Hednatemplet Ubsola. Debatten kretsar runt:

Transkript

1 Hednatemplet Ubsola - Låg det en tempelbyggnad i området kring nuvarande Gamla Uppsala, under sen järnålderstid ca efk. eller var denna plats lokaliserad till dåvarande Östra Aros En akademisk debatt kring tidig historia i gamla Uppsala, platsens betydelse och tolkningar av utgrävningar runt Uppsala Högar har intresserat historiker under de senaste 600 åren. Debatten omfattar inte bara hednatemplet utan delvis även 3 kyrkoplatser i Uppsala-området som har blivitpusselbitar i de historiska inlägg och ifrågasättande som pågått och fortfarande är aktuella även i vår tid tillsammans med nya arkeologiska fynd som skapar nya frågor och tolkningar... Debatten kretsar runt: 1. Platsen för det som nu kallas gamla Uppsala kyrka. 2. Området runt nuvarande Uppsala Domkyrka 3. Helga Trefaldighetskyrkan och det närbelägna Odinslund Frågeställningen omgärdas av myter sägner/sagor eller citat där orginaldokumenten ofta försvunnit. Samtidigt vittnar dessa platser och omgivningarna inklusive reliker eller fornfynd till förmån för en tolkning och historiebeskrivning om vad som sannolikt ägt rum i Uppsala-området mellan talet. Adam av Bremen Adam av Bremen var en präst, författare och historiker som verkade på 1000-talet i Hamburg. I en skrift om ärkestiftet Hamburgs historia, runt 1070, kommer han även in på livet i de nordiska länderna. Källorna uppges vara en dansk kung, Sven Estridsson som i sin tur nedtecknat berättelser från förhållanden i bl a svearnas rike samt biskopen Adalvard den Yngre och hans följeslagare som alla tjänstgjort i Sigtuna inte långt från det dåvarande Uppsala. Denne biskop ville förstöra hedna templet i samband med kristnandet. Men enligt Adam avråddes biskopen av konung Stenkil ( ) då motståndet bland folket var för kompakt. I denna skrift säger Adam att detta folk har ett berömt tempel som kallas Ubsola beläget inte långt från samhället Sigtuna. I detta tempel prytt med guld dyrkades 3 gudar: Oden,

2 Tor och Frei med offerriter. Kropparna som skall offras hängs upp i en lund (JFR offerlund), Varje träd med ett offer ansågs ha gudomlig kraft. Man hängde upp människor, hundar och ett stort antal hästar. Dessutom sjung man oanständiga sånger. Runt själva templets tak hängde en guldkedja. Tempelområdet hade berg/kullar runt omkring som en sorts teater, Vart 9:e år samlades folk från alla svears landskap i dåvarande Uppsala till midvinterblot där sammanlagt 72 kroppar av människor, hästar och hundar hängs upp i en offerlund intill templet. Adams text är den enda äldre skildring av Uppsalas hednatempel som kan tillskrivas viss trovärdighet pga andra ögonvittnen. Samtidigt kan han agerat i egen sak för att framlägga argument för fortsatta missionsuppdrag i Sverige. Uppsala som kultplats har även omnämnts av Snorre Sturlasson.Den förstnämnda en Isländsk hövding och historisk författare, som levde under 1170-talet till utkom Snorre (eller Snorri) med en lärobok i nordisk mytologi. Informationen är sannolikt baserad på Snorrre s resor till Norge och därefter till Västergötland. Snorre skriver bl a om midvinterblot som en av flera hedniska årsfester. En del historiker är idag tveksamma till innehållet i denna bok, äktheten och om midvinterblot överhuvudtaget förekommit. Emellertid skriver Snorre; Till detta blot skulle alla bönder samlas där hovet var och forsla dit den förning som behövdes medans gillet pågick. Alla män skulle äga öl. Där slaktades all slags boskap inklusive hästar. Allt blod från slakten kallades blaut jfr blot och blauten användes att