NORDISK MYTOLOGI FRÅN A TILL Ö

Transkript

1 NORDISK MYTOLOGI FRÅN A TILL Ö KATARINA HARRISON LINDBERGH HISTORISKA MEDIA

2 Historiska Media Box Lund Historiska Media och Katarina Harrison Lindbergh 2017 Omslag Pica Pica Design Illustrationer Shutterstock Sättning Åsa Björck Tryck ScandBook AB, Falun 2017 Tryckning ISBN

3 INNEHÅLL Förord 9 Vägen till den fornnordiska religionen 11 Nordisk mytologi från A till Ö 49 Källor och litteratur 371

4

5 FÖRORD Den här boken ska fungera som en behändig uppslagsbok om nordisk mytologi och hjältesagor. Största delen av boken består därför av korta texter om de personer, händelser, platser och företeelser som förekommer i myterna och sagorna, ordnade alfa betiskt. Inledningsvis sätts den fornnordiska religionsutövningen och dess historia in i ett större, vetenskapligt förankrat perspektiv. Här redogörs för bakgrunden och källmaterialet till de kortare uppslagsposterna. För källor och litteratur hänvisas läsaren till de omfattande listorna längst bak i boken. I svenska översättningar av de fornnordiska texterna förekommer många olika namnformer. I möjligaste mån finns därför sidhänvisningar som länkar dem till varandra. Jag har inte med all information om alla gudar, hjältar, sagokungar, slag, djur, platser och svärd som går att få tag på. En sådan bok skulle ha blivit överstor och svår att både skriva och ta till sig. I denna volym finns mycket, men det är ett urval. Framför allt har Den poetiska Eddan och Snorres Edda fått lämna rika bidrag till innehållet. Från dessa två källor finns det mesta med. I undantagsfall, särskilt när originaltexten skiljer sig stort från översättningarna, har jag valt att låta något utgå. Saxo Grammaticus, som skriver medryckande om gamla sago hjältar, står också för många uppslagsord. Andra källor berörs endast sporadiskt. Material från skaldedikter och isländs ka sagor ingår undantagsvis. Detsamma gäller källor som Beowulfskvädet och Widsith, texter som innehåller ett stort antal namn på sago 9

6 kungar, hjältar och krigare som har bedömts som alltför perifera för att beredas stort utrymme i en så begränsad volym som denna. I de allra flesta fall kursiveras inte de äldre titlarna i de korta uppslagstexterna. Detta beror på att de nämns frekvent och alltför många kursiveringar riskerar att göra texten svårläst. Stort tack till Lars Lönnroth, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, Mats Malm, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, Veturliði Óskarsson, professor i nordiska språk vid Uppsala universitet och Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet. Katarina Harrison Lindbergh, Åkarp,

7 A audhumbla Adam levde på 1000-talet och arbetade vid domskolan i Bremen. Han skrev Gesta Hammaburgensis ecclesiæ pontificum, Hamburgkyrkans ärkebiskopars bragder, som i vissa delar berör nordiska religiösa förhållanden. Mest känd är hans skildring av hednatemplet och blotet i Uppsala, som forskningen idag ställer sig tveksam till. Adam av Bremen beskrev sådant han själv inte hade sett och kunde kontrollera. Skildringen är trots det så känd att den inte utan vidare ignoreras. ADAM AV BREMEN Tysk historieskrivare Adils nämns i flera källor, bland annat i Ynglingatal, Lejrekrönikan, Beowulfskvädet och Rolf krakes saga. Trots detta är han svår att belägga som historisk person. Han ska ha levt på 500-talet och varit son till Ottar Vendelkråka. Enligt berättelserna gifter han sig med Helges och Olofs dotter Yrsa, mot Yrsas vilja. Han blir därmed styvfar till Yrsas son Rolf kra ADILS Svensk sagokung av Ynglingaätten A 49

