström, (J945) s Ramström, (1945) s Länsmuseet Yästernorrlands konstsamling, affisch. 69Enligt Lena Linneadotter, antikvarie vid Länsmuseet Västemorrland, juni "...Jag hartänktskänka en tidig sak från 1880-talet, en annan något senare och ytterligare en från de närmast förflutna åren, säger konstnären." Citat ur artikel-m, sign., "78-årig mästare med skaparkraften kvar, Carl Johansson i Härnösand efter sommarens arbete i Ramsele", Härn äsandsposten, den 8/ Kultursekreterare Jan Molander, vid Sollefteå kommun, berättar under telefonsamtal den l juli 1998 att Åmells Konsthandel även visat verk av Helmer Osslund, senast Han förtäljer vidare att herr Amell var bördig från Sollefteå och hade sålunda en naturlig anknytning till norrlandsskildrare. n Birgitta Rubin, "Norrländskt skymningsljus", Dagens Nyheter den 23/

19 Gåvan av Elsa Johansson Bildmaterial IGA VAN INGAR dels fotografier av konstnärens privata liv (9 st), dels fotografier av hans produktion (68 st).73 Det första fotot visar den unge konststuderande och hans studievänner grupperade kring läraren Edvard Persens på Gripsholm Det andra fotografiet föreställer Carl Johansson i fyrtioårsåldern. Han sitter i profil. Håret är kammat bakåt, mustaschen formad som en båge och blicken lugn och bestämd. Tredje fotografiet är taget av Carl Johansson i hans atelje, Konstnären sitter koncentrerad framför sina verk. Till vänster om honom står en trälåda med penslar i olika storlekar och kvaliteer. Ovanför trälådan hänger en palett som bär spår av konstnärligt arbete. Till höger om konstnären hänger ett antal målningar med naturrnotiv. Det fjärde fotografiet är taget under en picknick. Ett sällskap på tolv personer är samlade kring ett uppdukat kaffe- och bullkalas i gräset. I en flätad korg, till vänster om sällskapet, finns fler sötsaker att avnjuta. Alla personer bär söndagskläder, för männen gäller finaste hatt och promenadkäppoch för kvinnorna långklänning med passande handskar. Det är vackert väder ochen av männen längst bak i samlingen håller upp ett randigt parasoll mot solens starka strålar. En annan man har fäst en prästkrage i kavajslaget, som en välkomnande hälsning till den efterlängtade sommaren. Carl Johansson sitter i skräddarställning bredvid sin fru och röker pipa. Det femte fotografiet föreställer paret på Sicilien De följande fotografierna är tagna i Carl Johanssons hem på Lidingö. Det är jultid och granen klädd och julbocken framtagen. 76 På bordet står två ljusstakar och en julstjärna. På väggarna hänger Carl Johanssons målningar i täta rader. Hans produktion är ju rik. Det nionde fotografiet visar en stolt och nöjd konstnär i åttioårsåldern. Han sitter på en mörkbetsad trästol och ovanför honom hänger ett litet allmogeskåp med kurbitsmålning. På skåpet står ett svart kors. 77 Carl Johansson är omgiven av sina konstverk. Sammanlagt hänger ungefär trettio alster i rummet. Den andra målningen, längst nerfrån höger, visar ett slättlandskap från Gotland. Målningens namn är Eftersommar, [".. 78 rara. För att underlätta förståelsen för Carl Johanssons konstnärliga utveckling har jag sorterat de fotograferade konstverken under tre stilperioder. Stilindelningen är också ett försök till att skapa en övergripande bild av den del av gåvan som innehåller fotografier av hans konst. Den första perioden infaller således under åren och innehåller ungdomsverk och målningar skapade under studieresor till Frankrike och Italien. Den andra stilperioden ( ) består av snömåleri och studier av byggnader och träd. Den tredje perioden ( ) innehåller slättlandskap från Gotland och kuperade vyer från Ångermanland och 73 Se bilaga I. 74 Fotografiet är beskrivet på s Fotografiet är beskrivet på s Julbocken är placerad på Carl Johanssonsmålning Vinterlandskap, odal. (NMnr: ). n Se fotografiet Konstnären Carl Johansson i sin atelje på Lidingö på s Målningen Eftersommar. Fårö. analyseras på s

20 Medelpad. Det kan dock vara bra att hålla i minnet att hans främsta motivområde såsom norrländska landskap, antingen i vinter- eller sommarskrud, återkommer då och då under alla stilperioder. Likaså studier av träd och byggnader. Den första perioden infaller när Carl Johanssons påbörjar sina studier för Edvard Perseus på Gripsholm 1881 och pågår tills han uppnått ett moget konstnärskap omkring Ungdomsverken är påverkade av Akademiens undervisning, d.v.s. detaljstudier av träd, marker och vattendrag samtidigt som det nationellt sinnade tänkandet är synligt, m.a.o. det svenska landskapet prefereras. I och med att dessa studier kreeras i början av karriären är de en aning trevande och valhänt utförda. Det har naturligtvis att göra med ungdomens tid av sökande och alltför idoga försök att finna rätt linje, färg och känsla på en gång. Trevande är han däremot inte när det gäller motivval. Det är landskapet han vill måla, inte något annat. Carl Johansson återger i främsta hand skogsinteriörer, motiv av flodådror och stilla blänkande sjöar. Till Carl Johanssons första stilperiod räknas också verk tillkomna under studieresor i Frankrike och Italien. Det är nu han lär sig det impressionistiska seendet och låter ljuset få fullt spelrum. I en målning från Italien 1914 återger han ett vitt stenhus på en bergskam indränkt i solljus. Längst vägen upp till huset växer fruktträd som just slagit ut i blom. De vita blommorna består av tusentals färgpunkter som på långt håll kan uppfattas som utsökta pärlor på en bädd av gnistrande diamanter.79 I målningen från Italien kan man se att Carl Johansson använt sigav fläckteknik. Det är emellertid en stor skillnad mellan hans tidiga teknik och hans senare. När han når den tredje stilperioden lägger han vant och snabbt färgfläck till färgfläck. Duken fylls av rytmiska vågor och en pastos yta kan skönjas. I inledningsskedet är konstnären däremot återhållsam. Han vill att fläckarna ska bli perfekt utförda, därför blir resultatet stelare. Under denandra stilperioden ( ), som påbörjas i den första, intensifierar Carl Johansson sitt snömåleri. Det kan ha att göra med att han och Marta bosätter sig i Fränsta utanför Sundsvall. I målningen Vinterlandskap från 1916 kan man se träd spegla sig i en bäck. Dikesrenen är täckt av tunn och lätt snö. I bakgrunden framträder ett par stugor. Allt är lugnt och tyst och en kontemplativ stämning råder. I vattenytan kan betraktaren försjunka i sig själv och låta tankarna vandra fritt. 8o Sex år senare tar Carl Johansson upp ett liknande motiv. Liksom i den tidigare målningen speglar sig också nu träd i vattenytans spänning. Stämningen är densamma. Allt är sig likt. Inget har förändrats/" Till skillnad från Carl Johanssons lugna och blänkande vattenskildringar skapar Prins Eugen vatten med ett mörker. I målningen Det lugna vattnet 82 förnimmer betraktaren en stark känsla av olust. Något liknande inträffar inte vid betraktandet av Carl Johanssons målningar. De är klara och enkla och utstrålar positiva känslor. Familjen kommer under den andra stilperioden att ha stark påverkan på Carl Johanssons konstnärskap. Han finner sin ledsagarinna Marta, de flyttar ihop och får ett barn; Ulf. Konstnären förändrar härmed sin behandling av huset, gården och boden; d.v.s. byggnaden som sådan. Tidigare har byggnaden använts som ett element för att skapa djup i bildrummet, numera övergår den till att bära på ett mer intimt värde. Den blir en symbol för hemmet. Detta kan förklaras, dels genom att Carl Johansson tilldelar byggnaden större yta, dels genom att 7'l Carl Johansson, Landskap, 1914, opd, 54,5x56 cm, (NMnr: b). 10 Carl Johansson, Vinterlandskap, 1916, 79x99 cm, (NMnr:53.527). I I Carl Johansson, Vinterlandskap, 1922, (NMnr: ). Il Prins Eugen, Det lugna vattnet, 1901, opd, 142x178 cm, Nationalmuseum. 14