rödfärga stall,hovets väggar och sist männen själve. Slaktmaten gavs till allmogens fägnad. Runt elden samlades man och drack Oden full (skål)till seger för kungen, sedan Njords full och Frös full till goda år och fred. Ordet blot har många tolkningar, såsom kult, dyrkan, åminnelse men även offer. Dock inte med blod att göra. I regentlängden återfinns enligt uppgift en kung som regerade en kort period under 1080-talet som benämns Blot Sven känd för att ha offrat hästar. Vidare sägs i Hervarars Isländska saga från (1100-talet) att Blot Svens svåger, Kung Inge var den som 1090 lät bränna ner/alternativt riva hednatemplet. Andra källor gör gällande att för att få en smidig övergång till kristnandet i Uppsala, så sammanbyggdes den första kristna kyrkan med hednatemplet. Flera uppgifter talar om att man åt just hästkött vid de större bloten och arkeologiska fynd bekräftar detta. Inför midvinterblotet anordnades hästkapplöpningar där segerpriset var att bli offrad. Dessa kapplöpningar kallades Skeir och återfinns i ortsnamnn som Skedvi,

3 där Vi betecknar just en offerplats. Att äta hästkött var ett lagbrott bland de kristna och kring 1000-talet svartlistade kyrkan och påven hästkött som föda med tydlig adress till hedningarna i Norden. Många historiker har tolkat Adam av Bremens berättelser som att platsen för dessa offer och ett tempel var beläget i nuvarande gamla Uppsala, där kungshögarna representerar de berg som omnämns i skriften. Andra anser att han kan ha menat nuvarande platsen för Uppsala domkyrka där åsen på vilket slottet är beläget skulle utgöra åsyftade berg. Vad beträffar den guldkedja som omgav templets tak, skrev en tysk forskare, Kretzenbacher, 1973, att man i bayern och Österrike brukade omge kultbyggnader med kedjor i magiskt avvärjande syften redan under 800-talet. Det skall dock poängteras att Upsola som Adam av Bremen anger som namn på templet inte är liktydigt med Uppsala. Upsola betyder närmast bara en upphöjd plats och flera platser i Svea rike har gjort anspråk på det namnet bl en plats i Ledsjö socken norr om Skara. Gamla Uppsala - kungsgårdar och ärkebiskopssäte Enligt Adams beskrivning skulle platsen för templet mycket väl vara nuvarande gamla Uppsala Här finns t.ex tre 3 kungsgravarna daterade till 500-talet efter kristus. Först trodde man att dessa gravar enligt de fornnordiska myterna och med innehöll de tre Gudarna : Oden, Tor och Frei. En något mer sannolik beskrivning ger islänningen Snorre Sturlasson i Ynglinga sagan omkring Där anger han att i mittenhögen ligger Aun den Gamle, kung av Ynglingaätten, i en annan hans son Egil och hans sonson Adils i den tredje högen. Arkelogiska fynd har tidsbestämt gravarna till talet. Aun är mest känd för att han vart tioende år offrade en son till Oden för att förlänga sitt liv. Egil vilket då måste vara en son som undgick att offras - är far till Ottar Vendelkråka, eventuellt begravd i Ottarshögen några mil norr om Uppsala. Aun dog av ålderdomssvaghet när folket tröttnat på att hålla honom vid liv, Egil sägs ha blivit ihjälstångad av en förrymd offertjur och Adils föll av en häst i samband med ett disablot och slog huvudet i en sten. Två av högarna är genomgrävda men fynden var inte alls sensationella och tillåter ingen exakt datering. I Ottarshögen, belägen i Tierps socken, har man hittat ett bysantinskt mynt från 477. Ett exempel på att dessa nordbor/vikingar sannlikt företog vissa längre resor eller ett exempel på omfattande varuhandel. Högen kopplas till Kung Ottar mytens Ottar Vendelkråka) som sannolikt gravlagts någon gång runt talet.