8 ke. Adils är ingen vän av Rolf, utan försöker döda honom när denne kommer för att hämta arvet efter sin far. Rolf klarar sig, men Adils får ett nesligt hugg i baken. Snorre menar att Adils dog efter att under ett disablot i Uppsala ha fallit av en häst och slagit huvu det i en sten och att han är begravd i en av de stora högarna i Uppsala. ADILS Svensk sagokung AE AFI AGNAR Hjälte och kung AGNAR Yngling Adils nämns i berättelsen om hjälten Uffe. Kung Adils dödar Uffes svärfar Frövin jarl i en strid. Senare skryter han över dådet. Uffes svågrar, Frövins två söner Kede och Vige, söker upp Adils och hämnas mordet. Eftersom striden står två mot en anses hämnden ovärdig. se Edda och Ae. se Amma och Afi. Agnar är Audas bror i eddadikten Sigrdrífumál. Valkyrian Sigrdriva låter kung Agnar segra över den gamle kungen Hjälm-Gunnar. Segern retar Oden, eftersom han lovat att Hjälm-Gunnar ska vinna. Som straff försänker Oden Sigrdriva i djup sömn. Agnar är Raudungs son och Geirröds bror i eddadikten Grímnismál. Bröderna Agnar och Geirröd kommer på avvägar under en fisketur i en eka och lever under en vinter hos en bonde och hans hustru, egentligen Oden och Frigg. Oden uppfostrar Geirröd. Frigg tar sig an Agnar. Vid hemkomsten gör sig Geirröd av med brodern genom att skjuta ut ekan till havs med honom kvar i den. Oden och Frigg 50 A

9 håller ögonen på bröderna. Geirröd blir kung. Agnar lever i en håla tillsammans med en jättekvinna. Detta är upptakten till den egentliga handlingen i Grímnismál, som handlar om Odens besök hos Geirröd. Agnar är Geirröds son i Grímnismál. Agnar ger den fasttagne Grimne, egentligen den förklädde Oden, att dricka, och han försöker beveka sin far att behandla Grimne anständigt, något han misslyckas med. AGNAR Yngling Agner är son till Ragnar Lodbrok och hans första hustru Tora. Han har en helbror vid namn Erik och flera halvbröder. Agner och Erik dör under ett anfall mot den svenske kungen Eystein. Halvbröderna hämnas deras död. AGNER Viking Agner gifter sig med Rolf krakes syster Rut, men råkar i gräl med hirdmannen Bjarke under gillet och utmanar honom på tvekamp. Agner får utdela första slaget, men Bjarke klyver honom på mitten när det blir hans tur att hugga. Saxos beskriver historien. AGNER INGJALDSSON Man Ale är fiende till den svenske kungen Adils, som är gift med Rolf krakes mor Yrsa. När Ale och Adils ska mötas i ett slag ber Adils styvsonen Rolf om hjälp. Rolf kan inte komma själv, men skickar sina bärsärkar. Slaget står på Vänerns is. Ale stupar. ALE Norsk sagokung se Vale. Alf är far till Alfhild, som rövas bort av den åttaarmade jätten Starkad. ALE ALF Sagokung A 51

10 ALF Kungason ALF Kunga- eller hövdingason ALF Kungason ALF DEN GAMLE Sagokung ALFARINN Jätte ALFER ALFHEIM Rike ALFHEM ALFHILD Kungadotter Alf är son till kung Sigar och bror till Signe i kärlekshistorien mellan henne och hjälten Hagbard. Alf är gift med sköldmön Alfhild, kallad Alvild hos Saxo som berättar utförligt om Alf och om hur han vinner sin hustru. Alf är son till Hunding i eddadikten Helgakviða Hundingsbana I. Han dödas av Helge i slaget vid Logafjällen. Alf är son till kung Hjalprek. Alf gifter sig med Hjördis, Sigurd Fafnesbanes mor, sedan hon blivit änka efter Sigmund. Alf är kung i det bohusländska riket Alfheim. Hans namn är besläktat med alverna, i detta fall en synonym till gudarna; Alf är ättling till Oden. Han nämns bland annat av Snorre. Alfarinn nämns i Nafnaþulur. se alver. Alfheim omnämns bland annat av Snorre. Det utgjordes av nuvarande Bohuslän och delar av Norge. Alf den gamle och hans ättlingar var kungar i Alfheim. se Alvhem och Alvheim. Alfhild rövas bort av den åttaarmade jätten Starkad som avlar barn med henne. Tor slår ihjäl jätten och 52 A

