Översyn av Skogsstyrelsens virkesmätningsföreskrifter

Transkript

1 RAPPORT Översyn av Skogsstyrelsens virkesmätningsföreskrifter - Analys och förslag Jan-Olov Bäcke, Mats Herling, Sven A Svensson

2 Skogsstyrelsen maj 2010 Författare Jan-Olov Bäcke Mats Herling Sven A Svensson Projektledare Jan-Olov Bäcke Upplaga 190 ex ISSN BEST NR 1826 Skogsstyrelsens förlag Jönköping

3 Innehåll Förord 1 Sammanfattning 2 1 Inledning Bakgrund och uppdrag i stort Genomförande av översynen 4 2 Kort historik Utvecklingen fram till och med Exakt återgivning av direktivet till Petersons utredning Kort tillägg Utvecklingen från 1967 och framåt 8 3 Virkesmarknaden och virkesmätningen - Dagsläge och framtidsbedömning Virkesmarknaden Sortiment Köpformer i det första affärsledet Handelsmått EU-regelverket och standardisering Säljare och köpare Virkesmätningen Organisation Teknisk utveckling Ökad partsmätning och dess konsekvenser 15 4 Virkesmätningen i några andra länder Norge Köpformer och mätmetoder Lagstiftning Mätningens utförande Finland Köpformer och mätmetoder Lagstiftningen Mätningens utförande Kritik mot lagstiftningen Tyskland 21 5 Behövs virkesmätningslagstiftningen? Rättslig reglering utan virkesmätningsbestämmelser Intressenternas syn 23 6 Alternativa huvudansatser Ansats Beskrivning Analys 26

4 6.2 Ansats Beskrivning Analys Val av ansats 29 7 Större förändringar - förslag Inledning Gemensamt ansvar Anmälningsskyldighet Definition för fastvolym Obligatoriskt angivande av energiinnehåll i alla mätbesked Tillämpningsområde Ingen EU-förordning längre Metoder och mätutrustning som får användas Kontrollverksamhet Noggrannhetskraven Definitionerna Grundegenskaper och övriga egenskaper 36 8 Förslag till förordnings- och föreskriftstext med kommentarer Förordningstext Föreskriftstext Huvudtext Definitioner. Bilaga 1 i föreskrifterna Virkets egenskaper. Bilaga 2 i föreskrifterna Noggrannhetskrav. Bilaga 3 i föreskrifterna 49 9 Litteratur/källförteckning 50 Bilagor 1. Direktiv 2. Virkesmätningslag 3. Skogsstyrelsens föreskrifter om virkesmätning 4. Konsekvensutredning 5. Sammanställning av remissvar

5 RAPPORT 5/2010 Förord En väl fungerande virkesmätning är av avgörande betydelse för en effektiv virkesmarknad och virkesförsörjning. Under senare år har virke värt miljarder kronor per år mätts för att få underlag för beräkningen av ersättningen till landets skogsägare. De totala kostnaderna för virkesmätningen är miljoner kronor. Det är en stor och väsentlig men till och med inom skogssektorn relativt lite känd verksamhet. Tillsynen av virkesmätningen och framtagandet av föreskrifter till virkesmätningslagen är två viktiga uppgifter för Skogsstyrelsen. De svarar dock för en mycket liten del av myndighetens totala verksamhet. Nu gällande föreskrifter är 10 år gamla. Sedan dess har en del förutsättningar i virkesmätningen och omvärlden förändrats. Vidare har några brister i de gällande föreskrifterna upptäckts. Skogsstyrelsens ledning gav av den orsaken i slutet av år 2007 i uppdrag till en arbetsgrupp att göra en översyn av föreskrifterna inkluderande ett förslag till nya föreskrifter. Uppdraget redovisas i denna rapport. Arbetsgruppen har bestått av Jan-Olof Bäcke, ordförande, samt Mats Herling och Sven A Svensson. Genom en aktiv extern referensgrupp och i övrigt ett brett engagemang hos virkesmätningens intressenter har näringslivet fått möjligheter att påverka utformningen av förslaget till föreskrifter och också på ett bra sätt tillvaratagit dessa möjligheter. I ett av rapportens kapitel beskrivs virkesmätningen i Norge resp. Finland. Anders Bjurulf, Norsk Virkesmåling i Norge samt Erkki Verkasalo och Jari Lindblad, Metla i Finland har välvilligt ställt upp och gett arbetsgruppen både muntligt och skriftligt underlag till dessa beskrivningar och dessutom kontrollerat utkast till texter. Ett stort tack till dessa personer för deras bidrag. Förslaget till nya föreskrifter ska nu anmälas till EU-kommissionen. Det blir där granskat med avseende på om det på något sätt bryter mot EU:s regelverk. Efter eventuella korrigeringar kan Skogsstyrelsen ta beslut och föreskrifterna kan träda i kraft troligen i början av år Jönköping i april 2010 Ulrika Wahlström Enhetschef Analysenheten 1

