EU-Link. Innehåll. Senaste nytt från EG-domstolarna

Transkript

1 EU-Link. Senaste nytt från EG-domstolarna Fråga om behörighet att väcka talan mot beslut enligt artikel 86 EG Generaladvokat M. Poiares Maduro, meddelade den 21 oktober förslag till avgörande i mål C-141/02 P, kommissionen mot max.mobil Telekommunikation Service GmbH ( max.mobil ), i vilket han föreslår att förstainstansrättens dom upphävs och att målet återförvisas till förstainstansrätten för ny prövning i sak. Målet har sin grund i förhållandena på den österrikiska GSM marknaden på vilken bl. a. max.mobil och Mobilkom Austria GmbH ( Mobilkom ), vid den i målet relevanta tidpunkten, var verksamma. Mobilkom hade, fram till dess att även max.mobil etablerade sig på denna marknad, enligt lag monopol på mobiltelefonmarknaden. max.mobil lämnade, med stöd av artikel 86 EG, in ett klagomål till kommissionen i vilket bolaget ifrågasatte dels den omständigheten att det inte gjorts någon åtskillnad mellan de avgifter som ålagts max.mobil och de avgifter som ålagts Mobilkom, dels de fördelar och stöd som de österrikiska myndigheterna hade gett Mobilkom. Enligt max.mobil har Österrike, genom att förfara på detta sätt, åsidosatt bestämmelserna i artiklar 82 och 86.1 EG. Kommissionen meddelade i december 1998 att den inte avsåg att utreda max.mobils klagomål. max.mobil överklagade kommissionens beslut att inte utreda bolagets klagomål till förstainstansrätten och fråga uppkom bl. a. i vilken utsträckning en enskild är behörig att föra talan i ett sådant fall. Förstainstansrätten ansåg att en talan, som väckts av en enskild som ingett klagomål till kommissionen med stöd av artikel 86 EG, kan upptas till prövning. Förstainstansrätten förde härvidlag bl. a. ett långt resonemang kring skillnaderna mellan kommissionens befogenheter enligt artiklarna 86 och 226 EG, vilket inte närmare berörs här. Utöver detta konstaterade förstainstansrätten bl. a. att de bestämmelser som gäller i förhållande till artiklarna 81 och 82 EG, enligt vilka en enskild som ingett klagomål tillerkänns processuella rättigheter, skall tillämpas analogt avseende artikel 86 EG. Enligt förstainstansrätten var det således i första hand i egenskap av mottagare av kommissionens beslut som max.mobil var behörigt att väcka Innehåll Senaste nytt från EG-domstolarna 1 Fråga om behörighet att väcka talan mot beslut enligt artikel 86 EG 1 Senaste nytt från de svenska domstolarna 2 Lotterilagen strider inte mot EG-rätten 2 Fel att inte medge avdrag för avgift till dansk arbetslöshetskassa 4 Konkurrensrätt 4 Coca-Cola lämnar åtaganden 4 Tobaksföretag bötfälls 5 IBM förvärvar kontroll över Maersk Data och DM Data 5 Koncentrationsärenden 5 Inre marknaden 6 Kommissionen stämmer Sverige 6 Sverige uppmanas att införliva direktiv 6 Statligt stöd 7 Kommissionens beslut om statsstöd till danska TV2 överklagas 7 Svenskt skattelättnadsprogram godkänns 7 Nr

2 talan mot kommissionen. Även om beslutet inte skulle anses vara ett beslut som riktats till den som ingett klagomålet ansåg förstainstansrätten dock att max.mobil var direkt och personligen berörd av det ifrågasatta beslutet och därigenom taleberättigad enligt artikel 230 EG. Vad beträffade prövningen i sak konstaterade förstainstansrätten att en sådan prövning skulle begränsas till en kontroll av om kommissionen uppfyllt sin skyldighet att genomföra en snabb och opartisk utredning av klagomålet. Eftersom förstainstansrätten ansåg att kommissionen i detta avseende varken gjort sig skyldig till ett materiellt fel eller en uppenbart oriktig rättslig bedömning beslutade förstainstansrätten att ogilla talan i sak. Generaladvokaten tog bl. a. avstånd från förstainstansrättens analoga tillämpning av de