Gotländska miljömål. allas vårt ansvar

Transkript

1 Gotländska miljömål allas vårt ansvar Begränsad klimatpåverkan Frisk luft Bara naturlig försurning Giftfri miljö Skyddande ozonskikt Levande skogar Levande sjöar och vattendrag Hav i balans Grundvatten av god kvalitet Säker strålmiljö Levande kust och skärgård Myllrande våtmarker Ingen övergödning Ett rikt odlingslandskap God bebyggd miljö

2 Inledning En ekologiskt hållbar utveckling? År 1999 antog riksdagen 15 nationella miljökvalitetsmål för att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Målen beskriver den kvalitet, det tillstånd eller den exploateringstakt som bedöms långsiktigt hållbar. En ekologiskt hållbar utveckling främjar människors hälsa, värnar den biologiska mångfalden, tar tillvara de kulturhistoriska värdena, bevarar ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga, och tryggar en god hushållning med naturresurserna. Dagens samhälle är inte ekologiskt hållbart. Miljöproblem orsakar försämrad hälsa, produktionsförluster, materialförstöring, utarmad biologisk mångfald och förstörda kulturarv. De medför också avsevärda kostnader. Det övergripande målet är nu att vi ska ändra kurs och kunna lämna över ett samhälle till nästa generation där alla stora miljöproblem är lösta! Strukturen med 15 målområden är ett systematiskt sätt att arbeta och beskriva vad som behöver göras, och förenklar hur effekter av åtgärder följs upp. Riksdagen har också beslutat om nationella delmål som anger inriktning och tidsperspektiv för det konkreta miljöarbetet. Alla viktiga åtgärder ska vara genomförda till år 2020 (år 2050 när det gäller klimatmålet). Naturen behöver dock tid för att återhämta sig. Regionala förhållanden? Gotland skiljer sig från övriga landet på flera sätt. Landskapet är uppbyggt av sedimentära bergarter och har en flack topografi. Läget nästan mitt ute i Östersjön ger ett klimat som är mildare men nederbördsfattigare. Detta ger förutsättningar för speciella vegetationstyper och ekosystem att utvecklas. Gotland hyser ett stort antal sällsynta och skyddsvärda arter i skogsmark, odlingslandskap och kustzonen. Det sedan länge hävdade landskapet bidrar till höga natur- och kulturhistoriska värden. Gotland har en stor andel av landets havsstrandängar. Här finns också värdefulla rastplatser för flyttfåglar. På Gotland finns också speciella förutsättningar för grundvatten, sjöar och vattendrag. Dricksvattenresursen är sårbar. Kalkstenen utgör samtidigt en råvara till Gotlands största industrier. Här finns i övrigt en stor andel lantbruksföretag och djurhållning och en relativt småskalig och varierad industri. Efterfrågan på bostäder är för närvarande stor. Turismen och tjänsteföretagen ökar och ställer nya krav. Gotlands kuster är attraktiva ur många synpunkter. Gotländska miljömål? Efter ett regeringsuppdrag har Länsstyrelsen arbetat tillsammans med Gotlands kommun, LRF och övriga aktörer i det gotländska samhället för att anpassa de nationella målen till regionala förhållanden. Synpunkter har inhämtats från andra myndigheter, organisationer, föreningar och vissa företag och privatpersoner. Mycket arbete utförs redan på Gotland av enskilda personer, företag, organisationer, föreningar och myndigheter för att resurser och råvaror skall utnyttjas effektivt, avfallsmängder och energiförbrukning minska och värdefulla naturmiljöer och ekosystem bevaras. Gotlands kommun är en Eko-kommun med ett Agenda 21-arbete. Vissa redan antagna visioner och planeringsmål har kunnat antas som delmål. Länsstyrelsens styrelse beslutade den 26 maj 2004 om de här presenterade regionala miljömålen, och att dessa skall ligga till grund för arbetet för ett ekologiskt hållbart Gotland. Länsstyrelsen beslutade samtidigt att barnperspektivet utifrån FN:s barnkonvention särskilt skall beaktas i detta arbete. Målen skall nu vara styrande för myndigheternas arbete på Gotland och överlämnas också till samhället i övrigt

3 att tjäna som vägvisare mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Hur når vi målen? Detta är inte ett handlingsprogram. De gotländska miljömålen utgörs dels av delmål som är direkta åtgärder att genomföras före en viss tidpunkt, dels av kvalitativa delmål där åtgärder fortfarande måste arbetas fram. För att klara miljöproblemen inom en generation krävs medverkan av alla i samhället. Miljömålsarbetet är en ansats för ett effektivare arbete där miljöarbetet integreras i alla verksamheter och var och en måste ta sin del av ansvaret såväl stat och kommun som företag, organisationer och enskilda. De största intressekonflikterna kan kortfattat sägas ha fokus dels på energianvändning och klimatpåverkan, och dels på användningen av mark och naturresurser, naturskydd och vattenvård. Många nödvändiga åtgärder har troligen hög acceptans men kan ändå vara svåra eller kostsamma att genomföra. Teknikutveckling kan bidra till att lösa några av problemen. Det kan också behövas mer genomgripande samhällsförändringar. Visa mål har mer eller mindre stöd i lagstiftning, men det behövs såväl frivilliga åtgärder, informationsinsatser, bidrag och ersättningar som politisk vilja som skärpt tillsyn och kontroll för att målen skall kunna nås. Det är Länsstyrelsens förhoppning att åtgärdsarbetet skall kunna drivas i samverkan mellan olika aktörer i det gotländska samhället. Länsstyrelsen avser att ta initiativet till ett nätverk med andra aktörer för detta arbete. Det är också avsikten att målen skall följas upp årligen, för att vi ska kunna visa om vi är på väg att nå dem - och tydliggöra behov av ytterligare åtgärder. Tre strategier är vägledande i arbetet mot miljökvalitetsmålen: effektivare energianvändning och transporter - för att minska utsläppen från energi- och transportsektorerna. giftfria och resurssnåla kretslopp som innefattar en miljöorienterad produktpolitik - för att skapa energioch materialsnåla kretslopp och för att minska de diffusa utsläppen av miljögifter. hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö - för ökad hänsyn till biologisk mångfald, kulturmiljö och människors hälsa, för god hushållning med mark och vatten, miljöanpassad fysisk planering och hållbar bebyggelsestruktur. Läsanvisning Denna skrift innehåller ett kapitel för varje miljömål som berör Gotland. I varje kapitel återfinns generationsmålet och de gotländska delmålen. Därefter presenteras kortfattat specifika gotländska problem och förhållanden i relation till målet, vilka åtgärder som kan behöva genomföras för att målet skall kunna nås och något kort om konsekvenserna om ingenting görs. 3

4 4 Kontaktpersoner på Länsstyrelsen Miljömålsarbetet: Lena Kulander Frisk luft: Håkan Hansson Bara naturlig försurning: Håkan Hansson Begränsad klimatpåverkan: Maria Breineder Skyddande ozonskikt: Maria Breineder Ett rikt odlingslandskap: Gunilla Lexell Levande skogar: Ingmar Danielsson God bebyggd miljö: Gunnar Gustafsson Säker strålmiljö: Eija Suhonen Giftfri miljö: Mattias Vejlens Grundvatten av god kvalitet: Kalle Nyberg Levande sjöar och vattendrag: Erik Törnblom Ingen övergödning: Lennart Lingvall Myllrande våtmarker: Stellan Hedgren Hav i balans: Rolf Gydemo [email protected] RAPPORT Gotländska miljömål allas vårt ansvar. Länsstyrelsen, juli REDAKTÖRER Lena Kulander & Lars Bäckman. OMSLAGSBILD Gunnar Gustafsson UTGÅVA 2000 tryckta exemplar. Tryck: Snabba Tryck AB Visby Rapporten är även tillgänglig på Länsstyrelsens hemsida Denna skrift kan hämtas på Länsstyrelsen, Strandgatan 2. Den kan också beställas på Livsmiljöenhetens kansli, tel Texterna återfinns också på Länsstyrelsens hemsida:

5 INNEHÅLL Frisk luft 7 Bara naturlig försurning 13 Begränsad klimatpåverkan 17 Skyddande ozonskikt 25 Ett rikt odlingslandskap 31 Levande skogar 41 God bebyggd miljö 49 Säker strålmiljö 65 Giftfri miljö 69 Grundvatten av god kvalitet 81 Levande sjöar och vattendrag 87 Ingen övergödning 93 Myllrande våtmarker 99 Hav i balans och levande kust och skärgård 103 Tabell: Regionala och nationella mål 109 5

6 6

7 FRISK LUFT Frisk luft Gotländska delmål 8 Avgränsningar mot andra miljömål 8 Regionalt miljötillstånd 8 Hur når vi målen? 10 Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 11 7

8 Frisk luft Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas. Detta innebär bl.a. att halterna av luftföroreningar inte ska överskrida lågrisknivåer för cancer eller riktvärden för skydd mot sjukdomar eller påverkan på växter, djur, material och kulturföremål. Riktvärden sätts med hänsyn till personer med överkänslighet och astma. Gotländska delmål Svaveldioxidhalt i luft Den låga halten svaveldioxid ska bibehållas och underskrida 3 mikrogram/m 3 som årsmedelvärde. Kvävedioxidhalt i luft Halten kvävedioxid ska år 2010 underskrida 10 mikrogram/m 3 som årsmedelvärde. Marknära ozon Halten marknära ozon ska inte överskrida 50 mikrogram/ m 3 som medelvärde under sommarhalvåret, eller 120 mikrogram/m 3 som åtta timmars medelvärde år Utsläpp av flyktiga organiska ämnen År 2005 ska utsläpp av flyktiga organiska ämnen ha minskat med minst 40 procent från 1993 års nivå, motsvarande ca 2000 ton. Avgränsningar mot andra miljömål Utsläpp av svavel och kväve behandlas under miljömålet Bara naturlig försurning. Målsättningen för energianvändningen i länet behandlas under miljömålen Begränsad klimatpåverkan och God bebyggd miljö. Utsläpp av organiska ämnen behandlas även under miljömålet Giftfri miljö. 8 Regionalt miljötillstånd Luften i länet påverkas i första hand av de storskaliga luftföroreningarna som förs hit med vindarna från Mellaneuropas befolknings- och industricentra. EUsamarbete och luftkonventionen syftar åt att lösa flera av problemen med luftföroreningar i tätorter. Gotländska utsläpp kommer från vägtrafik, arbetsmaskiner, båttrafik och utsläpp från industrier. Trafiken och uppvärmning av bostäder är en av de största källorna. Utsläppen av svaveldioxid (SO 2 ) har minskat kraftigt från 1970-talet (se fig. 1). Det har lyckats främst genom att vi slutat använda högsvavlig olja. Svaveldioxidutsläppen utgör inte längre något hot mot hälsan men är en bidragande orsak till försurning. Kulturföremål och särskilt de av sandsten och kalksten påverkas av försurad nederbörd med svaveldioxidhalter över 5 mikrogram/m 3. Ett stort undantag från minskningarna av svaveldioxid utgörs av fartygstrafiken, där genomförda utsläppsreduktioner begränsar sig i huvudsak till vissa regelbundna färjelinjer, ex. Gotlandstrafiken. Kryssningstrafiken i Visby uppgick år 2003 till 121 anlöp och handelstrafiken utgjordes av ca 100 fartyg. Inom sjöfarten, generellt sett, används fortfarande mycket hög svavelhalt i bränslet. Fakta Svavelhalt (S) i bränsle Diesel för vägfordon, miljödiesel MK1, har svavelhalt om 10 ppm S. Inom sjöfarten används s.k. lågsvavliga bränslen med 0,1-0,5 % svavel, d.v.s ppm S eller gånger mer. Den internationella sjöfarten använder normalt bränsle med halter betydligt högre än så, ofta 2-3 % S (d.v.s ppm S), ibland 5-6 % S. Fig. 1. Svaveldioxidhalter för Visby och Hoburgen, halvårsmedelvärden.

9 FRISK LUFT Mätningar av svavel- och kvävedioxid har utförts i Visby innerstad sedan 1978 (se fig. 1 och 2). Utsläppen av svaveldioxid har minskat med närmare 80 % på Gotland, vilket resulterat i kraftigt förbättrad luftkvalitet. Halterna av kvävedioxid har också sjunkit men höga halter kan förekomma främst i anslutning till vägar med mycket trafik. Årsmedelvärdet i Visby för svaveldioxid år 2002 var 1,1 µg/m 3 och för kvävedioxid 6,9 µg/m 3. Tendensen idag verkar vara att svaveldioxidhalten sjunker sakta men för kvävedioxid har nivån varit relativt konstant under senare år. De mätningar som gjorts på landsbygden visar lägre värden. Kväveoxidhalterna vid Hoburgen är ungefär hälften av de uppmätta halterna i Visby. Fig. 2. Kvävedioxidhalter för Visby och Hoburgen, halvårsmedelvärden. Ozon är en s.k. fotokemisk oxidant som kan bildas i de marknära luftlagren då kväveoxider och flyktiga organiska ämnen reagerar med syre under inverkan av solljus. Marknära ozon är en form av syre som mycket lätt kan reagera med och förstöra biologiska ämnen och molekyler. Höga halter av marknära ozon kan ha negativa effekter på både växter och människors hälsa, samt verkar korrosivt på kulturföremål och andra fasta material. Det ozon som utgör ozonskiktet i stratosfären, atmosfärens övre luftlager, bildas genom helt andra mekanismer och påverkar inte förekomsten av marknära ozon och vise versa. Länsstyrelsen har genomfört mätningar av marknära ozon på 7 platser under (med s.k. passiva provtagare). Mätningarna visade att månadsmedelhalten under sommarhalvåret låg mellan µg/m 3. Enligt Naturvårdsverket räknas en genomsnittshalt på 50 µg/m 3 dagtid under sommarhalvåret som en övre gräns för hur mycket ozon känsliga grödor tål utan att påverkas. Flyktiga organiska ämnen (VOC) är ett samlingsnamn för ett stort antal gasformiga organiska ämnen med en varierande grad av skadlighet för hälsa och miljö. Vissa är cancerframkallande, andra är irriterande för andningsvägar och ögon, men flertalet är skadliga endast vid mycket höga koncentrationer. Metan inkluderas oftast inte när det gäller uppskattningar av utsläpp av flyktiga organiska ämnen (detta klargörs genom att ange NMVOC respektive VOC). Alla flyktiga organiska ämnen bidrar till bildning av marknära ozon. Enligt Miljöstrategi för 2000-talet (Länsstyrelsen, 1997) var utsläppen av VOC på Gotland 3430 ton år Transportsektorn och framförallt vägtrafiken står för en stor del av utsläppen av VOC. Från energisektorn sker de största utsläppen av VOC från småskalig vedeldning. Industrier med lösningsmedelsanvändning bidrar till utsläppet. 9

10 Hur når vi målen? Målet kan följas upp genom bl.a. mätningar av utsläpp och halter av luftföroreningar, andelen villapannor med ackumulatortank, andelen arbetsmaskiner som klarar EU:s avgaskrav, fordonsrörelser, investeringar i allmänna transportmedel och cykelbanor och genom mätningar av vittringsskador. Fakta Miljökvalitetsnormer Miljökvalitetsnormer (MKN) är ett juridiskt styrmedel som regleras i 5 kap. miljöbalken. Normer kan meddelas av regeringen i förebyggande syfte eller för att åtgärda befintliga miljöproblem, för att de svenska miljökvalitetsmålen ska uppnås eller för att kunna genomföra EG-direktiv. En miljökvalitetsnorm anger den lägsta godtagbara miljökvalitet som människan eller miljön kan anses tåla. Idag finns miljökvalitetsnormer för kvävedioxid, kväveoxider, svaveldioxid, kolmonoxid, bly, bensen och partiklar (PM10) i utomhusluft. Svaveldioxidhalt i luft Årsmedelhalterna för svaveldioxid är så låga att inga speciella åtgärder behövs utan målsättningarna är att halten skall bibehållas på nuvarande låga nivå. Redan beslutade krav, främst beträffande sänkta halter av svavel i fossila bränslen och drivmedel, innebär att regionala målet nås. Regeringen har beslutat om en miljökvalitetsnorm för svaveldioxid som skydd för människors hälsa (se faktaruta). Miljökvalitetsnormen för svaveldioxid är 200 mikrogram/m 3 som timmedelvärde (98-percentil), några korttidsmätningar av svaveldioxid har inte gjorts på Gotland. Kvävedioxidhalt i luft De mätningar som genomförts på Gotland visar att delmålet bör kunna klaras till år Åtgärder som utförs i andra delar av Sverige och närområdet i syfte att minska utsläppen av bl.a. kväveoxider kommer också att ge effekt på Gotland. En tolkning av utförda mätningar (fig. 2) indikerar att ungefär halva andelen i Visby är utsläpp från lokala källor och halva andelen är långtransporterat. Längs tätt trafikerade vägar där miljökvalitetsnormen för kvävedioxid eventuellt överskrids, kan det krävas särskilda åtgärder. Utsläppen av kväveoxider från arbetsmaskiner är betydande och är dessutom ett lokalt problem vid bl.a. byggarbetsplatser. Utsläpp från arbetsmaskiner kan minskas främst genom förbättrad avgasrening. Marknära ozon För att ozonhalterna skall kunna reduceras behöver utsläppen av kväveoxider och flyktiga organiska ämnen (VOC) minska. Korttidsvärdet har inte mätts. Eftersom det är en hög andel odlad mark på Gotland är det betydelsefullt att gränser också sätts för påverkan på växter. Det nationella delmålet har därför kompletterats med delmål i form av sommarhalvårsmedelvärden. Utsläpp av flyktiga organiska ämnen En regional strategi för att minska utsläppen av flyktiga organiska ämnen bör främst omfatta bättre teknik för småskalig vedeldning, minskade utsläpp från fordon och arbetsmaskiner och sänkta utsläpp av lösningsmedel i industrin. Småskalig vedeldning står för 25 % av utsläppen. Dagens problem härrör till övervägande del från omoderna anläggningar. För att minska utsläppen kan befintliga pannor kompletteras med ackumulatortank och gamla pannor kan bytas ut i förtid mot nya miljögodkända vedpannor med ackumulatortank. 10

11 FRISK LUFT Utsläppen från fordon och arbetsmaskiner kan minska genom skärpta avgaskrav och effektivisering av transporter. Tekniska åtgärder bör kombineras med andra åtgärder såsom effektiviseringar i transportsystemet, överföring av resande från personbil till kollektivtrafik, samåkning och investeringar i cykelbanor. Konsekvenser om inga åtgärder vidtas Luftföroreningar ger generellt upphov till betydande hälsoproblem. De nationella utredningar som sökt kvantifiera hälsoförluster inbegriper endast den allra mest påtagliga sjukligheten i form av vård på sjukhus. Under antagandet av 5 10 vårddagar per sjukintag på sjukhus beräknas antalet totala vårddagar i Sverige uppgå till ca per år med dagens luftföroreningssituation. Dåvarande Försvarets forskningsanstalt (FOA) har uppskattat kostnaden för hälsoeffekter av luftföroreningar till 2,2 miljarder kronor per år. Inga beräkningar har gjorts för Gotland. Vittring och korrosion av kulturminnen och kulturföremål orsakar samhället kostnader och oersättliga värden går förlorade. Dessa kostnader har inte uppskattats men vi vet att underhåll av fastigheter fördyras och att konserveringskostnaderna har ökat. En sänkning av förorenings nivåerna innebär att de onaturliga nedbrytningsprocesserna bromsas. Fortsatt forskning om luftföroreningarnas påverkan på kulturarvet är angelägen. Det produktionsbortfall som orsakas av marknära ozon och som drabbar det svenska jordbruket har i tidigare undersökningar värderats till minst en miljard kronor per år. Även barrträd påverkas av ozon, men det är oklart i vilken omfattning detta inverkar på skogsbrukets ekonomi. Ozon påskyndar därtill nedbrytningen av vissa organiska material såsom gummi och plaster. Ämnet hör också till de växthusgaser som kan inverka på jordens klimat. Det är idag inte möjligt att säga hur utsläppen på Gotland påverkar halten och vilka effekter en minskning av utsläppen kan ge. 11

12 12

13 BARA NATURLIG FÖRSURNING Bara naturlig försurning Gotländska delmål 14 Avgränsningar mot andra miljömål 14 Regionalt miljötillstånd 14 Hur når vi målen? 15 Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 16 13

14 Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Gotländska delmål Utsläpp av svaveldioxid År 2005 ska utsläppen av svaveldioxid till luft ha minskat till 550 ton. Utsläpp av kväveoxider År 2010 ska utsläppen av kväveoxider till luft ha minskat till ton. Avgränsningar mot andra miljömål Om miljökvalitetsmålet skall kunna nås inom en generation måste åtgärder vidtas som också bidrar till att nå miljömålen Frisk Luft och Begränsad klimatpåverkan. Utsläpp av vattenburet kväve behandlas under Ingen övergödning. Regionalt miljötillstånd Försurning orsakas huvudsakligen av utsläpp av svaveloch kväveoxider. Nederbörden över Gotland har ungefär ph 4,5. Hur stora effekterna blir av det sura regnet beror i hög grad på vilken bergrund området har. Gotland har en kalkrik berggrund som är motståndskraftig mot försurning genom att den kan neutralisera det sura regn som faller ned över ön. Försurning av vattendrag och skogmark är därför inget stort problem i länet. Undersökningar under och 90-talet har visat att det finns en risk för skador på träd (barrutglesning) vid direkt nedfall genom s.k. torr- och våtdeposition. Träden kan därigenom riskera att få nedsatt vitalitet och därefter indirekt påverkas av insekter och t.ex. svampangrepp. Gotland har ett rikt och unikt kulturarv. Försurande nedfall har medfört att kulturbyggnader som är utsmyckade med stenskulpturer och andra konstnärliga detaljer blivit skadade. Under senare år har nedfallet minskat och det råder stor osäkerhet om/eller hur stor vittringen av kulturföremål är idag. Svavel- och kvävedioxidutsläpp År 2000 bidrog utländska källor till 93 % av svavelnedfallet, 92 % av nedfallet av kväveoxider och 79 % av ammoniaknedfallet över Sverige. En stor del av utsläppen härrör från Tyskland (svavel och kväve), Storbritannien (svavel och kväve) och Polen (främst svavel). Andra stora källor är processindustrin och även den internationella sjöfarten, eftersom den fortfarande kan utnyttja tunga, svavelrika oljor som bränsle. Svaveldioxidutsläppen från väg- och flygtrafik är förhållandevis små eftersom s.k. lätta bränslen (bensin, dieselolja och flygfotogen) har låg svavelhalt. Utsläppen av kväve i Sverige kommer främst ifrån fordon, person- och lastbilar, men också från fartyg och arbetsmaskiner såsom traktorer och grävmaskiner. Under senare år har utsläppen från förbränningsanläggningar minskat kraftigt. På Gotland har det varit stora utsläpp av svavel- och kväveoxider uppgick svaveldioxidutsläppen till totalt cirka ton/år och kväveoxidutsläppen till ton/år. Cementa har haft betydande del av dessa utsläpp men har reducerat sina utsläpp avsevärt. Från år 1998 har Cementas svaveldioxidutsläpp minskat med 90 % och kväveoxidutsläpp med 80 %. När det gäller kväveutsläppen bidrog vägtrafiken och arbetsmaskiner år 1993 med 70 % av de totala kväveutsläppen i länet (tabell 1). 14

15 BARA NATURLIG FÖRSURNING Grupp Svaveldioxid Kväveoxid Trafik (1993) Arbetsmaskiner (1993) Sjöfart (1993) Luftfart (1993) 0 13 Energi (1993) Cementa (1999) KPAB (1993) 2 9 Hushåll, industri (1993) Summa utsläpp Tabell 1: Uppskattning av utsläpp för svaveldioxid och kväveoxid på Gotland 1993 resp i ton/år (Energi 2005 och Länsstyrelsens Miljöstrategi inför 2000-talet). Hur når vi målen? Luftföroreningar har inga nationella gränser. För att uppnå generationsmålet om minskad försurning är vi beroende av att Sveriges grannländer vidtar åtgärder och fullföljer sina åtaganden i det s.k. takdirektivet och Göteborgsprotokollet. Genom minskat nedfall erhålls avsevärda förbättringar i belastningen men återhämtningen tar lång tid. Prognosen tyder på att etappmålet för år 2010 inte att nås nationellt. Den minskning som bedöms ske med nu beslutade åtgärder kommer i första hand att ske från vägtrafiken och från arbetsmaskiner. Nationellt förväntas persontransporterna öka med cirka 25 % från 1997 till För godstransporter förväntas ännu kraftigare ökning. Trots denna ökning beräknas utsläppen av kväveoxider att minska mellan 2001 och Det är de successivt skärpta avgaskraven som införts under 1990-talet och början av 2000-talet samt redan beslutade framtida skärpningar av avgaskrav på både lätta och tunga bilar som kommer att få genomslag till 2010 och därefter. Från internationell sjöfart är utsläppen av försurande SO 2 och NOx stora även om det enligt Sjöfartsverket har skett en minskning framförallt med avseende på svaveloxider efter införande av miljödifferentierade sjöfartsavgifter. Utsläppen från internationell sjöfart har signifikant betydelse för nedfallet av försurande ämnen men då de inte ingår i de nationella utsläppsmålen för 2010, är de oftast inte medtagna i utsläppstabeller. Från inrikes sjöfart är svavelutsläppen mycket små. Utsläpp av svaveldioxid Delmålet innebär att utsläppen i länet av svaveldioxid till luft ska ha minskat till 550 ton år Delmålet är detsamma som i energiplanen för Gotland (Energi 2005, Gotlands kommun). Fakta Åtgärder av betydelse för minskade utsläpp av svavel och kväveoxider under 1990-talet: Svaveldioxid (SO 2 ): skärpta bränslenormer som givit upphov till minskad svavelhalt i eldningsolja samt i bensin och dieselolja för transporter; miljöprövningar enligt miljölagstiftningen som medfört rökgasavsvavling vid större anläggningar; integrerade processåtgärder i industrin som ökat återanvändningsgraden; införande av svavelskatt Kväveoxider (NOx): successivt skärpta avgaskrav för nya bilar, både personbilar och tunga fordon, kombinerat med miljöklassning som stimulerat till tidigt införande av ny avgasreningsteknik; sänkt skatt på miljöklass 1 diesel som minskar kväveoxidutsläppen med cirka 10 % från dieselmotorer; avgaskrav på arbetsmaskiner som blev obligatoriskt 1998; NOx avgiften från 1992, en avgift på utsläpp vid energiproduktion i fasta förbrännings-anläggningar; miljöprövningar enligt miljölagstiftningen som medfört användning av låg-nox brännare och NOx reducerande reningsteknik. 15

16 Konverteringen från olja till förnybara energislag och effektivisering av energianvändningen påverkar utvecklingen i positiv riktning. Länet bör arbeta för att hushåll och fastighetsförvaltare konverterar eller byter ut värmepannor från oljeeldning till ved, pellets eller ersätts av värmepumpar samt att fjärrvärmeutbyggnaden fortskrider. En minskning av svavelutsläppen kan åstadkommas genom minskad svavelhalt i marina oljor och skärpta krav på den internationella sjöfartstrafiken. Utsläpp av kväveoxider År 2010 ska utsläppen i länet av kväveoxider till luft ha minskat till ton. Delmålet är i detsamma som i energiplanen för Gotland, men utsträckt i tid till år För att det regionala delmålet ska kunna uppfyllas krävs åtgärder främst för vägtrafiken och arbetsmaskiner. Införandet av skärpta avgaskrav för nya bilar, både personbilar och tunga fordon och införande av ny avgasreningsteknik bör innebära en halvering av kväveutsläppen från 1993 (tabell 1). Ytterligare åtgärder kan vara att erbjuda utbildning till yrkesförare att köra miljöeffektivt och energisnålt (t.ex. maskinförare och lastbilschaufförer). Vidare bör antalet arbetsmaskiner som uppfyller EU:s kommande krav på arbetsmaskiner öka. Andra åtgärder som kan bidra till minskade utsläpp är exempelvis att högre miljökrav ställs vid offentlig upphandling, att utnyttjande av kollektivtrafik och samåkning stimuleras, samt att t.ex. myndigheter informerar allmänheten om vikten av att handla miljövänligt vid resande, val av bostadsuppvärmning, inköp och nyttjande av arbetsredskap. Konsekvenser om inga åtgärder vidtas Försurningen av Gotlands sjöar och vattendrag kommer p.g.a. den kalkrika bergrunden vara obetydliga även om inga åtgärder vidtas. Däremot finns det risk att Gotlands rika kulturarv skadas. En fortsatt vittring av kulturföremål och byggnader medför historiska och ekonomiska förluster. Under 80- och 90-talen påvisades skador på träd vid direkt svavelnedfall på barr. Om utsläppen av svaveldioxider och kväveoxider ökar kan det därmed innebära negativa effekter på såväl människors hälsa, material och byggnader, kulturarv, grödor samt ekosystem på land och i vatten. 16

17 BEGRÄNSAD KLIMATPÅVERKAN Begränsad klimatpåverkan Gotländska delmål 18 Avgränsningar mot andra miljömål 18 Regionalt miljötillstånd 18 Hur når vi målen? 21 Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 23 17

18 Begränsad klimatpåverkan Halten av växthusgaser i atmosfären skall i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. År 2050 bör utsläppen i Sverige sammantaget vara lägre än 4,5 ton koldioxidekvivalenter per invånare och år, för att därefter minska ytterligare. Gotländska delmål Utsläpp av koldioxid (växthusgas) från fossila bränslen Utsläppen av koldioxid till atmosfären från fossila bränslen från hushåll, transporter och industri, exklusive Cementa AB, ska efter år 2010 vara minst 15 % lägre än utsläppen år Detta motsvarar en minskning från ton år 2000 till ton år Energianvändning Användningen av fossil energi ska år 2010 utgöra högst 55 % av den totala energianvändningen. Avgränsningar mot andra miljömål Under miljömålet Skyddande ozonskikt behandlas utsläpp av freoner, som också är växthusgaser. Under God bebyggd miljö behandlas transportsystem och energianvändning i samhällsplaneringen. Under Frisk luft behandlas utsläpp av flyktiga organiska ämnen. Regionalt miljötillstånd Fakta Generationsmålet Miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan ska till skillnad från övriga generationsmål vara uppnått till år 2050 (övriga år 2020). Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Den sammanlagda halten i atmosfären av växthusgaserna koldioxid (CO 2 ), metan (CH 4 ), dikväveoxid (lustgas, N 2 O), svavelhexafluorid (SF 6 ), fluorkarboner (FC) och florkolväten (HFC) räknat som koldioxidekvivalenter, ska stabiliseras på en nivå lägre än 550 ppm (parts per million). Sverige har tillsammans med andra länder ett ansvar för att det globala målet kan uppnås. Sverige skall också verka för att det globala klimatarbetet inriktas mot detta mål. Klimatpåverkan är ett globalt problem som måste angripas regionalt och lokalt. Av de fossila bränslen som används i Sverige åtgår omkring 90 % för energiproduktion. Den största delen går till transporter, industrisektorn och för uppvärmning av bostäder och lokaler. Den gas som till största delen bidrar till växthuseffekten är koldioxid som bildas vid förbränning av fossila bränslen. På Gotland frigörs dessutom stora mängder koldioxid från stenindustrins processer. Metan bildas vid bakteriell nedbrytning av organiska ämnen och är sett ur ett internationellt perspektiv den näst viktigaste växthusgasen. De största källorna för metanutsläpp under mänsklig påverkan härrör från jordbruket och avfallshanteringen. Den största mängden metan som totalt sett släpps ut produceras emellertid naturligt i naturens syrefria miljöer, t.ex. i våtmarker. Metan har en omsättningstid i atmosfären på cirka tio år. Dikväveoxid har sitt ursprung i odling på humusrika jordar, gödselhantering och förbränning. Dikväveoxid har ett långsamt kretslopp i atmosfären där omsättningstiden är omkring 150 år. HFC (förening av väte, fluor och kol) läcker ut från kylskåp, värmepumpar mm. Fluorkarboner är en förorening som kommer från aluminiumframställning och svavelhexafluorid från läckage från tyngre elektrisk apparatur. Utsläppen av växthusgaser i Sverige består främst av koldioxid (80 %), metan (9 %) och dikväveoxid (9 %). Utsläppen av övriga växthusgaser är förhållandevis små. Däremot har dessa mycket stor inverkan på växthuseffekten. 18

19 BEGRÄNSAD KLIMATPÅVERKAN Koldioxidekvivalenter Olika växthusgasers bidrag till växthuseffekten kan jämföras och adderas till varandra om man multiplicerar mängden av varje enskild gas med dess GWP-faktor (GWP = global warming potential). Denna faktor anger hur effektiv gasen är som klimatpåverkare i förhållande till koldioxiden. Ju högre GPW-värde, desto större effekt på klimatet. På detta sätt kan man räkna om utsläppen av olika växthusgaser i koldioxidekvivalenter. Koldioxid GWP har värderas till 1, metan (21), dikväveoxid (310), HFC (1 300), CF4 (6 500) och svavelhexafluorid (23 900). Energislag Med fossila bränslen avses t.ex. bensin, eldningsolja, diesel, kol/koks och naturgas. Dessa bränslen ger ett nettotillskott av koldioxid till atmosfären och påverkar därmed växthuseffekten. Fakta Till förnybara energislag räknas t.ex. vattenkraft, solenergi, vindkraft, trädbränslen och biogas. Så länge upptaget av koldioxid i växande biomassa är minst lika stort som mängden koldioxid som avgår vid förbränning av biobränslen ger förbränningen inget nettotillskott av koldioxid och således inget bidrag till växthuseffekten. Till återvunnen energi räknas t.ex. att ta tillvara spillvärme från industrin eller utsorterade brännbara avfallsfraktioner. Återvunnen energi kan antingen ha fossilt eller förnybart ursprung. Vid förbränning av återvunnet bränsle så som plast och däck, räknas dessa fraktioner till fossila bränslen enligt riktlinjer från FN:s klimatpanel IPCC. Koldioxidutsläpp på Gotland Det totala utsläppet av koldioxid på Gotland, inklusive processutsläpp, ökade från cirka ton år 1993 till drygt ton år Utsläppet motsvarar totalt 33,8 ton per invånare och år (eller 17 ton om processutsläppen räknas bort). Om man inte räknar med utsläppen från cementindustrin motsvarar utsläppet 5,4 ton koldioxid per invånare och år (baserat på invånare). Siffrorna kan jämföras med det nationella målet 4,5 ton koldioxidekvivalenter per invånare och år till år

20 Utsläpp av koldioxid (CO 2 ) från fossila bränslen på Gotland år 2000 Kategori Delsumma Ton CO 2 ton CO 2 Cementa energianvändning* Cementa process utsläpp Gotland exklusive Cementa** Transport (bensin, diesel) Värme (EO1-5, gasol) El Delsumma Gotland totalt CO Källa: Beräkningarna för kategorin Gotland exklusive Cementa är gjorda med en modifierad version av Naturvårdsverkets emissionsprogram. Siffrorna för Cementa AB härrör från bolaget och bygger på en beräkningsmodell enligt World Business Council for Sustainable Development. Modellen används bland annat vid fråga om utsläppsrätter. Den mängd koldioxid som avgår då biobränslen används tas inte med i ovanstående beräkningar eftersom de inte bidrar till växthuseffekten. * I Cementas energianvändning ingår en stor andel förbränning av däck och plast som kategoriseras som återvunnet bränsle. Enligt riktlinjer från FN:s klimatpanel IPCC har dessa bränslen fossilt ursprung varför de räknas med i utsläppen av CO 2. ** I kategorin ingår utsläpp från industri och hushåll. Energianvändning på Gotland Den totala årliga energianvändningen i länet är nu cirka GWh. Detta motsvarar totalt sett 74 MWh per person, eller 36 MWh per person om förbrukningen vid Cementa AB inte medräknas (jfr cirka 66 MWh per capita nationellt). Energi från kol, olja, fossil gas och importerad el utgör cirka 81 %, medan förnybar/återvunnen energi utgör cirka 19 %. Detta kan jämföras med det gotländska delmålet för 2010 som anger att användningen av fossila bränslen högst skall uppgå till 55% och förnybar energi minst till 45 %. Tillförd energi till det Gotländska energisystemet år 2000 (totalt) Energibärare GWh Del i % Totalt GWh Petroleum import El import Kol import Petcoke import Däck import Plast import 26 < 1 Gasol import 15 < 1 Delsumma import energi Vindkraft Värmepumpar* Biobränsle fjärrvärme Biobränsle övrigt** 86 2 Återvunnen energi 20 < 1 Solvärme 1 < 1 Delsumma lokalt producerad energi Totalt Gotland 100 % 4216 Källa: Cementa AB, GEAB, SCB, KPAB, Energibyrån Gotland * GEAB 68 GWh plus en uppskattning av privata värmepumpar 32GWh. ** Privat ved/flis och träpellets användning (Källa: skorstensfejare och pelletsleverantörer). 20

