Le Clézio - Nobelpristagare i litteratur 2008

Transkript

1 Le Clézio - Nobelpristagare i litteratur 2008 Utställning 10 december januari 2009 i Carolina Redivivas entréhall J.M.G. Le Clézio, 2008 års Nobelpristagare i litteratur, hyllades med en utställning i Carolina Redivivas entréhall. Utställningen, som i både text och bild belyste Le Clézios författarskap ända sedan debutromanen 1963, öppnades på Nobeldagen och fokuserade på fyra huvudteman: "Vad är en bok, för att beskriva vad som pågår i en stad? Det skulle kräva miljoner bilder, miljoner ljud, att man hittar på miljoner nya ord " (Samtal med Pierre Lhoste, 1970) Le Clézios allra första romaner uttrycker en okontrollerad ångest inför moderniteten och den västerländska mekaniska civilisationen, vars yttersta symbol är storstaden. Med sina skyskrapor av järn och betong, sina högljudda trafikleder och sina lysrörbelysta stormarknader konsumtionssamhällets tempel upplevs den som ett inferno. Böcker som Rapport om Adam, Syndafloden, och Kriget med sin talande titel, kan betraktas som revoltskrik mot den aggression och det våld som människan i den urbana miljön utsätts för. Dock finner den som öppnar ögonen mitt i allt detta genomträngande kaos små underverk: glödlampan med sina perfekta, mjukrunda och sköra konturer av glas är ett exempel som förekommer i många av nobelpristagarens verk.

2 "Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, men så är det: jag är en indian." (Haï, 1971) En vändpunkt i författarskapet kommer på 1970-talet efter en längre vistelse hos indianer i Panamas regnskogar. På flykt från den moderna civilisationen, på jakt efter en inre frid möter Le Clézio den indianska kulturen och blir som förvandlad. Det var "en erfarenhet som förändrade hela mitt liv, mina idéer om världen och konsten, mitt förhållningssätt gentemot andra människor, mitt sätt att röra mig, att äta, älska, sova, till och med mina drömmar", skriver han i La Fête chantée ("Den sjungna festen"). Det var en bok författad av Antonin Artaud om Tarahumara-indianer i Mexiko som fick Le Clézio att intressera sig för de - i god bemärkelse - "primitiva" och "instinktiva" folken. Han ser dem som visdomsförmedlare i harmoni med hela kosmos, bortom vetenskap och rationalism. Även om han så småningom "efter viss mognad" tvingades frånsäga sig detta "jag är en indian" har han aldrig upphört att i essäer och översättningar av urgamla myter framhålla att indianerna "har något att säga" den materialistiska, västerländska människan.

3 "Skönheten lyser i livet, ren och utan dröjsmål, omedelbart. Skönheten är en gåva. Den går inte att köpa." (L Inconnu sur la terre, 1978) Så följer år av mera rofyllda, harmoniska texter, där naturbetraktelse befriar och ger trygghet. Som ingen annan skildrar Le Clézio solen och ljuset, som nu strålar igenom böckerna. "Varför tala om ångest, rädsla, fulhet? Här finns så mycket skönhet i varje ögonblick, i himlen, på klipporna, i gräset, på havets yta" skriver han i L Inconnu sur la terre ("Den okände på jorden"). I en intervju för Le Magazine littéraire i maj 1985 berättar han att det inte är särskilt medvetet, men att han inte kan skriva en roman utan att tänka på de fyra elementen: jord, eld, luft och vatten. "De är för mig", förklarar han, "lika viktiga som det mänskliga samhället". Och de gestalter som läsaren möter i böckerna lever i samklang med naturen. De är sådana som fortfarande kan förundras över små mirakler - en vackert utformad snäcka, en oansenlig växt med förbluffande doft eller en skalbagges färggranna ränder. Ofta är de barn, mycket unga kvinnor, eller gamla människor. Ofta lever de i samhällets utkant. Ofta är de på väg. Alltid är de ljusgestalter. Lalla i Öken, Daniel i novellen Pojken som aldrig hade sett havet, Mondo i novellen med samma namn eller Esther och Najma i Vandrande stjärna är alla signifikanta för denna period, där öknen spelar en viktig roll. Öknen är nomadernas hemvist och den gestaltar sökandet efter sanning, efter en förlorad oskuld och ett bortglömt ursprung.