6 RAPPORT 5/2010 Sammanfattning De nuvarande virkesmätningsföreskrifterna är från 1999 med en smärre modifiering Trots att de med några få undantag har fungerat väl var det ändå angeläget att göra en grundlig översyn eftersom en såpass lång tid som tio år gått sedan de infördes och mycket har förändrats både i virkesmätningen och på virkesmarknaden. Översynen har utförts av en arbetsgrupp vid Skogsstyrelsen under medverkan av en extern referensgrupp. En bredare krets av intressenter har haft möjlighet att ge synpunkter dels vid två intressentmöten, dels genom två remisser. Arbetsgruppen ansvarar ensam för innehållet i föreliggande rapport. Skogsstyrelsens styrelse har godkänt förslaget till nya föreskrifter och det blir nu föremål för en EU-anmälan. Denna innebär att förslaget granskas med avseende på om det strider mot EU:s regelverk. Efter eventuella korrigeringar till följd av EU-processen kan styrelsen fatta slutligt beslut, troligen under hösten 2010 med ett ikraftträdande i början av Intressenterna inkl. referensgruppen har enhälligt framfört att en virkesmätningslagstiftning behövs. Skogsstyrelsen har samma uppfattning. Två olika ansatser beträffande lagstiftningens tillämpningsområde diskuterades. Den första var samma ansats som i virkesmätningslagen. Den innebär att regleringen avser all vederlagsmätning av sortimenten sågtimmer av barrträd och massaved. Mätning av alla övriga sortiment är helt oreglerad. Den andra ansatsen innebär att vederlagsmätning av alla virkessortiment med några få undantag omfattas av lagstiftningen men endast i det första affärsledet, dvs. då skogsägaren säljer virke från egen mark till någon annan. Bland annat mätningen av skogsbränsle, stolpvirke och lövsågtimmer blir på så sätt reglerad. Såväl intressenterna inkl. referensgruppen som Skogsstyrelsen ansåg att arbetet skulle inriktas på att ta fram förslag till föreskrifter i linje med den andra ansatsen. Den förändring av lagstiftningens tillämpningsområde som föreslås kräver att regeringen utfärdar en virkesmätningsförordning. På tjänstemannanivå är regeringen, när detta skrivs, positiv till att utfärda en förordning. Ett förslag till förordningstext har tagits fram av arbetsgruppen och redovisas i rapporten. Förslaget till nya föreskrifter innebär stora förändringar jämfört med de nuvarande. Flera av dem hänger samman med det ändrade tillämpningsområdet. Utöver dessa är de viktigaste följande. En regel införs om att det mätande företaget eller den mätande organisationen endast får använda metoder och mätutrustning som ger tillfredsställande resultat. Vidare måste sådana företag och organisationer ha en systematisk och ändamålsenlig kontrollverksamhet. I översynen har ännu inte behovet av ändrade krav på mätnoggrannhet undersökts. Detta ska göras under första halvåret Kravet på innehåll i mätbeskeden har utvidgats. I övrigt har en anpassning av föreskrifterna till skördar- och åkarmätning skett. Avslutningsvis kan nämnas att flera bestämmelser med detaljerade krav på måttnoggrannhet vid själva mätningen samt siffernoggrannhet vid registrering och redovisning av uppgifter tagits bort. Myndigheter som meddelar föreskrifter ska vid revidering av dessa göra en konsekvensutredning. En sådan utredning finns i bilaga till rapporten. En slutsats av 2

7 RAPPORT 5/2010 utredningen att förändringarna i lagstiftningens tillämpningsområde och i föreskrifterna kan leda till en liten ökning av de samhällekonomiska kostnaderna för virkesmätningen. Men den samhällsekonomiska nyttan bedöms öka mer varför förändringarna är samhällsekonomiskt lönsamma att genomföra. 3

8 RAPPORT 5/ Inledning 1.1 Bakgrund och uppdrag i stort Bakgrunden och uppdraget framgår av direktivet (Bilaga 1). De nuvarande virkesmätningsföreskrifterna är från 1999 (SKSFS 1999:1) med en smärre modifiering 2001 (SKSFS 2001:2). De ersatte föreskrifter från mitten av 1980-talet. De innebar en betydande regelförenkling jämfört med tidigare, något som åstadkoms genom ett nytt principiellt upplägg. Föreskrifterna är nu tio år gamla. I stort förefaller de ha fungerat väl. På senare tid har emellertid upptäckts att reglerna om mätbesked är otillräckliga. Dessutom har skördarmätningen utvecklats så att den i dag kan användas vid vederlagsmätning. De speciella förhållandena i skördarmätningen kräver troligen ett tillägg i föreskrifterna. Eftersom det gått så många år sedan de infördes kunde det också finnas ett behov av att revidera andra delar men som av olika skäl ännu inte identifierats. Slutligen måste det fjärde kapitlet tas bort eftersom EU:s virkesmätningsdirektiv (68/89/EEG) upphörde att gälla Uppdraget innebär bl.a. att: - Översynen ska vara bred. - Behovet av en lagstiftning ska undersökas. - Det principiella upplägget för nuvarande föreskrifter ska prövas. - Regelförenklingsperspektivet ska beaktas. - Tillämpningsområdet ska undersökas 1.2 Genomförande av översynen Översynen påbörjades i januari Den har genomförts av en arbetsgrupp bestående av Jan-Olof Bäcke, ordförande, samt Mats Herling och Sven A Svensson. Till följd av att andra uppgifter inom Analysenheten prioriterades, gjordes ett uppehåll i översynen mellan september 2008 och mars Det beslutades i samband härmed att sluttidpunkten skjutas fram till den 15 december Översynen inleddes med ett möte till vilket alla betydande intressenter inom virkesmätningen var inbjudna. Ett andra möte med intressenterna genomfördes En till översynen knuten referensgrupp har bestått av: - Magnus Norrby, Mellansvenska Sågverksföreningen, ordförande i SDC:s råd för virkesmätning och redovisning (RMR) - Bengt Algotsson, Mellanskog, ledamot i RMR - Christina Lundgren, SDC/VMK - Lars Björklund, SDC/VMU 4

