16 juni-stiftelsen. Åsiktsdeklaration på riksdagskandidaterna. Den politiska cirkusen runt försvaret fortsätter

Transkript

1 16 juni-stiftelsen januari 2017 Allians i opposition har misslyckats Den politiska cirkusen runt försvaret fortsätter Åsiktsdeklaration på riksdagskandidaterna

2 SD tar avstånd från till och med sådana förslag som de själva kunnat lägga utnyttjas detta givetvis av SD. För många framstår därför SD som det enda oppositionspartiet. ROLF K NILSSON ordförande 16 juni-stiftelsen Alliansen har misslyckats... Vi befinner oss nu i mitten av januari 2017 och det är drygt ett nästan igen. Alliansens förberedelser inför ett val där man skulle kunna återta regeringsmakten lyser med sin frånvaro. Alliansen har hittills visat sig vara oförmögen att driva en oppositionspolitik värd namnet. Men det är inte Alliansen som idé det är fel på. Det är bristande engagemang, insikt och vilja hos det samlade alliansledarskapet. Intresset att utveckla alliansen är lika litet som att bedriva konstruktiv oppositionspolitik. Ska det bli en nödvändig förändring i svensk politik och ska allianspartierna lyckas återta regeringsmakten 2018 måste det ske avgörande förändringar. Alliansen måste planera för ett regeringsövertagande och också mentalt skrota decemberöverenskommelsen. Alliansen måste bli det självklara alternativet till den rödgröna regeringen, något som inte borde vara omöjligt med tanke på den sittande regeringens tillkortakommanden. Det betyder att politiken måste skärpas och ideologierna göra comeback. Trianguleringen måste ses som ett avslutat kapitel. Det krävs ett målinriktat beteende från Allianspartierna till skillnad mot det man håller på med idag. Framför allt måste rädslan att hamna på samma uppfattning som SD överkommas. Denna politiska rädsla har pacificerat alliansen vilket utnyttjats av såväl SD som av regeringen. SD:s taktik går ut på att komma med förslag och idéer som stora delar av väljarna håller med om och kan sympatisera med. Enkla och ofta självklara lösningar - på enkla problem. Bland dessa förslag lägger man sedan de mer extrema åsikterna. Men i antal så är majoriteten av förslag sådana som stora väljargrupper kan ställa sig bakom. Och när då övriga partier av rädsla för att sammankopplas med Tiden efter förlusten av regeringsmakten 2014 har för alliansen präglats av det ena fiaskot efter det andra. Alliansens rädsla för att i någon fråga hamna på samma linje som Sverigedemokraterna har gjort att den sittande rödgröna regeringen får igenom det ena förslaget värre än det andra. Den socialdemokratiska återställarpolitiken fungerar tack var alliansens oförmåga att bedriva en politik som ens ligger i närheten av vad man gick till val på. Genom den från början helt galna idén med decemberöverenskommelsen har man på köpet fått en socialdemokratisk/ miljöpartistisk regering som på begäran av allianspartierna - låter de gamla kommunisterna i vänsterpartiet få betydande inflytande på regeringspolitiken. Allt i syfte att skapa en falsk verklighet som om inte SD fanns i riksdagen. Som om inte väljare lagt sina röster på detta parti. Decemberöverenskommelsen var inget bra sätt att hantera SD det var politiskt idiotiskt - om man vill ha borgerlig politik. Vem som egentligen var arkitekten bakom överenskommelsen har diskuterats, och kanske avslöjas det i framtiden. Det skulle inte förvåna om DÖ är signerad med initialerna FR. Att inte ha ett nära samarbeta med SD är ett klokt ställningstagande av alliansen. Men att vägra ta emot stödet deras röster skulle ge i riksdagen är ren dumhet. Det gör det sämre för medborgarna i Sverige och det framstår som om SD är det enda oppositionspartiet i landet. Det parti som åsikts- och idémässigt tagit mest skada av regeringssamarbetet under alliansåren är utan tvekan moderaterna som genom sin triangulering har fått mer gemensamt med socialdemokraterna och miljöpartiet än vad som är bra för partiet och för Sverige. Trots möjligheter att på allvar utmana regeringen har moderaterna valt att avstå. Det inger inte förtroende och det skapar inte förtroende inför valet Allianspartierna har tappat tid. Just nu borde den största delen av planeringen ligga klar i hur valrörelsen ska bedrivas för att få väljarnas förtroende. Men vad vi vet har man inte ens börjat diskutera hur valrörelsen ska bedrivas. Alliansen har haft över två år på sig att visa att den kan enas, att den tar ansvar för Sverige, att den är beredd att styra landet. I alla avseenden har man misslyckats. Det är dags att agera Nu! Annars får vi fortsatt socialiststyre!