21 BEGRÄNSAD KLIMATPÅVERKAN Tillförd energi till det Gotländska energisystemet år 2000, exklusive Cementa AB Energibärare GWh Del i % Totalt GWh Petroleum import El import Gasol import 15 < 1 Delsumma import energi Vindkraft Värmepumpar Biobränsle fjärrvärme Biobränsle övriga 86 4 Återvunnen 20 1 Solvärme 1 <1 Delsumma lokalt producerad energi Totalt Gotland Källa: Cementa AB, GEAB, SCB, KPAB, Energibyrån Gotland. Hur når vi målen? För närvarande finns endast tillförlitlig statistik över utsläpp av växthusgasen koldioxid. För att kunna visa en helhetsbild av utsläppssituationen finns det anledning att kartlägga utsläppen av andra växthusgaser. Delmål för dessa gaser kan därefter komma att behövas. Målsättningen att utsläppen av koldioxid till atmosfären från fossila bränslen från hushåll, transporter och industri exklusive Cementa AB, efter år 2010 skall vara minst 15 % lägre än utsläppen år 2000 innebär för bränsleanvändningen en minskning från ton år 2000 till ton år Totalt sett motsvarar detta ungefär det nationella målet (4,8%). För att kunna nå delmålen förutsätts att det finns ett detaljerat handlingsprogram som beskriver vilka åtgärder som är nödvändiga att genomföra, vilka aktörer som har ansvar för att åtgärderna genomförs osv. Delmålen bygger i stora drag på omställning och effektivisering av både energi- och transportsektorn. På Gotland finns en stor potential förnybara energiresurser. I fig. 1 presenteras en uppskattning av förnybara energiresurser (Göran Bylund, Energibyrån i Visby) som måste tas hänsyn till vid diskussioner om omställning av energianvändning. Exempel på åtgärder som skulle kunna ingå i handlingsprogrammet är energirådgivning till allmänheten, upprättande av energiplaner för företag, utbyggnad av vindkraft och fjärrvärme, utvinning av energi ur organiskt avfall, att hänsyn tas till energi- och transportfrågor vid nybyggnation av bostäder, anpassad upphandling som styr mot effektivare energianvändning och övergång till energieffektiva arbetsmaskiner och arbetsredskap, anpassade för förnybara bränslen. Eftersom frågan är komplex och till viss del förenad med intressekonflikter måste ett genomarbetat handlingsprogram tas fram i bred förankring i det gotländska samhället. Trafiksektorn fortsätter att öka och en fortsatt ökad användning av fossila bränslen innebär ett allvarligt hot mot växthuseffekten. EU:s direktiv om biodrivmedel (2003/30/EG) ligger till grund för en statlig utredning om biodrivmedel. I ett första delbetänkande (SOU 2004:4) behandlas dels frågan om skyldigheten för bensinstationer att tillhandahålla minst ett förnybart bränsle från och med 2005, dels frågan om ett vägledande nationellt mål för fortsatt introduktion av förnybara fordonsbränslen för Ett annat styrmedel för att reglera utsläppen av koldioxid tros bli införseln av internationell handel med utsläppsrätter. Frågan har sitt ursprung i Kyotoprotokollet och handeln syftar till att på ett avgörande sätt minska 21

22 kostnanden för att uppnå en viss given nivå av utsläppsminskning. Handeln med utsläppsrätter inom EU kommer att börja 2005 och för Gotlands del berörs cementindustrin och vissa anläggningar för energiproduktion. Fig. 1 Uppskattning av de förnybara energiresurser som finns på Gotland räknat i GWh (Göran Bylund, Energibyrån i Visby). Utsläpp av koldioxid från fossila bränslen Med tanke på den potential som finns för förnybara energiresurser på Gotland och de intentioner som finns i kommunens styrdokument finns det anledning att skärpa det nationella delmålet som innebär att utsläppen av växthusgaser som medelvärde för perioden ska vara minst 4 % lägre än utsläppen år På Gotland saknas siffror för Utsläppen har dock ökat mellan 1993 och Minskningen av utsläpp måste ske genom omställning och effektivisering av energi- och transportsystem. För Gotlands del, exklusive Cementa, bedöms detta kunna ske genom exempelvis införsel av hållbara alternativ till bensin och diesel (etanol, metanol, vätgas, RME etc., cirka 2 %), effektivare transporter genom bl.a. bättre kollektivtrafik och lägre snittförbrukning av bränsle (cirka 3 %) samt ersättning av eldningsolja för uppvärmning (pellets, träflis, ved, fjärrvärme och värmepumpar, cirka 10%). Minskningen innebär en sänkning av koldioxidutsläppen från 5,4 ton per capita till 4,6 ton per capita (baserat på invånare). Eftersom huvuddelen av Cementas återvunna bränsle inte är koldioxidneutralt, utan i det här sammanhanget jämställs med fossilt bränsle, kan en minskning från Cementas sida bara nås via effektivisering, minskad produktion eller införsel av förnybar energi. En stor andel av de totala koldioxidutsläppen härrör från Cementas processutsläpp. Dessa utsläpp är en effekt av processindustrin, d.v.s. bearbetningen av kalkstenen och härrör från själva råmaterialet eftersom koldioxiden funnits bunden i kalkstenen. Detta utsläpp är därför direkt relaterat till produktionsvolymen. Energianvändning Delmålet innebär att den totala användningen av fossil energi på Gotland (inkluderat cementindustrin) måste minska drastiskt och ersättas med i första hand (lokalt producerad) förnybar energi. Återvunnen energi kategoriseras förvisso till stora delar som fossil energi men det finns ändå anledning att från resurssynpunkt, under en övergångsperiod, använda återvunnen energi hellre än rena fossila bränslen. Till förnybar energi som på sikt bedöms ha stor potential räknas vindkraft, biomassa och biogas. På vilket sätt övergången till dessa energislag ska kunna ske bör kunna regleras närmare i framtida handlingsprogram. På Gotland har många planer och strategier tagits fram som stödjer åtgärder för att uppnå klimatmålet. Några exempel är kommunens Agenda 21-arbete (Ekoprogram 1996, Kretsloppsplan 1998) och kommunens energiplan (Energi 2005). Energiplanen visar att det finns stora möjligheter att effektivisera energianvändningen i befintlig bebyggelse. Gotlands kommuns fastigheter har t.ex. en besparingspotential av driftkostnaderna uppemot 10 mil- 22

23 BEGRÄNSAD KLIMATPÅVERKAN joner kronor per år genom energieffektiviseringar. I planens målsättning framhålls att fjärrvärmen på Gotland år 2005 skall produceras till minst 95 % med förnybara och återvunnen energi, att vindkraften under perioden byggs ut till en installerad effekt på minst 120 MW och att värmebehovet i enfamiljshus inte skall överstiga kwh/år (nybyggda småhus) respektive kwh/år (upprustade småhus). Dessa frågor behandlas under miljömålet God bebyggd miljö. Kommunen har vidare en hel rad goda exempel att visa upp på t.ex. transportsidan (rapsdrivna fordon) och miljöanpassat byggande (t.ex. energilösningen vid Almedalsbiblioteket. Kommunen ingår även i en rad nätverk och EU-projekt med miljö- och energiprofil. Nivå för CO 2 Temperatur- Temperatur- Temperaturstabilisering i ppm förändring i C förändring i C förändring i C Om klimatet inte är Mest troliga Om klimatet är särskilt känsligt temperaturförändring mycket känsligt 350 0,8 1,3 2, ,1 1,8 3, ,3 2,2 4, ,6 2,6 4, ,8 2,9 5,3 Samband mellan koldioxidkoncentrationen och temperaturförändringar vid olika antagna känsligheter hos klimatet. Källa: Klimatdelegationen. Konsekvenser om inga åtgärder vidtas Utsläppen av klimatpåverkande gaser ökar risken för global klimatförändring. Innan människan började förbränna fossila bränslen låg koncentrationen av koldioxid på omkring 280 ppm. Idag ligger den på cirka 360 ppm och ökar med cirka 1,5 ppm per år. Jordens temperatur har ökat med cirka 0,6 grader från slutet av 1800-talet till år Enligt IPCC:s senaste bedömningar kan det ske en fortsatt global temperaturstegring med 1,4-5,8 grader fram till år Det skulle därigenom bli varmare på jorden än det varit någon gång under de senaste åren. Även om luftens halter av växthusgaser om hundra år skulle ha stabiliserats kommer uppvärmningen fortsätta ännu längre in i framtiden. FN:s klimatpanel, IPCC, bedömer att merparten av temperaturökningen förklaras av ökade halter växthusgaser i atmosfären till följd av människans verksamhet. En rad icke önskvärda storskaliga effekter kan bli det oönskade resultatet. Forskarna bedömer att polarisarnas utbredning kommer att minska och att förhållandena för havsströmmar, vind och nederbörd ändras. Om den globala temperaturökningen är cirka 2,5 grader på 50 till 100 års sikt kan temperaturen öka med 4 grader i Norden. Sammantaget innebär effekterna av en temperaturökning att hela klimatsystem påverkas. Detta leder i sin tur till exempelvis utbredning av torka på vissa ställen och en förhöjd havsnivå som översvämmar låglänta områden på andra ställen. Medeltemperaturen behöver bara öka en grad för att Sydsverige ska få det klimat som nu råder i centrala Tyskland. Detta borde exempelvis kunna möjliggöra ökad 23

24 avkastning inom jord- och skogsbruk, men öka risken för skadeangrepp. Det preciserade miljömålet innebär att den sammanlagda halten år 2050 skall stabiliseras på en nivå lägre än 550 ppm. Naturvårdverkets bedömning är att utsläppen av koldioxid i i-länder behöver minska med 60 % från 1995 års nivå till På längre sikt måste minskningen bli %. Om ingenting görs för att hejda växthuseffekten kan det för Gotlands del innebära en höjd vattennivå och ett förändrat klimat. Effekterna kan bli omfattande för viktiga näringar som jord- och skogsbruk. För den biologiska mångfalden finns risk för att känsliga ekosystem går förlorade. 24

25 SKYDDANDE OZONSKIKT Skyddande ozonskikt Gotländska delmål 26 Avgränsningar mot andra miljömål 26 Regionalt miljötillstånd 26 Hur når vi målen? 28 Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 29 25

26 Skyddande Ozonskikt Ozonskiktet skall utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning. Detta innebär att halterna av ozonnedbrytande ämnen i stratosfären inte får överstiga naturliga nivåer. Gotländska delmål Utsläpp av ozonnedbrytande ämnen År 2010 ska utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen ha upphört. Användning av CFC och HCFC Användning av CFC och HCFC i samtliga kyl- och värmepumpanläggningar ska ha upphört senast den 31 december Avgränsningar mot andra miljömål Miljömålet är nära kopplat till strålskydd. Effekter av UV-strålning behandlas delvis också under miljömålet Säker Strålmiljö. Regionalt miljötillstånd Hotet mot ozonskiktet är ett globalt problem som härrör från utsläpp av ozonnedbrytande ämnen som klorfluorkarboner (CFC), klorfluorkolväten (HCFC), haloner, klorerade lösningsmedel och metylbromid. Flygtrafiken kan få en ökad betydelse för uttunningen av ozonskiktet om utsläppen från höghöjdsflyg och överljudsflyg i stratosfären ökar. 26 Nästan all användning av ozonnedbrytande ämnen i Sverige har upphört. Mellan 1988 och 1995 minskade förbrukningen av ozonnedbrytande ämnen i Sverige med 93 %. Utsläppen av klorfluorkarboner (CFC) har därmed minskat från cirka ton per år till cirka 350 ton per år mellan år 1988 och Avvecklingen av användningen av ozonnedbrytande ämnen i kylmaskiner och i tillverkningsindustri är i stort sett genomförd. Sträng lagstiftning mot produktion och användning av bl.a. klorfluorkarboner och klorfluorkolväten ligger bakom minskningen. De mängder som finns kvar återfinns framförallt i produkter som när de kasseras utgör farligt avfall (t.ex. köldmedier i kylmöbler och isoleringsmaterial). CFC användes som blåsmedel i nästan alla produkter som innehåller hårt skum och tillverkades från mitten av 60- talet fram till 1991 (CFC) respektive 1997 (HCFC), då förbud mot användningen trädde i kraft. De upplagrade och installerade mängderna ozonnedbrytande ämnen uppgår i Sverige till totalt cirka ton (cirka två kg per innevånare) och fördelar sig på följande vis: Plaster för isoleringsändamål: cirka ton CFC och cirka ton HCFC Köldmedium i befintliga kyl-, frys-, och andra klimatanläggningar: cirka 240 ton CFC och 3000 ton HCFC Brandsläckningssystem/släckare: cirka 50 ton halon. Eftersom utsläppen av ozonnedbrytande ämnen når stratosfären var de än sker är det internationella arbetet för att skydda ozonskiktet av central betydelse. Särskilt viktigt för att nå miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt är framgångar i det internationella arbetet inom ramen för Montrealprotokollet och inom FN-organen för civil luftfart (ICAO) och marin verksamhet (IMO).

27 SKYDDANDE OZONSKIKT Klorfluorkarboner Köldmedierna CFC (fullständigt halogenerade klorflourkarboner = freoner ) och HCFC (ofullständigt halogenerade klorfluorkarboner) innehåller båda klor, den senare i mindre mängd, och är därför skadliga för ozonskiktet. De är också starka växthusgaser. Alternativen till HCFC och CFC är i huvudsak HFC (fluorkolväten), ammoniak och propan. HFCföreningarna innehåller inte klor men ger istället ett betydande bidrag till växthuseffekten varför även dessa bör avvecklas på sikt. Fakta Haloner Haloner är en typ av bromerade klorfluorföreningar som huvudsakligen används som brandsläckningsmedel. De är dessutom växthusgaser. Ämne ODP GWP Påfyllnadsstopp Användningsstopp CFC dec dec 1999 HCFC dec 2001 ej beslutat Halon 3-10 ej fastställt 1 jan dec 1997 HFC CO NH Ozonnedbrytande ämnen på Gotland Innehav av kyl-, frys- och/eller klimatanläggningar med totalt minst 10 kg köldmedium är enligt köldmediekungörelsen (SNFS 1997:3) anmälningspliktigt enligt miljöbalken. Enligt kungörelsen skall en årsrapport för freonhantering upprättas av ackrediterad kylentreprenör som därvid skall bedöma om anläggningen uppfyller kungörelsens krav. Ansvaret för uppföljning av icke godkända anläggningar ligger hos Miljö och hälsoskyddsnämnden. Diagrammen (fig. 1-3) anger företagens installerade, påfyllda och uppsamlade mängder CFC-, HCFC- samt HFC-köldmedier för verksamhetsåren Tabell: Olika ämnen påverkar ozonskiktet olika mycket. Effekten anges som ozone depletion potential (ODP). Köldmedierna bidrar också till växthuseffekten. I detta fall använder man global warming potential (GWP) som mått. Det finns alternativa köldmedier som inte påverkar ozonskiktet eller växthuseffekten, t.ex. ammoniak (NH 3 ). Faktorn ODP respektive GWP anger hur många gånger större påverkan på ozonskiktet respektive växthuseffekten vissa ämnen har i förhållande till varandra. 27

28 Fig. 1 Fig. 2 Observera: De tre diagrammen för CFC, HCFC respektive HFC har olika skalor. 28 Installerad mängd = kilo köldmedia i anläggningen. Uppsamlad mängd = kilo köldemedia omhändertagen vid service, för destruktion eller återanvändning. Påfylld mängd = kilo köldmedia påfylld vid service. Fig. 3 CFC-köldmedierna har avvecklats till år 2000 i enlighet med nationell avvecklingsplan i anmälningspliktiga köldanläggningar (fig. 1). Det finns dock kvar CFC i mindre kylanläggningar i hushållen och i industrin. HCFC har förhållit sig relativt konstant på cirka 30 % av den sammanlagda användningen av köldmedium (fig. 2), medan HFC ökat från noll till 70 % i anmälningspliktiga köldanläggningar (fig. 3). Andra köldmedia, såsom ammoniak, butan m.m., ingår inte i denna statistik. För anläggningar med CFC som köldmedium gäller användningsförbud från och med år Anläggningar med 900 gram köldmedium eller mindre, t.ex. kylskåp och frysboxar i lunchrum hos företagen, undantas från användningsförbudet till och med den 31 dec Installationsförbud för nya anläggningar med HCFC, som är något mindre skadligt för ozonskiktet, gäller från Påfyllnadsförbud för befintliga anläggningar med HCFC gäller från Däremot finns inget stoppdatum för användning. Påfyllnadsstopp av haloner infördes 1995 och sedan den 1 januari 1998 gäller även användningsförbud. I Gotlands län uppskattas grovt 2 ton haloner finnas installerat i olika brandsläckningssystem. Den kända förbrukningen under 1994 var 17 kg (miljörapporter 1994). Därtill kommer militärens förbrukning som under 1994 uppgick till cirka 10 kg halon. Haloner finns även i uttjänt och kasserad elektronikutrustning såsom datorer. Producentansvar gäller för elektronikskrot innehållande haloner. Alternativ till halon i brandsläckningsanordningar utgörs bland annat av koldioxid, argonit (argon-kväveblandning), vatten, pulver och skum. Hur når vi målen? Hotet mot ett skyddande ozonskikt ligger i fortsatt eller ökande produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen i andra länder, diffust läckage samt utsläpp i samband med skrotning av produkter med ozonnedbrytande ämnen.

29 SKYDDANDE OZONSKIKT Regeringen avser förtydliga lagstiftningen så att kommuner eller producenter har en skyldighet att vid avveckling omhänderta utrustning och produkter som innehåller CFC, HCFC, halon och andra ozonnedbrytande ämnen. I rapporten Miljökvalitetsmålet skyddande ozonskikt (rapport 5253) har Naturvårdsverket föreslagit ändringar i lagstiftningen som bl.a. skall underlätta omhändertagande av uttjänta produkter som innehåller freon. Man föreslår även ett frivilligt åtagande inom byggbranschen för insamling av freoninnehållande byggavfall. Vidare betonas vikten av olika informationsinsatser för att informera branscher och anläggningsägare om kommande CFC- och HCFC-förbud samt om att varuslag som innehåller isolering med upplagrad CFC omfattas av avfallsförordningen när de kasseras och utgör farligt avfall. Utsläpp av ozonnedbrytande ämnen Delmålet motsvarar det nationella delmålet. Det finns lagligt reglerade påfyllnadsstopp och i förekommande fall användningsstopp för ozonnedbrytande ämnen. Gamla kylskåp och kylanläggningar läcker idag ozonnedbrytande ämnen. Till år 2010 har dessa produkter förmodligen bytts ut mot mer miljöanpassade modeller. Läckage från isoleringsmaterial i byggnader, mark och rör står också för en stor del av utsläppen. Tidpunkten för när de byts ut mot mer miljöanpassade alternativ beror på i vilken takt man bygger om eller river gamla fastigheter och anläggningar. Eftersom den större delen ozonnedbrytande ämnen framledes kommer att läcka ut från kasserade produkter, måste konsumenter och ansvariga inom näringsliv och offentlig sektor se till att även uttjänta varor och produkter omhändertas så att ozonnedbrytande ämnen destrueras på ett miljöriktigt sätt. Information om vikten av rätt hantering samt rådgivning om hur hanteringen ska ske bör spridas till alla berörda. Myndigheternas tillsyn av verksamheter som hanterar köldmedier och haloner kan behöva skärpas. Länsstyrelsen och kommunen bör vid sin upphandling köpa produkter fria från ozonnedbrytande ämnen. Vid upphandling skall även livscykelperspektivet ingå. Användning av CFC och HCFC För både CFC och HCFC finns antagna påfyllnadsstopp som innebär att ny påfyllning av nytt köldmedium inte får ske. Delmålet anger en regional ambitionsnivå som innebär att användning av ozonnedbrytande freoner i samtliga kyl- och värmepumpsanläggningar i hushåll och företag skall ha upphört till 31 december För att nå målet krävs att kommunen fortsätter med sin riktade information till hushållen och företagen om insamling av kasserade kyl- och värmepumpsanläggningar samt avfall som innehåller ozonnedbrytande ämnen. Kommunen bör vidare informera ägare av små (icke anmälningspliktiga) anläggningar om avvecklingsplaner av ozonnedbrytande ämnen. Länsstyrelsen och kommunen bör avsätta tillsynsresurser för att följa upp avvecklingsplanerna för CFC och HCFC. Konsekvenser om inga åtgärder vidtas Den svenska avvecklingsplanen för CFC och halon antogs av riksdagen 1988 och har under 90-talet kompletterats med övriga ozonnedbrytande ämnen. Avvecklingsplanen har fått till följd att nästan all användning av ozonnedbrytande ämnen i Sverige har upphört. Uttunningen av ozonskiktet utgör dock fortfarande ett allvarligt globalt miljöhot. Ozonskiktet filtrerar bort skadlig UV-strålning från solen och en uttunning av ozonskiktet ökar risken för bland annat hudcancer, nedsatt immunförsvar, starr och skador på naturliga ekosystem i vatten och på land samt på jordbruksgrödor och skog. Under de senaste 25 åren har ozonskiktet minskat med 10 %. För att motverka denna utveckling, har de flesta av världens länder förbundit sig att minska eller helt avveckla produktion och 29

30 import av ozonnedbrytande ämnen, inom ramen för Montrealprotokollet. Trots vidtagna åtgärder räknar man med att halten ozonnedbrytande ämnen i atmosfären kommer att öka fram till år Det fortsatta resultatet avgörs bl.a. av utvecklingen i u-länderna. Idag får utvecklingsländer fortfarande använda HCFC när de avvecklar CFC. Den senaste bedömningen av internationella forskare är att man tidigast år 2020 kommer att kunna se en återhämtning av ozonskiktet över Europa. Tidigast år 2050 kan det vara återställt om alla parter lever upp till det globala arbetet inom Montrealprotokollet. Beräkningar av kostnader och nytta av protokollet har gjorts för en 70-årsperiod och tyder på att skador på fiske, jordbruk och material kan komma att uppgå till cirka 400 miljarder Euro om inte Montrealprotokollet efterlevs. När det gäller hudcancer finns det en eftersläpning med flera decennier mellan förändringen i ozonskiktets tjocklek och antal hudcancerfall. EU:s miljöagentur (EEA) bedömer att halterna av ozonnedbrytande ämnen och därmed även UV-strålningen nådde sin högsta nivåer 1997, men att hudcancerfallen kommer att nå sina högsta nivåer först omkring 2055, med 78 miljoner nya fall globalt per år. Fakta Hur mäter man ozonskiktet? Ozon bildas genom att solens strålar omvandlar syrgas till ozon. Detta sker främst i stratosfären på en höjd av kilometer över jordytan. De senaste decennierna har ozonskiktet i stratosfären varit märkbart tunnare än normalt, även över Sverige. Normalt är ozonskiktet som tjockast under våren men det är också under den årstiden som den nutida uttunningen är mest markant. Under sommaren tunnas det ut och når ett minimum på hösten. SMHI följer regelbundet ozonskiktets storlek. Den totala ozonmängden i atmosfären ovanför en viss punkt på jordytan brukar mätas i dobsonenheter. Om ozonmängden uppgår till exempelvis 350 dobsonenheter, ett vanligt värde för mellersta Sverige, innebär det att ozonskiktet skulle bli 3,5 mm tjockt om det rensades från alla gaser utom ozonet och utsattes för det lufttryck och den temperatur som råder vid jordytan. Ozonmängderna i atmosfären är med andra ord inte stora, men likafullt utgör de ett livsviktigt skydd mot skadlig ultraviolett solstrålning. 30

31 ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP Ett rikt odlingslandskap Gotländska delmål 32 Avgränsningar mot andra miljömål 32 Regionalt miljötillstånd 32 Hur når vi målen? 38 Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 39 31

32 Ett rikt odlingslandskap Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks. Gotländska delmål Ängs- och betesmark Senast år 2010 ska samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen ängsmark som hävdas med traditionell ängsskötsel, ska utökas från 300 ha till minst 400 ha. Arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna ska utökas från ca ha med minst ha, till ha år Småbiotoper i odlingslandskapet Mängder småbiotoper i odlingslandskapet ska bevaras i minst dagens omfattning i hela länet. Senast till år 2005 ska en strategi finnas för hur mängden småbiotoper i odlingslandskapet skall kunna öka. Kulturbärande landskapselement Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas ska öka med minst 100 % till år Genetiska resurser Senast år 2010 ska det nationella programmet för växtgenetiska resurser vara utbyggt och det ska finnas ett tillräckligt antal individer för att långsiktigt säkerställa bevarandet av de gotländska husdjursraserna i landet. Kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader Senast år 2005 ska ett program finnas för hur lantbrukets kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader kan tas tillvara. Avgränsningar mot andra miljömål Miljömålet Ett rikt odlingslandskap omfattar det landskap som idag huvudsakligen används för jordbruksproduktion. I vissa fall kan gränsdragningar mot andra miljömål behöva definieras. Skogsbeten, skogsbryn och annan skogsmark som innehåller rester av tidigare odlingsmark, arter och kulturspår med jordbruksanknytning har beröringspunkter med Levande skogar. Gränsdragningen mot Levande sjöar och vattendrag går i strandzonen. Helt vattenlevande organismer berörs inte i detta mål. Våtmarker som är hävdade eller bär spår av hävd har beröringspunkter med Myllrande våtmarker. Delmålet om tillvaratagande av lantbrukets kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader tangerar miljömålet God bebyggd miljö. Odlingslandskapets kvalitéer påverkas också av miljömålen Ingen övergödning, Giftfri miljö, Frisk luft och Bara naturlig försurning. Regionalt miljötillstånd Betesmarker historiskt Den traditionella indelningen av marken i inägomark och utmark sträcker sig åtminstone tillbaka till vikingatid. Inägomarken, den inhägnade brukade marken bestod i tomt, åker, äng och hage. Djuren stängslades ute från inägomarken och leddes via fägator till utmarken där de ofta fick beta fritt. I hagen fick de djur beta som krävde mer och bättre näring, exempelvis ungdjur, dräktiga djur och gårdens hästar. Gotland blev tidigt färdigkoloniserat och all möjlig betesmark torde ha tagits i anspråk. De gamla brukningsmetoder som under ett par årtusenden fram till 1800-talets slut och i vissa avseenden till 1900-talets mitt var förhärskande, skapade förutsättningarna för den biologiska mångfald som idag är hotad. Den industriella revolutionen, mekaniseringen av jordbruket och införandet av konstgödsel innebar radikala och snabba förändringar för såväl djurhållning som brukningssätt. Det är numera förhållandevis få som är jordbrukare och antalet djur har minskat dramatiskt. Av 1700-talskartan framgår att det då fanns ca ha hagmark på Gotland. 32

33 ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP Betesmarker idag Idag finns ca ha mark som ännu bär spår av beteshävd. Utvecklingen med igenväxta och ohävdade marker bromsades i och med Sveriges inträde i EU Då kom miljöersättningarna, bl a för hävd av naturbetesmarker och av landskapselement. Detta öppnade nya möjligheter för bonden att vårda landskapet. År 2001 kom de nya miljöersättningarna med åtgärds- och alvarplaner. Idag ser allt fler lantbrukare sig som landskapsvårdare. År 2003 fanns ca ha betesmark med i miljöersättning för bevarande av natur- och kulturvärden. En mindre del av dessa fick endast grundersättning, vilket kan tolkas som att värdena är ringa. Det kan också vara val som djurhållaren har gjort, genom att man t ex vill kunna stödutfodra, något som ofta inte är tillåtet på en mark med tilläggsersättning. Den finns även betesmark som hävdas utan miljöersättning, men det är ganska svårt att veta hur pass god hävden är på dessa marker. Gotland har särskilt ansvar för bl a strandängarna, alvarmarkerna och skogsbetesmarkerna, som alla ligger inom ramen för miljöersättning. Utmärkande för ön är den höga arealen skogsbete som får ersättning, ca 3200 ha. Gotland har en relativt omfattande djurproduktion. Antalet köttdjur har ökat något på senare år. Mjölkkogårdarna har haft en tydlig positiv utveckling som avviker från landet i sin helhet. Idag finns ca 400 besättningar med ett medelkoantal på 40 kor. Ön har ca 14% av landets totala får/lammantal, dvs drygt st. Det finns flera stora besättningar med flera hundra tackor. Medelbesättningen har 60 tackor, jämfört med ett rikssnitt på 26. Gotlandsfåret dominerar bland raser och har förstås varit och är en viktig förutsättning för landskapsvården. Gotland är bland de hästtätaste länen i landet. Den på många sätt obrutna hästhållartraditionen gör att det är relativt vanligt att sam- eller växelbete kan ske mellan nöt, lamm och häst. Utvecklingen har på många andra håll i landet gått mot att det finns lantbruk med nöt eller lamm och särskilda hästgårdar. Ängsmarker historiskt Äng är ett markslag som under mycket lång tid spelade en avgörande roll för vår försörjning. Där hämtades vinterfoder till djuren som stallades och gav det gödsel som sedan skulle spridas på åkrarna för en god skörd. Därav uttrycket äng är åkers moder. Under 1700-talet nådde ängen sin största utbredning och uppskattas då ha upptagit ca ha av öns yta. I det sena 1800-talet och begynnande 1900-talet försvann ängsmarken i snabb takt. Fakta Fakta miljöersättningar betesmarker perioden : Grundersättning 1000 kr/ha Tilläggsersättning 1400 kr/ha Alvarmark, skogsbete 1000 kr/ha Lövtäkt i tilläggsersättningsmark kan ersättas med 100 kr/träd, max 500 kr/ha Kontrakt tecknas på fem år. På 1940-talet fanns bara ca 800 ha kvar. Idag hävdas omkring 325 hektar. I det moderna jordbruket har ängen förlorat sin betydelse och endast spridda rester återstår. Gotland är emellertid det län som i förhållande till sin storlek har mest bevarad ängsmark i landet. I den traditionellt hävdade ängen lever mängder av växter och djur och många arter är för sin fortlevnad direkt beroende av de speciella levnadsbetingelser som ängsmarken bjuder. En mycket stor del av ängens biologiska värden och mångfald är knutna till de klappade/hamlade träden. Gotland har i detta avseende en helt unik ställning. Här finns av landets totalt klappade träd. 33

34 Den kalkrika jorden, det gynnsamma klimatet och den utmagring som skett genom långvarig hävd i ängs- och betesmark har skapat förutsättningar för en stor artrikedom av växter och djur som i många fall saknas eller är mycket sällsynta på andra håll i landet. Vi har ett oerhört stort ansvar för att bevara dessa miljöer. Ängsmarker idag Miljöersättning till bevarande av natur- och kulturvärden omfattar i dagsläget ca 300 ha äng som hävdas med fagning och slåtter på traditionellt vis. Särskilda ersättningar kan ges till lieslåtter, lövtäkt och efterbete. Många ängshävdare börjar bli till åren komna. Ideella föreningar, såsom hembygdsföreningar och idrottsklubbar står idag ofta för skötseln. Restaureringsstöd till slåtter- och betesmark kan användas för att initiera att nygamla ängen tas i hävd. Medelstilldelningen till länet är dock idag mycket begränsad. Småbiotoper i odlingslandskapet I det storskaliga jordbruket med mycket arrendemark förlorar många gamla och naturliga gränser sin betydelse. För att kunna rationalisera brukandet så långt som möjligt reses i detta läge ofta krav på att få ta bort olika typer av hinder. Brukaren vill täcka över diken, ta bort åkerholmar, hägnadsrester, odlingsrösen etc. Detta utgör ett Fakta Ängs- och betesmarksinventeringen En landsomfattande inventering av ängs- och betesmarker pågår, med slutår Den blir en uppföljning av inventeringen som gjordes för drygt tio år sedan. Resultatet kommer att samlas i en databank, Tuva, och blir användbar på olika sätt. Information om värdefulla marker att ta i hävd och marker att restaurera finns t ex. Ca ha ingår i inventeringen. Inventeringen ger oss information om vad som händer i landskapet, inte minst med tanke på vad som hänt efter EU-inträdet. Fynd av både sällsynta växtarter och förut oupptäckta fornlämningar görs. starkt hot mot våra småbiotoper som har sina livsrum i just dessa kantzoner. Kantzonerna fungerar som skyddade vägar för djur och förbindelseleder för arters spridning i ett fragmentiserat landskap. Här lever också rovinsekter som äter skadeinsekter till fromma för åkerns grödor. I anslutning till vatten och vattenflöden utgör kantzonen den barriär som förhindrar jorderosion och urlakning av närsalter. Fakta Fakta miljöersättningar ängen perioden : grund- och tilläggsersättning 1000 kr kr/ha Lövtäkt 100 kr/träd, max 500 kr/ha Efterbete 700 kr/ha Lieslåtter 3000 kr/ha Kontrakt tecknas på fem år. För att bevara och på sikt öka mängden småbiotoper krävs att synen på dessa brukningshinder förändras. Brukarna måste få incitament för bevarande och skötsel. Med andra ord, fördelarna med att bevara småbiotoperna måste överväga även i det kortsiktiga perspektivet för den enskilde brukaren. Kulturhistoriska värden i odlingslandskapet Under 1800-talet utdikades myrarna som täckte en stor del av Gotland. Skogarna skattades hårt på ved för inte minst kalkbränningen och på virke. Mot slutet av talet genomfördes laga skifte. Dessa tre faktorer förändrade det gotländska landskapet totalt. Men även om det landskap vi möter idag starkt präglats av dessa händelser finns en hel del spår av den gamla arronderingen kvar. Spår i form av stensträngar, fornåkrar, odlingsrösen, vägsträckningar etc. som i så hög grad skänker karaktär åt 34