9 RAPPORT 5/ Birger Risberg, VMF Nord Jan-Olov Bäcke har varit referensgruppens ordförande. Gruppen har haft 11 möten. Remissbehandlingen genomfördes i två steg. Ett första fullständigt förslag till nya föreskrifter remissbehandlades under perioden Ett utkast till konsekvensutredning skickades ut med önskemål om svar senast den Vid detta tillfälle gavs möjligheter att komma med synpunkter även på ett reviderat förslag till föreskrifter. Under översynen har Skogsstyrelsens ledning och styrelse samt Jordbruksdepartementet blivit informerad om hur den fortskridit. Vår tolkning av begreppet vederlagsmätning är att det är en mätning av virke som överlåts mot ersättning i form av pengar, varor eller tjänster. Det betyder bland annat att mätning vid byten av virke, något som är vanligt förekommande på virkesmarknaden, alltså ska betraktas som vederlagsmätning. I arbetet med översynen skulle regelförenklingsperspektivet beaktas. Vi har tolkat begreppet regelförenkling på följande sätt: En förändring eller borttagande av en regel/regler som innebär att de samhällekonomiska kostnaderna för regeln/reglerna minskar samtidigt som den samhällekonomiska lönsamheten (nytta minus kostnader) för den/de ökar. I kostnader och nytta inräknas kostnader resp. nytta i både den offentliga och den privata sektorn (företag, medborgare m.m.). Observera att en förändring som innebär ökade samhällsekonomiska kostnader samtidigt som den samhällsekonomiska lönsamheten ökar inte kan betraktas som en regelförenkling. Förändringen är ändå motiverad att genomföra. Inom EU pågår en process med reglering av spårbarheten för virke i syfte att bekämpa illegal avverkning. Det har under arbetet med föreskrifterna kommit upp att virkesmätningen skulle kunna användas i spårbarhetssyfte och att bestämmelser för detta skulle kunna föras in i föreskrifterna. Vi anser att detta ligger utanför vårt uppdrag och har således inte behandlat frågan. Ansvarig för denna rapport är arbetsgruppen som enhälligt står bakom de förslag som framför. Gruppen är alltså även ansvarig för den konsekvensutredning som återfinns i bilaga 4. Skogsstyrelsens styrelse beslutade att göra en s.k. 6 -underrättelse till Kommerskollegium av arbetsgruppens förslag till föreskrifter i enlighet med regeringens förordning (1994:2029) om tekniska regler. Styrelsen beslutade också att arbetsgruppen får göra redaktionella ändringar fram till dess att styrelsen tar slutgiltigt beslut, troligen någon gång under hösten

10 RAPPORT 5/ Kort historik I detta kapitel återges först i sin helhet den historik fram till och med 1966 och även till viss del därefter som finns i direktivet för en utredning om Skogsstyrelsens arbete med virkesmätningsfrågor (Peterson 1994). I några för översynen särskilt intressanta frågor har vi dock kompletterat texten. Därefter följer en beskrivning av vad som hänt inom området efter Utvecklingen fram till och med Exakt återgivning av direktivet till Petersons utredning Den första virkesmätningsföreningen, Ångermanelfvens Tumningsförening, bildades av sågtimmerköparna i Ådalen år Den följdes senare av liknande köparsammanslutningar i större delen av Norrland samt i Dalarna och Värmland. I sydligaste Norrland liksom i övriga delar av landet fanns vid den tiden ej någon motsvarande samverkan köparintressena emellan. I de tidigt bildade tumningsföreningarna (virkesmätningsföreningarna) gavs säljintressena inget inflytande utan föreningarna var helt kontrollerade av de virkesköpande företagen, företrädesvis sågverk. Detta ledde efterhand till en växande kritik som år 1935 utmynnade i tillkomsten av vår första virkesmätningslag. Denna lag syftade till att göra virkesmätningen opartisk genom inrättande av s.k. virkesmätningsnämnder. Dessa skulle, när skäl därtill förelåg, svara för utförande av vederlagsgrundande mätning av barrvirke för industriellt bruk eller export. Lagen gällde endast inom de områden där virkesmätningsföreningar redan var verksamma. Den kom emellertid inte att behöva tillämpas eftersom samtliga då verksamma virkesmätningsföreningar ombildades till opartiska föreningar efter mönster av de föreslagna virkesmätningsnämnderna. I styrelserna för föreningarna kom därefter köpar- och säljarintressena att bli likvärdigt representerade under ledning av en opartisk ordförande. Senare (1944) bildades en virkesmätningsförening inom Ljusnans älvdal och en inom övriga södra Sverige. Den sistnämnda ombildades senare till tre föreningar; Mellansvenska Vmf, Sydvästra Sveriges Vmf och Sydöstra Sveriges Vmf. Hela landet var därmed täckt av 12 stycken opartiska virkesmätningsföreningar och deras verksamhetsområden. Efter krigsutbrottet (2:a världskriget) begärde bränslekommissionen och priskontrollnämnden en lagstiftning för att få till stånd en enhetlig mätning av ved och virke. Efter en snabbutredning tillkom 1943 års provisoriska lag som sedan gällde parallellt med 1935-års lag fram till halvårsskiftet År 1942 fick Skogsstyrelsen i uppdrag att fullfölja 1936-års skogsutredning av kriget avbrutna arbete med en mera definitiv virkesmätningslagstiftning. Ett förslag utarbetades som ledde till utfärdandet av 1947 års lag om virkesmätning. Den ersatte såväl 1935 som 1943 års lagar. Innehållsmässigt kom den att i mycket likna 1943 års provisoriska lag. Dessutom övertog den från 1935 års lag rätten för Konungen att förordna om mätning genom statlig virkesmätningsnämnd. Vidare kunde mätningsorgan (-förening) med stöd av lagen meddelas auktorisation om vissa i lagen ställda krav var uppfyllda. Då krävdes utöver lika styrelserepresenta- 6

