Till statsutskottet. UTRIKESUTSKOTTET UTLÅTANDE 13/1998 rd. Regeringens propositionen om statsbudgeten för Remiss INLEDNING PROPOSITIONEN

Transkript

1 UTRIKESUTSKOTTET UTLÅTANDE 13/1998 rd Regeringens propositionen om statsbudgeten för 1999 Till statsutskottet INLEDNING Remiss [ det syfte som anges i 18 a 3 mom. arbetsord Ilingen för riksdagen har riksdagens biträdande generalsekreterare genom ett brev den 11 september 1998 sänt ett utdrag ur riksdagens beslutsprotokoll om proposition 105/1998 rd om statsbudgeten för 1999 till utrikesutskottet för kännedom. Utrikesutskottet har beslutat lämna utlåtande i irendet utifrån utrikesministeriets förvaltnings )mråde till statsutskottet. Sakkunniga Utskottet har hört - vice ordföranden för direktionen Esko Ollila, Finlands Bank - linjechef Kalevi Ahti, linjechef Raimo Anttola, enhetschef Sirpa Mäenpää, utrikesministeriet. PROPOSITIONEN För utrikesministeriets förvaltningsområde före >lås anslag på miljoner mark för Beloppet är 238 miljoner mark större än i budgeten för 1998, alltså en ökning med cirka sju pro ::ent. I propositionens motivering prioriteras bl.a. följande preliminära resultatmål inom utrikesförvaltningens uppgiftsområde 1999: verksamheten i Europeiska unionen (bland annat skötseln 1v Finlands ordförandeskap i EU), mänskliga rättigheter och humanitära uppgifter, säkerhetspolitik, internationell ekonomi och handel och v-erksamheten i Förenta nationerna och internationella utvecklingsfinansieringsinstitutioner. R.P l 05/1998 rd Utrikesförvaltningens arbetsmängd har ökat under 1990-talet speciellt på grund av EV-medlemskapet. Finlands EV-ordförandeskap 1999 ökar avsevärt utrikesförvaltningens arbete både med tanke på kvantiteten och kvaliteten. Under budgetberedningen har man utrett om det är möjligt att ställa resurser till utrikesförvaltningens förfogande för en verksamhet som inte finansieras ur det icke -fördelade ordförandeskapsanslaget för hela statsrådet. Detta genomförs genom interna överföringar, vilket underlättas av den i augusti 1998 genomförda organisationsreformen vid utrikesministeriet. I det totala beloppet av utrikesförvaltningens anslagsförslag ingår