bestämmelser som gäller i förhållande till artiklarna 81 och 82 EG, enligt vilka en enskild som ingett klagomål tillerkänns processuella rättigheter. Även om det enligt generaladvokaten inte är uteslutet att klagomål kan ges in inom ramen för artikel 86, är det inte rättsligt skyddat. max.mobil tillerkänns enligt artikel 86 EG inte någon formell rätt att delta i kommissionens undersökningsförfarande och följaktligen har bolagets klagomål, enligt generaladvokaten, inte gett upphov till något särskilt rättsförhållande gentemot kommissionen. I motsats till vad förstainstansrätten fastställt ansåg generaladvokaten således inte att max.mobils talerätt kan följa av att företaget är mottagare av det ifrågasatta beslutet, utan måste istället fastställas utifrån en bedömning av villkoren i artikel 230 EG. Enligt generaladvokaten fick max.mobil anses vara direkt och personligen berört av kommissionens beslut och bolaget hade följaktligen haft rätt att, med stöd av artikel 230 EG, väcka talan vid förstainstansrätten. Eftersom förutsättningarna för talerätt enligt artikel 230 EG var uppfyllda ansåg generaladvokaten att förstainstansrätten gjort rätt som tog upp talan till prövning, även i den mån förstainstansrätten grundade max.mobils talerätt på en felaktig rättstillämpning. Eftersom generaladvokaten inte delade förstainstansrättens bedömning i sak föreslog dock generaladvokaten att förstainstansrättens dom skall upphävas och att målet återförvisas till förstainstansrätten för ny bedömning. Senaste nytt från de svenska domstolarna Lotterilagen strider inte mot EG-rätten Regeringsrätten meddelade den 26 oktober dom i målet Wermdö Krog mot Lotteriinspektionen vari regeringsrätten fann att förbudet mot främjande av utomlands anordnade lotterier i 38 lotterilagen inte strider mot EG-rätten. Bakgrunden till målet var lotteriinspektionens beslut att förelägga Wermdö Krog AB vid vite av kronor att senast den 24 november 1998 upphöra med all förmedling av spel till SSP Overseas Betting Limited. Wermdö Krog yrkade att beslutet skulle upphävas. Som grund för sin talan anförde 2 Nr

3 bl.a. Wermdö krog att tillämpningen av förbudet i lotterilagen stred mot EGrätten mot bakgrund av bl.a. EG-domstolens dom i det s.k. Gambelli-målet (mål C-234/01). Regeringsrätten konstaterade inledningsvis att det var uppenbart att förbudet liksom lotterilagen i stort svårligen kunde förenas med bestämmelserna i EG-fördraget om friheten att tillhandahålla tjänster (artikel 49 EG) och etableringsfriheten (artikel 43 EG). Vad Regeringsrätten inriktade sig på var istället om inskränkningarna i de nämnda friheterna av särskilda skäl ändå kunde godtas. Regeringsrätten redogjorde för EG-domstolens praxis på området och konstaterade att enligt EG-domstolen rättfärdigar lotteriverksamhetens speciella beskaffenhet att de nationella myndigheterna ges ett tillräckligt utrymme för skönsmässiga bedömningar, när det gäller att fastställa vad som krävs för att skydda spelarna och för att bevara ordningen i samhället, både vad gäller sättet att anordna lotterier, insatsernas storlek och användningen av de intäkter de genererar. Beträffande det svenska systemet konstaterade Regeringsrätten att det stod klart att de uppgivna huvudsyftena med den svenska lotterilagstiftningen låg helt i linje med vad EG-domstolen angett som godtagbara skäl för att avsteg från friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten skulle kunna komma i fråga. Regeringsrätten ansåg också att det inte heller stred mot EG-rätten att tillämpa ett system med generellt tillståndskrav och att i realiteten reservera marknaden för ett fåtal aktörer. Vad gällde det huvudsakliga motargumentet att det egentliga syftet med lotterilagen