11 Alfhild kan återvända hem till sin far Alf. Hon föder sonen Storverk, som blir hjälten Starkads far. Alfhild är gift med Alf, bror till Signe i berättelsen om Hagbard och Signe. Innan hon gifter sig med Alf lever hon enligt Saxo en tid som sjörövare tillsammans med en hird av likasinnade kvinnor. När hon möter Alf i strid uppstår kärlek. De får dottern Gyrid. ALFHILD Sköldmö Namnet förekommer i Vafþrúðnismál och citeras av Snorre i Gylfaginning. Alger är son till kung Sigar och bror till Signe. Han nämns i historien om Hagbard och Signe, som berättas utförligt av Saxo. ALFRÖDULL Ett annat namn för solen ALGER Kungason Snorre använder detta namn frekvent i Gylfaginning. Allfader uppges vara ett av namnen på den äldsta och högste av gudarna. Han har även andra namn: Herran, Nikar, Nikuz, Fjölne, Oske, Ome, Biflide, Svidar, Svidre, Vidre och Jalg, totalt tolv namn. All fader ska ha levt bland rimtursarna innan jorden blev till. Han har skapat allt, även människorna, råder över världen och finns i alla tider. Han är identisk med Oden, trots att detta namn inte nämns i uppräkningen ovan. Oden beskrivs på samma sätt som Allfader och namnen används av Snorre som synonymer. ALLFADER Ett annat namn för Oden Allgrön nämns i Hárbarðsljóð. Namnet kan vara en omskrivning för jorden. Harbard och Fjölvar har deltagit i gemensamma strider på Allgrön. ALLGRÖN Plats A 53

12 ALLSVINN Häst ALLSVINN Troligvis en jätte ALLSVINN Yngling ALLTJUV Dvärg ALLVALDE ALLVIS Dvärg ALOF Kvinna ALSVART Jätte Allsvinn är den ena av de två hästar som drar solen. Den andra heter Årvaker. Namnet kan översättas med den mycket snabba. Allsvinn nämns i Hávamál tillsammans med Oden och Dain. Oden ger asarna tillgång till runor. Dain ger dem till alverna och Allsvinn ger dem till jättarna. Det kan betyda att Allsvinn är en jätte. Valkyrian Brynhilds systerson. Allsvinns föräldrar är Heimer och Bänkhild. Alltjuv nämns i Vǫluspá. Namnet anspelar på bärarens stora förmåga att stjäla saker. se Ölvalde. Allvis önskar gifta sig med Trud, guden Tors dotter, som han en gång blivit lovad. Tor vill inte gifta bort sin dotter, och känns inte heller vid något löfte. Med list lyckas Tor bli av med dvärgen genom att ställa frågor till honom. Allvis kan besvara dem, men glömmer bort tiden och är ännu kvar ovan jord när solen stiger upp. Solen förgör antagligen Allvis även om detta inte beskrivs i dikten. Episoden finns beskriven i eddadikten Alvíssmál. Alof är dotter till kung Svafnes jarl Franmar i eddadikten Helgakviða Hjörvarðssonar. Hon blir gift med jarlasonen Atle. Alsvart nämns i Nafnaþulur. Namnet betyder helsvart och kan jämföras med namn som Surt och Svart. 54 A

