Strategi för tryggande av samhällets vitala funktioner

Transkript

1 Strategi för tryggande av samhällets vitala funktioner Nationella suveräniteten Säkerheten i samhället Befolkningens levnadsmöjligheter Statsrådets principbeslut

2 Södra Magasingatan 8 PL 31, Helsingfors Layout: Tiina Takala/Försvarsministeriet Tryckeri: Kirjapaino Keili Oy ISBN

3 Mental kristålighet Ledning av staten Befolkningens levnadsmöjligheter Internationell verksamhet Befolkningens utkomstskydd och handlingsförmåga Ekonomins och infrastrukturens funktionsförmåga Säkerheten i samhället Nationella suveränitäten Den militära försvaret av riket Upprätthållande av den inre säkerheten

4 FÖRSVARSMINISTERIET Författare: Säkerhets och försvarskommittén Presentationsblad Utgivningsdatum Typ av publikation principbeslut Uppdragsgivare statsrådet Publikation: Strategi för tryggande av samhällets vitala funktioner Publikationens delar: Publikationen är tillgänglig på Internet under adressen Sammandrag Statsrådets principbeslut om en strategi om tryggande av samhällets vitala funktioner bidrar till att upprätthålla den nationella suveräniteten, säkerheten i samhället och befolkningens levnadsmöjligheter i alla säkerhetssituationer. I principbeslutet har internationaliseringen och förändringar i säkerhetsmiljön och samhällsstrukturerna beaktats. I beslutet anges och definieras samhällets vitala funktioner, deras måltillstånd och de strategiska uppgifter som hör till ministerierna. Samhällets vitala funktioner är Ledning av staten Internationell verksamhet Det militära försvaret av riket Upprätthållande av den inre säkerheten Ekonomins och infrastrukturens funktionsförmåga Befolkningens utkomstskydd och handlingsförmåga Mental kristålighet I principbeslutet beskrivs de vitala funktionerna och de hot som äventyrar deras kontinuitet. I beslutet beskrivs nio hotmodeller och sammanlagt 61 särskilda situationer som ingår i modellerna. För varje särskild situation har utsetts ett ministerium som i första hand ansvarar för beredskapen och hanteringen av situationen samt de andra ministerier som vid behov stöder det ansvariga ministeriet. För tryggande av samhällets vitala funktioner har ministerierna anvisats sammanlagt 50 strategiska uppgifter. De resurser som upprätthållandet och utvecklandet av uppgifterna förutsätter tas med i planerings och verkställighetshandlingarna för de behöriga ministeriernas verksamhet och ekonomi inom gällande ramar. Kriser som äventyrar vår säkerhet hanteras i enlighet med detta principbeslut och gällande lagstiftning. Statens krislednings och samordningsnivå fastställs enligt hur allvarlig och omfattande situationen är. Verksamheten leds och åtgärderna samordnas av det behöriga ministeriet, som de andra ministerierna stöder. Kansli och beredskapschefsmötena stöder det behöriga ministeriet i egenskap av samordnande organ. Andra myndigheter, företag och organisationer som behövs deltar i samordningen av åtgärder. Utrikes och säkerhetspolitiska ministerutskottet bereder de ärenden som behandlas vid regeringens överläggningar. Statsrådets kansli stöder det behöriga ministeriet i fråga om lägesbilden, lokaler och kommunikationen. Det behöriga ministeriet stöds genom kriskommunikation som statsrådets kommunikationsenhet samordnar. I principbeslutet anges utgående från det förra principbeslutet fem insatsområden för utveckling. Vid fastställandet av insatsområden har man beaktat samhällets ökade beroende av teknologi och insatsområdenas betydande tvärsektoriella roll. Insatsområden är statens krisledningsförmåga, förebyggande och bekämpning av allvarliga miljöskador, hälsoskydd, elektroniska informations och kommunikationssystem samt trygg energiförsörjning. Varje ministerium styr och följer upp hur de uppgifter som hänför sig till tryggandet av samhällets vitala funktioner genomförs inom det egna ansvarsområdet samt hur den handlingsförmåga som uppgifterna förutsätter utvecklas. Säkerhets och försvarskommittén ansvarar för den gemensamma uppföljningen av genomförandet av strategin tillsammans med beredskapschefsmötet. Uppföljningen gör det möjligt att samordna utvecklingsåtgärder som gäller uppdateringen av strategin och totalförvaret och den grundar sig på de handlingar som utarbetas inom förvaltningens normala verksamhet. Samhällets förmåga att trygga de vitala funktionerna testas i beredskapsövningar som ordnas enligt förvaltningsområde i form av mindre övningar för särskilda situationer och omfattande nationella beredskapsövningar. Säkerhets och försvarskommittén har ansvarat för översynen av principbeslutet. Utgångspunkten för arbetet har varit det beredningsarbete som en arbetsgrupp bestående av sakkunniga från alla ministerier och viktiga centrala ämbetsverk har utfört. Detta principbeslut ersätter det principbeslut som statsrådet 2003 har fattat i ärendet. Nyckelord: nationell säkerhet, samhällets vitala funktion, totalförsvar, strategisk uppgift, krisledningsmodell, hotmodell, särskild situation

5 Innehållsförteckning INLEDNING STRATEGINS MÅL OCH GENOMFÖRANDE Mål Aktörer och ansvar Den offentliga förvaltningen Näringslivet Medborgarorganisationer Säkerhetssituationer Hotmodeller och särskilda situationer Beredskapsansvar i samband med särskilda situationer SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER OCH MÅLTILLSTÅNDEN FÖR DEM Funktionshelheten Ledning av staten Internationell verksamhet Det militära försvaret av riket Upprätthållande av den inre säkerheten Ekonomins och infrastrukturens funktionsförmåga Befolkningens utkomstskydd och handlingsförmåga Mental kristålighet TRYGGANDE AV DE VITALA FUNKTIONERNA Principerna för tryggande av de vitala funktionerna Krisledning Statens krisledningsmodell Kommunikationen i krissituationer Ministeriernas strategiska uppgifter för tryggande av funktionerna Ledningen av staten Internationell verksamhet Det militära försvaret av riket Upprätthållande av den inre säkerheten Ekonomins och infrastrukturens funktionsförmåga Befolkningens utkomst skydd och handlingsförmåga Mental kristålighet Insatsområdena inom utvecklingen Uppföljning och övningar BILAGA 1: BEREDSKAP FÖR SÄRSKILDA SITUATIONER BILAGA 2: BEREDSKAP FÖR SÄRSKILDA SITUATIONER BILAGA 3: MINISTERIERNAS STRATEGISKA UPPGIFTER BILAGA 4: BEGREPP OCH DEFINITIONER INLEDNING 1

6 INLEDNING Till statsmaktens viktigaste uppgifter hör att sörja för befolkningens, samhällets och statens säkerhet. På grund av det ömsesidiga nationella och internationella beroendet och den samtidiga samhällsutvecklingen behövs en mera övergripande bedömning och utveckling av Finlands säkerhet. Därför utformades det principbeslut om tryggande av samhällets livsviktiga funktioner som statsrådet fattade 2003 så att man utgick ifrån funktionshelheter. Man har nu sett över principbeslutet så att det motsvarar den förväntade utvecklingen av vår säkerhetsmiljö under de närmaste åren. I den säkerhets och försvarspolitiska redogörelse som riksdagen behandlade 2004 fastställdes principerna och målen för Finlands säkerhets och försvarspolitiska handlingslinje samt grunderna för genomförandet av den. Säkerhets och försvarskommitténs översyn av principbeslutet från 2003 utgör en del av genomförandet av den säkerhetsoch försvarspolitiska redogörelsen. I det reviderade principbeslutet har den ökade internationaliseringen och förändringar i säkerhetsmiljön och samhällsstrukturerna beaktats. Man har fäst särskild vikt vid konsekvenserna av medlemskapet i Europeiska unionen. Det ömsesidiga internationella beroendet och verksamheten inom EU och internationella organisationer såsom Nato har skapat nya samarbetsformer med hjälp av vilka även det finska samhällets krishanteringsförmåga kan förbättras. Andra grunder för översynen har varit ändringar av den finska lagstiftningen, statsförvaltningens beredskapsövning VALHA 2005 och delövningar inom ramen för den samt rapporter om erfarenheter av kriser. I översynen har också beaktats en utvärderingsrapport om utformandet av principbeslutet från 2003 samt om innehållet och stödjandet av beredskapsverksamheten i beslutet. Genom principbeslutet förenhetligas ministeriernas beredskap med iakttagande av bestämmelserna om fördelning av ansvarsområden och om samordning i reglementet för statsrådet. Tryggandet av samhället vitala funktioner grundar sig på arrangemang som görs under normala förhållanden. Ministerierna inkluderar de åtgärder som förutsätts i principbeslutet i de vanliga planerings och verkställighetshandlingarna för verksamheten och ekonomin inom ministeriets förvaltningsområde. Varje ministerium leder beredskapen och utvecklandet av den lagstiftning som har samband med den inom sitt förvaltningsområde. Dessutom beaktas näringslivets och medborgarorganisationernas verksamhet. Principbeslutet har utarbetats med beaktande av de vitala samhällsfunktioner som skall tryggas i alla situationer (bild 1). I principbeslutet beskrivs de hotmodeller som äventyrar de vitala funktionerna. Beskrivningarna omfattar de särskilda situationer av central betydelse som ingår i hotmodellerna. För varje särskild situation har i enlighet med indelningen av ansvarsområdena utsetts ett ministerium som i första hand ansvarar för beredskapen och hanteringen av situationen. De andra ministerierna vidtar förberedelser för att stödja det ansvariga ministeriet. För att trygga samhällets vitala funktioner har strategiska uppgifter i enlighet med de krav som säkerhetsmiljön ställer anvisats för ministerierna. INLEDNING 3