35 ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP det gotländska landskapet och bidrar till förståelsen för vad som är och har varit. Gotland har registrerade fornlämningar. En majoritet av dessa återfinns i odlingslandskapet och omkring 8 % ligger inom miljöersättning för bevarande av naturoch kulturvärden. Att de ligger inom en miljöersättning innebär emellertid inte med nödvändighet att de aktivt vårdas även om förutsättningarna för deras fortbestånd förbättrats genom de regler som gäller inom EU: s miljöstöd. En annan stödform som gynnar kulturlämningar och kulturmiljöer är den miljöersättning för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer som kan lämnas för skötsel av vissa landskapselement på eller i anslutning till åker. Utgångspunkten i ovan nämnda stödformer är en vilja hos brukaren att åta sig ett skötselansvar. I de fall en ökad förståelse för vård av kulturbärande landskapselement behöver vinnas är det främst intensifierade och förbättrade informationsinsatser som krävs. Landets fornlämningar skyddas enligt lag. Fornminneslagen tillkom redan år 1666 i form av ett Kongligt Plaqat. En väldig mängd fornlämningar har skövlats sedan dess. Fornlämningarna och de övriga kulturlämningarna utgör en oerhört viktig del av vårt kulturarv. De tjänar som en länk till det förgångna, vilken inte bara ökar förståelsen för vår historia utan också för vår samtid. Det rika kulturlandskapet och den storslagna naturen hör dessutom till de allra viktigaste tillväxtfaktorerna för Gotland. Genetiska resurser - inhemska husdjursraser I arbetet med att bevara den biologiska mångfalden omfattas också husdjursraserna. De husdjursraser som hör hemma på Gotland är gutefåret, gotlandsrusset, gotlandskaninen, gotlandshönan och gotlandsstövaren. Gotlandskon är tyvärr utdöd. Gotlandsrusset: Det finns en flock om ca 50 djur som lever på Lojsta hed i stort sett som de alltid gjort. Skillnaden är att de nu går i hägn. Russen på Lojsta hed reproducerar sig med 30-talet föl varje år. Merparten av dessa skiljs av i november och säljs. Kvar blir bara de stoföl som behövs för att ersätta gamla djur och därmed bibehålla flockens storlek. Det finns ytterligare uppskattningsvis mellan 500 och 1000 russ på ön. I hela landet finns ca 8000 st. Russen är mycket allsidiga och användbara som både rid- och körponnyer, både inom brukskörning och trav. Gutefåret: Antalet gutefår uppgår till individer. Av dessa finns ca på Gotland. Medelbesättningen i landet ligger på tio tackor. Föreningen Gutefåret arbetar aktivt för att säkerställa en bas och driver f n frågan om genbank. För att rasen ska anses säkrad krävs mycket information till gutefårägare. Härstamningskontroll för renrasighet och anslutning till maedi-visna-programmet är viktiga delar i säkerställandet av rasen. Risken finns emellertid att antalet kommer att minska beroende på dålig lönsamhet. Om så blir fallet torde detta indikera att de stöd som finns inte är tillräckliga. Här skulle annars finnas ett utmärkt tillfälle att nå två miljömål i ett slag. Gutefåret är ett tåligt och utmärkt betesdjur som även tar sly. Med ett stödprogram som ger ekonomi i hanteringen skulle gutefåret kunna hjälpa oss att hävda de värdefulla utmarksbeten som inte längre hävdas. Gotlandskanin: Föreningen Gotlandskaninen grundades år Syftet var att arbeta för ett bevarande av rasen Det finns ca 80-talet genbanksregistrerade uppfödare och dessa genbanker har omkring 300 kaniner. Målsättningen är att minst 100 genbanker skulle finnas spridda över landet samt att antalet genbanksdjur stadigvarande ska ligga på minst 250 av vardera kön. Gotlandshöns: På Gotland finns tre genbanksanslutna besättningar med garanterat äkta gotlandshöns. Det totala antalet djur i dessa är ca 100 fördelade på uppskattningsvis 80 höns och 20 tuppar. 35

36 Gotlandsstövaren: Gotlandsstövaren är en jakthund av gammal gotländsk lantras som har funnits i minst 200 år. Denna den äldsta av nu levande svenska stövarraser är en hund med gott kynne som duger lika gott till att jaga hare som räv. Fram till 1950-talet var rasen vanlig på Gotland. Nu är den hotad. Det finns endast omkring 140 djur varav dryga hälften på Gotland. Gotlandsstövareförening en arbetar aktivt för rasens fortbestånd. Hotade arter Gotland hyser totalt 1326 av landets 4120 rödlistade arter. Detta innebär att Gotland, såsom enskilt län och utpost i landet, hyser en hög andel hotade arter (32 %) i förhållande till övriga landet. Huvuddelen av de hotade arterna är knutna till jordbrukslandskapet. Utgår man från antalet arter står kärlväxter, svampar, fjärilar och skalbaggar förfår mer än hälften av dessa arter. Kännetecknande för jordbrukslandskapets arter är att de utvecklats och spridit sig i människans spår. Generella orsaker som förklarar arternas minskning är igenväxning, intensifiering och förändring av odlingsmetoderna och gödslingseffekter. En stor del av de rödlistade växterna är gamla åkerogräs. Hit hör exempelvis klätt, riddarsporre, pukvete, vallmo m fl. Många åkerogräs kommer ursprungligen från länderna kring Medelhavet och Västasien, men detta minskar inte vårt ansvar för dessa Fakta Fakta miljöersättning till utrotningshotade husdjur åren Jordbruksverket lämnar ersättning för att hålla djur av utrotningshotade raser. Detta syftar till att: öka antalet vuxna, renrasiga djur av svenska utrotningshotade husdjursraser så att rasernas fortlevnad och den biologiska mångfalden säkras. Stödberättigade raser Nötkreatur: fjällko, rödkulla, allmogeko (väneko, ringamålako, bohuskulla) Får: ryafår, svenskt finullsfår, allmogefår (skogsfår, dala pälsfår, roslagsfår), gutefår Getter: lantrasget, allmogeget (göingeget, jämtget) Svin: linderödssvin Det årliga stödbeloppet är kronor per djurenhet. Antal djur som krävs för att bilda en djurenhet varierar med djurslag. Linderödssvin berättigar till kronor per djurenhet. Kontrakt tecknas för fem år. arter som i vissa fall är utrotade i sina ursprungsländer. Enligt Riokonventionen 1992 har Sverige förbundit sig att bevara utrotningshotade arter. Rödlistade arter i odlingslandskapet Det Hela Sverige gotländska Gotland odlingslandskapet Kärlväxter Kransalger Mossor Svampar Lavar Delsumma: Däggdjur Fåglar Kräl- och groddjur Fiskar Delsumma: Steklar Fjärilar Tvåvingar Skalbaggar Halvvingar Hopprätvingar Sländor Mångfotingar Spindeldjur Kräftdjur Blötdjur Tagghudingar Iglar & landplanarier Delsumma: Totalt: (= 66 %)

37 ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP Lantbrukets kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader Regionalt särpräglade byggnadskategorier: Många av lantbrukets ekonomibyggnader ingår i länets kulturmiljöprofil, bl a de för länet unika takmaterialen (ag, stenflis etc) eller särskilda byggnadskategorier som är typiska för Gotland. Flera av de mest kännetecknande byggnadskategorierna har inventerats av länsmuseet på Gotland på länsstyrelsens uppdrag. Inventeringsmaterialet ligger till grund för skydds- och vårdinsatser. Endast ett mindre antal (<10%) är idag skyddade som byggnadsminnen. För bl a ag- och flistaksbyggnaderna finns regionala planer för utökat skydd och restaurering. Målsättningen är inga fler ekonomibyggnader med bl a regionalt särpräglade takmaterial skall försvinna. I mån av medel och intresse kan byggnader som fått andra takmaterial eller ruiner eventuellt komma att restaureras. Agtaksbyggnader: Från järnåldern till 1800-talets slut var ag det dominerande taktäckningsmaterialet på gårdarnas ekonomibyggnader. Det finns ca 150 agtaksbyggnader kvar på Gotland varav ca 110 har agtaket i behåll. Agtaksbyggnaderna är ojämnt fördelade över 26 av öns 92 socknar, med dominans på Fårö och Storsudret. Ett täckarlag på Fårö för norra Gotland och ett på Sudret för södra Gotland gör årliga restaureringsinsatser och håller kunskapen vid liv. Flistaksbyggnader: Flistaksbyggnaderna har sin huvudsakliga hemvist i kustsocknarna på södra Gotland samt på östra ön från Anga och söderöver. Enstaka flistaksbyggnader förekommer i Visby, Västerhejde, Bro, Othem och Hörsne. På södra och östra Gotland var byggnader med flistak mycket vanliga fram till 1800-talets mitt. Efter 1800-talets mitt uppfördes inga nya byggnader med flistak och de flesta gamla byggdes om eller täcktes med andra takmaterial. Idag återstår endast en spillra av och 1800-talets flistaksbyggnadskultur, ca 240 byggnader, varav 140 med flisen i behåll. Torkbastur: Huset där linet torkades, tork- eller linbastun (kallas ibland kölna på Fårö och norra Gotland), byggdes ursprungligen i trä. Under 1700-talet övergick man, förmodligen för eldfarans skull, till att bygga i sten. Byggnaderna placerades i utkanten av gårdsbebyggelsen eller t o m fritt i landskapet. Idag finns drygt 50 bastur kvar på Fårö och nordöstra Gotland samt i socknarna på Östergarnslandet. Väder- och vattendrivna kvarnar och sågar: Kvarnbyggnaderna utgör ett karaktäristiskt inslag i det gotländska odlingslandskapet. Vid kvarninventeringen ( ), som bland annat resulterade i boken Väder- och vattenkvarnar på Gotland av Jan Utas och Anders Salomonsson, fanns det totalt 255 väderkvarnar på Gotland, jämte tjugotalet vattenkvarnar. Redan då var beståndet i så dåligt skick att det befarades att många kvarnar snart skulle försvinna. Farhågorna har delvis besannats. Vid småindustriinventeringen (2001) dokumenterades 86 hättkvarnar och 60 stolpkvarnar, vilket ger en minskning med ca 40 % på 30 år. Vattenkvarnarnas antal har mer än halverats. Idag finns nio stycken dokumenterade, jämte sex stycken vattensågar samt några övriga kvarn- och sågtyper. Vårdinsatser sker inte efter någon övergripande plan utan initiativen ligger hos lokala eldsjälar och hembygdsföreningar, vilket leder till en mer slumpmässig prioritering. En kunskapsfördjupning med värdering och restaureringsplan för länets kvarnbestånd är angelägen. Mjölkbodar mm: Fasta eller mobila mjölkbodar och skjul har funnits i stort antal i betesmarkerna. Kategorin har inte inventerats, och saknar helt skydd. Byggnaderna och liknande anordningar har varit framträdande inslag i det traditionella odlingslandskapet, och bör uppmärksammas. Övriga ekonomibyggnader: Ladugårdar, stall, fähus, maskinhallar och andra byggnader som tillhör gårdagens och dagens aktiva jordbruk och som vi upplever som självklara inslag i landskapsbilden är också värdefulla komponenter i ett rikt odlingslandskap. I takt att ny teknik införs, jordbruk läggs ned, marken styckas av och 37

38 mangårdsbyggnader blir sommarstugor ökar risken för att dessa byggnader ska komma att förvanskas eller helt försvinna. Ruiner: I det gotländska odlingslandskapet finns ett stort antal ruiner, från skyddade, förhistoriska och yngre, fornlämningar till helt oskyddade torpruiner eller ruiner av ovan nämnda byggnadskategorier. Ruiner och andra lämningar har, även utan fornlämningsstatus, historisk och nutida betydelse och värde för tolkning och upplevelse av det traditionella odlingslandskapet. Kategorin bör inventeras och eventuellt skydd utredas. Hur når vi målen? Att utöka arealen hävdad ängsmark låter sig sannolikt endast göras genom riktade ersättningar. När det gäller den hävdade betesmarken i synnerhet är den grundläggande förutsättningen att bevara lantbrukaren. Ingen bonde, inga djur, ingen hävd. Det måste vara lönsamt att hålla den mängd djur som krävs för att hävda den areal som vi vill ska ligga under hävd. Att stimulera till återupptagen hävd på strandängar, alvar- och utmarker där hävden sedan länge upphört och värdena är på väg att försvinna, vore särskilt eftersträvansvärt. Stora förändringar i jordbrukspolitiken stundar med start Uppföljning av hur hävden påverkas av de omstruktureringar som står för dörren är nödvändiga. Ett stopp för borttagande av kulturbärande landskapselement, återupptagen hävd i kantzoner, ingen besprutning i anslutning till kantzoner eller åkerholmar, ingen gödsling av kantzoner eller åkerholmar samt röjning skulle avsevärt gynna småbiotoperna både kvalitativt och kvantitativt. Det vore önskvärt med en riktat ekonomiskt ersättning för vård av kulturbärande landskapselement i vid bemärkelse och utan förbehåll om markens status beträffande näringspåverkan etc. Ett stöd som helt fokuserar på kulturlämningarna. De inhemska husdjursraserna kan bevaras genom att säkerställa genbanker med ett tillräckligt antal individer för att respektive ras långsiktigt ska överleva. Detta arbete pågår redan dels genom riktade ersättningar från jordbruksverket dels inom ramen för olika intresseföreningar. För vissa hotade arter krävs specifika åtgärder för att beståndet ska kunna återhämta sig. För sådana arter kan Naturvårdsverket göra åtgärdsprogram. I dagsläget har åtgärdsprogram för 25 arter tagits fram, däribland för de fyra stora rovdjuren. Om det finns risk för att en växt- eller djurart försvinner eller utsätts för plundring kan arten fridlysas enligt 8 kap. 1-2 i miljöbalken. Det finns ca 300 fridlysta arter i Sverige. Värdefulla områden kan även skyddas genom bildning av reservat eller nationalpark. För lantbrukets kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader finns både ambitioner och planering. Det viktiga är att dessa byggnader identifieras och att vårdinsatser och löpande underhåll kan ske. Det är också väsentligt att finna lämpliga användningsoråden för det byggnadsbestånd som spelat ut sin ursprungliga roll. Ekologisk odling och djurhållning inverkar på den biologiska mångfalden. Det nationella målet att 20 % av åkerarealen ska vara ekologiskt odlad år 2005 är ännu inte uppnått. Den ekologiska odlingens principer bygger på att jorden ska brukas utan kemisk bekämpning och med växtföljder som gör att näringen så långt som möjligt stannar kvar inom gården. Djurhållning och tillgång till stallgödsel är önskvärda. Flera sammanhängande orsaker gör att det f n är viss stiltje i utvecklingen. Det finns t ex inte utrymme för fler leverantörer av slaktnöt i Visby. Det krävs en ökning i försäljning av ekologiska produkter. Logistiken framhålls som ett problem. 38

39 ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP Miljö- och landsbygdsprogammet, där miljöersättningarna och rådgivning ingår, kommer att ses över inför Bibehållandet av dessa och utformningen kommer att få stort avgörande både på ängs- betesmark och åkermark, dvs hela odlingslandskapet. Det blir därtill mycket viktigt att följa hur de nu föreslagna förändringarna av övriga ersättningar, t ex arealersättning och djurstöd, inverkar på möjligheterna till fortsatt hävd. Risk finns att de inhemska husdjursraserna på sikt dör ut och att ett unikt och oersättligt genbanksmaterial därigenom försvinner. Arter kommer att dö ut och denna process kommer att gå betydligt snabbare än om riktade insatser görs. Jordbrukets värdefulla ekonomibyggnader riskerar att på lite sikt försvinna helt om inga åtgärder vidtas. Konsekvenser om inga åtgärder vidtas Arealen hävdad ängs- och betesmark kommer att minska. Om inte antalet betesdjur ökar i relation till utökad areal i hävd finns risker för en försvagad hävd. Många arter av både växter och djur kommer därmed att på sikt försvinna. Mängden småbiotoper fortsätter att minska. Arter dör ut. De kulturbärande landskapselementen får fortsätta att stryka på foten trots alla regler och förbud. Vårt gemensamma kulturarv hotas. 39

40 40

41 LEVANDE SKOGAR Levande skogar Gotländska delmål 42 Avgränsningar mot andra miljömål 43 Regionalt miljötillstånd 43 Hur når vi målen? 47 Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 48 41

42 Levande skogar Skogen och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras och kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Gotländska delmål Skydd av skogens biotoper År 2010 ska hektar skyddsvärd skogsmark (9,4 % av skogsmarksarealen) vara avsatt eller skötas för naturvårdsändamål. I detta ingår den areal som idag är skyddad i form av naturreservat, biotopskydd, naturvårdsavtal samt av markägarna frivilligt avsatt areal. Detta innebär att under perioden skall följande arealer avsättas i form av statligt åtagande: Naturreservat: hektar (totalt hektar, 4,2 % av skogsmarksarealen) Biotopskydd: hektar (totalt hektar, 1,0 % av skogsmarksarealen) Naturvårdsavtal : hektar (totalt hektar, 0,9 % av skogsmarksarealen) Utöver detta kommer betydande arealer skogsmark att avsättas frivilligt av markägarna. Det saknas uppgift på hur mycket areal som var avsatt 1998 men målet totalt för frivilliga avsättningar år 2010 är hektar ( 2,8 % av skogsmarksarealen). Denna areal är bevuxen med skog som är högt prioriterad för att bevara den biologiska mångfalden och som är mycket betydelsefull ur landskapsekologisk synvinkel. För att generationsmålet ska uppnås är det avgörande att det är de ur naturvårdssynpunkt värdefullaste biotoperna som undantas från skogproduktion. I tabellen nedan framgår en möjlig fördelningen av skydd på de skogstyper som Gotland har särskilt ansvar för: Skogstyp Behov av Fördelning på skydd (ha) skyddsformer Lövskog Naturreservat 10 % (mestadels Biotopskydd 5 % kulturpräglade Naturvårdsavtal 30 % lövmarker) Frivillig avsättning 55 % Hällmarksskog Naturreservat 35 % Biotopskydd 2 % Naturvårdsavtal 8 % Frivillig avsättning 55 % Kalkbarrskog 800 Naturreservat 60 % Biotopskydd 40 % Sumpskog 700 Naturreservat 20 % Biotopskydd 10 % Frivillig avsättning 70 % Gammal barrskog Naturreservat 70 % (inkl. skogsbete) Biotopskydd 30 % Källmyrar med 200 Naturreservat 70 % omgivande skogsmark Biotopskydd 20 % (produktiv skogsmark) Frivillig avsättning 10 % Skogens ekologiska processer Död ved: Målet till år 2010 är att mängden hård död ved i skogen skall öka med 50% jämfört med år Volymen hård död ved bör därmed i medeltal uppgå till 3 m 3 sk per hektar. Äldre lövrik skog: Målet till år 2010 är att öka arealen äldre lövrik skog med ca 3 %. Målet på sikt är att öka andelen äldre lövrik skog med 10 %. Med äldre lövrik skog menas skogar som är 60 år och äldre och som har en lövandel på mer än 25%. Gammal skog: Målet är att bibehålla Gotlands andel skog äldre än 140 år. Med gammal skog menas i södra Sverige skog som är äldre än 120 år, i norra Sverige skog som är äldre än 140 år. Gotland tillhör visserligen södra Sverige men på grund av den låga boniteten bör Gotland i detta avseende räknas till norra Sverige. Skogens naturvärden och inte dess ålder är avgörande för bevarande av den gamla skogen. Mark föryngrad med lövskog: Målet till år 2010 är att öka arealen mark som är föryngrad med lövskog med 20%. 42

43 LEVANDE SKOGAR Skogens kulturmiljövärden Skogsmarken ska brukas på sådant sätt att fornlämningar inte skadas och så att skador på övriga kända värdefulla kulturlämningar är försumbara senast år Avgränsningar mot andra miljömål Skyddet av källmyrar behandlas även i miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker. Skyddet av lövängsrester i gränser mot odlingsmarken behandlas även i Ett rikt odlingslandskap. Regionalt miljötillstånd Skydd av skogens biotoper Nedan beskrivs miljötillståndet för skogstyper som Gotland har ett särskilt naturvårdsansvar för. Lövskogar En stor del av de hittills upptäckta nyckelbiotoperna finns i lövskogarna på Gotland. De flesta nyckelbiotoperna är lövängsrester, d v s kulturpräglade ängs- och hagmarker i olika grad av igenväxning. Lövängsbruk och betesdrift var tidigare huvudsaklig markanvändning. Trädskikten i dessa miljöer utgörs huvudsakligen av ask, alm och/ eller ek samt hassel. Naturvärdena i dessa områden är främst knutna till kulturpräglade träd som askar och almar påverkade genom hamling (klappning), gamla, senvuxna och spärrgreniga ekar samt gamla hasselbuskar. På träd i dessa kulturpräglade lövmarker har ett stort antal rödlistade och ovanliga lavar påträffats. Ofta förekommer även naturvärden knutna till markskiktet i form av rödlistade marksvampar. Undersökningar har visat att Gotlands lövmarker höjer sig över mängden beträffande förekomst av rödlistade arter för denna skogstyp. Det är en av våra största utmaningar att se till att lövängsresterna får den skötsel som krävs för att naturvärdena skall bevaras för framtiden. Det finns fortfarande områden som hävdas genom frivilliga insatser men för att bevara denna naturtyp för framtiden kommer det att krävas mycket stora insatser för skötsel och biotopvård framgent. För närvarande pågår arbete för att utarbeta strategier för bevarandet av natur- och kulturvärden i denna skogstyp. Ädellövsumpskogar förekommer sparsamt på Gotland. Dessa miljöer ingår ofta i de kulturpräglade lövmarkerna, och ofta finner man träd med spår av lövtäkt. Naturvärdena är knutna till den speciella miljön med hög vattentillgång, framförallt på våren, hög luftfuktighet och ädla lövträd som är senvuxna och växer på socklar. Detta ger mycket speciella livsbetingelser för många sällsynta arter och flera rödlistade lavar har påträffats i sådana miljöer på Gotland. Ädellövsumpskogen är mycket känslig för ändring av de hydrologiska förhållandena och för avverkningar som påverkar den direkta solinstrålningen. Även lövskogar med ek förtjänar att nämnas speciellt. Eken är ett mycket värdefullt trädslag för många arter i skogslandskapet. Ca arter är knutna till ek. Alla dessa arter är anpassade till att leva på ekens olika delar från rot till grenskott. Det organiska materialet, (mulmen), som finns inuti gamla halvruttna ekar hyser ett myller av liv. Lövskogar med höga naturvärden omfattar över hälften av upptäckta nyckelbiotoper, ha (t o m. 2003). Formellt skyddad areal 380 ha (1998). Ädellövsumpskogar med höga naturvärden omfattar en liten del av de nyckelbiotoper som upptäckts hittills, 17 ha. Formellt skyddad areal 6 ha (1998). Hällmarksskog En stor del av Gotlands skogklädda områden består av hällmarksskog. Detta är marker för vilka det ofta är svårt att bestämma vad som är produktiv skogsmark eller 43

44 impediment. Impedimenten har redan ett skydd som är reglerat i skogsvårdslagen. Trädskiktet består oftast av tall men även gran förekommer sporadiskt på dessa områden. Gemensamt för träden är att de är mycket senvuxna. Naturvärdena är främst knutna till de senvuxna, gamla och solbelysta träden samt till död ved i olika former. Hällmarksskogar är viktiga framförallt för olika typer av insekter vilka är beroende av gamla och solbelysta träd, både levande och döda. Hällmarksskog omfattar mycket lågproduktiva skogar på mark med ståndortsindex T10 T14, ( bonitet mellan 1,1-1,9 m 3 sk/ ha, år). Hällmarksskog med höga naturvärden är ofullständigt kartlagda. Idag finns nyckelbiotoper motsvarande en areal av 987 ha, (t o m. 2003), (i detta ingår ca 50% impediment). Formellt skyddad areal ha (1998). Kalkbarrskog Med kalkbarrskogar avses barrskogar med höga naturvärden som växer på kalkrik mark. Trädkontinuiteten är av avgörande betydelse och gran är ofta ett viktigt inslag i trädskiktet. Ståndortsindex i de skyddsvärda skogsbestånden är oftast T14 och högre, (bonitet över 1,9 m 3 sk/ ha, år). Naturvärdena i den skyddsvärda kalkbarrskogen på Gotland är främst bundna till den kalkrika marken, ibland i kombination med gamla och senvuxna träd. Naturvärdesinventeringar har hittills visat att de rödlistade arterna främst är representerade av marksvampar. I vissa kalkbarrskogar har man påträffat marksvampar som anses utgöra reliktförekomster från en tid med annat klimat. Med detta menas att dessa skogar troligtvis har en kontinuitet med träd som sträcker sig över mycket lång tid. I dagsläget känner vi till nyckelbiotoper omfattande 728 ha, (t o m. 2003), produktiv skogsmark i kalkbarrskog. Formellt skyddad kalkbarrskogsareal: 67 ha (1998). Sumpskog Sumpskogar förekommer nu sparsamt på Gotland efter omfattande dikningsföretag. Sumpskogsinventeringen som genomfördes under åren 1991 till 1998 visade att det fanns 530 skogsområden som kunde betecknas som sumpskogar motsvarande en areal på ha (varav ha på produktiv skogsmark). Sumpskogar med mycket höga naturvärden, klass 1, fanns på 510 ha. Naturvärdena är framförallt knutna till de ofta gamla senvuxna träden av både barr och löv samt till död ved i olika former. Vattentillgången och den höga luftfuktigheten är en förutsättning för många av de hotade arterna i sumpskogen. I sumpskogen kan man finna rödlistade arter bland lavar, mossor och insekter som är beroende av gamla eller döda träd eller fuktig mark. Sumpskogar som klassats som nyckelbiotop omfattar 412 ha, (t o m. 2003). Formellt skyddad areal: 46 ha (1998). Gammal barrskog Jämfört med landet i övrigt finns på Gotland stora arealer gammal barrskog, framför allt i ett sydsvenskt perspektiv. Detta kan bero på att en hel del av den gamla skogen finns på mark med låga boniteter där skogsbruk varit mindre intressant, att skogen på många håll brukats mer extensivt och att avverkningstakten på Gotland varit förhållandevis låg. Naturvärdena är främst knutna till de gamla träden. Viktiga faktorer är lång skoglig kontinuitet och senvuxna träd. Vissa av de gamla barrskogarna är också fuktiga miljöer med dragning åt sumpskog och har därför inte prioriterats när det varit aktuellt med avverkning. Gamla barrskogar, exklusive skogsbete, med höga naturvärden är ofullständigt kartlagda. Nyckelbiotopsinventering pågår för att öka kunskapen om hur mycket gammal skog med höga naturvärden vi har. 44

45 LEVANDE SKOGAR I dagsläget har inventeringen kommit fram till en areal nyckelbiotoper omfattande ha, (t o m 2003). Formellt skyddad areal: 630 ha (1998). Skogsbete Innan det moderna lantbruket fick genomslagskraft var skogsbete mycket vanligt och de flesta skogar på Gotland har troligtvis varit betade under längre eller kortare perioder. Betad skog är en av de skogstyper som minskat mest i landet under de senaste hundra åren. På Gotland har man hållit fast vid denna markanvändningsform i större utsträckning än på andra håll i landet. Skogar som är eller har betats uppvisar ofta en stor variation beträffande fältskikt och trädslagsfördelning. De skogar som har höga naturvärden har lång skoglig kontinuitet och är ofta luckiga, olikåldriga med inslag av gamla träd. Naturvärdena är främst knutna till de gamla träden, vilka är viktiga framförallt för rödlistade insekter samt till marken där en del mycket sällsynta marksvampar kan påträffas. Om marken dessutom är kalkrik kan de betade skogarna uppvisa unika naturvärden beträffande marksvampfloran. Skogsbete med höga naturvärden är ofullständigt kartlagda, 493 ha, (t o m. 2003), nyckelbiotoper har hitintills registrerats. Formellt skyddad areal: 65 ha (1998). Källmyr Gotlands källmyrar är unika i ett nationellt perspektiv. De anses utgöra reliktmiljöer från en tid med annat klimat, när det var betydligt kallare. Dessa miljöer är mycket känsliga för störningar. Exempel på störningar från skogsbruket kan vara avverkningar för nära myren, körning med skogsmaskiner, förändring av hydrologin. Skogsbruket kan med relativt enkla medel undvika negativ påverkan på dessa miljöer. Naturvärdena är framförallt knutna till själva myren och den kalkrika miljön men också till de gamla senvuxna träden i kantzonen. Kantzonen är viktig och utgör ett skydd för många arter under vinterhalvåret. Rödlistade arter finner man bland kärlväxter, mossor och mollusker (snäckor). Källmyrsinventeringen har visat att det finns 509 ha källmyrar med höga naturvärden. Större delen av arealen utgörs inte av produktiv skogsmark. Formellt skyddad areal: 72 ha (1998). Totalt skyddad produktiv skogsmark (exklusive Gotska Sandön): År 1998 (ha) 2003 (ha) Naturreservat Biotopskydd Naturvårdsavtal Kyrkoreservat SUMMA

46 Diagrammet, ovan, visar hur mycket produktiv skogsmark på Gotland som skyddats med naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal fördelat på åren mellan 1999 till Med hjälp av diagrammet kan man göra en bedömning av utsikterna för att nå det regionala målet för skydd av skog fram till år Utsikterna för att nå målet för skydd av skog genom inrättande av naturreservat till år 2010 är goda förutsatt att verksamheten fram till år 2010 kommer att kunna omfatta den areal som har varit under den ovan angivna perioden. För att nå målet för biotopskydd krävs extra insatser utöver de som har varit under perioden. Målet för naturvårdsavtal bedöms kunna uppfyllas fram till år 2010 med nuvarande omfattning av verksamheten. Frivilligt avsatt skog Bestånd som har naturvårdsmål i Gröna skogsbruksplaner är t.o.m. år 2003 ca ha. Av Gotlands totala skogsmarksareal omfattas i dagsläget 29 % av Gröna Planer. Behovet av frivilliga avsättningar bedöms till ha produktiv skogsmark med nyckelbiotopstatus. På fastighetsnivå avsätts även områden som inte har nyckelbiotopstatus. Exempel på sådana områden som kan ingå i Gröna planer är skogsbeten, brynmiljöer och områden där man vill återskapa/förstärka befintliga naturvärden. Avsättningar i Gröna planer som har nyckelbiotopstatus uppgår för närvarande till ca en tredjedel eller ca ha. Det återstår då ca ha, vilket inte kan uppnås enbart med planläggning fram till år Det är troligt att det även finns frivilligt avsatta arealer på fastigheter som inte omfattas av Grön plan. Delar av naturvårdsbestånden i Gröna Planer kommer att skyddas i form av naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal. Skogliga impediment omfattar ha på Gotland enligt riksskogstaxeringen. På dessa impediment gäller enligt skogsvårdslagen förbud mot avverkning, skogsvårdsåtgärder och gödsling. Avverkning av enstaka träd får dock utföras om inte naturmiljöns karaktär förändras genom avverkningen. Vid utförande av avverkningar och skogsvårdsåtgärder tas hänsyn till olika miljövärden. Skogsbruket lämnar generell miljöhänsyn och låter en del träd, kantzoner och hänsynsytor med stående skog vara orörda. Enligt Länsstyrelsens taxeringar av ett slumpmässigt urval av de skogsområden som slutavverkats under perioden lämnades i medeltal 13 m 3 sk/ ha vid sådana hänsynstaganden. Om man nyttjar den siffran för att beräkna den totala volymen som under perioden frivilligt har lämnats vid slutavverkning, kommer man fram till en årligen sparad volym på cirka m 3 sk. Detta motsvarar 8% av den ansökta volymen för tillstånd till slutavverkning under motsvarande period. Skogens ekologiska processer Död ved: Av tradition har död ved tagits ut ur skogen i stor omfattning på Gotland. Enligt statistik från riksskogstaxeringen finns cirka 2 m 3 hård död ved per ha på Gotland. Riksgenomsnittet är 2,5 m 3 hård död ved per ha. Äldre lövrik skog: Statistiken visar att det finns ca ha äldre lövrik skog på Gotland. Det är svårt att snabbt öka denna siffra då det i dagsläget råder brist på lövskog som kan växa in i åldersklassen 60 år och äldre fram till Det finns en stor brist av lövträd i medelålders skogsbestånd, då lövet tagits bort vid röjning och gallring. Gammal skog: Enligt riksskogstaxeringen finns ca ha gammal skog >120 år (18 %) varav ca ha > 140 år (7 %) på Gotland. En stor del av denna skog växer på mark med låg bördighet. I riket är motsvarande andelar 12 % respektive 5 %. 46

47 LEVANDE SKOGAR Mark föryngrad med lövskog: Enligt uppgifter från plantskolorna och enligt skogsvårdsfunktionens bedömning föryngras det ca 30 hektar i genomsnitt per år med olika arter av lövträd på Gotland. Av detta är ca 10 hektar planterat och resten naturlig föryngring. Underlaget, den skogliga statistiken för detta delmål, är till största delen hämtad ur Riksskogstaxeringens material. Statistiken bygger på slumpvis uttagna provytor i skogslandskapet. Siffrorna har varierat mellan olika taxeringsår, vilket sannolikt beror på osäkerhet i det statistiska materialet. Detta måste beaktas i uppföljningen av delmålet. Skogens kulturmiljövärden Skador på fornlämningar förekommer i begränsad omfattning. Problemet är främst de fornlämningar som inte är kända utan upptäcks först vid en markberedning. Det finns behov av ytterligare inventeringar av såväl fornlämningar som övriga kulturlämningar. Skogen på Gotland Skogmarksareal: ha, (41% av Gotlands landareal) m 3 sk Virkesförråd: Virkesförrådets fördelning på trädslag: Tall 77% Gran 12% Löv 11% Tillväxt: m 3 sk/ år Avverkning: m 3 sk/ år Ägare av skogen Privata 86% Aktiebolag 4% Allmänna 10% Fakta Hur når vi målen? Handlingsvägar i korthet Genom att bättre tillvarata produktionen på icke skyddsvärd skogsmark kan man öka möjligheten för att avsätta den skyddsvärda skogsmarken för naturvårdsändamål. En strategi för ett rationellt skyddsarbete bör formuleras. Inventeringen av nyckelbiotoper bör slutföras. Upprättandet av Gröna skogsbruksplaner bör fortsätta. Inventeringar av skogens kulturvärden bör fortsätta. Certifiering av skogsbruket. Program för bevarande av hotade arter. Kompetensen hos skogsägare och maskinförare kring detaljhänsyn vid skogsbruksåtgärder bör höjas. Tillräckliga ekonomiska resurser för formellt skydd samt skötsel av biotoper krävs för att målen skall uppfyllas. Markägarna är nyckel till att nå de mål som ställs upp i miljökvalitetsmålet Levande skogar. LRF och skogsägarföreningen är viktiga samarbetspartners i miljöarbetet. Arealmässigt undantas genom förslaget relativt stora arealer från skogsproduktion. Merparten av den mark som förslås att undantas från skogsproduktion omfattar dock mark av relativt litet intresse för skogsproduktion. 47

48 I lövängsresterna bedrivs idag ingen skogsproduktion. Genom skötsel och vård av dessa biotoper kan natur- och kulturvärden bevaras för framtiden samtidigt som det ger sysselsättning och inkomst till bygden. Detta förutsätter dock att resurser för skötsel och vård av dessa biotoper tas fram. Hällmarksskogarna är på grund av den låga boniteten ofta olämpliga för ekonomisk skogsproduktion. Konflikt kan här i stället uppkomma med kalkbrytningsintressen. Konsekvenser om inga åtgärder vidtas Om all skogsmark brukas rationellt för skogsproduktion får vi ett ensartat skogslandskap med brist på element och strukturer som förekom såväl i det gamla kulturlandskapet som i naturskogen. Det biologiska kulturarvet suddas bort från landskapet. Mångfalden av biotoptyper försvinner och arter dör ut. Den ekologiska stabiliteten i skogen riskerar att störas. 48

49 GOD BEBYGGD MILJÖ God bebyggd miljö Gotländska delmål 50 Avgränsningar mot andra miljömål 51 Regionalt miljötillstånd 51 Hur når vi målen? 61 Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 62 49