4 Även om en del av allt detta är mer en myt en historisk sanning, beskrivs mycket om offer och blot i Snorres saga. Ett antal historiker genom åren är ganska ense om att någon form av offerplats ibland benämnd offerlund legat i Uppsala-området. Numera benämns högarna kort o gott kungshögarna. Ytterligare belägg för Gamla Uppsalas betydelse, under forntid och tidig medeltid är de två kungsgårdsterasser på en platå norr om och strax invid nuvarande kyrko-plats. Undersökningar visar att här har legat två stora hallar. En daterad till efk, Ovanpå än ännu större byggnad som uppfördes på 600-talet. Tänkta modeller finns numera utställda baserat på ytterligare utgrävningar under sent 1900-tal. I tidigare nämnda källor upprepas att sveakonungens huvudsäte hörde hemma i Uppsala. Det finns flera båtgravar i området. Under denna period fanns viktiga sjöfararleder som utgått härifrån vilket gjort området till en betydelsefull handelsplats. Mälarfjärden var tillgänglig liksom Fyris (Sala) ån vars mynning låg mycket högre upp i landet vid denna tid samt Vendelån. Andra lokala kultplatser finns också i nuvarande Uppland och antyds av namn som Frövi, Odensala och Torsvi. Dock var Ubsola-templet, enligt Adam huvudort för barbarernas vidskepelse. Det sägs också att när Ansgar kom till Birka på 800-talet pågick även där s.k. hedniska riter Kyrkorna i Uppsala under tidig medeltid I Uppsala (nuvarande gamla Uppsala) fanns först på den plats där nuvarande kyrkan står en mindre träkyrka under första hälften av 1100-talet. Vissa vill hävda att denna kyrka var sammanbygd med ett hednatempel för att smidigt överbrygga övergången från heniska riter till kristnandet. Det sägs att övergången till kristendom gick långsammast i Uppsala just pga att det funnits ett hednatempel, samt att regerande kungar som bodde där stödde bevarandet av hedendomen. Den första träkyrkan brann ner någon gång före Grunden för den nuvarande stenkyrkan sägs ha lagts av konung Sverker den äldre 1138 och enligt vissa källor skall Erik Jevardsson (Erik den helige) runt talet färdigställt denna biskopskyrka blev kyrkan domkyrka när ärkebiskopssätet flyttades dit från Sigtuna på påvens befallning.

5 På nuvarande domkyrkans plats i Uppsala (dåvarande Östra Aros) låg vid den tiden en enklare kyrka. Ev kallades den; Helga Trefaldighetskyrkan. I Erikslegenden omtalas att denna kyrka låg på ett berg vår herres berg där sedermera nuvarande domkyrka började byggas i slutet av 1200-talet. Enligt Erikslegenden, (Registrum Upsalense handskrift från 1344) förvarad på Riksarkivet, var det i denna kyrka på Domberget som Erik Jevardsen bevistade en mässa på kristihimmelfärdsdagen, 1160, för att sedan möta sitt öde att bli halshuggen av fienden (av sverkersätten) som väntade utanför. Enligt sägnen sprang det fram en helig källa där kung Erik utgöt sitt blod.. Detta är ju en tillrättalagd sägen så Erik kan mycket väl ha blivit halshuggen på annan plats t.ex i Västergötland där han erkändes som Kung vid denna tid. Påven ansåg dessutom att han troligtvis mött sitt öde i ett fylleslag i samband med att en ansökan om helgonförklaring kom in från sonen Knut. Så Påven gav ej detta tillstånd Den s.k. Erikskälla blev så småningom en vattentäkt för stadsborna och försedd med ett pumphus. Vidare skulle ett antal bendelar från slagfältet varav ett med tydliga tecken på halshuggning ihopsamlats och lagts i ett skrin. Enligt ett annat alternativ kunde Erik en kortare tid före detta ha varit jordfäst under en marmorplatta i dåvarande domkyrkan i gamla Uppsala innan benen