Livstidsstraffet bibehållas eller avskaffas?

Transkript

1 JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Tanja Johansson Livstidsstraffet bibehållas eller avskaffas? Examensarbete 20 poäng Handledare: Helén Örnemark Hansen Straffrätt VT 2007

2 Innehåll SUMMARY 1 SAMMANFATTNING 3 FÖRORD 5 FÖRKORTNINGAR 6 1 INLEDNING Syfte och frågeställningar Teori, metod och material Avgränsningar Disposition 10 2 LIVSTIDSSTRAFFETS HISTORISKA UTVECKLING Livstidsstraffets utveckling fram till gällande brottsbalk Livstidsstraffet i gällande brottsbalk Kommentar 15 3 TIDSBESTÄMNING AV LIVSTIDSSTRAFFET Nådeinstitutet Historisk utveckling Handläggning Skäl och bedömning Omvandlingslagen Tillämpningsområde Ansökan om omvandling Handläggning Avgöranden enligt omvandlingslagen Cementfallet Hustrumisshandelsfallet nr Hustrumisshandelsfallet nr Yxfallet Kommentar Jämförelse av nådeinstitutet och omvandlingslagen samt kommentar 31

3 4 LIVSTIDSSTRAFFET I ETT STRAFFRÄTTSIDEOLOGISKT PERSPEKTIV Straffrättsideologisk utveckling Kan livstidsstraffet ifrågasättas med tanke på den straffrättsideologiska utvecklingen? 36 5 FÖR- OCH MOTARGUMENT GÄLLANDE LIVSTIDSSTRAFFET Argument för livstidsstraffet Argument mot livstidsstraffet 39 6 KLARGÖRANDE AV NÅGRA MOTARGUMENT Rättssäkerhetsbegreppet Definitionsförslag En gemensam nämnare Är livstidsstraffet rättssäkert eller rättsosäkert? Straffmätning Avgöranden från Högsta domstolen Revolverfallet Knivfallet Sambofallet Är riktlinjerna för straffmätning osäkra och vad får det i så fall för följder? Verkställighetsproblem Verksamhet, mål och visioner Regelverk Orsakar livstidsstraffet verkställighetsproblem? 55 7 SKA LIVSTIDSSTRAFFET BIBEHÅLLAS ELLER AVSKAFFAS? Analys Argument för livstidsstraffet Argument mot livstidsstraffet Kommentar Diskussion och slutsats 63 8 OM LIVSTIDSSTRAFFET AVSKAFFAS - VAD SKA DET ERSÄTTAS MED? Normal straffskala Avskaffandet av livstidsstraffet i Norge Kommentar 71

4 9 SAMMANFATTANDE SLUTSATSER 73 BILAGA - OMVANDLINGSLAGEN 74 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 76 RÄTTSFALLSFÖRTECKNING 81

5 Summary Should the life sentence be maintained or abolished? The question was especially noticed in connection with OmvL s adoption on Nov 1, This essay is supposed to constitute a contribution to a discussion on the subject. Initially the historical development of the life sentence and the ways in which the life sentence can be transformed into a penalty with a given release date are presented. Thereafter, to be able to answer the central question of the essay, a perspective of penal law ideology is given on the life sentence. Does the development of the penal law ideology have any importance for the continuous existence of the life sentence? When the life sentence was adopted the legislator considered that the main purpose of a penalty is to deter and to retaliate. Nowadays it is considered that a penalty is to be determined in proportion to the severity of the criminal act. However, the fact that the penal law ideology of today isn t the same as it was long before can t have an influence on the present-day use of the life sentence. To be able to question the life sentence from a perspective of penal law ideology, the actions that are punished with life sentence must be tested from proportionality, severity and condemnation. This test may very well let us come to the conclusion that for some criminal acts the life sentence can be justified. In a further attempt to answer the central question the pro- and counterarguments that have been presented concerning the life sentence are being examined and analyzed. Decisive for the answer are which interests concerning the life sentence should take precedence over others. The proponents of the life sentence want to keep it because of its value as a symbol of the ultimate penalty, because its abolition would risk introducing demands for a considerably higher range of punishment for a replacing penalty and because of the need to maintain the protection of society. The opponents of the life sentence demand abolition with the argument that the life sentence isn t in accordance with the rule of law, that it can t be executed in accordance with Swedish regulations of execution of penalty, and that it affects the credibility of the system of punishment. They furthermore say that the range of punishments in which the life sentence is included, for example for the crime of homicide, lead to the impossibility of balanced determinations of punishment and to a risk of unjustified differences in the length of the penalties despite similar criminal acts. They argue that the latter is true because there is an uncertainty in how the determination of punishment is supposed to be done. The conclusion that can be drawn from the examination and the analysis is that the life sentence is associated with several problems. The problems are mainly about the non-accordance with the rule of law and the difficulties with the execution. I think these problems are of such significance that they 1

6 motivate and justify the abolition of the life sentence. My opinion is that the principles and interests that are being violated by the use of the life sentence, such as the rule of law and a purposive execution, must be given precedence over the interests that the proponents of the life sentence present. If the life sentence were to be abolished, what penalty can replace it? This is the second question of the essay. Having looked into different proposals and how the Norwegian legislator solved the question when the life sentence was abolished in Norway, my opinion is that an ordinary range of punishment should be put in use instead. In that way penalties with given release dates can be imposed and the non-accordance with the rule of law and the difficulties with the execution that the life sentence brings are removed. 2