7 tryggas SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER jämförs MINISTERIERNAS STRATEGISTA UPPGIFTER HOTMODELLER fastställs SÄRSKILDA SITUATIONER konkretiseres Bild 1: Principen för tryggande av de vitala funktionerna I principbeslutet anges måltillstånden för de vitala funktionerna och behoven av att upprätthålla och utveckla de strategiska uppgifter som har anvisats för ministerierna. I principbeslutet anges dessutom utvecklingens insatsområden och principerna för uppföljning och för organisering av beredskapsövningar. Varje ministerium styr och följer upp hur de uppgifter som hänför sig till tryggandet av samhällets vitala funktioner genomförs inom det egna ansvarsområdet samt hur den handlingsförmåga som uppgifterna förutsätter utvecklas. Säkerhets och försvarskommittén ansvarar för den gemensamma uppföljningen av strategin tillsammans med beredskapschefsmötet. Uppföljningen gör det möjligt att samordna utvecklingsåtgärder som gäller uppdateringen av strategin och totalförvaret samt att hålla den politiska ledningen underrättad. Statsrådet beslutar när det principbeslut som grundar sig på strategin nästa gång skall ses över. Detta principbeslut ersätter det principbeslut om tryggande av samhällets livsviktiga funktioner som statsrådet fattade den 27 november STRATEGI FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER

8 1 STRATEGINS MÅL OCH GENOMFÖRANDE 1.1 Mål I linje med Finlands säkerhets och försvarspolitiska mål bidrar tryggandet av samhällets vitala funktioner till att upprätthålla den nationella suveräniteten, säkerheten i samhället och befolkningens levnadsmöjligheter. Principbeslutet om en strategi för tryggande av samhällets vitala funktioner (nedan strategin) är ett styrdokument som statsrådet har fastställt för ministerierna. Beslutet konkretiserar den säkerhets och försvarspolitiska redogörelsen och kompletterar andra styrdokument av statsrådet som behandlar olika delområden av säkerheten. Genom strategin samordnar man de åtgärder som behövs för beredskapen inom förvaltningsområdena och för tryggande av de vitala funktionerna så att man fastställer samhällets vitala funktioner och måltillstånden för dem enhetliga hotmodeller och de särskilda situationer som ingår i dem samt beredskapsansvaret de strategiska uppgifter för ministerierna som tryggandet av funktionerna förutsätter och utvecklingsbehoven samt utvecklingens insatsområden, tidtabell, uppföljning och övningar. Strategins mål är dels att undvika en överlappande resursutveckling, dels att förhindra att det uppstår en situation där den handlingsförmåga som behövs för tryggandet av de vitala funktionerna inte utvecklas. Ministerierna leder utifrån strategin beredskapen inom sina förvaltningsområden och beredningen av den lagstiftning som har samband med den. Bild 2: Ministerierna beaktar TSVFstrategins riktlinjer i styrningen av förvaltningsområdena och i lagstiftningsarbetet. Statsrådets almänna sammanträde TSVFstrategi Ministerium Ministerium Ministerium Styrnings, lagstifning Underlydande förvaltning, näringslivet inom förvaltningsområdena, medborgaorganisationer och medborgare Informationen och samordningen av grunderna för beredskapen i strategin gäller inte bara myndigheterna utan även näringslivet och medborgarorganisationerna. Med hjälp av strategin får även befolkningen information om de konkreta åtgärder som vidtas under ledning av statsrådet för att öka samhällets och befolkningens säkerhet. Genom strategin förmedlas information om grunderna för tänkandet och politiken i fråga om det finländska samhällets säkerhet till EU och internationella samarbetspartner. STRATEGINS MÅL OCH GENOMFÖRANDE 5

9 1.2 Aktörer och ansvar Den offentliga förvaltningen Finlands utrikespolitik leds av republikens president i samverkan med statsrådet. Statsrådet svarar för den nationella beredningen av beslut som fattas i Europeiska unionen och beslutar om Finlands åtgärder beträffande dem, om inte beslutet kräver godkännande av riksdagen. Statsministern leder statsrådets verksamhet och ser till att beredningen och behandlingen av de ärenden som hör till statsrådet samordnas. Vid gemensamma möten mellan republikens president och statsrådets utrikes och säkerhetspolitiska ministerutskott behandlas förberedelsevis viktiga ärenden som gäller utrikes och säkerhetspolitiken och Finlands övriga relationer till främmande makter, sådana viktiga ärenden som hänför sig till dessa och gäller den inre säkerheten samt viktiga ärenden som gäller totalförsvaret och ärenden som gäller samordningen av alla dessa ärenden. Tryggandet av samhällets vitala funktioner leds, övervakas och samordnas av statsrådet samt av det behöriga ministeriet inom det egna förvaltningsområdet. För beredskapen och inledandet av verksamheten använder de behöriga myndigheterna de rätt så omfattande befogenheter som lagstiftningen ger dem i fråga om normala förhållanden. Under undantagsförhållanden kan statsrådet med riksdagens samtycke ges rätt att använda ytterligare befogenheter enligt beredskapslagen. Beslut om att ta i bruk befogenheter enligt lagen om försvarstillstånd fattas genom förordning av republikens president och med riksdagens samtycke. Särskilda bestämmelser utfärdas om befogenheterna för republikens president, statsministern, behöriga ministerier och kommendören för försvarsmakten vid behandlingen av militära kommandomål som gäller försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet. Statsrådets beslut fattas vid statsrådets allmänna sammanträde eller i det ministerium som saken gäller. Ministerierna samarbetar med varandra enligt behov under ledning av det behöriga ministeriet. Dessutom styr ministerierna länsstyrelserna och annan underlydande förvaltning i ärenden som hör till deras förvaltningsområde. Statsrådets kansli bistår statsministern i den allmänna ledningen av statsrådet och i samordningen av regeringens och riksdagens arbete. Till kansliets ansvarsområde hör samordningen av beredningen och behandlingen av ärenden som avgörs inom EU. Kansliet behandlar också ärenden som gäller samordningen av statsrådets kommunikation och arrangemangen i fråga om statsrådets allmänna verksamhetsförutsättningar och tjänster. Till statsrådets kanslis uppgifter hör också statsrådets gemensamma beredskap för undantagsförhållanden. Ministeriets kanslichef skall leda och övervaka ministeriets verksamhet och ansvara för beredningen av förvaltningsområdets mål och uppföljningen av hur målen uppnås samt sörja för beredskapen och säkerheten inom förvaltningsområdet. Ministeriernas kanslichefsmöte och beredskapschefsmöte är permanenta samarbetsorgan. Kanslichefsmötet och det beredskapschefsmöte som stöder det samordnar verksamhet som hänför sig till krisledningen inom förvaltningsområdena i särskilda situationer och bistår statsrådets kansli i statsrådets gemensamma beredskap för undantagsförhållanden. Chefen för republikens presidents kansli deltar i kanslichefsmötet när behandlingen av ett ärende förutsätter det. Ministeriernas beredskapssekreterarmöte bistår beredskapscheferna. Statens krisledning behandlas närmare i kapitel 3.2. Försvarsministeriet ansvarar för samordningen av totalförsvaret. Säkerhets och försvarskommittén bistår försvarsministeriet samt statsrådets utrikes och säkerhetspoli 6 STRATEGI FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER

10 tiska ministerutskott i ärenden som gäller totalförsvaret och samordningen av det. Kommittén följer förändringar i det säkerhets och försvarspolitiska läget och bedömer hur dessa inverkar på organiseringen av totalförsvaret. Kommittén skall också följa och samordna åtgärder som hänför sig till totalförsvaret inom förvaltningens olika områden. Styrningen av regionalförvaltningens olika verksamhetsområden hör till de behöriga ministerierna. Länsstyrelsen är en allmän förvaltningsmyndighet under landshövdingens ledning som samarbetar med regionaloch distriktsförvaltningsmyndigheterna samt styr beredskapen inom lokalförvaltningen och i kommunerna. Arbetskrafts och näringscentralerna ansvarar i egenskap av regionala servicecenter för arbetskrafts och närings ärenden som hör till handels och industriministeriets, jord och skogsbruksministeriets och arbetsministeriets förvaltningsområden. De regionala miljöcentralerna ansvarar för regionalförvaltningsuppgifter inom miljöministeriets och jord och skogsbruksministeriets förvaltningsområden. Kommunerna har en central roll i beredskapen eftersom ansvaret för basservicen och andra vitala samhällsfunktioner i första hand ligger på kommunerna även under normala förhållanden. Kommundirektören leder kommunens beredskap tillsammans med kommunstyrelsen på det sätt som föreskrivs i lag. Sakkunnig och samarbetsorganisation för myndigheterna och näringslivet i frågor som gäller försörjningsberedskapen är Försvarsekonomiska planeringskommissionen (FEP), som verkar inom handels och industriministeriets förvaltningsområde, och dess organ. Planeringskommissionen följer försörjningsberedskapen inom olika områden och producerar information för styrning och förslag till utvecklande av försörjningsberedskapen. I egenskap av sekretariat för den Försvarspolitiska planeringskommissionen verkställer Försörjningsberedskapscentralen (FBC) planeringskommissionens förslag och förvaltar försörjningsberedskapsfonden, som står utanför budgeten. Försörjningsberedskapscentralen verkar i samarbete med alla förvaltningsområden som sakkunnig och genomförare av planeringen och den operativa verksamheten i fråga om upprätthållandet och utvecklandet av försörjningsberedskapen Näringslivet Utgångspunkten i företagens beredskap är de affärsmässiga grunderna, de avtal som ingåtts med kunder samt den riskhantering som hänför sig till dessa. Till den del beredskapen inte är tillräcklig ur samhällets synvinkel ökas beredskapsansvaret genom lagstadgade skyldigheter. Kostnaderna för beredskapen kan ersättas med offentliga medel i särskilt angivna fall. Myndigheterna övervakar och samordnar den lagstadgade beredskapen. Inom vissa områden begränsas myndighetens roll till att styra verksamheten och den egentliga aktören är ett privat företag. Exempel på detta är dagligvaruförsörjningen och finansieringsverksamheten. De lagstadgade beredskapsskyldigheterna får inte störa verksamheten och de jämlika konkurrensförutsättningarna på marknaden. Här skall både den nationella lagstiftningen och Europeiska gemenskapens lagstiftning om konkurrens särskilt beaktas. De ökade förväntningarna på kostnadseffektiviteten medför kontinuerliga förändringar i förvaltningens och näringslivets strukturer och verksamhetsmodeller. Den tekniskekonomiska utvecklingen har medfört bildande av nätverk inom produktionen, servicen och hela samhället samt ett ökat ömsesidigt beroende. Samtidigt har strävan efter att koncentrera sig på funktioner som hänför sig till kärnkompetensen lett till att man i allt större utsträckning lägger ut stödfunktioner och köper tjänster utanför den egna organisationen. De servicehelheter som i första hand har lagts ut är informations och kommunikationstjänster, transporttjänster och ägande STRATEGINS MÅL OCH GENOMFÖRANDE 7

11 och underhåll av lokaler. Till följd av denna utveckling får näringslivets företag allt större betydelse för tryggandet av samhällets vitala funktioner. Företagen och näringslivets organisationer deltar i avtalsbaserad beredskapsplanering i försvarsekonomiska planeringskommissionens olika organ. Målet är att i alla säkerhetssituationer garantera verksamhetsförutsättningarna för företag som är viktiga för produktionen av tjänster till förvaltningen, säkerhetsmyndigheterna och varandra under undantagsförhållanden. Viktiga produktionsfaktorer som skall tryggas är personal, lokaler, fordon och transporter, råvaror, energi och andra produktionsinsatser samt databehandling och datakommunikation. I och med att det ömsesidiga beroendet mellan den offentliga förvaltningen och företagen ökar måste de ömsesidiga skyldigheterna tas med i serviceavtalen. För att verksamhetsmodellerna skall kunna testas kommer det i fortsättningen att bli allt viktigare att dessa företag deltar i beredskapsövningar. På den globala marknaden placeras företagens värdekedjor i olika länder och på olika kontinenter beroende på var de nödvändiga funktionerna kan produceras till lägsta kostnad. Av denna utveckling följer att företagens och staternas framgångar avskiljs allt mer från varandra. Möjligheterna till nationell styrning blir allt mindre Medborgarorganisationer Medborgarorganisationerna, som grundar sig på frivilligverksamhet, har utöver förvaltningen, myndigheterna och näringslivet en viktig roll i tryggandet av samhällets vitala funktioner när det gäller att genomföra säkerheten i praktiken och öka krishanteringsförmågan. Organisationernas deltagande grundar sig på de egna verksamhetsmålen, vilket skall beaktas när samarbetet planeras. I dagens samhälle har också enskilda personer i egenskap av nätverksaktörer en allt viktigare roll som en del av beredskapen och informationsförmedlingen i samband med den. Medborgarorganisationernas styrka är att de i allmänhet kan identifiera behoven på individnivå bättre än myndigheterna och därmed ge direkt hjälp. Organisationerna har ofta redan välfungerande nationella och internationella nätverk. Karakteristiskt för frivilligverksamhet är att den vid behov kan inleda sin verksamhet snabbt och utan styrning av myndigheter. Därför kan organisationerna ha rikligt med observationer och information om det inträffade som stöder myndigheterna i synnerhet i början av verksamheten. I samband med olika krissituationer är det nödvändigt att kunna fastställa vilka frivilligorganisationer som har en roll i hanteringen av konsekvenserna av det inträffade och som därmed skall ombes delta i samordningen av nödvändiga åtgärder. Samarbetet skall också omfatta beredskap och övningar. Medborgarorganisationerna kan komplettera myndighetsverksamheten på ett ändamålsenligt sätt. Samtidigt får myndigheterna en möjlighet att frigöra resurser för sådana områden som av någon orsak inte lämpar sig för frivilligverksamhet. Medborgarorganisationerna har en betydande roll som stöd för myndigheterna bland annat i spanings och räddningsverksamhet, sjöräddningsverksamhet, befolkningsskydd, brandkårsverksamhet, det frivilliga försvaret samt blodtjänsten och ordnande av första hjälpen. De idrotts, kultur och ungdomsaktiviteter och annan samhällelig verksamhet som olika frivillig och medborgarorganisationer upprätthåller utgör en viktig del i vårt medborgarsamhälle. 1.3 Säkerhetssituationer Samhället skall kunna trygga de vitala funktionerna i alla situationer. I beredskapen betonas vikten av arrangemang som utformats och åtgärder som vidtagits under normala 8 STRATEGI FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER

12 förhållanden. Särskilt de system för elektronisk kommunikation och datakommunikation samt för elförsörjning som behövs för ledning och styrning av de vitala funktionerna måste skyddas och säkras redan under normala förhållanden för att även kunna klara av de krav som olika störningssituationer och undantagsförhållanden ställer. Säkerhetssituationer är normala förhållanden, störningssituationer och undantagsförhållanden, under vilka särskilda situationer kan uppstå. Under normala förhållanden är tyngdpunkten i tryggandet av de vitala funktionerna förlagd till förebyggandet, bekämpningen och hanteringen av olika slag av hot samt återhämtningen från konsekvenserna av dessa hot med stöd av den gällande lagstiftningen och de disponibla resurserna under normala förhållanden. I störningssituationer skall de behöriga myndigheterna och vid behov statsledningen vidta särskilda åtgärder för att klara av situationen. Störningssituationer kan medföra ibruktagande av befogenheter som ingår i författningar som gäller under normala förhållanden, omfördelning av anslag, personalarrangemang och anvisande av andra tillläggsresurser samt översyn av författningar. I störningssituationer är det viktigt att samarbetet intensifieras och ledningsförutsättningarna tryggas. I synnerhet betonas vikten av att en lägesbild sammanställs och att den upprätthålls, analyseras och distribueras till dem som behöver den. I en störningssituation är det viktigt att aktivt informera om situationen, myndigheternas verksamhet och förhållningsregler samt statsledningens riktlinjer. Bestämmelser om undantagsförhållanden ingår i beredskapslagen och lagen om försvarstillstånd. De befogenheter som fastställs i lagarna kan endast tas i bruk i situationer som myndigheterna inte kan få kontroll över med normala befogenheter. I fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen anges de situationer där medlemsstaterna skall samråda med varandra för att hindra att den gemensamma marknadens funktion påverkas av åtgärder som en medlemsstat kan se sig tvungen att vidta. 1.4 Hotmodeller och särskilda situationer En hotmodell är en allmän beskrivning av störningar av säkerhetsmiljön som i den händelse att de förverkligas kan äventyra säkerheten i samhället, befolkningens levnadsmöjligheter eller den nationella suverä Bild 3: Indelning av hot på global, nationell och individuell nivå Global nivå Hot och företeelser, som i första hand bekämpas genom samarbete mellan stater Jordens och dess befolknings framtida säkerhet Nationella nivå Hot, som i första hand riktas mot staten, samhället och befolkningen Statens, samhällets och befolkningens säkerhet Individuella nivå Hot, som i första hand påverkar individen Medborgarens grundtrygghet TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER STRATEGINS MÅL OCH GENOMFÖRANDE 9

