Marcus, Henry. Alois Alzheimer : minnesord vid Svenska läkaresällskapets sammankomst den 11 januari Stockholm 1916

Transkript

1 Marcus, Henry Alois Alzheimer : minnesord vid Svenska läkaresällskapets sammankomst den 11 januari 1916 Stockholm 1916

2 EOD Miljoner böcker bara en knapptryckning bort. I mer än 10 europeiska länder! Tack för att du väljer EOD! Europeiska bibliotek har miljontals böcker från till 1900-talet i sina samlingar. Alla dessa böcker går nu att få som e-böcker de är bara ett musklick bort. Sök i katalogen från något av biblioteken i ebooks on Demand- nätverket (EOD) och beställ boken som e-bok tillgängligt från hela världen, 24 timmar per dag och 7 dagar i veckan. Boken digitaliseras och blir tillgänglig för dig som e-bok. EOD bokens fördelar! ÂÂ Få samma utseende och känsla som med originalet! ÂÂ ÂÂ Â Â Använd ditt standardprogram för att läsa boken på skärmen, zooma och navigera genom boken. Skriv ut enstaka sidor eller hela boken. Sök: Använd fulltextsökning för enskilda fraser. Â Â Klipp & klistra: Kopiera bilder och delar av texten till andra applikationer (t.ex. ordbehandlingsprogram). Villkor för användning Genom att använda EOD-tjänsten accepterar du de villkor som ställs av biblioteket som äger den aktuella boken. ÂÂ Villkoren på svenska: Fler e-böcker Redan nu erbjuder 30 bibliotek från 12 europeiska länder denna service. Mer information finns tillgängliga via boken. ÂÂ books2ebooks.eu Kungliga Biblioteket

3 f ALOIS ALZHEIMER M I N N E S O R D VID SVENSKA LÄKARESÄLLSKAPETS SAM M ANKOM ST DEN II JANUARI 1916 SÄRTRYCK UR HYGIEA 1916

4

5 Alois Alzheimer. F rå n de trakter, där krigets åskor rulla, är det i dessa tider svårt a tt höra något budskap från dem, som m an förr ofta och lä tt kom i beröring med och till vilka m an ofta lä n g ta r för a tt åter få h ä m ta njr kunskap ur deras rika erfarenhets förråd. Sä kommer det sig a t t flera av våra lärare och vänner därute, bakom fronten, härjas på sotsängen, u tan a tt vi haft en aning om deras lidanden och ej med ett ord varit i till fälle a tt visa dem vårt deltagande under detsamma. Nyligen nådde oss det tung a budskapet om den oer sättliga förlusten av forskaren P a u l E h r l i c h, vårt Sällskaps frejdade hedersledamot.

