Motion 13 - angående Decemberöverenskommelsen Pia Almström och Sofia Lindblom, Kävlinge

Transkript

1 Motion 13 - angående Decemberöverenskommelsen Pia Almström och Sofia Lindblom, Kävlinge För oss många aktiva för moderaterna ute i landet, framstår den s.k. Decemberöverenskommelsen som ett allt större problem. Den upplevs stå i tvär kontrast mot den tydlighet och marknadsekonomiska linje som i många år och med stor framgång präglat moderaternas politik. Överenskommelsen är demokratiskt, juridiskt, sakpolitiskt och ekonomiskt tvivelaktig. Nedan redovisas ett antal argument vilka enligt vår uppfning samlat talar för DÖ måste omprövas och undanröjas med syfte moderaterna ska kunna bibehålla och stärka sin trovärdighet hos väljarna. Regeringsbildning och budget ska i åtta år inte ha styrkeförhållanden i riksdagen som grund utan endast styrkeförhållandet mellan de partier som ingår i DÖ. Stora förändringar i riksdagens funktion brukar föregås av utredningar och beslut i riksdagen. DÖ är en stor förändring som liknar en grundlagsförändring och då måste två val äga rum innan ändringen går igenom. Tanken är rikets styrelseskick inte ska ändras på grund av kortsiktiga förhållanden. Den har därmed drivits igenom utan en enda normal rutin för denna typ av beslut. De ekonomiska riskerna med DÖ är i längden betydande. Detta av följande skäl. Det proportionella valsystemet ger stort utrymme för minoritetsintressen som måste kompromissa i riksdagen för nå en majoritet. DÖ tar bort incitamenten för kompromiss eftersom den mindre minoriteten, för tillfället alliansen, förbundit sig lägga ner sina röster vid budgetbesluten. Och detta oberoende av vilket innehåll budgeten kan ha. Vänsterblocket har all makt och är beroende av ett extremt parti, V med ett inte obetydligt antal kommunister, för bevara statusen som största minoritet. Det kommer innebära fortsa försök förbjuda vinst i välfärden, skehöjningar, ingen gräns för sjukförsäkringens längd och liten eller ingen förståelse för företagandet. På detta sätt riskerar DÖ allvarligt skada Sveriges ekonomi. DÖ flyttar beslutsfandet frän mitten och ut mot kanterna och öppnar för en ekonomisk politik som saknar stöd av en majoritet i riksdagen. Det är en beslutsmodell som undergräver legitimiteten. För oss som inom moderaterna gått från hård opposition mot den svenska vänsterpolitiken under 70- och 80-talen, mot en bättre politik för landet och så småningom åtta års framgångsrik, borgerlig regering, är DÖ fullständigt orimlig. I varje fråga om statens budget ska oppositionen alltså på förhand säga den i alla tänkbara lägen kommer vika ner sig. Demokratins säkerhetsventil är dess opposition, och kraften i oppositionen bygger delvis på hur stort hot den kan prestera och göra trovärdigt gentemot regeringen i reellt äventyra makten. Det vapnet frånhänder vi oss till stor del nu och för detta finns naturligtvis ingen acceptans bland borgerliga väljare. Det finns också en uppenbar risk regeringen Löfven med oppositionen i ledband kommer göra en ännu starkare vänstersväng än vad vi hittills sett, och använda budgetinstrumentet till en mer vidlyftig tolkning för politikutövning än vad vi tidigare har