21 byggnaden flyttas från fond till mellanplan, det sammantaget resulterar i att byggnaden blir mer synlig. Efter flyttningen till Lidingö 1922 fortsätter Carl Johansson att måla vidsträckta böljande landskap med byggnader och träd. Avsaknaden av staffage är uppenbar. Ibland får jag en känsla av att träden spelar människans roll. De är på något vis levande och påtagligt närvarande. Träden är personligheter, en del höga och välväxta, andra vindpinade och avlövade. Trots att målningarna saknar staffage upplevs de som "sällskapliga" och gemytliga. Den tredje stilperioden inleds med att Carl Johansson reser till Gotland 1933 och avslutas vid konstnärens bortgång På Gotland upptäcker Carl Johansson slättlandskapets speciella karaktär, som i konstnärens verk präglas av öppenhet och oändlighet. Det gör även de norrländska skildringarna, fastän att de är så väsensskilda. Berg, dalgångar och skog hindrar inte de norrländskamotiven från att förbli öppna. Det beror på att Carl Johansson är angelägen om att betraktaren lätt ska finna en ingång i verket. Det sker genom stigar, flodfåror eller passager mellan träd. 83 I Visby återupplivar Carl Johansson sitt intresse för studier av ruiner, muraroch valv. Han översätter stenstaden till konkreta former såsom fyrkanter och rektanglar. Det kan tyckas märkligt att hans måleri i vissa partier påminner om kubism. Men det kan ha att göra med stilinfluenser från såväl Picasso som Braque. Det ärocksåunder den sista stilperioden som Carl Johansson regelbundet reser till Ramsele. Påålderns höst upptar hemtrakten, det invanda och kända, alltmer hans tankar på ett naturligt sätt. Av samtliga 17 målningar av norrländska landskap tillkommer nio under åren Det är också nu som han behärskar sin fläckteknik utan tveksamhet. Den karaktäriseras av spontanitet och direkthet. Bilderna fylls dessutom av ett mycket speciellt ljus, som man bara delvis skymtat eller sett spår av tidigare. I målningen Höststämning vid Faxälven möter betraktaren en stilla och blänkande älv omgiven av ett kuperat och delvis skogsklätt landskap. Älven reflekterar solens strålar och övergår till att bli målningens starkaste ljuskälla. I förgrunden avtecknar sig en stor ståtlig björk som sträcker sina grenar mot vattnet. Intill björken längrener mot stranden växer två små buskar. I bakgrunden ser man bergen. De är obebodda och ser mycket inbjudande ut.84 Genomgående är Carl Johansson noggrann med att u~rge varifrån han har hämtat sitt motiv till exempel Klinten, Visby 850ch Faxälven vid Viken. Ofta uppger konstnären under vilken rstid verket tillkommit Höst, Ramsele 87 och Eftersommar, Fårö 88. Tidpunkten för målningens tillblivelse är också av vikt Afton, Fårö 89 och Vinterdag i Medelpad 90. Liksom temperatur och ljusförhållanden Kall septemberdag i Medelpad 910ch Månskenfrån Capri 92 samt Aftonbelysning, Viken, Ramsele 93 Av detta kan man sluta sig till att Carl Johansson anser attdet är betydelsefullt att uppge varifrån motivet är hämtat samt under vilken årstid och tidpunkt det tillkommit. Då och då beskriver Carl Johansson även hurdan stämningen var när han målade. I en titel sträcker han sig så långt att han beskriver molnens rörelse över Il Ett exempel som bekräftar resonemanget är jämförelsen mellan verket Eftersommar, Fårö, 1933, (NMnr: ) och Vinterdag i Medelpad, 1923, (NMnr:I ). 14 Carl Johansson, Höststämning vid Faxälven, 1934, (NMnr: ). Il Carl Johansson, Klinten, Visby, 1933, (NMnr: ). 16 Carl Johansson, Faxälven vid Viken, odal. (NMnr: ). 11Carl Johansson, Höst, Ramsele, 1940, (NMnr: ). II Carl Johansson, Eftersommar, Fåro, 1933, (NMnr: ). 19Carl Johansson, Afton, Får å, 1933, (NMnr: ). 90 Carl Johansson, Vinterdag i Medelpad, 1923, (NMnr: ). 91 Carl Johansson, Kall septemberdag i Medelpad, 1904, opd, 80x110cm, (NMnr:1616). Se bildanalys s Carl Johansson, Månsken från Capri, 1891, (NMnr: ). 9l Carl Johansson, Aftonb elysning. Viken, Ramsele, 1940, (NMnr: ). 15

22 himlavalvet Molnskuggor 94 och väderförhållandet Dimmor i bergen, Nordingrå 95. Carl Johansson förblir dock en realist både i språkbruk och måleri. Han är inte någon romantiker, det märks alltför väl när han formulerar titlar och i hans sätt att återge landskapets prakt. Det är naturens verkliga drag han vill skildra, inte några inre grubblerier inbakade i sten och stubbe. Motiven håller Carl Johansson i små eller medelstora format, kring 50 x 80 cm. Det minsta är 24 x32 cm. Det föreställer ett skogslandskap, förmodligen utfört under ungdomsåren." Det största är 105 x 140 cm, och visar ett norrländskt sceneri från Trots att konstnären föredrar det lilla formatet så upplevs motiven som mycket större. De fortsätter att leva utanför ramen och i betraktarens fantasin. Jag tror att upplevelsen till och med kan intensifieras av det lilla formatet. En kontrastverkan framträder när en liten duk bär på ett landskap som i verkligheten är mycket större. Ett annat sätt att arbeta är att direkt måla på en stor duk. Det gör bland annat Eugene Jansson ( ). Han använder monumentala dukar upp till 150 x250 för att uppnå sina syften. Av måtten att döma är det vidare breddperspektivet som dominerar Carl Johanssons produktion. Endast fem av 68 verk ur donationen är stående; Landskap, Teneriffa, 98 Snöfläcken, 99 Månskenfrån Capri 100 och ett bergslandskap från Medelhavet 101 samt Gata i Visby 102 Samtliga målningar utom det sistnämnda är skapade under ungdomsåren. Artikelmaterial I DONATIONEN INGAR 45 artiklar som är publicerade i främst norrländsk press. 103 Den tidigaste artikeln är daterad 1892 och den senaste De omspänner alltså en tidsperiod på nästan hundra år. De flesta är dock skrivna under åren , då Carl Johansson nått pensionsåldern. Reportrarna signerar sina texter antingen med en förkortning, ett förnamn eller såskriverde under pseudonym. Ett antal artiklar (14 st.) saknar signatur överhuvudtaget. En skribent kallad -k, knuten först till Sundsvalls-Posten och senare till Västernorrlands Allehanda, följer konstnären genom åren. Han beskriver Carl Johanssons konstnärskap vid tre tillfällen, Första gången vid ett besök då Carl Johansson bedriver utomhusstudier en februaridag i Borgsjö, Medelpad. Journalisten blir då betagen av det storvulna landskapet och fascineras av konstnärens lugna och fasta arbetssätt. Han finner likheter mellan motivet och konstnärens personlighet. 104 Vid det andra tillfället skriver journalisten en gratulation på Carl Johanssons 60-årsdag l05 och i det tredje sammanhanget författar han Carl Johanssons nekrolog!". Il Carl Johansson, Molnskuggor, odal. (NMnr: ). l Carl Johansson, Dimmor i bergen, Nordingrå, odal. (ej numrerad). Ii Carl Johansson, Landskap, odat, 24x32 cm, (NMnr:46903). 97 Carl Johansson, Motivfrån Indalsälven, Sil/re, 1902, 105 x 140 cm, (NMnr:2104). 1\Carl Johansson, Landskap, Teneriffa, 1894, (NMnr: ). 99 Carl Johansson, Snöfläcken, 1892, (NMnr: ). 100 Carl Johansson, Månsken från Capri, 1891, (NMnr: ). 101 Carl Johansson, Landskap, odal. (NMnr: c). lt2 Carl Johansson, Gata i Visby, 1933, (NMnr: ). ImSe bilaga k, sign., "Konstnären Carl Johansson", Sundsvalls-Posten, odal. IOl.k, sign., "Carl Johansson 60 år", Sundsvalls-Posten, den 6/ k, sign., "CarlJohansson", Västernorrlands Allehanda, den 26/