6 N u n å r oss p lö ts lig t d e t likaledes alldeles oväntade, s m ä r t s a m m a m e d d e la n d e t a t t S venska L ä k a re sä llsk a p e ts u tlä n d s k a le d a m o t A l o i s A l z l i e i m e r g å t t b o r t den 19 d e c e m b e r 1915, i en åld er av e n d a st 52 år. H a n s n a m n ä r icke så a l lm ä n t k än t, som E h r l i c h s var det, m e n h a n h a d e dock u n d e r sin k o rta le v nad h u n n it u t r ä t t a så m ycket, a t t inom p sy k ia trie n h a n s n a m n alltid skall n ä m n a s som b y g g a re n av den g ru n d, p å vilken vår k u n sk a p om sin n e ssju k d o m arn as patologiska anatom i vilar. D e t ä r sv å rt a t t tä n k a sig a t t den store, ståtlige m a n n e n m ed d e t älsk v ärd a stu d e n tly n n e t, h a n som stod som en ty p för h ä ls a och k r a f t m i t t i sin forskning, n u ry ck ts b o rt från denna, och m a n söker förgäves efter den, som n u ä r i stånd a t t fullfölja arb etet. Sin senaste v e rk s a m h e ts a rb e te n n e d la d e A l z l i e i m e r u n d e r n å g r a få å r som ch e f för p sy k ia trisk a och n ervklinik en vid u n iv e rs ite te t i B re s la u. M en h a n s m å n g a och stora a rbe ten, han s livs f ö rn ä m s ta verk, s a m m a n fa lla med h a n s v e rk sa m h e tstid hos K r s e p e l i n först i H e id e lb e rg och m e s t i M iinchen, d ä r h a n v a r chefen fö r p sy k ia trisk a klinikens u t m ä r k t a p atolog iskt a n a to m isk a la b o ra to riu m. D ä r h ä rsk a d e h an m e d älsk v ä rd m y n d ig h e t, omgiven av en stab av u n g a in tr e s s e r a d e assisten ter. D ä r sa m la d es hos honom från alla v ärld e n s tr a k t e r u n g a läkare, som ville utbild a sig i k un sk a p en om s in n e ssju k d o m a rn a s patologiska anatom i. V arje stu d ie p la ts v ar u p p ta g e n av en ofta brokig sa m lin g stu d e ra n d e, frå n den vita, g u la och även s v a rta rasen. B lan d oss alla gick A l z h e i m e r om kring, slog sig n ed vid v å r t m ikroskop eller våra fä rgk oppar och m e d d ela d e oss p å sitt lugna, k la ra s ä tt u r sin rik a erfarenh e t. Alla, som ä g n a t sig å t s tu d ie t av s in n e ssju k d o m arn as patolologiska anatom i, såväl v åra la n d s m ä n som a n d r a, h a väl n ågon tid s tu d e r a t hos A l z h e i m e r och d e t finns väl ingen, som den tiden, glädje som Själv a r b e ta icke m e d v a r m a s te glädje och t a c k s a m h e t m in s d e t goda k a m ra tsk a p och den in tr e s s e r a d e forskard ä r h ärskade. hade A l z h e i m e r u n d er m å n g a å r lyckan a t t tills a m m a n s m ed en god vän, m e d F r a n z Nissl,

7 A lo i s A I h e i m e r f 227 under dess gemensam ma tid hos K r a e p e l i n i Heidelberg. N i s s l stannade som dennes efterträdare i Heidelberg. A lzh e i m e r följde K r s e p e l i n till Miinchen. fick där tillfälle fullfölja sina undersökningar under sin chefs trofasta stöd och uppmuntran. N i s s l s och A l z h e i m e r s namn äro m est kända till sammans, de m öta oss särskilt vid publicerandet av de tidigaste rönen inom den psykiatriska anatomien, ofta i för ening. Före deras tid ansåg man huvudmassan av sinnesrubb ningarna såsom funktionella vid vilka inga synbara föränd ringar låta sig påvisas. Genom först N i s s l s kända u n de r sökningar över nervcellen vid psykoser och sedermera deras gem ensam m a och deras lärjungars arbeten ha inom helt kort tid o m rådet för de psykoser, som sakna anatomiskt underlag, betydligt förminskats. Arbetet h a r m er och mer inriktats på målet a tt erhålla en helhetsbild av hjärnbarken, och ofta har det lyckats a t t genom tydning av denna draga bestäm da slutsatser angående ett falls tillhörighet till den ena eller andra sjukdomsgruppen. D et gällde a tt icke blott undersöka gangliecellen utan ock fibrillerna, trådsystem ens sönderfall, glians mångfaldiga processer och kärlens sjukliga förändringar. Inom alla dessa undersökningsfält har A l z h e i m e r nedlagt e tt betydande arbete och vunnit stora resultat. De undersökningar varmed hans n a mn m est är för knippat äro de viktiga om plasmacellerna vid paralysi, de protoplasmatiska. amöboida gliacellerna,»abbau»- eller sönder fallprodukterna i glia- och andra celler sam t de senila pro cesserna. Men utom dessa särskilda undersökningar finna vi på varje blad, som behandlar sinnessjukdomarnas patologiska anatomi, uttrycken för hans verksamhet a tt försöka klarlägga de inom denna vunna fakta. Det var ju naturligt, a tt han liksom de flesta som ä gn at sig å t studiet av sinnessjukdomarnas anatomi, skulle börja med de sjukdomar, där de bästa resultaten vore a tt vänta, nämligen de syfilitiska sinnessjukdomarna.