lagts i ett skrin. Detta skrin dyrkades och i maj månad på Eriksdagen den 18:e, fördes skrinet i procession runt på åkrarna gamla Uppsala, för att säkerställa en god skörd. Därav uttrycket: Om Erik ger ax ger Olof kaka. Ytterligare riter och hymner annamades i mitten på 1300-talet runt S.t Erikskulten inklusive den traditionella vandringen med relikskrinet numera från nuvarande Uppsala till gamla Uppsala. Namnet S:t Erik återfinns än idag på gator och Stockholms Stadtsvapen Historikerna har svårt att riktigt klargöra om Erik Jevardson verkligen till 100% existerat och/eller om han var den rätta kandidaten för Eriks legenden då ytterst få säkra fakta finns om Denne man, Något mer finns beskrivet om hans hustru Kristina. Erik finns dock med (utan efternamn) i olika regentlängder för åren Domkapitlet flyttar till Östra Aros Vid denna tidpunkt kallades nuvarande Uppsala för Östra Aros (östra åmyningen) och Uppsala var alltså platsen ute vid vikingahögarna där även ärkebiskopen höll till. De vattendrag som tidigare nått ända upp till Gamla Uppsala började pga landhöjningen sluta längre ner mot Mälarviken. Östra Aros fick allt större betydelse som handelsplats och började konkurrera ut gamla Uppsala-

6 Dessutom börjadedomkyrkan i gamla Uppsala förfalla minst två bränder hade härjat, 1204 och 1245, och från ärkebiskopsätet såg det mer ståndsmässigt ut att lokaliseras i närheten av den något större stadskärnan i Östra Aros. En utredning tillsattes, 1258, från påven med uppdraget till biskop Karl i Västerås att planera för en flytt av ärkesätet gav Kung Valdemar Birgerson sin sanktion, och 1271 flyttades Uppsala ärkestift och domkyrkan till Östra Aros och då följde namnet Uppsala med dit. Den gamla platsen fick sitt nuvarande namn gamla Uppsala. Kyrkan ute vid högarna restaurerades och blev en vanlig mindre sockenkyrka. Men var skulle mässorna hållas och vart skulle relikerna flyttas. Den kyrka på domberget där Erik sägs ha hållit mässa, benämd Helga Trefaldighet var också förstörd av brand. En provisorisk kyrkobyggnad uppfördes då vid dagens riddartorg i avvaktan på beslut om det stora bygget av den nya domkyrkan. Detta bygge påbörjades sannolikt under slutet på på 1200-talet och den stora invigningen, efter flera mellanetapper ägde rum 1435 med S.t Erik och S.t Olof som skyddshelgon. De dåvarande stora tornen blev klara runt 15 år senare. Men redan på 1300-talets mitt användes det första korpartiet som kyrkobyggnad. Parallet med Domkyrkobygget uppfördes den nuvarande nya Helga Trefaldighetskyrkan, ungefär 250 meter söderut från Domkyrkan. Den invigdes omkring I närheten av denna kyrka finns en liten park kallad Odins Lund. När detta namn uppkom finns inga källor till men nuvarande träd i lunden är planterade av Carl von Linne. Varför bygga två stora kyrkobyggnader så nära varandra under samma tid. Det sägs att under de närmaste århundraden användes Helga Trefaldighetskyrkan av s.k vanligt folk, enkla borgare, bönder tjänare m.m och kallades bondkyrkan. Domkyrkan var för lite finare folk typ adelsmän och höga borgare. En vanlig uppdelning även i flertalet kyrkor i landet men där var uppdelningen inuti kyrkan i stället kopplat till finare bänkar närmast koret och ståplats längst bak. I Uppsala kostade man på sig två kyrkor för samma ändamål. Det nya relikskrinet 1580 Det förgyllda relikskrin med Eriks benknotor som idag kan beskådas i Domkyrkan blev skänkt till Johan den III, 1580, av en guldsmed i Stockholm. I samband med att de s.k. benresterna efter kung Erik skulle överflyttas till detta skrin tog man även med relikben från andra helgon som fanns i andra askar i domkyrkan. Med tanke på den osäkerhet