7 Sammanfattning Ska livstidsstraffet bibehållas eller avskaffas? Frågan uppmärksammades speciellt i samband med OmvL:s införande den 1 november Uppsatsen är tänkt att bidra som ett inlägg i en diskussion kring frågan. Inledningsvis redogörs för livstidsstraffets historiska utveckling och för de sätt på vilka livstidsstraffet kan tidsbestämmas. Därefter anläggs, för att kunna besvara den för uppsatsen centrala frågan, ett straffrättsideologiskt perspektiv på livstidsstraffet. Kan den straffrättsideologiska utvecklingen ha någon betydelse för livstidsstraffets fortsatta existens? Vid införandet av livstidsstraffet ansåg lagstiftaren att ett straffs främsta syfte är att avskräcka och vedergälla. Numera anses att ett straff ska bestämmas proportionerligt med utgångspunkt i den brottsliga gärningens svårhet. Att dagens straffrättsideologiska syn inte ser ut som den gjorde tidigare kan dock inte i sig anses påverka inställningen till dagens användning av livstidsstraffet. För att ur ett straffrättsideologiskt perspektiv kunna ifrågasätta livstidsstraffet måste de brott som straffas med livstidsstraff prövas utifrån proportionalitet, svårhet och förkastlighet. Denna prövning kan mycket väl resultera i slutsatsen att livstidsstraff för vissa brott kan motiveras. Som ett ytterligare led i besvarandet av den centrala frågan utreds och analyseras i uppsatsen de för- och motargument som har framförts gällande livstidsstraffet och dess användning. Avgörande för svaret är vilka intressen kring livstidsstraffet som bör ges företräde framför andra. Förespråkarna vill bibehålla livstidsstraffet med hänvisning till dess symbolvärde som yttersta straff, till att ett avskaffande riskerar att generellt leda till krav på betydligt högre straffmaximum för ett ersättande tidsbestämt fängelsestraff samt till behovet av samhällsskydd. Motståndarna till livstidsstraffet kräver ett avskaffande med stöd i påståendena om att straffet är rättsosäkert, att det leder till verkställighetsproblem och att det påverkar straffsystemets trovärdighet. Dessutom pekar de på att straffskalorna där livstidsstraffet ingår, till exempel för mord, medför en omöjlighet till nyanserad straffmätning och en risk för omotiverat stora skillnader i straffens längd för mycket likartade gärningar eftersom det föreligger en osäkerhet om hur straffmätningen ska göras. Slutsatsen som kan dras av utredningen och analysen är att livstidsstraffet är förknippat med ett flertal problem. De handlar främst om rättsosäkerhet för de dömda och verkställighetssvårigheter. Dessa problem är av sådan dignitet att jag anser att de motiverar ett avskaffande av livstidsstraffet. De intressen som kränks genom användningen av livstidsstraffet, såsom rättssäkerhet och en ändamålsenlig verkställighet, anser jag ska sättas före de intressen som förespråkarna för livstidsstraffet lägger fram. En andra fråga som uppsatsen tar upp är vilket straff som kan ersätta livstidsstraffet för det fall att det avskaffas. Efter att ha tittat på olika förslag 3

8 som har lagts fram samt på hur den norska lagstiftaren löste frågan när livstidsstraffet avskaffades i Norge anser jag att en vanlig straffskala ska införas. Tidsbestämda straff kan på så sätt dömas ut och därmed avhjälps den rättsosäkerhet och de verkställighetssvårigheter som livstidsstraffet medför. 4

9 Förord Utan stöd och hjälp från vissa personer hade denna uppsats inte kunnat färdigställas. Av denna anledning vill jag rikta ett stort tack till min handledare Helén Örnemark Hansen, till kriminalvårdsinspektör Anna Andersson samt till Annette och Frank Eldredge. Icke att förglömma är min vän Elin. Förutom att ha bistått med korrekturläsning och bra synpunkter har hon förgyllt min sista tid på juristutbildningen med intressanta diskussioner och härliga skratt. Lund, maj 2007 Tanja Johansson 5

10 Förkortningar a.a. anfört arbete A. prop. Anförd proposition A. SOU Anförd SOU behandlingslagen Lag (1964:541) om behandling i fångvårdsanstalt BrB, brottsbalken Brottsbalken (1962:700) BRÅ Brottsförebyggande rådet Dir. Direktiv Europakonventionen Europeiska konventionen d. 4 nov om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna f följande sida ff följande sidor förvaltningslagen Förvaltningslag (1986:223) JO Justitieombudsmannen KvaF Förordning (1974:248) om kriminalvård i anstalt KvaL Lag (1974:203) om kriminalvård i anstalt MB Missgärningsbalken i 1734 års lag Mot. Motion NJA Nytt juridiskt arkiv OmvF Förordning (2006:1119) om omvandling av fängelse på livstid OmvL, omvandlingslagen Lag (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid Prop. Proposition RB Rättegångsbalken (1942:740) RF Regeringsformen (1974:152) SFS Svensk författningssamling SL 1864 års strafflag SOU Statens offentliga utredningar 6

11 1 Inledning Av BrB 26 kap. 1 framgår bland annat att fängelse kan ådömas, enligt vad som för varje brott är stadgat, på viss tid eller på livstid 1. Vid livstidsstraffets utdömande fastställs ingen frigivningstidpunkt, vilket får till följd att straffet ifråga verkligen är på livstid. Detta är dock en sanning med modifikation eftersom en livstidsdömd under verkställighetstiden i princip undantagslöst får sitt livstidsstraff tidsbestämt och därigenom ett bestämt frigivningsdatum. Sedan länge har den enda möjligheten för en livstidsdömd att få sitt livstidsstraff tidsbestämt varit att ansöka om nåd hos regeringen. Från och med den 1 november 2006 när OmvL trädde ikraft 2 finns det ytterligare en möjlighet för en livstidsdömd att få sitt livstidsstraff prövat och eventuellt omvandlat till ett tidsbestämt straff. Örebro tingsrätt kan numera, med vissa i OmvL angivna kriterier som utgångspunkt, omvandla ett livstidsstraff till ett tidsbestämt fängelsestraff. I direktivet 3 som ligger till grund för den utredning 4 som medförde OmvL:s införande sägs att ett förslag ska utarbetas till en ny ordning för prövning av frigivning av livstidsdömda. Denna ordning ska gälla vid sidan av och som komplement till regeringens benådningsrätt. Det sägs vidare, efter ett relativt kort resonemang, att det inte finns skäl att avskaffa livstidsstraffet som sådant. På grund av direktivets uppdragsformulering hade utredningen inte i uppgift att behandla frågan om ett eventuellt avskaffande av livstidsstraffet. Detta uppmärksammades och kommenterades av ett flertal remissinstanser när utredningen skickades på remiss. Vid en genomgång av remissinstansernas yttranden kan det konstateras att det efterfrågas en diskussion och en utredning kring livstidsstraffets vara eller inte vara. Frågan som kan läggas till grund för diskussionen är om användningen av livstidsstraffet kan motiveras på ett bra sätt eller om det finns anledningar som motiverar ett avskaffande. Det är inte bara ett flertal remissinstanser som anser att livstidsstraffet bör diskuteras. Väl att märka är den politiska debatt som finns och som fick en större omfattning vid tiden för OmvL:s införande. Folkpartiet och Vänsterpartiet vill avskaffa livstidsstraffet till förmån för ett tidsbestämt fängelsestraff medan Moderaterna och Socialdemokraterna vill behålla det 5. 1 I det följande använder jag mig av termen livstidsstraff när fängelse på livstid åsyftas. 2 SFS 2006:45. 3 Dir. 2000:85 Frigivningsprövning av livstidsdömda m.m. 4 SOU 2002:26 Frigivning från livstidsstraff. 5 Mot. 2005/06:Ju543 Förändringar i straff- och processrätten, s. 5, Mot. 2000/01:Ju706 Livstidsstraffet, mailkontakt med företrädare för Nya Moderaterna, samt mailkontakt med företrädare för Socialdemokraterna,