23 Det ärinte enbart allmänreportrar som skriver om Carl Johansson. Författaren Ludvig "Lubbe" Nordström belyser Carl Johanssons konstnärskap utifrån ett norrländskt perspektiv och kallar honom för Norrlands store och ouppnådde valörmålare. "Lubbe" Nordström menar vidare att det är ljuset i Carl Johanssons målningar som är hela hemligheten med hans norrlandskonst: "...i tolkningen av det glittrande, genomskinliga, nästan immateriella norrländska ljuset är han den oförliknelige och ouprhunne mästaren...".107 Detta ljus kan man bland annat förnimma i målningen Kall vinterdag. I 8 Konst- och kulturhistoriker Gustaf Nässträm besöker Carl Johanssons retrospektiva utställning i Konstnärshuset 1941 och tar även han intryck av det inneboende ljuset. Han menar, i likhet med "Lubbe" Nordström, att Carl Johanssons måleri bygger på konstnärens sinne för brytningar och känsla för valörer. GustafNäsström skriver att Carl Johansson: "...har skildrat den bleka, disiga vårsolen över ängar och trädungar och låga bondestugor mot den silvriga horisonten med ljusa och lätta valörer och i en raptus av strålande målarglädje".109 De ämnen som behandlas i artiklarna är framför allt Carl Johanssons utställningar, konstnärens bemärkelsedagar och besök i Carl Johanssons atelje. Utställningar som berörs är de som Svenska konstnärernas förening arrangerar 1933, 1936 och De är alla hyllningar till konstnären Carl Johansson som sedermera utses till hedersledamot av föreningen Vidare beskrivs Carl Johanssons samlingsutställning på Lidingö Dessförinnan har Lidingö Tidning gjort en serie ateljebesök hos bofasta Lidingökonstnärer, däribland Carl Johansson. Utställningar i Norrland, såsom den i Härnösand 1938 och i Sundsvall 1939 omskrivs också i ett antal artiklar. Bemärkelsedagar som uppmärksammas är när Carl Johansson fyller 50, respektive 60, 70 och 80 år. Ateljebesöken innehåller beskrivningar av konstnären och hans verk samt den miljö han lever i. Av journalisternas receptiva förmåga att döma, då det gäller Carl Johanssons personliga utstrålning, så trycker de med emfas på dennes ungdomliga utstrålnin~ och vigör. De skriver bland annat att Carl Johansson har: "skaparkraften kvar",1 o"har inte tid att bli gammal"iii och är på sommaren alltid på vandring iden norrländska vildmarken'<. Bilden som utmålas av Carl Johansson är med några få undantag positiv liksom den av hans konst. Mer än hälftenav artiklarna ur gåvan är ~ublicerade i norrländska tidningar. I 13 Knappt 25 % är publicerade i rikstäckande tidningar 1 4 och resterande 25 % i övriga tidningari 15 Sundsvalls-Posten publicerar flest artiklar (6 st.), därefter följer Härnösandsposten, SundsvalIs Tidning och Svenska Dagbladet med vardera fyra artiklar. Slutsatsen av detta är att de norrländska journalisterna verkar vara mest angelägna om att hålla sig underrättade om vad Carl Johanssons skapar och företar sig i livet. Det kan å andra sidan vara så enkelt att den som en gång klippt ur artiklarna hade större tillgång till de norrländska tidningarna än de rikstäckande. Vem som samlat artiklarna kan man bara gissa sig till. Jag tror att det antingen 107 Ludvig Nordström, "Carl Johansson", Sundsvalls-Posten, odat. 103 Se bildanalys " Kall vinterdag" s GustafNäsström, " En lyriker av gamla stammen. Carl Johanssons vernissage i Konstnärshuset", Stockh olms Tidningen, den 23/ m, sign.,"78-årig mästare med skaparkraften kvar. Carl Johansson i Härnösand efter sommarens arbete i Ramsele", Häm äsandsposten, den 8/ III Bill, sign., "Jag har inte tid att bli gammal' Carl Johansson jubilerar", Nord-Sverige, den 8/ I1 lbid. III Norrländska tidningar; Härn ösandsposten, Nord-Sverige, Sundsvalls-Posten, Sundsvalls Tidning, Västernorrlands Allehanda. 114 Rikstäckande tidningar; Aftonbladet, Dagens Nyheter, Nya Dagligt Allehanda (numera Expressen), Svenska Dagbladet. III Övriga tidningar; Göteborgs Morgonpost, Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, Lidingö Tidning, Socialdemokraten, Stockholmstidningen, Sydsvenska Dagbladet. 17

24 var konstnären själv eller så hans son Ulf. Troligtvis Carl Johansson, eftersom en del är publicerade under 18DD-talet, då Ulf ännu inte var född. Värt att notera är att det finns fler artiklar om Carl Johansson än de 45 som ingår i gåvan. Bland annat en recension av Karl Asplund som behandlar Carl Johanssons första separata utställning Artiklarna är formulerade på en enkel och direkt svenska för en bred målgrupp. Stundom möts man avbriljanta tolkningar, som i nedanstående exempel då skribenten ger en övergripande beskrivning av Carl Johanssons måleri. Tyvärr är artikeln inte daterad, men jag antar att den är publicerad i slutet av 18DD-talet, beroende på den gamla stavningen: "Han målar gerna hösten och återgifver ibland, fl la Corot, nästan dimmlikt lätt de aflöfvade trädens fina qvistverk och landskapets vaporösa ton; han målar stilla krusigt vatten med reflexer af de lätta ljusa skyamepå himmlen; han målar vyer från Stockholms väna omgifningar och från franska nejder, eller han målar rena vinters~cken- allt med samma nästan hvita dager och med samma ljusa sediment som färg".11 Skissmaterial IGA VAN INGAR tre skissböcker med teckningar från åren 1887 till Samtliga skissböcker är väl använda och bär spår av att ha blivit burna genom skog och mark. Det är alltså friluftsstudier, främst i Norrland och Stockholm, som Carl Johansson bedrivit. Ofta är motiven skildrade med väl vässad blyertspenna eftersom att tunna och skarpa streck framträder på papperets yta. Ett stildrag som väger tyngre än andra är att skisserna, i likhet med Carl Johanssons målningar, utstrålar ett inneboende lugn och en påtaglig rofylldhet. Skisserna är förmodligen också s.k. förberedande studier och i dem tränar han sig på att uttrycka landskapets olika skiftningar och innehåll. Jag har dock inte funnit någon skiss som kan ses som underlag för en olja. De skiljer sig alltför starkt motivmässigt från varandra. Den första skissboken är daterad juni 1887 och till någon gång in på år Den är 7 x 12 cm och innehåller 49 teckningar i blyerts. Den domineras av skisser av träd, gränder och människor i olika aktiviteter. I trädstudierna koncentrerar sig Carl Johansson på att teckna endast ettträd åt gången. Han låter dessutom trädet uppta en hel sida och lämnar följaktligen bakgrunden orörd. Konstnären föredrar dessutom att avbilda det avlövade trädet framför det i sommarskrud. Tallar, granar och andra barrträd finner ingen plats i skissboken. Carl Johansson tecknar summariskt och blir aldrig petig i sina trädskisser. Ska han återge en björkstam ger han betraktaren endast aningar om till exempel näverns karaktäristiska mönstring. Han fokuserar sig inte på detaljer. Likadant är det när han ska teckna bladverk. Carl Johansson lägger kraft på att återge siluetten av flera löv, istället för att skildra de fina linjerna i ett enda blad. Det är massan och volymen han är ute efter, inte de fina detaljerna. Förutom trädstudier avbildar Carl Johansson också småstadens idyll. I den första skissboken finns ettmotiv aven gränd från Östanbäcken i Härnösand. En grusväg slingrar sig genom en tät småstadsbebyggelse. Kåkarna på vardera sida om vägen är byggda i trä och står på robust stengrund. Trädgårdarna är omgärdade med höga staket av plank. En del hyresgäster har 116 Karl Asplund, "Utställningsrond", Svenska Dagbladet, den 27/ Rm, sign., utanrubrik, Nya Dagligt Allehanda, den 14/3 u.å. IIISe bilaga Den första skissboken, (NMnr:99/1992). 18