11 RAPPORT 5/2010 tion för köpare och säljare att en kontrollnämnd med fyra ledamöter skulle finnas varav ordföranden skulle utses av Konungen. Den som var missnöjd med en auktoriserad mätning hade möjlighet att inom 10 dagar föra klagan inför kontrollnämnden. Samtliga 12 virkesmätningsföreningar erhöll auktorisation som virkesmätare efter att de organiserats i enlighet med kraven för detta. De av Skogsstyrelsen med stöd av 1947 års virkesmätningslag utfärdade föreskrifterna var med dagens mått tämligen detaljerade och omfattande års skogsvårdsutredning behandlade bl.a. tillsynen över virkesmätningsverksamheten och avgav 1956 en särskild promemoria i ämnet. Utredningen föreslog dock inga påtagliga förändringar av statens eller Skogsstyrelsens roll på virkesmätningsområdet. I oktober 1960 beslöt Kung. Maj:t uppdra åt Skogsstyrelsen att verkställa en ny översyn av gällande bestämmelser och organisation inom virkesmätningens område. I översynsarbetet ingick bl.a. en omfattande enkät till av virkesmätning berörda myndigheter, institutioner och organisationer. Resultatet av översynsarbetet, betitlat Lagstiftningen om virkesmätning och dess tillämpning, framlades i maj Efter sedvanlig remissbehandling återstod slutligen ett förslag till virkesmätningslag som befriats från regler om auktorisation som virkesmätare och kravet på skiljenämnd. Lagen antogs 1966 (SFS nr 209) och trädde i kraft den 1 september I januari 1976 uppdrog regeringen åt Skogsstyrelsen att utreda förutsättningarna för en obligatorisk virkesmätning. Syftet var att via en obligatorisk volymmätning av virkesförbrukningen och exporten få ett bättre underlag för belysning av skogsindustrins råvarusituation. Efter en kraftig expansion under 1960-talet och första hälften av 70-talet ansågs att industrins virkesbehov vid fullt kapacitetsutnyttjande översteg den långsiktiga avverkningsmöjligheten i landets skogar. Regeringen prövade därför sedan några år utbyggnad av skogsindustriell verksamhet enligt 136a byggnadslagen, sedermera enligt den s.k. träfiberlagen. Utredningen slutfördes 1978 och överlämnades till jordbruksdepartementet men ledde inte till någon lagändring eller annan åtgärd. Virkesmätningsrådet, som bildades 1941, är en sammanslutning som skall verka för en rättvis, praktisk ekonomisk och i möjligaste mån enhetlig virkesmätning. Det leds av rådsmöte och styrelse. Landets f.n. 7 virkesmätningsföreningar har rätt att låta sig företrädas av vardera två ombud vid rådsmötet. Dessutom har Domänverket, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, Skogsindustrierna och Sågverkens Riksförbund rätt att ha ombud vid rådsmötet. Skogsstyrelsen har ett nära samarbete med virkesmätningsrådet och dess sekretariat, särskilt i frågor rörande förändringar av virkesmätningsföreskrifterna och vid beredningen av många dispensärenden Kort tillägg 1947 års virkesmätningslag (SFS 1947 Nr 270 Lag om virkesmätning) var en s.k. fullmaktslag. Det betyder att lagen skulle träda kraft först efter det att regeringen utfärdat en förordnandekungörelse i vilken bl.a. lagens tillämningsområde, t.ex. med avseende på var i landet lagstiftningen ska gälla och vilka sortiment som re- 7