12 1.1 Syfte och frågeställningar Eftersom det uppenbarligen finns ett intresse av, och enligt många ett behov av, att diskutera huruvida livstidsstraffet fortsättningsvis ska få ges plats i den svenska rättsordningen är det tänkt att denna uppsats ska bidra som ett inlägg i en sådan diskussion. Det övergripande syftet med uppsatsen är att uppmärksamma de argument som stödjer ett bibehållande av livstidsstraffet och de argument som finns mot en användning av livstidsstraffet samt att ställa dem mot varandra. Detta förfaringssätt ska leda till en analys, diskussion och slutsats gällande huruvida livstidsstraffet ska bibehållas eller avskaffas. Ett andra syfte med uppsatsen är att undersöka om de straffrättsideologiska svängningar som har skett i Sverige kan påverka inställningen till dagens användning av livstidsstraffet. Den straffrättsideologiska syn som dominerade på den tid då fundamentet för livstidsstraffet lades var förmodligen en annan än den som dominerar idag. Frågan är om denna omständighet kan ha någon betydelse för livstidsstraffets fortsatta existens. Av syftena följer den för uppsatsen centrala frågeställningen: Ska livstidsstraffet bibehållas eller avskaffas? En viktig fråga som är sammanbunden med ett eventuellt avskaffande av livstidsstraffet är vilket straff som ska sättas i livstidsstraffets ställe. Av denna anledning uppställs ytterligare en frågeställning för uppsatsen, nämligen: Om livstidsstraffet avskaffas, vad ska det ersättas med? 1.2 Teori, metod och material För att nå tillfredställande svar på frågeställningarna används främst en traditionell rättsdogmatisk metod, varvid lag, förarbeten, remissyttranden, praxis och doktrin studeras. Uppsatsen är till stor del av deskriptiv karaktär, men i uppsatsens avslutande del läggs mina egna reflektioner fram. Indelningen av uppsatsen i en deskriptiv och en reflekterande del är dock inte strikt eftersom egna tankar även presenteras i kortare avsnitt i den deskriptiva delen. Ur källkritisk synpunkt påstår jag att det material som används för uppsatsens författande är trovärdigt. Grunderna för detta påstående är att huvuddelen av materialet utgörs av primärkällor samt att resterande material är författat av personer som var och en är erkända inom sitt verksamhetsområde. Jag hänvisar i kapitlet som behandlar livstidsstraffets historiska utveckling till ett examensarbete med titeln Fängelse på livstid lagens 8

13 strängaste straff. Examensarbetet skrevs 1989 vid Lunds universitet av Nils Rydgren, och det har tidigare blivit hänvisat till av både utredningen vars arbete föranledde OmvL:s tillkomst och professor Per-Ole Träskman 6. Av denna anledning anser jag att även examensarbetet är en godtagbar och pålitlig källa. För att försöka utreda vilka argument som är mest övertygande i frågan om livstidsstraffets bibehållande eller avskaffande utsätts alla argument för en hållbarhetsanalys utifrån vissa kriterier. När hållbarhetskriterierna för analysen har valts har Maria Karlbergs och Brigitte Mrals bok Heder och påverkan Att analysera modern retorik varit en inspirationskälla. I denna bok diskuteras argumentationsanalys och hur en sådan kan läggas upp. Genom att se på argumentens logiska uppbyggnad samt dess relevans och hållbarhet menar författarna att betraktaren får hjälp med att avgöra huruvida argumenten verkligen stödjer den tes som förespråkaren vill föra fram. Teserna i denna uppsats är att livstidsstraffet ska bibehållas respektive avskaffas. Tankegången kring argumenten och dess logiska uppbyggnad förs med utgångspunkt i Christian Dahlmans skrift Allmän rättslära en introduktion 7. I logiska resonemang används begrepp såsom premiss, slutsats, slutledning och logisk hållbarhet. En premiss kan sägas vara en utgångspunkt för ett argument och tillsammans med ytterligare premisser föranleder de en slutsats. En slutsats är det resultat som förespråkaren anser följer av premisserna, eller annorlunda uttryckt det omdöme som premisserna leder till. Premisserna och slutsatsen bildar tillsammans en slutledning, och i resonemang om logik måste denna slutledning vara logiskt hållbar. För logisk hållbarhet krävs att slutsatsen följer med nödvändighet av premisserna. Det är ointressant huruvida slutsatsen verkligen är sann eller giltig. Det som är intressant för logiska resonemang är istället relationen mellan premisserna och slutsatsen. För analysens genomförande formuleras premisserna för varje argument. Det ska påpekas att formuleringarna har gjorts med intentionen att de så långt som det är möjligt ska stå i överensstämmelse med argumenten och att avsikten har varit att formulera dem så ärligt som möjligt. Karlberg och Mral menar att ett argument har relevans om det har betydelse för tesen. I kommande analys ställs därmed frågan om argumenten har någon betydelse för den sida av diskussionen kring livstidsstraffet som de är tänkta att stödja. Författarna anser vidare att ett argument stödjer tesen om det är hållbart, med vilket avses dess sannhet eller riktighet. För analysen som följer är det inte av vikt att titta på argumentens sanningshalt eller riktighet eftersom diskussionen kring livstidsstraffet förs på en sådan nivå att det inte har framförs några direkt osanna argument. Däremot anser jag att 6 SOU 2002:26 Frigivning från livstidsstraff, s. 35f och 43f samt Träskman: Utestängning genom tidsobestämd inspärrning det problematiska livstidsstraffet, I: Nytter det? Mosaik om kriminalforsorg og kriminalpolitik, s. 152f. 7 Se s. 34 i nämnda skrift. 9