2 sett. I och i samband med budgeten kommer vänsterregeringen kunna lägga in beslut och instrument som vänstervrider Sverige tillbaka till en position som vi mödosamt börjat lämna. Naturligtvis har borgerliga väljare ingen förståelse för detta. Vänsterpartiet får nu makten forts diktera villkoren för samarbete med regeringen, men har i likhet med SD inte behövt förbinda sig till något alls. Det kvittar vilka majoriteter som finns när regering och opposition har gått ihop och gett den socialistiska minoriteten möjlighet under 3,5-7,5 år höja alla befintliga sker och införa vilken sk socialisterna än önskar få införd. Detta är så oerhört långt ifrån ansvarsfull oppositionspolitik och långt ifrån vad moderaternas väljare önskar sig, man kan förmoda dessa kommer fortsätta gå över till det som de kanske inte utan rätta betraktar som det enda kvarvarande oppositionspartiet. Vad det detta som DÖs moderata arkitekter önskade sig? Det dåliga omdömet gå med den de facto villkorslösa kapitulation som DÖ innebär, har medfört 1) alliansen är splittrad, 2) M har fått en helt onödig intern deb av allvarlig karaktär, 3) kommunisterna knutits hårdare till S och 4) Löfvén får sitta kvar, trots han aldrig borde tillträtt eftersom Alliansregeringen inte hade behövt lämna. Detta är ett rakt igenom uselt, politiskt ledarskap. Är det verkligen rimligt utfärda en fullmakt till S, V och MP kunna införa eller höja vilken sk de än önskar fram till och med 2022? Alliansen ger sina politiska motståndare möjlighet genom beskningsrätten förfoga över all arbets- och näringsinkomst, all egendom som enskilda individer och företag äger, liksom avkastningen därav. S, V och MP fick stöd av 43 procent av väljarna. De lade fram en budgetproposition som riksdagens majoritet röstade ned. Då fanns ingen fullmakt från alliansen och moderaterna genomföra S MP V-förslagen om skehöjningar. Men på 24 dagar uppstod tydligen ett helt nytt läge som gjorde det nödvändigt ge riksdagens socialistiska minoritet obegränsad beskningsrätt kommande dryga 7 år. SD röstade för alliansens budget, samt ville minska MP:s skadliga inflytande. Varför denna hållning motiverar M och Alliansen ge upp och överlåta makten oinskränkt till just MP, S och V framstår som obegripligt för våra väljare. Med stöd av ovanstående föreslår vi moderaterna arbetar för undanröja den sk decemberöverenskommelsen Med anledning av ovanstående föreslås förbundsstämman besluta: 1 Skånemoderaternas förbundsstämma antar motionen som sin egen och skickar den vidare till Moderaternas partistämma

3 Förbundsstyrelsens yttrande Den så kallade decemberöverenskommelsen väcker starka känslor, inte minst bland moderater. En intressant reflektion är det är sällan som politikens form diskuterats så intensivt. Det brukar vara politikens innehåll som är föremål för deb. Bakgrunden till överenskommelsen står finna i SD's brott mot praxis när det gäller budgetomröstningen i riksdagen. Enligt den kontrapropositionsordning som används röstade först SD för sitt budgetförslag och när det föll valde man inte lägga ner sina röster som brukligt, utan röstade för alliansens förslag som då fick majoritet. Samtidigt uttalade företrädare för SD man skulle fälla alla budgetar om man inte fick gehör för sin invandringspolitik. I detta läge valde statsministern tala om han tänkte utlysa extraval så snart han hade möjlighet enligt regelverket. Ett extraval som flera allianspartier absolut ville undvika. Något extraval blev det inte heller - genom överenskommelsen förband sig sex partier följa vissa regler fram till 2022 och därmed göra det möjligt även för en minoritet bilda regering och få igenom sin budget. Vad kan man då säga om innehållet i överenskommelsen? Först en mer principiell synpunkt. Det svenska systemet bygger på proportionalitet. Då vi samtidigt har ganska många partier vet vi ett sådant system leder till svårigheter skapa en majoritet. De flesta svenska regeringar har också varit minoritetsregeringar, regeringar som har behövt söka stöd hos ytterligare ett eller flera partier i riksdagen för få igenom sin politik. Den första regeringen Reinfeldt var faktiskt ett av få undantag. Det blir lite märkligt när vi först skapar ett proportionellt system trots dess nackdelar och sedan, när dessa nackdelar blir uppenbara, ja då ingår partierna överenskommelser som undanröjer dessa efter förhandlingar i slutna rum. Det vore mer naturligt enligt svensk modell tillsätta en utredning för se över regelverket i syfte öka möjligheterna skapa handlingskraftiga regeringar alternativt se över riksdagens arbetsformer för göra det lättare för en minoritetsregering få igenom sin budget. När väl överenskommelsen ändå är träffad måste den förklaras och förankras, inte minst mot bakgrund av den förhandlats och ingåtts i en liten grupp. Här finns anledning vara mycket kritisk - viljan och förmågan sprida kunskap kring överenskommelsen har inte varit tillräcklig. Att många medlemmar och väljare har liten förståelse för behovet av överenskommelsen beror till stor del på bristen på information. Ingen har känt sig manad svara på den lika enkla som självklara frågan: varför? Politiskt har överenskommelsen lett till regeringen sökt sig vänsterut. För fortsättningsvis behålla sin status som största block har regeringen valt söka stöd hos Vänsterpartiet. Detta parti med knappt sex procent av väljarna bakom sig får på detta sätt ett stort inflytande över svensk politik. Ett inflytande som är förödande enligt våra moderata utgångspunkter och som förmodligen en majoritet av riksdagen egentligen är