13 Altjof förekommer tillsammans med andra dvärgar i Vǫluspá. Dvärgarna räknas även upp av Snorre. se alver. Flera källor nämner alver tillsammans med asar eller vaner. Uttrycket asar och alver förekommer exempelvis i Hávamál, Grímnismál och Lokasenna, där ingen åtskillnad görs mellan varelserna. I Lokasenna verkar ordet vara en synonym för vaner. Asar och alver ger en allitteration som kombinationen asar och vaner saknar, vilket kan förklara varför uttrycket är så vanligt. Guden Frej lyfts särskilt av Snorre fram som en av vanerna, men hans boställe kallas Alvhem. I viss nordisk religiös tradition förefaller alltså vaner och alver vara samma sak. I vissa texter förekommer alla tre begreppen, vaner, asar och alver, parallellt. Det förefaller här som om alverna vore en tredje kategori gudomligheter vid sidan om asarna och vanerna. I Völundarkviða används ordet alv på ett annat sätt. Völund beskrivs som alvernas ledare, tydligen för att inskärpa att han inte är som de andra i dikten. Hans alvhet är detsamma som annorlundahet, kanske antyds trollkunnighet. Snorre Sturlasson skiljer mellan ljusalver och svartalver. Uppdelningen saknar stöd i övriga kända källor och ses av moderna forskare snarast som en uppfinning av Snorre, inspirerad av kristna källor. Med tiden förlorade alverna sin ursprungliga gudomliga status och kom att betraktas som ett enklare övernaturligt väsen. Hur, när och varför denna förändring ägde rum är inte klarlagt. Ordet är besläk ALTJOF, ALLTJOV Dvärg ALVABLOT ALVER Övernaturliga väsen A 55

14 tat med ordet älva, men dessa varelser i svensk folktro påminner inte alls om alverna. Blot till alver, kallat alvablot, förekommer i dikten Austrfararvísur av den kristne skalden Sigvat Tordsson. Dikten skrevs i början av 1000-talet och skildrar Sigvats försök att få natthärbärge på en gård. Han blir inte insläppt eftersom det hedniska gårdsfolket inte vill ha besök under alvablotet. Husfrun fruktar att Odens vrede ska drabba dem om någon stör under högtiden, som uppenbarligen äger rum på hösten. De alver som nämns i dikten bör vara synonyma med gudarna, kanske framför allt Oden. Offer till övernaturliga väsen i högar, uppfattade som alver, beskrivs i Kormáks saga. Här slaktas ett nötkreatur, och alverna får en måltid av kött. Högen bestryks med blod. ALVHEIM Plats ALVHEM Guden Frejs bostadsort ALVIG DEN KLOKA Norsk sagodrottning ALVILD Enligt Snorre är Alvheim ljusalvernas boning. I Grímnismál sägs att Frej fick Alvhem i tandgåva av de andra gudarna. Alvig är dotter till Emund den mäktige från Holmgård. Tillsammans med maken Halvdan får Alvig arton söner, varav nio föds vid samma tillfälle. De samtidigt födda får inga barn, men ryktbara och framgångsrika liv i övrigt. De andra nio blir enligt Snorre stamfäder för många framstående ätter i Norden. se Alfhild. 56 A

15 Dikten skildrar i dialogform en vishetstävling mellan dvärgen Allvis och guden Tor. Allvis kommer för att gifta sig med Tors dotter, troligen Trud, som inte namnges i dikten. Tor nekar honom inledningsvis bruden, trots att dvärgen lovats flickan. Tor tvingar Allvis att svara på frågor för att därigenom vinna henne. Frågorna drar ut på tiden och solen hinner gå upp. Allvis tål antagligen inte solsken, även om detta inte skrivs ut i texten. Dikten har bevarats i 1200-talshandskriften Codex Regius, men härstammar troligen från 1100-talet. ALVÍSSMÁL Eddadikt, Sången om Allvis Ama nämns i Nafnaþulur. Namnet betyder den mör ka. Liknande namn är vanliga på jättar. Amgerd nämns bland annat i Nafnaþulur. Historien om Amled, som låtsas vara galen för att kunna hämnas på sin far Örvendels mördare, farbrodern Fenge, återfinns hos Saxo. Mycket talar för att Amledberättelsen var välkänd och spridd, men ingen saga med hans namn har bevarats till eftervärlden. Berättelsen användes av William Shakespeare när han skrev dramat Hamlet. AMA Jättekvinna AMGERD Jättekvinna AMLED Dansk hjälte Paret får besök av Rig som bor hos dem i tre dygn, ger dem råd, äter med dem och sover mellan dem. Nio månader senare föder Amma sonen Karl. Genom sonen ger de upphov till alla strävsamma bönder. Namnen betyder mormor och morfar, eller farmor och farfar. AMMA OCH AFI Bondpar i Rígsþula A 57