inte var det ovan angivna utan att skaffa staten inkomster fann regeringsrätten att, även om myndigheternas överseende med spelbolagens stundom aggressiva marknadsföring kan så tvivel om det egentliga syftet, omständighet inte utgjorde tillräckligt skäl för påståendet att det huvudsakliga ändamålet med den svenska lotterilagstiftningen var att berika staten och statsunderstödda verksamheter. Sammanfattningsvis anförde Regeringsrätten att EG-domstolen just på spelområdet hade visat en betydande tolerans mot allmänt förekommande, kraftiga begränsningar i friheten att erbjuda tjänster och etableringsfriheten och fann att lotterilagstiftningen och dess tillämpning visserligen på olika punkter väckte frågor om förenligheten med de villkor som EG-domstolen ställt upp, men att det svenska systemet totalt sett motsvarade kravet. Av intresse är också regeringsrättens bedömning av behovet av att inhämta förhandsavgörande. Regeringsrätten konstaterade att det mot bakgrund av EG-domstolens praxis på området knappast förelåg något utrymme att begära förhandsavgörande. Enligt regeringsrätten hade EG-domstolen tämligen tydligt gjort klart att några ytterligare preciseringar inte behövdes på gemenskapsnivå och att det således ankom på de nationella domstolarna att med tillämpning av de av EG-domstolen uppställda kriterier avgöra om det inhemska lotterisystemet kunde godtas. EU-Link. 3

4 Fel att inte medge avdrag för avgift till dansk arbetslöshetskassa Regeringsrätten fastslog den 18 oktober genom dom att en person som är bosatt i Sverige, men som arbetar i Danmark, skall medges avdrag för avgift som erlagts till arbetslöshetskassa i Danmark. Målet rörde en man som under de i målet aktuella beskattningsåren var bosatt i Malmö, men arbetade i Köpenhamn. Mannen yrkade i sina deklarationer för taxeringsåren 1997 och 1998 avdrag för avgift som han inbetalat till den danska arbetslöshetskassan. Skattemyndigheten i Malmö tillbakavisade mannens krav om avdrag med motiveringen att den svenska lagstiftningen inte medgav utrymme för avdrag för utgift till utländsk arbetslöshetskassa. Mannen överklagade skattemyndighetens beslut. Såväl länsrätten som kammarrätten avslog dock mannens överklaganden avseende rätt till avdrag. Regeringsrätten konstaterade inledningsvis, i likhet med övriga instanser, att det enligt den svenska lagstiftning som gällde under de aktuella taxeringsåren inte förelåg något utrymme att medge sådant avdrag. Regeringsrätten övergick därefter till att granska i vilken utsträckning en sådan bestämmelse kunde anses förenlig med EG-rättens princip om fri rörlighet för arbetstagare (artikel 39 EG). Regeringsrätten lade i detta avseende vikt vid uttalanden från EG-domstolen, i vilka EG-domstolen slagit fast att artikel 39 EG inte enbart tar sikte på öppen diskriminering av medborgaren från andra medlemsstater, utan även avser sådana bestämmelser som hindrar eller på något sätt avskräcker en medborgare i en medlemsstat från att lämna sitt hemland för att arbeta i en annan medlemsstat, även om de tillämpas oberoende av de berörda arbetstagarnas nationalitet. Enligt Regeringsrätten får den svenska bestämmelsen anses ägnad att få till effekt att arbetstagare avstår från att lämna landet för att arbeta i en annan medlemsstat. Regeringsrätten fann mot bakgrund av detta att bestämmelsen utgjorde ett hinder mot fri rörlighet för arbetstagare och var oförenlig med artikel 39 EG. Regeringsrätten biföll följaktligen överklagandet och mannen medgavs avdrag. (Mål nr ) Konkurrensrätt Coca-Cola lämnar åtaganden Kommissionen fick den 19 oktober ett meddelande om ett antal åtaganden som gjorts av Coca-Cola i syfte att lösa det sedan fem år tillbaka pågående ärendet. De åtaganden som lämnats gällde Coca-Colas affärsmetoder inom EU. De innebär i huvudsak att Coca-Colas återförsäljare alltid skall vara fria att köpa och sälja kolsyrade läskedrycker från vilken annan leverantör som de väljer, att Coca-Cola inte längre kommer att erbjuda några rabatter som belönar återförsäljare uteslutande för att de köper samma mängd eller ännu fler Coca-Colaprodukter än tidigare, att Coca-Cola inte kommer kräva att en 4 Nr