25 planterat växter och träd, för björkkronor sticker upp ovan staketen. I denna teckning betonar Carl Johanssons de diagonala linjerna som finns i hustak och staket. Därmed tydliggörs perspektivet och den inneboende rörelsen mot bildens mittpunkt. Carl Johansson målar sällan människor. Det är landskapet som intresserar honom. Men i den första skissboken finns faktiskt några utkast av just damer och herrar sysselsatta med diverse aktiviteter. Kvinnorna, klädda i långklänningar, spelar krocket, promenerar med parasoll i hand ellersitter på parkbänken och samtalar medan de broderar. Herrarna spelar antingen fiol, vandrar längst en väg eller sitter och metar. Frapperande är att Carl Johansson då och då återger personer bakifrån, antingen med fokus på nacken eller så ryggtavlan. Dessa motiv är avbildningar av såväl vuxna som av barn. När Carl Johansson emellertid försöker sig på att teckna ansikten, blir det hela valhänt och faktiskt mindre bra. Carl Johansson inser sin begränsning och lämnar det området. Något som man vidare får beteckna som kuriosa är hans skickliga skisser av skator, hönor och kycklingar. De får alla liv genom Carl Johanssons nabba blyertsstreck. Den andra skissboken innehåller 29 teckningar daterade september april Den är 17,7x 24,2 cm och domineras liksom den förra av teckningar i blyerts. Motiven är dels norrländska landskap (23 st.), dels stockholmska vyer (3 st.). De är skissade direkt i naturen och ibland har Carl Johansson tryckt ihop tre teckningar på ett enda blad för att spara på papper. På en skiss som föreställer ett landskap med nipor har den lokale kännaren Gunnar Mehlin, tidigare ordförande för Lidens hembygdsförenin~, kunnat identifiera Rösåsberget i Sättna, en liten by mil från Sundsvall inåt landety I en annan skiss, som framträder mycket skarpt i jämförelse med övriga, har Carl Johansson tecknat en pampig sekelskiftesvilla itysk riddarromantik. Betraktaren möts aven rymlig terass med fantasieggande snickerier och utsökta dekorationer. Fönstren är höga och spröjsade och påtaket har ägaren placerat ett kors av järn. I nästa skiss kan betraktaren följa älvens väg genom ett område med nipor i Indalen. På strandkanten, i kontaktytan mellan land och vatten, framträder en skarp kontur som för tanken till formen hos bokstaven s. Den böljande s-formen tillför en effektfull rörelse i kompositionen och blir till en extra stimuli för ögat. I samma skiss finner man också prov på dubblering av motiv. Det nya greppet innebär att Carl Johansson arbetar med spegelbilder. Han tecknar först av landskapet, sedan gör han samma procedur ännu en gång. Därefter placerar han skisserna sida vid sida så att de speglar varandra. I den andra skissboken kan man finna Carl Johanssons första försök till indelning av bildrummet genom det gyllene snittet. 122 I skissen möter betraktaren träd vid en spegelblank sjö.i den högra delen av bildrummet har konstnären resolut dragit ett blyertsstreck från den övre kanten av pappersarket till den nedre. Linjen följer det gyllene snittet. Bland stockholmsrnotiven återfinns en studie av ett fiskeläge, som rent tekniskt innehåller intressanta problemställningar. I bakgrunden tornar ett antal fiskestugor upp och i mellangrunden återges en man som ror en båt. I förgrunden ligger en fiskebåt uppdragen på stranden. Det som är väckande i denna skiss är konstnärens sätt att föra ihop stugorna så att de liknar grupperav fyrkanter och rektanglar. De övergår från att vara enbart byggnader till att även kunna ses som fasta grundformer. 120 Den andra skissboken,(nmnr:l O1/1992). 121Gunnar Mehlin identifierar Rösåsberget, per telefon den 28 september Det gyllene snittet är en delning aven linje i sådana delar, att hela linjen förhåller sig till den större delen som denna till den mindre. 19

26 Ibåde denfårsta och den andra skissboken tecknar Carl Johansson med blyerts. I den tredje övergår han till svartkrita och uppnår därmed ett kraftfullare och mer summariskt uttryck. Carl Johansson utnyttjar, i de två första böckerna, hela gråskalan; från djupaste asfalt till ljusaste silver. Han arbetar med två kontrasterande metoder; dels låter han grått, vitt och svart mötas så att skiftande klanger uppstår i bilden, dels gnuggar han ut blyertsen med fingret så att dimmiga eller skimrande fålt uppträder. I det förstnämnda fallet strävar han efter att skapa konstraster och i det följande vill han uppluckra konturer så att blyertspigmenten kan spridas rikligare över pappersytan. Den tredje skissboken, som är den största 29 x 19,5 cm, innehåller 34 teckningar i svartkrita. Skissboken är inte daterad, men det är sannolikt att Carl Johansson fortsätter med denna när de andra blivit fyllda. 123 Det tyder hans trädstudier på som blivit alltmer avancerade efter den kunskap han inhämtat under tidigare studier. Han utvecklar sina motiv dels genom att inte längre "bara" skissa ett träd, utan istället träd i grupp. 124 Dels lägger han in bakgrunden som stöd får andra element i bildrummet. I den tredje skissboken finns tre landskap som belägger detta. Det fårsta exemplet visar träd som speglar sig i en bäck. 125 Det andra, träd som speglar sig i ensjö. I ett tredje exemplet, som dessutom innehåller utrymme får betraktaren att själv finna enväg in i bildrummet, finns en flodåder som slingrar sig mellan lövträd. Flodådern är också öppningen in i verket. Ett motiv som jag tidigare har berört är mannen som går på en väg. 126 I den tredje skissboken finns fyra variationer av detta tema. Den fårsta skissen visar en man som går över en bro. Den andra enman som går i riktning mot staden. Den tredje en man som promenerar genom ett björklandskap i riktning mot ett antal stugor. Och slutligen i den fjärde skissen en man som promenerar, men som till skillnad från den förra skissen möts aven stuga istället för flera. Det är alltid intressant att finna personer i Carl Johanssons verk, eftersom de annars är folktomma. Itredje skissboken återfinns dessutom ett självporträtt av Carl Johansson i profil. Pipan hänger i mungipan och på näsroten sitter små runda glasögon. Han bär som alltid proper kavaj med matchande fluga. Teckningen framhåller hans mest karaktäristiska drag, det förnäma och det målmedvetna. En av desista teckningarna i tredje skissboken visar ett sceneri från Norrland. En bäck leder betraktaren genom ett odlingslandskap. Till höger finns en knuttimrad lada. Till vänster ett åkerfält eller en äng. Det som tydligt framträder är konstnärens strävan efter harmoni och balans. Vertikala och horisontala linjer korsar varandra och löser obönhörligen upp alla eventuella oroligheter. I mötet mellan det liggande och det stående uppstår jämnvikt och fasthet. Faktorer som kan kreera och frammana tankar som berör de eviga värdena. Det som består närannat förändras. Det som finns oavsett vad. 123 Den tredje skissboken, (NMnr:98/1992) andra skissboken förekommer några skisser av träd i grupp. III Se s. 14. Il6Se s. II. 20