8 H ä r lågo j u de kliniska fö rh å lla n d e n a r e d a n ganska k la ra och jä m fö re ls e p u n k te r n a m e lla n de kliniska fakta och de a n a to m isk a fynden voro äg n a d e a t t föra k u n sk a p en vidare. Också äg n a d e A l z h e i m e r sin tid ig aste veten sk a p lig a forskning å t d e m e n tia p ara ly tic a och d ä r m e d n ä r s tå e n d e sjuk dom ar. F rå n 1895 till 1904 u tkom m o e t t sto r t a n tal arb e ten i h i t h ö r a n d e äm n e i skilda tidskrifter, vilka a r b e te n s r e s u l t a t slu tlig e n sa m m a n fö ra s år 1904 i e t t sto rt a r b e te om 300 sidor m ed ta lrik a u t m ä r k t a planscher, e t t arb ete, som b ä r tite ln»histologische S tudien zur D ifferentialdiagnose d e r progressiven P a r a ly s e». A r b e te t u tg a v s i d e t av X i s s l r e d i g era d e v e rk e t om sin n e ssju k d o m a rn a s patologiska anatom i. X i s s l skrev själv i s a m m a del e t t arb e te»z ur Histopathologie der p a r a ly tis c h e n R in d e n e rk r a n k u n g». D e t är kanske ej för m y c k e t sa g t a t t dessa båd a a r beten blevo g r u n d lä g g a n d e för vår k u n sk a p om p a ra ly se n s patologiska a n a to m i och skaffade oss en sä k e r m ö jlig h e t a t t i m ikro sko pet diag n o stic era om en p ara lys fö re le g a t eller ej. D e t ä r n a tu rlig tv is ej m ö jligt a t t h ä r g å in på dessa speciella u n d e r sö k n in g a r. E n d a s t så m y c k e t bör j a g n ä m n a, a t t d e t ä r p åvisan d e t av de specifika s. k. p la sm a c e lle r n a i k ärle n s a d v e n titialskido r och i h jä rn a n s väv n a d i övrigt, som till sto r del m öjliggjo rt diagnosen. D ess a celler hav a vid dessa sju k d o m ar fö rst beskrivits av A l z h e i m e r och b e tra k ta s n u m e r a av de flesta forskare i e n l ig h e t m e d han s u p p f a tt n in g såsom e g e n d o m lig t o m v a n d la d e blodceller. R e d a n u n d e r d en tid som A l z h e i m e r sy sslade m ed u tf o rs k a n d e t av de syfilitiska sin n e ssju k d o m a rn a och d en för d e m k a ra k te r is tis k a fö rä n d rin g e n i och o m k r in g blo dkärlen, h a d e han k o m m it a t t ä g n a s itt in tr e s s e å t u n d ersö k n in g e n av de senila, p r ä s e n ila och arte rio sk lero tisk a sin n e ssju k d o m arn a. I n o m dessa o m rå d e n h a r A l z h e i m e r p u b lic e r a t e t t sto rt a n t a l a r b e te n såsom»die arteriosk leriotische A tro p h ie des G ehirns»,»n euere A rbeiten u b e r D e m e n tia senilis»,»b e iträg e zur pat. A natom ie der G e is te ss tö ru n g e n des G reise n alters»,»die S e e le n stö ru n g e n a u f arterio-sclerot. G ru n d la g s» etc., allt a rb e te n som lä m n a n y a originella rö n och b id r a g a a t t sä rskilja de olika sju k d o m sfo rm e rn a i den senila och p rä se n ila