14 det är viktigt att titta på argumentens acceptans hos adressaterna, det vill säga om argumenten accepteras och godtas i förhållande till den tes som ska stödjas. Analysen av för- och motargumenten genomförs följaktligen utifrån hållbarhetskriterierna logik, relevans och acceptans. 1.3 Avgränsningar Ett av de ursprungliga syftena med uppsatsen var att undersöka om Sveriges användning av livstidsstraffet är förenlig med Europakonventionen. En dylik undersökning kan anses vara av vikt eftersom konventionen gäller som lag här i landet 8. Det stod däremot klart relativt tidigt i uppsatsens författande att varken utredningen som föranledde OmvL eller remissinstanserna som yttrade sig med anledning av utredningen såg något problem med livstidsstraffet ur denna synvinkel. Till följd av detta behandlar uppsatsen inte livstidsstraffet ur ett europakonventionsperspektiv. En fråga som oundvikligen blir aktuell i och med OmvL:s tillkomst är huruvida nådeinstitutet vad gäller livstidsstraffet blir överflödigt och följaktligen kan avskaffas. På grund av sin dignitet anser jag att frågan är värd en fristående utredning, och bortsett från ett par kommentarer längre fram i uppsatsen ställs problematiken som frågan medför åt sidan. 1.4 Disposition Uppsatsen består av nio kapitel. Kapitel ett innefattar den inledning som detta avsnitt är placerat i och följs av en redogörelse för livstidsstraffets historiska utveckling i kapitel två. Kapitel tre beskriver hur regleringen kring och förfaringssättet i enlighet med nådeinstitutet ser ut och hur OmvL är uppbyggd. I detta kapitel redogörs också för fyra avgöranden från Örebro tingsrätt med anledning av OmvL. Genom kapitel fyra påbörjas hanteringen av den för uppsatsen centrala frågeställningen. Den straffrättsideologiska utvecklingen och dess betydelse för livstidsstraffet behandlas. I kapitel fem presenteras de för- och motargument som har tagits upp vad gäller användningen av livstidsstraffet. Eftersom några av argumenten 8 SFS 1994:

15 behöver förklaras och tydliggöras för att kunna användas i en analys och i en diskussion följer en klargörande utredning av dem i kapitel sex. Kapitel sju innehåller en analys av de för- och motargument som har tagits upp samt en diskussion kring dessa. I en slutsats läggs min egen åsikt fram i frågan om livstidsstraffet ska bibehållas eller avskaffas. Om livstidsstraffet skulle komma att avskaffas i framtiden uppkommer oundvikligen frågan hur det straff som ska utdömas i dess ställe ska se ut. I Kapitel åtta ges ett förslag på hur denna fråga, i stora drag, kan lösas, och därmed behandlas den andra frågeställningen för uppsatsen. Kapitel nio avslutar uppsatsen med sammanfattande slutsatser. 11

16 2 Livstidsstraffets historiska utveckling Innan uppsatsen tar upp och behandlar fakta som har direkt anknytning till ovan angivna frågeställningar lämnas, med syfte att ge en tydlig bild av det straff som står i uppsatsens absoluta blickfång, en övergripande redogörelse för det svenska livstidsstraffets historiska utveckling fram till idag. Eftersom livstidsstraffet har sin grund i frihetsstraffet som sådant och detta straff i sin tur har ett nära samband med dödstraffet tas för kapitlet avstamp i införandet och utvecklingen av båda dessa straff. 2.1 Livstidsstraffets utveckling fram till gällande brottsbalk På landskapslagarnas tid, den tid då det kunde börja talas om en svensk rätt, förekom frihetsstraff inte alls. Av denna enkla anledning förekom inte heller livstidsstraffet. Landet var indelat i olika ättesamhällen, och det var ätten, inte den enskilda individen, som var den sociala enheten. Om en individ angrep en annan individ sågs detta därför som ett angrepp på den ätt som den angripna individen tillhörde. Reaktionerna på en orätt, och de enda sätten på vilka den kränkta ätten kunde hävda sig, bestod i att ätten valde förlikning jämte böter eller blodshämnd. Dessa reaktioner gav uttryck för en försoningsteknik och var inte en straffrätt i vår tids mening. 9 En för riket gemensam lagstiftning mot ättefejderna och grov brottslighet uppkom under 1200-talet. Denna lagstiftning, som kallades för fridslagstiftning, gällde parallellt med de olika landskapslagarna. Brott mot fridslagstiftningen benämndes edsöresbrott. 10 Allt eftersom den kungliga centralmakten stärktes och den katolska kyrkans inflytande ökade i Sverige kom ett antal allvarliga brott att beläggas med dödsstraff. Dessa brott stadgades för hela riket och kallades för högmålsbrott eller urbota mål. 11 I mitten av 1300-talet tillkom Magnus Erikssons landslag som ersatte de olika landskapslagarna. Högmålsbrotten togs in i högmålsbalken, och det var ett ansenligt antal brott som kom att straffas med döden. Även för en del brott som inte var högmålsbrott kunde dödsstraff komma ifråga Anners: Svensk straffrättshistoria, del 1, s Anners a.a. s Rydgren: Fängelse på livstid lagens strängaste straff, s Rydgren a.a. s. 3f. 12