50 God bebyggd miljö Städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden skall tas tillvara och utvecklas. Byggnader och anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas. Gotländska delmål Planeringsunderlag - för miljöanpassade och resurssnåla transportsystem Senast år 2010 ska strategier och program för ett miljöanpassat och resurssnålt transportsystem och nya hållbara lösningar för kollektivtrafiken tagits fram för Gotland. - för kulturhistoriska värden Senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur kulturhistoriska värden tas till vara och utvecklas i både tätorter och på landsbygden. - för estetiska värden Senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur estetiska värden tas till vara och utvecklas i både tätorter och på landsbygden. - för grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden Senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur grönoch vattenområdena i Visby ska bevaras och utvecklas. Samtidigt bör även program och strategier för hur grönoch vattenområdena för andra gotländska tätorter och tätortsnära områden bevaras och utvecklas tas fram. - för energianvändningen 1. Senast år 2005 och därefter vart fjärde år ska den kommunala energiplanen uppdateras och innehålla uppdaterade strategier och program för hur energianvändningen ska effektiviseras, hur förnybara energiresurser ska tas till vara och hur utbyggnaden av produktionsanläggningar för fjärrvärme, solenergi, biobränsle och vindkraft även framdeles ska främjas. 2. Under år 2004 ska underlag ha tagits fram som visar om energisituationen på Gotland överensstämmer eller kommer att överensstämma med nu gällande antagna energimålsättningar fram till år Under år 2004 ska rutiner och system för uppföljning av energikonsumtion och energitillförsel ha utarbetats. 4. Senast 2004 ska rutiner för uppföljning av den kommunala energiplanens handlingsplan genomförs. Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse Senast år 2010 ska riksintresseredovisning för kulturmiljövården för Gotland vara aktuell och ha identifierat alla värdefulla byggnader och miljöer. Senast år 2010 ska 25% av de identifierade byggnaderna och miljöerna vara långsiktigt skyddade. Buller Fram till år 2010 ska antalet hushåll/lägenheter som utsätts för trafikbullerstörningar från väg- och flygtrafik, som överstiger de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder, ha minskat med 5 % jämfört med år Uttag av naturgrus 1. År 2010 ska uttagen mängd naturgrus på Gotland vara högst ton per år. 2. År 2010 ska andelen återanvänt material utgöra minst 15 % av ballastanvändningen. Avfallsmängder 1. Underlag för redovisning av uppkomna avfallsmängder ska finnas, både för kommunalt avfall och industrins avfall. 2. Senast år 2005 ska den totala mängden hushållsavfall som kommunen har ansvar för att insamla och bortskaffa/återvinna samt avfall med producentansvar ha minskat till ton. 3. Senast år 2005 ska mängden restavfall efter sortering av hushållsavfall ha minskat till ton. 4. Av det avfall som kommunen samlar in och mottar för bortskaffning eller återvinning ska andelen som återvinns öka årligen. 5. Senast år 2005 ska mängden deponerat avfall ha minskat med 50 % räknat från 1994 års nivå. 50

51 GOD BEBYGGD MILJÖ Energianvändning i byggnader Miljöbelastningen från energianvändningen i bostäder och lokaler ska minska och vara lägre år 2010 än år Detta ska bl.a. ske genom att den totala energianvändningen effektiviseras för att på lång sikt minskas. Byggnaders påverkan på hälsan År 2020 ska byggnader och deras egenskaper inte påverka hälsan negativt. Därför ska följande säkerställas. 1. Samtliga byggnader där människor vistas ofta eller under längre tid ska senast år 2015 ha en dokumenterat fungerande ventilation. 2. Radonhalten i alla skolor och förskolor ska senast år 2010 vara lägre än 200 Bq/m 3 luft. 3. Radonhalten i alla bostäder ska senast år 2020 vara lägre än 200 Bq/m 3 luft. Avgränsningar mot andra miljömål Att naturligt avgränsa miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö är inte helt självklart. De av riksdagen avgränsade delmålen för planeringsunderlag, kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, buller, uttag av naturgrus, mängden deponerat avfall, avfallsdeponier och energianvändning mm i byggnader utgör bara en del av vad som ryms inom och påverkar upplevelsen av och kvaliteten på den bebyggda miljön. Målet berör all bebyggelse men med tyngdpunkten i bebyggd tätortsmiljö och de områden som influeras av dessa. Med tanke på den gotländska bebyggelsestrukturen med få och små tätorter och stora delar gles bebyggelse är denna inskränkning inte helt relevant. God bebyggd miljö på Gotland måste omfatta hela Gotland. Andra miljökvalitetsmål som naturligt hör samman med God bebyggd miljö är främst Frisk luft, Grundvatten av god kvalitet, Levande sjöar och vattendrag, Ingen övergödning, Giftfri miljö, Säker strålmiljö, Begränsad klimatpåverkan och Hav i balans samt levande kust och skärgård. Energianvändningen för uppvärmning av bebyggelsen redovisas under God bebyggd miljö, vilket ger underlag för begränsning av utsläpp till atmosfären som berör även andra mål. Uppvärmningen av bebyggelsen står för ca 40 % av den totala energianvändningen. Andra utsläppsfrågor behandlas under miljökvalitetsmålen Frisk luft och Begränsad klimatpåverkan. Frågor om vattenföroreningar är förda till miljökvalitetsmålen Grundvatten av god kvalitet och Levande sjöar och vattendrag. Regionalt miljötillstånd Planeringsunderlag Delmålet rymmer kunskapsmål som ska utgöra underlag till ett framåtsyftande och långsiktigt miljömålsarbete och lägga grunden för verktyg för den fysiska planeringen och samhällsbyggandet. - för miljöanpassade och resurssnåla transportsystem: Gotlands kommun har bl a i det s k Samreseprojketet utrett förutsättningarna för ett bättre nyttjande av kollektivtrafiken. Bl a har en av målsättningarna varit att få ett ökat nyttjande av kollektivtrafiken till sjukresor och färdtjänst. Delar av förslagen har genomförts och ytterligare förändringar planeras. Resultatet av utredningen visar att resandet med både taxibilar och privata bilar kan minska. Kommunen arbetar även med det s k Vätgasprojektet som är ett led i att utveckla hållbara lösningar för kollektivtrafiken på Gotland. Det kommer emellertid att ta lång tid innan detta projekt kan förverkligas. - för kulturhistoriska värden: Handlingsprogram för Hansestaden Visby: Under överskådlig tid har Innerstadsutredningen 1974 varit ett principdokument och planeringsunderlag, som följdes av ett handlingsprogram år1993. Efter Visbys Världsarvsutnämning 1995 har ansvaret för innerstadsre- 51

52 laterade frågor behandlats av myndigheterna samt fördelats på flera grupper, vilket ibland har lett till osäkerhet i ansvarsfrågor. Inom det s k LODIS-projektet genomförs en samlad översyn av innerstadsrelaterade framtidsfrågor i syfte att revidera handlingsprogrammet och förtydliga ansvarsfördelningen. Ett nytt handlingsprogram avses föreligga år Handlingsprogram för Visby utanför Världsarvszonen samt för andra tätorter : Kommunstyrelsen i Gotlands kommun har beslutat att en översiktsplan för Visby-området ska påbörjas under Kunskapen om kulturhistoriska värden i Visby yttre stad samt i flertalet tätorter är inte alls lika god som för Visby innerstad. Ett fullgott planeringsunderlag saknas, vilket försvårar rådgivning, planering och utveckling. Kulturmiljövårdsprogram: 1982 gjordes förarbeten för ett kommunalt kulturmiljövårdsprogram som dock aldrig antogs. Materialet var en god sammanställning, som trots sin inofficiella status har kommit till praktisk nytta i utvecklings- och planarbete på Gotland. Ett aktuellt kulturmiljövårdsprogram, helst genomfört som ett levande dokument för kontinuerlig avstämning och revidering, har i andra län varit ett framkomligt sätt att inkludera kulturmiljövård i den kommunala planeringen. - för estetiska värden: De estetiska värdena är svårhanterliga i planering, och resultaten i allmänhet inte av tillfredställande kvalitet. De estetiska värdena har dock ett uttalat skydd i gällande lagstiftning. Enligt Plan- och bygglagen ska ny bebyggelse vara estetiskt tilltalande i sig och tillföra omgivande bebyggelse ett estetiskt värde. Det gäller även om- och tillbyggnader. Det är inte lagstiftningen i sig som utgör problemet utan snarare bristen på verktyg som stöder en adekvat och rättvis tillämpning av den. Bristerna i tillämpningen ligger till stor del i avsaknaden av tillräckliga planeringsunderlag, estetiska program och estetiska ställningstaganden med avseende på nyexploateringar. Det saknas inventeringar och estetiska program för existerande estetiska och arkitektoniskt värdefulla områden på Gotland. Det finns ibland en tendens till sammanblandning av de kulturhistoriska värdena med de estetiska värdena. Det är därför motiverat att skilja begreppen åt och arbeta med varje område för sig. - för grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden: Nulägesbeskrivningen är begränsad främst till att omfatta Visbyområdet. Detta beror på att kunskaperna om nuläget i första hand finns där. Det finns ett relativt stort bebyggelsetryck i Visby. Förtätning är ofta ett bra sätt att bättre utnyttja tillgängliga materiella och tekniska resurser, men det är också viktigt att slå vakt om de värdefullaste grönområdena. Under år 2000 gjordes en sammanställning av Visbys grönområden, områden utanför kvartersmark, och en värdering av deras betydelse för staden och dess invånare utifrån i huvudsak sociala och biologiska men i viss mån även kulturhistoriska aspekter. Arbetet med sammanställningen har i stor utsträckning bestått i en uppbyggnad av en geografisk databas med sammanlagt 175 grönområden. Syftet med sammanställningen av grönstrukturen i stan är att ge underlag för beslut om förtätning och utbyggnad inom Visby. Andra syften är att ge underlag för planering och skötsel av grönområden och i viss mån att lyfta fram och visa grönområdenas betydelse för människor. Grönstrukturinventeringen tar dock inte ställning till skötsel eller hur grönområdena ska hanteras. Avsikten är att sådana avvägningar ska ske i samband med arbetet med en översiktsplan för Visby. 52

53 GOD BEBYGGD MILJÖ Uppdelat på Visby innanför och utanför innerstan, ut till gräns enligt karta (och utanför kvartersmark) kan följande arealer anges: Utanför innerstan finns ca 78 ha parker, ca 306 ha naturområden, ca 72 ha trafikgrönytor (ytor som har starka samband med vägar, parkeringsplatser o dyl.) och ca 63 ha av annan slags grönyta där delar kan ha park- eller naturområdeskaraktär). Totalt utgör detta ca 520 ha grönytor. Det finns idag en hel del planlagd mark som upplevs som naturområden, på Österby industrimark ca 26 ha och på Terra Nova ca 11 ha. Därtill kommer naturligtvis icke planlagda delar av A7-fältet som i fördjupad översiktsplan pekats ut som områden för bebyggelse mm. Utöver detta finns några lite större parker på kvartersmark; Järnvägsparken 0,5225 ha, Säveskolan (Säves park) 1,462 ha, Desideriadungen 0,235 ha, Parken på kv. Aspen 0,344 ha. Den totala arealen utanför innerstan, i inventeringen, är ca 1560 ha, vilket betyder att ca 33% av ytterstadens yta är grönyta. I denna siffra ingår dock de icke detaljplanelagda ytorna på A7-fältet. Andelen park i ytterområdet är 5 %. Därtill kan läggas att en stor del av denna parkareal utgörs av området runt ringmuren, områden som egentligen - sett till belägenheten - bör räkas innestan tillgodo. Gravarna är ett av de områden som har en skötsel som ligger mellan park och naturområde/annan grönyta. Arealen på gravarna (men ej inkl. palissaderna, strandgärdet och parken i östra byrummet) är ca 16,5 ha. I innerstan, inkl. strandpromenaden utanför muren, finns 10,4 ha parker och andra grönytor, d v s ca 16% park, där i stort sett alla grönytor har parkskötsel. Räknar vi gravarna till innestan, vilket ur tillgänglighetssynpunkt kan anses motiverat, blir grönområdesandelen 42 % - varav huvuddelen är mycket attraktiv grönyta. - för energianvändningen: Gotlands kommun har antagit en rad planer och handlingsprogram som uttrycker kommunens mål och ambitioner inom energiområdet. Dessa är bl.a. följande: Världsarvet Hansestaden Visby inför 2000-talet, ett handlingsprogram med åtgärdsplan. Översiktsplan, Gotland Vision 2010 Agenda 21 för Gotlands kommun, Ekoprogram och Kretsloppsplan, 1996 Energiplan, Energi 2005, 1999 Dokumenten deklarerar var för sig energimålsättningar. Det pågår arbete med energirelaterade frågor såväl internt inom kommunen som för Gotland i övrigt, vilket lett till att delar av ambitionerna, målen och åtgärderna är genomförda och uppnådda. Exempel på detta är kommunens arbete med energieffektivisering av sina egna fastigheter respektive tillägget till översiktsplanen i form av den fördjupade översiktsplanen för vindkraft på södra Gotland. Inom vissa områden har mycket arbete utförts medan det inom andra ännu återstår mycket att göra. 53

54 Heltäckande kunskaper om det aktuella energiläget saknas i nuläget. Strategier, system och program för uppföljning av gällande energimål saknas. Med de redan antagna målformuleringarna blir det regionaliserade delmålet en naturlig fortsättning på den gällande energiplanen. Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse De bebyggelseinventeringar som har genomförts på Gotland är i vissa avseenden föråldrade eller selektiva. Samtidigt som regionen har en överblickbar storlek, saknas en tillräckligt aktuell och heltäckande överblick över regionens kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer. För ett flertal byggnadskategorier med regional särprägel (t ex byggnader med agtak eller flistak, skolbyggnader, småindustrier mm) är kunskapsunderlaget aktuellt och tillfredsställande. Riksintresseområden: Sedan riksintressena för kulturmiljövården infördes 1987 (revidering 1997) har samhällsutvecklingen medfört dels en i viss mån förändrad syn, men framför allt har exploatering inom riksintresseområden skett. Det har i exploateringssituationer visat sig vara svårt att hävda och därigenom säkerställa riksintressenas kulturvärden, inte minst de mer upplevelsemässiga värdena. Åsikter har förts fram att vissa områden inte (längre) håller måttet, medan vissa anslutande eller utelämnade områden genom en återupptagen hävd etc har fått högre kulturvärden än vid urvalsprocessen 1987 och den senare revideringen. Medeltida bebyggelse: Visbys medeltida bebyggelse har världsarvsstatus och är i de flesta fall byggnadsminne. Kunskapen är god. När det gäller landsbygdens medeltida bebyggelse är ett säkerställande dock något mer ofullständigt och mindre betryggande. Byggnadsminnen: Gotland har idag ca 365 byggnadsminnen, varav ca 260 stycken i Visby innerstad samt 2 utanför ringmuren. Skyddet enligt plan- och bygglagen, d v s i de kommunala planerna, är relativt svagt. För vissa stadsdelar utanför ringmuren finns ett svagt skydd i form av tilläggsbestämmelser till äldre detaljplaner. Eftersom plan- och bygglagen är en exploateringsinriktad lag, där kontrollen sker i efterhand, kan kulturvärden spillas utan möjlighet att återställa dem. För t.ex. kulturhistoriskt värdefulla interiörer och invändig stomme erbjuder Plan- och bygglagen inget tillfredsställande skydd. Ekonomibyggnader för jordbruket behöver inte tillståndsprövas enligt plan- och bygglagen, vilket betyder att kulturvärden inom jordbruksbebyggelse kan påverkas eller förloras genom exploatering eller rivning. Länsstyrelsen och länsmuseet har en preliminär plan för ytterligare tänkbara byggnadsminnen, främst utanför Visby. Planen omfattar öns karaktärsbebyggelse samt de byggnadskategorier som tillsammans ska utgöra ett tvärsnitt av regionens äldre bebyggelse. För yngre bebyggelse (från ca 1945 och framåt) är planen inte heltäckande och en strategi för skydd av denna yngre bebyggelse saknas. Buller Buller kan sägas vara oönskat ljud. Det påverkar oss på olika sätt och har stor betydelse för vår hälsa och för möjligheten till en god livskvalitet. Buller kan medföra svårigheter att uppfatta tal och ge störningar i vila och sömn. Negativa effekter kan vara trötthet, stress, minskad koncentrationsförmåga, försämrad inlärningsförmåga och i svårare fall fysiologiska effekter t.ex. på hjärt- och kärlsystemet. De största källorna till omgivningsbuller är olika trafikslag som vägtrafik och flyg. Trafikbuller upplevs ofta som det största lokala miljöproblemet. Buller uppkommer också från industriverksamheter och vindkraftverk. I tätorter kan även fläktar och ventilation vara störande. Riktvärden för väg- och flygtrafikbuller: Regeringen har i proposition Infrastrukturinriktning för framtida trans- 54

55 GOD BEBYGGD MILJÖ porter (prop. 1996/97:53) bl. a. behandlat långsiktiga riktvärden för trafikbuller och förslag till åtgärder för att på sikt minska buller invid infrastrukturen i befintlig bebyggelse. Riksdagen beslutade den 20 mars 1997 att anta infrastrukturpropositionen. Följande långsiktiga riktvärden ska gälla för trafikbuller vid nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av trafikinfrastrukturen: Fakta Riktvärden för trafikbuller Riktvärden som normalt inte bör överskridas vid nybyggnation av bostadsbebyggelse eller vid nybyggnation eller väsentlig ombyggnad av trafikinfrastruktur: - 30 dba ekvivalentnivå inomhus - 45 dba maximalnivå inomhus nattetid - 55 dba ekvivalentnivå utomhus (vid fasad) - 70 dba maximalnivå vid uteplats i anslutning till bostad För utomhusnivå avses för flygbuller FBN 55 dba. Vid tillämpning av riktvärdena vid åtgärder i trafikinfrastrukturen bör hänsyn tas till vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. I de fall utomhusnivån inte kan reduceras till de nivåer enligt ovan bör inriktningen vara att inomhusnivåerna inte överskrids. I regeringens infrastrukturproposition anges även att ett program för åtgärder mot trafikbuller i befintlig bebyggelse bör genomföras för statlig trafikinfrastruktur där syftet är att på sikt uppnå riktvärdena inomhus. I åtgärdsprogrammen anges att i en första etapp (år 2007) bör åtgärder avse minst de fastigheter som exponeras för buller vid följande nivåer och däröver: - 65 dba ekvivalentnivå utomhus för vägtrafikbuller - FBN 60 dba utomhus för flygbuller när området kontinuerligt exponeras för flygbuller dba maximalnivå för flygbuller när området regelbundet exponeras för bullernivåer i medeltal minst tre gånger per natt, - 90 dba maximalnivå för flygbuller när området regelbundet exponeras för bullernivån dag-kvällstid dba maximalnivå för flygbuller när området regelbundet exponeras för bullernivån endast dagtid vardagar och enstaka kvällar För flygplatser anges tillståndsvillkor exempelvis rörande bullerisolering vid tillståndsprövningen enligt miljöbalken. Vägtrafikbuller: De trafikmängder som belastar vägar där kommunen är huvudman, ger i stort endast upphov till höga bullernivåer på de större gatorna i Visby såsom Söderväg, Solbergaleden, Österväg m.fl. Vidare förekommer störande trafikbuller i Visby innanför stadsmuren och där framförallt på de gator där genomfartstrafik förekommer. En utredning från 1995 visar att ca 130 lägenheter i Visby är utsatta för en ekvivalent bullernivå på 65 dba eller mer vid husfasad. Av angivna antalet lägenheter finns drygt 100 innanför Visby stadsmur. Ljudnivån är beräknad efter naturvårdsverkets anvisningar.. Gotlands Kommun respektive Vägverket kommer under 2004 att ta fram ett aktuellt trafikbullerunderlag för det kommunala och statliga vägnätet. Inventeringarna kommer att omfatta de bostäder där ekvivalentnivån överstiger 65 dba utomhus. Åtgärdsprogram kan därefter utformas för att minska bullerstörningarna till nivå med de långsiktiga riktvärdena för trafikbuller. Förhållandena i Visby innanför stadsmuren måste särskilt beaktas. De förhållanden som råder där med de trånga gränderna, gatstensbeläggningarna och de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna ger att det i vissa lägen inte finns förutsättningar att tillämpa generella regler. En stor fråga i dessa sammanhang är just gatubeläggningen, i många fall storgatsten, som ger höga bullernivåer. De ortsspecifika förhållandena måste i dessa fall särskilt beaktas och eftersträvade bullernivåer anpassas. 55

56 Flygbuller: Visby flygplats är miljöprövad vilket är förknippat med skyldigheter och rättigheter. Luftfartsverket håller på att ta fram område för riksintresset Visby flygplats som motsvarar bullerstört område. Inom bullermatta-området är möjlighet till nybyggnation mycket begränsad. Luftfartsverket har även skyldighet att åtgärda befintliga bostäder som är bullerstörda. Överprövning pågår i denna fråga. Inomhusbuller: För drift av bostadsfastigheter förekommer olika installationer som alstrar buller, exempelvis fläktar, kompressorer, värmeväxlare och transformatorer som placeras på fasader, tak och/eller direkt på marken och därmed kan utgöra en störning för den omgivande bebyggda miljön. Även lågfrekvent ljud och buller, som bl.a. sprids genom mark och byggnadsstommar, är ett särskilt problem som uppmärksammats på senare tid, särskilt i det äldre byggbeståndet. Miljö och hälsoskyddsnämnden kan med stöd av miljöbalken kräva åtgärder för att minska störningarna. Buller från verksamheter: Bullerstörningar kan förekomma från en mängd olika typer av verksamheter t ex krossar, skjutbanor, verkstäder, större industrier. Närboende kan störas av buller från olika arbetsmoment, maskiner fläktar m m. Bullerstörningar kan regleras av tillståndseller tillsynsmyndighet i villkor eller förelägganden. Naturgrus Syftet med delmålet är i första hand att långsiktigt skydda den ändliga naturresursen naturgrus, d.v.s. av naturen sorterade jordarter. Målet stödjer den övergripande strategin för kretslopp och hushållning. I ett långsiktigt hållbart samhälle ska naturgrusavlagringar finnas kvar som grundvattenmagasin, insatsmaterial i vissa tekniska processer och som en del i natur- och kulturlandskapet. Samtidigt ska restprodukter som kan användas som ballast utnyttjas till detta. Sverige har historiskt sett haft god tillgång till billigt naturgrus och berg av god kvalitet. Återanvändning av naturgrus eller användning av andra restprodukter har därför inte varit särskilt omfattande. Naturgrus är dock en ändlig resurs som i delar av landet håller på att ta slut. Grus- och sandavlagringar har också en viktig funktion som vattenrenare och vattenmagasin. I vissa delar av landet är dricksvattenförsörjningen nästan uteslutande beroende av naturgrusförekomsterna. På Gotland har dricksvattenförsörjningen från sådana områden inte samma betydelse som på andra håll i landet, eftersom mäktigare avlagringar och rullstensåsar i stort sett saknas. Naturgrus används främst vid vägbyggen och andra anläggningsarbeten, vid framställning av betong och som fyllnadsmaterial. Naturgrus används också i mindre mängder till filter, lekplatser, stränder, dressand och som råvara vid glastillverkning. Vid betongframställning är det nödvändigt att använda naturgrus till finmaterial medan man med fördel kan använda krossat berg (makadam) som ballastmaterial till vägbyggen, andra anläggningsarbeten och som fyllnadsmaterial. Även vid betongframställning är det möjligt att ersätta ballast med makadam utan att för den skull försämra betongens kvalitet. Med dagens teknik är det dock fördelaktigt att använda naturgrus som ballast i betong, i stenstorlekar under ca 4 mm. Andelen naturgrus till väg- och anläggningsarbeten har minskat i Sverige de senaste 15 åren. År 1997 var andelen krossat berg högre än andelen naturgrus i den officiella statistiken över levererat ballastmaterial. Man kan dock med säkerhet säga att situationen för Gotlands del skiljer sig något från bilden i stort. Levererade mängder naturgrus från kommersiella täkter (tillståndsgivna täkter) på Gotland år 2000 var ton ( ton ballast). År 2002 var levererade mängder naturgrus ton ( ton ballast; fig. 1). Minskningen kan delvis förklaras av att byggnationen minskat, delvis av att en större del av ballastanvändningen numera utgörs av bergkrossprodukter eller återanvänt material. 56

57 GOD BEBYGGD MILJÖ Fig. 1. Total mängd levererat grusmaterial och mängd naturgrus (staplarna). Gotland har den högsta andelen naturgrusanvändning i landet. Makadam baserat på kalksten, som utgör den dominerande brytbara bergarten på Gotland, går att använda vid väg- och anläggningsarbeten och som fyllnadsmaterial men är inte lämplig som ballastmaterial vid framställning av betong. Det innebär att makadam av lämplig kvalitet skulle behöva transporteras till Gotland för framställning av betong av god kvalitet här. På Gotland bedrivs totalt sett en förhållandevis omfattande täktverksamhet. Gotland svarar bl.a. för den största produktionen av industrikalksten i landet. Produktionen har ökat under senare år. Kalkstenen används till cementoch kalkproduktion och levereras krossad till olika ändamål och industrier, bl.a. järnbruk. De mäktigaste och viktigaste grusavlagringarna på Gotland har varit föremål för täktverksamhet under lång tid och är nu till stor del ianspråktagna. År 1995 fanns 84 tillstånd till grustäkt. Enligt utredningen Grus- och sandinventering i Gotlands län (1989) uppgår den teoretiskt uttagbara mängden naturgrus till 42 miljoner ton totalt. Från de produktionsuppgifter som grusexploatörerna är skyldiga att lämna kan en bedömning göras att det finns grustillgångar på Gotland som räcker de närmaste åren. Inom vissa delar av Gotland utgör det en bristvara, framförallt av den kvalitet som efterfrågas. Begreppet återanvänt material är inte klart definierat. En bred tolkning är att återanvänt material omfattar sådant material som används eller kan användas som ballast och som inte tagits ut i en täkt. I begreppet bör dock bl.a. ingå överskott av berg och grus från anläggningsbyggande liksom skrotsten från naturstenstäkter, men också industriella restprodukter och rivningsrester. Med nuvarande underlag och dagen produktionsnivå bör delmålet på högst ton/år uttagen (levererad) mängd naturgrus vara realistiskt att nå till år Enligt SGU:s bedömning bör det gotländska generationsmålet till år 2020 vara högst ton/år. För att hålla ett lämpligt antal och typer av täkter öppna behövs god överblick över materialbehov, materialförsörjning och hushållning. Det behövs materialinventeringar, hushållningsplaner och kompletta uppgifter om produktion och återvinning. Avfallsmängder Omhändertagandet av hushållsavfallet från Gotland har förändrats under de senaste 10 åren. Från nästan enbart deponering, sker idag sortering av en betydande del av avfallet för materialåtervinning, förbränning/energiåtervinning och kompostering. Idag är deponin i Slite den enda kommunala deponi som tar emot avfall. Där deponeras grovavfall som inte kan sorteras och återvinnas samt olika typer av verksamhetsavfall. Under 2000 påbörjades omlastning och transport av allt kärl- och säckavfall till behandlingsanläggningar på fastlandet. Sedan 2003 sker förbränning med energiåtervinning av avfallet vid Händelöverken i Norrköping. 57

58 Hushållsavfall kan delas in i avfall som samlas in i kärl och säckar samt tungt och skrymmande avfall, s.k. grovavfall. Den totala mängden insamlat hushållsavfall är idag ca ton (år 2003). I denna mängd ingår ca ton källsorterat returpapper och förpackningar som samlas in separat genom producentansvaret. Avfallsmängden motsvarar ca 530 kg hushållsavfall per person och år, varav ca 140 kg är utsorterat papper och förpackningar. Målet enligt avfallsplanen för Gotlands kommun, antagen 2002, är att den totala insamlade mängden hushållsavfall ska minska till ton år Målet utgår från mängden år 2000 och innebär en minskning av avfallsmängden med ca 12 %. Mängden hushållsavfall till deponi ska samtidigt minska till ton, vilket är en minskning med ca 33 % Nuvarande avfallsstatistik kan inte jämföras med tidigare statistik eftersom uppgifter inte finns för alla deponier som tidigare nyttjats. Mängden avfall som läggs på deponi har totalt sett minskat kraftigt, i synnerhet det senaste decenniet. Avfallsdeponier Idag ställs mycket höga krav på lokalisering, utformning, drift och efterbehandling av deponier för att minska riskerna för negativ miljöpåverkan av deponering. De ökade kraven under de senaste åren har bidragit till att ett stort antal mindre deponier ( tippar ) stängts och numer finns enbart en kommunal deponi på Gotland, för vissa typer av avfall. Förutsättningarna för lokalisering av deponier på Gotland är begränsade. Dels beror det på marktillgänglighet, konkurrerande ändamål och höga skyddsvärden ur natur-, kultur- eller miljösynpunkt. Jordlagren är i allmänhet tunna och genomsläppliga, berggrunden sprickig med karstbildningar. Grundvattnet har högt skyddsvärde. Detta medför särskilda krav på utformningen av och lakvattenhanteringen vid gotländska deponier. Sluttäckning och andra åtgärder återstår ännu för flera av de relativt nyligen stängda region- och grovtipparna. Åtgärder ska i några fall utföras enligt särskilda avslutningsplaner (jfr miljölagstiftningen och deponeringsdirektivet). Det finns också ett stort antal platser som tidigare nyttjats som soptippar som använts i varierande omfattning under olika perioder (nästan en i varje socken). Inventeringar och riskklassningar av dessa platser har genomförts i varierande omfattning. Detta arbete fortsätter nu med bedömningar och genomförande av nödvändiga åtgärder. För att tillgodose det fortsatta deponibehovet måste en ny deponi öppnas inom de närmaste åren. Alternativen är att, om möjligt, utöka den befintliga deponin i Slite eller att lokalisera en deponi till en ny plats. Tillstånd enligt miljöbalken krävs för detta. Det behövs inget regionalt mål angående krav på deponiers standard eftersom ett EG-direktiv om detta finns som implementerats i svensk lagstiftning. 58

59 GOD BEBYGGD MILJÖ Energianvändning i byggnader En byggnads energianvändning, dess miljöpåverkan ur ett livscykelperspektiv sker till 80-90% under drifts- och förvaltningsskedet. Energiåtgången för produktion av byggmaterial, transporter, byggande och rivning är därför i sammanhanget endast av marginellt intresse. Vid uppförandet av byggnader och vid val av olika tekniska system fokuseras i dagsläget intresset till största delen på investeringskostnaderna. Ett skäl till detta är att gällande byggregler främst är inriktade på en energihushållning som är relaterad till byggtekniska egenskaper, d.v.s. att begränsa byggnaders energibehov genom låga värmeförluster. Hur tillförd energi för uppvärmning och drift av byggnader produceras är i gällande lagstiftning av sekundärt intresse. Hänsyn tas därmed inte till energikvaliteten och dess miljöpåverkan. Av denna anledning optimeras inte heller alltid det mest ekonomiska alternativet för en byggnads hela livslängd vid beslut om tekniska lösningar. Boverkets byggregler gäller när en byggnad uppförs och byggs till. Uppförande av fritidshus omfattas inte av byggreglerna i detta avseende. Inte heller befintliga byggnaders energistandard kan påverkas med dagens byggregler annat än i samband med omfattande ändringar. En betydande energieffektivisering i byggbeståndet har ägt rum i Sverige under den senaste 25-årsperioden. Samtidigt som den totala uppvärmda ytan i bebyggelsen i landet har ökat med ca 45%, har den totala energianvändningen i bebyggelsen varit oförändrad. I den äldre delen av bostadsbeståndet, hus byggda före 1965, används nästan 50% mer energi än i hus byggda under de senaste 35 åren. Om jämförbara förhållanden gäller även för Gotland del finns i dagsläget ingen tillgänglig statistik om. Så mycket kan ändå sägas att ny bebyggelse efter 1965, även på Gotland, använder mindre energi än hus byggda före Det gotländska byggnadsbeståndet är förmodligen något äldre än genomsnittet i landet och når därmed troligtvis inte upp till redovisade nivåer för riket i övrigt. Den omställning av energisystemet som samhället har bestämt sig för, som bl.a. innebär att minska användningen av fossila energislag och att avveckla kärnkraften, medför ett behov av effektivare energianvändning av förnybara energislag. Av den tillgängliga statistiken för perioden 1996 till 2000 framgår förändringar av den totalt tillförda energin på Gotland och trender för olika energislag. Den visar emellertid inte vilken andel av den tillförda energin som specifikt utgör energianvändning i byggnader. Statistiken visar att energiförbrukningen på Gotland totalt sett har minskat under den aktuella perioden och att andelen energislag som kan medföra CO2-utsläpp har minskat. Formuleringen kan medföra används för att det råder osäkerhet om hur den importerade elen är producerad. Statistiken visar även att andelen egenproducerad ren el från vind- och solenergi har ökat under perioden. Slutsatsen blir att utvecklingen för energiförbrukning, användning av förnybar energi respektive andelen egenproducerad ren el går i positiv riktning. Det finns anledning tro att även utvecklingen av energianvändningen i byggnader bidrar till detta. Större klarhet i denna fråga kan emellertid bara ett mer förfinat statistiskt underlag ge. 59

60 Energikällor på Gotland Energislag Tillförd energi Tillförd energi 1996 GWh 2000 GWh Kolprodukter Petroleumprodukter El från fastlandet Gasol Återvunnen energi Cementa Vindel Värmepump Biogas Solenergi 1 Summa (Källa Cementa, GEAB, Gotlandsflis, Gotlands sotningstjänst, KPAB och SCB, energiplan Göran Bylund, Energibyrån.) Av ovanstående tabell framgår att mellan 1996 och år 2000 har: - mängden tillförd energi minskat med 4,2% - andelen tillförd energin som kan medföra CO2 utsläpp minskat från 91,4% till 89,1% - andelen tillförd energin som inte medför CO2 utsläpp ökat från 2,9% till 5,9%, samt att - mängden tillförd el-energi har ökat med 3,8%, men att andelen egenproducerad el från vind- och solenergi har ökat från 6,6% till 14,3% av den totalt tillförda el-energin. I energiplanen för Gotland framgår att möjligheter att effektivisera energianvändningen i befintlig bebyggelse är stora. Som exempel kan nämnas att Gotlands kommuns fastigheter bedöms ha en besparingspotential av driftkostnaderna på uppemot 10 miljoner kronor per år. En förnuftig energianvändning innebär ett hänsynstagande i valet av energislag och energiteknik där el inte bör användas till uppvärmning, men biobränsle liksom fjärrvärme där det är möjligt. Energi 2005 Energiplan för Gotland (antagen 1999) behandlar bl.a. dessa frågor. Planens mål är, i korthet, att år 2005: Reducera utsläppen av koldioxid, svavel, kväveoxider och kolväten Öka användningen av förnyelsebara energislag Öka satsningen på energieffektivisering och hushållning Värmebehovet i nybyggda småhus (enfamiljshus) skall ej överstiga kWh/år och för upprustade småhus skall värmebehovet inte överstiga kwh/år. Kommunen skall vara ett föredöme och medvetet genomföra åtgärder i de egna fastigheterna, den egna verksamheten och i de egna bolagen, som medverkar till att ovanstående mål uppfylls. Bland de mål som planen föreslår är följande av stor betydelse för energisystemets utveckling och reduktionen av utsläppen från energianläggningarna: Fjärrvärmeproduktionen skall till 95 % baseras på förnyelsebar och återvunnen energi. Fjärrvärmesystemen på Gotland skall expanderas, genom att fler fastigheter ansluts. En fortsatt satsning på utbyggnaden av vindkraft. Energieffektiviseringen och energihushållning prioriteras och energirådgivningen på Gotland förstärks. Ett omfattande energiprogram upprättas dessutom för kommunens egna fastigheter. Byggnaders påverkan på hälsan Ventilation: Bedömningen är att samtliga byggnader där människor vistas ofta eller under längre tid senast år 2015 har en dokumenterat fungerande ventilation genom att lagen om ventilationskontroll, OVK efterlevs. Radon: Förekomsten av radon är förhållandevis liten då radon inte förekommer naturligt på Gotland. Såvitt man känner till är även förekomsten av radon från tillfört byggmaterial begränsad på Gotland. Hus byggda av s.k. 60