7 som redan initialt fanns runt ursprungsknotorna från slagfältet, kan man undra när man ser S.t Eriks relikerna idag vilka tillhör eg dessa gulnande benrester, men tron försätter som bekant berg.! Den historiska debatten om var hednatemplet i Uppsala låg Från och med 1400-talet började en akademisk debatt mellan historiker som sträcker sig fram till våra dagar. Huvudfrågan var: Finns det belägg för att ett hednatempel funnits på platsen i gamla Uppsala eller offrades det till gudarna på någon plats i dåvarande Östra Aros!! På 1400-talet skriver Ericus Olai, professor, teolog och historieskrivare bl a om åsikten att Hednatemplet hade legat inne i Östra Aros, på Domberget, och inte ute i gamla Uppsala. Då hans krönika lästs och citerats av många framtida historieskrivare både inom och utom Sverige och då krönikan så småningom hamnade i Rom, har detta bidragit till förvirring och osäkerhet än idag. En liknande åsikt framfördes vid samma tid av en anonym franciscanerbroder i en prosaisk krönika. Den mest kända skriften Chronica regni Gothorum behandlar Sveriges historia och var beställt av kung Karl Knutsson Bonde som propaganda. Den har starka drag av tidig Göticism. Vad beträffar Ericus Olai så låter han Sion, Jerusalem och Rom vara förebilder för Domberget i Uppsala så kanske hans trovärdighet kan sannolikt ifrågasättas. Olaus Magnus verkade på 1500-talet och blevså småningom utnämnd till katolska kyrkans ärkebiskop i Uppsala. Trots detta bodde han mest i Rom. I hans historia om de Nordiska Folken, hävdas att man offrade både djur och människor på platsen som nu heter Odinslund. Han blandar dock fritt etnologi och historia med skrönor och folklore och utan någon källkritik som stöd. Han har även gett ut Carta Marina karta över Norden. Visst stöd för denna hypotes kom även initialt från Johannes Messenius, som var verksam första hälften av 1600-talet, professor i juridik, historiker. Han hävdade att Uppsala grundades av fursten Oden, från mindre Asien redan före kristi födelse varpå Odens son grundade templet. (Låter ju lite befängt) och mer som en saga. Dessutom förefaller han att blandat ihop tidpunkterna för de tre Uppsala- kyrkornas uppförande och när ärebiskopssätet så.sm flyttades till Östra Aros. Han hamnade efter hårda akademiska tvister i fångenskap i Finland dömd för landsföräderi. Under senare delen av 1600-talet uppstod en akademisk fejd mellan professorerna Johannes Scheferus, professor i Uppsala och Olof Verelius, runolog, språkforskare o

8 historiker. Den först nämnda höll Östra Aros som plats för templet medan Verelius ansåg att gamla Uppsala var rätta platsen för hednatemplet. Båda utgav ett antal skrifter i denna fråga kopplade till analyser av isländska sagor. Verelius fick senare tillgång via en vän och lärjunge, Olof Rudbeck den äldre, professor i Uppsala, till en avskrift på pergament från en annan gammal skrift som Rudbecks far, Johannes Rudbeckius den äldre, biskop i Västerås hade ägt. På avskriften fanns nedskrivna: anteckningar ur en utredning s.k (scripta) av biskop Karl av Västerås, verksam senare 1200-tal rörande ärkestiftets historia mellan Här fanns bl a den intressanta uppgiften om att hednatemplet skulle ha legat bredvid den gamla domkyrkan ute vid vikingahögarna. Denna biskop Karl kan sannolikt vara samma person som fick uppdraget av påven att flytta ärkestiftet från gamla Uppsala till Östra Aros, 1272 Verelius skyndade snabbt att trycka