27 Bildanalys Kall vinterdag DET ÄREN kall vinterdag i Norrland. Snön ligger tung över skog och mark. På toppen aven snöklädd nipa kan man skåda över en frusen flodåder. På andra sidan finns ett antal röda allmogegårdar och bakom dem två berg. Det ena kalt och kargt, det andra skogsklätt. Ovanför landskapet framträder en vidunderlig himmel, som närmast kan liknas med ett skimrande stoff isiden. Allmogegårdarna i mellanplanet är bebodda och ur en skorsten stiger röken vit. Ingen människa, inte heller något djur är ute på gårdsplanen. Kylan är alltför sträng. Till vänster om gårdarna finns en stor och yvig gran. En sådan som man förknippar med julen och som är kapad föratt kläs i röda kulor och änglahår. Granen är dessutom den enda gröna targaccenten i ett landskap som annars domineras av vitt och blått. I förgrunden, på toppen av den snöklädda nipan, finns vidare två snöhögar. Mellan dem har ett turkost skuggparti bildats. Just där finns ingången till verket. Vid det gyllene snittet. Från det turkosa skuggpartiet leds betraktaren in i bildrummet. Ögat följer en osynlig vertikal linje som är kantad av tre hus på rad. Linjen upplöses sedan i ett läge mellan bergen, i horisonten. Ljuset som strömmar in från vänster återger skiftningar i den kala bergväggen. Klippor och skrev, in- och utbuktningar framträder i det direkta ljuset. Fårorna som bildats av det hårda klimatet liknar ådror i en gammal mans hand. Det kala berget korrelerar därefter med den yviga granen på motsvarande sida. De samspelar och skapar balans och jämnvikt i bildrummet. Förgrunden som består av snö är målad med långa, säkra penseldrag. Himlavalvet är målat i fläckteknik. Rosa, blå, vita, djupblå fläckar snabbt lagda intill varandra. Sammantaget skapas en glittrande yta att hänföras av. Det blå ljuset genomsyrar allt. Det är kraftfullt, klart och friskt. Andligt, väckande och rent. Det är ett norrländskt ljus ett nordiskt ljus. Det nordiska ljuset har blivit känt, bland annat genom vandringsutställningar som "Northem light" ( ) och " I880-talet i nordiskt måleri" ( ). Tillhörande utställningskataloger och andra publikationer har ökat spridningen av kunskap och därmed benägenheten att utforska begreppet. De konstnärer som man framför allt förknippar med det nordiska ljuset är kanhända de danska Skagenrnålama. Vem känner inte till målningen av de två eleganta damerna som vandrar längst stranden en afton. De verkar tillhöra det ofistikerade blå ljuset, i sina långa spetsklänningar, onåbara men ack så tilldragande. Tyvärr har motivet blivit en aning slitet. Det har använts till både glasunderlägg, tryck på T-shirt samt vykort och brevpapper. Trots detta bär målningen fortfarande på en obändig romantisk utstrålning. 127 Troligen är det så att konstnärerna, som varit i Frankrike och sedan kommit hem omsätter det varma, gula ljuset från södern till våra breddgraders kallare ljusförhållanden. Det gula övergår i blått. Carl Johansson fortsätter på samma väg men går ett teg längre när han med förkärlek använder sig av violetta toner. Den blå finns dock alltid närvarande. 1!1 Peder Severin Kröyer, Sommarkväll vid Skagen Sönderstrand. 21

28 Carl Johansson, Kall vinterdag, 1900, opd, 92x85,5 cm, Länsmuseet Yästernorrland. Foto: Björn Grankvist. 22

29 Den blåfärgen kan bära på många differenta värden. För Carl Johansson tror jag att det förhåller sig så, att han målar i blått för att han tycker om det. Hans favoritmotiv innehåller dessutom element i den tonen, antingen skimrande snö, vattendrag eller himmel. Karl Nordström är i likhet med Carl Johansson också intresserad av den blå kulörens påverkan på betraktaren. I Karl Nordströms målning Vinterafton vid Roslagstulllåter han färgen bära ett känsloladdat drama. I ett litet stenhus i Roslagstull har natten trängt sig på. Det lyser från två fönster och någon kan inte sova trots att timmen är sen. Utanför råder bitande kyla. Det är frost i grenarna och himlen li~ger som en blå kupa över huset. Det är stilla men ändå förebådas något under ytan.12 Till skillnad från Carl Johanssons stärnningsbärande kulör och Karl Nordströmspsykiskt laddade blå färg finns det vidare i Eugene Janssons blåa ton något fördolt. Under Eugene Janssons första stilperiod skapar han ett antal panoramor av Stockholm i kvällsljus där den blå färgen är ytterst påtaglig. Jag tror att den kan symbolisera det förträngdas färg. I den mörka natten kan det som är avvikande döljas, samtidigt som det kan levas ut på s.k. förbjudna platser. När Eugene Jansson går ur den blå perioden börjar han måla studier av nakna ynglingår i dagsljus (i badhus). Han lämnar sina Nocturne-målningar bakom I sigför att gå vidare. Det är också intressant att observera att Eugene Janssons penselföring så starkt skiljer sig från Carl Johanssons. Eugene Jansson har en tillbakahållen och närmast frustrerad skrift. Den liknar på nära håll två linjer lagda på varandra så att täta x utkristalliseras. Carl Johanssons penselföring liknar fläckar snabbt lagda intill varandra. Gemensamt för dem båda är att de håller fast vid sin särpräglade skrift livet igenom. 129 Fascinationen för det blå och violetta innebär i förlängningen att Carl Johansson underhåller sitt intresse för det ljusspektrum, som uppstår när ljus möter olika ytor och färg framträder. I Kall vinterdag flödar ljuset in från vänster och är vitast vid horisonten och mörknar därefter. Carl Johanssons förmåga att framställa valörskiftningar på himlen gör att vi rar en känsla av alt den välver sig över oss. Himlen korrelerar sedan med snömassan i dalgången, som i sig också är djup och välvd. De stora hela ytorna - snö och himmel - står i förbindelse med varandra samtidigt som de är separerade. I och med detta intensifieras bildens spännvidd både uppåt, nedåt och framåt. I bildrummet öppnas en oval upplevelsesfär. Snömassan i dalgången bildar en sammanhängande yta, som upptar cirka en tredjedel av bildrummet. Den är enfärgad och fri från inkorporerade element såsom träd och byggnader, varför den upplevs som rogivande och stilla. Spännande är att snön, som är ett material med volym, i Carl Johanssons målning övergår till att bli en negativ och tom yta. "Den tomma ytan" kan därefter utgöra språngbräda till det bortomliggande, till det oändliga, outforskade och tidlösa... Gustaf Fjaestad ( ) också han en snörnålare av rang, målar till skillnad från Carl Johansson snö som utstrålar positiv volym. Den ligger bullig på marken och liknar tjocka dunbolster. Carl Johanssons snö är kall och kylig, medan GustafFjaestads paradoxalt värmer! Kanske har det att göra med att Gustaf Fjaestad är påverkad av jugendstilens dekorativt behagfulla linjeföring. Gustaf Fjaestad är vidare medlem i ett teosofiskt samfund i Arvika. Han är mystiker och sökare. Konsthistoriker Hans-Olof Boström skriver mot bakgrund av detta i katalogen Gustafoch Maja Fjaestad ett konstnärspar att han tror att snön för Gustaf Fjaestad symboliserade det rena och sanna Karl Nordström, Vinteraft on vid Roslagstull, , Göteborgs konstmuseum. 129 Lollo Fogelström, m.fl., red., Eugene Jansson, utställningskatalog nr 438 för Liljevalchs konsthall (Borås 1998). 130 Per-Inge Fridlund, red., Gustafoch Maja Fjaestad ett konstnärspar, utställningskatalog för Rackstadmuseet (Arvika 1998). 23