4 emot. Detta är den viktigaste och tyngsta kritiken - vi moderater har genom ingå överenskommelsen släppt fram en politik som vi själva anser direkt skadlig för landet. Samtidigt är det viktigt ställa sig frågan: vad är alternativet? I riksdagen antas budgeten i sin helhet. Det betyder ett parti som vill ha inflytande också måste ta ansvar. Inte för delar av budgeten eller för enskilda frågor utan för budgeten i sin helhet. Med tanke på den förda politiken under alliansregeringen och socialdemokraternas politik på centrala områden, känns det mycket långsökt något alliansparti skulle välja gå in i ett sådant samarbete. Något reellt alternativ är således svårt se. Diskussionen kring decemberöverenskommelsen flyttar också fokus från politikens innehåll till dess form. Vi måste nu koncentrera oss till innehållet om vi ska kunna möta väljarna på ett trovärdigt sätt vid nästa val, när det nu än blir. Under den kommande mandatperioden måste vi koncentrera oss på tre uppgifter: dels måste vi på allvar utveckla vår politik på centrala områden, dels måste vi som största parti vårda alliansen och slutligen måste vi bedriva en tydlig oppositionspolitik. I detta ingår som ett yttersta medel väcka misstroendeförklaring mot enskilda statsråd eller regeringen i sin helhet. Detta hindrar inte oss eller något annat alliansparti från i andra viktiga frågor samarbeta med regeringen. Så har vi, C och KD agerat i förhandlingarna kring försvaret, medan Fp valde stå vid sidan. Ingenting hindrar oss från agera på liknande sätt i andra frågor. Alliansens väl och ve är av avgörande betydelse för våra möjligheter återkomma till regeringsställning. Samtidigt vill nu alla partierna i alliansen utnyttja tiden för utveckla sin politik inför valet Det betyder vi under de närmaste åren kommer se en mer löslig allians som dock har bestämt gå till val med ett gemensamt valmanifest Detta upplägg känns naturligt och något bejaka. Med anledning av ovanstående föreslår förbundsstyrelsen förbundsstämman besluta 1 stämman uttalar frågan om hur en minoritetsregering ska ges möjlighet regera bör lösas genom en bred parlamentarisk utredning Moderaterna verkar för en aktiv och tydlig oppositionspolitik som har till mål en stark allians tar över senast 2018 Moderaterna, tillsammans med övriga allianspartier, bedriver en oppositionspolitik som försvårar och helst förhindrar den kraftiga vänstersväng av politiken som nu synes ske, samt motionen därmed anses besvarad

5 Reservation: Marcus Lantz reserverar sig till förmån för avslag av motionen med motivering: Decemberöverenskommelsen skapar stabilitet och gör Sverige kan regeras även i minoritet. Det gör Alliansen har möjlighet ta över ansvaret 2018 om vi efter valet är den största minoriteten. De som kritiserar Decemberöverenskommelsen har enligt min mening inte presenterat något trovärdigt alternativ. Trots överenskommelsen är jag övertygad om Moderaterna forts kommer vara ett starkt oppositionsparti och tydligt visa på skillnaderna mellan vår och regeringens politik. Slutligen är det viktigt vi nu skiftar fokus. Istället för diskutera former för hur Sverige ska styras borde vi lägga energi på utveckla vår politik. Det behövs om vi ska kunna vinna förtroende i nästa val. Michael Sandin reserverar sig till förmån för bifall av motionen.