upp två upplagor av dessa anteckningar. Den första tryckt 1678 med ett kritiskt företal riktat direkt mot Schefferus. Schefferus påstod då att denna källa från Västerås var en förfalskning. I Verelius andra upplaga togs företalet bort och publicerades trots Magnus Gabriel de la Gardies förbud mot ytterligare publicering och diskussion i Uppsala-frågan. Den blev publicerat Nästan hela 2-ndra upplagan konfiskerades efter ett upprört kungligt brev från Karl XI som förbjöd denna akademiska tvist.. Det mesta av den resterande upplagan gick förlorad vid Uppsala brand I privat ägo finns även exemplar av den första upplagan. Debatten fortsatte även efter Schefferus död av Olof Rudbeck den äldre (Verelius vän och anhängare), som författat sin Atlantis (Atlantica) som gjorde Sverige till gudarnas boning och alla större folkslags boning och där han hävdade att nuvarande Uppsala var identisk med den försvunna sagokontinenten och då passade det inte att man placerade ett hednatempel där - utan bättre i gamla Uppsala. Ånya Götisism och mycket sagor. Det kan nämnas att Olof Rudbeck den äldre även grundlade den botaniska trädgården i Uppsala samt anatomiska teatern mitt emot nuvarande Domkyrkan. Biskop Karl af Västerås En viktig pusselbit tycks vara biskop Karls anteckningar som Verelius refererade till. Existerade denna person i verkligheten. I en förteckning över biskopar i Västerås stift hittar man en biskop Karl, som var biskop Då ärkebiskopssätet flyttades från gamla Uppsala till Östra Aros 1271, fick han, som då var brukligt, göra en sammanfattning nedskrivet om vad som hänt sedan ärkesätet flyttats från Sigtuna till gamla Uppsala ca 100 år tidigare. Alla källans uppgifter är sådana som brukar förekomma i en sådan utredning.

9 Där sägs bl a följande: 1138 lades grunden av Sverker den I.e till biskopskyrkan i Uppsala och förenade denna med de tre gudars hedniska gamla byggnadsverk som renats av Yggmund medelst eld och helgats fullbordade den salig Erik biskopskyrkan År 1161 begravdes den salig Erik mitt i den salige Laurentius helgedom År 1210 invigdes den helgedom som av Sverker den II.e hade uppförts vid Östra Aros År 1260 lades grunden under kung Valdemars regering till den nya biskopskyrkan vid Östra Aros och färdigställdes haver vi uppfyllt den helige faderns uppdrag angående flyttandet av ärkesätet till Östra Aros. Den avskrift på pergament som biskop Rudbeckius i Västerås hade i sin ägo, är sannolikt inget original utan just en avskrift från Karls orginal scripta från 1200-talet. Runt tror man att denna pergamentavskrift försvann men Verelius tryckta avskrift från detta pergamentet, bevittnat av tre personer från 1670-talet, har bevarats till framtida historikers intresse. Så som detta ser ut, har vi här inte en skröna utan nedskrivet lite mer objektivt beskrivna händelser från denna tidiga period när så mycket hände både igamla Uppsala och i Östra Aros Den nya Domkyrkan invigdes inte förrän 1435, anser man att det som färdigställdes under sent 1200-tal enligt Karls-krönikan var ett litet kyrkorum/kor (ev nuvarande Jagellonska gravkoret ) som behövdes för att hålla mässa. Parallellt hade man börjat uppföra den nuvarande Helga trefaldighetskyrkan bondkyrkan - och den blev ju invigd redan tidigt 1300-tal. Debatten flyttas nu fram till tidigt 1900-tal I en grundlig utredning av Kjell Kumlien, docent och tillförordnad professor i historia i Stockholm, kunde han påvisa att de anteckningar från Biskop Karls scripta som debatterats på 1670-talet verkligen var anteckningar ur en utförligare men nu förlorad källa. Ett tryckt häfte publicerades i frågan av Kumlien Någon förfalskning ansåg