2 165 miljoner mark som reserveras för de mötesarrangemang under ordförandeskapet som berör hela statsförvaltningen. I propositionen anslås 861 miljoner mark för skötseln av de egentliga utrikesärendena. Realvärdet för dessa utgifter håller sig på samma nivå som F ör Finlands deltagande i krishanteringen föreslås sammanlagt cirka 213 miljoner mark. I beloppet ingår både utgifterna för underhållet av de finska fredsbevarande styrkorna (164 miljoner mark) och de utgifter som föranleds av att civilpersonal deltar i krishanteringen (48 miljoner mark). F ör gävobiståndet inom närområdessamarbetet föreslås 176 miljoner mark, vilket är tre procent mindre än Under den nuvarande övergångsperioden i Finlands närområden bör samarbetet enligt regeringen ses som en fast del av Finlands utrikespolitik och ekonomiska umgänge. I budgeten för 1999 beviljas anslag för den nordliga dimensionens mål. Deras betydelse kommer enligt regeringen i framtiden att öka i stabilitets- och unionspolitiken. Både i Baltikum och i Ryssland prioriteras speciellt kärnsäkerheten och miljövården. Utrikesministeriet har till uppgift att samordna närområdessamarbetet, men alla förvaltningar deltar i beredningen av arbetet. I Berlin byggs en samnordisk ambassadfastighet som blir fårdig Det är meningen att byggnaden skall vara i användning under Finlands EV-ordförandeskap. Regeringen meddelar att den ökar anslagen för utvecklingssamarbetet under 1999 i enlighet med sitt principbeslut Sammanlagt miljoner mark föreslås för utvecklingssamarbetet och l 903 miljoner mark av beloppet hör till utrikesministeriets huvudtitel. Det förra beloppet är 6,3 procent och det senare 7 procent större än För det egentliga utvecklingssamarbetet, som administreras av utrikesministeriet, föresläs l 704 miljoner mark. Utskottet har uppmärksamgjorts på att ett nytt anslag på 20 miljoner mark för Världsbankens Kolfond dessutom har beviljats på momentet "Vissa medlemsavgifter och finansiella bidrag" (avdelningen för ut- vecklingssamarbete i utrikesministeriet). De föreslagna anslagen för det egentliga utvecklingssamarbetet har ökat från 1998 med knappt 67 miljoner mark. Bruttonationalproduktens andel förutspås hålla sig på 1998 års nivå, dvs. vid cirka 0,34 procent. Regeringen konstaterar att biståndssamarbetsanslagen motsvarar över hälften av förvaltningens totala anslag. Det centrala målet är alltjämt att stödja det utvecklingssamarbete som frivilligorganisationerna utför. Ett nytt inslag i verksamheten är att minröjning bland annat i Kambodja finansieras ur anslaget för utvecklingssamarbetet. Utrikesministeriet framhåller att merparten av anslagen för det bilaterala samarbetet alltjämt riktas till ett långsiktigt utvecklingssamarbete med Finlands centrala partners. När det gäller biståndet till enskilda länder och områden betonas miljöprogram, demokrati, samt människarätts- och lokalförvaltningsprojekt. Syftet är också att stödja verksamhet bedriven av undervisningssektorn och de fonder som beviljar små krediter. Utrikesministeriet anser att de ökade anslagen gör det möjligt att utöka antalet samarbetsländer. Anslagen för det utvecklingssamarbete som frivilligorganisationerna utför ökas från 165 till 185 miljoner mark. Utrikesministeriet motiverar detta med att utvecklingssamarbetet på den så kallade gräsrotsnivån når befolkningsgrupper och områden som inte får någon annan hjälp. I och med att anslagen för den humanitära hjälpen ökar med 200 miljoner mark ( miljoner mark) ger detta enligt utrikesministeriet Finland en möjlighet att på bredare front agera för att hjälpa offer för kriser och naturkatastrofer. Den humanitära hjälpen stödjer också arbetet för att främja fredsprocesser samt förebyggandet och eftervården av konflikter. De ökade anslagen för det multilaterala utvecklingssamarbetet (550 miljoner mark, miljoner mark) kommer enligt uppgift från utrikesministeriet att riktas till de internationella organisationer, vilkas mål och effektivitet motsvarar de mäl som Finland har beträffande utrikespolitiken och utvecklingssamarbetspolitiken. 2