17 Under 1500-talet mildrades straffrätten något. Dödsstraffen kom att verkställas på mindre plågsamma sätt och under denna tid började frihetsstraffet att användas. Kung Johan III införde detta straff på 1570-talet genom att via nåd förskona brottslingar från dödsstraff och istället fastställa fästningsarbete på livstid som påföljd. När kung Johan III väl hade infört frihetsstraffet genom sin nådepraxis kom detta straff att användas i stor omfattning under 1600-talet. Underrätterna följde den skrivna lagen, men hovrätterna kom allt oftare att efter fri prövning byta ut det föreskrivna straffet mot ett lindrigare. Ideligen byttes dödsstraffet ut mot kroppsstraff följt av frihetsstraff såsom fästningsarbete på viss tid eller på livstid. Detta utbyte av föreskrivet straff kallas leuteration. 13 Frihetsstraffet användes under och 1600-talen utan lagstöd. Straffet grundades på kungens och hovrätternas nåde- respektive leuterationspraxis. Först i MB i 1734 års lag uppställdes frihetsstraffet som självständig brottspåföljd. Frihetsstraffet förekom som fängelsestraff och straffarbete vid kungens slott och fästning. 14 Straffarbete kunde utdömas från ett år till livstid, men en genomgång av MB visar att det endast var ett fåtal brott för vilka straffarbete på livstid stadgades. Ett av dessa brott var andra resan koppleri. Straffbestämmelsen stod att finna i MB 57 kap. 1 och löd: Håller någor sådane hus och samqwäm, ther otucht och lösaachtighet drifwes; stånde för sådant kopleri tre dagar wid kåken, och warde then tridie dagen hudstruken, och hålles sedan til alment arbete i tre år. Finnes någor thermed andra gången; warde sammaledes kåkstruken, och arbete i hela sin lifstid. Trots att det i MB tydligt uttrycktes för vilka brott frihetsstraffet skulle användas kom straffet att användas i långt större utsträckning. I MB stadgades dödsstraff för inte mindre än 68 olika brott, något som kungen och domstolarna reagerade på. För att komma runt den hårda strafflagstiftningen använde kungen och hovrätterna sig i stor omfattning av nåd och leuteration, varigenom dödsstraffen omvandlades till straffarbete vid fästning på viss tid eller livstid. I praktiken förekom därmed dödsstraff endast för ett fåtal brott. Som en följd av detta uppstod en stor brist på överensstämmelse mellan de i lagen föreskrivna straffen och de straff som utmättes i verkligheten. Av denna anledning genomfördes en lagreform 1779 under ledning av kung Gustaf III. Flera brott fick kroppsstraff eller straffarbete vid fästning som straff istället för dödsstraff. 15 År 1864 infördes SL, en strafflag som ersatte MB. Dödsstraffet kvarstod endast för ett fåtal brott, som till exempel mord och otukt, och var alltid fakultativt eftersom domstolarna för dessa brott kunde välja att istället döma till straffarbete på livstid. I de fall då dödsstraffet verkligen utdömdes av domstolarna var det vanligt att straffet genom nåd omvandlades till straffarbete på livstid. 16 I SL gjordes en tydlig skillnad mellan två frihetsstraff, 13 Rydgren: Fängelse på livstid lagens strängaste straff, s. 4ff. 14 Anners: Svensk straffrättshistoria, del 1, s Anners, a.a. s. 40 och 45ff. 16 Rydgren: Fängelse på livstid lagens strängaste straff, s

18 nämligen straffarbete och fängelse. Detta framgick av 2 kap. 1. Av 2 kap. 5 och 6 gick att utläsa att straffarbete kunde utdömas på livstid medan straffmaximum för fängelse var två år. För exempelvis vissa svårighetsgrader av otukt kunde dödsstraff eller straffarbete på livstid utdömas. Bestämmelsen påträffades i SL 15 kap. 12 och stadgade: Tager man kvinna med våld och, emot hennes vilja, med henne övar otukt, eller tvingar man henne därtill genom hot, som innebär trängande fara; varde dömd till straffarbete från och med sex till och med tio år. Fick kvinnan av den gärning svår kroppsskada; dömes till straffarbete på livstid eller i tio år: ljöt hon därav döden; miste gärningsmannen livet eller dömes till straffarbete på livstid. Eftersom dödsstraffet i realiteten användes i mycket liten omfattning efter SL:s tillkomst avskaffades denna strafform i fredstid Strafformerna straffarbete och fängelse behölls med precis ovan angivna straffmaximum. 17 Först 1973 avskaffades dödsstraffet i krigstid Livstidsstraffet i gällande brottsbalk Under tidigt 1900-tal började kritik riktas mot SL. Det ansågs generellt att SL hade blivit föråldrad. Straffrättskommittén gavs i uppdrag att skapa en ny lagstiftning om de särskilda brotten, och 1953 lade Straffrättskommittén fram sitt förslag. Det klargjordes att den föreslagna lagen var avsedd att ersätta SL:s speciella del. 19 Under samma år som Straffrättskommittén lade fram sitt förslag blev Strafflagberedningen färdig med sitt förslag gällande ändringar i SL. Förslaget avsåg sådana ändringar beträffande reaktionssystemet som ansågs erforderliga för ett genomförande av Straffrättskommitténs förslag. Strafflagberedningen föreslog bland annat att de dåvarande två frihetsstraffen straffarbete och fängelse skulle sammanslås till ett enhetligt frihetsstraff, nämligen fängelse. 20 Strafflagberedningen föreslog att möjligheten att ådöma frihetsstraff på livstid skulle behållas för straffet fängelse eftersom det inte ansågs lämpligt att ta bort den. Motiveringen var mycket kortfattad, men anledningen sades vara att det bedömdes finnas brottslingar som inte kan oskadliggöras på annat sätt, och att en lång och obestämd tids frihetsförlust i dessa fall är lämpligare än en lång tids bestämd frihetsförlust. 21 De två ovan nämnda förslagen utgjorde grund för Strafflagberedningens slutbetänkande 1956 om en skyddslag som skulle ersätta SL. I detta slut- 17 SFS 1921: Seth: Överheten och svärdet Dödsstraffdebatten i Sverige , s. 301f. 19 SOU 1953:14 Förslag till brottsbalk, s. 97ff. 20 SOU 1953:17 Enhetligt frihetsstraff m.m., s A. SOU s. 79 andra spaltraden. 14

19 betänkande hölls fast vid förslaget som tidigare hade lagts fram om ett enhetligt frihetsstraff och att straffmaximum skulle vara livstid. 22 Slutligen kom den proposition 23 som ligger till grund för den sedan 1965 gällande BrB 24. Propositionen utgick ifrån de tre ovan nämnda förslagen från Straffrättskommittén och Strafflagberedningen och bestämmelsen för det enhetliga frihetsstraffet fängelse med straffmaximum på livstid och straffminimum på en månad placerades i 26 kap. 1. Någon direkt diskussion kring livstidsstraffet fördes inte. Bestämmelsen har idag samma placering och samma innehåll vad gäller straffmaximum på livstid, men dess ordalydelse har ändrats något och gränsen för straffminimum är vid dags dato 14 dagar 25. Idag stadgar BrB livstidsstraff för till exempel mord, 3 kap. 1, människorov, 4 kap. 1, grov mordbrand, 13 kap. 2, och grovt spioneri, 19 kap. 6. I april 2007 var det 164 personer, varav fem kvinnor, som avtjänade livstidsstraff i svenska fängelser. Alla avtjänar sitt straff för mord, inklusive medhjälp, försök och anstiftan därtill Kommentar Det var under kung Johan III:s regeringstid på 1500-talet som användningen av frihetsstraffet och livstidsstraffet tog sin början, om än inte i form av ordinär fängelseplacering. Det är tydligt att dagens livstidsstraff har sitt ursprung i medeltidens straffarbete, och att det nuvarande livstidsstraffets utformning är en produkt av en mångårig utveckling. Jag anser att det är anmärkningsvärt att livstidsstraffet inte ägnades någon större uppmärksamhet under framarbetandet av BrB. Strafflagberedningen avhandlar i sitt förslag från 1953 lämpligheten av livstidsstraffet på en halv spaltrad. I den slutliga propositionen förs inte heller någon direkt diskussion kring detta straff. Användningen av ett så ingripande straff som livstidsstraffet anser jag kräver en mer djupgående behandling och ett stort mått av eftertanke. Det kan påstås att livstidsstraffet slank med i BrB utan ingående reflektion från lagstiftarens sida. Att så skedde kan vid närmare eftertanke möjligtvis förstås och förklaras med hänvisning till livstidsstraffets långvariga tradition. Livstidsstraffet har använts, om än i annan form, sedan 1500-talet och därmed kan detta straff ses som något så naturligt och självklart att det inte för någon framstår som berättigat eller lämpligt att ifrågasätta. 22 SOU 1956:55 Skyddslag, s. 85f. 23 Prop. 1962:10 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till brottsbalk. 24 SFS 1964: SFS 1981: aspx, , kl