9 A Ioi s A l x h e i m e r f 229 åldern från varandra. Det skulle ju leda till en särskilt vetenskaplig uppsats a tt h ä r gå in på de olika rön vetenskapliga uppslag vartill A:s undefsökningar givit anled ning och det kan därför ej nu ifrågakomma a tt närm are gå in härpå. J a g vill endast omnämna hur han vid den arteriosklerotiska psykosen väl avgränsar bilden av den s. k. perivasculära gliosen. där han visar hur vid otillräcklig blod tillförsel småningom och smygande härd ar utveckla sig på liknande sä tt som de uppmjukningshärdar, som uppstå vid en plötsligt kärltilltäppning. J a g vill även påpeka hans kanske m est kända arbete inom dessa områden, nämligen beskrivningen av en särskild sjukdomsform i den senila eller präsenila åldern, som uppträder med en egendomlig mycken djup detnens och svåra talrubbningar. Vid denna sjukdom som efter boskrivaren kallas den» A l z h e i m e r s k a sjukdomen», har A. först påvisat och beskrivit egendomliga, mycket karak teristiska bildningar i hjärnbarken s. k. D ru sm, en härdformig undergång av nervvävnad och dess ersättning med en gyttning av fibriller och glia. Sjukdomsformen är säll synt och är ännu föremål för e tt utredningsarbete. A l z h e i m e r grep sig även an med studiet av pato logiska anatomien över andra sinnessjukdomar. Särskilt är det inom de stora grupperna akuta infektiösa psykoser, de mentia prsecox och epilepsia, som hans arbete varit omfattande och givande. D et är i synnerhet vid dessa sjukdomars studium som han kom a tt utföra sina upptäckter om glians förhållande och om»abbau»produkterna inom cellkroppen. Han visade sär skilt hurusom glian tager en avsevärd aktiv del i sjukdoms processerna och a tt gliacellerna icke allenast äro stödjeceller i den gliösa substansen u ta n a tt de ock kunna u ndergå en om vandling till egendomlig amöboida celler som spela en viktig roll vid förstörelseprosesser i hjärnbarken. H ans viktigaste arbete inom detta område»beiträge zur K enntniss der pathologischen Neuroglia und ihre Beziehungen zu den Abbauvorgängen im Nervengervebe» utkom i N i s s l s ovannämnda verk år D etta arbete betecknar en fullständig omvälvning i vår och de

10 230 A I o i s A I v // e i m r r f, kunskap om glians förhallande vid sjukliga processer i hjärn barken, om de s. k. amöboida gliacellernas självständiga verksam het och om de för olika sjukdomar m er eller mindre specifika Abbau- eller sönderfallsprodukter, som bildas i den samma vid nervvävnadens sjukliga undergång. Genom ett sto rt antal sinnrikt uttä n kta fixerings- och färgmetoder i vilken teknik A l z h e i m e r var mästare, har han lyckats klar lägga glians egendomliga förhållande och särskilt de amö boida gliacellernas viktiga funktion. Själv sam m anfattar han resultaten av sina rön om dessa sålunda:»de rensa nervvävnaden från sönderfallsprodukter, över föra dessa i en för näm nda vävnad mindre skadlig form och föra dem till den mesodermala vävnadens saftrum och celler, där de tillsvidare samlas och varifrån de sedan vidare bortföras.» Efter detta sista stora arbete se vi intet eget större av A l z h e i m e r s hand. Han kom nu snart som chef till kliniken i Breslau och fick naturligtvis där e tt omfattande kliniskt och undervisningsarbete a tt ägna sig åt och uppgick med varmaste intresse i detta. Strax i början av sin vistelse i Breslau träffades han ock av en synnerligen svår akut infektionssjukdom från vilken han dock blev återställd och återkom i sin verksamhet. Det lä r dock ha varit sviter av denna sjukdom på hjärta och njurar, som nu medfört hans bortgång. A l z h e i m e r s rika arbetsförmåga och erfarenhet höll de senare åren på att nedläggas i ett omfattande läroboksarbete över sinnessjuk domarnas patologiska anatomi, ett arbete som vid hans frånfälle var mycket nära sin fullbordan och vars offentliggörande nu med längtan motses. Om han alltså icke själv under dessa senaste år hann a tt publicera något större arbete, så h a r han dock kraftigt bi dragit till a tt andra forskare kommit med så mycket flera arbeten. D etta genom A l z h e i m e r s startande och redige rande av den utm ärk ta tidskriften:»zeitschrift fur die gesamte Neurologie und Psychiatrie». D enna tidskrift, som utkom första gången 1910 har i sig sam lat de flesta be-