3 UTSKOTTETS STÄLLNINGSTAGANDEN Motivering Höjning av Internationella valutafondens medlemsbidrag Utskottet påpekar att Internationella valutafonden (IMF) har nått en principöverenskommelse om att öka medlemsländernas kapitalinsatser med 45 procent och detta innebär att Finlands kvot stiger från cirka 6,3 till 9,3 miljarder mark. Beloppet överskrider mångdubbelt de anslag i budgeten som reserverats för Finlands biståndssamarbete. Höjningen bevarar Finlands proportionella andel i IMF vid cirka 0,6 procent. F ör att höjningen skall träda i kraft krävs att 85 procent av medlemsländerna, mätt med röststyrkan, godkänner förslaget. Medlemsländerna skall meddela sitt godkännande senast den 29 januari Utskottet finner det angeläget att Finlands linje i frågor typ höjningen av Internationella valutafondens medlemsbidrag slås fast under en tillräcklig parlamentarisk kontroll. Världsbanken har på sista tiden visat benägenhet att hålla kontakt med nationella parlament vid beredningen av frågor som gäller finansieringen av utvecklingssamarbetet, påpekar utskottet. Utskottet anser att kontakten med riksdagen i frågor som gäller finanieringen av valutafonden och dess finansieringspolitik absolut måste utökas. Utskottet framhåller också att Finlands möjligheter att påverka de beslut som Europeiska unionen, närmast Europeiska centralbanken (ECB), fattar om finansieringen av valutafonden och dess utvecklingsfinansieringspolitik bör utredas. Internationella valutafonden skall övervaka och främja det internationella valutasystemets stabilitet. Valutafonden följer den ekonomiska utvecklingen i sina medlemsländer och ger vid behov de länder som hamnat i betalningsbalansproblem kortfristig finansiering. Utmärkande för valutafondens kreditgivning är att kredittagaren förbinder sig till en viss ekonomisk politik som man kommit överens om med IMF. Det följs med jämna mellanrum upp hur den ekonomiska politiken realiseras, och ett medlemsland skall uppfylla programvillkoren för att kunna ta ut ett beviljat kreditbelopp. Kreditbeloppet i förhållande till kvoterna är avgörande för hur strikt IMF tillämpar programmet. Räntan på krediterna motsvarar ungefår marknadsräntan. Valutafondens verksamhet skall hållas isär från Världsbankens verksamhet, där finansieringstiden är klart längre än Internationella valutafondens. Världsbanken skaffar sin finansiering på den internationella finansieringsmarknaden. Valutafondens verksamhet skiljer sig också från det bilaterala utvecklingsbiståndet, som innefattar hjälp, donationer, och stödlån. Valutafonden behöver finansiering för sin uppgift. Den höjning av medlemsbidraget som nu bereds är den elfte i ordningen och innebär alltså att medlemskvoterna höjs med 45 procent. Höjningen är i genomsnitt lika stor som de föregående höjningarna. För fem år sedan föreslog direktionen för IMF ingen höjning. Antalet medlemsländer i IMF har därefter ökat kraftigt bland annan på grund av Sovjetunionens upplösning. Fonden har fått ett flertal medlemsländer, vilkas finansieringsinsatser beträffande finansieringen av IMF är förhållandevis små men vilkas behov av en potentiell finansiering är stort. Då IMF fattade sitt beslut om att inte höja medlemsbidraget för fem år sedan visste man ingenting om kriserna i Mexiko, Asien eller Ryssland. Valutafondens medlemsländer har hittills godkänt alla höjningsförslag som direktionen för IMF framställt. Vissa länder, bland annat Norge, vill uttryckligen höja sina medlemsbidrag, eftersom ett medlemslands inflytande på valutafondens beslut i stor utsträckning beror på dess medlemsbidrag. Beslutet om att höja medlemsbidraget fattas av direktionen för Finlands Bank. Riksdagens bankfullmäktige behandlade ärendet våren Det är dock riksdagen som slutgiltigt godkänner förslaget i och med att den godkänner propositionen om ett skadeståndsåtagande, som behandlas i samband med statsbudgeten. I direktionen för valutafonden utnyttjas Finlands rösträtt av en gemensam representant för Nordens och de baltiska ländernas valdistrikt. Denna gång kommer representanten från Dan- 3