20 3 Tidsbestämning av livstidsstraffet Som nämndes i inledningen har sedan länge den enda möjligheten att få ett livstidsstraff tidsbestämt varit att ansöka om nåd hos regeringen. Från och med den 1 november 2006 finns det dock ytterligare en möjlighet, nämligen att ansöka hos Örebro tingsrätt om att få livstidsstraffet omvandlat till ett tidsbestämt straff. I detta kapitel presenteras de två nämnda tidsbestämningsmöjligheterna. Eftersom nåd eller omvandling utgör de två enda sätten att få ett livstidsstraff tidsbestämt och eftersom alla livstidsstraff förr eller senare blir tidsbestämda kan det på goda grunder påstås att ansökningar om nåd eller omvandling oundvikligen följer på livstidsstraffet eller till och med utgör en del av livstidsstraffet. Av denna anledning är villkoren och tillvägagångssätten för tidsbestämningsprocesserna av yttersta intresse och viktiga för uppsatsens fortsatta författande. När presentationen har gjorts ägnas ett avsnitt åt att jämföra de två tidsbestämningsprocesserna och att kommentera dessa. 3.1 Nådeinstitutet I RF 11 kap. 13, det vill säga i bestämmelsen som reglerar regeringens möjlighet att bevilja nåd, stadgas: Regeringen får genom nåd eftergiva eller mildra brottspåföljd eller annan sådan rättsverkan av brott samt eftergiva eller mildra annat liknande av myndighet beslutat ingrepp avseende enskilds person eller egendom. När synnerliga skäl föreligger, får regeringen förordna att vidare åtgärd för att utreda eller lagföra brottslig gärning ej ska äga rum. Med utgångspunkt i RF 11 kap. 13 stiftades, med ikraftträdande 1975, lagen om handläggning av nådeärenden 27. Detta gjordes för att motsvara reglerna i 1809 års regeringsform om hur nådeärenden ska handläggas 28. Lagen innehåller endast två bestämmelser, och idag har de följande lydelse: 1 : Nådeärenden prövas av regeringen i enlighet med vad som föreskrives i 11 kap. 13 första stycket regeringsformen. 27 SFS 1974: Prop. 1974:35 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen m.m., s. 113f. 16

21 2 : Innan regeringen avgör ett nådeärende skall den, om särskild anledning föreligger, inhämta yttrande från högsta domstolen eller, när fråga är om ett mål i vilket regeringen, en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet är sista instans, från regeringsrätten. Den domstol som skall avge ett sådant yttrande är därvid beslutför med tre ledamöter. Nedan redogörs för den historiska bakgrunden till dagens svenska nådeinstitut. Därefter lämnas en presentation av handläggningsförfarandet kring straffrättsliga nådeärenden, i detta fall av de nådeärenden som gäller livstidsstraff, samt av de skäl och bedömningsgrunder som regeringen utgår ifrån när ett nådeärende avgörs Historisk utveckling Så långt det är möjligt att gå tillbaka i våra rättskällor har kungen slutligt avgjort vissa justitieärenden, och det är ifrån denna kungliga rätt som regeringens nuvarande benådningsrätt kan härledas. På landskapslagarnas tid hade kungen möjlighet att på sin eriksgata bevilja ett visst antal personer nåd och vid en senare tid kunde kungen enligt Magnus Erikssons landslag bevilja nåd i brottmål efter en prövning av omständigheterna i varje enskilt fall. Både enligt landskapslagarna och enligt landslagen hade kungen i uppdrag att tillse att en på lagen grundad materiell rättvisa skipades. Av den anledningen kunde han upphäva alla domar som byggde på falska bevis eller som utdömde för stränga straff. 29 Under medeltiden utövade kungen sin benådningsrätt med statsrådens rådgivning. Benådningsrätten omfattade inte bara rätten att göra nåd i brottmål utan även att till exempel återge rättshandlingsförmåga. År 1675 återupptogs bruket av benådning vid kungens eriksgata i form av ett pardonsplakat, genom vilket åtskilliga brottslingar frigavs och genom vilket det sades att ett flertal brott inte längre fick påtalas. Det var inte alla brottslingar och brott som omfattades av benådningen. De som hade begått brott mot gud, kungen eller rikets säkerhet lämnades utanför. 30 Fram till 1719 var kungens benådningsrätt inte fastställd i grundlag. I detta års regeringsform fastställdes den däremot och ramarna för den drogs upp. Benådningsrätten begränsades till rättsvårdande verksamhet, det vill säga till möjligheten att bryta domar som inte var materiellt riktiga. I 1720 års regeringsform skärptes kungens benådningsrätt genom att den skulle utövas med råds råde, det vill säga tillsammans med resterande statsråd. Kungen hade i detta råd endast ett visst antal röster, men han hade utslagsrösten. I regeringsformen uttrycktes inget om benådningsrätten i brottmål, men nåd gavs i såväl enskilda fall som mera allmänt genom pardonsplakat Nelson: Brott och nåd. Studier i svensk statsrätt och straffrätt, s. 7f. 30 Nelson a.a. s Nelson a.a. s. 9f. 17