61 GOD BEBYGGD MILJÖ blåbetong med risk för hög radonhalt har delvis kartlagts på Gotland. Mätningar har utförts vid 159 tillfällen. Vid inget tillfälle har dock kunnat påvisas för höga radon värden. Den blåbetong som används på Gotland härrör i stor utsträckning från Öland. Den öländska blåbetongen innehåller mycket lite radon. Bedömningen är att radonhalten i alla skolor och förskolor kommer att vara lägre än 200 Bq/m_ luft senast år 2010 och i alla bostäder senast år Hur når vi målen? Miljömålsarbetet måste bedrivas på många olika plan och nivåer. Vissa mål har direkt stöd i gällande lagstiftning, där nationella, regionala och lokala myndigheter genom sina beslut bidrar till att delmålen uppfylls. Andra delmål uppnås genom regional och lokal planering. Med stöd av planeringsunderlag och den samlade arsenalen tillhandahållna planverktyg ges myndigheterna ett inflytande och en möjlighet att i sin myndighetsutövning med stöd av den goda planeringen som grund lämna avgörande bidrag till uppfyllandet av beslutade miljömål och därmed till en hållbar samhällsutveckling. Den viktigaste drivkraften bör vara att medborgarna kräver god miljö, gott välbefinnande och stark hemkänsla. Många av de föreslagna regionala delmålen, under God bebyggd miljö finns redan i tidigare antagna plandokument, medan det för andra delmål främst är kunskapsuppbyggnad som är angeläget, d.v.s. att ta fram planeringsunderlag. Möjligheten för Gotlands kommun att bidra till att uppnå målen dels genom att utveckla underlag och använda den fysiska planeringen samt att föregå med goda exempel vid planering, uppförande och omhändertagandet av det egna byggnadsbeståndet är goda. Gotlands kommun är redan idag ett föredöme på vissa av dessa områden. Länsstyrelsen har en roll i att förse kommunen med planeringsunderlag, agera föredöme och pådrivare. Andra delmål kan endast nås med hjälp av frivilliga insatser av engagerade verksamhetsutövare inom industri- och företagssektorn och genom frivilliga insatser av intresseorganisationer och av en miljömedveten allmänhet. Det kan gälla miljöval vid lokalisering, omhändertagande och/eller utvecklingen av den egna industrins eller företagets verksamhet, som ligger utanför myndigheternas befogenheter att styra, men som ändå kan vara angelägna miljöförbättrande åtgärder eller investeringar. För privatpersonen handlar det om hanteringen av de egna soporna, bruket av den egna bilen eller byggandet eller underhållet/utvecklandet av den egna villan eller sommarstugan. Länsstyrelse, kommun, intresseorganisationer och föreningar har då ett stort ansvar som aktörer, informatörer och inspiratörer. Naturgrusuttag Prövningen av ansökningar om täkttillstånd är ett styrmedel. SGU anser till exempel att kraven för att få tillstånd till grustäkt bör ställas högre än för bergtäkt med hänvisning till miljömåletså att endast grustäkter som levererar material som inte kan ersättas med krossat berg bör tillåtas. Kraven på en behovsutredning bör därmed ställas högt. En ökad efterfrågan kan också förutses på bergtäkter om bergkross ersätter en minskande naturgrusproduktion. Det är två drivkrafter som kan påverka övergången från naturgrus till krossade produkter. Den första är en förändrad efterfrågan där framför allt vägbyggnadssidan kan ställa kvalitetskrav som innefattar krav på krossytegrad. Den andra är ett ökat miljömedvetande hos alla aktörer både på efterfråge- och utbudssidan, där den gemensamma ståndpunkten är att naturgrus är en för värdefull naturresurs för att användas till okvalificerade ändamål. Motstående intressen finns förstås när det gäller möjligheterna att substituera naturgrus med krossat berg. För att bergkross ska kunna konkurrera prismässigt med natur- 61

62 grus måste transportavstånden till kunderna vara korta. En bergtäkt kan innebära ett större ingrepp i naturvärden och upplevas som en större störning av kringboende. Gruset i en täkt inte ligger sorterat exakt så att det motsvarar efterfrågan. Om materialutbytet för ett visst ändamål, t.ex. betongsand, är 50 % - innebär det att lika mycket material måste brytas ut och säljas till andra, kanske mindre kvalificerade ändamål. Även om användningen av naturgrus begränsas till de områden där det oundgängligen behövs kommer det att finnas ett utbud av naturgrus på marknaden för mindre angelägna ändamål. Att begränsa uttagen av naturgrus har också till syfte att skydda gruset som resurs för infiltrering, rening och magasinering grundvatten. Det är angeläget att utreda vilka anspråk och restriktioner på naturgrusavlagringarna som kan behövas ur denna synvinkel (jfr miljömålet Grundvatten av god kvalitet. Naturgrus Morän Krossberg Restprodukter Fig. 2. Flödesschema över ballastmaterial till väg-, bygg- och anläggningsarbeten. Naturgrus = naturligt sorterade sten-, grus- och sandjordarter. Morän =osorterad mineraljord, som transporterats och avlagrats direkt av landis För att göra en bedömning av om delmålet om minst 15% återanvänt material till ballast ska kunna uppnås, är kunskapsunderlaget för närvarande för dåligt. Den skärpta deponilagstiftningen i kombination med deponiskatt antas ha haft störst inverkan på att användningen återanvänt material ökat hittills. Det största hindret för Återvinning ökad återanvändning är osäkerheten om vilka effekter på miljön olika material har, och vilket juridiskt ansvar den som använder materialen påtar sig. Ett stort arbete läggs ned på att klassificera olika återanvändbara material för att därigenom göra tydligt för kunderna vilka egenskaper de kan förvänta sig av dem. Om visioner, målsättningar och strategier för en god bebyggd miljö finns med tidigt i planeringsprocessen, som även innefattar deltagandet av berörda aktörer - rikligt försedda med information och inspiration - ökar förutsättningarna att uppnå något som i slutändan, på goda grunder, kan benämnas som God bebyggd miljö. Konsekvenser om inga åtgärder vidtas Att skapa bebyggda miljöer är en omfattande, komplex och oundviklig mänsklig verksamhet som tar betydande delar av våra gemensamma resurser i anspråk, såväl lokalt som globalt sett. Det är en verksamhet med stor potential att förändra och påverka miljön, både på gott och ont. Byggnadskonsten och de bebyggda miljöerna utgör ett av mänsklighetens största och viktigaste kulturarv, som byggverksamheten i sig trots goda ambitioner många gånger själv utgör det största 62

63 GOD BEBYGGD MILJÖ hotet mot. Förverkligandet av den goda bebyggda miljön för nästa generation och omhändertagandet av de existerande kulturhistoriskt och estetiskt/arkitektoniskt värdefulla bebyggda miljöerna måste därför grundas på gemensamma och heltäckande visioner, målsättningar, kunskaper, och på hållbara och långsiktiga visions- och måluppfyllande strategier. Miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö är både på kort och längre och sikt en i högsta grad angelägen målsättning och av avgörande betydelse för kommande generationers grundläggande och vardagliga livskvalitet. Delmålen begränsas främst till kulturella, estetiska och till mer eller mindre direkt mätbara resurs- eller hälsoskyddsrelaterade områden. Dessa delmål är givetvis av största betydelse för att generationsmålet ska nås. Genomförandet av resurssnåla transportsystem, skydd och omhändertagande av kulturhistoriska och estetiska värden och av grön- och vattenområden i tätorter samt den hållbara hushållningen med energitillgångarna riskerar att utebli om föreslagna planeringsunderlag inte tas fram via den kommunala planeringen. Situationen för de människor som är utsatta för bullerstörningar av olika slag kommer inte att kunna förbättras om inte bullerreducerande åtgärder vidtas. Om naturgrusanvändningen inte prioriteras till områden där ersättningsmaterial inte står till buds, kommer naturgrustillgångarna för kvalificerade ändamål på Gotland inom en snar framtid att ta slut. Detta innebär också betydande kostnader för ev. transport av naturgrus från andra områden, som i sin tur påverkar byggkostnaderna på Gotland. Även för grundvattenbildningen kan det finnas skäl att vara begränsa exploatering av naturgrusavlagringarna. Om mängden deponerat avfall inte minskar genom en förbättrad sortering och återanvändning eller avfallsdeponierna inte uppfyller ställda krav, innebära det dels ökad miljöbelastning och dels resursslöseri. Även om utvecklingen kan tolkas positivt beträffande energianvändning i byggnader, utgör den förnyelsebara andelen av den tillförda energin fortfarande en allt för liten del av den totala energianvändningen, och bidrar därmed till ökade utsläpp av växthusgaser (se miljömålet Begränsad klimatpåverkan). Med all respekt för vart och ett av de behandlade delmålens vikt och betydelse så utgör de ändå bara en begränsad del av den goda bebyggda miljön i vidare bemärkelse. Det finns behov av att formulera mål och strategier även med sikte på sociala förhållanden, till stöd i den fysiska planeringen och vid utformningen av den byggda miljön. Helhetssynen på den goda bebyggda miljön för nästa generation går annars lätt förlorad. Det gäller bl a olika aspekter av integration och jämställdhet, barnens situation, tillgängligheten och tryggheten. Ett långsiktigt hållbart samhälle innefattar också en social dimension, ett socialt hållbart perspektiv. 63

64 64

65 SÄKER STRÅLMILJÖ Säker strålmiljö Gotländska delmål 66 Regionalt miljötillstånd 66 Hur når vi målen? 66 Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 67 65

66 Säker strålmiljö Människors hälsa och den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön. Gotländska delmål Utsläpp av radioaktiva ämnen Senast år 2005 ska det vara klarlagt om det finns verksamheter på Gotland som innebär utsläpp till miljön av radioaktiva ämnen så att det nationella målet inte kan hållas. Hudcancer orsakad av UV-strålning Senast år 2020 ska antalet årliga fall av hudcancer orsakade av solen eller annan UV-strålning inte vara fler än år Risker med elektromagnetiska fält 1. Senast år 2005 ska en kartläggning/inventering av strålkällor i den yttre miljön ha genomförts. 2. Vid bygglovshantering och fysisk planering i övrigt skall nationella forskningsresultat om elektromagnetiska fält ingå i underlaget. Regionalt miljötillstånd Utsläpp av radioaktiva ämnen De verksamheter som genererar utsläpp av radioaktiva ämnen idag är bland annat förbränningsanläggningar. I inlämnande miljörapporter har inte gränsvärden överskridits i aska eller flis som importerats. En annan källa är återvinningsstationerna i hantering av bland annat rökdetektorer och brandvarnare. Gotlands kommun har i leveransvillkor med Stena Technoworld AB som återvinner uttjänt elektronikmaterial, inskrivet att avfall som innehåller radioaktiva ämnen inte ska omhändertas utan återlämnas till producent eller mellanlagras tills möjligheter att omhänderta detta avfall finns. Bakgrundsstrålningen på Gotland mäts regelbundet, var sjunde månad, vid nio mätstationer spridda över ön. Resultaten, som rapporteras till SSI, visar att strålnivåerna på Gotland hör till de lägsta i landet. Det finns också två automatiska mätstationer för gammastrålning på Gotland som ingår i SSI:s larmsystem om ökad strålnivå. Det finns också en luftfilterstation. Hudcancer orsakad av UV-strålning Hudcancer förorsakade av UV-strålning, malignt melanom, ökar i Sverige beroende av olika faktorer. På Gotland drabbades 2 kvinnor och 2 män år I hela riket drabbades 789 kvinnor och 809 män. Det ändrade solningsbeteendet med utlandssemestrar, solarier och dålig kunskap om vikten och hur man solar säkert antas bidra till detta. År 2001 startade Cancerfondens riksomfattande kampanj Sola sakta, sola klokt. På Gotland föregicks detta av att det hölls en musikgala med information om vikten av att sola sakta, sola klokt. Hur når vi målen? Utsläpp av radioaktiva ämnen Läget beträffande verksamheter med utsläpp av radioaktiva ämnen bör kartläggas, bl.a. genom mätningar. Hudcancer orsakad av UV-strålning Informationsmetoder bör utvecklas och testas. Risker med elektromagnetiska fält Strålkällorna i den yttre miljön bör inventeras fortlöpande. Samtidigt måste forskningen på området följas. 66

67 SÄKER STRÅLMILJÖ Konsekvenser om inga åtgärder vidtas Kunskapsläget beträffande den komplicerade frågan om strålningsriskerna i den yttre miljön på Gotland kommer inte att utvecklas om inte kartläggningar genomförs och forskningsresultat tas till vara. Detta är nödvändigt som grund för att vidta nödvändiga skyddsåtgärder. Den yttersta konsekvensen av försummelser härvidlag kan vara skador på människors hälsa och den biologiska mångfalden som annars kunnat undvikas. 67

68 68

69 GIFTFRI MILJÖ Giftfri miljö Gotländska delmål 70 Avgränsningar mot andra miljömål 70 Regionalt miljötillstånd 70 Hur når vi målen? 78 Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 80 69

70 Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Gotländska delmål Utfasning av särskilt farliga ämnen Nyproducerade varor ska så långt det är möjligt vara fria från: - cancerframkallande (cancerogena), arvsmassepåverkande (mutagena), och fortplantningsstörande (reprotoxiska) ämnen senast år 2007, om varorna är avsedda att användas på ett sådant sätt att de kommer ut i kretsloppet, - nya organiska ämnen som är långlivade (persistenta) och bioackumulerande senast år 2005, övriga organiska ämnen som är mycket långlivade och mycket bioackumulerande senast år 2010, och övriga organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande senast år 2015, - kvicksilver, samt senast år 2010 från kadmium och bly. Dessa ämnen ska inte heller användas i produktionsprocesser om inte företaget kan visa att hälsa och miljö inte kan komma till skada. Redan befintliga varor som innehåller ämnen med ovanstående egenskaper eller kvicksilver, kadmium samt bly ska hanteras på ett sådant sätt att ämnena inte läcker ut i miljön. Delmålet avser ämnen som människan framställt eller utvunnit från naturen. Delmålet avser även ämnen som ger upphov till ämnen med ovanstående egenskaper, inklusive de som bildas oavsiktligt. Delmålet kompletteras till att omfatta även hormonstörande, allergiframkallande och nervskadande ämnen som är skadliga för immunsystemet samt andra ämnen som bedöms innebära motsvarande risk för människor. Riskminskning Hälso- och miljöriskerna vid framställning och användning av kemiska ämnen ska minska fortlöpande fram till 2010, enligt indikatorer och nyckeltal som ska fastställas av berörda myndigheter. Under samma tid ska förekomsten och användningen av kemiska ämnen som försvårar återvinning av material minska. Delmålet avser ämnen som inte omfattas av ovanstående delmål. Bekämpningsmedelsrester Senast år 2010 ska förekomsten av bekämpningsmedel och deras nedbrytningsprodukter som riktvärde för enstaka prov inte överstiga 0,1 ug/l för enskilt ämne och 0,5 ug/l för totalhalt i sjöar och vattendrag. Senast år 2010 ska kemiska bekämpningsmedel eller deras nedbrytningsprodukter som riktvärde för enstaka prov inte överstiga 0,025 ug/l i grundvattnet. Sanering Senast år 2005 ska förorenade områden vara identifierade på Gotland. Senast år 2005 ska också arbetet med sanering och efterbehandling ha påbörjats på minst 5 områden med de högsta riskerna för människors hälsa och miljön (riskklass 1 och 2), och minst 2 vara åtgärdade. Avgränsningar mot andra miljömål Föroreningar som uppkommer till följd av förbränning av bränslen behandlas delvis under miljömålet Frisk luft. Kemikalieutsläpp från fartyg behandlas under Hav i balans. Åtgärder för att minska avfallsmängderna behandlas under God bebyggd miljö, medan åtgärder för att minska mängderna farliga ämnen i avfallet behandlas under detta mål. Deponier i bruk behandlas huvudsakligen under God bebyggd miljö. Regionalt miljötillstånd Aktörer På Gotland finns ingen kemikalietung industri. De gotländska företagens utsläpp av kemiska föroreningar är, med några undantag, relativt låg. Bekämpningsmedel används inom jordbrukssektorn och för träskyddsbehandling. Gotlänningen själv ger också upphov till utsläpp av kemiska produkter. Utbudet av kemiska produkter och varor (som innehåller kemikalier) är mycket stort. 70

71 GIFTFRI MILJÖ Visserligen finns miljömärkning (Svanen, Falken, EU: s miljöblomma) men utbudet är så pass mångfacetterat att den enskilde konsumenten kan ha svårt att hitta bra miljö- (och hälso-) val. Människors och djurs användning av läkemedel har ständigt ökat och det fåtal undersökningar som genomförts visar att läkemedelssubstanser finns spridda i vår miljö. Insamlingen av restkemikalier (farligt avfall) har glädjande ökat dramatiskt de senaste åren på Gotland. Tidigare spolades mycket av detta avfall ner i avlopp och hamnade i reningsverk och andra enskilda avloppsanläggningar, eller lades på deponi. Gotland får också ta emot en hel del föroreningar som kommer från fastlandet eller andra länder. Många av dessa miljögifter kan ha transporterats lång väg innan de når Gotland. Tungmetaller Det atmosfäriska nedfallet av metaller är den största källan till metallbelastningen i länet. Ett indirekt mått på hur stort nedfallet av metaller fås genom att mäta metallinnehållet i mossa. Sedan 1970 har mossa provtagits vart femte år i det nationella provtagningsprogrammet. På Gotland har detta skett 1995 och Utvecklingen har följt den allmänna tendensen i landet mot allt lägre tungmetallbelastning. Lokala bidrag till nedfallet på Gotland tycks vara av liten omfattning (Nedfallet av tungmetaller på Gotland Rapport nr 2, Länsstyrelsen i Gotlands län). I tabell 1 jämförs halterna från Gotland med övriga Götaland. Gotland Götaland As, arsenik 0,15 0,22-0,20 0,22 Cd, kadmium 0,23 0,21 0,30 0,22 0,22 Cr, krom 0,61 0,65 1,3 0,64 0,70 Cu, koppar 4,85 4,0 6,2 5,4 5,4 Fe, järn Hg, kvicksilver - 0,029 0,07 0,06 0,027 Ni, nickel 0,75 1,8 1,6 1,2 1,5 Pb, bly 5,2 4,9 15,1 7,9 5,8 V, vanadin 1,6 1,6 2,9 3,4 1,9 Zn, zink Tabell 1: Medianvärden (mg/kg torrvikt) för tungmetaller i mossprover från Gotland respektive Götaland (preliminära värden för Götaland 2000). Källa: Nedfallet av tungmetaller på Gotland Rapport nr 2, Länsstyrelsen i Gotlands län. Fakta Till tungmetallerna brukar man räkna de metaller vars densitet överstiger 5 g per kubikcentimeter. Ett stort antal grundämnen hör till den gruppen, men i miljösammanhang figurerar i första hand följande: Arsenik (As), Bly (Pb), Kadmium (Cd), Kobolt (Co), Koppar (Cu), Krom (Cr), Kvicksilver (Hg), Nickel (Ni), Tenn (Sn), Vanadin (V) och Zink (Zn). Övriga tungmetaller uppträder bara undantagsvis i så höga halter att de får skadliga effekter. Arsenik brukar räknas till de miljöfarliga tungmetallerna trots att den egentligen är en halvmetall. 71

72 Utsläpp till luft - Utsläpp till vatten Utsläpp till vatten Nedfall 1993 Cementa Visby arv 2002 Danielsson 2002 på Gotland Bly < 48 3, Kadmium < 4,9 0,3 159 Kvicksilver < 2,3 0,3 Koppar , Zink , Krom <73 7,1 0, Tabell 2: Utsläpp från kända källor 2002 samt nedfall på Gotland beräknat 1993 uttryckt i kg/år. Källa: Miljörapporter 2002, Miljöstrategi inför 2000-talet, Länsstyrelsen i Gotlands län 1997 År 1993 gjordes beräkningar över hur stort det atmosfärsiska nedfallet av metaller var över Gotland. Utifrån de halter som uppmätts i väggmossa 1995 och 2000 bedöms nedfallet vara i samma storleksordning idag eller något lägre. Vid en jämförelse med de mätta utsläppen från punktkällor på Gotland år 2001 ser man att den största andelen av tungmetallbelastningen kommer från atmosfärsikt nedfall (tabell 2). Vid Cementa i Slite och krematoriet i Visby förekommer utsläpp av metaller till luft. Cementa är dock den enda verksamhet i länet som mäter metallutsläppen till luft. Vid Visby avloppsreningsverk och Danielssons ytbehandlingsindustri mäts utsläppen till vatten av vissa metaller. Andra bidrag till metallbelastning på Gotland är bl.a. militär verksamhet som under 2001 genom skjutövningar spred ca kg bly. Detta är en minskning jämfört med år 1993 då blybelastning från miliären var kg. Eftersom all bensin numera är blyfri har en stor källa till diffus spridning av bly längs våra vägar i det närmaste upphört. Under 1993 beräknades blyutsläppen från biltrafik till kg per år (Miljöstrategi inför talet, Länsstyrelsen i Gotlands län 1997). Krematoriet i Visby släppte under 2001 ut ca 1,9 kg kvicksilver till luften. En annan källa till kadmiumutsläpp är genom spridning av handelsgödsel. Under 1993 beräknades kg kadmium spridas genom handelsgödsel. Utvecklingen har dock gått mot renare produkt varför tillförseln av kadmium genom handelsgödsel bedöms vara mindre idag. På Gotland har också provtagningar och analyser av kadmium i jordbruksmark och i morötter utförts. Kadmiumhalten i gotländska jordar ligger något under de för hela riket. Det höga ph-värdet i de gotländska jordarna minskar upptaget av kadmium. Kadmiumhalterna i morötter är t.ex. bland de lägsta i landet (Kadmium i morötter. Livsmedelsverket, rapport 18/95). En annan typ av undersökning av metallbelastning är att mäta halten av metaller i vattenmossa. Denna typ av undersökning används för att dokumentera förekomst och utbredning av vatten- eller luftburna metallföroreningar (främst arsenik, bly, järn, kadmium, kobolt, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink) i vattensystem, vid belastning från punktkällor eller spridning från diffusa källor. Under 1988 togs 435 prover, jämt fördelade över hela ön, av vattenmossa. Resultatet av analyserna sammanställdes av SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) i form av biogeokemiska kartor (Biogeokemiska kartan, SGU 1991). Undersökningen visar att tungmetallinnehållet i bäckvattenväxterna är tämligen lågt i jämförelse med övriga landet. Om förekomsterna är naturliga eller ej går inte alltid att förklara utan att uppföljningar görs. Gotlands kalkhaltiga berggrund och kalkinnehållet i de lösa avlagringarna påverkar grundvattnets och vattendragens ph och alkalinitet, vilket har betydelse för lösligheten och för transporten av flera element. Enligt den 72

73 GIFTFRI MILJÖ biogeokemiska kartan finns några lokala platser med förhöjda värden av kadmium, zink och krom. Arsenik finns allmänt i högre halter, delvis beroende på hög halt av arsenik i berggrunden samt att arsenik är lättrörligt i alkalin miljö. Dagvattnets metallinnehåll är inte känt i länet. Några längre mätserier av större grundvattentäkter (ex. kommunala) eller ytvatten med avseende på tungmetaller finns tyvärr inte. Avloppsslammet från Visby avloppsreningsverk provtas med avseende på bl.a. metaller. Eftersom det i Visby inte finns några större industrier med metallutsläpp påkopplat avloppsledningsnätet (Danielsson har sitt utsläpp till dagvatten) avspeglar innehållet i slammet den belastning av metaller som finns i samhället i stort. Naturvårdsverket har satt upp gränsvärden för när slammet får användas som gödselmedel på jordbruksmark. Metallhalterna i slammet från Visby avloppsreningsverk har fortsatt att minska och ligger i allmänhet under Naturvårdsverkets gränsvärden (se diagram 1). Koppar är dock ett fortsatt problem, men det beror främst på att det hårda vattnet löser upp koppar i vattenledningarna. Diagram 1: Metallinnehåll i slammet från Visby avloppsreningsverk. Källa: Miljörapporter Nationella gränsvärden för avloppsslam är för: Bly (Pb): 100 mg/kg TS Krom (Cr): 100 mg/kg TS Nickel (Ni): 50 mg/kg TS Kadmium (Cd): 2,0 mg/kg TS Kvicksilver (Hg): 2,5 mg/kg TS Koppar (Cu): 600 mg/kg TS Zink (Zn): 800 mg/kg TS Stabila organiska ämnen På Gotland har ingen omfattande regelbunden provtagning av stabila organiska ämnen skett. I det nationella miljöövervakningsprogrammet har dock på enstaka platser PCB och DDT analyserats kontinuerligt sedan talet, i stare, hare, mört, torsk och sillgrissleägg. Fakta Stabila organiska ämnen Av miljögifterna utgör de stabila organiska ämnena en stor grupp. Dessa ämnen bryts ner mycket långsamt, är giftiga och bioackumuleras. Alla organiska ämnen består i grunden av kolatomer vilka kan ha diverse andra ämnen bundna till sig. Aromatiska kolväten får tillsammans med halogener en struktur som är mycket stabil. Halogener är en grupp grundämnen som bl.a. innefattar fluor, klor och brom. På grund av den långa nedbrytningstiden har också ämnena möjlighet att sprida sig över stora områden. Även om vi i Sverige förbjudit vissa ämnen så kan dessa, p.g.a. av deras fysikalisk-kemiska egenskaper, transporteras hit med vindar från andra länder. Många ämnen finns också kvar i varor eller produkter som tillverkats innan ämnena förbjöds i Sverige. 73

74 PCB (polyklorerade bifenyler) är en grupp svårnedbrytbara klorerade organiska ämnen som har tillverkats sedan Den avveckling av PCB-användningen som skett sedan 70-talet har minskat belastningen på miljön. Fortfarande kan PCB-haltiga oljor finnas kvar i vissa transformatorer och kondensatorer. En potentiell PCBkälla är de fogmassor som användes vid byggandet av bland annat elementhus under 1960-talet. Nyanvändning av PCB är förbjudet i Sverige sedan 1978, men PCB tillförs miljön fortfarande på grund av långväga transporter och läckage. Studier av sillgrissleägg från Stora Karlsö visar att PCB-halten har minskat sedan mitten av 70- talet. Även halterna av DDT och toxafen har minskat i de flesta miljöer i Sverige sedan början på 70-talet. Dioxiner och dibensofuraner är en ämnesgrupp som består av mer än 200 olika kemiska föreningar, alla extremt giftiga klorkolväten med likartad struktur. Ämnena kan bildas vid ofullständig förbränning och vid olika tillverkningsprocesser. Mätning av dioxinutsläpp till luft har skett från Cementa och KalkProduktion AB (KPAB). Analysresultaten visade att dioxinutsläppen till luft var låga (Miljöstrategi inför 2000-talet, Länsstyrelsen i Gotlands län 1997). Diagram 2: PCB i sillgrissleägg (ug/g) mellan åren Källa: Naturhistoriska riksmuseet Bromerade organiska ämnen är i princip uppbyggda på samma sätt som klorerade organiska ämnen, men innehåller brom istället för klor. Hit hör bromerade flamskyddsmedel (PBBE och PBDE), som bland annat finns i flamskyddsbehandlade textilier och i elektroniska apparater. Den totala användningen av bromerade flamskyddsmedel har ökat kraftigt under 80-och 90-talet i Sverige. Användning och spridning av bromorganiska föreningar i Gotlands län är inte känd. Gotlands kommun har undersökt och hittat bromerade flamskyddsmedel i slammet från reningsverket i Visby. Halterna var dock lägre än vad som hittats i ett av Stockholms reningsverk, där halterna bedömdes som låga. PAH-föreningar (polycykliska organiska kolväten) bildas vid ofullständiga förbränningsprocesser och finns spridda överallt i miljön. De finns särskilt i asfalt och tjära. PAH kan bl a tillföras reningsverk från rökgasrening, med dagvatten från tättbebyggda områden, petrokemisk industri, asfaltproduktion, elektrolytisk aluminiumframställning och tjärbelagda avloppsrör. Vid Cementa mäts utsläppet av PAH:er med rökgaserna. Utsläppen har under de senaste 5 åren legat på kg/år (PAH utan naftalen) (Miljörapporter ). Vid avloppsreningsverken i Visby och Klintehamn har bl.a. PCB och PAH mätts i slammet under en lång rad av år. Halterna PCB och PAH är inte höga jämfört med Sverige i övrigt. Precis som metallhalterna i slammet speglar samhällets användning av metaller kan man med hjälp av slamanalyser av PAH och PCB få en bild av spridningen i samhället i stort av dessa miljögifter. I tabell 3 presenteras halterna i slammet från tre år. 74

75 GIFTFRI MILJÖ År PAH summa PCB - summa (mg/kg TS) (mg/kg TS) ,1 0, ,1 0, ,0 0,036 Tabell 3: Halter av PAH och PCB i slammet från Visby avloppsreningsverk. Källa: Miljörapporter 1999, 2000, Andra organiska miljögifter som kan orsaka problem är klorerade paraffiner, nonylfenoletoxylater, organiska tennföreningar, ftalater, samt olika typer av oljor. Bekämpningsmedel Gotland har ett effektivt och modernt jordbruk som är utbrett över hela ön, med många små och medelstora brukningsenheter. Förbrukningen av bekämpningsmedel har gått ner de senaste tio åren. Detta beror främst på övergången till s.k. lågdosmedel. Användningen har också legat lägre jämfört med riket i övrigt (se diagram 3 och 4). Diagram 3: Andel behandlad areal. Jämförelse har gjorts med Götalands mellanbygder (Gmb) och hela riket. Källa: SCB Jordbruksstatistisk årsbok 1993, 1997, Diagram 4: Mängd aktiv substans på behandlad areal Jämförelse har gjorts med Götalands mellanbygder (Gmb) och hela riket. Källa: SCB Jordbruksstatistisk årsbok 1993, 1997, Bekämpningsmedel är framtagna för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer orsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. Det är alltså produkter som är direkt avsedda att påverka levande organismer. Det är därför viktigt att bekämpningsmedel inte når ut i andra miljöer än de typer de är avsedda för. De bekämpningsmedel som används i jordbruket finns normalt inte naturligt i miljön. Påvisbara mängder i yt- och grundvatten är därför en indikation på att medlen nått utanför sitt användningsområde. Kommunens miljö- och hälsoskyddskontor började 1987 ta bekämpningsmedelsprover på yt- och grundvatten. Årligen har prover tagits ut och analyserats på sex olika platser (tre åar och tre brunnar för dricksvatten) två gånger under sommarhalvåret. Parametrar som analyserats har varierat något under åren, men den så kallade fenoxianalysen har varit den vanligast förekommande analysmetoden. Även så kallade lågdosmedel och glyfosat har varit föremål för provtagning enstaka utvalda år. Resultatet av de genomförda provtagningarna har varit skiftande. Det skedde en utfasning av olämpliga medel omkring 1990 och denna åtgärd visade sig också ha effekt genom minskade fynd av rester från bekämpningsmedel från 1989 fram till Studien visar att bekämpningsmedel når ut i våra vattendrag och att grundvattnet kan påverkas. 75

76 Livsmedelsverket har bestämt gränsvärden för vilka halter av bekämpningsmedel som får finnas i dricksvatten. För enskilda ämnen är gränsvärdet 0,1 ug/l och för summan av halterna av alla enskilda bekämpningsmedel är gränsvärdet 0,5 ug/l. Av 8 provtagna kommunala vattentäkter har bekämpningsmedel påvisats i 2. I en av de två vattentäkterna var det endast spår av bekämpningsmedel. Allvarligast är den påvisade förekomsten av bentazon i den kommunala vattentäkten vid Skogsholm i Visby. Vid vissa tillfällen har vattnet bedömts som otjänligt vid denna vattentäkt. Halterna i de provtagna gotländska åarna Gothemsån, Närsån och Snoderån presenteras i diagram 5. Halterna är inte alarmerande höga men visar ändå att bekämpningsmedel kan påvisas i våra tre stora åar. Vid provtagningen 1998 i Gothemsån och Snoderån har provtagningstillfället troligtvis sammanfallit med bekämpningsmedelsspridning i närområdet till provplatsen. Strategin för provtagningen bör ses över för att få så representativa resultat som möjligt. Diagram 5: Halter av bekämpningsmedel i Snoderån, Närkån och Gothemsån under perioden Vid många tillfällen är det enbart spår som detekterats, dvs halten ligger under 0,02 eller 0,03 ug/l, men i diagrammet visas spårhalter som halt vid detektionsgräns. Källa: Gotlands kommun, miljö- och hälsoskyddskontoret. Även inom industrin används bekämpningsmedel för impregnering av virke. På Gotland finns idag två impregneringsanläggningar. Vid den större impregneringsanläggningen används idag enbart kopparbaserade medel (ca 85 ton per år). Vid den mindre används fortfarande CCA-medel (koppar- krom- arsenik, ca 0,5 ton per år). 76

77 GIFTFRI MILJÖ Förorenade områden Äldre industrier och andra miljöfarliga verksamheter kan ha gett upphov till mark- och vattenföroreningar. Länsstyrelsen håller för närvarande på med att inventera och riskklassa områden som kan vara förorenade med olika typer av miljögifter. Industrin på Gotland har mestadels varit småskalig. Ett fåtal större företag finns eller har funnits, främst inom kalksten/cementindustrin. Den småskaliga industrin representerar ett brett spektrum av olika branscher. Förutom alla lantbruk och ortsvanliga branscher som bensinstationer, bilverkstäder, skrotar, impregneringsverksamheter, mekaniska verkstäder, kemtvättar, sågverk mm, finns/har funnits även livsmedelsindustrier (mejeri, slakteri mm), garverier, ytbehandlare (både trä och metall), oljedepåer, plast- och gummiindustri, hamnar, varv, asfaltverk, gasverk, flygplats, oljeborrning mm. Det har också funnits ett järnvägsnät på ön (fram till 1963). Många av industrierna är eller har varit koncentrerade till Visby eller till något av de större samhällena på ön (Slite, Klintehamn, Hemse) men det finns även exempel på industrier som ligger långt från dessa orter. Förutom gamla industrifastigheter finns även gamla kommunala deponier och försvarets gamla anläggningar. De allvarligaste föroreningarna har hittills konstaterats vara bekämpningsmedel i samband med virkesbehandling (koppar, krom arsenik, kreosot-pah) och olika typer av petroleumprodukter i samband med oljedepåer och bensinstationer. Ytterligare branscher där föroreningar kan finnas men som ännu inte undersökts är bl.a. kemtvättar, mekaniska verkstäder och gjuterier. För närvarande räknar Länsstyrelsen med att ca platser bör studeras, ca av dessa bör riskklassas. Hur många av dessa som behöver åtgärdas är idag okänt. I februari 2004 har riskklassning skett av 71 objekt fördelade på riskklass enligt diagram 6. I princip bör man undersöka vidare alla risklass 1 och 2 objekt. Den största risken för människors hälsa från förorenade områden på Gotland är genom människors exponering av gifter genom dricksvatten/grundvatten. De gotländska åarna är med få undantag små och mycket känsliga för eventuella utsläpp. Många av dessa åar utgör lekplats för havsöring, gädda abborre, id m.fl. arter samt innehåller ett flertal rödlistade evertebrater. Gotland uppvisar också en unik mångfald i förekomsten av kransalger. Läkemedelssubstanser Läkemedelsanvändningen per människa har ökat kraftigt under senare år på Gotland såväl som i övriga Sverige. År 2001 såldes läkemedel i Sverige för över 26 miljarder Diagram 6: Antal riskklassade objekt. Källa: Länsstyrelsen feb Riskklass 1 mycket stor risk Riskklass 2 stor risk Riskklass 3 måttlig risk Riskklass 4 liten risk kronor, vilket innebär en ökning med drygt 6 % jämfört med föregående år. Den viktsmängd aktiv substans som finns i de läkemedel som årligen säljs i Sverige uppgår till mer än ton och är av samma storleksordning som den viktsmängd bekämpningsmedel som fått tillstånd att användas varje år (Läkemedel i miljön; Apoteket). 77