5 återförsäljare som bara vill köpa en eller flera av företagets bästsäljande märken också måste köpa andra Coca-Colaprodukter och slutligen att ägare av läskedryckskylar får använda åtminstone 20 procent av utrymmet i den läskekyl som tillhandahålls av Coca-Cola för produkter han/hon själv väljer. Före det att åtagandena godtas av kommissionen kommer de att offentliggöras för att intresserade parter skall kunna lämna eventuella synpunkter. Om åtagandena anses tillräckliga blir de bindande för Coca-Cola genom ett s.k. åtagandebeslut. Skulle företaget därefter bryta mot åtagandena kan företaget ådömas böter. (Kommissionens pressmeddelande IP/04/1247, 19 oktober 2004) Tobaksföretag bötfälls Kommissionen beslutade den 20 oktober att ådöma fem företag verksamma på marknaden för framställning av råtobak i Spanien ett bötesbelopp om totalt 20 miljoner euro. Enligt vad kommissionen funnit hade företagen mellan åren 1996 och 2001 överenskommit om priser som erlades till tobaksodlare i Spanien och fördelningen av den tobak som de beställt från tobaksodlare. De företag som ådömts böter är Compania Espanola de Tabaco en Rama (ca 3,6 miljoner), Agroexpansion (ca 2,6 miljoner), World Wide Tobacco Espana (ca 1,8 miljoner), Tabacos Espanoles (ca ) och Deltafina (ca 12 miljoner). Kommissionen ådömde även tobaksodlare mindre bötesbelopp för att dessa deltagit i kollektiva prisförhandlingar. Kommissionen ansåg att beteendet utgjorde en mycket allvarlig överträdelse av artikel 81 EG på en marknad som är av begränsad storlek. Deltafina ådömdes högst böter med hänsyn till att den var den största köparen av spansk tobak och var det företag som ledde kartellen. De företag som framställde tobak samarbetade med kommissionen och fick därför sina böter nedsatta. Tobaksodlarna fick begränsade böter eftersom det spanska regulatoriska systemet ansågs ha inverkat på odlarnas beteende. (Kommissionens pressmeddelande IP/04/1256, 20 oktober 2004) IBM förvärvar kontroll över Maersk Data och DM Data Kommissionen mottog den 12 oktober en anmälan om en föreslagen koncentration varigenom IBM i Danmark förvärvar kontroll över danska företagen Maersk Data och DM Data. Samtliga företag är verksamma inom ITtjänster. Kommissionen har uppmanat intresserade parter att senast den 1 november 2004 lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen. (EUT C 260/2, 22 oktober 2004) Koncentrationsärenden Kommissionen har publicerat följande beslut: Danish Crown/HK/Sokolow (M. 3522, jfr. EU-Link nr 28, 2004) EU-Link. 5

6 Inre marknaden Kommissionen stämmer Sverige Kommissionen meddelade den 21 oktober att den beslutat att stämma Sverige inför EG-domstolen på grund av Sveriges skattediskriminering av vin i förhållande till öl. I Sverige beskattas vin och öl efter dryckernas alkoholhalt i volymprocent. Vidare tillämpas vissa minimivolymer av alkoholhalt för att beskattning över huvud taget skall ske. I praktiken beläggs vin med en högre skatt än öl vilket beror på att grundpriset och alkoholhalten är högre samt att punktskatten utgör en större del av priset. Det svenska skattesystemet innebär, enligt kommissionen, ett otillbörligt skydd för öl, som huvudsakligen produceras i Sverige, i förhållande till vin, som importeras från andra medlemsstater. Kommissionen menar att detta