22 Kung Gustaf III hade en vision om att kungen ensam skulle utöva benådningsrätten, en vision som hade sitt ursprung i upplysningens idéer. I 1772 års regeringsform förverkligades kungens vision. Kungens ensamrätt i nådeärenden modifierades dock genom 1789 års förenings- och säkerhetsakt i vilken grunden till Högsta domstolen lades samt genom den instruktion för Högsta domstolen som utgavs samma år. Det sades att Högsta domstolen skulle avge utlåtanden till kungen över alla ansökningar om nåd och eftergift av straff och böter. På så sätt, trots att det inte sades att kungen var tvungen att följa domstolens yttrande, gavs Högsta domstolen en möjlighet att påverka utgången i nådeärendena. 32 I början av 1800-talet påbörjades ett lagstiftningsarbete gällande en ny regeringsform. Åsikterna om kungens fortsatta benådningsrätt gick isär. Vissa ansåg att den nya regeringsformen inte skulle innehålla en motsvarighet till 1772 års stadgande om benådningsrätt medan vissa krävde benådningsrätten som en kungen tillkommande rätt. 33 När 1809 års regeringsform väl hade tagit form kunde konstateras att benådningsrätten behandlades i 25 (efter senare ändring i 26 ) och bestämmelsen löd: Konungen äger att i brottmål göra nåd, mildra lifsstraff samt återgifva ära och till kronan förverkadt gods, dock må öfver ansökningar derom högsta domstolen höras och konungen sina beslut uti statsrådet fatta. På den brottslige skall sedermera ankomma att emottaga den nåd, konungen honom förunnat, eller undergå det straff, hvartill han blifvit dömd. Kungen fick därmed benådningsrätt, och mildrandet av livstidsstraffet nämndes uttryckligen, men den skulle utövas i statsrådet. Detta var en skillnad i jämförelse med hur benådningsrätten hade sett ut enligt 1772 års regeringsform. Kungen skulle inte längre ta beslutet om nåd helt ensam, utan i samråd med statsråden. Det var dock så att statsråden endast var kungens personliga rådgivare, och om kungens vilja avvek från statsrådens uppfattning fick statsråden ge vika. Kungen hade därmed fortfarande ensam beslutanderätt i benådningsärendena. 34 Benådning kunde som synes komma ifråga antingen på kungens eget initiativ eller med anledning av en ansökan. Högsta domstolen skulle fortfaraden avge yttranden, men endast i de ärenden som togs upp med anledning av en ansökan. Efter andra världskriget påbörjades en diskussion kring en ny regeringsform eller åtminstone en ändring av den gällande års regeringsform svarade allt sämre mot den författningsrättsliga verkligheten. Grundlagsberedningen tillsattes 1966 och följderna av dess arbete var ett förslag på bland annat att monarkin skulle bestå, men att kungen skulle berövas all konstitutionellt inflytande. 35 Detta förslag på ny regeringsform lades fram , vilket 32 Nelson: Brott och nåd. Studier i svensk statsrätt och straffrätt. s. 10f. 33 Nelson a.a. s. 11f. 34 Häthén: Stat och straff. Rättshistoriska perspektiv, s Häthén a.a. s. 229ff. 36 Prop. 1973:90 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m. 18

23 genomröstades i riksdagen. Den nya, och nu gällande, RF trädde ikraft Gällande RF är monistisk, vilket innebär att parlamentarismens princip är genomförd. All central normgivning utgörs av lagstiftning som riksdagen beslutar om, regeringen styr riket och kungen är rikets statschef utan några politiska funktioner. Regeringsformen från 1809 var dualistisk, vilket innebär att den balanserade makten i riket mellan kungen och riksdagen. 38 RF:s förändring av vem som innehar makten i riket påverkade benådningsrätten. Bestämmelsen om nåd intogs i 11 kap. 13 och numera är det regeringen som innehar benådningsrätten Handläggning Bortsett från lagen om handläggning av nådeärenden är nådehandläggningsförfarandet i princip oreglerat. Eftersom nådeärendena handläggs av Justitiedepartementets nådeenhet följs dock de principer som finns i förvaltningslagen och i arbetsordningen för Justitiedepartementet. Ett nådeärende kan anhängiggöras hos regeringen på två olika sätt. Det första och absolut vanligaste sättet är att en ansökan om nåd lämnas in. Detta gör oftast den dömde själv, men vem som helst kan ansöka om nåd för en dömd persons räkning. Det andra sättet är att regeringen på eget initiativ tar upp ett ärende och fattar beslut om nåd, men detta är mycket ovanligt. 39 Det finns inga krav på hur en ansökan om nåd ska vara utformad. Den måste däremot vara skriftlig och det måste framgå vad den dömde vill med sin ansökan, det vill säga det ska finnas ett bestämt yrkande och skäl som åberopas till stöd för yrkandet. Sökanden har möjlighet att åberopa allt som denne anser vara av betydelse för bedömningen. Nåd kan sökas flera gånger om den första ansökan avslås. Av naturliga skäl måste det däremot presenteras nya och/eller starkare skäl för ett regeringens beslut ska bli det motsatta. 40 Som redan nämnts handläggs och förbereds inkomna nådeansökningar vid Justitiedepartementets nådeenhet. Departementet inhämtar befintlig utredning i ärendet såsom aktuell dom, belastningsregisterutdrag, personutredning samt anstaltsjournal. Dessutom kan departementet begära in olika yttranden, till exempel från kriminalvården och kronofogdemyndigheten. När ärendet är förberett föredrar handläggaren ärendet för enhetschefen och därefter för justitieministern. Denne föredrar i sin tur ärendet för regeringen. Slutligen fattar regeringen beslut i ärendet. Om det finns särskild anledning 37 SFS 1974: Häthén: Stat och straff. Rättshistoriska perspektiv, s. 233f , kl , kl

24 ska regeringen innan dess inhämta yttrande från Högsta domstolen. Detta sker sällan och endast om det föreligger något juridiskt problem Skäl och bedömning Regeringen kan, som sagt, genom nåd befria någon från ett straff eller mildra ett straff. Beslutet om nåd kan innebära att den dömde omedelbart friges från anstalt eller att ett fängelsestraff ersätts med till exempel villkorlig dom eller skyddstillsyn. 42 Av intresse för uppsatsen är den typen av nåd som innebär att ett livstidsstraff tidsbestäms. Nåd är inte något som en dömd person har rätt till. Av den anledningen har en livstidsdömd inte heller rätt till tidsbestämning av sitt straff. En följd av att ett nådebeslut inte är en given rättighet är att regeringen inte motiverar sitt beslut genom vilket en nådeansökan avslås eller bifalles. 43 Eftersom beslut i nådeärenden inte motiveras kan det inte talas om någon nådepraxis i den meningen att nåd ska ges när vissa omständigheter föreligger. Regeringen gör en fri bedömning i varje enskilt fall huruvida nåd ska medges eller inte. Av betydelse för nåd i allmänhet har emellertid så kallade humanitära skäl, såsom svår fysisk eller psykisk sjukdom och mycket besvärliga sociala förhållanden för barn till den dömde. 44 Det finns dessutom vissa andra omständigheter som tycks vara av betydelse för bedömningen av om just ett livstidsstraff ska tidsbestämmas, såsom: Brottet och omständigheterna kring detta Tiden som den dömde har varit frihetsberövad Den dömdes återfallsrisk Skötsamhet under anstaltsvistelsen De sociala förhållandena vid en eventuell frigivning Ett skäl som många livstidsdömda åberopar som stöd för sin nådeansökan i vilken tidsbestämning av livstidsstraffet yrkas är att de är oskyldigt dömda. Detta skäl beaktas aldrig eftersom regeringen inte får ompröva en dom från en domstol , kl , kl , kl , kl , kl Detta går också att utläsa ur RF 1 kap