12 RAPPORT 5/2010 gleras. Lagen angav att det endast är mätning för bestämmande av vederlag samt mätning av virke efter avverkning av avverkningsrätt (rotpost) avsedd för egen förädling som får regleras. Förordnandekungörelsen föreskrev emellertid att mätning som behövdes för att bestämma avverkningskostnad, transportkostnad eller liknande kostnad även skulle regleras. Mätningen skulle utföras enligt föreskrifter som meddelats av regeringen eller Skogsstyrelsen. Förordnandekungörelsen (SFS 1947 Nr 271 Kungl. Maj:ts kungörelse med förordnande jämlikt lagen den 20 juni 1947 nr 270 om virkesmätning m.m.) säger inget om det geografiska tillämpningsområdet, men vi tolkar detta som att lagstiftningen skulle gälla i hela landet. Av allt att döma fanns nästan alla på marknaden då förekommande sortiment med i listan i kungörelsen, alltså även brännved och ett stort antal lövträdssortiment med liten volym. Skogsstyrelsen kom därför att utfärda cirkulär, mest med mätningsinstruktioner för olika sortiment, när lagstiftningen hade trätt i kraft. 2.2 Utvecklingen från 1967 och framåt Den nu gällande 1966 års virkesmätningslag (Bilaga 2) reglerar endast vederlagsmätning av sågtimmer av barrträd och massaved. Regeringen kan genom förordning utöka tillämpningsområdet så att det omfattar även annat slag av virke än barrsågtimmer och massaved. Men det kan också minskas så att t.ex. lövmassaved inte omfattas av lagstiftningen. Tillämpningsområdet har emellertid inte förändrats fram till i dag och ingen förordning har således införts. I lagen definieras begreppet virkesmätning. Den innehåller också ett uppdrag till Skogsstyrelsen att meddela föreskrifter. Lagen säger ingenting om vem som får mäta virke. Vem som helst, även köpare och säljare (partsmätning), får alltså utföra virkesmätning men bestämmelserna i lag och föreskrifter måste givetvis följas. Det kan tilläggas att ingen av de virkesmätningslagar som stiftats har krävt att all vederlagsmätning skulle utföras av opartiska mätare. Skogsstyrelsen har fram till i dag ändrat de ursprungliga föreskrifterna från 1967 vid ett flertal tillfällen. Förändringarna har orsakats av att främst sortiment och sortimentskrav tillkommit eller försvunnit samt att ny mätutrustning och nya mätmetoder tagits fram. Dock ändrades den principiella uppläggningen av föreskrifterna i 1999 års version (SKSFS 1999:1). Då frångicks de detaljerade kvalitetsklassificeringarna och merparten av sortimentskraven. Kraven på registrering och lagring av uppgifter skärptes. Vidare begränsades bestämmelserna om hur man ska mäta och i stället infördes noggrannhetskrav. Syftet med detta var att skapa ett regelverk som varken behövde revideras så ofta eller genererade ett stort behov av dispenser till följd av bl.a. teknisk utveckling samt förändringar i sortiment och sortimentskrav. Efter 1999 har endast en marginell förändring i de särskilda bestämmelserna för massaved gjorts. Antalet dispensansökningar och förnyelse av befintliga dispenser var före 1999 sammantaget ett femtiotal per år. Under åren har totalt endast två ansökningar om dispens inkommit och både beviljades. Föreskrifterna från 1999 har inneburit en betydande regelförenkling. Sedan slutet av 1960-talet har skogsbruket och virkesmätningen genomgått en stor förvandling. Avverkningen har successivt mekaniserats. Mekaniseringsgraden i 8

13 RAPPORT 5/2010 avverkning av virke för skogsindustrin är i dag uppemot hundra procent. Motormanuell gallring förekommer i begränsad omfattning. Försök och tester i praktisk skala med skördarmätning har genomförts och genomförs liksom en fortgående teknisk utveckling av mätmetoder och mätutrustning. Det bör betonas att det då blir fråga om partsmätning eftersom skördarföraren normalt är representant för köparen. Groten har blivit ett betydande virkessortiment vid sidan av sågtimmer och massaved. Antalet sågtimmersortiment har ökat liksom volymen flis och sågspån som kommer ut på marknaden. Praktiskt taget all virkesmätning sker i dag vid industri eller terminal. Ännu i slutet av 1960-talet var bilvägsmätning vanlig. Efter stormen Gudrun 2005 blev det dock återigen nödvändigt att tillämpa bilvägsmätning i stor skala. Partsmätning, i praktiken mätning av köparen eller dennes representant, förekommer endast i mycket begränsad skala. På senare år har dock järnvägstransporterna av virke utvecklats starkt. Bland annat detta har inneburit ett ökat behov av terminalmätning som vid större terminaler huvudsakligen utförs av en virkesmätningsförening. Ibland och då främst på mindre terminaler utförs de av lastbilsförare eller personal vid terminalen. Det blir då en form av partsmätning om inte mätningen genomförs som bemyndigad mätning. Denna är en mätning som vanligen någon eller några anställda hos köparen utför men som en virkesmätningsförening ansvarar för. Bemyndigad mätning tillämpas på små mätplatser, t.ex. mindre terminaler och mindre sågverk, där det inte är motiverat att ha föreningsanställd personal. När 1966 års virkesmätningslag trädde i kraft fanns det tolv virkesmätningsföreningar i landet. Antalet har sedan dess successivt reducerats till dagens tre föreningar (VMF Syd, VMF Qbera och VMF Nord). Sedan mitten på 1960-talet har kontrollverksamheten utvecklats starkt vid virkesmätningsföreningarna samt vid Virkesmätningsrådet och senare SDC genom den så kallade Kontrollkommissionen. Detta har lett till en ökad kvalitet i mätningen och till följd därav har behovet av kontroller utförda av Skogsstyrelsen minskat. Virkesmätningsrådet, som bildades 1941och har bestått av representanter för virkesmarknadens parter, omvandlades organisatorisk år 2001 då det knöts till SDC. Rådet kallades då VMR-rådet (Rådet för virkesmätning och redovisning) och var i huvudsak rådgivande till SDC:s styrelse men med vissa beslutsfunktioner. Tjänstemännen blev anställda av SDC och bildade formellt sett en avdelning. Sammansättningen av rådet blev i stort som tidigare. Från och med 2008 gäller en ny tjänstemannaorganisation med två avdelningar. Den ena är VMK (Virkesmätning Kontroll) med ansvar för kontrollfrågor och den andra VMU (Virkesmätning Utveckling) med ansvar för utvecklingsfrågor. Till SDC:s verksamhet inom virkesmätningen är tre rådgivande organ knutna Logistikrådet, Rådet för Mätning och Redovisning (RMR) samt IT-rådet. SDC-styrelsen har delegerat beslutsrätten i vissa frågor till RMR. Det gäller bl.a. vid mindre ändringar av virkesmätningsinstruktioner. När det handlar om större förändringar eller helt nya instruktioner ska beslut dock fattas av SDC:s styrelse. I de rådgivande organen är virkesmarknadens parter representerade. Dessutom finns VMK-nämnden som har en uppföljande, granskande och utvärderande roll samt meddelar auktorisationer och typgodkännanden. Den har alltså en del operativa uppgifter. VMK-nämndens ordförande är en opartisk jurist. Leda- 9