strider mot artikel 90 EG, enligt vilken medlemsstaterna inte får lägga högre skatter på produkter från andra medlemsstater än på konkurrerande inhemska produkter. Öl och bordsvin har i flera fall ansetts utgöra konkurrerande produkter av EG-domstolen. Av rättspraxis följer vidare att den diskriminering som förbjuds enligt artikel 90 EG även omfattar diskriminering som leder till en minskning av den potentiella konsumtionen av importerade varor. Genom att bordsviner är belagda med högre skatt per enhet alkohol än öl leder det till att forma konsumenternas smak. Kommissionen kräver inte att vin och öl skall beskattas till en särskild skattesats utan att produkterna beskattas på samma sätt, oavsett skattesatsen. Kommissionen har tidigare tillställt Sverige två motiverade yttranden om alkoholbeskattningen. Den första ledde till att Sverige minskade skillnaden i skattesatser mellan öl och vin. Kommissionen ansåg dock att skattesystemet fortfarande missgynnade importerat vin, varför ett andra yttrande lämnades. Beslutet att stämma Sverige inför EG-domstolen följer ett klarläggande från Sverige om att man inte avser att rätta sig efter kommissionens yttrande. (Kommissionens pressmeddelande IP/04/1280, 21 oktober 2004) Sverige uppmanas att införliva direktiv Kommissionen meddelade den 19 oktober att den har beslutat att skicka ett motiverat yttrande till Sverige i vilket Sverige uppmanas att införliva direktiv 2001/19/EG om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer i sin nationella lagstiftning. Sverige har underlåtit att anmäla införlivandet av nämnda direktiv. Direktivet syftar till att förenkla lagstiftningen för den inre marknaden och få medlemsstaterna att beakta yrkeserfarenhet från andra medlemsstater. Vidare underlättar direktivet uppdateringen av förteckningen över de examensbevis, intyg och titlar som kan erkännas automatiskt. Tidsfristen för införlivandet av direktivet löpte ut den 1 januari Nr

7 Ett motiverat yttrande utgör det andra steget i ett överträdelseförfarande enligt artikel 226 EG. Sverige skall inkomma med ett svar till kommissionen inom två månader. Om kommissionen inte är nöjt med detta svar kan kommissionen komma att stämma Sverige inför EG-domstolen. (Kommissionens pressmeddelande IP/04/1245, 19 oktober 2004) Statligt stöd Kommissionens beslut om statsstöd till danska TV2 överklagas Kommissionen beslutade i maj i år att det stöd som TV2/DANMARK åtnjutit mellan åren i form av licensavgifter och vissa andra åtgärder delvis utgjorde otillåtet statligt stöd. Den danska staten har till följd av detta förpliktigats att från TV2/DANMARK återkräva ett belopp om 628,2 miljoner DKK (jfr. EU-Link nr 19, 2004). Den danska staten och TV2/DANMARK har väckt talan vid förstainstansrätten och yrkar bl. a. att kommissionens beslut skall ogiltigförklaras i den del kommissionen konstaterade att utbetalt belopp utgjorde otillåtet stöd. Till stöd för sin talan har sökandena bl. a. åberopat att beslutet är behäftat med formella brister, att kommissionen har åsidosatt den kontradiktoriska principen och att vare sig licensmedel eller reklamintäkter utgör statligt stöd eftersom de inte utgjort stöd som beviljats av statliga medel. Även TV Danmark A/S, Kanal 5 Denmark Ltd och Viasat Broadcasting UK Ltd har överklagat kommissionens beslut. Dessa gör, i motsats till den danska staten och TV2/DANMARK, istället gällande att hela det belopp som TV2/DANMARK mottagit under den aktuella perioden utgör otillåtet stöd och yrkar därför att den del av beslutet i vilket kommissionen förklarat stödet vara förenligt med den gemensamma marknaden skall ogiltigförklaras. (EUT C 262/43, C 262/47, C 262/50 och C 262/51) Svenskt skattelättnadsprogram godkänns