11 ty d e lse fu lla a r b e te n sä rs k ilt inom psy k ia trien m e n ock inom n e urolo gien u n d e r de g å n g n a åren. D e t h a r v a r it e tt j ä t t e arb e te, som sk ö tts m ed en f a r t och precision, även u n d e r de sv åra k rigsåre n, som m å ste väcka häp n a d. U n d e r dessa fä å r h a r e d a n 30 b and av orig in a lar b e te n u tg iv its m e d v a r t b and in n e h å lla n d e o m k rin g 600 sidor, och över 25 a r b e te n a llts å h ittills s a m m a n la g t o m k rin g 800. S o m le d a re av d e t t a verk tro r j a g a t t A l z h e i m e r m e d sin in g å e n d e k ä n n e d o m om a l lt m o d e r n t forsk n in g s arb e te in o m p s y k ia tr ie n ä r oersättlig. D e t ä r a lltså e tt s to r t och om fattan d e arb e te, som A l z h e i m e r u tfö rt. I h u r h ö g g r a d p r io rite ts rä tte n i de skilda u n d e r s ö k n in g a r n a tillk o m m e r h onom h a r j a g h ä r icke k u n n a t g ran sk a. M e n visst ä r a t t ino m v ilket o m råd e h a n än g rep sig an m ed u n d e r sö k n in g a r så kla rlad e h a n d era s r e s u l t a t och b y g g d e vidare på de först gjorda rönen. Det ä r m in ö v ertyg else a t t h a n u t r ä t t a t e tt a r b e te in o m psy kia trie n som k u n n a t bliva v ä r t d e t h ö g s ta m e d icin sk a er kännande. Men p sy k ia trie n a r b e t a r ä n n u i d e t stilla, r ö n e n k o m m a lå n g s a m t till erk ä n n a n d e. Icke m in s t ä r d e t ta för h å l la n d e t m e d d en p a tolog isk-ana tom isk a forskn ingen inom densamm a. Till stor del lig g e r fö rk la rin g en därtill i de y tte r lig a s v å rig h e te rn a a t t r ä t t b ed ö m a de lina p a tologisk-ana tom iska h jä r n f ö r ä n d r in g a r n a och d äri a t t de i b örjan h ö g t s p ä n d a för v ä n t n in g a r n a ä n n u delvis svikits. Till stor del lig ger dock f ö rk la rin g e n i s v å rig h e te n a t t k liniskt k u n n a a v g r ä n s a sju k do m sb ild ern a till e n h e tlig a sju k d o m ar och d ä rig e n o m b ringa de kliniska b e g re p p e n i öve re n sstä m m e lse m e d de pato lo g isk a n a to m isk a fynden.»men till sist», så sä g e r A l z h e i m e r i d e t arb e te, v a r m e d h a n in le d e r sin tidskrift,»skall väl ock p sy k ia trien n å d e t m ål, som den övriga m e dicinen h a r e rn å tt, n ä m lig e n a t t k u n n a o rdna sjukdom sfallen till sjukdom ar, som på g r u n d av d e ra s o rsaker och deras väsen och m e d avseende på s ju k d o m ssy m to m och u tg å n g k u n n a in o rd n a s inom b e s tä m d a gränser.»

12 N ä r en g å n g den väg e n g e n o m alla s vå r i g he t e r bana t s för psykiatrien, då skall h el t s ä k er t A l z h e i m e r e rk ä nn a s som en av de f ö rn ä ms t a b an b r y t a r ne. Må n u t a ck s a m h e t hölja h a n s verk och frid vila över h an s mi nne! H enry S th lm 1916, Isaac M arcus' Boktr.-A.-B. M arcus.

13

14

15 books2ebooks.eu e-böcker från ditt bibliotek av ebooks on Demand digitaliserad av Kungliga Biblioteket