30 Nu när vi är inne på snömåleri kan det kan vara lämpligt att göra ännu en jämförelse mellan Carl Johansson och GustafFjaestad. Den sistnämnde målar ofta spår av skridskoåkare i sina alster. Spåri is och snö är överhuvudtaget vanligt förekommande hos båda konstnärerna. Carl Johansson låter till exempel skidåkare lämna parallella stråk i snön. 131 En stor skillnad dem emellan är dock att det finns en nationalromantisk stämning i Gustaf Fjaestads målningar. Han skildrar sagolandskap i vilka det inte skulle te sig underligt, utan faktiskt fullt normalt, omen älvaeller ett troll plötsligt skulle dyka upp. De är laddade med något förunderligt, mystiskt och obesvarat. Någon sagoatmosfår att tala om finns inte i Carl Johanssons verk. Han ärheller inte ute efter att skildra något sådant. Ytterligare ett faktum som skiljer dem åt är att man i GustafFjaestads skildringar tydligt känner att någon varit där. Indirekt finns en tid, något har inträffat och något mer kan ske. Carl Johanssons landskap upplevs snarare som stillastående, inte på ett negativt sätt utan mer som om allt vore för evigt. Outplånligt i tid och rum. Kall septemberdag i Medelpad DET ÄR I början av september och en kall vind har just dragit över Medelpads inre. På en snötäckt slänt vid en frusen flodåder ligger en röd allmogegård. På taket har det bildats en huva i vitt och från fönstren strömmar ljus. Till vänster om gården, några tiotal meter framför den, står tre gröna tallar. De har långa slanka stammar och samlad krona. På något vis förknippar man dem med sommarens avlägsna grönska och värme. Bakom gården framträder en bergskedja, delvis täckt av snö och skog. På avstånd övergår den till att bli en symfoni i violetta toner. I förgrunden finns en brygga som är täckt av tunn pudersnö. Kring bryggan har isen smält och bildat en strimma öppet vatten. Ytan skiftar i oliv- och ärtgrönt. Varifrån vattnet får sin gröna klang är svårt att se. För på stranden finns endast ett torrt och fnöskigt buskage. De enda gröna fårgaccenterna i bilden utgörs av tallarna. Kanske har konstnären för att förstärka denna kulör och på samma gång fördjupa perspektivet, låtit spegelbilden av tallarna hamna i vattenytan istället för på den vita snön (där den skulle ha upplevts som gråblå).132 Carl Johansson föredrar de motiv som finns omkring honom och hans hem. Det tyder hans många skildringar av omgivningarna kring Fränsta och senare motiv från Lidingö på. Utomhusstudierna börjar med att konstnären gör ett utsnitt ur naturen som passar hans sinne för balans och harmoni. Han väljer motiv som innehåller betydelsebärande detaljer; träd och buskar, vattendrag och byggnader. Element som kan förtydliga ett visst linjespel - horisontellt, vertikalt och diagonalt. Saknas något element lägger Carl Johansson till det han behöver. Det kan vara en extra byggnad eller så en träddunge, som ytterligare kan tydliggöra och stärka uppbyggnaden av bilden. Det är dessutom mycket troligt att Carl Johansson även utesluter vissa element för att stärka kompositionen. III Exempel på verk som innehåller skidspår i snö av Carl Johansson; Vinterdag i Medelpad, 1923, (NMnr: ). Vinterafton. Ångermanland, 1928, (NMnr: ). IIIEn märklig titel med tanke på motivet. Sällan upplever man heltäckande snö och is direkt efter sommarmånaden augusti. 24

31 Carl Johansson, Kall septemberdag i Medelpad, 1904, opd, 80x110 cm, Nationalmuseum. Foto: Nationalmuseum. 25

32 Carl Johanssons vattendrag är för det mesta blanka och stilla, bara i ett fåtal målningar kan man skönja krusningar på ytan. Pelle Molin ( ) däremot, mest känd som författare, fastän det är konstnär han vill bli kallad, målar vilda forsar och okuvliga vattendrag. 133 I ett verk från Åkvisslan, Angermanland, kan man se vattenånga stiga och bilda tunn dimma över skummande virvlar. Stockar och överblivet bröte har följt strömmen och fastnat bland stora strandstenar. Trä och kala klippor doftar sött och friskt i skymningen. En guldskimrande slö~a har lagt sig över forsen. 134 Något liknande går inte att säga om Carl Johanssons vattendrag. I 5 Idem råderdet stora lugnet. Troligen träffar de aldrig varandra, eftersom Carl Johansson lämnar Ådalen redan som barn och återvänder när Pelle Molin redan gått ur tiden. Det är ändock befogat att jämföra dem båda, dels tillhör de samma generation, endast ett år skiljer dem åt, dels söker de sig till samma motivområde; d.v.s. det norrländska landskapet. Carl Johansson målar Kall septemberdag i Medelpad år Då har han lämnat huvudstaden för den lilla byn Fränsta. Han söker sig tillbaka till sin hembygd, liksom många andra konstnärer vid den tiden. De nya tankarna som florerar, framsprungna ur Konstnärsförbundets innersta krets, syftar till att omvärdera och hylla det nationella och i förlängningen närmast glorifiera det provinsiella. Konstnärerna uppmanas till att återvända till sitt ursprung för att finna det"sanna" uttrycket och det natumära livet. Till exempel så uppför Gustaf Fjaestad tillsammans med makan Maja en konstnärskoloni vid Racken i Arvika. Anders Zorn bildar hem med Emma i Mora, numera ett välbesökt konst- och textilmuseum. Och Carl Larsson skapar med hustrun och tillika konstnärinnan Karin ett fantasifullt och väl genomtänkt hem, Lilla Hyttnäs i Sundborn, som så småningom rar genklang i stilkänsliga tidningar som the Studio. Allt detta sker under mitten av 1890-talet. Tron pådet nationella och i synnerhet det provinsiella genomsyrar konsten, men också litteraturen och musiken kring sekelskiftet. Ett kontinuerligt och ömsesidigt utbyte av tankar och reflexioner sker mellan aktiva inom de olika konstarterna. Verner von Heidenstam ( ) uppmanar konstnärerna att hämta motiv vid den egna gärdesgården: "Jag längtar hem. Jag längtar vart jag går - men ej till människor! Jag längtar marken, jag längtar stenarna där bamjag lekt.,,136 August Strindberg ( ), även han präglad av det nationalromantiskt färgade framtidsvisionerna, manar med eftertryck de unga att: "...lära sig att måla fosterländskt".137 Inom den klassiska musiken växer liknande tankegångar fram. Wilhelm Peterson-Berger ( ), en av den svenska nationalromantikens främsta företrädare, komponerar stämningsfulla musikstycken. Hans serie "Svensk lyrik", skapad mellan åren , är tillkommen till texter av Heidenstam. Den något yngre Hugo Alfven ( ) anknyter till svensk folkton och tonsätter "Midsommarvaka" (1904) och "Från Havsbandet" (1918). Det sistnämnda verket är en lyrisk komposition som för tanken till naturens skiftningar, men också dess regelbundna växlingar. Ett utmärkande stildrag i Carl Johanssons målningar är indelningen av bildrummet i tre skikt; förgrund, mellanplan och bakgrund. Indelningen erbjuder konstnären en väl balanserad yta, som han därefter kan aktivera med element såsom träd, hus och andra detaljer. Spänning framträder då konstnären låter exempelvis horisontlinjen brytas med vertikala inkomponenter. Il! Pelle Molin slår igenom med Ådalens poesi, förord av Gustaf af Geierstam. Några av hans målningar finns att se i PelleMolin - målaren, människan och myten, red. Helena Fällman, utställningskatalog nr:7 för Länsmuseet Yästernorrland (Härnösand 1996). 134 Pelle Molin, Afton vid Åkvisslan, 1891, opd, 30x47 cm. I I Säg någon regel som inte har ett undantag. I gåvan finns en skildring aven fors, ett ungdomsverk, av Carl Johansson, Landskap, 1889, (NMnr:35396). 136 Verner von Heidenstam, Vallfart och vandringsår (Stockholm 1888) s ll1strörnbom, (1965) s