Kommissionen meddelade den 20 oktober att den godkänt ett svenskt skatteprogram som skall befria energiintensiva företag från energiskatten under förutsättning att de under en femårsperiod inrättar ett övervakningssystem för energianvändning för att därigenom minska sin elförbrukning. Denna åtgärd bedömdes av svenska myndigheter leda till energibesparingar motsvarande ca 2 procent av Sveriges totala elkonsumtion. EU tillåter att regeringar beviljar stöd för att stimulera användningen av förnyelsebara energikällor och främja energihushållning. Skattelättnader tillåts vidare av direktivet om energibeskattning. Skattelättnader kan tillåtas ända ner till en nollnivå för energiintensiva företag om företagen sluter avtal, t.ex. miljöavtal, med myndigheter. De krav som skatteprogrammet ställer anses leda till en lika stor energibesparing som hade varit fallet om energiskatten hade betalats. (Kommissionens pressmeddelande IP/04/1257, 20 oktober 2004) EU-Link. 7

8 Berlin Rankestraße Berlin Tel: (49-30) Fax: (49-30) Brussels Rue Brederode 13 B Brussels Tel: (32-2) Fax: (32-2) Budapest Széchenyi rakpart 3. Akadémia Bank Center H-1054 Budapest Tel: (36-1) Fax: (36-1) Cologne Hohenstaufenring Köln Tel: (49-221) Fax: (49-221) Lisbon Avenida Fontes Pereira de Melo, 14-15º Lisbon, Portugal Tel: (351) Fax: (351) London One Silk Street London EC2Y 8HQ Tel: (44-20) Fax: (44-20) Luxembourg 4 Rue Carlo Hemmer P.O. Box 1107 L-1011 Luxembourg Tel: (352) Fax: (352) Madrid Calle Zurbarán, 28 E Madrid Tel: (34) Fax: (34) Paris 25 rue de Marignan Paris Tel: (33) Fax: (33) Stockholm Regeringsgatan 67 Box 7833 SE Stockholm Tel: (46-8) Fax: (46-8) Warsaw Warsaw Towers ul. Sienna 39 7th floor PL Warsaw Tel: (48-22) Fax: (48-22) hçåí~âí~=ö êå~=å Öçå=~î=Ñ äà~åçé=ééêëçåéê=ñ ê=óííéêäáö~êé=áåñçêã~íáçåw= = _êóëëéä= gçå~ë=hçéçåéå= àçå~ëkâçéçåéå]äáåâä~íéêëkåçã= = píçåâüçäã= héåí=h~êäëëçå= âéåíkâ~êäëëçå]äáåâä~íéêëkåçã= = fåöî~ê=w~åçéê= áåöî~êkò~åçéê]äáåâä~íéêëkåçã= = bêáâ=p ÇÉêäáåÇ= ÉêáâKëçÇÉêäáåÇ]äáåâä~íÉêëKÅçã= = gç~âáã=i~î ê= àç~âáãkä~îéê]äáåâä~íéêëkåçã= = `Üêáëíáå~=j~áäìåÇ= ÅÜêáëíáå~Kã~áäìåÇ]äáåâä~íÉêëKÅçã= = cêéçêáâ=i ïü~öéå= ÑêÉÇêáâKäçïÜ~ÖÉå]äáåâä~íÉêëKÅçã= = läáîáéê=iáåçéå= çäáîáéêkäáåçéå]äáåâä~íéêëkåçã= = mçåíìë=_éêöëíéå= éçåíìëkäéêöëíéå]äáåâä~íéêëkåçã= = bäáë~äéíü=iéöåéêñ äí= Éäáë~ÄÉíÜKäÉÖåÉêÑ~äí]äáåâä~íÉêëKÅçã= = dáä~=j ê É= Öáä~KãçêÉÉ]äáåâä~íÉêëKÅçã= = `~êáå=a~üäèìáëí= Å~êáåKÇ~Üäèìáëí]äáåâä~íÉêëKÅçã= = ^ååáâ~=píê ã= ~ååáâ~këíêçã]äáåâä~íéêëkåçã= = eéäéåé=jçä~åçéê= ÜÉäÉåÉKãçä~åÇÉê]äáåâä~íÉêëKÅçã= = k~í~ëü~=_éå~ä~ä= å~í~ëü~käéå~ä~ä]äáåâä~íéêëkåçã= = = iáåâä~íéêë=öéê= îéå=êéöéääìåçéí=ìí=åóüéíëäêéî=é =ÉåÖÉäëâ~I=áåâäìëáîÉ= åóüéíëäêéîéí= få=`çãééíáíáçåòk=c ê=óííéêäáö~êé=áåñçêã~íáçåi=î åäáöéå= âçåí~âí~=å Öçå=~î=ÇÉ=éÉêëçåÉê=ëçã=~åÖÉë=çî~åK= Ansvarig utgivare: Kent Karlsson kent.karlsson@linklaters.com Redaktör: Pontus Bergsten pontus.bergsten@linklaters.com This publication is intended merely to highlight issues and not to be comprehensive, nor to provide legal advice. Should you have any questions on issues reported here or on other areas of law, please contact one of your regular contacts at Linklaters, or contact the editors. Linklaters. All Rights reserved 2003 We currently hold your contact details, which we use to send you newsletters such as this and for other marketing and business communications. We use your contact details for our own internal purposes only. This information is available to our offices worldwide and to those of our associated firms. If any of your details are incorrect or have recently changed, or if you no longer wish to receive this newsletter or other marketing communications, please let us know by ing us at marketing.database@linklaters.com 8 A /0.0/28 okt 2004