tj inar Bagers korta men bestämda avrättning av målaren

Transkript

1 I(OMMENTAR TILL EINAR BAGERS ARTII(EL OM I(YRKOMÅLAREN EGHIL Av Rune Norberg tj inar Bagers korta men bestämda avrättning av målaren Eghil i Sydsvenska Dagbladet år 1967 åstadkom nästan en chock när Bo Hellman lät mig ta del av denna ovan återgivna tidningsartikel och bad om min åsikt. Atminstone namnet Eghil tyckte jag mig minnas tydligt från ett besök i den fascinerande gamla kyrkan i Ytterlännäs medan»signaturens» första rad alltid förefallit mig obegriplig. Läsningen:»Maalede Eghil» gjordes första gången för mer än femtio år sedan av Henrik Cornell i hans stora avhandling om Norrlands kyrkliga konst under medeltiden 1 i vilken han också avbildade en teckning (fig. 2) som återgav hans läsning. Men en analys på grundval av ett nytaget foto av Sören Hallgren visade att Einar Bager utan tvekan har rätt. Där står först ett pyntat A, närmast att betrakta som en initial, därefter a A b c d e samt i andra raden f g h i k. Jämför fig. 1 och 3. Bilderna har visats flera av våra främsta kännare av medeltida skrift bl. a. Jan Liedgren, Toni Schmid och Oloph Odenius och alla är eniga om denna läsning. Målaren Eghil, den i svensk konsthistoria mycket populäre och omskrivne, har alltså åter blivit anonym. För att undvika besvären med ett nykonstruerat anonymnamn och därmed följande möjligheter till missförstånd kunde man lämpligen komma överens om att låta mästaren behålla sitt namn från 1918 men inom citationstecken, alltså»eghil». Sedan är det 1 H. Cornell. Norrlands kyrkl. konst under medeltiden, Uppsala 1918, s. 113 f. och fig

2 28 Fig. l Den tidigare.som.signatur tolkade inskriften i Ytterlännä.s kyrka.s korvalv. Foto: Sören Hallgren. ATA. ftaatc t Il!1 : Samma in.skrift.som tig. 1 enligt Henrik. I Cornell ~ :: f "\ Fig. 2 }Je abr t,yl Fig.3 ln.skriften i fig. 1 förtydligad. Teckning av Bengt Händel med.stöd av det i fig. 1 avbildade fotot.

3 en annan sak att omfattningen av hans verk och tiden för deras tillkomst nog också behövde en ny och förutsättningslös undersökning men detta är ett omfattande företag som fordrar modärna tekniska hjälpmedel utöver konstforskarens vanliga. ~ Till en början skulle det vara värdefullt med en grundlig genomgång av målningarna i grannkyrkan Torsåker som delvis är ganska hårt restaurerade. Ett stycke av alfabetet som dekoration i ett kyrkvalv är en märklig företeelse, hittills icke känd från annat håll. Einar Bager menar att målaren här blott velat visa sin färdighet i skrivkonsten, vilket naturligtvis är en tänkbar förklaring men ingalunda den enda. Alfabetet hade under medeltiden flera betydelser än nu. Om man vänder blicken åt andra konstformer än kalkmåleriet möter man alfabetet ganska ofta och detta redan under förhistorisk tid och då i form av runraden, futharken, som ansågs ha magisk innebörd. Futharken levde kvar under medeltiden även i rent kyrkliga sammanhang. I åtskilliga gotländska kyrkor förekommer den ristad på väggen och t. ex. på södra yttermuren av Hackås kyrka framtogs för några år sedan en ristad futhark. Aven på kyrkklockor förekommer den gjuten t. ex. i Algarås i Västergötland på en klocka från 1200-taleP Det latinska alfabetet är ännu vanligare på kyrkklockorna, stundom upprepat flera gånger efter varandra. 4 Ett märkligt exempel på användning av alfabetet i kyrkligt sammanhang ger oss ett relikskrin från 1200-talets förra del i Bergens museum. Skrinet är av förgylld koppar och kommer från Fortuns kyrka i Sogn och Fjordane." När denna inskrift efter alfabetet fortsätter med ett förvirrat återgivande av»amor vincit omnia» (kärleken över- 2»Eghils» verk är senast och utförligast behandlade i H. Cornell- S. Wallin: Tierpskolans målare, Stockholm 1965, s , pi samt färgpi. 13 och M. Amark: Sveriges medeltida kyrkklockor, Stockholm 1960, s M. Amark: a. a., s. 42, 78 och 86 m. fl. 5 Th. Kielland: Norsk guldsmedskunst i Middelalderen, Oslo 1927, pi di