25 3.2 Omvandlingslagen År 2000 författade Justitiedepartementet ett direktiv 46 i vilket uppdras åt en utredare att utarbeta ett förslag till ny ordning för prövning av frigivning av livstidsdömda. Det anges att en domstol, nämnd eller annat organ, utifrån i lag givna kriterier, ska pröva om och när personer dömda till livstidsstraff ska friges. Det sägs att tanken är att den nya ordningen ska gälla parallellt med och som komplement till regeringens benådningsrätt. I direktivet tas den kritik upp som kan riktas mot det förfaringssätt under vilket nådeärenden avgörs. Kritiken rör det faktum att handläggningsförfarandet i princip är oreglerat och att de omständigheter som beaktas vid avgörandet är helt oreglerade. Detta anser Justitiedepartementet troligen bidrar till en osäkerhet och ett lidande hos de dömda som påverkar straffverkställigheten negativt. Såsom mål för utredningsuppdraget sägs i direktivet vara att förutsebarheten för de livstidsdömda och för kriminalvården ska förbättras så att verkställighetstiden kan användas effektivt och ändamålsinriktat. Det nya systemet ska ge den dömde incitament att själv främja sin frigivning och anpassning i samhället. Dessutom ska den nya ordningen stärka den livstidsdömdes rättsäkerhet, trots att livstidsstraffet är tidsobestämt. Utredaren som tillsattes tog namnet Utredningen om frigivningsprövning av livstidsdömda. Dess arbete mynnade ut i ett betänkande 47 som kom att ligga till grund för den proposition 48 som slutligen röstades igenom i riksdagen. Genom detta förfarande kom OmvL till, och ärenden med anledning av denna lag upptas av Örebro tingsrätt. Nedan presenteras de viktigaste bestämmelserna i OmvL. Lagen innehåller de tre huvudrubrikerna tillämpningsområde, ansökan om omvandling och handläggning och de används som rubriker i den följande presentationen. Efter nämnda presentation redogörs för fyra ärenden som har avgjorts i enlighet med OmvL. I bilaga 1 finns OmvL införd Tillämpningsområde I lagens 1 1st stadgas att lagen gäller omvandling av fängelse på livstid till fängelse på viss tid. Lagen gäller för personer som i Sverige avtjänar fängelse på livstid, vilket innebär att även personer som utomlands har ådömts livstidsstraff och som sedan har överförts till Sverige för verkställighet omfattas av lagen. Motiveringen till detta är att ett av lagens viktigaste mål är att minska de negativa skadeverkningarna av tidsobestämda straff, 46 Dir. 2000:85 Frigivningsprövning av livstidsdömda m.m. 47 SOU 2002:26 Frigivning från livstidsstraff. 48 Prop. 2005/06:35 Lag om omvandling av fängelse på livstid. 21

26 och därför borde även utomlands dömda personer omfattas. 49 Ett undantag till denna huvudregel finns i bestämmelsens 2st, i vilken undantas personer som har överförts till Sverige för verkställighet enligt vissa överföranderegler. OmvL gäller parallellt med regeringens benådningsrätt. Det framgår av 1 3st. Det finns därmed inget hinder mot att en livstidsdömd inger en ansökan om nåd och en ansökan om omvandling samtidigt. I OmvF 9 stadgas att Örebro tingsrätt utan dröjsmål ska underrätta bland annat Regeringskansliet när en ansökan om omvandling av fängelse på livstid har inkommit till tingsrätten. Vidare ska tingsrätten, enligt 11, samma dag som slutligt beslut har fattats i omvandlingsfrågan skicka en kopia på detta till Regeringskansliet. Genom dessa förfaranden ska samtidiga ställningstaganden undvikas Ansökan om omvandling En ansökan om omvandling av livstidsstraff får göras först när den dömde har avtjänat minst tio år av straffet. Om ansökan avslås får en ny ansökan göras tidigast ett år efter det att avslagsbeslutet vann laga kraft. Detta framgår av lagens 3. OmvL syftar inte till att åstadkomma någon förändring av de anstaltstider som följer av nådeinstitutet. Livstidsdömda har generellt under senare år, vid beviljan av nåd, fått livstidsstraffet ersatt med tidsbestämda straff om års fängelse. En faktisk verkställighetstid av ett straff på arton år, enligt reglerna om villkorlig frigivning i BrB 26 kap. 6, är tolv år. Lagstiftaren har sagt att livstidsstraffet är lagens strängaste straff, och att frigivning från detta inte bör vara aktuellt tidigare än vad som kan ske från ett tidsbestämt straff. 50 Enligt reglerna i BrB 26 kap. 2 och 3 kan det längsta tidsbestämda straffet, under vissa givna omständigheter, sättas till arton år. I faktisk verkställighetstid blir det tolv år. Att tidsgränsen för ansökan är satt till minst tio års avtjänad tid grundas på ovan nämnda tankegångar. De två åren som uppstår mellan tio och tolv år, om omvandling skulle beviljas efter en verkställighet om tio år, avsätts till utslussningstid. I lagens 4 3st framgår resonemangen kring villkorlig frigivning, livstidsstraffet contra tidsbestämda straff samt utslussningstid. Att omprövningstiden har bestämts till ett intervall på ett år beror på att det anses ändamålsenligt och rimligt att en livstidsdömd har rätt till en kontinuerlig omprövning av frihetsberövandet. En annan anledning är ett flertal avgöranden från Europadomstolen som fastslår just en sådan rättighet Prop. 2005/06:35 Lag om omvandling av fängelse på livstid, s. 28ff. 50 A. prop. s. 35 och A. prop. s. 35f. 22