16 AMR Jätte AMSVARTNE Sjö AN Dvärg ANAR Dvärg ANDLÅNG Himmel ANDRIMNER Kock i Valhall ANDVARE Dvärg ANDVARENAUT Ring Amr nämns bland annat i Nafnaþulur. I sjön Amsvartne ligger holmen Lyngve, dit gudarna tar Fenrisulven för att fjättra honom. An nämns i Vǫluspá. Anar nämns i Vǫluspá. Andlång är en av tre himlar som nämns i Gylfaginning. Andlång ligger mellan den första himlen och den tredje, som kallas Vidblain. Andrimner tillagar varje dag galten Särimner till enhärjarna. Han nämns i Gylfaginning. Dvärgen Andvare kan förvandla sig till en gädda och lever som sådan i Andvareforsen. Han förfogar över en stor skatt, bland annat ringen Andvarenaut. Loke avtvingar Andvare skatten eftersom han behöver den för att betala boten för Utters död. Andvare uttalar en förbannelse över guldet, i synnerhet ringen, som han gärna behållit. Den som äger skatten drabbas av döden. Först att falla offer för förbannelsen är Utters far Hreidmar. Andvarenaut är en praktfull guldarmring som ingår i dvärgen Andvares stora skatt. När Loke, på Odens uppmaning, kräver skatten försöker Andvare förgäves behålla ringen. Andvare blir så arg att han för 58 A

17 bannar ringen och resten av skatten: Alla som kommer i besittning av guldet ska drabbas av döden. När Loke kommer med skatten till Oden är det meningen att den ska lämnas till dvärgen Hreidmar som bot för att Loke dödat Hreidmars son Utter. Enligt överenskommelsen ska Utters skinn fyllas och täckas med guld. Oden önskar behålla armringen, men eftersom skinnet inte är helt täckt utan den måste han lämna ifrån sig Andvarenaut. Armringen kommer i Hreidmars händer, och han blir förbannelsens första offer. Skatten och ringen passerar därefter en rad ägare. Alla faller offer för förbannelsen. Slut ligen går guldet förlorat då de sista ägarna, Gunnar och Högne, gömmer skatten, möjligen i Rhen, in nan de mördas. Berättelsen om ringen var en av källorna till Richard Wagners operatetralogi Nibelungens ring. J.R.R. Tolkien inspirerades av berättelsen i sin boktrilogi om härskarringen. se Aun. Angantyr är en mild och vänlig man, till skillnad från sin hårdföre bror Heidrek. Angantyr dödas när Heidrek av nyfikenhet drar svärdet Tyrfing, vars förbannelse är att döda någon var gång det dras. Bröderna förekommer i Hervararsagan. ANE DEN GAMLE ANGANTYR Bror till Heidrek Angantyr är son till bärsärken Arngrim som dräper Svafrlami och tar svärdet Tyrfing. Vapnet når senare Angantyrs händer. Han dräper Hjalmar den hugstore under en holmgång på Samsö, men dör själv av de skador han får i striden. Han begravs med svärdet vid sin sida. Historien är känd från Hervararsagan. ANGANTYR Bärsärk A 59

18 ANGANTYR Dansk kämpe ANGANTYR Man ANGANTYR Sagokung ANGERBODA Jättekvinna I historien om Starkad friar Angantyr till kung Frodes dotter Helga men får nej. Helga gifter sig i stället med Helge den norske, vilket gör Angantyr arg. Han utmanar Helge på holmgång och förväntar sig att tillsammans med sina åtta bröder möta den nyblivne äkta mannen. I stället får Angantyr och hans bröder möta Starkad, som slår ihjäl sex av männen utan att själv skadas. De sista tre går desto hårdare åt honom, och hugger tills inälvorna hänger ut. Starkad segrar slutligen över Angantyr och hans bröder. Saxo beskriver händelsen utförligt. Angantyr är den unge Ottars motståndare i eddadikten Hyndluljóð. Angantyr ärver svärdet Tyrfing efter sin far, Heidrek, som mördas med svärdet. Mördarna, en hop trälar, stjäl Tyrfing, men Angantyr hinner upp dem, dödar dem och tar tillbaka vapnet. Angantyr blir även kung i Reidgotaland efter fadern. Han har två syskon: brodern Hlöd och systern Hervor. När Hlöd får veta att kung Heidrek är död vill han ha hälften av arvet och söker därför upp brodern Angantyr, som säger att Hlöd kan få en tredjedel, men inte mer. Hlöd är inte nöjd, men drar sig tillbaka. Efter vintern återkommer han med en stor här. I tio dagar strider bröderna mot varandra innan Angantyr segrar. Han fortsätter att styra riket till sin död, men sörjer att han dödat sin bror. Angerboda är mor till Hel, Midgårdsormen och Fenrisulven. Far till barnen är Loke. Angerboda betyder den som varslar om sorg. 60 A