4 mark. Länderna i valdistriktet samordnar sina ståndpunkter före valutafondens direktionsmöten och årsmöte. Finlands Bank står först och främst i kontakt med finansministeriet beträffande de kommande ståndpunkterna. Kontakterna med finansministeriet skall inom den närmaste framtiden effektiviseras, speciellt med tanke på Finlands kommande roll som EUcordförandeland. I enstaka ärenden har tjänstemännen haft täta kontakter med representanter för utrikesministeriet, bland annat när det gäller att underlätta de fattigaste ländernas skuldsituation. Något slutgiltigt beslut om representationen för Europeiska centralbanken (ECB) i IMF har ännu inte fattats. Det förefaller möjligt att ECB får en position som ständig observatör i valutafondens huvudkvarter. ECB kunde därmed delta i behandlingen av frågor som gäller världsekonomin och uttryckligen i behandlingen av frågor som gäller EV-ländernas och kandidatländernas ekonomi. Utskottet anför att i riksdagens budgetbetänkande bör tas in ett uttalande som förpliktar regeringen att vidta åtgärder för att skapa klarhet i den beredning och det beslutsfattande som gäller Finlands representation och strategi i I M F med beaktande av de ovan nämnda omständigheterna. Hur andelen av bruttonationalprodukten i anslagen för Finlands utvecklingssamarbete utvecklats Utskottet uttrycker sin oro för att andelen av bruttonationalprodukten i anslagen för Finlands utvecklingssamarbete trots de ökade anslagen för utvecklingssamarbetet i budgeten beräknas stanna bara på 1998 års nivå, dvs. vid 0,34 procent. Denna andel, som enligt uppgifter till utskottet motsvarar genomsnittsnivån för andelen av bruttonationalprodukten i anslagen för utvecklingssamarbetet i Europeiska unionens medlemsländer, stämmer dock inte överens med det behov av ökade anslag som förutsätts i regeringens principbeslut Behovet borde ha tillgodosetts för att man skall uppnå målet, dvs. att höja andelen av bruttonationalprodukten i Fin- lands utvecklingsbistånd till 0,4 procent före år Enligt utskottet är det viktigt att utreda hur mycket BNP-andelen bör höjas i budgeten för 2000 för att målet skall kunna nås under det år som den nuvarande regeringen har satt upp som mål. Också beredningen av en anslagshöjning enligt denna bedömning bör ske i tid. Enligt en bedömning som förelagts utskottet innebär detta utifrån de nuvarande tillväxtprognoserna för bruttonationalprodukten att de egentliga anslagen för utvecklingssamarbetet (utöver det så kallade övriga officiella utvecklingsbiståndet, dvs. ODA) höjs med cirka 560 miljoner mark från 1999 års nivå. Beträffande det multilaterala biståndet bör det garanteras att FN-organisationernas relativa andel bibehålls. Dessutom är den andel som budgeterats för mottagning av flyktingar större än den faktiska användningen, vilket gör att biståndets budgeterade BNP-andel överskrider den verkliga utbetalningsandelen. De svårt skuldsatta fattiga ländernas skuld En lyckad utvecklingssamarbetspolitik går ut på att underlätta skuldbördan för de minst utvecklade länderna. Utvecklingsländernas okontrollerat stora skulder utgör ett stort hinder för utvecklingen och minskar också det utländska biståndets effekt. Speciellt i de fattigaste utvecklingsländerna kan de stora utländska skulderna på ett avgörande sätt försvåra de åtgärder som syftar till att förbättra levnadsförhållandena för befolkningen som lever på svältgränsen. För stater som kämpar med olika kriser, naturkatastrofer och krig kan en stor skuldbörda för sin del också försvåra stabiliseringen och återuppbyggandel Kyrkor, flera frivilligorganisationer och ledningen för Världsbanken och Internationella valutafonden har efterlyst att de länder som beviljat lån skall inse sitt ansvar och vidta beslutsamma åtgärder för att lösa utvecklingsländernas skuldproblem. I Norge konkretiseras denna beslutsamhet i regeringens budgetproposition, där regeringen föreslår att de så kallade HIPC-ländernas (Heavily Indepted Poor Countries), det vill säga de svårt skuldsatta fattiga ländernas skulder efterskänks. 4

5 Antalet gällande ( /UM) utvecklingskrediter till HIPC-länder i Finland är som följer(mmk): Kenya 10,64, Liberia 7,97, Nicaragua 86,40, Kamerun 4,29, Mo~ambique 40,00, Zambia 45,00, Senegal 20,00 och U ganda 30,00. Beträffande dessa utvecklingskrediter har Finland inlett en process om att efterskänka de krediter som beviljats Nicaragua (31 Mmk), Kamerun (4,29 Mmk) och Zambia (45 Mmk). Utlåtande Utrikesutskottet anför vördsamt som sitt utlåtande att statsutskottet bör beakta det som sagts ovan. Helsingfors den 9 oktober 1998 I den avgörande behandlingen deltog: ordf. Markus Aaltonen /sd vordf. Eva Biaudet /sv medl. Esko Aho /cent (delvis) Satu Hassi /gröna Esko Helle /vänst Tytti lsohookana-asunmaa /cent Kauko Juhantalo /cent Ilkka Kanerva /saml Antero Kekkonen /sd Kimmo Kiljunen /sd Juha Korkeaoja /cent Martti Tiuri /saml Erkki Tuomioja /sd Ben Zyskowicz /saml suppl. Kaarina Dromberg /saml (delvis) Risto Kuisma /ref J orma Kukkonen /sd (delvis) Mats Nyby /sd (delvis) Aapo Saari /cent Kimmo Sasi /saml (delvis). 5

6