13 niteten. Sådana situationer placeras sig så som framgår av bild 3 i första hand mellan hot mot individen och i andra hand mellan globala hot. Det finns ett ömsesidigt beroende mellan de olika nivåerna och det går inte att ange en exakt gräns mellan dem. Hotmodellerna är desamma som i principbeslutet från 2003, men vissa ändringar av innehållet och av rubrikerna har gjorts för att de skall motsvara säkerhetsmiljön. Genom en sammanslagning av två militära hotmodeller har man fått nio modeller i stället för tio som i den tidigare strategin. Den tidigare hotmodellen internationell spänning har ändrats och angivits så att den bättre beskriver de påtryckningssituationer som motsvarar den nuvarande situationen. HOTMODELLER I STRATEGIN FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER ÄR Störning av den elektroniska infrastrukturen Allvarlig störning av befolkningens hälsa och utkomstskydd Allvarlig störning av den ekonomiska handlingsförmågan Storolyckor och naturkatastrofer Miljöhot Terrorism samt organiserad och annan allvarlig brottslighet Hot som är förknippade med befolkningsrörelser Politisk, ekonomisk och militär påtryckning Användning av militära maktmedel Hot mot samhällets vitala funktioner kan förekomma separat eller samtidigt med flera andra hot. När det gäller hot är det svårt att förutspå källa, exakta objekt, syften, omfattning eller överföring av konsekvenser till en annan nivå än den angivna. Även bedömningarna av sannolikheten för att dessa hot skall förverkligas varierar och kan förändras t.o.m. snabbt. Den allvarligaste säkerhetssituation som Finland kan tänkas hamna i är ett omfattande krig som riktas mot vårt land. Oberoende av beredskapens omfattning kan inte alla hot förutses eller förebyggas. För en bedömning av dem skall man i måltillståndet använda ett system för att förutse och följa hot, som gör det möjligt att analysera säkerhetstrender, bygga scenarion och känna igen även svaga tecken på en förändring i säkerhetsmiljön. Inom Europeiska unionen kan ett hot gälla medlemsländerna på olika sätt och det inverkar också på det finländska samhället. I beredskapen skall faktorer som kan utgöra ett hot mot befolkningen och samhället även under normala förhållanden beaktas. Hotens betydelse varierar i olika länder. I EU:s säkerhetsstrategi och i de största europeiska länderna har terrorismen lyfts fram som det största hotet. I Finland uppfattas terrorism som en del av allvarlig organiserad brottslighet. I detta principbeslut har man identifierat särskilda situationer, med vilka avses oväntade eller plötsliga hot eller händelser under normala förhållanden, i störningssituationer eller under undantagsförhållanden, som kan äventyra samhällets eller befolkningens säkerhet och vars hantering eventuellt kräver ledning och kommunikation som avviker från det normala. Samma särskilda situation kan ingå i flera hotmodeller. Hotmodellerna upprätthålls som en del av statsrådets vanliga prognos och uppföljningsarbete och de uppdateras i samband med översynerna av principbeslutet. De behöriga myndigheterna gör utifrån dessa modeller noggrannare hotbedömningar gällande de uppgifter som de ansvarar för. I bedömningarna behandlas mera ingående källan till hotet, objektet, sättet att förverkliga hotet, sannolikheten, hotets konsekvenser för utförandet av uppgifterna och möjligheterna till motåtgärder. Hotmodellerna beskrivs i bilaga 1 och de särskilda situationer som ingår i dem samt de ministerier som ansvarar för beredskapen beskrivs i bilaga STRATEGI FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER

14 1.5 Beredskapsansvar i samband med särskilda situationer Beredskapen för särskilda situationer utgör en del av den totala beredskapen inom förvaltningsområdena. Med beredskap avses alla de åtgärder genom vilka säkerställs att uppgifterna kan utföras med minsta möjliga störningar i alla säkerhetssituationer. Sådana åtgärder är bland annat beredskapsplanering, beredskapsförberedelser och beredskapsövningar. Bild 4 beskriver dimensioner som påverkar beredskapen för särskilda situationer. Grunden för beredskapen är hotmodellerna och de uppgifter som är viktigast för hanteringen av situationen, dvs. tillgång till information, upprätthållande av lägesbilden, förebyggande och andra beredskapsåtgärder samt krisledning. Bild 4: Dimensioner som påverkar beredskapen för särskilda situationer GLOBAL INTERNATIONELLT OMRÅDE Störning av den elektroniska infrastrukturen Allvarlig störning av befolkningens hälsa och utkomstskydd Allvarlig störning av den ekonomiska handlingsförmågan Storolyckor och naturkatastrofer Miljöhot NÄROMRÅDE FINLAND FÄLTET Terrorism samt organiserad och annan allvarlig brottslighet Hot som är förknippade med befolkningsrörelser Politisk, ekonomisk och militär påtryckning Användning av militära maktmedel HOTMODELLER UPPGIFTER TILLGÅNG TILL INFORMATION LÄGESBILD FÖREBYGGANDE BEREDSKAP KRISLEDNING KOMMUNIKATION: (INFRASTRUKTUR, SKYDDANDEOFFENTLIGHET, INNEHÅLL) = SÄRSKILD SITUATION STRATEGINS MÅL OCH GENOMFÖRANDE 11

15 Hotmiljön, beredskapen och hanteringen av en situation som eventuellt redan har uppstått skall även granskas ur geografisk synvinkel. En kris som har uppstått i Finland kan breda ut sig och till och med bli global. Å andra sidan kan en kris som har uppstått på global nivå och i synnerhet inom Europeiska unionen mycket snabbt få konsekvenser för lösningarna och beslutslutfattandet i Finland. Dessutom är allt flera finska organisationer och finländare verksamma på områden som är sårbarare än Finland. För beredskapen för en särskild situation ansvarar det förvaltningsområde vars ansvarsområde saken i regel hör till. I tryggandet av samhällets vitala funktioner är avsikten att ledningsförhållandena, organisationerna och ansvarsfördelningen under normala förhållanden samt beredskapsansvaren för särskilda situationer bevaras oförändrade. Varje ministerium beaktar behovet av att utveckla beredskapslagstiftningen inom sitt förvaltningsområde. Den verksamhet som situation en kräver måste kunna inledas snabbt, ofta utifrån mycket knapphändiga uppgifter och samtidigt skall en bedömning av den framtida utvecklingen göras. För att få kontroll över situationen krävs eventuellt att man snabbt får tilläggsresurser från andra förvaltningsområden, näringslivet eller annat håll i samhället. De särskilda situationer som ministerierna har beredskapsansvar för anges i bilaga 2. De skall beaktas i de behöriga ministeriernas beredskapsplaner, av vilka skall framgå de saker som räknas upp i bilagan. Det omfattande beredskapsarbetet med därtill hörande planer inom förvaltningens olika områden kan utnyttjas till fullo i beredskapen för särskilda situationer. De planer som har utarbetats med tanke på särskilda situationer skall också innehålla punkter som behandlar övningar och beredskapsförberedelser för särskilda situationer. De behöriga ministerierna ansvarar inom sitt förvaltningsområde för övningarna och för samarbetsarrangemangen med andra förvaltningsområden. 12 STRATEGI FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER

16 2 SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER OCH MÅLTILLSTÅNDEN FÖR DEM 2.1 Funktionshelheten Statsrådet lägger fram de politiska riktlinjer som behövs för tryggandet av samhällets vitala funktioner i de säkerhets och försvarspolitiska redogörelserna, som överlämnas till riksdagen för godkännande. I enlighet med redogörelsepraxis har statsrådet och riksdagen möjlighet att regelbundet och grundligt behandla frågor som ansluter sig till den omfattande säkerheten. I redogörelserna bedöms vår säkerhetsmiljös utveckling och utgående från den fastställs Finlands riktlinjer. De vitala funktionerna är tvärsektoriella funktionshelheter som är nödvändiga för samhället och vars kontinuitet alltid skall vara tryggad. Utgångspunkten i denna strategi har varit de vitala samhällsfunktioner som tidigare har nämnts och beskrivits. För varje funktion anges ett måltillstånd, som utgör grunden för fastställandet av de strategiska uppgifter som ministerierna ansvarar för och behoven av att upprätthålla och utveckla dessa uppgifter. I beskrivningarna av funktionerna och måltillstånden för dem samt i det utvecklande som skötseln av SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER ÄR: ledning av staten internationell verksamhet det militära försvaret av riket upprätthållande av den inre säkerheten ekonomins och infrastrukturens funktionsförmåga befolkningens utkomstskydd och handlingsförmåga samt mental kristålighet de strategiska uppgifterna förutsätter har man beaktat Finlands medlemskap i Europeiska unionen och verksamhet i Förenta nationerna, inom Nato:s partnerskap för fred och i andra internationella sammanhang. Bild 5: 2.2 Ledning av staten De vitala funktionerna tryggas genom att man sköter de strategiska uppgifterna Vital funktion Strategiska uppgifter Med ledning av staten avses riksdagens, republikens presidents och statsrådets och dess ministeriers agerande för att utnyttja de nationella resurserna på det sätt som säkerhetssituationerna kräver. Till ledningen av staten hör Finlands deltagande i beslutsfattandet inom Europeiska unionen och upprätthållandet av en demokratisk rättsstat. I måltillståndet har riksdagen, republikens president och statsrådet alla verksamhetsförutsättningar som ledningen behöver för att fatta beslut på det sätt som säkerhetssituationen kräver för att samhällets vitala funktioner skall kunna upprätthållas. Besluten fattas i enlighet med bestämmelserna och man säkerställer att stödsystemen för beslutsfattandet fungerar oavbrutet. SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER OCH MÅLTILLSTÅNDEN FÖR DEM 13