33 Konstnären kan förhöja laddningen genom att föra in diagonaler. Betraktaren upplever nämligen uppåtgående alternativt nedåtgående linjer som pågående rörelser. I målningen Kall septemberdag i Medelpad kan man följa en diagonal linje som i bilden består av snöplankan i f6rgrunden. Den leder vidare till en s-form som egentligen utgörs av den snötäckta strandremsan. S-formen ger betraktaren en möjlig väg till målningens huvudattraktion; Det röda huset. Kompositionen i Carl Johanssons målning är som skelettet för människan. Den bär upp och håller ihopalla delar. Utan den i förväg uträknade indelningen skulle bilden förlora sin utstrålning. Jag har varit inne på det tidigare och tar upp det igen. Horisontlinjens betydelse som särskiljande linje och vilande verkan för ögat. Den delar upp bilden i ett närrum och ett fjärrum. Om fjärrummet är målat utan inkorporerade element uppstår en speciell känsla av evighet, något man kan förnimma i Carl Johanssons alster. I målningen Kall septemberdag i Medelpad är närrurnrnet beskrivet i enkla och stora drag, utan petiga detaljstudier av varken snökristaller eller vattenblänk. Det är heller inte konstnärens avsikt. Han låter konturerna lösas upp och når på så sätt ett mer sammanfattande och utjämnande måleri. Eftersommar, Fårö DET ÄR SENSOMMAR på Fårö och den skira grönskan har övergått i moget grönt. På en plats inte långt från havet kan man se gyllengul slätt möta mörkblått hav. Ovanför landskapet höjer sig en djupblå himmel. På himlen seglar några ulliga cumulusmoln långsamt förbi. De bildar grå skuggpartier på marken. I mitten av målningen finns två stora träd, som har en gemensam och samlad krona. Några meter framför träden, på stranden, ligger ett antal fiskebåtar uppdragna. I vänster bildrurn står en liten vit väderkvarn och intill den finns en träddunge. På motsvarande sidan finns en liknande dunge. De korrelerar och lyfter upp motivet, och skapar stabilitet och jämvikt i bilden. Landskapet, som är återgivet i breddperspektiv, är indelat i två fålt; himmel och mark. Dessa är separerade genom en vågrät linje, horisonten. Som motvikt till det liggande ter sig de två träden med samlad krona. De bildar en lodrät linje. Balansen i bildrummet bryts av de inskjutande diagonalerna, som utgörs av stenmur eller gärdsgård. I vänster bildkant påbörjas en gärsgård som för betraktaren till mellanplanet. Därefter tar en stenmur vid som leder betraktaren tillbaka till vänster bildkant. Ett sicksackmönster utkristalliseras. Med lite fantasi kan det liknas vid en handvävd trasmatta i svenska färger, gult och blått sammanfört med en gnista grönt. Carl Johansson är fascinerad av åkerfåltets skiftningar. Han utför ännu en till målning på Gotland på samma tema, Sommarlandskap/38(1933). ldet främre partiet i målningen Eftersommar, Fårö kan man urskilja ett antal vinröda blommor med runda blad. Det är inte möjligt att avgöra vilken sort det är eftersom blommorna är så summariskt utförda. Penseln har legat i en hand som snabbt och utan tvekan vetat vad den gjort, numera med en väl utvecklad teknik. När man så förflyttar ögat till ili e arl Johansson, Sommarlandskap, 1933, (NMnr: ). 27

34 Carl Johansson, Eftersommar, Fårö, 1933, opd, 44x70 cm, Konstakademien. Foto: Konstakademien. 28

35 mellanplanet vidgas vyn och landskapet framträder i panorama. Ett hissnande perspektiv uppenbaras. Några träd hindrar dock betraktaren från att genast sugas in i bilddjupets centrum. Carl Johanssons intresse för att avbilda landskap i panorama kan delvis ha sin grund i påverkan av japanska träsnitt. De uppmärksammas redan under slutet av 1800-talet, till exempel genom utställning i Stockholm Då visades verk av Hokusai och Utamaro. Gemensamt för de japanska konstnärerna är att de framställer vidsträckta landskap, konturskarpa och målade med dekorativ linjeföring. Uttrycket är stämningsladdat liksom det hos sekelskifteskonstnärerna. Det kan dock tyckas märkligt att Carl Johansson, fyrtio år efter ande japanskaträsnitten slagit igenom, fortfarande håller fast vid gamla målarprinciper. Men justdet är det unika med hela Carl Johanssons konstnärskap - hans trogna förhållningssätt till det han lärt i unga år. r Himlen är betydelsefull i Carl Johanssons målning Eftersommar, Fårö 'dels för att den upptar en stor yta, dels för att de inkorporerade molnen utgör ljusbärande element. Ljuset från molnen möter sedan det gula i sädesfåltet. Spelet mellan himmel och mark påminner något omdet som finns i Kall vinterdag. Skillnaden är dock att det i sistnämnda målningen inte handlar om slättmark utan om snömassa. Effekten blir dock densamma, en oval upplevelsesfår kreeras. Ett transcendent rum öppnar sig för befriande tankar. För att återgå till molnen så kan det vara lämpligt att se hur andra konstnärer hanterar uppgiften. Till skillnad från Carl Johansson uttrycker Prins Eugen kroppsliga och "fylliga" moln. I verket Molnet 139 framträder en vit volym i skarpa konturer. Carl Johanssons moln är däremot långsmala och utgörs av parallella lager av "rullar" på himlen. Från Prins Eugens kroppsliga moln kommer vi osökt in på Karl Nordströms känslobärande formationer. Hans moln är laddade med psykiska energier. I verket Ovädersmoln 140sprids molnstrimmor över himlavalvet som i ett spänningsutiösande tillstånd. Inbunden aggression och rädsla hittar ut. Det uppdämda släpps fram. Det gränslösa tar vid. Vid strandremsan, till vänster om träden i mitten, står en liten väderkvarn. Det är den enda vita färgaccenten förutom molnen på himlen. Carl Johansson målar ofta väderkvarnar i sina verk. I Eftersommar, Fårö finns den med liksom i Vår, Lidingö141. En orsak till att Carl Johansson målar väderkvarnar är att de utgör en central plats i livet för människan kring sekelskiftet. De flesta är bönder och åker varje höst till kvarnen för att mala säd. Vete, kom ochhavre skall sålunda räcka till foder och bröd under den kalla årstiden. Besöket hos kvarnägaren ger också tillfålle till utbyte av information om vad som försiggår i bygden och om vad var och en gör. Väderkvarnen kommer alltså att betyda en hel del ur ett mänskligt och socialt perspektiv, varför den också tilldelas en given plats i konstverk. En annan orsak är att väderkvarnen rent kompositionsmässigt kan förstärka lodräta linjer. Dessutom tillför den, i likhet med element som bodar och gårdar, känslan av att det finns människor i närheten. Med införkärlek för väderkvarnar utsmyckar han även klockstapeln i Ramsele som en väderkvarn, Vintermotiv, Ramsele 142 Vid dungen, till höger i bildrummet, står ett ensamt och knotigt träd. Det har blivit böjt av hårdahavsvindar och salt regn. Troligen är det en tall eftersom stammen är lång och barkbrun ochkronan samlad och rund. I mitten av bildrummet står de två träden med en gemensam IJ9 Prins Eugen, Molnet, opd, 1896, Göteborgs konstmuseum. IlIIKar1Nordström, Ovädersmoln, 1893, Nationalmuseum. III Carl Johansson, Vår, Lidingö, 1927, (NMnr:3182). 112 Carl Johansson, Vintermotiv, Rams ele, 1927, (NMnr: ). 29

36 krona,nedanför dem har en triangulär skugga bildats. Jag tror att den kommer från molnen, forliknande skuggfålt finns även på andra platser i målningen. Som jag tidigare nämnt ger träden i mitten en fast punkt för betraktaren och ett utgångsläge för nästa steg i utforskandet av bildrummets hemligheter. Carl Johanssons fascination för träd, skuggor, himmel och hav är fö rmodligen sprungen ur ett genuint intresse för naturen. Under slutet av I800-talet börjar synen på naturen att förändras. Den utgör inte längre något hot. Tidigare har människan trott att skogen bar på ett mörker och att farliga väsen som vittror höll till där. Allteftersom tekniken utvecklas och industrialismen omformar samhället tar människan avstånd från gamla mytbildningar och sägner. Konstnärerna står på intet sätt utanför samhällets utveckling utan påverkas även dem av den nya bilden av verkligheten som växer fram. De blir m.a.o. stimulerade till att avbilda träden, slätten och marken på ett mer realistiskt sätt. 30