4 "Egentligen skriver jag för att försöka veta vem jag är. Söka äventyret..." (Samtal med Carole Vantroys, 1994) Just spaning efter den egna identiteten utgör utgångspunkten i de flesta av Le Clézios senaste böcker: han är på jakt efter sitt eget ursprung, sin och sina förfäders historia. Han berättar att han blev medveten om detta när han skrev La Quarantaine ("Karantänen"). Rötterna finns både i Bretagne och på ön Mauritius, öster om Madagaskar i Indiska oceanen. Självbiografiskt inspirerade romaner som Allt är vind och den i år utkomna Ritournelle de la faim ("Hungerns visa") samt memoarer som Afrikanen, som skildrar mötet med fadern i Nigeria vid åttaårsåldern, utforskar det förflutna. Men till sin egen historia kopplar alltid Le Clézio oskiljaktigt de fattigas, de utsattas och de bortglömdas historia. Så reser han till exempel till den lilla ön Raga i Melanesien, och finner där "en stämning av övergivenhet och bedrövelse". Det är minnet av den grymmaste slavhandeln, som trots att den sedan länge var förbjuden i de "civiliserade länderna" utövades av just dessa, där borta i Stilla havet, ända in på 1900-talet. Långt ifrån att fly sitt ansvar som medmänniska för Le Clézio talan för de som aldrig blir hörda. Och det är kanske just detta som är den röda tråden i hela hans författarskap. Läs utvalda utdrag ur Le Clézios böcker (pdf, nytt fönster). Caroline Chevallier, 2008 Utställningen har sammanställts av: Caroline Chevallier, utställningskommissarie. Lars Björdal och Xtina Wootz: scenografi, montage och grafisk utformning.

5 Biobibliografi 1940 Född i Nice 13 april Båtresa till Afrika för att träffa fadern, en bushläkare som stannat i Nigeria under andra världskriget. Börjar skriva under färden Universitetsstudier i Bristol och London Litteraturstudier i Nice och Aix-en-Provence Debuterar med Rapport om Adam en modernistisk roman som belönas med Renaudotpriset (sv. övers. 1964) Febern noveller (sv. övers. 1966) Syndafloden roman (sv. övers. 1968) Jordisk extas essä (sv. övers. 1969) och Terra amata roman (sv. övers. 1969). Vapenfritjänst i Thailand utvisad för ett kritiskt uttalande om barnprostitution Mexiko, första mötet med den indianska kulturen Flykternas bok roman (sv. övers. 1970) Vistelse bland Embera- och Waunanaindianer i Panamas regnskog Kriget roman (sv. övers. 1974) Haï essä (ej övers.) Les Géants roman (ej övers.) och Mydriase essä (ej övers.) Färder i andra riken noveller (sv. övers. 1979). Gifter sig med marockanskan Jemia Les Prophéties du Chilam Balam översättning till franska av mayafolkets heliga skrifter (ej övers.) L Inconnu sur la terre essä (ej övers.), Mondo och andra berättelser noveller (sv. övers. 1981) och Vers les icebergs essä om den belgiske författaren Henri Michaux (ej övers.) Öken roman (sv. övers. 1984) och Trois villes saintes essä (ej övers.) Reser till öarna Mauritius och Rodrigues i Indiska Oceanen La Ronde et autres faits divers noveller (ej övers.).

6 1983 Doktorerar i Perpignan på ett arbete om Mexikos tidiga historia Relation de Michoacan, översättning till franska av en indiansk text från talet (ej övers.) Skattsökaren roman (sv. övers. 1990) Voyage à Rodrigues roman (ej övers.) Le Rêve mexicain ou la pensée interrompue essäer (ej övers.) Printemps et autres saisons noveller (ej övers.) Sirandanes en samling gåtor från Mauritius på kreolska (ej övers.) Onitsha roman (ej övers.) Vandrande stjärna roman (sv. övers. 1995) och Pawana roman (ej övers.) Diego et Frida biografi över de mexikanska konstnärerna Diego Rivera och Frida Kahlo (ej övers.) La Quarantaine roman (ej övers.) Poisson d or roman (ej övers.), La Fête chantée essäer (ej övers.) och Gens des nuages resedagbok (ej övers.). Reser med Jemia till öknen i Södra Marocko, i spåren efter hennes förfäder tuaregerna Hasard, suivi de Angoli Mala två korta romaner (ej övers.) Cœur brûle et autres romances noveller (ej övers.) Allt är vind roman (sv. övers. 2007) Afrikanen: porträtt av en far memoarer (sv. övers. 2005) Ourania roman (ej övers.) och Raga: att nalkas den osynliga kontinenten reseberättelse från Raga (Pingstön), i ögruppen Vanuatu, Stilla havet (sv. övers. 2008) Ballaciner essä om filmkonsten (ej övers.) Ritournelle de la faim roman (ej övers.). Tilldelas Stig Dagermanpriset och Nobelpriset.