17 Statsledningens rättidiga beslutsfattande stöds genom att man sammanställer den lägesbild som behövs för ledningen av samhällets vitala funktioner. För att säkerställa informationsutbytet tar alla förvaltningsområden fram den information som behövs och deltar i statsrådets jour och larmsystem. Ministerierna och de centrala ämbetsverken har tillgång till skyddade ledningslokaler för sina kärnfunktioner. Rikets ledningssystem fungerar under förutsättning att personalen har fått utbildning och deltagit i övningar och ledningslokalerna och ledningsförbindelserna har den beredskapsnivå som säkerhetssituationerna förutsätter. Statsledningens ledningslokaler och ledningsförbindelser möjliggör ett författningsenligt beslutsfattande. Systemen för elektronisk överföring och hantering av uppgifter har säkerställts så att uppgifternas konfidentialitet, integritet och tillgänglighet inte äventyras. I måltillståndet har Finlands inflytande på EU:s beslutsfattande tryggats genom att Finland upprätthåller en nationell beredningsmekanism och deltar i EUinstitutionernas verksamhet. Kommunikationen tjänar statsledningens verksamhet och säkerställer att befolkningen och medierna får korrekt och aktuell information. Kommunikationen och den verksamhet som anknyter till lägesbilden har ett nära samarbete. Både den interna och den externa kommunikationen har tryggats. Medborgarnas deltagande i beslutsfattande som gäller samhällets funktioner har tryggats. Val förrättas i lagenlig ordning. Förtida val kan ordnas tidigast efter 50 dagar. I måltillståndet har rättsskyddet tryggats på det sätt som förutsätts i grundlagen. Begränsningar av individens rättigheter och friheter samt åläggande av skyldigheter för individen grundar sig på lag. De lagar som begränsar de grundläggande fri och rättigheterna gäller inte skydd för liv och hälsa, personlig frihet, skydd för egendom eller kärnan i andra grundläggande fri och rättigheter. Människorna litar på att samhällssystemet fungerar lagligt. Åtagandena i fråga om mänskliga rättigheter har uppfyllts. Övervakningen av tillgodoseendet av de grundläggande fri och rättigheterna samt tillsynen över myndigheternas efterlevnad av lagarna har utförts. Rättsväsendets resurser och verksamhetsförutsättningar har tryggats så att individer, sammanslutningar och företag har rätt att få ett ärende eller myndighetsbeslut som gäller deras rättigheter och skyldigheter behandlat vid en oavhängig domstol i laga ordning. Myndigheterna kan utföra sina lagstadgade uppgifter. 2.3 Internationell verksamhet Med internationell verksamhet avses förmågan att upprätthålla förbindelser till främmande makter, att säkerställa att Finlands ståndpunkter kommer fram och beaktas i Europeiska unionens institutioner och internationella sammanslutningars verksamhet. Därtill avses förmågan att vid behov skaffa hjälp och stöd externt samt att bistå och stödja andra stater, att bistå finska medborgare utomlands och att trygga förutsättningarna för utrikeshandeln. I måltillståndet har den internationella verksamheten säkerställts genom att man upprätthåller utrikesministeriets och utrikesrepresentationens handlingsberedskap, övriga förvaltningsområdens internationella samarbetsförmåga, förutsättningarna för utrikeshandeln samt beredskapen att bistå finska medborgare utomlands. Finlands ställningstaganden och åsikter kan förmedlas till främmande makter och andra internationella aktörer. Finlands deltagande i verksamheten inom de organ som ansvarar för EU:s externa relationer och verksamhetsmöjligheterna för det maskineri som bereder det inhemska beslutsfattandet i anslutning därtill har säkerställts. Finland kan ansvara för sina åtaganden och utnytt 14 STRATEGI FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER

18 ja de möjligheter som följer av EUmedlemsstaternas politiska åtagande att föregripande tillämpa EU:s solidaritetsklausul. Även i de fall då Finland begär stöd eller hjälp av andra länder och internationella organisationer eller erbjuder stöd eller hjälp, kan kontakterna skötas snabbt och tillförlitligt. Alla ministeriers direkta ansvar för skötseln av EUärenden och för verksamheten och samarbetet på det internationella planet ökar inom det egna ansvarsområdet. Till stöd för det beslutsfattande som gäller internationell verksamhet kan en tillförlitlig och aktuell lägesbild av den internationella omvärlden sammanställas. Information om lägesbilden införs i ett datasystem som statsrådet koordinerar och leder. I måltillståndet har beskickningarnas verksamhetsförutsättningar tryggats i tillräcklig utsträckning. Finlands beskickningar i utlandet är bemannade enligt situationens krav. Beskickningarna har ett nära samarbete med andra EUmedlemsländer och de nordiska länderna. För att kunna skydda och bistå finska medborgare har utrikesministeriet och Finlands beskickningar i utlandet en tillräcklig konsulär service och handlingsförmåga samt ett effektivt interaktivt system för förmedling av information till medborgarna och myndigheterna. Mellan utrikesministeriets och utrikesrepresentationens viktigaste verksamhetsställen har man skapat fungerande datakommunikationsförbindelser som även säkerställer en skyddad dubbelriktad informationsförmedling. Likaså fungerar de finska myndigheternas förbindelser på EUnivå samt med främmande makter och internationella organisationer på ett tillförlitligt sätt. De finska myndigheterna säkerställer för sin del även verksamhetsförutsättningarna för utländska beskickningar i Helsingfors. Förutsättningarna för utrikeshandeln har tryggats så att import och export som är nödvändig för befolkningens försörjning och näringslivets verksamhet kan fortsätta så störningsfritt som möjligt. Bedömningar och beslut som gäller Finlands deltagande i internationell krishantering görs i samarbete med behöriga ministerier under ledning av utrikesministeriet. Under ledning av försvarsministeriet upprätthålls förmågan att delta i internationell militär krishantering. Inrikesministeriet upprätthåller beredskapen för den civila krishanteringen så att Finland kan uppfylla åtagandena i fråga om internationella civila krishanteringsoperationer, skicka civila experter till internationella krishanteringsoperationer och ansvara för den nationella beredskap som verksamheten förutsätter. Våra experters lämplighet, yrkeskompetens och färdigheter för dylika uppgifter håller en hög nivå. Vid storolyckor har det finska räddningsväsendet kapacitet att skicka räddningspersonal och materialhjälp till insatsområdet och att bistå finländare i området. Finland kan också vid behov ta emot internationell räddningshjälp. De andra ministerierna deltar i arrangemang inom den internationella krishanteringen på det sätt som uppgifterna inom det egna förvaltningsområdet förutsätter. 2.4 Det militära försvaret av riket Med det militära försvaret av riket avses planering och användning av samhällets resurser för att förebygga och avvärja militära hot som riktas mot Finland. I måltillståndet utgör prestationsförmågan hos rikets militära försvar en trovärdig preventiv tröskel i vår säkerhetsmiljö mot användningen av eller hot om användning av militär styrka. En trovärdig förmåga till insats i förebyggande syfte förutsätter en påvisbar prestationsförmåga som står i proportion till den militära kapaciteten i säkerhetsmiljön. Landets självständiga handlingskraft har säkerställts och samhällets funktioner tryggats i alla säkerhetssituationer. Med hjälp av försvarsplanering och en smidig användning av SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER OCH MÅLTILLSTÅNDEN FÖR DEM 15