4 30 vinner allt) frestas man kanske att tro att guldsmeden helt enkelt kopierat de första raderna i en ABC-bok. Relikskrinets höga kvalitet gör emellertid detta föga troligt. Det måste röra sig om ett slags alfabetsmagi besläktad med den som är känd i allmogekulturen långt in i nyare tid men som tagit sig uttryck i rent kyrkliga bruk med mycket åldrigt ursprung. Tydligast framträder detta vid invigningen aven kyrka vilket enligt Pontificale Romanum i de katolska länderna alltjämt försiggår på samma sätt som hos oss under medeltiden. Enligt en handskrift i Kungl. Biblioteket7 från samma tid som målningarna i Ytterlännäs, d. v. s. c:a , skildras hur biskop viger kyrka. Först stänker och väter han väggarna med vigvatten. Därefter skriver han två alfabet, ett grekiskt och ett latinskt i kors från ena hörnet till det andra och det gör han i sand eller jord som är lagd i kors på samma sätt. Först därefter markerar han de tolv invigningskorsen på väggarna, sätter brinnande ljus där och smörjer platsen för dessa kors med helig olja för att sedan till sist nedkalla välsignelsen över kyrka och församling. Alfabetsskrivandets betydelse är påtaglig. Med hänsyn till detta är det märkligt att inte fler alfabetsserier bevarats i våra kyrkor. Alfabetet i Ytterlännäs valv är ofullständigt. Det slutar i och med k men har troligen fortsatt på andra håll bland målningarna ty m och n återfinns i västra valvets norra del bredvid S. Gertrud; ovanför henne ses ett ensamt A. Eftersom A i tre olika former inleder alfabetet i korvaivet ligger det nära till hands att tro att det är frågan om något slags signatur, att kyrkmålarens förnamn börjat med A-t. ex. Andreas men detta kan naturligtvis inte bevisas utan stöd av nya fakta. Att inskriften i korvaivet var ett alfabete iakttogs redan på 1870-talet av den anonyme upphovsmannen till en beskriv- 6 Svenska kyrkobruk under medeltiden, utg. av R. Geete, Stockholm 1900, s. 247 ff. 7 KB: A9.

5 ning i A T A som författats i anslutning till en serie teckningar från Ytterlännäs gamla kyrka vilka tillskrivits K. Vitterhetsakademiens tecknare C. F. Lindberg. Beskrivningen har förmodats vara av riksantikvarien Bror Emil Hildebrands hand men den överensstämmer föga med den han nedtecknade år 1873 under sin ångermanländska resa. 8 Det finns däremot vissa skäl som talar för att både teckningar och text skulle härröra från den kände målarprofessorn August Malmström. I denna beskrivning av kyrkans målningar står bl. a.:»- - - på några ställen delar af alphabetet. Måhända äro ett A och I i vestra hvalfvet målarens signatur.» Alfabetet - både runraden och det latinska - hade under medeltiden ganska ofta en användning som här ej tidigare berörts. Det användes nämligen för att beteckna»gyllentalen», söndagsbokstäverna etc, alltså som stöd för tideräkningen. Både anhopningen av a:n i början och antalet bokstäver utesluten en sådan tolkning av inskriften i Ytterlännäs korvalv. Den rimligaste förklaringen blir alltså till slut att den hade en magisk innebörd, den skulle skydda mot onda makter ATA, B. E. Hildebrands arkiv, Biograpica 2. 7