14 RAPPORT 5/2010 möterna är huvudsakligen ej längre yrkesverksamma personer med goda kunskaper och insikter av betydelse för virkesmätningen. Skogsstyrelsen representeras i nämnden av en adjungerad ledamot, som saknar rösträtt. Ett EU-direktiv om virkesmätning (68/89/EEG) avskaffades år Det ersattes inte av någon ny reglering. EU har ansett att den europastandard (EN) som finns i dag i tillräcklig utsträckning kan ersätta en EU-reglering. Det finns bl.a. en standard om virkesmätning som ger riktlinjer för hur nationella regler bör utformas och en terminologistandard för rundvirke. 10

15 RAPPORT 5/ Virkesmarknaden och virkesmätningen - Dagsläge och framtidsbedömning I detta kapitel redovisas läget och en framtidsbedömning för faktorer som kan ha betydelse för utformningen av de nya föreskrifterna. Redovisningen är uppdelad på virkesmarknaden i vid bemärkelse och virkesmätningen. 3.1 Virkesmarknaden Sortiment Industrins totala rundvirkesanvändning har under senare år varit runt 75 miljoner m 3 f ub. Därutöver används ca 6 miljoner m 3 f ub rundvirke för energiproduktion. Skogsstyrelsen bedömer att den totala rundvirkesanvändningen långsiktigt kommer att öka (Skogsstyrelsen 2008). Sedan mitten av 1960-talet då den nuvarande virkesmätningslagen kom till har sortimentsfördelningen påtagligt förändrats. Då var timmerandelen av ca 40 % för att i dag vara drygt 50 %. Dessutom har sortimentet grot tillkommit med en volym som nu är i storleksordningen 5 miljoner m 3 f per år. Stubbskörd förekommer hittills endast i försöksskala. Statistiken för de små sortimenten, t.ex. fanertimmer, stolpar och tändsticksvirke, är knapphändig. Det saknas därför volymuppgifter. I SDC:s VIOL-system finns det enligt vår bedömning rundvirkessortiment som kan betecknas som små. Under de närmaste fem till tio åren blir det troligen små förändringar i sortimentssammansättningen. Enligt Energimyndigheten (2009) blir det relativt små ökningar av grot-användningen i Sverige. Användningen av stubbar för energiproduktion tillkommer troligen men utan att få någon större omfattning. Det är också tänkbart att en del av det rundvirke som i dag används som massaved kommer att används för energiändamål. I dag används uppskattningsvis 6 miljoner m 3 f ub rundvirke till energi. Mot bakgrund av de stora klimatåtagandena inom EU är det inte osannolikt att det kommer att finnas en god efterfrågan på olika typer av skogsbränslen i många EU-länder. Det finns således goda förutsättningar för en ökad export av skogsbränslen samtidigt som potentialen för grotskörd och framför allt stubbskörd är stor (Skogsstyrelsen 2008). På längre sikt år - kan användningen av träfiberns fysikaliska och kemiska egenskaper komma att breddas. Det kan innebära att helt nya sortiment tillkommer. Vi tror emellertid att timmer och massaved även på denna sikt blir dominerande. De flesta av de nuvarande små sortimenten väntas finnas kvar Köpformer i det första affärsledet De viktigaste huvudköpformerna i det första affärsledet (skogsägare säljer virke från egen skog före eller direkt efter avverkning) framgår nedan. Det kan dessutom finnas olika varianter av dessa former. 11

16 RAPPORT 5/2010 Rotköp (rotpostköp). Tillämpas vid föryngringsavverkning och i sällsynta fall även vid gallring. Innebär att ett totalpris för hela posten avtalas mellan säljare och köpare. Som underlag används i allmänhet en rotpoststämpling som bekostas av säljaren. Köparen svarar för och bekostar avverkningen. Leveransrotköp. Tillämpas vid såväl föryngringsavverkning som gallring. Innebär vanligen att säljare och köpare avtalar om ett fast pris per kubikmeter oberoende av sortiment och ibland även av trädslag. Priset kan sättas med eller utan hänsyn till avverkningskostnaden. Volymen bestäms genom industri- eller terminalmätning. Köpare kan vara skogsägarförening, inköpsbolag och skogsindustri. Köparen svarar för avverkningen. Om priset är satt utan hänsyn till avverkningskostnaden betalar säljaren för avverkningen till köparen annars inte. Köp genom avverkningsuppdrag. Tillämpas vid såväl föryngringsavverkning som gallring. Innebär att säljare och köpare avtalar om fasta priser per kubikmeter för olika sortiment och inom sortiment olika kvalitetsklasser utan hänsyn till avverkningskostnaden. Volymen bestäms genom industri- eller terminalmätning. Köparen svarar för avverkningen. Säljaren betalar för avverkningen till köparen. Leveransvirkesköp. Tillämpas vid såväl föryngringsavverkning som gallring. Innebär att säljare och köpare avtalar om fasta priser per kubikmeter för olika sortiment och inom sortiment olika kvalitetsklasser utan hänsyn till avverkningskostnaden. Volymen bestäms genom industri- eller terminalmätning. Säljaren svarar för och betalar avverkningen. Samtliga dessa köpformer bedöms vara kvar under överskådlig tid. Vissa förskjutningar mellan dem kan dock komma att ske. Det är troligt att leveransrotköpen kommer att öka i omfattning framför allt till följd av en fortsatt teknisk utveckling av skördarmätningen. Det finns klara fördelar med skördarmätning för säljarna. De kan få betalt betydligt tidigare än nu och kontrollmöjligheterna ökar för både säljarna och tillsynsmyndigheten Skogsstyrelsen. Köparnas möjligheter att styra apteringen ökar också. En nackdel är att det förutom den vederlagsgrundande skördarmätningen krävs ytterligare en mätning vid i alla fall sågverk och massaindustri. Det ger troligen ökade totala kostnader för mätning. Däremot är det troligt att leveransvirkesköpen och kanske även köp genom avverkningsuppdrag kommer att minska i omfattning. Det är svårare att göra en bedömning av utvecklingen för rotköpen. En försiktig bedömning är att de kommer minska i omfattning under de närmast kommande åren på grund av att Skogsstyrelsens stämplingsverksamhet upphört. Men därefter kan de mycket väl komma tillbaka och landa på ungefär samma nivå som i början av innevarande decennium Handelsmått Vilka handelsmått som används och vilka bestämningar som görs för att beräkna detta har betydelse för bl.a. noggrannhetskravens utformning. 12