19 försvarssystemet har Finland beredskap att förebygga och bekämpa effekterna av politiska, ekonomiska eller militära påtryckningar samt bruk av militära maktmedel mot Finland. Dessutom kan man i samråd med andra myndigheter förhindra att den asymmetriska krigföringens metoder används mot samhället. Genom försvarssystemet skapas och upprätthålls en sådan militär lägesbild som ett rättidigt beslutsfattande förutsätter, övervakas och tryggas rikets territoriella integritet, stöds övriga myndigheter i skyddandet av samhällets vitala funktioner och objekt samt förebyggs och avvärjas militära hot. 2.5 Upprätthållande av den inre säkerheten Med upprätthållande av den inre säkerheten avses åtgärder som vidtas för att trygga rättsstatens verksamhetsförutsättningar och förebygga och avvärja brott, olyckor, miljöskador eller andra motsvarande störningar och hot som riktas mot Finland eller den finska befolkningen samt för att hantera följderna av sådana. I måltillståndet gör upprätthållandet av en lägesbild av den inre säkerheten det möjligt att fatta korrekta och rättidiga beslut. Lägesbilden av den inre säkerheten utgörs av lägesbilderna av den allmänna ordningen och säkerheten, räddningsväsendet, gränssäkerheten och invandringen. Genom upprätthållande av lagtillsynens funktioner tryggas polisens och andra lagtillsyns och utredningsmyndigheters verksamhetsförutsättningar och förutsättningarna för att rättsstaten skall fungera enligt grundlagen. Genom upprätthållande av den allmänna ordningen och säkerheten skyddas samhällets centrala infrastruktur, förebyggs och bekämpas terrorism, organiserad och annan allvarlig brottslighet samt allvarliga störningar. Genom upprätthållande av räddningsoch sjöräddningsverksamheten kan man förebygga och upptäcka allvarliga olyckor och utfärda varningar samt bekämpa olyckor och förhindra att de sprider sig med en minimering av konsekvenserna som mål. Genom befolkningsskyddet upprätthålls räddningsverksamhetens beredskap under undantagsförhållanden, tryggas möjligheterna att skydda befolkningen och skapas beredskap för nödvändiga evakueringar. Genom hanteringen av översvämningsrisker och dammsäkerhet skapas beredskap såväl för situationer och olyckor som inträffar plötsligt som för processer som framskrider långsamt, såsom klimatförändringar. Olje och kemikalieolyckor till havs upptäcks och begränsas snabbt. Följderna av dem måste kunna avhjälpas på ett täckande sätt. I måltillståndet tryggas fredliga förhållanden vid vårt lands gränser samt en smidig och trygg gränstrafik genom att gränssäkerheten säkerställs. Dessutom förebyggs och bekämpas olaglig inresa samt människohandel och människosmuggling. Genom hanteringen av invandring tryggas en oklanderlig tillståndsprövning och reglerad invandring samt förebyggs och bekämpas olaglig inresa. Till hanteringen av massinvandring hör också kapacitet att ta emot de inresande och ordna ett sådant grundskydd för dem som situationen kräver. 2.6 Ekonomins och infrastrukturens funktionsförmåga Med ekonomins funktionsförmåga avses befolkningens och näringslivets möjligheter att få de grundläggande behoven tillfredsställda med hjälp av den ekonomiska omsättningen samt en tillräckligt stark finansiell ställning för den offentliga ekonomin. Med upprätthållande av infrastrukturen avses de tekniska strukturer och organisationer som är nödvändiga för befolkningens levnadsmöjligheter och samhällets funktioner. Till denna helhet hör tryggande av verksamhetsförutsättningarna för den offentliga ekonomin, av finansmarknadens och försäkringsbranschens verksamhet, av de elektroniska informa 16 STRATEGI FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER

20 tions och kommunikationssystemen och av transporterna, upprätthållande av samhällets grundläggande ekonomiska funktioner, kunnig arbetskraft, upprätthållande av ett högklassigt utbildnings och forskningssystem samt upptäckt av förändringar i miljön och anpassning till dem. I måltillståndet främjas de totalekonomiska målen såsom ekonomisk tillväxt, sysselsättning, prisstabilitet och rättvis inkomstfördelning genom samhälleliga åtgärder. Genom beslut som gäller statens inkomster och utgifter garanteras resurser för att trygga de statliga förvaltningsenheternas verksamhet. Genom lämpliga arrangemang skall dessutom penningförsörjningens, betalningsförmedlingens och de finansiella tjänsternas funktioner säkerställas. Ett överskott i statsfinanserna är den bästa garantin för att man skall kunna svara på utmaningarna i alla säkerhetssituationer. Den offentliga ekonomins funktionsduglighet bedöms i sin helhet. Under undantagsförhållanden bedöms kommunernas skyldigheter på nytt så att de ekonomiska resurser som de centrala funktionerna kräver tryggas. Ekonomins stabilitet, en effektiv skattepolitik och skatteuppbörd, en behärskad upplåning samt budgeteringssystemets effektivitet har säkerställts. En effektiv skattepolitik och skatteuppbörd verkställs på ett föregripande sätt eftersom skattebesluten syns som inkomster i statskassan med cirka två månaders dröjsmål. Skatteuppbördssystemen fungerar och det finns beredskap för alternativa sätt att verkställa beskattningen och uppbära skatterna. Genom ett effektivt budgetsystem har säkerställts att medlen används för de ändamål som situationen kräver. I måltillståndet bereds en tilläggsbudgetproposition med ett litet antal utgiftsposter på ungefär en vecka. Detta görs genom ett fungerande samarbete mellan de olika ministerierna samt genom beredskap att lägga fram förslag och lösningar om inbesparing av utgifter och omallokering av medlen enligt andra utgiftsgrunder. Den offentliga ekonomins fordringar har säkerställts i alla säkerhetssituationer. Ett effektivt återkrav av fordringar minskar riskerna i den ekonomiska verksamheten. Penningpolitikens primära mål är prisstabilitet. Finlands bank deltar i Europeiska centralbanksystemet (ECBS) och genomför den gemensamma penningpolitik inom euroområdet som Europeiska centralbankens råd har definierat. Genom samarbete mellan de behöriga myndigheterna och företagen har finansierings och försäkringsmarknadernas stabilitet och viktigaste tjänster tryggats. I måltillståndet har finansieringssystemet, betalningsförmedlingen och penningförsörjningen tryggats. Allvarliga kriser och undantagsförhållanden på finansieringsmarknaden sköts genom eurosystemets gemensamma åtgärder, men de nationella arrangemangen är också av betydelse. Befolkningens försäkringsskydd har tryggats. Försäkringsverksamheten och den därtill hörande utbetalningen av pensioner och andra ersättningar har tryggats som ett led i den infrastruktur genom vilken befolkningens utkomstskydd och grundtrygghet skapas. I måltillståndet har landets ekonomi och upprätthållandet av de grundläggande ekonomiska samhällsfunktioner som stöder ekonomins naturliga anpassningsförmåga och betjänar befolkningen tryggats genom de åtgärder som står till det allmännas förfogande. Försörjningsberedskapens allmänna mål har fastställts så att befolkningens levnadsmöjligheter, de nödvändiga samhällsfunktionerna och försvarets materiella förutsättningar inte äventyras. Genom arrangemangen tryggas befolkningens situation i fall den normala marknaden inte kan producera en tillräcklig försörjningsberedskap. Utgångspunkten i de åtgärder som Finland vidtar beträffande försörjningsberedskapen är en välfungerande inre EUmarknad. Energitillförseln har tryggats genom internationella energiorganisationens (IEA), EU:s och Finlands åtgärder. Energiförsörjningen, SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER OCH MÅLTILLSTÅNDEN FÖR DEM 17

21 som omfattar bränsle och kraftförsörjningen, har tryggats på den försörjningsberedskapsnivå som anges i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen. På grund av de särförhållanden som råder i vårt land har säkerhetsupplagen av bränsle upprätthållits på en nivå som åtminstone motsvarar den skyldighet att hålla oljeprodukter i lager som ålagts av EU och IEA och så, att upplagringen gäller importerat bränsle. Man har säkerställt en mångsidig, fördelaktig och tillräcklig energianskaffningskapacitet, som utgör grunden för kraftförsörjningen. De elektroniska informations och kommunikationssystem som används av samhällets organisationer och befolkningen är tillförlitliga och säkra. Systemens funktionsduglighet har säkerställts genom ändamålsenliga metoder och genom samarbete mellan de behöriga myndigheterna och företagen. Kommunikationsnätens datasäkerhet har tryggats, för kommunikationstjänster och tekniska bassystem har fastställts de grundläggande säkerhetsnivåer som lagstiftningen och föreskrifterna förutsätter, iakttagandet av bestämmelserna om uppbyggnad av system och upprätthållande av dem samt tjänsternas effektivitet övervakas, säkerhetsmyndigheternas och statsledningens operativa kommunikationssystem är effektiva och samordnade, statens allmänna informationsbehandling har säkerställts och den offentliga förvaltningens elektroniska tjänster och statens informationsförvaltning styrs. Utvecklandet och upprätthållandet av statsrådets gemensamma system har centraliserats. Planeringen av statsrådets datasäkerhetslösningar utgör ett led i systemplaneringen. Alla informationssystem inom statsförvaltningen uppfyller de krav som fastställts för datasäkerheten. Man har säkerställt att de centrala informationssystemen fungerar utan avbrott på det sätt som tjänsten kräver. Inom statsförvaltningen används ett säkert datakommunikationsnät. Vid köp av tjänster som hänför sig till informationssystemen har man bedömt vilka konsekvenser beslut om funktionsutläggning har för statens verksamhet och särskilt för den statliga säkerhetsverksamheten. I måltillståndet använder Finland tekniska varningssystem med hjälp av vilka myndigheterna i omfattande och plötsliga katastrofsituationer snabbt och effektivt kan ge befolkningen och finska medborgare utomlands varningar och instruktioner genom elektroniska kommunikationsverktyg. De transporter som är nödvändiga för samhällets funktioner och befolkningen har tryggats i alla säkerhetssituationer. För att säkerställa transporterna inom landet styrs beredskaps och säkerhetsverksamheten inom de organisationer som ansvarar för byggande av transportleder och för transporter samt i hamnarna, på flygplatserna och i andra trafikknutpunkter. För att trygga transporterna inom utrikeshandeln ser man till att det finns tillgång till de sjötransportmedel som behövs för transporterna. Finland bevarar sin beslutanderätt att i alla situationer utföra de lufttransporter som är nödvändiga för samhällets funktionsförmåga och befolkningens försörjning. Transporternas infrastruktur och de viktigaste logistikkedjorna har tryggats. Användningen av transportmateriel för de uppgifter som är viktigast med tanke på tryggandet av samhällets vitala funktioner har planerats enligt behoven under undantagsförhållanden. För tryggandet av transporter som är livsviktiga för Finland har staten beredskap att vid behov ställa säkerhetsgarantier för de livsviktiga transporterna i situationer då kommersiella försäkringar inte kan fås. Genom livsmedelsförsörjningen har man tryggat att befolkningen har tillgång till hälsomässigt trygg föda med ett tillräckligt energi och näringsinnehåll. Tillgången till de produktionsinsatser (inklusive arbetskraft) som behövs i primärproduktionen av livsmedel, förädlingen, logistiken, privathushållen och storhushållen samt vattenförsörjningen har tryggats, liksom även livs medelsövervakningen. 18 STRATEGI FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER

22 Basproduktionen inom lantbruket tryggar tillgången till råvaror för livsmedels och foderindustrin. Den livsmedelsindustri som grundar sig på en självförsörjande produktion av de flesta lantbruksprodukter och en säkerhetsupplagring av spannmål och vissa produktionsvaror har kapacitet att i alla säkerhetssituationer förädla den mängd livsmedel som behövs för normalkonsumtion och att leverera livsmedlen via affärer till konsumenterna. I måltillståndet har man genom vattenförsörjningen säkerställt att det finns tillgång till rent hushållsvatten och att avloppssystemen och annan avloppsvattenhantering är ändamålsenliga med tanke på hälsan och miljövården. Stora bosättningscentra är inte beroende av en enda vattenkälla och tillgången till reservvatten för samhällets vitala funktioner och livsmedelsproduktionen har tryggats. Verksamhetsförutsättningarna för företag som är nödvändiga för samhällsekonomin, befolkningens utkomst och försvaret har tryggats. Man har säkerställt att de grundläggande tekniska strukturerna i samhället fungerar och att tillgången till sådana varor och tjänster som är kritiska med tanke på befolkningens utkomst är tillräcklig. I fråga om högteknologiska produkter har den industriella kapaciteten samt forskningen och utvecklingen upprätthållits. Produktionskapaciteten för försvarets viktigaste konsumtionsmaterial har tryggats enligt försvarsmaktens behov. Tillgången till och styrningen av arbetskraft har tryggats. Arbetskraft kan temporärt styras till upprätthållande av befolkningens grundtrygghet eller avhjälpande av följderna av olyckor. Genom allmän arbetsplikt tryggas tillgången till nödvändig arbetskraft till företag som är viktiga med tanke på tryggandet av samhällets vitala funktioner, inom försvaret och inom samhällets basservice. I måltillståndet finns för tryggande av boendet beredskap att öka utbudet så att reglerings och andra åtgärder vid behov vidtas för en effektivare användning av bostadsbeståndet. En tillräcklig byggkapacitet och användningen av denna kapacitet för primära byggobjekt har säkerställts för att tillgodose behoven för det militära försvaret, befolkningsskyddet, energiförsörjningen, trafikleder och samhällets övriga tekniska system samt hälso och sjukvården. Miljöns tillstånd följs för att negativa miljöförändringar skall upptäckas i tillräckligt god tid. För upprätthållande av utbildnings och forskningssystemet har de viktigaste utbildningstjänsterna, utbildningen av yrkesutbildad specialpersonal och forskningsverksamheten tryggats. 2.7 Befolkningens utkomstskydd och handlingsförmåga Med befolkningens utkomstskydd och verksamhetsförmåga avses samhällets förmåga att tillhandahålla befolkningens sociala trygghet samt social och hälsovårdstjänster. På så sätt förebyggs utslagning och främjas samhällsfriden och befolkningens handlingsförmåga och möjligheter att klara sig på egen hand. Till denna helhet hör socialförsäkringen, sociala understöd, socialvården, social och hälsovårdsservicesystemen, skydd av befolkningens hälsa och en sund levnadsmiljö. I måltillståndet har var och ens rätt till en sådan grundlagsenlig försörjning och omsorg som behövs för ett människovärdigt liv tryggats. För den sociala tryggheten och för att förebygga utslagning upprätthålls medborgarsamhällets strukturer samt välfärdsfunktioner och socialpolitiska funktioner som producerar trygghet för hela befolkningen inom olika livsområden såsom arbete, boende, utbildning, utkomst och social trygghet, oberoende av ålder, kön, tillgångar, samhällelig ställning och boningsort. Alla samhällssektorer bär sitt eget ansvar för social trygghet och förebyggande av utslagning. SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER OCH MÅLTILLSTÅNDEN FÖR DEM 19

23 De viktigaste social och hälsovårdstjänsterna för befolkningen har tryggats genom att den tjänsteproducerande verksamheten vid sjukhus, hälsovårdscentraler, inrättningar inom socialvården och verksamhetsenheter inom den öppna vården har tryggats. Detta förutsätter att man ser till att det finns en tillräcklig tillgång till personal, läkemedel, vacciner och medicinsk utrustning samt att den kritiska infrastrukturen fungerar. Vid akuta behov får befolkningen social och hälsovårdstjänster dygnet runt i hela landet. Hälso och sjukvårdens servicesystem har beredskap att ansvara för diagnostiken och vården av sjukdomar förorsakade av strålning samt biologiska och kemiska faktorer. För att trygga funktionsdugligheten i systemen för upptäckt, uppföljning och bekämpning av hot mot hälsan upprätthålls både ett anmälnings och laboratoriesystem för smittsamma sjukdomar, sjukdomar som smittar mellan människa och djur, lättsmittande djursjukdomar, växtsjukdomar och skadeinsekter samt misstänkta epidemier som sprids via livsmedel och vatten. Riskbedömningen och epidemiutredningarna görs i samarbete mellan olika myndigheter. Med hjälp av NBRCsakkunniginrättningarna och NBCRkompentens centren och de därtill hörande laboratoriesystemen identifieras och kontrolleras hälsovådliga situationer orsakade av kärnvapen eller kärnkraftverksolyckor (N), mikrober (B), strålkällor (R) eller kemikalier (C). Tillgången till läkemedel, vacciner samt apparatur och artiklar för hälso och sjukvård har säkerställts. Tillgången till krisspecifika läkemedel och artiklar och apparatur för hälso och sjukvård har säkerställts genom statens säkerhetsupplagring. 2.8 Mental kristålighet Med mental kristålighet avses nationens förmåga att hantera de mentala påfrestningar som säkerhetssituationer orsakar och att klara av verkningarna av dem. Nationens mentala kristålighet upprätthålls med hjälp av social enhetlighet, kommunikation, utbildning, skydd av den kulturella identiteten och kulturegendomen, andlig verksamhet samt medborgarverksamhet som stärker försvarsviljan och kriståligheten. I måltillståndet yppar sig nationens mentala kristålighet som en nationell vilja att verka för upprätthållandet av den nationella suveräniteten och befolkningens levnadsmöjligheter och säkerhet i alla säkerhetssituationer. Undervisningsverksamhetens kontinuitet och funktionen av utbildningssystemets grundstrukturer har tryggats. En oavbruten undervisning stärker trygghetskänslan hos barn, unga och den vuxna befolkningen och skapar tro på en framtid efter kriser. Genom utbildnings och medborgarverksamheten stöds medborgarnas aktiviteter inom idrott och kultur samt ungdoms och samhällsverksamhet, vilket ökar medborgarsamhällets roll. Kulturen utgör en viktig faktor när det gäller skapandet av en individs identitet och självkänsla. Den finländska identiteten ger nationens kulturella identitet en möjlighet att existera och stärkas. En stark identitet ökar samhörighetskänslan och förmågan att förbinda sig till gemensamma mål i samhället, men är också grunden för acceptans av olikheter och för dialog mellan olika kulturer. I måltillståndet har skyddet av kulturegendom av nationell betydelse säkerställts i alla säkerhetssituationer. Många av de objekt och enskilda föremål, t.ex. konstverk, som skall räknas till den nationella kulturegendomen är symboler för vår nationella suveränitet och ett tydligt skydd av dem under krisförhållanden stärker såväl trygghetskänslan som samhörighetskänslan bland befolkningen. Verksamhetsförutsättningarna för folkkyrkorna och andra trossamfund har tryggats i alla säkerhetssituationer i religionsfrihetens och toleransens anda. Dessutom sörjer man för att produktionen av dessa samfunds samhälleliga tjänster, såsom diakoni och begravningstjänster, kan fortsätta så störningsfritt som möjligt. 20 STRATEGI FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER

24 3 TRYGGANDE AV DE VITALA FUNKTIONERNA 3.1 Principerna för tryggande av de vitala funktionerna Tryggandet av samhällets vitala funktioner grundar sig på en långsiktig och tillräcklig utveckling av resurserna, på att resurserna kan utnyttjas flexibelt och vid rätt tidpunkt samt på kapaciteten att styra och samordna de resurser som tagits i bruk. Myndigheternas resurser utvecklas under ledning av de behöriga ministerierna. Utvecklingen styrs genom att myndigheterna anförtros vissa strategiska uppgifter samt genom att man definierar insatsområden för utvecklingen och fastställer ansvarsområden i fråga om beredskapen för särskilda situationer. I samband med utvecklingen och användningen av resurserna skall de behöriga ministerierna alltid också ta hänsyn till näringslivets och medborgarorganisationernas roll i sammanhanget. Ministeriernas strategiska uppgifter och de därmed sammanhängande utvecklingsbehoven grundar sig på en analys av de identifierade hotmodellerna samt på de krav som ställs vid hanteringen av sådana särskilda situationer som konkretiserats ut ifrån hotmodellerna. När det gäller målen för beredskapsövningarna och uppföljningen av resursutvecklingen betonas det att varje ministerium skall ha beredskap att hantera de särskilda situationer som faller inom ramen för ministeriets verksamhetsområde. Ministeriernas strategiska uppgifter finns sammanställda i bilaga 3. Vid tryggandet av de vitala samhällsfunktionerna iakttas de principer som är allmänt godkända i vårt samhälle. Till dessa hör principen om demokrati, rättsstatsprincipen, principen om att ansvaret fördelas över samhället i stort, vidmakthållandet av ansvarsfördelningen, flexibel reglering av beredskapen, kostnadseffektivitet, tryggande av resurserna, beaktande av Finlands EUmedlemskap och den internationella dimensionen, uppföljning av beredskapsutvecklingen samt samordning av åtgärderna. Demokratin och rättsstatsprincipen. Människovärdets okränkbarhet, principen om representativ demokrati, fördelningen av statliga uppgifter, den offentliga maktutövningens lagbundenhet och övriga rättsstatsprinciper vidmakthålls. Individens rättigheter tryggas i alla situationer. Sådana temporära undantag från de grundläggande fri och rättigheterna som är nödvändiga då undantagsförhållanden råder kan endast föreskrivas med stöd av lag. Fördelning av ansvaret över hela samhället. De vitala funktionerna tryggas genom en effektiv och ändamålsenlig gemensam användning av samhällets resurser. Detta förutsätter samarbete mellan de statliga och kommunala myndigheterna och den privata sektorn samt samordning av insatserna i alla situationer. Det koncept som presenteras i denna strategi erbjuder en omfattande uppsättning medel för en effektiv och ändamålsenlig användning av samhällets resurser. Medborgarorganisationerna samt kyrkorna och de övriga religiösa samfunden kan också för sin del bidra till att målen nås. Upprätthållande av ansvarsfördelningen. Ledningsförhållandena i anslutning till tryggandet av de vitala samhällsfunktionerna vidmakthålls så konstanta som möjligt i alla slags säkerhetssituationer, liksom den organisation och ansvarsfördelning som gäller under normala förhållanden. Flexibel reglering av beredskapen. Resursanvändningen och beredskapsnivån regleras på ett ändamålsenligt sätt, så att man klarar av att förebygga och avvärja hot, hantera verkningarna av hoten samt få till stånd tillräckligt effektiva åtgärder för att TRYGGANDE AV DE VITALA FUNKTIONERNA 21

25 de vitala samhällsfunktionerna skall kunna tryggas. Myndigheterna skall i lag garanteras tillräckliga befogenheter även med avseende på sådana särskilda situationer som uppkommer oväntat och snabbt. Kostnadseffektivitet. Samhällets vitala funktioner tryggas på ett kostnadseffektivt sätt genom att de förfaranden och arrangemang som gäller under normala förhållanden utvecklas så att de också lämpar sig för särskilda situationer och störningssituationer samt för undantagsförhållanden. Genom att utvecklingsarbetet samordnas på alla förvaltningsnivåer minskas behovet av överlappande arrangemang och organisationer. Tryggande av resurserna. De resurser som behövs för ministeriernas strategiska uppgifter samt för att verksamheten skall kunna upprätthållas och utvecklas innefattas i ministeriernas verksamhets och ekonomiplaner samt budgetförslag. Utvecklingen av verksamheten planeras och dimensioneras i enlighet med de ramar statsrådet godkänt för statsbudgeten. Behövliga tilläggsresurser anvisas i första hand genom omfördelning av anslagen inom respektive förvaltningsområde. Tillhandahållandet av de resurser beredskapen förutsätter skall vid behov samordnas ministerierna emellan. Tilläggsresurser kan vid behov anvisas från försörjningsberedskapsfonden som förvaltas av Försörjningsberedskapscentralen, i enlighet med reglerna för användning av fondens medel. Inom varje förvaltningsområde genomförs behövliga författningsändringar för tryggande av de befogenheter som krävs vid hanteringen av särskilda situationer. Beaktande av Finlands EUmedlemskap och den internationella dimensionen. I samband med de nationella beredskapsarrangemangen beaktas den potential och de osäkerhetsfaktorer som medförs av den internationella utvecklingen. Finlands framgångar grundar sig bl.a. på den fortskridande globaliseringen och på den därmed sammanhängande internationella arbetsfördelningen inom flera sektorer. Det internationella ömsesidiga beroendet och verksamheten inom EU samt inom olika internationella organisationer har gett upphov till nya former för samverkan, med hjälp av vilka också krishanteringsförmågan i vårt samhälle kan förbättras. Alla vitala samhällsfunktioner har en betydande internationell dimension. Uppföljning av beredskapsutvecklingen. Utvecklingen och upprätthållandet av beredskapen inom de olika förvaltningsområdena följs upp, vilket möjliggör att den nationella beredskapen tidsmässigt kan dimensioneras korrekt och styras i rätt riktning. Varje ministerium följer utvecklingen av den funktionsförmåga som de strategiska uppgifterna inom ministeriets verksamhetsområde kräver. Tryggandet av samhällets vitala funktioner kan enligt bild 6 tidsmässigt delas in i en beredskapsfas och en krisledningsfas, som inleds till följd av att en särskild situation uppkommer. Under krisledningsfasen upprätthålls Bild 6: Tryggande av samhällets vitala funktioner = beredskap + krisledning Beredskap Krisledning Återhämtnig efter en kris Lägesbild Lägesbild Lägesbild Förebyggande Krisledning Samverkan Inhämtande av information Övningar Utveckling av lagstifningen och resurserna Resursanvänding Samverkan Kriskommunikation Beredskap Resursanvänding 22 STRATEGI FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS VITALA FUNKTIONER

26 alltjämt beredskap för att situationen kan förvärras samt för att andra särskilda situationer eventuellt kan uppkomma. Samordning av insatserna. Målet med samordningen är dels att undvika överlappande verksamhet, dels att identifiera och fördela ansvaret för uppgifter som ingen ännu tagit hand om. Den behöriga myndigheten fattar alltid de egentliga besluten under samordningen eller därefter, i enlighet med vad som föreskrivits om saken. Samordningen kan omfatta alla förvaltningsområden eller en del av dem, samt i vissa fall även representanter för näringslivet och medborgarorganisationerna. Den som ansvarar för samordningen skall försäkra sig om att den terminologi som används vid behandlingen av frågorna är allmänt accepterad och begriplig. Under ledning av den som ansvarar för samordningen avtalar man om hur ärendenas verkställighet följs upp samt om eventuella övningar. Genom uppföljningen kan alla parter försäkra sig dels om att man förstått frågorna korrekt, dels om att åtgärderna på alla håll har vidtagits på det överenskomna sättet. Vid hanteringen av en särskild situation säkerställer den aktör som ansvarar för samordningen att alla har samma uppfattning om situationen samt tillförsäkrar att de behövliga kontakterna, även till representanter för främmande stater, har samordnats. 3.2 Krisledning Statens krisledningsmodell Hanteringen av de hot som riktar sig mot befolkningen, samhället och staten kräver att man använder ett krisledningskoncept som alla aktörer känner till och har övat in. Då samhällets sårbarhet ökar är det nödvändigt att man omedelbart kan vidta sådana åtgärder som krävs för att särskilda situationer som uppkommer oväntat och snabbt skall kunna hanteras samt för att funktionerna inom olika förvaltningsområden skall kunna samordnas. I särskilda situationer där samhällets och befolkningens säkerhet äventyras grundar sig ledningen på lagstiftningen och följande centrala principer. Vid ledningen iakttas legalitetsprincipen och den föreskrivna indelningen i förvaltningsområden samt de författningar som reglerar den. Den ansvarsfördelning och de verksamhetsmodeller som iakttas under normala förhållanden vidmakthålls så länge som möjligt. Nivån för ledningen och koordineringen fastställs i enlighet med hur allvarlig och omfattande situationen är. Ministeriernas kanslichefs och beredskapschefsmöten är permanenta samarbetsorgan. De åtgärder som krävs i en viss situation kan också initieras av statens högsta ledning. Bild 7: Det krävs kontinuerlig samordning vid analyseringen av hoten och riskerna samt vid användningen av de resurser som behövs för att hoten och riskerna skall kunna hanteras. Hot och risker Tillgångliga resurser Terrorism Störningar av ekonomi??? Illegal invandring??? Extrema naturfenomen??? Storolyckor Störningar i datanäten Militär maktutövning??? Farliga smittsamma sjukdomar?????? Påtryckningar Miljöhet Förvaltningsområdets resurser Företagen inom näringslivet Medborgarorganisationerna och medborgarna EU och internationella resurser TRYGGANDE AV DE VITALA FUNKTIONERNA 23