10 han det inte vara då många av biskop Karls uppgifter var okända för 1600-talets historiker. Samtida historiken professor Sune Lindqvist anslöt sig till Kumliens slutsatser. Lindqvist är mest känd för bl a utgrävningarna och analyser av funnet material från de tre högarna i gamla Uppsala och Ottarshögen i Tierps socken.. I mitten av 1920-talet företogs utgrävningar runt kyrkoområdet i samband med restaurering av kyrkan i gamla Uppsala Sune Lindqvist skrev om dessa utgrävningar: Flera efter kristen sed anlagda gravar återfanns på utgrävningsplatsen. Sannolikt kan den första oansenliga träkyrkan ha stått på denna plats. Men efter Kjell Kumliens publicerade anteckningar om biskop Karls utredning skulle denna byggnad av trä kunna vara ett hednatempel som sedan byggts samman med den nya biskopskyrkan kunde Sune Lindqvist fastslå att västgaveln av biskopskyrkan byggts samman med någon typ av träbyggnad men längre än så kom han inte. I andra källor beskrivs att när kristendomen infördes i Sverige så skulle man inte riva byggnader som hörde till hedendomen utan medelst eld rena dessa och därefter kunde de användas för kristen gudstjänst för att göra övergången från hedendomen smidigare. Vissa kolskikt som grävts fram runt kyrkoplatsen skulle ev kunna härröra från en sådan reningseld. En som fäste föga värde i Kumliens publikation var Nils Sundqvist, professor i konsthistoria, journalist och medeltida teolog. Han hävdade fortfarande att biskop Karls anteckningar var en 1600-tals förfalskning. En orsak kan vara att Nils Sundqvist själv i en egen utredning hävdat att Hednatemplet skulle ha legat inne i dåtida (Östra Aros ) och publicerat denna uppfattning ungefär 10 år innan Kjell Kumlien kom in med sin publikation. Emellertid har Sundqvist bla avvikande uppfattning om byggnadsåren för de olika uppsalakyrkorna jfr med de flesta andra källor. Han kan även sannolikt ha feltolkat vissa andra uppgifter i biskop Karls utedning. Ytterligare 3 samtida historiker sluter senare upp bakom Kumliens utredning och bl a anförs att även Johannes Messenius tidigare nämnd, i sin publikation Sveapentaprotopolis, 1611, begagnat sig av uppgifter från biskop karls utredning. Arkeologiska utgrävningar runt kyrkan i gamla Uppsala Åter till Sune Lindgrens utgrävningar runt kyrkan. Han fann också då ett antal igenfyllda stolphål med djupt belägna markrester jfr med ett antal ytskikt. Lindgren

11 sammanfattar fynden med att dessa stolpar har kunnat bilda en stor kvadratisk byggnad som tillhört hednatemplets tid och skulle kunna vara just detta tempel. Lindqvist gjorde ett försök att restaurera hednatemplet i en modell som nu finns på Gustavianum. Men de något yngre arkeologerna Else Nordahl och Magnus Alkarp avfärdar dessa idéer som rena synvillor och önsketänkande! Alkarp tillhör 50-talisterna så hans inlägg i form av debattartikel kom först på talet. SvDAGBLADET,juli 2005, rapporterar att man med georadar ground penetrating radar, funnit byggnadsrester ca 2 m under koret i Uppsala domkyrka som skulle kunna vara en äldre kyrkobyggnad. Byggnaden som är 30 m lång och 9 meter bredd och där har man även hittat ett antal okända gravar. Denna byggnad skulle kunna vara den kyrka på domberget där Erik Jevardsen firade kristihimmelfärdsmässa, Arkelogerna ifråga är försiktiga att uttala sig om vilken typ av byggnad man funnit en kyrkobyggnad eller något annat byggnadsverk. Nya något sensationella fynd i gamla Uppsala hösten 2013 Man