3 Försvarscirkusen fortsätter Det svenska försvaret är för svagt. Det saknas soldater och det saknas materiel. Det var många som hade hoppats att när alliansregering tog över 2006 skulle det bli slut på nedläggningar av flottiljer och regementen och kanske skulle vi få sen en flotta värd namnet igen. Nu blev det tvärtom. Med statsminsiter Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg in spetsen fortsatte nedläggnngarna ivrigt påhejad av bland andra nuvarande moderatledaren Anna Kinberg Batra. Samtliga allianspartier och även regeringen är överens om att det svenska försvaret behöver förstärkas. Regeringen talar om ökad förmåga, men inte om ökade anslag. Moderaterna vill ge drygt åtta miljarder extra och där har centern hängt på. Vi får sedan höra hur den moderater försvarstalespersonen går ut och talar om hur moderaterna nu vill höja försvarsanlagen, om moderaterna som det försvarsvänliga partiet i Sverige. När det gäller försvaret tycks det endast vara liberalerna som i sina budgetförslag kommer i närheten av de belopp som krävs för att få ordning på det svenska försvareat. Och då handlar det om mellan 25 och 30 miljarder kronor. Att snabbt få det svenska försvaret på fötter är kanske den viktigaste politiska frågan just nu. Beklagligtvis är det alltför få politiker som tycks inse eller våga inse detta. Hur kunde det gå som det gick under alliansregeringen? Varför vägrade statsministern och finansministern att inse vad som höll på att ske i vår omvärld? Och hur kunde moderaterna bli det mest nedrustningsvilliga partiet i riksdagen? Det är dags att börja gå till botten med vad det var som hände och framför allt hur det kunde hända. Det har skett förändringar sedan Fredrik Reinfeldt försvann från moderatledningen, det ska erkännas. Moderaterna har, när det gäller försvaret, börjat den långa marschen tillbaka. Men det är en mycket lång väg att gå och frågan är om uthålligheten och intresset att fullfölja finns där. Att det finns bland partiets gräsrötter är tydligt och det borde påverka också uppåt i organisationen. RKN 16 juni-stiftelsen står på en politiskt konservativ värdegrund och värnar liberalismens frihetsidéer. Stiftelsen arbetar utifrån övertygelsen att marknadsekonomi med socialt ansvar är överlägsen alla andra ekonomiska system för att garantera välstånd. frihet, demokrati, pluralism och mänskliga rättigheter. Syftet med stiftelsen är att utifrån den ideologiska basen och de grundläggande principerna sprida information, ge kunskap, stimulera den politiska debatten Och ge support! Styrelsen för 16 junistiftelsen Rolf K Nilsson Helsingborg Ordförande Andreas Björklund Kassör Varberg Finn Bengtsson Linköping Ledamot Sylvia Nilsson Norrköping Sekreterare Marietta de Pourbaix Lundin Haninge Internationell sekreterare Ulf Grape Skellefteå Ledamot mailadresser till styrelsen: rolf.k.nilsson@16juni-stiftelsen.se sylvia.nilsson@16juni-stiftelsen.se andreas.bjorklund@16juni-stiftelsen.se mariette.depourbaixlundin@16juni-stiftelsen.se finn.bengtsson@16juni-stiftelsen.se ulf.grape@16juni-stiftelsen.se