17 RAPPORT 5/2010 Handelsmåttet för massaved är för närvarande m 3 f ub för alla trädslag i hela landet. Vikt eventuellt kombinerad med fukthalt används i marginell omfattning. Barrsågtimmer har traditionellt betalats i m 3 to ub men en övergång till m 3 f ub håller nu på att ske. Övergången hänger bl.a. samman med introduktionen av 3Dmätramar, som möjliggör sektionsmätning, och en ökad användning av köpformen leveransrotköp. Bestämningen av m 3 f ub sker delvis genom bestämning av sågcylindervolymen och omvandling av denna till fubvolym med hjälp av omvandlingstal, s.k. matrisfub. För lövsågtimmer används både m 3 to ub (mätning i mätram) och m 3 f ub (travmätning) som handelsmått. Vi bedömer att åtminstone massaveden även fortsättningsvis och barrsågtimmer i allt större utsträckning kommer att betalas i m 3 f ub. Det finns också förespråkare för att handelsmåttet för allt rundvirke borde vara m 3 f pb, vilket är en tänkbar utveckling på längre sikt. För energivirke används i dag flera olika handelsmått. Rundvirke betalas i antingen m 3 f ub eller m 3 f pb. Grot kan betalas enligt antalet hektar, i m 3 s, i ton TS eller i energimått (t.ex. MWh). Det förekommer till och med att ett enda totalpris sätts på all grot vid en föryngringsavverkning, dvs. samma princip som vid rotköp EU-regelverket och standardisering Som redovisats tidigare finns det sedan 2008 ingen EU-reglering av virkesmätningen. Sedan åtminstone 1990-talet har det inom den europeiska standardiseringsorganisationen CEN tagits fram s.k. EN-standarder med koppling till virkesmätning. Det rör sig om ett antal terminologistandarder (delar av SS-EN 844) och en standard med krav på mätnings- och volymberäkningsmetoder (SS-EN ). EN-standarderna blir automatiskt också svensk standard s.k. SS-standard även om standarden inte översätts till svenska. Det finns dock ibland möjligheter att nationellt få undantag från del av en EN-standard. Företag bestämmer själva om man vill använda standarderna eller inte. Det är dock tvingande för myndigheter att tillämpa standarderna men enbart när de ska köpa eller sälja varor eller tjänster. Det är dock olämpligt att en myndighet tar fram regler eller terminologi i föreskrift som direkt strider mot en EN-standard. I särskilda fall kan detta dock vara nödvändigt. Det pågår för närvarande inget projekt för framtagande av ny standard som är relaterat till virkesmätning. På SIS (Swedish Standards Institute) bedömer man att det heller inte är aktuellt med något nytt sådant projekt inom de närmast kommande åren Säljare och köpare Kåren med enskilda skogsägare förändras kontinuerligt men förändringen går långsamt. Fortfarande finns det ganska många skogsägare som har eller har haft skogsbruk ofta i kombination med jordbruk som yrke. Men antalet minskar successivt. Detta innebär att de enskilda skogsägarna kompetens, erfarenheter, värderingar och attityder också förändras. Utbildningsnivån ökar allmänt sett men ofta inte när det gäller skogsbruk där den i många fall minskar. Skogsägarnas kunska- 13