har funnit spår av någon form av monument utformat som två rader av stolpar, sannolikt av trä, den ena 1 kilometer lång, 144 stolpar och den andra 500 meter. Dessa ligger i närheten av kungshögarna Det är fundamenten för dessa höga stolpar grävts fram.i fundamenten har hittats benrester efter hästar kor och svin och även hund. Det skulle kunna tyda på att djur offrats på platsen ev upphängda i dessa stolpar. Preliminär datering är talet e Kr. Har det funnits tempel på andra platser i Sverige I Uppåkra i Staffanstorp kommun har utgrävningar med pengar från Rausing funnit så pass mycket fynd att ett hednatempel kunnat rekonstrueras. Vad skall man tro om alla dessa indicier och pusselbitar Att de i trakten av Uppsala såväl som på många andra platser förekommit hedniska seder och offerplatser under det första 1000-talet är nog en etablerad uppfattning hos samtliga inblandade historiker. Om det bara handlat om att utnyttja träden i en offerlund eller att även någon form av tempelbyggnad med tillhörande offerkälla funnits känns sannolikt. Att detta tempel i så fall snarare skulle ha legat i gamla Uppsala framför inne i Östra Aros skulle kunna stödjas av följande faktiska iakktagelser:

12 I Gamla Uppsala fanns i närheten av kyrkoplatsen sedan sent 1000-tal minst två kungsgårdar enligt sentida arkeologiska utgrävningar tydande på maktkoncentration till denna plats. Utgrävningar på denna plats visar även på en stor handelsplats inklusive fornfynd med utomnordisk härkomst. Då vid tiden före kristnandet flera stora vattenleder mynnade i gamla Uppsala synes denna plats mer betydande jfr med 1000-talets Östra Aros Om Svearna skulle träffas runt ett midvinterblot kommer dessa vattenleder väl till pass för att segla till gamla Uppsala Vidare så är biskop Karls uppgifter av värde så långt att dessa bekräftar att ett hednatempel har legat på samma plats som kyrkan i gamla Uppsala och att templet varit en byggnad och inte bara en offerlund Men: Inga säkra spår av en tempelbyggnad på kyrkoplatsen i gamla Uppsala har återfunnits ännu. Så sent som 2012 har nya utgrävningar genomförts i gamla Uppsala under ett halvår, av bla Lena Jörpeland som ledande arkeolog. Man har hittat uppåt föremål från 500-talet till tidig medeltid samt spår efter ett 100-tal byggnader. Slutrapporten förväntas efter ytterliggare grävningar i år, till Fynden befäster uppfattningen om gamla Uppsala som en viktig plats för religiös kult och handel. Midvinterblot Då väggytorna i Nationalmuseums trapphall skulle dekoreras utlystes en pristävling Carl Larsson inkom med en serie skisser till tavlan kallad: Midvinterblot som refuserades en och en. Antingen var motivvalet helt oacceptabelt eller så hängde man upp sig på detaljer i skissen som t.ex hur offret Svekungen Domalde togs av daga. I en skiss dränktes han i offerbrunnen i en annan dödades han med kniv (högst troligt var Domalde bara en sagokung som Larsson använde som förebild). Styrelser, konstexperter, andra konstnärer och ministrar var involverade i processen. Till slut tröttnade Larsson och slutförde målningen ändå utan att någon beställning fanns. Vid invigning av Liljevalch konsthall, 1916, visades Midvinterblot. Efter Carl Larssons död var tavlan magasinerad i närmare 40 år. Släkten sålde därefter tavlan till en konsthandlare som i sin tur tog kontakt med Nationalmuseum. Men de tackade återigen nej.

13 På Sothebys i London såldes tavlan 1987 till en japan för 10 millioner kronor köpte Nationalmuseum tillbaka tavlan för 14.6 millioner och hängde upp den i den övre trapphallen.