78 Årligen används i Sverige ca 17 ton antibiotika till djur och ca ton till människa (d.v.s. nära 5 gånger mer). Stora mängder hormoner används mer eller mindre rutinmässigt inom humansjukvården t.ex. P-piller och mot klimakteriebesvär. Användning av läkemedel till djur begränsas av att förskrivning av viktiga medel som antibiotika och hormoner måste ske av veterinär på speciella indikationer och med stor restriktion. Det har uttryckts farhågor för att vissa läkemedel mot parasiter och flugor kan passera djuren och påverka mikro- och makrofaunan i gödseln och vidare i miljön. Hittills har enbart ett fåtal undersökningar gjorts i Sverige på området. Riskerna måste beaktas med de rester av dessa läkemedel eller metaboliter av dem som hamnar i recipienterna och kan påverka miljön med effekter som hormonpåverkan på fiskar och andra djur och antibiotikaresistensutveckling av bakteriestammar. Hur når vi målen? Huvudansvaret för genomförandet av många av delmålen inom detta området är centrala myndigheter, dels genom sitt nationella myndighetsarbete, dels genom internationellt arbete (främst inom EU) tillsammans med regeringen. Eftersom kemikalierna och användningen av dem finns i hela samhället är det viktigt att alla hjälper till att nå målet Giftfri miljö. Alla bidrag, stora som små, behövs från företag, konsumenter, ideella organisationer, forskare och utbildningsinstitutioner och myndigheter. Nedan listas de aktörer och exempel på vad dessa kan göra för att nå de olika delmålen. Enskilda konsumenter och handel Eftersom många av kemikalierna ingår i olika typer av produkter och varor som vi som enskilda konsumenter köper ligger ett stort ansvar på oss själva att se till att vi minimerar eller helst byter ut produkter som kan innehålla farliga kemikalier. Idag finns ett flertal miljömärkningar som hjälper konsumenter att välja rätt produkt. Många gånger kan det dock vara svårt att för den enskilde ta till sig all miljöinformaton. Detaljhandeln har därför ett stort ansvar att informera kunder om lämpliga miljöval. Idéela föreningar, miljömyndigheter och konsumentvägledare kan också medverka till att informera allmänheten. Användningen av träskyddsbehandlat virke som impregnerats med arsenik, krom eller kreosot bör minskas. På samma sätt som övrig handel kan träindustribranschen hjälpa till genom att informera allmänheten på ett lättförståeligt sätt om vilka alternativ som finns. Gotlänningen har blivit bra på att sortera ut farligt avfall ur hushållsavfallet. En fortsatt hög sorteringsgrad medför att kretsloppet avgiftas. Industri Företagen är skyldiga att verka för att farliga kemikalier byts ut mot mindre farliga (den s.k. utbytesprincipen). Det kan ibland vara svårt för småföretag att veta vilka alternativ som finns. Ett sätt att höja kunskapsnivån är ex genom nätverk (ex tidigare miljöledningsgruppen). Jordbruk För att Gotland även i fortsättningen skall kunna förse konsumenterna med livsmedel med låg kadmiumhalt är det viktigt att följa Naturvårdsverkets långsiktiga miljömål att tillförseln av kadmium minskas så att den inte överskrider bortförseln. En arbetsgrupp har bildats med representanter från myndigheter och jordbruksnäring som skall försöka vända utvecklingen till att färre fynd av bekämpningsmedelsrester hittas i vårt vatten. Arbetsgruppen har framgångsrikt arbetat med bl.a. information, utökat kommunalt kontrollprogram, utökad kontroll av behörighet och hantering 78

79 GIFTFRI MILJÖ i fält samt vid försäljningsställen. Rådgivning av alternativa medel har också skett. Arbetet i denna form med att minska riskerna vid bekämpningsmedelsanvändning bör fortsätta. Exempel på åtgärder är: - minskning av sena höstbehandlingar i allmänhet, de som utförs med lättrörliga substanser i synnerhet - ökning av arealer med skyddszoner mot vattendrag/ öppna diken och osprutade kantzoner i stråsäd Eftersom Gotland är ett utpräglat jordbrukslän med relativt stor omfattning av boskapsskötsel bör användningen av miljöstörande läkemedel minimeras. Ekologisk produktion är också ett medel i arbetet att nå en giftfri miljö. Ekologiskt lantbruk innebär odling och djurhållning där man strävar efter en hög självförsörjningsgrad. Både när det gäller växtnäring och foder utnyttjar man främst på platsen givna och förnyelsebara resurser. Lättlöslig handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel ersätts av andra åtgärder. En del av de bekämpningsmedel som tidigare förbjudits i Sverige har genom vårt medlemskap i EU nu blivt tilllåtna igen. Den enskilde jordbrukaren bör dock frivilligt avstå från mycket farliga bekämpnngsmedel och verka för att mindre farliga används istället. Detta är också en skyldighet enligt den s.k. utbytesprincipen. Miljömyndigheter Miljömyndigheterna kan, i sina roller som tillsyns- och prövningsmyndigheter, verka för att hanteringen av kemiska ämnen sker under betryggande former samt identifiera och åtgärda punktkällor. När det gäller kemiska bekämpningsmedel är, och bör även fortsättningsvis, det primära vara att skydda kommunala vattentäkter/grundvatten. Man bör också beakta bekämpningsmedel i ytvatten eftersom detta vatten på Gotland med sin speciella geologi, ofta kan bilda grundvatten genom slukhål och andra sprickbildningar. Delmålet för ytvatten är satt just efter de gränsvärden på dricksvatten som Livsmedelsverket fastslagit. Allmänheten bör också upplysas om användning av klass 3 medel och myndigheterna bör arbeta för användande av andra metoder till bekämpning. Myndigheterna bör också verka för att handel med alla bekämpningsmedel klass 1 och 2 endast får ske med tillstånd och att kravet på att yrkesmässiga köpare har behörighet flyttas från KemI:s allmänna råd till föreskrift. Miljövervakningen bör byggas ut med avseende på provtagning och övervakning av miljögifter i miljön. Läkemedelssubstanser bör ägnas större uppmärksamhet i miljövervakningen. Arbetet med inventering och riskklassning av förorenade områden bör fortsätta i Länsstyrelsens regi. För de objekt där ingen ansvarig kan hittas kan statliga bidrag sökas för åtgärder. Inom området behövs också ökad tillsyn för de objekt där det finns ansvariga och där åtgärder ska ske utan statliga bidrag. Övriga All offentlig verksamhet på Gotland bör införa en strategi för miljöanpassad upphandling. Vårdsektorn (inklusive läkemedelsföretag), bör ta ett större ansvar för restsubstanser från läkemedel. Ur miljösynpunkt är det ett viktigt kriterium vid val av läkemedel att medlet är lätt nedbrytbart i naturen. Samtidigt är det viktigt att samhället har system för att följa och motverka effekten av läkemedelsrester i miljön. En anläggning för efterbehandling av förorenade massor måste komma till stånd för att saneringar ska kunna ske miljö- och kostnadseffektivt. Inom byggbranschen bör ett handlingsprogram tas fram för att byggandet på Gotland avgiftas. 79

80 Konsekvenser om inga åtgärder vidtas Om vi fortsätter att sprida kemikalier i vår miljö genom utsläpp eller diffus spridning genom konsumtion av varor kommer ekosystemen fortsätta att påverkas. Eftersom många av effekterna syns först efter många år kan det då vara för sent att vidta åtgärder. Eftersom många av kemikalierna är bioackumulerbara kommer dessa miljögifter att ackumuleras i näringskedjan och så småningom även påverka människan. En stor osäkerhetsfaktor när det gäller utvecklingen inom kemikalieområdet är den stora uppbyggnaden av långlivade organiska substanser i varor, i avfallsupplag, i kontaminerade markområden mm. Den kommer att innebära fortsatta stora diffusa utsläpp av ämnen, också långt efter det att tillverkning och användning upphört. Detta ställer ökade krav på och därmed ökade kostnader av omhändertagande av avfall, exempelvis deponier och andra behandlingsanläggningar. Saneras inte markområden kommer också på sikt vissa områden att drabbas av markrestriktioner p.g.a. föroreningarna. 80

81 GRUNDVATTEN AV GOD KVALITET Grundvatten av god kvalitet Gotländska delmål 82 Avgränsningar mot andra miljömål 82 Regionalt miljötillstånd 82 Hur når vi målen? 84 Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 86 81

82 Grundvatten av god kvalitet Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Gotländska delmål Skyddade vattentäkter Kommunala vattentäkter för befolkningens långsiktiga vattenförsörjning ska senast 2010 vara skyddade mot påverkan och förorening. Omfattningen av skyddat grundvatten ska medge långsiktig dricksvattenförsörjning för fast boende. 1. Relevanta avgränsningar av vattenskyddsområden med relevanta och entydiga föreskrifter ska finnas för alla kommunala vattentäkter år Reservvattentäkter eller områden för sådana ska finnas utpekade och ha relevant och långsiktigt skydd år Stabil grundvattennivå Grundvattennivån ska inte sjunka på sikt genom mänskliga ingrepp. Risken att skador uppkommer genom mänskliga ingrepp som orsakar men för såväl växt- och djurliv som på vattenförsörjningen ska begränsas. 1. Olika typer av verksamheter, som sten- och grustäkt eller vattenuttag, får inte tillåtas att påverka grundvattennivån så att den långsiktigt sjunker och därigenom påverkar vattenförsörjningen i omgivningen från år Lokalisering av ny bebyggelse ska baseras på framtagna riktlinjer för långsiktigt hållbar vattenförsörjning och avloppsreningsmöjligheter. God grundvattenkvalitet Allt grundvatten på Gotland ska kunna drickas utan föregående rening med avseende på föroreningar orsakade av mänsklig verksamhet. God vattenkvalitet definieras utifrån dricksvattendirektivet respektive dricksvattenkungörelsen. 1. År 2020 ska det inte förekomma otjänligt grundvatten i någon vattentäkt som används för dricksvatten. 2. Alla vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten och som ger mer än 10 m3 per dygn i genomsnitt eller betjänar mer än 50 personer ska senast 2010 uppfylla gällande svenska normer för dricksvatten av god kvalitet. Avgränsningar mot andra miljömål Om miljökvalitetsmålet skall kunna nås inom en generation måste åtgärder vidtas även under följande miljökvalitetsmål: Ingen övergödning när det gäller utsläpp av kväve och fosfor till mark och vatten; Giftfri miljö när det gäller spridning av bekämpningsmedel, industriutsläpp och läckage från förorenad mark; God bebyggd miljö när det gäller effekter av täkt- och byggverksamhet, transporter och läckage från avfallsupplag och avlopp; Myllrande våtmarker när det gäller skydd av biologiskt värdefulla våtmarker, t ex källmyrar. Regionalt miljötillstånd Grundvattenresursen Grundvattnet utgör en del av vattnets kretslopp i naturen och transporterar såväl näringsämnen som gifter, som kan påverka ekosystem. Berggrundsakvifererna där vattnet återfinns är av sprick- och karsttyp, de viktigaste i kalksten. Grundvattenströmning, uttagsmöjligheter och föroreningars spridningsmönster är ofta svårbedömda. Gotland är rikt på naturliga källflöden där grundvattnet strömmar ut vid markytan och ger förutsättningar för biotoper som ofta har höga naturvärden. På Gotland finns både en säsongsmässig och geografisk variation i grundvattenbildning och grundvattentillgång. Nederbörden fördelas ojämnt över året, med mest nederbörd under vinterhalvåret. Generellt är grundvattenbildningen tillräcklig för att täcka befolkningens vattenbehov. De största grundvattentillgångarna är lokaliserade till den nordliga halvan av länet (området mellan Visby, Roma och Tingstäde), med mindre goda uttagsmöjligheter i Gotlands norra del (inklusive Fårö) och dåliga uttagsmöjligheter längs den sydvästra kusten, Storsudret och östra Gotland. Förutsättningarna för vattenuttag finns åskådliggjort bl.a. i den kommunala vattenplanen (1996). 82

83 GRUNDVATTEN AV GOD KVALITET Finkorniga, täta jordar som lera och moränlera av större mäktigheter utgör teoretiskt ett gott skydd mot föroreningar. Gotlands jordtäcke domineras dock av tunn morän/moränlera och torvjordar. Stora områden utgörs av hällmarker utan jordtäcke eller med endast tunna jordlager vilket innebär att det finns snabba förbindelser mellan yt- och grundvattnet via ytliga spricksystem och karstformationer. Grundvattnet har i sådana områden ett dåligt skydd mot föroreningar. Gotlands grundvatten har hög sårbarhet jämfört med övriga landets. Vattenanvändningen Av länets befolkning är cirka två tredjedelar anslutna till det kommunala vattenledningsnätet medan resterande (ca invånare) har egna vattentäkter. Vattenförbrukningen sker till ca 50% via den kommunala vattenförsörjningen, bl.a. till de flesta industrier. Det kommunala vattenförsörjningssystemet består av 35 grundvattentäkter, varav endast två är grävda i sand- och grusavlagringar medan övriga är borrade. Merparten av det kommunala vattnet härrör från huvudsakligen 4 vattentäkter inom Visby vattenskyddsområde. Förbrukningen vid enskilda vattentäkter används ungefär till hälften till hushåll och till hälften till djurhållning. Det konsumerade vattnet på Gotland utgörs huvudsakligen av grundvatten. Sommartid kompletteras den kommunala vattenförsörjningen med sjövatten från Tingstäde och Hau träsk, som då måste behandlas. Ytterligare alternativ till grundvatten är begränsade. Det är möjligt men dyrt att avsalta havsvatten. Även ur kvantitativ synpunkt är grundvatten således en sårbar resurs på Gotland. Hot mot hälsa och miljö På vissa delar av Gotland begränsas uttagsmöjligheterna av begränsad grundvattenbildning, av naturliga orsaker. Naturligt förekommande ämnen kan också begränsa nyttjandet av grundvatten. Exempelvis förekommer höga halter salt och svavelväte i berggrunden. Mänskligt orsakade hot mot tillgången på vatten utgörs i huvudsak av: - stora grundvattenuttag för bevattning, djurhållning eller annan produktion, - berg-, grus- och sandtäkt - nybyggnation i områden med begränsade vattentillgång. Även dikning och annan vattenbortledning försämrar möjligheterna till infiltration och grundvattenbildning. Mänskligt orsakade föroreningshot mot grundvattnet utgörs i huvudsak av: - gödsling, bevattning, dikning och bekämpningsmedelsanvändning. - förorenande utsläpp till mark och vatten från lokala punktkällor som industrier, deponier, förorenad mark, avloppsreningsverk, enskilda avlopp, trasiga kemikalie, drivmedels- eller oljecisterner. - utsläpp av svavel, kväve och tungmetaller till luften, som faller ned eller tvättas ur luften med nederbörden. De föroreningar som kan förekomma är kväve, fosfor, bakterier, tungmetaller, bekämpningsmedelsrester eller andra miljögifter. Grundvattnet kan också vara förorenat av organiskt material. Förhöjda halter bakterier och organiskt material i grundvattnet tyder på att ytvatten förorenar grundvattnet. Vattentäkterna kan t.ex. vara bristfälligt konstruerade. Höga kvävehalter härrör främst från läckage från gödslad odlingsmark. Kväve i kombination med bakterier, fosfat eller klorid tyder på läckage från gödselupplag, urinbrunnar, avlopp eller avfallsupplag, speciellt om fekala bakterier (E.coli) dominerar. Även fysisk omdaning av landskapet, och ökade eller ändrade vattenuttag kan medföra förändringar i vattenkvaliteten på en plats eftersom infiltrations- och strömningsförhållandena då kan ändras. Stora vattenut- 83

84 tag i kustområden kan leda till saltvatteninträngning från havet. Gamla eller dåligt utformade vattentäkter och övergivna borrhål kan utgöra direktledningar för föroreningar till grundvattnet. En stor del av vattentäkterna är tidvis förorenade. I odlingsområden är det framför allt kväveföreningar som gör att vattnet kan vara skadligt att dricka, i synnerhet för små barn. Även bekämpningsmedelsrester har konstaterats, om än i mycket låga halter. Upprepade undersökningar har visat att ca 40% av de enskilda vattentäkterna är bakteriologiskt påverkade sommartid. Genom inventeringar har konstaterats att ca en tredjedel av de enskilda avloppsanläggningarna inte uppfyller de krav som bör ställas på sådana anläggningar. Reningskapaciteten i anläggningarna minskar också med tiden, vilket innebär att de kräver återkommande skötsel. Detta medför föroreningsrisker, speciellt i tätt bebyggda områden där små avlopp förorenar näraliggande vattentäkter så att det med tiden blir en olägenhet både för människans hälsa och för miljön. Gotlands kommun har identifierat ett antal områden där problem konstaterats eller riskerar uppstå inom en framtid. Utvecklingen beror dels på att äldre bebyggelse moderniseras (ökad sanitär standard och vattenanvändning) eller förtätas, dels på att fritidsbostäder i ökande omfattning nyttjas till permanent boende. VA-frågornas betydelse för lokalisering av ny bostadsbebyggelse och andra verksamheter skall inte underskattas. En tryggad långsiktig försörjning av vatten av god kvalitet är viktigt för alla som vistas och verkar på Gotland. Hur når vi målen? För att nå målen krävs speciellt åtgärder från myndigheterna på Gotland och från lantbruket, men alla kan bidra till hushållningen av vatten och till att minimera riskerna för att det förorenas. De svåraste delmålen att nå gäller troligen kvalitetskraven. Det kan bli svårt att klara s.k. god grundvattenstatus enligt EG:s ramdirektiv för vatten höga nitrathalter. Enligt direktivet har länderna 15 år på sig att nå god grundvattenstatus. Införandet av direktivet, som påbörjas i år (2004) kommer förhoppningsvis att ge metoder och verktyg att genomföra åtgärdsprogram för vattenrelaterade miljöproblem. Nödvändiga åtgärder är delvis gemensamma med de för att nå miljömålet Ingen övergödning. Skyddade vattentäkter Enligt miljöbalken kan länsstyrelsen eller kommunen förklara ett mark- eller vattenområde som vattenskyddsområde till skydd för grundvattentillgångar som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt. För ett sådant område får föreskrifter om inskränkningar i rättten att förfoga över fastigheter inom områden meddelas. Kommunala vattentäkter som saknar vattenskyddsområden bör i enlighet med det nationella målet få detta före Utifrån en behovsanalys bör samtidigt reservvattentäkter utpekas för den framtida långsiktiga vattenförsörjningen och vattenskyddsområden för dessa upprättas. Denna målsättning har tidigare antagits i den kommunala vattenplanen. Översynen av det för hela det allmänna vattenförsörjningssystemet så viktiga Visby vattenskyddsområdes gränser, bör snarast slutföras. Inrättandet av vattenskyddsområden innebär vissa restriktioner för markanvändning och lokalisering av miljöstörande verksamheter. Å andra sidan är de samhällsekonomiska kostnaderna för att åtgärda brister i vattenförsörjningen svåra att förutsäga. Utökat vattenskydd kräver myndigheternas resurser men bör ha goda möjligheter att vinna acceptans. Andra viktiga skyddsåtgärder gäller säker förvaring och transport av kemikalier och farliga ämnen, och fortsatt utbyggnad av skydd längs vägar genom vattenskyddsområden där transporttillbud kan medföra stora skador. Enligt miljöbalkens 3 kapitel kan områden av speciell betydelse för anläggningar för vattenförsörjningen utpe- 84

85 GRUNDVATTEN AV GOD KVALITET kas som riksintresse. Syftet är att ge viktiga områden ett starkt och långsiktigt skydd mot sådan yttre mänsklig påverkan som kan försvåra tillkomsten eller nyttjandet av dem för vattenförsörjning. Detta skulle kunna appliceras på Gotland. Ett riksintresse för vattenförsörjningen kan vara ett område med en vattentillgång som är oersättlig inom en region fattig på sötvatten och därmed av yttersta vikt för regionens dricksvattenförsörjning. Utpekande av riksintresse för vattenförsörjningen på Gotland skulle kunna motiveras av att: - realistiska alternativ till egen vattenförsörjning saknas inom regionen, ytvattentillgångarna har begränsat värde som dricksvattenresever p.g.a. av sjöarnas storlek och djup och vattendragens små flöden, - grundvattnet generellt är sårbart. - vattentillgången är ojämnt fördelad geografiskt, - graden övergödningspåverkade grundvattentäkter (kväve- och bakteriologiskt påverkade) är förhållandevis stor, och - förhållandevis stora intressekonflikter finns eller kan uppstå mellan å ena sidan exploatering av grundvattnet för dricksvattenutnyttjande och å andra sidan naturvård, jordbruk, bergtäkt eller nybyggnation. Behovet av skydd genom att utpeka riksintressen bör utredas, vilket också föreslagits i den kommunala vattenplanen. Stabil grundvattennivå Myndigheterna bör kräva att vattenfrågorna tydligt inkluderas i företagens miljökonsekvensanalyser vid tillståndsprövningar. Myndigheterna bör också i högre grad förbättra tillsynen över s.k. vattenverksamheter (i synnerhet stora vattenuttag) och kontrollera att vattenfrågorna finns med i företagens egentillsyn. Exploatering genom täktverksamhet får inte inverka negativt på näraliggande vattentäkter eller viktiga infiltrationsområden. Vid planering och lokalisering av ny bebyggelse måste det vara klarlagt att vatten- och avlopp kan ordnas på platsen. Bygglov bör följa de framtagna riktlinjer för långsiktigt hållbar vattenförsörjning och avloppsreningsmöjligheter som Miljö- och hälsoskyddsnämnden och Byggnadsnämnden framtagit. Riktlinjerna innebär för närvarande olika kravnivåer på ansökan om förhandsbesked/bygglov med avseende på redovisning av förutsättningar för vatten och avlopp i olika utpekade områden. Genom ökad medvetenhet, vattensnål teknik och nya system för alternativ vattenförsörjning och avloppshantering uppskattas vattenanvändningen i hushållen i princip kunna minskas till hälften från i dag ca 200 liter per person och dag. God grundvattenkvalitet Ambitionen är att allt grundvatten på Gotland skall kunna drickas utan föregående rening med avseende på föroreningar orsakade av mänsklig verksamhet. Denna målsättning har också förankring i den kommunala vattenplanen. Större vattentäkter som nyttjas av många människor bör enligt det nationella målet ha en bestämd kvalitet. God vattenkvalitet definieras utifrån dricksvattendirektivet respektive dricksvattenkungörelsen. Vattnet inom det kommunala systemet kontrolleras redan med en frekvens som beror av vattentäkternas storlek. De vattentäkter som avses med detta delmål är dock troligen större, och måste snarast identifieras och behov av åtgärder mm analyseras. De allvarligaste kända föroreningarna gäller nitrat och rester av bekämpningsmedel. Åtgärder är delvis gemensamma för de under målet Ingen övergödning respektive Giftfri miljö och behandlas under dessa mål. Bakteriemängt vatten kan genomgå behandling. Även när vatten transporteras i långa ledningar är risken stor att bakterietillväxt sker, speciellt om vattnet innehåller organiskt material. Kartläggningar har visat att grundvattnet på många platser är påverkat av avlopp och/eller lantbruket. Eftersom 85

86 en stor andel av de mindre enskilda avloppen har bedömts sakna fullgod rening, bör miljömyndigheterna bedöma behovet av att dessa uppgraderas, men kan också ställa krav på uppföljning av reningsresultat och förelägga om förbättrande åtgärder. Men VA-frågorna måste belysas i ett större sammanhang. I tätt bebyggda områden behöver helhetslösningar utformas i rask takt. Detta innebär att avloppsvattnet leds till gemensamma anläggningar, t.ex. genom att det kommunala VA-nätet byggs ut. Efterfrågan på ny tomtmark ser också ut att öka. VA-frågorna måste vara lösta innan byggnation tillåts på nya platser. Gotlands kommun har nyligen antagit en långsiktig plan för VA-utbyggnaden på Gotland (juni 2002). Planen omfattar ett stort antal områden med kända VA-problem och ett antal områden har prioriterats för utbyggnad den kommande tioårsperioden. Utbyggnaden har påbörjats. Avsikten är att utbyggnaden skall fortsätta och att översyn av planen ske kontinuerligt. Det är troligen helt nödvändigt för våra möjligheter att klara dricksvattenförsörjningen att detta arbete görs. Konsekvenser om inga åtgärder vidtas Brist på vatten av god kvalitet medför hälsorisker, begränsar möjligheterna till bostadsbyggande och utveckling av näringsliv och orsaka samhället stora kostnader eftersom det är en resurs vi har svårt att klara oss utan. Det finns en uppenbar risk för att det i framtiden uppstår brist på dricksvatten, dels på grund av att grundvattnet inte uppfyller kravet på god dricksvattenkvalitet dels för att grundvattennivån kan förändras negativt. En brist eller försämrad kvalitet på grundvattnet kan alltså påtagligt hämma utvecklingen men också allvarligt hota befintliga verksamheter, i synnerhet kanske näringsliv där och hygieniska förhållanden är viktiga (djurhållning, livsmedelsindustri, hotell- och restaurang- och turismnäringen mm). Konsekvenser av förorenat grundvatten har redan konstaterats genom att vatten t.ex. får hämtas/levereras per vägtransport, de hälsorisker det innebär för boende och genom att det mer eller mindre innebär byggstopp inom problemområden. Gotland har inga näraliggande grannkommuner, vilket gör att vi måste lösa problemen själva. Därför måste förebyggande åtgärder få hög prioritet i alt planerings- och utvecklingsarbete. Ett förstärkt grundvattenskydd innebär dels att riskerna för vattenrelaterad ohälsa minskar och dels att kostnaderna för rening, ledningar eller alternativa lösningar som avsaltning av havsvatten på sikt kan undvikas. Kostnader för att uppnå och administrera ett ökat grundvattenskydd (med nya geologiska undersökningar, inventeringar, planering, tillsyn mm) kan uppskattas. De kostnader och konsekvenser för olika verksamhetsutövare och markägare som t.ex. tvingas begränsa sin verksamhet eller välja ett ur deras synpunkt mindre bra alternativ att lokalisera en anläggning eller en väg är däremot svårare att uppskatta. Hur väl arbetssättet och effekten av det verktyg som ramdirektivet för vatten utgör har betydelse för möjligheterna att nå alla miljökvalitetsmål som rör vattenrelaterade miljöproblem. 86

87 LEVANDE SJÖAR & VATTENDRAG Levande sjöar & vattendrag Gotländska delmål 88 Avgränsningar mot andra miljömål 88 Regionalt miljötillstånd 88 Hur når vi målen? 90 Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 91 87

88 Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Gotländska delmål Skydd av värdefulla natur- och kulturmiljöer vid sjöar och vattendrag År 2005 ska särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer som behöver ett långsiktigt skydd i eller i anslutning till sjöar och vattendrag ha identifierats och åtgärdsprogram tagits fram. Senast år 2010 ska minst hälften av de skyddsvärda miljöerna ha ett långsiktigt skydd. Restaurera skyddsvärda vattendrag Senast år 2005 ska åtgärdsprogram ha tagits fram för restaurering av skyddsvärda vattendrag eller sådana vattendrag som efter åtgärder har förutsättningar att bli skyddsvärda. Senast år 2010 ska minst 25 procent av de värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendragen ha restaurerats. Skydd av ytvattentäkter Senast år 2009 ska vattenförsörjningsplaner med vattenskyddsområden och skyddsbestämmelser ha upprättats för alla ytvattentäkter som nyttjas för vattenförsörjning till mer än 50 personer eller distribuerar mer än 10 m 3 per dygn i genomsnitt. Utsättning av djur och växter Senast från och med år 2005 ska utsättning av djur och växter som lever i vatten ske på sådant sätt att den biologiska mångfalden inte påverkas negativt. Avgränsningar mot andra miljömål Om miljökvalitetsmålet skall kunna nås måste åtgärder vidtas även under följande miljökvalitetsmål: Ingen övergödning när det gäller belastning av näringsämnen och föroreningar; God bebyggd miljö, Giftfri miljö och Myllrande våtmarker. Regionalt miljötillstånd Vattendragens många funktioner Sjöar och vattendrag har betydelse för biologisk mångfald, fiske och rekreation såväl som för vattenuttag och energiproduktion. Detta innebär att intressekonflikter kan uppstå mellan grupper med olika nyttjandebehov. För att skydda värdefulla natur- och kulturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag räcker det inte med traditionella skyddsformer som områdesskydd. Jord- och skogsbrukets och andra verksamhetsutövares hänsyn behöver utvecklas ännu längre än vad som åstadkommits de senaste åren. Avvägningar måste också göras för att ta tillvara vattendragens kulturhistoriska upplevelsevärden. Eftersom många naturvärden i vattenmiljöer är beroende av naturliga flöden och vattenståndsvariationer, uppstår intressekonflikter vid förebyggande av översvämningar och kontroll av vattenflöden. Främmande arter som introducerats till svenska sjöar och vattendrag har påverkat både inhemska arter och ekosystemen. För att motverka ytterligare negativ påverkan av främmande arter, finns numera en restriktiv lagstiftning om utsättning och spridning av främmande arter. Tillståndsbeskrivning Äldre kartor uppvisar en stor mängd sjöar (på Gotland kallade träsk) och våtmarker på Gotland. Som en följd av omfattande utdikningar under och början av 1900-talen försvann många av dessa grunda sjöar och Gotland har idag endast runt 50 sjöar med vattenspeglar större än 1 hektar. Utdikningarna skedde för att öka arealen odlingsbar mark och därmed föda en växande befolkning, men medförde omfattande påverkan på träsk, myrar och åar och den tillhörande biologiska mångfalden. Uppskattningar pekar på att utdikningarna på grund av förändrade flödesregimer i vattendragen minskat produktionen av havsöring med omkring 90%. Även grundvattnet har påverkats av utdikningar eftersom yt- och grundvatten ofta står i direkt förbindelse. 88

89 LEVANDE SJÖAR & VATTENDRAG Träsken, myrarna och vattendragen är mottagare (recipienter) och transportörer av bl.a. närsalter. Igenväxning av sjöar och vattendrag är det mest synliga resultatet av förhöjda närsaltshalter men även djurlivet påverkas, såväl djurplankton och insekter som fiskar och fåglar. Fiskartssammansättningen är en indikator på miljötillståndet. Få undersökningar har gjorts av fiskbestånden i gotländska vatten sedan slutet av 1800-talet. Den första mer heltäckande undersökningen under 1900-talet gjordes av länsstyrelsen En ny inventering gjordes Antalet fiskarter och dessas utbredning har inte förändrats nämnvärt sedan 1800-talet. I flertalet fall är det heller ingen skillnad vad det gäller sammansättningen av olika arter mellan inventeringarna 1981 och Däremot finns det skillnader i mängden fisk av olika arter. Det förefaller som om vitfiskar blivit mer dominerande i många grunda träsk och att abborren i vissa fall tenderar att vara mer småvuxen, mer likna tusenbrödrabestånd. Då det i de flesta fall inte skett några avgörande förändringar i fisket, står miljöförändringar, och främst då närsaltsbelastning från luft och omgivande mark som en stark kandidat till att förklara skillnaderna. Den enskilda fiskart i sötvatten som fått mest uppmärksamhet under senare år är havsöring, en attraktiv art vid sport- och fritidsfiske. Under 1980-talet började sportfiskarna på Gotland med biotopvårdsåtgärder i många åar, vilket förbättrat havsöringens livsvillkor och ökat produktionen. Andra arter runt Gotland har däremot gått starkt tillbaka, bl.a. gädda. Orsakerna är okända men mycket pekar på att övergödningen av havet har en stor roll och att reproduktionen misslyckas. Även andra sötvattensarter, som t.ex. sik, abborre, id och lake, uppvisar minskad förekomst i havet. Kustnära sjöar och vattendrag har därmed fått en ökad betydelse för att uppehålla bestånden av sötvattensfiskar i brackvattenmiljön runt ön. Det är också viktigt att vattenkvaliteten och miljön i dessa vatten inte försämras. Några arter förekommer endast i enstaka eller få sjöar och vattendrag, t.ex. stensimpa, bergsimpa, sötvattenslevande sik, löja och lake. De gotländska sjöarna och vattendragen hyser många skyddsvärda växter och ryggradslösa djur. Flera av dessa är beroende av en kalkrik miljö och Gotland har som en följd av detta en bottenfauna som indikerar ringa försurningsproblem. Även närheten till och inverkan av havsmiljön återspeglas i sötvattensfloran. Bland växterna är främst den rika floran av kransalger uppmärksammad där flera arter i släktet Chara är rödlistade. Länsstyrelsens omfattande inventering av bottenfauna (smådjur) i sjöar, vattendrag och källmyrar (Lingdell, 1995) visade på förekomst av 9 rödlistade arter, de flesta snäckor. Ett antal sjöar är också viktiga rast- och häckningsmiljöer för fåglar. Det rör sig speciellt om några grunda kustnära sjöar som besöks av stora mängder rastande flyttfåglar. Det finns fler än 60 kustmynnande åar (vattendrag) där fiskförekomst konstaterats under någon del av året. Den vanligaste arten är småspigg. De flesta åarna är påverkade genom kanalisering/utdikning och torkar ut under sommarhalvåret. En anpassning till detta kan ses hos havsöring som utnyttjar vattendrag för sin reproduktion. I små vattendrag som torkar ut sommartid har visats att ynglen vandrar ut i havet redan under sin första sommar, istället för som det normala 2-3 somrar i vattendrag med god vattentillgång året runt. De flesta gotländska träsken (sjöarna) är grunda slättlandssjöar med vattendjup som sällan överstiger 1,5 m. Randträsken i Lojsta-området är dock djupare (ner till 18 m). Sjöarna är i regel små. De tre största är Bäste träsk, Tingstäde träsk och Fardume träsk. Störst andel sjöar har idag Fårö och norra Gotland. Några sjöar är nyligen avsnörda havsvikar och varierar i karaktär från vegetations- och näringsfattiga såsom Farnavik och Bästeträsk, till vegetations- och näringsrika som Paviken, Storsund och Stockviken. Träsken är också av betydelse som vattenreservoarer/vattentäkter. Tingstäde träsk är vattentäkt till Visby under 89

90 sommarmånaderna och Bäste träsk är upptagen som reservvattentäkt. Förutom sjöarna finns, främst på norra Gotland, ett antal nedlagda kalkbrott som delvis är vattenfyllda. Dessa har dels genom naturlig invandring, dels genom utsättningar, en flora- och faunasammansättning som kan vara sällsynt. En annan typ av ytvattenmiljö utgör ett 60-tal bevattningsdammar inom jordbruket och 10-talet reningsdammar. Dessa dammar är av främst av betydelse för fåglar. Bevattningsdammarna har i viss utsträckning inverkan på vattenhushållningen men fungerar också som närsaltsfällor. Även de cirka 30 kräftodlingarnas dammar har betydelse. Den omfattande odlingen av flodkräfta på Gotland och de goda naturbetingelserna gör att Gotland fyller en refugiefunktion för den av Artdatabanken rödlistade flodkräftan. De flesta gotländska vattendrag uppvisar mänsklig påverkan, det vanligaste är kanaliseringar och dammar/ dammluckor genom dikningsföretagen. Även äldre dammar och rester av dammar för energiproduktion (kvarnar, sågar mm) är vanliga. Dessa har ett historiskt värde och ett antal har under senare år restaurerats. I en del fall har detta, liksom dammar i dikningsföretag, kommit att utgöra vandringshinder för fisk. Det finns två elkraftanläggningar i gotländska åar, en äldre ur bruk i Arån och en nyare i Ireån. Med nuvarande flödesregimer och dikningsföretag torde sannolikheten för fler minikraftverk vara liten. En relativt liten del av miljöerna i anslutning till sjöar och vattendrag har idag ett långsiktigt skydd. De få träsk som idag har skydd, har skyddats utifrån vegetationsoch fågelmotiv i första hand och inte för vattenmiljön i sig. Arbetet med att skapa skydd för ett stort antal av dessa natur- och kulturmiljöer kommer att kräva snabba insatser vad det gäller inventeringar och kunskapssammanställning. Hur når vi målen? Mer kunskap krävs om kulturvärdena och kulturmiljöerna i anslutning till och under vatten. Det behövs också en översyn av beskrivningarna av de samlade natur- och kulturmiljövärdena i anslutning till sjöar och vattendrag (jfr 4 kap miljöbalken) och översyn av riksintressen (3 kap miljöbalken). Vägledningar behövs vad det gäller metoder för vård, underhåll, standardhöjning och omvandling av kraftverks-, industri-, kommunikations- och parkanläggningar vid vatten i samverkan med berörda myndigheter. För att upprätta de åtgärdsplaner som målen kräver, behövs sammanställningar av befintlig kunskap, identifiering av kunskapsluckor och kompletterande undersökningar och inventeringar. Det behövs också en behovsanalys med avseende på vattenförsörjning och vattenskyddsområden. Arbetet kommer att kräva insatser från länsstyrelsen och kommunen. Ett sätt att värna om biologisk mångfald i och runt våra sötvattensmiljöer är att bevara biotoper som utgör livsmiljöer för hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter genom att bilda naturreservat. Men även andra typer av skydd är viktiga. För att bibehålla och skapa strandbiotoper längs sjöar och vattendrag är det väsentligt att kantzoner mellan jordbruksmark och skogsmark till vattenområden planeras så att växter och djur som uppehåller sig i området mellan land och vatten kan leva där. Det innebär i de flesta fall att en skyddszon av naturlig mark lämnas i områdena längs vattendrag och sjöar. Jordbruksverket och Skogsstyrelsen har särskilda uppdrag inom dessa områden. Här bör den konflikt uppmärksammas som kan förekomma mellan olika ekonomiska stöd. EG:s ramdirektiv för vatten är ett verktyg som ger förutsättningar för att en god vattenkvalitet uppnås i de flesta vatten i enlighet med generationsmålet. Vattendrag som är skadade av kanaliseringar/utdikningar vattenkraftsut- 90