37 Avslutning CARL JOHANSSON BESTÄMMER sig i unga år för att bli landskapsmålare. Det är också ett beslut han håller fast vid livet ut. Med förkärlek målar han de norrländska vidderna, sin barndomsbygd Härnösand och upplevelser från sommarvistelser i Ramsele. Han blir mot bakgrund av detta kallad "Norrlandsmålaren", en benämning myntad av författaren Ludvig Nordström. Carl Johanssons norrländska scenerier liksom övrig produktion domineras av ett lugn, en fridfullhet och en närmast immateriell stämning, som även omsluter betraktaren. Det Carl Johansson måhända lyckas bäst med är dock att återge landskapet i vinterskrud. Exempel på det är Kall vinterdag och Kall septemberdag i Medelpad. Snön målar han i stora sammanhängande ytor. Det vita blir på så sätt inte "bara" snö utan också en öppning till en metafysisk värld. Det blåär alltid närvarande i Carl Johanssons måleri. Himmel, hav, is och snö, alla är de komponenter som strålar i blått. Ibland fördjupar Carl Johansson sin kulör så att den övergår i skarpt violett. Carl Johansson lägger det blå liksom övriga färgerna i fläckar på duken så att glittrande ytor framträder som för tanken till impressionister som Monet och Pissaro. Carl Johansson är också mycket riktigt influerad av det franska ljusmåleriet. Det inspirerar honom till att skapa skimrande himlar och guldglimmande sädesfält. Det är vidare något man kan uppleva i Eftersommar, Fårö som Carl Johansson färdigställer 1933 på Gotland. Gotlandsvistelsen kan i efterhand ses som en av de viktigaste perioderna i Carl Johanssons konstnärliga utveckling. Han fördjupar då sin fläckteknik, parallellt med att en ökad insikt om det öppna landskapets karaktär och andliga möjligheter växer fram. Carl Johansson strävar efter att återge naturen på ett personligt och verklighetstroget sätt. Han söker skapa stämningar genom att återge ljusets skiftningar över landskapet. Ibland är naturen indränkt i aftonrodnad, andra gånger är det klaraste morgonsol som skiner över hagar och vattendrag. Det är årstidernas skiftningar och livets naturliga rytm som han lovprisar i kulör och linjespel. I likhet med andra friluftsmålare börjar Carl Johansson med att göra ett utsnitt av naturen. Därefter delar han in bildrummet i tre skikt; förgrund, mellanplan och bakgrund. Förgrunden målar han i stora svepande linjer eller i fläckar så att en summarisk sammanhållen ytaframträder. Fjärrummet utgörs ofta aven panorama. Det kan vara en stilinfluens sprungen ur det japanska träsnittet, som uppmärksammas under 1800-talets slut med bland annat utställning i Stockholm Carl Johanssons måleri bygger på en väl genomtänkt komposition. Vertikala och lodräta linjer håller ihop och skapar spänning i bildrummet. Det vertikala uttrycks genom exempelvis inkorporerade träd eller byggnader och det lodräta genom horisontlinje eller vidsträckta berg. Carl Johansson för även in diagonaler för att förhöja spänningen eller laddningen i bildrummet. Konstnären använder också det gyllene snittet och den s.k. s-formen. Det gyllene snittet delar in rummet i för människan estetiskt sköna delar. S-formen skapar en möjlig väg för betraktarenatt utforska målningens hemligheter. Den kan utgöras aven ringlande älv eller en strandkant. S-formen utstrålar förändring och rörelse i rummet. Carl Johansson är noggrann med att skapa ingångar i sina målningar. Det gör han genom att lämna en passage 31

38 Konstnären Carl Johansson i sin atelje på Lidingö, Nationalmuseum. Foto: Nationalmuseum. 32

39 fri mellan två träd eller genom att framhäva en riktning åt ett visst håll i sin målning. Det kan ske genom att placera tre hus på en rad så att en riktlinje framträder.u" Carl Johanssons konstnärliga utbildning inleds i och med att familjen flyttar till Huddinge och den unge norrlänningen inackorderas hos teckningsläraren Conny Burman. Läraren uppmuntrar Carl Johansson till bildstudier och förmedlar så småningom en kontakt med Edvard Perseus, Denne bedriver förberedande sommarkurser för unga konstnoviser på Gripsholms slott. Carl Johansson är en av dem som noga följer lärarens anvisningar. Han vill in påkonstakademien fortast möjligast. Så blir det också och vid 19 års ålder påbörjar han sina konststudier vid Konstakademien Under de tre åren vid akademien undervisas han i måleri av den redan kände Persens och i teckning av Per Daniel Holm. Ämnen som studeras är; komposition, teknik, landskapsmålning, d.v.s. träd, vatten, slättmark och stadsbild. För att ytterligare förstärka sin utbildning företar han studieresor till Frankrike, Montigny-sur-Loing och Italien, Sicilien och Capri. När Carl Johansson finner sin ledsagarinna Marta i 40-årsåldern flyttar han till Norrland. Hon kommer från Sundsvall så de bosätter sig i närheten, i byn Fränsta Åtta år senare rar de sonen Ulf. Som en naturlig förlängning av att Carl Johansson bildar familj förändras även hans måleri. Han fördjupar bland annat sina studier av byggnaden som sådan. Den har tidigare endast varit ett element som stabiliserat den lodräta linjen men rar nu en mer framträdande och värdeladdad position. Byggnaden övergår till att symbolisera hemmet och familjelyckan. Carl Johansson målar dessutom fler snömotiv under tiden i Fränsta. Han fördjupar därmed kunskapen om snön som material och fårgeffekt. Ibland kan man som betraktare till och med uppleva Carl Johanssons snö som en negativ eller "tom yta", som i förlängningen kan stimulera och frigöra tankar aven mer andlig karaktär. Carl Johansson lever ett långt och rikt liv. Han lär känna många människor och en del blir hans vänner för livet. Under tiden vid Konstakademien träffar han bland annat Anton Genberg, som blir hans ständige följeslagare under somrarna i Ramsele. Då målar de stämningsfulla landskap med ringlande älvar och bergstoppar. Det är inte omöjligt att de även träffar på Helmer Osslund. De tre ställer bland annat ut tillsammans i Örnsköldsvik och i Härnösand. På akademien träffar Carl Johansson också Gottfrid Kallstenius och Anshelm Schultzberg. De bildar " l 890-talets yngsta målargrupp". De går i de äldres fotspår (Karl Nordström, Richard Bergh och Ernst Josephson), men omvandlar intrycken till något eget. I Frankrike återser Carl Johansson Carl Trägårdh som läste vid Akademien samtidigt som Carl Johansson. Där lär han också känna Justus Lundegård och Anders Wahlgren som han reser tillsammans med i Frankrike. Carl Johansson ansluter sig till Konstnärsförbundet som en av de yngsta år I och med detta blir han mottaglig för förbundets konstnärliga strävan att uttrycka det nationella och i synnerhet det provinsiella. Även andra humanistiska banförare och kulturella profiler under sekelskiftet uttrycker liknande tankegångar. Carl Johansson går dock ur förbundet redan fyra år efterbildandet. Han väljer istället att företräda Svenska konstnärernas förening som står för en merkonform åsiktsbildning i den annars så infekterade konstpolitiska debatten som råder i Stockholm vid sekelskiftet. Carl Johansson har blivit beskriven som en man av det lugna och trogna slaget, varför det inte dröjer förrän han även blir invald i andra föreningar som Miinchener Secession och Idun. 14l Exemplet är hämtat ur bildanalysen av målningen Kall vinterdag. 33