4 Gräsrötterna måste använda sina röster Nu pågår förberedelserna i de politiska partier om vilka namn som ska stå på valsedlarna För många partier tycks regeln gälla att har man en gång hamnat på valbar plats så gör man det igen vid kommande val - om partiet nu lyckas behålla sina mandat och om man hållit sig väl med partiledningen. Men så ska det inte få gå till. Att politiker som skött sig får förnyat förtroende bland väljarna är väl både rimligt och rätt. Men nu är det sällan, med det valsystem vi har, det är väljarna som avgör vilka som ska väljas eller vilka som ska stå med på valbar plats. Vi har en lång demokratisk tradition i Sverige med att från gräsrotsnivå och uppåt plocka fram vilka som ska företräda partierna på valsedlarna. Men med tiden har dessa processer, sett ur demokratisk synvikle, blivit allt mer styrda. Provval är ett system som moderaterna använt i decennier för att få fram de bästa namnen. Då har varje medlem i det parti han eller hon är medlem fått möjlighet att nominera kanddiater och rösta på dessa. Resultatet av provvalet prövas sedan på en nomineringstämma. Oftast speglar provvalsresultatet ganska bra vad också nomineringsstämman kommer fram till. Under de senaste valen har provvalen försvunnit. Den vanlige medlemmens möjligheter att nominera och delta i provval har försvunnit. Nominerings- och rekryteringsgrupper har tillsatts uppifrån som plockat fram lämpliga kandidater och rensat ut olämpliga sådana. Vi står nu inför ett val 2018 där många av allianspartiernas väljare och gräsrötter är missnöjda med vad alliansen åstadkommit - eller missat att åstadkomma - som opposition till den rödgröna regeringen. Decemberöverenskommelsen blev det största sveket. Beviset på att partiledningarna helt tappat kontakten med väljare och partimedlemmar. Genom överenskommelsen svek man de egna vallöftena och man svek sina väljare. Men genom decemberöverenskommelsen tog man ett steg till; för att inte fälla S/MP-regeringen skulle denna ta in vänsterpartiet i sitt regeringsunderlag och förhandla med detta parti inför budgetomröstningarna. Ska det bli en förändring efter valet 2018 måste gräsrötterna i partierna, och de som tyckte DÖ var ett svek, göra vad de kan för att på sin partiers valbara platser få in kandidater som inte accepterar överenskommelser som DÖ. Varje kandidat som ställer upp för något av allianspartierna bör få frågorna om han eller hon ställde upp DÖ och om han eller hon skulle acceptera en ny decemberöverenskommelse. Inför valet 2018 krävs det en åsiktsdeklaration av riksdagskandidaterna. Framför allt från dem som aspierar på några av de högre posterna under den kommande mandatperioden. RKN Vill Du ha Finn Bengtssons Nyhetsbrev? Finns Bengtsson har ett eget nyhetsbrev som kommer ut minst en gång i månaden. Vill Du stå med på sändlistan? Skriv några rader till: rolf.k.nilsson@16juni-stiftelsen.se tala om att Du vill ha nyhetsbrevet och till vilken mailadress det ska skickas.

5 Vi behöver Dig bli aktiv stödjare! En god ekonomisk grund att stå på är en förutsättning för att 16 juni-stiftelsen ska nå de uppsatta målen. Utan ekonomiskt stöd från enskilda, organisationer och/eller företag som ställer upp kan vi aldrig nå den professionalism som vi strävar efter i allt det vi gör. Allt stöd är viktigt och välkommet! Givetvis ska man kunna vara anonym som bidragsgivare. Men vill man synas och finnas med som officiell bidragsgivare kan vi erbjuda namns/ företags/organisations nämnade bland annat i våra rapporter och på vår hemsida. Glöm inte uppge namn och adress när Du betalar in Ditt stöd till 16 juni-stiftelsen. Uppge gärna Din mailadress så vi kan nå Dig med snabb och aktuell information. Platinastödjare över :- Guldstödjare :- Silverstödjare :- Bronsstödjare :- Järnstödjare :- Plusstödjare 1 000:- Stödjare valfritt belopp under 1 000:- Alla stödjare får rapporter, skrifter och nyhetsbrev hemskickade till sig. Tillkommer gör pr-materiel, pins, rockmärken, etc. Specialaktiviteter och arrangemang för stödjarna ska erbjudas. För den som inte vill betala hela summan på en gång går det lika bra att betala in en mindre del en gång i månaden under ett år. Guldstödjare Silverstödjare Bronsstödjare Järnstödjare Plusstödjare 8 400:- /mån 4 200:-/mån 2 100:-/mån 850:-/mån 85:-/mån clearingnr: , konto: juni-stiftelsen (Swedbank)