91 LEVANDE SJÖAR & VATTENDRAG byggnad (kvarnar, sågar, etc.) kan restaureras så att vandringsfisk och andra vattenorganismer kan överleva och fortleva i livskraftiga bestånd på fler ställen än som är fallet idag. De gotländska vattendragen utnyttjas av vandrande fiskarter, där havsöring uppvisar speciell anpassning till varierande vattenstånd under året. Också när det gäller andra arters förekomst till havs har vattendragen betydelse, t.ex. id, gädda och abborre. Vattenregleringar såsom utdikningar och skötsel av dikningsföretagen har stor inverkan på biologisk mångfald i sjöar och vattendrag. På Gotland är det främst återskapande av naturliga flöden som kräver insatser. Vägars utformning som barriärer över framförallt vattendrag kan utgöra hinder för vandrande fisk och andra organismer. Det är viktigt att vägtrummor, broar och andra byggnationer utformas på ett sådant sätt att de inte utgör hinder för växters och djurs passage. Det fiskevårdsarbete i åar som pågår sedan flera år med biotopförbättringar och återskapande av naturliga förhållanden bör fortsätta. För att förbättra vattenföringen i åarna är restaurering eller nyskapande av våtmarker betydelsefullt. Då de flesta sjöarna och vattendragen är påverkade av mänskliga aktiviteter, krävs stora resurser och en samsyn mellan flera miljömål. Spridning av främmande arter är kan negativt påverka den biologisk mångfald i sjöar och vattendrag. Det är viktigt att öka informationen om såväl de regler som gäller som om de konsekvenser för miljön som kan bli resultatet. Konsekvenser om inga åtgärder vidtas Unika och värdefulla natur- och kulturmiljöer i anslutning till sjöar och vattendrag som bör bevaras för framtida generationer riskerar att störas, exploateras eller förstöras om de inte får ett långsiktigt skydd. Hotade arter och fiskstammar riskerar dessutom att försvinna ur den gotländska floran och faunan med de effekter detta kan ha på ekosystemen. Restaurering och skydd av Gotlands skyddsvärda vattendrag krävs för att bibehålla och förbättra förutsättningarna för den flora och fauna som är beroende av vattendragen samt att bevara vattendragen för kommande generationers människor. En god tillgång på rent dricksvatten är en förutsättning för livet på Gotland. I framtiden kan ytvattentäkter komma att bli mer betydelsefulla för dricksvattenförsörjningen. Om inte alla allmänna och större enskilda ytvattentäkter får vattenförsörjningsplaner med vattenskyddsområden och skyddsbestämmelser riskeras på sikt tillgången på rent vatten och den långsiktiga vattenförsörjningen. Etablering av främmande arter i gotländska sjöar och vattendrag riskerar orsaka utslagning av inhemska arter och andra förändringar i ekosystemen. Miljökvalitetsmålet har starka kopplingar till andra miljökvalitetsmål. Utan åtgärder inom det regionala miljökvalitetsmålet Ingen övergödning kommer sjöar och vattendrag att växa igen i en snabbare takt. Därmed förändras den mångfald som finns idag och flera arter djur och växter kommer att försvinna. Vattendragens betydelse för fisk som vandrar ut i havet minskar och arter kan förväntas försvinna. Detta påverkar även möjligheterna till rekreation. 91

92 92

93 INGEN ÖVERGÖDNING Ingen övergödning Gotländska delmål 94 Avgränsningar mot andra miljömål 94 Regionalt miljötillstånd 94 Hur når vi målen? 95 Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 96 93

94 Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Gotländska delmål Utsläpp av fosfor till vatten Senast år 2010 ska utsläppen av fosfor från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat jämfört med 1995 års nivå. Utsläpp av kväve till vatten Senast år 2010 ska utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat med minst 30% från 1995 års nivå. Utsläpp av ammoniak Senast år 2010 ska utsläppen av ammoniak ha minskat med minst 15% från 1995 års nivå. För jordbruket betyder det en minskning med 260 ton. Avgränsningar mot andra miljömål Utsläpp av kväveoxider till luft behandlas under miljömålen Frisk luft och Bara naturlig försurning. Övergödningseffekter på grundvatten behandlas under Grundvatten av god kvalitet och åtgärder något under Myllrande våtmarker. Regionalt miljötillstånd Närsaltsbelastningen av främst kväve på Östersjön orsakar algblomningar och leder till ökad syrgasförbrukning i bottenvattnet med utarmning av växt och djurlivet som följd. För den mänskliga hälsan är det främst förhöjda nitrithalter i vatentäkter som kan ge negativa effekter. På land orsakar det atmosfäriska nedfallet av kväveföreningar en negativ påverkan på den biologiska mångfalden. Främst drabbas växter som kräver kvävefattiga miljöer och som trängs undan av mer kvävegynnade arter. Gotlands läge mitt i den för föroreningar känsliga Östersjön medför ett stort ansvar för de verksamheter som påverkar övergödningens storlek. Det korta avståndet från föroreningskälla till havet gör att den naturliga reningen i vattendrag, genom närsaltsupptag av växter och mikroorganismer, är liten. Mulljordarna som finns på ca 20 % av åkerarealen innehåller stora mängder organiskt bundet kväve som kan frigöras och kräver därför speciell hänsyn vid val av gröda och odlingsteknik. Enligt Gotlands kommuns vattenplan (1996) var kväveläckaget från Gotland till Östersjön perioden i medeltal 2330 ton per år. Drygt hälften uppskattades härröra från jordbruket. Detta bekräftas av Jordbruksverket, som 1985 uppskattade att 1593 ton av ett totalt närsaltsläckage om 2138 ton kväve per år skulle härröra från det gotländska jordbruket, efter avdrag för det naturliga läckaget och retentionen (fastläggningen). Belastningsberäkningar med data från den regionala miljöövervakningen som nyligen sammanställts för perioden (Institutionen för miljöanalys, SLU) visar att medeltransporten (närsaltsläckaget) av kväve från Gotland var ca 2500 ton per år under perioden. Den avgörande faktorn för storleken på närsaltstransporten till havet under ett specifikt år är nederbördsmängden. Nederbördsrika år transporteras upp till mer än fyra gånger så mycket närsalter som under torra år. Tendenser till ökande kvävetransport finns i flertalet av de studerade åarna under perioden. Endast Gothemsån uppvisar en tendens till minskande kvävetransporter. Jordbruket står också för en stor del av den fosfor som läcker ut i vattendragen. Enligt beräkningarna var medeltransporten av fosfor från Gotland nära 57 ton per år under perioden Till skillnad från kvävetransporten finns en tendens till minskande transport (läckage) av fosfor i flera åar. Jordbruket på Gotland är relativt lågintensivt vad det gäller användning av handelsgödsel och växtskyddsme- 94

95 INGEN ÖVERGÖDNING del jämfört med Götalands intensivt odlade slättbygder. Djurhållningen är förhållandevis stor men ojämnt fördelad över ön, och kan lokalt medföra överskott på stallgödsel i förhållande till näraliggande spridningsarealer. Av Gotlands befolkning är ca 60% anslutna till kommunal avloppsrening. Det finns 6 större reningsverk och ca 130 mindre anläggningar, varav ca 30 är kommunala. Enskilda avlopp till enskilda hushåll uppgår till ca stycken. Vid Visby reningsverk har nyligen införts ett ytterligare reningssteg, vilket inneburit en minskning av kväveutsläppet där från 134 ton år 2000 till 53 ton år Reningsverken i Klintehamn och Slite bidrar tillsammans med ca 30 ton per år, medan t.ex. bl.a. reningsanläggningarna i Roma, Hemse och Stånga utgörs av kretsloppsanläggningar, där huvuddelen av vattnet återanvänds för bevattning av åkermark. Utsläpp av kväve från små reningsverk beräknas totalt ligga i storleksordningen 42 ton per år och utsläpp från enskilda avlopp totalt 93 ton per år. Genom hittills genomförda inventeringar av enskilda avloppsanläggningar uppskattas 30-40% av dessa inte uppfylla miljöbalkens krav på rening. Hur når vi målen? Enligt Naturvårdsverkets bedömning svarar Sverige för totalt 6% av det kväve som når egentliga Östersjön via vattendragen (mellersta Östersjön). Naturvårdsverket ska på uppdrag av regeringen föreslå åtgärder för att minska utsläppen av kväve. Det tidigare målet, som antagits internationellt, innebar att en halvering av kväveutsläppen skulle ske mellan år 1985 och år Fram till idag har utsläppen dock endast minskat med 20% enligt modellberäkningar (Naturvårdsverket). För att klara denna halvering krävs bl.a. bättre ekonomiska styrmedel. Ett exempel skulle kunna vara att EU:s miljöstöd till jordbruket utvecklas och styrs till mer föroreningskänsliga områden, och att utsläppsavgifter för avlopp, industrier och jordbruk utreds. Vidare behövs bättre regler för skyddszoner och skogsgödsling och underlättade möjligheter att anlägga och restaurera våtmarker. När det gäller avloppens bidrag till övergödningen av hav, sjöar och vattendrag krävs till exempel förbättring av reningsfunktionen i befintliga enskilda avlopp och ofta en lösning av avloppsfrågan för flera enskilda fastigheter i ett större sammanhang. Kommunfullmäktige antog i juni 2002 en långsiktig plan för VA-utbyggnad på Gotland. Se miljömålet Grundvatten av god kvalitet. Utsläpp av fosfor till vatten Minskade fosforutsläpp kan nås genom insatser inom jordbruket, samt genom förbättrad avloppsrening i tätorter och vid enskild bebyggelse. Fosforutsläppen från punktkällor i jordbruket och från åkermark kan minskas genom anpassad utfodring, förbättrad stallgödselhantering samt anpassad gödsling och jordbearbetning. Även nyanlagda våtmarker bidrar till minskade fosforutsläpp. Aktiv tillsyn, ökad individuell rådgivning och ekonomiskt miljöstöd till skapande och bibehållande av skyddszoner och våtmarker är viktiga åtgärder i arbetet med miljömålet. Nationellt pågår diskussionen om återföring av avloppsslam till produktiv jordbruksmark, för att ett kretslopp skall uppnås för fosfor. Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen utrett frågan. Uppdraget har redovisats i rapporten Aktionsplan för återföring av fosfor ur avlopp (rapport 5214), där mål för återföring av fosfor till mark diskuteras. Regeringen avser att senare återkomma med förslag om delmål för återföring av fosfor samt med åtgärdsförslag för hur delmålet kan nås. I aktionsplanen föreslås som delmål att minst 60% av fosforn i avlopp skall återföras till produktiv mark år 2015, varav minst hälften bör till åkermark. Ett exempel på återföring av fosfor till åkermark som idag sker på Gotland är bevattningen med behandlat avloppsvatten från vissa 95

96 avloppsanläggningar (rening i dammsystem enligt den s.k. Gotlandsmodellen). Genom att en stor mängd renat avloppsvatten tillförs åkermark för bevattning i stället för att släppas ut i recipienten blir den totala mängden utsläppt fosfor lägre än vid motsvarande konventionell rening. Användning av avloppsvatten kan under vissa förutsättningar vara ett lämpligt och ändamålsenligt sätt att minska fosforutsläppen i vattendrag, under förutsättning att hänsyn tas till andra aspekter som t.ex. smittskydd. Utsläpp av kväve till vatten De huvudsakliga källorna till gotländska kväveutsläpp till vatten är jordbruket och i viss mån utsläpp från avloppsreningsverk. När det gäller jordbrukets bidrag är viktiga åtgärder för att minska kväveläckaget odling av fånggrödor, ökad andel vårbearbetning, anpassning av kvävegödslingen, lägre kväveinnehåll i djurens foderstat och ökad areal i träda. Våtmarker bör anläggas strategiskt för ökad kvarhållning (retention) av kväve i avrinningen från åkermark och för rening av dagvatten. De våtmarker som samtidigt också utgör bevattningsdammar kan säkra jämna skördar och ett säkrare utnyttjande av tillfört kväve. Det är också viktigt att rikta informationen direkt till berörda genom en ökad individuell rådgivning, som t.ex. inom projekt Greppa Näringen. Vissa åtgärder som bidrar till minskade kväveförluster uppmuntras genom de ekonomiska miljöstöd som finns. Andra åtgärder som kan bidra till att målet nås är krav genom lagstiftning och tillsyn. När det gäller avloppens bidrag bör krav på förbättrad reningsteknik ställas och åtgärder på ledningsnäten och lokalt omhändertagande av dagvatten genomföras. Vidare finns behov av komplettering av befintlig rening i synnerhet för de upp till 4000 hushåll som idag har otillräcklig rening. Utsläpp av ammoniak Viktiga åtgärder för att nå ammoniakmålet är exempelvis lägre kväveinnehåll i mjölkkornas foderstat, övergång från fastgödsel till flytgödsel och bästa teknik vid gödselspridning t.ex. myllning av flytgödsel. Den individuella rådgivningen till lantbrukare bör öka för att målet ska kunna nås. Andra åtgärder är skärpt lagtillämpning och tillsyn. Konsekvenser om inga åtgärder vidtas För havet är övergödning ett av de allvarligaste hoten, som resulterar i algblomning, grumling av vattnet, syrgasbrist, minskande tångbälten och syrgasfria havsbottnar. Vattendragen är de primära transportlederna för kväve och fosfor till havet. Ett antal gotländska sjöar och vattendrag är kraftigt övergödda och den främsta orsaken är utsläpp av fosfor från jordbruk, avlopp eller industri, se vidare Levande sjöar och vattendrag. Blomningar av giftbildande alger och bakterier kan utgöra en allvarlig hälsofara för både människor och djur. Ett levande hav har naturligtvis stor betydelse för Gotlands turism. Höga halter nitrat i grundvattnet kan orsaka hälsoproblem hos människor, se vidare Grundvatten av god kvalitet. Övergödning av ängs- och betesmarker orsakas till stor del av luftburna kväveföreningar. Nedfallet av kväve har orsakat en upplagring i marken i skogar, ängs- och betesmarker. Detta leder till att växtligheten successivt förändras och att risken ökar för ökat kväveläckage till vattendrag och grundvatten. Arter som är anpassade till näringsfattiga miljöer trängs undan. 96

97 INGEN ÖVERGÖDNING Totalkvävetransport uttryckt som ton kväve per år i 9 gotländska åar under perioden Trendlinjer är linjära anpassningar som endast anger tendenser. 97

98 Totalfosfortransport uttryckt som ton fosfor per år i 9 gotländska åar under perioden Trendlinjer är linjära anpassningar som endast anger tendenser. 98

99 MYLLRANDE VÅTMARKER Myllrande våtmarker Gotländska delmål 100 Avgränsningar mot andra miljömål 100 Regionalt miljötillstånd 100 Hur når vi målen? 102 Konsekvenser om inga åtgärder vidtas

100 Myllrande våtmarker Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden. I hela landet ska finnas våtmarker av varierande slag, med bevarad biologisk mångfald och bevarade kulturhistoriska värden. Gotländska delmål Skydd för våtmarker (Myrskyddsplanen) Samtliga gotländska våtmarksområden i Myrskyddsplan för Sverige (se faktaruta) ska ha ett långsiktigt skydd senast år Natura 2000-naturtyper i våtmark Värdefulla våtmarker (klass 1-3 i Länsstyrelsens våtmarksinventering; se faktaruta) som innehåller Natura 2000-naturtyperna : 1630 (havsstrandängar av Östersjötyp) 2190 (dynvåtmarker) 6410 (fuktängar med blåtåtel eller starr) 7210 (kalkkärr med gotlandsag) 7220 (källor med tuffbildning) eller 7230 (rikkärr) ska inte påverkas negativt av någon form av exploatering. Skogsbilvägar Skogsbilvägar ska inte byggas över sådana våtmarker som i Länsstyrelsens våtmarksinventering bedömts vara värdefulla (klass 1-3 i inventeringen). Anlagda våtmarker och småvatten Minst 500 ha våtmarker och småvatten ska anläggas eller återställas i det gotländska odlingslandskapet fram till år Avgränsningar mot andra miljömål Våtmarkernas återfinns också under miljömålet Ingen övergödning. De betade strandängarna och deras stora betydelse för den biologiska mångfalden behandlas främst under miljömålet Ett rikt odlingslandskap. Skyddet av den skog som ingår i Myrskyddsplanens objekt (ca 1000 ha) behandlas främst under miljömålet Levande skogar. Betydelsen av fortsatt tillgång på grundvatten för att bevara den biologiska mångfalden, t.ex. i källkärr, behandlas under miljömålet Grundvatten av god kvalitet. Regionalt miljötillstånd Sverige tillhör en del av världen där våtmarker har stor utbredning. De största arealerna finns just i det norra barrskogsbältet, och i vårt land upptar våtmarker drygt 20% av landytan. Våtmarkerna fyller en viktig funktion under vattnets väg genom landskapet. Kärr och mossar har en uppehållande effekt på det rinnande vattnet och utgör en tröghetsfaktor under t ex snösmältningen. Våtmarkerna fungerar dessutom som biologiska filter för fastläggning av näringsämnen. Fakta Länsstyrelsens våtmarksinventering Under åren genomförde Länsstyrelsen en inventering av alla gotländska våtmarker med en areal större än två hektar. Totalt inventerades våtmarksområden med en sammanlagd areal av hektar. Huvuddelen av dessa inventerades enbart genom analys av infraröda flygbilder, men 251 våtmarker inventerades även i fält. I inventeringen klassades samtliga våtmarksobjekt enligt en fyragradig skala: Klass 1 objekt med särskilt höga naturvärden, klass 2 objekt med höga naturvärden, klass 3 objekt med vissa naturvärden och klass 4 objekt med låga eller ej kända naturvärden. Av de klassade våtmarksområdena fördes 220 till klass 1, 357 till klass 2, 493 till klass 3 och 14 till klass 4 Resultatet av inventeringen har publicerats i två delrapporter, Våtmarker på Gotland, del 1 och 2 (1997).

101 MYLLRANDE VÅTMARKER Fakta Myrskyddsplan för Sverige I Myrskyddsplan för Sverige, som gavs ut av Naturvårdsverket 1994, beskrivs 374 av landets mest värdefulla myrar. Urvalet har gjort med utgångspunkt för de rikstäckande våtmarksinventeringar som utförts i vårt land, och samtliga typer av myrar är representerade från källmyrar till skogsmyrmosaiker. Av de förtecknade våtmarksområdena ligger 18 på Gotland. Vilka de gotländska myrskyddsplaneobjekten är och vilken areal de har framgår av tabellen, nedan. Av de utpekade 18 objekten är flertalet redan helt (markerade med *) eller delvis (markerade med (*) skyddade inom naturreservat. Myrskyddsplanens utpekade objekt Fakta Objekt Areal (ha) Nordermorarna 87 Millumträsk* 23 Marpesträsk 13 Grodvät* 14 Grausne källmyr* 4 Hejnum Kallgate(*) Myrar i västra Hall-Hangvar* 233 Storsund* 101 Träskmyr* 204 Ganthems källmyr 7 Hoburgsmyr* 42 Lindhammarsmyr* 163 Mölnermyr 132 Myrar på Lojstahajd(*) 248 Bluttmo-Gildarshagen* 45 Sävvät och två närliggande vätar* 25 Gräne 68 Muskmyr* 44 Våtmarkerna uppvisar stor variation inom landet, och varje region har våtmarker som uppvisar typiska särdrag. Gotland och andra svenska kalkrika områden skiljer sig väsentligt från övriga delar av landet. Här finns våtmarkstyper som är ovanliga eller helt saknas på stora delar av det svenska fastlandet. Den biologiska mångfalden är i hög grad knuten till våtmarkerna. Närmare en tredjedel av den gotländska fågelfaunan är direkt beroende av våtmarker. Förhållandet är ungefär detsamma även för kärlväxter och mossor. Gotlands våt-marker hyser en stor mängd hotade arter: två arter fladdermöss, 23 fågelarter, två arter grod- och kräldjur, en fiskart, en art ringmask, fem landsnäckor, åtta sötvattenssnäckor, ett kräftdjur, 64 insektsarter, 64 kärlväxtarter, nio mossarter, nio arter kransalger, två lavarter samt två svamparter. Flera i landet ovanliga och sällsynta arter har sina rikaste förekomster i gotländska våtmarker. En stor del av södra Sveriges rikkärr finns på Gotland. Våtmarkerna har under lång tid spelat en viktig roll i lantbruket. På flera av de stora myrarna och på ett stort antal mindre våtmarker har slåtter under lång tid ägt rum för att bidra till försörjningen av vinterfoder. Många våtmarker har under århundraden utnyttjats för bete. Den långvariga slåtter- och beteshävden av många got- 101

102 ländska våtmarker har på ett avgörande sätt bidragit till den karaktär och de naturvärden som många våtmarker i dag hyser. En viktig del i försörjningen har även fisket i våtmarkerna utgjort. De grunda, näringsrika miljöerna i stormyrarna innehöll stora mängder fisk, bl a gädda, abborre, ål och sutare, eller lindare som den kallas på gotländska. I vattendragen fiskades id och öring. Under andra hälften av 1800-talet och första hälften av 1900-talet ägde en omfattande diknings- och uppodlingsverksamhet rum av de gotländska myrmarkerna, vilket medförde att cirka 70% av öns våtmarker omvandlades till åkermark eller exploaterades på annat sätt. På så sätt nyskapades bl a ca hektar åkermark på Gotland, något som har haft stor betydelse för det gotländska jordbruket. Före de stora myrdikningarnas tid tid upptog våtmarker av olika slag ca 16% av Gotlands areal. I dag utgör våtmarksarealen ca 7% av landytan, och Gotland tillhör därmed de delar av Sverige där mest våtmarker försvunnit. Av de våtmarker som i dag återstår bär dessutom en stor andel spår av påverkan som på lång sikt kan leda till negativa effekter på det biologiska innehållet. Den effektiva dräneringen av myrarna har dessutom inneburit att en stor del av ytvattnet försvinner med vårfloden. Detta har medfört att många vattendrag idag helt torkar ut sommartid, något som påverkat många organismer mycket negativt. Hur når vi målen? För att målet ska nås måste ett intensifierat arbete med skydd av våtmarker, framför allt de våtmarker som förtecknas i Myrskyddsplan för Sverige utföras. I samband med att de aktuella våtmarkerna skyddas som naturreservat eller på annat sätt, bör om möjligt åtgärder vidtas för att lägga igen befintliga diken och därmed återställa de ursprungliga hydrologiska förhållandena. Genom samråd om planerade skogsbilvägar och andra arbetsföretag som kan direkt eller indirekt kan påverka värdefulla våtmarker, kan skador undvikas. Enligt 12 kap 6 MB gäller att om en verksamhet eller en åtgärd som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i miljöbalken kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall anmälan för samråd göras till Länsstyrelsen. Vid samrådet kan Länsstyrelsen föreslå åtgärder för att begränsa eller motverka skada på naturoch kulturmiljön. Målet att nyanlägga och återställa våtmarker kan nås genom ökad information om möjligheterna att erhålla ekonomiska bidrag till anläggande och skötsel av våtmarker och småvatten. Sedan år 1996 har det funnits möjlighet att få ekonomiskt stöd för anläggande av våtmark på åkermark (från 1998 även på viss betesmark). I det nuvarande Miljö- och landsbygdsprogrammet för Sverige år ingår dels projektstöd för anläggande av våtmarker och småvatten, dels ett stöd för skötsel av våtmarker och småvatten. Syftet med projektstödet är dels att gynna den biologiska mångfalden, dels att minska växtnäringsläckaget från jordbruksmark. Till och med 2003 hade drygt 150 hektar våtmark anlagts på Gotland med olika typer av stöd. Konsekvenser om inga åtgärder vidtas Den våtmarksberoende floran och faunan utarmas på sikt genom att arter helt försvinner från Gotland eller att bestånden minskar. 102

103 HAV I BALANS Hav i balans och levande kust och skärgård Gotländska delmål 104 Avgränsningar mot andra miljömål 104 Regionalt miljötillstånd 104 Hur når vi målen? 105 Konsekvenser om inga åtgärder vidtas

104 Hav i balans och levande kust och skärgård Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden och natur och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav och kust ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar. Gotländska delmål Skydd av marina miljöer Senast år 2010 ska minst 50% av skyddsvärda marina miljöer och minst 70% av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt skydd. Kustens kulturarv och odlingslandskap Senast år 2005 ska en strategi finnas för hur kustens kulturarv och odlingslandskap kan bevaras och brukas. Bifångster vid fiske Senast år 2010 ska de årliga totala bifångsterna av marina däggdjur vara så låga att de inte påverkar bestånden negativt. Bifångsterna av sjöfåglar och oönskade fiskarter ska ha minimerats till nivåer som inte har negativ påverkan på populationerna. Långsiktigt hållbart fiske Uttaget av fisk (inklusive bifångster av ungfisk) ska senast år 2008 vara högst motsvarande återväxten, så att fiskbestånden kan fortleva respektive återhämta sig. Buller till havs Buller och andra störningar från båttrafik ska vara försumbara inom särskilt känsliga och utpekade skärgårdsoch kustområden senast år Utsläpp från fartyg Utsläppen av olja och kemikalier från fartyg ska minimeras och vara försumbara senast Avgränsningar mot andra miljömål Alla övergödningsfrågor behandlas under miljömålet Ingen övergödning. Frågor om föroreningar i form av organiska miljögifter och metaller behandlas under målet Giftfri miljö, förutom utsläpp av olja och kemikalier från sjöfarten som behandlas under detta miljömål. Regionalt miljötillstånd Miljöproblemen i kust- och havsområden orsakas av övergödning, miljögifter och överfiske, vilka leder till störningar av ekosystemstrukturen, den biologiska mångfalden och den marina miljöns produktionsförmåga. Kustnära ekosystem hotas dessutom av fysisk påverkan från exempelvis bebyggelse, effekter av fartygs- och småbåtstrafik och vissa fiskemetoder. Alla dessa verksamheter kan störa bottenlevande djur- och växtsamhällen. De grunda bottnarna är särskilt betydelsefulla som rekryteringslokaler, uppväxtområden och födosöksområden för fisk. Gotland fyller ur det marina livets synpunkt funktionen av en grundbank i Östersjön. Även för många fågelarter är Gotlands kust och omgivande hav av stor betydelse, bl.a. är Hoburgs bank ett av de Europas viktigaste övervintringsområden för alfågel. Kustens strandängar hyser en rik fågelfauna. Främsta hotet mot sjöfåglarna är oljeutsläpp. Gotland har få skägårdsliknande miljöer, vilket gör att de få som finns är värda att bevara (Slite-Fårösund). Kulturhistoriskt värdefulla kustmiljöer har påverkats negativt både i avfolkningsbygder och på grund av ökat befolkningstryck. Exploatering av kustnära, attraktiva områden, för bebyggelse och turism kan stå i konflikt med bevarandeintressena. Ett exempel är utnyttjandet (sommarstugifieringen) av strandbodar och fiskelägen, som utgör en viktig del av det gotländska kulturarvet. Enligt fiskeribiologernas bedömning är fiskeflottan inom EU för stor och fiskekvoterna för höga i förhållande till fiskbestånden. Överfisket har lett till att fiskade bestånd har kollapsat. Dessutom har arternas inbördes förhållanden förändrats betydligt, vilket kan leda till förändringar i andra delar av ekosystemet. Tillförlitliga undersökningar om problemet med storlek och omfattning av bifångster av fiskar, fåglar och däggdjur (säl) saknas. På Gotland finns sedan 1998 ett arbete med att utveckla fisket efter andra arter än torsk, för att minska beroendet och trycket 104

105 HAV I BALANS på denna art. I detta ingår också att arbeta fram selektiva fångstmetoder som minskar bifångster av marina däggdjur, fåglar och oönskade fiskarter. Undersökningar kring bifångstproblemet avses genomföras. Gotland ligger i den minst föroreningspåverkade delen av Östersjön. De lokala föroreningskällorna är få och förhållandevis lätta att identifiera. Närsaltsbelastning sker från lantbruket, reningsverk och enskilda avlopp. Gotlands öppna och exponerade kust gör att vattenomsättningen är god. Runt Gotland har under senare år låga syrehalter periodvis uppmätts på grunda (50-60 m djup) och kustnära områden som en följd av en lång period utan större saltvattensinbrott från Atlanten. Varma somrar förekommer fiskdöd bland stationära arter på grunt vatten. I grunda vikar märks effekter av havets övergödning i form av trådformiga grönalger. Kunskapen om Östersjöns ekosystem, liksom om marina system överhuvudtaget, har stora brister som måste täckas för att målen ska kunna nås. Miljön under vatten har fortfarande en lägre prioritet än den ovan. Närsaltsbelastningen har medfört ökad och förändrad marin vegetation. Inverkan på blåstången är väl belagd och de allt vanligare och mer omfattande algblomningarna är också uttryck av detta. Närsaltsbelastning behandlas under Ingen övergödning. I denna brackvattenmiljö, där såväl sötvattensarter som marina arter lever vid gränserna av sin utbredning, innebär övergödningssituationen med ökad utbredning av syrefria och syrefattiga djupa vattenmassor att fisket en viktig faktor för fiskarters beståndsstatus. Ett omfattande fiske får, särskilt vid perioder med sämre miljöförhållanden, en större inverkan på de mest utsatta arterna. Höjd salthalt efter ett saltvattensinbrott ger t.ex. sämre betingelser för sötvattensarter. Ett fortsatt högt fisketryck på dessa arter påverkar då mer än under perioder med lägre salthalt. Kunskapsläget om andra arter än torsk, lax, strömming och skarpsill är mycket dåligt. Det ökade intresset för utbyggnad av vindkraft till havs har satt fokus på avsaknaden av kunskap om möjliga effekter av detta på den marina miljön, t.ex. på grund av buller, vibrationer eller elektromagnetisk strålning. Detta är särskilt allvarligt då exploateringar i första hand sker i grunda kust- och havsområden. Den intensiva och ökande fartygstrafiken och de många olje- och kemikalietransporterna i Gotlands farvatten, utgör en risk för såväl livet under vattnet som för de många fågelarter som finns i kustområdena och övervintrar i området. Ökande turism, och ökande exploatering av kustområden för bebyggelse och turism, orsakar ökande risker för miljön. Planeringen för framtiden måste hantera många intressen. Strandskyddet är ett viktigt instrument i detta. Hur når vi målen? Skyddet av områden och arter består bl.a. i att samhället pekar ut vilka områden som bör skyddas mot exploatering på grund av stora natur- eller kulturvärden. Det arbetet behöver fortsätta och har stöd i miljöbalken. EU: s ramdirektiv för vatten blir ett viktigt verktyg för att precisera mål för och krav på miljötillståndet, t.ex. hur sammansättning av arter i kustnära havsområden bör vara. En stor del av arbetet måste göras regionalt och lokalt, såväl med skydd av områden som med annan tillämpning av lagstiftningen. Inom det marina området är det internationella arbetet viktigt eftersom sjöfarten och det kommersiella fisket i hög grad styrs av internationella överenskommelser. Forsknings- och övervakningsinsatserna bör öka för att få bättre underlag för det internationella arbetet. Den nya Gemensamma Fiskeripolitiken (GFP) kan få stor betydelse såväl för att minska fiskets negativa miljöpåverkan som för att bevara kulturmiljöer med anknytning till fisket. Genom att öka delaktigheten 105

106 av olika nyttjare- och intressekategorier i beslutsprocesserna, t.ex. genom regionala råd och lokal förvaltning av det gotländska fisket, kan ökad samsyn utvecklas. Inrättande av olika typer av reservat i marin miljö ger ett långsiktigt skydd av höga naturvärden. Biotopskydd av översvämningsstränder och grunda bottnar ger bl.a. bättre förutsättning för rekrytering och uppväxt av fisk och skaldjur. Reservatsbildningar kan ha såväl positiv som negativ inverkan på andra verksamheter, som jordoch skogsbruk, byggande och fiske. Båttrafik i reservat kan komma att inskränkas. Marina reservat, gränsvärden för miljögifter i fisk och ändrade fartygsrutter ger inte automatiskt en bättre havsmiljö, ett hav i balans. Det kan däremot ge förutsättningar för att detta ska kunna uppnås. Skydd av marina miljöer Den gotländska kusten har ett visst skydd genom naturreservatet Gotlandskusten. Området Salvorev Kopparstenarna utgör Sveriges första marina reservat. Kunskapen om skyddsvärden i vattnet runt Gotland, utifrån dess biologiska funktion som grundområde i Östersjön, är i övrigt dålig. Kustens kulturarv och odlingslandskap För att nå målet måste områden med höga kulturhistoriska värden identifieras och program för skydd av dessa värden utformas. Bifångster vid fiske Genom att fortsätta arbetet att ändra fiskeinriktningen från torsk, och med mer selektiva redskap anpassade för den typ av fiske som bedrivs runt Gotland, kan målet nås. Detta arbete engagerar allt fler fiskare. Långsiktigt hållbart fiske Delmålet innebär ett långsiktig hållbart diversifierat fiske, som är nära kopplat till föregående delmål. Olika projekt har påbörjats för att kunna nyttja fler fiskarter som alternativ till den idag torskfiskeberoende fiskerinäringen. Det gäller t.ex. flundra och strömming men också i syfte att undersöka möjligheterna att nyttja arter som simpa, sandräka och musslor. Gotland avses framledes bli ett försöksområde för lokal förvaltning av fisket, där olika intressegrupper kan delta för att skapa ett ekologiskt uthålligt nyttjande av resurserna. Buller till havs För att störningar från fartygstrafik, vattenskotrar och buller från lastning ska kunna minimeras, måste de i första hand kartläggas och förebyggas. Utsläpp från fartyg Det skall finnas god beredskap vid oljeutsläpp. Avfall från båtliv ska tas omhand på ett enkelt och godtagbart sätt. Samverkan måste ske mellan olika aktörer. Utsläpp och påverkan av bottenfärger behandlas under Giftfri miljö. Fakta Gotlands kust och havsområden: Gotland har omkring 80 mil kust. Salthalten i havet är 6-7 promille. Kusten är exponerad med få skärgårdsliknande miljöer. Brukandet av hav och kustens naturresurser har skapat värdefulla kulturmiljöer. Kunskapen är dålig om naturvärden i omgivande hav. Miljöpåverkan sker främst genom övergödning, fiske, sjöfart, luftburet nedfall och utsläpp av giftiga ämnen. Östersjöns vattenomsättning är långsam och vattenkvaliteten påverkas av tillflödet av sötvatten genom vattendrag och inflöden av saltvatten från västerhavet. Stora saltvatteninflöden från Nordatlanten ger goda förutsättningar för marina arter att lyckas med reproduktion och tillväxt (jfr de rika årsklasserna av torsk efter inflöden i mitten av 1970-talet). Under perioder då vattenutbytet med västerhavet är mindre, missgynnas de marina arterna. Klimatet, såväl vindar som driver vattenutbytet som temperatur som påverkar produktionen, spelar också en stor roll för tillståndet i havet. 106