19 Angeyja är enligt Hyndluljóð en av guden Heimdalls nio mödrar. Gudinnan Natts andra make, nämnd i Gylfaginning. Natt och Annan har dottern Jord. Anund, kallad Bröd-Anund, nämns utförligast i Snorres Ynglingasaga. Hans existens är osäker, men om han regerat bör det ha varit på 600-talet. Han betraktas av Snorre som en bättre kung än hans son och efterträdare Ingjald Illråde. Anund ska enligt Snorre ha dött i ett lerskred. ANGEYJA Jättekvinna ANNAN Man ANUND Svensk sagokung Arngrim blir svärdet Tyrfings ägare sedan han dräpt Svafrlami, Tyrfings första ägare. Arngrim har tolv söner, bland annat sonen Angantyr, som får svärdet. Alla sönerna, även Angantyr, dör under en holmgång mot Hjalmar och Orvar Odd. Historien är framför allt känd från Hervararsagan, men Arngrim och hans söner förekommer även i andra källor. Enligt Hervararsagan kommer Arngrim från Bolmsö. ARNGRIM Bärsärk se Årvaker. Vilka individer som betraktas som asar och asynjor varierar i källorna. Saxo nämner över huvud taget inte begreppen. Snorre menar i Gylfaginning att det finns tolv asar: Oden, Tor, Njord, Tyr, Brage, Heimdall, Höder, Vidar, Vale, Ull, Forsete och Loke. I samband med dessa räknar han också upp Frej och Balder, vilket ger fjorton asar. Snorre räknar även upp asynjorna, som är sexton till antalet: Frigg, Saga, Eir, Gefjon, Fulla, Freja, Sjafn, Lofn, Vår, Vör, Syn, Hlin, Snotra, ARVAKER ASAR OCH ASYNJOR Gudar och gudinnor A 61

20 B B brisingasmycket BAKRAUF Jättekvinna BALDER Gud Bakrauf nämns i Nafnaþulur. Balder är son till Oden och Frigg. Han är gift med Nanna Nepsdotter och far till Forsete. Han beskrivs som den vackraste och ljusaste av alla gudarna, liksom den vänligaste. Jättekvinnan Skade vill gifta sig med honom som bot för att asarna dödat hennes far Tjatse, ett äktenskap som dock inte blir av. Historien om Balders död är välkänd. Den vanligaste versionen av händelseförloppet är denna: Balder har onda drömmar och oroar sig för att dö. Detta berättar han för de andra gudarna. Frigg vill skydda sonen från döden och tar löfte av allt levande och dött att det inte ska skada Balder, som därmed blir odödlig. Endast misteln, som anses liten och ofarlig, hålls utanför. Loke tar reda på att misteln sluppit undan löftet och ger växten till guden Höder, Balders blinde bror. Eftersom Balder är osårbar prövar 68 B

21 gudarna att skjuta prick och kasta saker på honom. Loke hjälper Höder, som inte kan delta, att sikta och skjuta med mistelkvisten. Balder dör av skadan och sänds med ett väldigt likbål till Hel, dödsrikets härskarinna. Gudarna sörjer förlusten och försöker få honom tillbaka. Guden Hermod tar sig till Hel för att be om att få tillbaka Balder. Hel går med på att släppa Balder om alla varelser begråter den döde. Återigen lägger Loke hinder i vägen. Han förvandlar sig till Tökk, en gammal gumma som vägrar begråta Balder. Alltså blir han kvar i Hel. Gudarna upptäcker att Loke är skyldig och ger honom ett hårt straff. Denna variant av Balders död återfinns i Snorres Edda och i eddadikten Baldrs draumar. Varianter utan Lokes inblandning finner man i Vǫluspá och hos Saxo (se Höder). Vissa forskare menar att Loke har lagts in i historien om Balders död i efterhand av berättartekniska skäl. Lokes straff och händelserna under Ragnarök får en förklaring med hans inblandning. Ursprunglingen kan Balders död ha varit ett rent brodermord. Guden Hermods inblandning har också uppfattats som sekundär. Den enda gång han nämns i historierna om gudarna är när han gör ritten till Hel. Han har ingen annan roll i guda skaran och kan vara påhittad för detta enda syfte. Myten om Balders död har tolkats på flera sätt. Vissa har sett paralleller till kristendomen: en oskyldig gud som offras och stiger ned i dödsriket. Andra har uppfattat historien där Balder vigs till döden som en fruktbarhetsmyt. I båda fallen saknas emellertid ett viktigt element, nämligen uppståndelsen. Belägg för Balderskult saknas. De platser, såsom B 69

22 Balders hage, som är uppkallade efter guden är sentida skapelser. Namnet Baldershage förekommer emellertid i fornaldarsagan Fritjof den djärves saga från 1300-talet. BALDRS DRAUMAR Eddadikt, Balders drömmar BALMUNG Svärd Baldrs draumar handlar om hur Oden rider till en völvegrav i Hel och väcker völvan för att få svar av henne som kanske kan hjälpa Balder. Oden berättar inte vem han är, utan kallar sig Vägtam. När völvan inser att det är Oden hon talar med är samtalet över. Dikten, som även kallas Vegtamskviða, tros vara relativt sen. Den finns inte med i den främsta källskriften, Codex Regius, och den är innehållsmässigt inspirerad av både Vǫluspá och Snorres version av Balders död. Dikten är bevarad i en isländsk handskrift från 1300-talet. Den blev populär bland sentida romantiker. Balmung förekommer i Nibelungenlied och motsvaras i Völsungasagan av svärdet Gram. BARE Dvärg BARNSTOCK Träd Bare nämns i Fjǫlsvinnsmál. Barnstock är ett stort äppelträd som växer i kung Völsungs hall. Grenarna sticker ut genom taket. Under bröllopsfesten mellan kung Siggeir och Völsungs dotter Signy kommer den förklädde Oden och hugger in ett svärd i trädstammen. Han säger att den man som kan dra ut svärdet får det i gåva och att han kommer att upptäcka att det är det bästa svärd han någonsin sett. Den unge Sigmund, Völsungs äldste 70 B

23 son och Signys tvillingbror, är den ende som kan dra ut svärdet. Trädet nämns i Völsungasagan. I Barre, beskriven som en lund eller bara som en plats, träffas Gerd och Frej efter att den senare, med hjälp av tjänaren Skirne, tvingat till sig ett kärleksmöte med den motvilliga Gerd. BARRE, BARRÖ Plats Bauge är Suttungs bror. Han hjälper till att bevaka Suttungs dyrbara mjöd, skaldemjödet. Oden tar tjänst hos Bauge under namnet Bölverk eftersom han vill få del av drycken. När Suttung inte vill låta Bölverk dricka av mjödet, trots att han arbetat för Bauge en hel sommar, övertalar Bölverk Bauge att hjälpa honom stjäla det. De borrar sig in i berget där mjödet förvaras. Bauge omnämns i Nafnaþulur. BAUGE Jätte Bavor nämns i Vǫluspá. BAVOR Dvärg Folkvandringstidens och vikingatidens begravningar saknar gemensamt mönster. Lokala variationer, liksom variationer beroende på den avlidnes status, var stora. Förmögna och betydelsefulla människor kunde få enorma gravar som tog månader att iordningställa och som innehöll stora mängder gravgåvor. De stora högarna som på ytan idag ser likadana ut skiljer sig på insidan. Vissa av dem innehåller hela skepp, andra innehåller stenkammare eller träkonstruktioner. I vissa av dem har den döde lagts ned, i andra sitter den upp. Alla som begravdes lades inte i gravarna som kroppar. Brandgravar var vanligt. Ibland har inte BEGRAVNING B 71