107 HAV I BALANS Konsekvenser om inga åtgärder vidtas Gotland har en stor del av sin attraktionskraft i sin kust och havsnära miljö. En utarmning av natur- och kulturvärdena påverkar den biologiska mångfalden men också rekreationsvärden. Närsaltsläckaget till havet, övergödningen, gör att vattenkvaliteten försämras och orsakar ytterligare algblomning, igenväxning av vikar och ändrad fiskartsammansättning. Oljeutsläpp hotar överlevnaden av såväl fågelarter som arter under vatten. Miljögifter kan medföra att nyttjandet av fisk måste begränsas genom kostrekommendationer och gränsvärden. Fisket riskeras också begränsas på grund av överfisket, speciellt med avseende på hittills attraktiva arter, vilket lämnar mindre attraktiva arter kvar att fiska (t.ex. spigg och smörbult). Bebyggelse av strandområden och omvandling av strandbodar och fiskelägen till fritidsboende, kan minska tillgängligheten och rekreationsvärdena för besökande och hotar samtidigt kustens ekosystem. 107

108 108

109 SAMMANSTÄLLNING AV REGIONALA OCH NATIONELLA MILJÖMÅL Sammanställning av regionala och nationella miljömål 109

110 Miljömål Regionalt delmål Nationellt delmål FRISK LUFT Svaveldioxidhalt i luft Den låga halten svaveldioxid ska bibehållas och underskrida 3 mikrogram/m³ som årsmedelvärde. FRISK LUFT Kvävedioxidhalt i luft Halten kvävedioxid ska år 2010 underskrida 10 mikrogram/m³ som årsmedelvärde. FRISK LUFT Marknära ozon Halten marknära ozon ska inte överskrida 50 mikrogram/ m³ som medelvärde under sommarhalvåret, eller 120 mikrogram/m³ som åtta timmars medelvärde år FRISK LUFT BARA NATURLIG FÖRSURING BARA NATURLIG FÖRSURING BARA NATURLIG FÖRSURING BARA NATURLIG FÖRSURING BEGRÄNSAD KLIMATPÅVERKAN BEGRÄNSAD KLIMATPÅVERKAN Utsläpp av flyktiga organiska ämnen Försurade sjöar och vattendrag År 2005 ska utsläpp av flyktiga organiska ämnen ha minskat med minst 40 procent från 1993 års nivå, motsvarande ca 2000 ton. Halten 5 mikrogram/m³ av svaveldioxid som årsmedelvärde ska vara uppnådd i samtliga kommuner år Halterna 20 mikrogram/m³ som årsmedelvärde och 100 mikrogram/m³ som timmedelvärde av kvävedioxid ska i huvudsak vara uppnådda år Halten marknära ozon ska inte överskrida 120 mikrogram/m³ som åtta timmars medelvärde år År 2010 ska utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) i Sverige, exklusive metan, ha minskat till ton. Inget regionalt mål! Inte problem på Gotland. År 2005 ska högst 5 % av antalet sjöar och högst 15 % av sträckan rinnande vatten i landet vara drabbade av försurning som orsakats av människan. Markförsurning Inget regionalt mål! Inte problem på Gotland. Före år 2010 ska trenden mot ökad försurning av skogsmarken vara bruten i områden som försurats av människan, och en återhämtning ska ha påbörjats. Utsläpp av svaveldioxid Utsläpp av kväveoxider Utsläpp av koldioxid (växthusgas) från fossila bränslen Energianvändning År 2005 ska utsläppen av svaveldioxid till luft ha minskat till 550 ton. År 2010 ska utsläppen av kväveoxider till luft ha minskat till 3000 ton. Utsläppen av koldioxid till atmosfären från fossila bränslen från hushåll, transporter och industri exklusive Cementa AB, ska efter år 2010 vara minst 15% lägre än utsläppen år Detta motsvarande en minskning från ton år 2000 till ton år Användningen av fossil energi ska år 2010 utgöra högst 55 % av den totala energianvändningen. År 2010 ska utsläppen i Sverige av svaveldioxid till luft ha minskat till ton. År 2010 ska utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till ton. De svenska utsläppen av växthusgaser ska som ett medelvärde för perioden vara minst 4% lägre än utsläppen år Utsläppen skall räknas som koldioxidekvivalenter och omfatta de sex växthusgaserna enligt Kyotoprotokollet och IPCC:s definitioner. Delmålet ska uppnås utan kompensation för upptag i kolsänkor eller för flexibla mekanismer

111 SAMMANSTÄLLNING AV REGIONALA OCH NATIONELLA MILJÖMÅL SKYDDANDE OZONSKIKT SKYDDANDE OZONSKIKT ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP Utsläpp av ozonnedbrytande ämnen Användning av CFC/HCFC Ängs- och betesmarker Småbiotoper i odlingslandskapet Kulturbärande landskapselement Genetiska resurser Åtgärdsprogram för hotade arter Kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader År 2010 ska utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen ha upphört. Användning av CFC och HCFC i samtliga kyl- och värmepumpanläggningar ska ha upphört senast den 31 december Senast år 2010 ska samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen ängsmark som hävdas med traditionell ängsskötsel ska utökas från 300 ha till minst 400 ha. Arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna ska utökas från ca ha med minst ha, till ha år Mängden småbiotoper i odlingslandskapet ska bevaras i minst dagens omfattning i hela länet. Senast till år 2005 ska en strategi finnas för hur mängden småbiotoper i odlingslandskapet ska kunna öka. Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas ska öka med minst 100 % till år Senast år 2010 ska det nationella programmet för växtgenetiska resurser vara utbyggt och det skall finnas ett tillräckligt antal individer för att långsiktigt säkerställa bevarandet av de gotländska husdjursraserna i landet. Inte föreslagits som regionalt mål. Arbete pågår. Senast år 2005 ska ett program finnas för hur lantbrukets kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader kan tas tillvara. LEVANDE SKOGAR Skogens biotoper År 2010 ska ha skyddsvärd skogsmark (9,4% av skogsmarksarealen) vara avsatt eller skötas för naturvårdsändamål. År 2010 skall utsläppen av ozonnedbrytande ämnen till största delen ha upphört. - Senast år 2010 skall samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevararderas värden. Arealen hävdad betesmark skall utökas med minst 5000 Ha. Arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna skall ökas med minst Ha till år Mängden småbiotoper i odlingslandskapet skall bevaras i minst dagens omfattning i hela länet. Senast till år 2005 skall en strategi finnas för hur mängden småbiotoper i slättbygden skall kunna öka. Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas skall öka till år 2010 med minst 70 %. Senast år 2010 skall det nationella programmet för växtgenetiska resurser vara utbyggt och det skall finnas ett tillräckligt antal individer för att långsiktigt säkerställa bevarandet av de gotländska husdjursraserna i Sverige. Senast år 2006 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder. Senast 2005 skall ett program finnas för hur lantbrukets kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader kan tas tillvara. Ytterligare ha skyddsvärd skog skall undantas från skogsproduktion till år ( ha naturreservat, ha biotopskydd, ha naturvårdsavtal, ha frivilligt avsatt skogsmark). 111

112 LEVANDE SKOGAR - i form av naturreservat hektar (totalt hektar, 4,2 % av skogsmarksarealen) LEVANDE SKOGAR - i form av biotopskydd hektar (totalt hektar, 1,0 % av skogsmarksarealen) LEVANDE SKOGAR - i form av naturvårdsavtal hektar (totalt hektar, 0,9 % av skogsmarksarealen) Som ovan! Som ovan! Som ovan! LEVANDE SKOGAR Lövskog 3000 ha (1) Naturreservat 10 % Som ovan! LEVANDE SKOGAR Lövskog 3000 ha (2) Biotopskydd 5 % Som ovan! LEVANDE SKOGAR Lövskog 3000 ha (3) Naturvårdsavtal 30 % Som ovan! LEVANDE SKOGAR Lövskog 3000 ha (4) Frivillig avsättning 55 % Som ovan! LEVANDE SKOGAR Hällmarksskog 2500 Ha (1) Naturreservat 35 % Som ovan! LEVANDE SKOGAR Hällmarksskog 2500 Ha (2) Biotopskydd 2 % Som ovan! LEVANDE SKOGAR Hällmarksskog 2500 Ha (3) Naturvårdsavtal 8 % Som ovan! LEVANDE SKOGAR Hällmarksskog 2500 Ha (4) Frivillig avsättning 55 % Som ovan! LEVANDE SKOGAR Kalkbarrskog 800 Ha (1) Naturreservat 60 % Som ovan! LEVANDE SKOGAR Kalkbarrskog 800 Ha (2) Biotopskydd 40 % Som ovan! LEVANDE SKOGAR Sumpskog 700 Ha (1) Naturreservat 20 % Som ovan! LEVANDE SKOGAR Sumpskog 700 Ha (2) Biotopskydd 10 % Som ovan! LEVANDE SKOGAR Sumpskog 700 Ha (3) Frivillig avsättning 70 % Som ovan! LEVANDE SKOGAR LEVANDE SKOGAR LEVANDE SKOGAR LEVANDE SKOGAR Gammal barrskog (inkl. skogsbete) 1800 ha (1) Gammal barrskog (inkl. skogsbete) 1800 ha (2) Källmyrar med omgivande skogsmark (produktiv skogsmark) 200 Ha (1) Källmyrar med omgivande skogsmark (produktiv skogsmark) 200 Ha (2) Naturreservat 70 % Biotopskydd 30 % Naturreservat 70 % Biotopskydd 20 % Som ovan! Som ovan! Som ovan! Som ovan! 112

113 SAMMANSTÄLLNING AV REGIONALA OCH NATIONELLA MILJÖMÅL LEVANDE SKOGAR Källmyrar med omgivande skogsmark (produktiv skogsmark) 200 Ha (3) Frivillig avsättning 10 % LEVANDE SKOGAR Död ved Målet till 2010 är att mängden hård död ved i skogen ska öka med 50% jämfört med år Volymen hård död ved bör därmed i medeltal uppgå till 3 m³sk per hektar. LEVANDE SKOGAR Äldre lövrik skog (1) Målet till 2010 är att öka arealen äldre lövrik skog med ca 3 %. Målet på sikt är att öka andelen äldre lövrik skog med 10 %. Med äldre lövrik skog menas skogar som är 60 år och äldre och som har en lövandel på mer än 25%. LEVANDE SKOGAR Gammal skog Målet är att bibehålla Gotlands andel skog äldre än 140 år. Med gammal skog menas i södra Sverige skog som är äldre än 120 år, i norra Sverige skog som är äldre än 140 år. Gotland tillhör visserligen södra Sverige men på grund av den låga boniteten bör Gotland i detta avseende räknas till norra Sverige. Skogens naturvärden och inte dess ålder är avgörande för bevarande av den gamla skogen. LEVANDE SKOGAR LEVANDE SKOGAR LEVANDE SKOGAR Mark föryngrad med lövskog Skogens kulturmiljövärden Åtgärdsprogram för hotade skogsmarkssarter Målet till 2010 är att öka arealen mark som är föryngrad med lövskog med 20%. Skogsmarken ska brukas på sådant sätt att fornlämningar inte skadas och så att skador på övriga kända värdefulla kulturlämningar är försumbara senast år Inget regionalt mål. Arbete pågår. Som ovan! Mängden hård död ved skall öka med minst 40 % i hela landet till 2010 och med avsevärt mer i områden där den biologiska mångfalden är särskilt hotad. Arealen äldre lövrik skog skall öka till 2010 med minst 10 %. Arealen gammal skog skall öka till 2010 med minst 5 %. Arealen mark föryngrad med lövskog skall öka till Skogsmarken skall brukas på ett sådant sätt att fornlämningar inte skadas och så att skador på övriga kända värdefulla kulturlämningar är försumbara senast år Senast år 2005 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för hotade arter som har behov av riktade åtgärder. 113

114 GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ Planeringsunderlag för miljöanpassade och resurssnåla transportsystem Planeringsunderlag för kulturhistoriska värden Planeringsunderlag för estetiska värden Planeringsunderlag för grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden Planeringsunderlag för energianvändningen (1) Planeringsunderlag för energianvändningen (2) Senast år 2010 ska strategier och program för ett miljöanpassat och resurssnålt transportsystem och nya hållbara lösningar för kollektivtrafiken tagits fram för Gotland. Senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur kulturhistoriska värden tas till vara och utvecklas i både tätorter och på landsbygden. Senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur estetiska värden tas till vara och utvecklas i både tätorter och på landsbygden. Senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur grön- och vattenområdena i Visby bevaras och utvecklas. Samtidigt bör även program och strategier för hur grön- och vattenområdena för andra delar av de gotländska tätorterna och tätortsnära områden bevaras och utvecklas. Senast år 2005 och därefter vart fjärde år ska den kommunala energiplanen uppdateras och innehålla uppdaterade strategier och program för hur energianvändningen ska effektiviseras, hur förnybara energiresurser tas till vara och hur utbyggnaden av produktionsanläggningar för fjärrvärme, solenergi, biobränsle och vindkraft även framdeles skall främjas. Under år 2004 ska underlag ha tagits fram som visar om energisituationen på Gotland överensstämmer eller kommer att överensstämma med nu gällande antagna energimålsättningar fram till år Senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur kan åstadkommas så att bilanvändningen kan minska och förutsättningarna för miljöanpassade och resurssnåla transporter förbättras. Senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur kulturhistoriska och estetiska värden skall tas till vara och utvecklas. Som ovan! Senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden skall bevaras och utvecklas och andelen hårdgjord yta inte ökas. Senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur energianvändningen skall effektiviseras, hur förnybara energiresurser skall tas till vara och hur utbyggnaden av produktionsanläggningar för fjärrvärme, solenergi, biobränsle och vindkraft skall främjas. Som ovan! 114

115 SAMMANSTÄLLNING AV REGIONALA OCH NATIONELLA MILJÖMÅL GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ Planeringsunderlag för energianvändningen (3) Planeringsunderlag för energianvändningen (4) Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse Buller Uttag av naturgrus (1) Uttag av naturgrus (2) Deponerat avfall (1) Deponerat avfall (2) Deponerat avfall (3) Deponerat avfall (4) Under år 2004 ska rutiner och system för uppföljning av energikonsumtion och energitillförsel ha utarbetats. Senast 2004 ska rutiner för uppföljning av den kommunala energiplanens handlingsplan genomföras. Senast år 2010 ska riksintresseredovisning för kulturmiljövården för Gotland vara aktuell och ha identifierat alla värdefulla byggnader och miljöer. Senast år 2010 ska 25% av de identifierade byggnaderna och miljöerna vara långsiktigt skyddade. Fram till år 2010 ska antalet hushåll/lägenheter som utsätts för trafikbullerstörningar från väg- och flygtrafik, som överstiger de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder, ha minskat med 5 % jämfört med år År 2010 ska uttagen mängd naturgrus på Gotland vara högst ton per år. År 2010 ska andelen återanvänt material utgöra minst 15 % av ballastanvändningen. Underlag för redovisning av uppkomna avfallsmängder ska finnas, både för kommunalt avfall och industrins avfall. Senast år 2005 ska den totala mängden hushållsavfall som kommunen har ansvar för att insamla och bortskaffa/återvinna samt avfall med producentansvar ha minskat till ton. Senast år 2005 ska mängden restavfall efter sortering av hushållsavfall ha minskat till ton. Av det avfall som kommunen samlar in och mottar för bortskaffning eller återvinning (samtliga avfallstyper) ska andelen som återvinns öka årligen. Som ovan! Som ovan! Den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen skall senast år 2010 vara identifierad och ett program finnas för skydd av dess värden. Samtidigt skall minst 25 % av den värdefulla bebyggelsen vara långsiktigt skyddad. Antalet människor som utsätts för trafikbullerstörningar överstigande de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder skall ha minskat med 5 % till år 2010 jämfört med år År 2010 skall uttaget av naturgrus i landet vara högst 12 miljoner ton per år och andelen återanvänt material utgöra minst 15 % av ballastanvändningen. Som ovan! Mängden deponerat avfall skall minska med minst 50 % till år 2005 räknat från 1994 års nivå samtidigt som den totala mängden genererat avfall inte ökar. Som ovan! Som ovan! Som ovan! 115

116 GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ GOD BEBYGGD MILJÖ SÄKER STRÅLMILJÖ SÄKER STRÅLMILJÖ SÄKER STRÅLMILJÖ SÄKER STRÅLMILJÖ Deponerat avfall (5) Senast år 2005 ska mängden deponerat avfall ha minskat med 50% räknat från 1994 års nivå. Som ovan! Avfallsdeponier Inget regionalt mål! Deponeringsdirektivet gäller. Samtliga avfallsdeponier har senast år 2008 uppnått enhetlig standard och uppfyller högt uppställda miljökrav enligt EU:s beslutande direktiv om deponering av avfall. Energianvändning i byggnader Ventilation i byggnader Radonhalter i skolor Radonhalter i bostäder Utsläpp av radioaktiva ämnen Hudcancer orsakad av UVstrålning Risker med elektromagnetiska fält (1) Risker med elektromagnetiska fält (2) Miljöbelastningen från energianvändningen i bostäder och lokaler ska minska och vara lägre år 2010 än år Detta ska bl.a. ske genom att energianvändningen effektiviseras, för att på lång sikt minskas. Samtliga byggnader där människor vistas ofta eller under längre tid skall senast år 2015 har en dokumenterat fungerande ventilation. Radonhalten i alla skolor och förskolor ska senast år 2010 vara lägre än 200 Bq/m³ luft. Radonhalten i alla bostäder ska år 2020 år vara lägre än 200 Bq/m³ luft. Senast år 2005 ska det vara klarlagt om det finns verksamheter på Gotland som innebär utsläpp till miljön av radioaktiva ämnen så att det nationella målet inte kan hållas. Senast år 2020 ska antalet årliga fall av hudcancer orsakade av solen eller annan UV-strålning inte vara fler än år Senast år 2005 ska en kartläggning/inventering av strålkällor i den yttre miljön ha genomförts. Vid bygglovshantering och fysisk planering i övrigt skall nationella forskningsresultat om elektromagnetiska fält ingå i underlaget (sammanställt). Miljöbelastningen från energianvändningen i bostäder och lokaler minskar och är lägre år 2010 än år Detta skall bl.a. ske genom att den totala energianvändningen effektiviseras för att på lång sikt minskas. Samtliga byggnader där människor vistas ofta eller under längre tid skall senast år 2015 har en dokumenterat fungerande ventilation. Radonhalten i alla skolor och förskolor skall senast år 2010 vara lägre än 200 Bq/m³ luft. Radonhalten i alla bostäder skall år 2020 år vara lägre än 200 Bq/m³ luft. År 2010 skall halterna i miljön av radioaktiva ämnen som släpps ut från alla verksamheter vara så låga att människors hälsa och den biologiska mångfalden skyddas. Det individuella dostillskottet till allmänheten skall understiga 0,01 msv per person och år från varje enskild verksamhet. År 2020 skall antalet årliga fall av hudcancer orsakade av solen inte vara fler än år Riskerna med elektromagnetiska fält skall kontinuerligt kartläggas och nödvändiga åtgärder skall vidtas i takt med att sådana eventuella risker identifieras. Som ovan! 116

117 SAMMANSTÄLLNING AV REGIONALA OCH NATIONELLA MILJÖMÅL GIFTFRI MILJÖ GIFTFRI MILJÖ GIFTFRI MILJÖ GIFTFRI MILJÖ GIFTFRI MILJÖ Kunskap och information (1) Kunskap och information (2) Utfasning av särskilt farliga ämnen (1) Utfasning av särskilt farliga ämnen (2) Utfasning av särskilt farliga ämnen (3) Inget regionalt mål! Inte relevant på regional nivå. Inget regionalt mål! Inte relevant på regional nivå. Nyproducerade varor ska så långt det är möjligt vara fria från cancerframkallade (cancerogena), arvsmassepåverkande (mutagena), och fortplantningsstörande (reprotoxiska) ämnen senast år 2007, om varorna är avsedda att användas på ett sådant sätt att de kommer ut i kretsloppet. Nyproducerade varor ska så långt det är möjligt vara fria från nya organiska ämnen som är långlivade (persistenta) och bioackumulerande senast år 2005; övriga organiska ämnen som är mycket långlivade och mycket bioackumulerande senast år 2010; samt från övriga organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande senast år Nyproducerade varor ska så långt det är möjligt vara fria från kvicksilver, samt senast år 2010 från kadmium och bly. Senast år 2010 skall det finnas uppgifter om egenskaperna hos alla avsiktligt framställda eller utvunna kemiska ämnen som hanteras på marknaden. För ämnen som hanteras i högre volymer och övriga ämnen som t ex efter inledande översiktliga tester bedöms som särskilt farliga skall uppgifter om egenskaperna finnas tillgängliga tidigare än Samma krav på uppgifter skall då gälla för såväl nya som existerande ämnen. Senast år 2020 skall det även så långt möjligt finnas uppgifter om egenskaper hos alla oavsiktligt framställda och utvunna kemiska ämnen. Senast år 2010 skall varor vara försedda med hälso- och miljöinformation om de farliga ämnen som ingår. Nyproducerade varor skall så långt det är möjligt vara fria från cancerframkallade (cancerogena), arvsmassepåverkande (mutagena), och fortplantningsstörande (reprotoxiska) ämnen senast år 2007 om varorna är avsedda att användas på ett sådant sätt att de kommer ut i kretsloppet. Nyproducerade varor skall så långt det är möjligt vara fria från nya organiska ämnen som är långlivade (persistenta) och bioackumulerande, så snart som möjligt, dock senast år 2005, övriga organiska ämnen som är mycket långlivade och mycket bioackumulerande senast år 2010, samt från övriga organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande senast år Nyproducerade varor skall så långt det är möjligt vara fria från kvicksilver senast år 2003 samt kadmium och bly senast år

118 GIFTFRI MILJÖ Riskminskning Hälso- och miljöriskerna vid framställning och användning av kemiska ämnen ska minska fortlöpande fram till 2010 enligt indikatorer och nyckeltal som fastställs av berörda myndigheter. Under samma tid ska förekomsten och användningen av kemiska ämnen som försvårar återvinning av material minska. Delmålet avser ämnen som inte omfattas av ovanstående delmål. Riktvärden Inget regionalt delmål föreslaget! Inte relevant på regional nivå. GIFTFRI MILJÖ Bekämpningsmedel Senast år 2010 ska förekomsten av bekämpningsmedel och deras nedbrytningsprodukter som riktvärde för enstaka prov inte överstiga 0,1 ug/l för enskilt ämne och 0,5 ug/l för totalhalt i sjöar och vattendrag. Senast år 2010 ska kemiska bekämpningsmedel eller deras nedbrytningsprodukter som riktvärde för enstaka prov inte överstiga 0,025 ug/l i grundvattnet. GIFTFRI MILJÖ Sanering Senast år 2005 ska förorenade områden vara identifierade på Gotland. Senast år 2005 ska också arbetet med sanering och efterbehandling ha påbörjats på minst 5 områden med de högsta riskerna för människors hälsa och miljön (riskklass 1 och 2) och minst 2 vara åtgärdade. GRUNDVATTEN AV GOD KVALITET GRUNDVATTEN AV GOD KVALITET Skyddade vattentäkter (1) Skyddade vattentäkter (2) Relevanta avgränsningar av vattenskyddsområden med relevanta och entydiga föreskrifter ska finnas för alla kommunala vattentäkter år Reservvattentäkter eller områden för sådana ska finnas utpekade och ha relevant och långsiktigt skydd år Hälso- och miljöriskerna vid framställning och användning av kemiska ämnen skall minska fortlöpande fram till 2010 enligt indikatorer och nyckeltal som skall fastställas av berörda myndigheter. Under samma tid skall förekomsten och användningen av kemiska ämnen som försvårar återvinning av material minska. Delmålet avser ämnen som inte omfattas av ovanstående delmål. För minst 100 utvalda kemiska ämnen, som inte omfattas av delmål 3, skall det senast år 2010 finnas riktvärden fastlagda av berörda myndigheter. Riktvärdena skall ange vilka halter som får förekomma i miljön eller vilka halter människor högst får utsättas (exponeras) för. Syftet är att riktvärdena på sikt skall fastställas som miljökvalitetsnormer. Se Riskminskning, ovan! Förorenade områden ska vara identifierade och för minst 100 av de områden som är mest prioriterade med avseende på riskerna för människors hälsa och miljön ska arbetet med sanering och efterbehandling ha påbörjats senast år Minst 50 av de områden där arbete påbörjats ska dessutom vara åtgärdade. Grundvattenförande geologiska formationer av vikt för nuvarande och framtida vattenförsörjning skall senast år 2010 ha ett långsiktigt skydd mot exploatering som begränsar användningen av vattnet. Som ovan! 118

119 SAMMANSTÄLLNING AV REGIONALA OCH NATIONELLA MILJÖMÅL GRUNDVATTEN AV GOD KVALITET GRUNDVATTEN AV GOD KVALITET GRUNDVATTEN AV GOD KVALITET GRUNDVATTEN AV GOD KVALITET GRUNDVATTEN AV GOD KVALITET LEVANDE SJÖAR OCH VATTENDRAG LEVANDE SJÖAR OCH VATTENDRAG Stabil grundvattennivå (1) Stabil grundvattennivå (2) God vattenkvalitet (1) God vattenkvalitet (2) EG:s ramdirektiv för vatten Skydd av värdefulla naturoch kulturmiljöer vid sjöar och vattendrag Restaurera skyddsvärda vattendrag Olika typer av verksamheter, som sten- och grustäkt eller vattenuttag, får från år 2010 inte tillåtas påverka grundvattennivån så att den långsiktigt sjunker och riskerar vattenförsörjningen i omgivningen. Lokalisering av ny bebyggelse ska baseras på framtagna riktlinjer för långsiktigt hållbar vattenförsörjning och avlop psreningsmöjligheter. År 2020 ska det inte förekomma otjänligt grundvatten i någon vattentäkt som används för dricksvatten. Alla vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten och som ger mer än 10 m³ per dygn i genomsnitt eller betjänar mer än 50 personer ska senast år 2010 uppfylla gällande svenska normer för dricksvatten av god kvalitet. Inget regionalt mål. Vattendirektivet gäller! År 2005 ska särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer som behöver ett långsiktigt skydd i eller i anslutning till sjöar och vattendrag ha identifierats och åtgärdsprogram tagits fram. Senast år 2010 skall minst hälften av de skyddsvärda miljöerna ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 ska åtgärdsprogram ha tagits fram för restaurering av skyddsvärda vattendrag eller sådana vattendrag som efter åtgärder har förutsättningar att bli skyddsvärda. Senast år 2010 ska minst 25 procent av de värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendragen ha restaurerats. Senast år 2010 skall användningen av mark och vatten inte medföra sådana ändringar av grundvattennivåer som ger negativa konsekvenser för vattenförsörjningen, markstabiliteten eller djur- och växtliv i angränsande ekosystem. Som ovan! Jfr nedan! Senast år 2010 skall alla vattenförekomster som används för uttag av vatten som är avsett att användas som dricksvatten och som ger mer än 10 m3 per dygn i genomsnitt eller betjänar mer än 50 personer uppfylla gällande svenska normer för dricksvatten av god kvalitet med avseende på föroreningar orsakade av mänsklig verksamhet. Senast år 2009 skall det finnas åtgärdsprogram enligt EG:s ramdirektiv för vatten som anger hur God grundvattenstatus skall uppnås. Senast år 2005 ska berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer som behöver ett långsiktigt skydd i eller i anslutning till sjöar och vattendrag. Senast år 2010 ska minst hälften av de skyddsvärda miljöerna ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 ska berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för restaurering av Sveriges skyddsvärda vattendrag eller sådana vattendrag som efter åtgärder har förutsättningar att bli skyddsvärda. Senast till år 2010 ska minst 25 procent av de värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendragen ha restaurerats. 119

120 LEVANDE SJÖAR OCH VATTENDRAG LEVANDE SJÖAR OCH VATTENDRAG LEVANDE SJÖAR OCH VATTENDRAG LEVANDE SJÖAR OCH VATTENDRAG INGEN ÖVERGÖDNING INGEN ÖVERGÖDNING INGEN ÖVERGÖDNING INGEN ÖVERGÖDNING INGEN ÖVERGÖDNING Skydd av ytvattentäkter Utsättning av djur och växter Åtgärdsprogram för hotade arter EG:s ramdirektiv för vatten EG:s ramdirektiv för vatten Utsläpp av fosfor till vatten Utsläpp av kväve till vatten Utsläpp av ammoniak Senast år 2009 ska vattenförsörjningsplaner med vattenskyddsområden och skyddsbestämmelser ha upprättats för alla ytvattentäkter som nyttjas för vattenförsörjning till mer än 50 personer eller distribuerar mer än 10 m³ per dygn i genomsnitt. Senast från och med år 2005 ska utsättning av djur och växter som lever i vatten ske på sådant sätt att den biologiska mångfalden inte påverkas negativt. Inget regionalt mål. Arbete pågår. Inget regionalt mål. Vattendirektivet gäller! Inget regionalt mål. Vattendirektivet gäller! Senast år 2010 ska utsläppen av fosfor från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat jämfört med 1995 års nivå. Senast år 2010 ska utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat med minst 30% från 1995 års nivå. Senast år 2010 ska utsläppen av ammoniak ha minskat med minst 15% från 1995 års nivå. För jordbruket betyder det en minskning med 260 ton. Senast år 2009 ska vattenförsörjningsplaner med vattenskyddsområden och skyddsbestämmelser ha upprättats för alla allmänna och större enskilda ytvattentäkter. Med större ytvattentäkter avses ytvatten som nyttjas för vattenförsörjning till mer än 50 personer eller distribuerar mer än 10 m³ per dygn i genomsnitt. Senast år 2005 ska utsättning av djur och växter som lever i vatten ske på sådant sätt att biologisk mångfald inte påverkas negativt. Senast år 2005 ska åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder. Senast år 2009 ska det finnas ett åtgärdsprogram enligt EG:s ramdirektiv för vatten som anger hur God ytvattenstatus ska uppnås. Senast 2009 ska det finnas åtgärdsprogram enligt EG: s ramdirektiv för vatten som anger hur god ekologisk status ska nås för sjöar och vattendrag samt för kustvatten. Till år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat kontinuerligt från 1995 års nivå. Senast år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå till ton. Senast 2010 ska utsläppen av ammoniak i Sverige ha minskat med minst 15 % från 1995 års nivå till ton Utsläpp av kväveoxid Inget regionalt mål! Frågan behandlas under luft-målen. Senast 2010 ska utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till ton. 120

121 SAMMANSTÄLLNING AV REGIONALA OCH NATIONELLA MILJÖMÅL MYLLRANDE VÅTMARK MYLLRANDE VÅTMARK MYLLRANDE VÅTMARK MYLLRANDE VÅTMARK MYLLRANDE VÅTMARK MYLLRANDE VÅTMARK HAV I BALANS OCH LEVANDE KUST OCH SKÄRGÅRD HAV I BALANS OCH LEVANDE KUST OCH SKÄRGÅRD Skydd och skötsel av våtmark och sumpskog Skydd för våtmarker (Myrskyddsplanen) Natura 2000-naturtyper i våtmark Skogsbilvägar Anlagda våtmarker och småvatten Åtgärdsprogram för hotade arter Skydd av marina miljöer Kustens kulturarv och odlingslandskap Inget regionalt mål! Inte relevant på regional nivå. Samtliga gotländska våtmarksområden i Myrskyddsplan för Sverige (se faktaruta) ska ha ett långsiktigt skydd senast år Värdefulla våtmarker (klass 1-3 i Länsstyrelsens våtmarksinventering) som innehåller Natura naturtyperna: 1630 (havsstrandängar av Östersjötyp), 2190 (dynvåtmarker), 6410 (fuktängar med blåtåtel eller starr), 7210 (kalkkärr med gotlandsag), 7220 (källor med tuffbildning) eller 7230 (rikkärr) ska inte påverkas negativt av någon form av exploatering. Skogsbilvägar ska inte byggas över sådana våtmarker som i Länsstyrelsens våtmarksinventering bedömts vara värdefulla (klass 1-3 i inventeringen). Minst 500 ha våtmarker och småvatten ska anläggas eller återställas i det gotländska odlingslandskapet fram till år Inget regionalt mål. Arbete pågår. Senast år 2010 ska minst 50% av skyddsvärda marina miljöer och minst 70% av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 ska en strategi finnas för hur kustens kulturarv och odlingslandskap kan bevaras och brukas. En nationell strategi för skydd och skötsel av våtmarker och sumpskogar skall tas fram senast till år Samtliga våtmarksområden i Myrskyddsplan för Sverige skall ha ett långsiktigt skydd senast år Senast år 2004 skall inte skogsbilvägar byggas över våtmarker med höga natur- eller kulturvärden eller så att dessa våtmarker påverkas negativt på annat sätt. I odlingslandskapet skall minst ha våtmarker och småvatten anläggas eller återställas fram till år Åtgärdsprogram skall senast till år 2005 finnas och ha inletts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder. Senast år 2010 ska minst 50 procent av skyddsvärda marina miljöer och minst 70 procent av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 ska ytterligare fem marina områden vara skyddade som reservat och berörda myndigheter ska ha tagit ställning till vilka övriga områden i marin miljö som behöver ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 ska en strategi finnas för hur kustens och skärgårdens kulturarv och odlingslandskap kan bevaras och brukas. 121

122 HAV I BALANS OCH LEVANDE KUST OCH SKÄRGÅRD HAV I BALANS OCH LEVANDE KUST OCH SKÄRGÅRD HAV I BALANS OCH LEVANDE KUST OCH SKÄRGÅRD HAV I BALANS OCH LEVANDE KUST OCH SKÄRGÅRD HAV I BALANS OCH LEVANDE KUST OCH SKÄRGÅRD HAV I BALANS OCH LEVANDE KUST OCH SKÄRGÅRD Åtgärdsprogram för hotade arter Bifångster vid fiske Långsiktigt hållbart fiske Buller till havs Utsläpp från fartyg EG:s ramdirektiv för vatten Inget regionalt mål. Arbete pågår. Senast år 2010 ska de årliga totala bifångsterna av marina däggdjur vara så låga att de inte påverkar bestånden negativt. Bifångsterna av sjöfåglar och oönskade fiskarter ska ha minimerats till nivåer som inte har negativ påverkan på populationerna. Uttaget av fisk (inklusive bifångster av ungfisk) ska senast år 2008 vara högst motsvarande återväxten, så att fiskbestånden kan fortleva respektive återhämta sig. Buller och andra störningar från båttrafik ska vara försumbara inom särskilt känsliga och utpekade skärgårds- och kustområden senast år Utsläppen av olja och kemikalier från fartyg ska minimeras och vara försumbara senast Inget regionalt mål. Vattendirektivet gäller! Senast år 2005 ska åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade marina arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder. Senast år 2010 ska de årliga totala bifångsterna av marina däggdjur uppgå till maximalt 1 procent av respektive bestånd. Bifångsterna av sjöfåglar och oönskade fiskarter ska ha minimerats till nivåer som inte har negativ påverkan på populationerna. Uttaget av fisk, inklusive bifångster av ungfisk, ska senast år 2008 vara högst motsvarande återväxten, så att fiskbestånden kan fortleva och, om så är nödvändigt, återhämta sig. Buller och andra störningar från båttrafik ska vara försumbara inom särskilt känsliga och utpekade skärgårds- och kustområden senast år Genom skärpt lagstiftning och ökad övervakning ska utsläppen av olja och kemikalier från fartyg minimeras och vara försumbara senast år Senast år 2009 ska det finnas ett åtgärdsprogram enligt EG:s ramdirektiv för vatten som anger hur God ytvattenstatus ska uppnås. 122

123

124