18 RAPPORT 5/2010 per och erfarenheter breddas bland annat till följd av att man är verksam i andra yrken. Av samma skäl förändras också värderingar och attityder på så sätt att variationen mellan skogsägare blir större. Vi bedömer att förändringarna för virkesmätningens del betyder ökade krav på transparens och begriplighet liksom på kvalitetssäkring. Vidare kan man förvänta sig att skogsägarna i framtiden vill ha kortare tid mellan avverkning och information om virkesutfallet. Förståelsen för sambandet mellan noggrannhetskraven i mätningen och kostnaden för densamma kommer troligen att öka. Enligt vår bedömning blir det inga större förändringar i köparledet som påverkar virkesmätningen. Man kommer där att vara fortsatt intresserad av teknisk utveckling för att undvika en alltför kostsam mätning men också för att höja kvaliteten i mätningen. Att mätningen i Sverige är trovärdig framför allt gentemot de enskilda skogsägarna blir troligen ännu mer betydelsefullt för köparna i framtiden. Med dagens och morgondagens kommunikationsmöjligheter och massmedia kan även ganska få fall med inkorrekt mätning snabbt leda till sjunkande trovärdighet. Det kan då uppstå störningar i virkesflödena och virkesförsörjningen och dessutom kan kostnaderna för att höja trovärdigheten igen bli stora. 3.2 Virkesmätningen Organisation För närvarande finns tre virkesmätningsföreningar som svarar för nästan all vederlagsgrundande mätning. Föreningarna är partssammansatta och utför opartisk mätning. Av och till under det senaste decenniet har det inom skogsnäringen diskuterats om det vore lämpligt att endast ha en enda virkesmätningsförening i hela landet. Det är svårt att veta om detta kommer att ske eller inte. SDC/VMK kan på begäran meddela auktorisation för ett virkesmätande företag om det uppfyller vissa specifika krav. Auktorisationsförfarandet är således frivilligt. Hittills är det bara de tre virkesmätningsföreningarna som är auktoriserade i Sverige. Inget företag som bedriver partsmätning har begärt auktorisation för virkesmätningen. Det ska inte uteslutas att det i framtiden tillkommer företag som begär och får auktorisation. En sådan utveckling skulle kunna bidra till en fortsatt hög standard på virkesmätningen i Sverige Teknisk utveckling Liksom tidigare är det viktigt att virkesmätningslagstiftningen inte fördröjer eller förhindrar utvecklingen av ny teknik och nya metoder i mätningen. Detta har framhållits av flera i intressentgruppen. Genom ett regelverk som är så generellt som möjligt kan man uppnå detta. Föreskrifterna från 1999 var ett steg i riktning mot ett mera generellt regelverk. Vi bedömer att förutsättningarna är goda att ta ett ytterligare steg i det förslag till nya föreskrifter som ska tas fram. En trolig utveckling är att bildanalys kommer att användas vid virkesmätning. Det gäller framför allt mätning av massaved och kanske även en del energisortiment. En potentiell fördel med bildanalys är att mätningen inte behöver ske där virket finns. Därmed kan man t.ex. samla mätningen på flera mindre terminaler till en 14

19 RAPPORT 5/2010 lite större mätplats. Dessutom kan man tillämpa opartisk mätning om man så önskar. Det bör nämnas att man i Finland vid mätning av massaved redan använder bildanalys i inte obetydlig omfattning Ökad partsmätning och dess konsekvenser Vår bedömning är att vederlagsgrundande partsmätning kommer att öka i omfattning i framtiden. Dessutom, om lagstiftningens tillämpningsområde vidgas till att gälla alla virkessortiment i det första affärsledet, tillkommer sannolikt ytterligare partsmätning, t.ex. mätning vid mindre terminaler där skogsbränsle hanteras. Det blir då ofta lastbilsförarna som utför mätningen s.k. åkarmätning. Ett annat exempel är mindre lövsågverk där mätningen i dag utförs av köparen, dvs. sågverket. Det är svårt att uttala sig om hur stor ökningen av partsmätningen kan komma att bli. Flertalet branschföreträdare bedömer i dag att det knappast kommer att bli någon ökning med den motsatta uppfattningen finns också. Det är som regel köparen som uppdrar åt skördarentreprenörer/åkare att utföra virkesmätningen. Säljaren är inte involverad och inte heller någon representant för säljaren, t.ex. genom virkesmätningsföreningarna. Det är därför skördar- /åkarmätning är en form av partsmätning. Men eftersom skördarentreprenören eller åkaren är den fysiska eller juridiska person som utför mätningen är det också denne som är ytterst ansvarig för att regelverket följs. Virkesmätning blir en liten del av virkesmätande skördarentreprenörers och åkares totala verksamhet. Det är troligt, bl.a. till följd av detta, att de inte har bra förutsättningar att skaffa sig, lika goda kunskaper allmänt om virkesmätning och särskilt om virkesmätningslagstiftningen som t.ex. dagens virkesmätningsföreningar. Det finns emellertid skäl att uppmärksamma att för att upprätthålla hög kvalitet och acceptabla kostnader i mätningen kan köparen av virket eller annan part, t.ex. fristående tjänsteföretag eller virkesmätningsförening, för skördarentreprenörens/åkarens räkning svara för vissa skyldigheter i föreskrifterna. Det kan gälla bl.a. viss kontroll av utrustning, kontroll av mätning, samt framställa och ansvara för utskick av mätbesked. Det är inget i de föreslagna föreskrifterna som förhindrar detta. Vi är övertygade om ett sådant arrangemang skulle leda till både bättre kvalitet och högre effektivitet i mätningen än om samtliga virkesmätande skördarentreprenörer och åkare själva utför dessa uppgifter. Detta gäller särskilt om flera entreprenörer är engagerade av en och samma köpare. Vi kan inte se att det varken i den föreslagna virkesmätningslagstiftningen eller i annan lagstiftning finns några hinder för detta arrangemang. 15

20 RAPPORT 5/ Virkesmätningen i några andra länder I detta kapitel beskrivs virkesmätningen i några närliggande länder. Beskrivningen omfattar Norge, Finland och Tyskland. 4.1 Norge Detta avsnitt bygger på en genomgång av den norska skogsbrukslagstiftningen och de partsbeslutade virkesmätningsbestämmelserna som gjorts av arbetsgruppen samt en telefonintervju av Anders Bjurulf, verkställande direktör för företaget Norsk Virkesmåling Köpformer och mätmetoder Den totala saluförda avverkningen i Norge var år ,9 Mm 3 f ub. Norsk Virkesmåling mätte praktiskt taget hela denna volym. Omfattningen av partsmätningen i det första affärsledet är således marginell. I stort sett allt rundvirke köps som leveransvirke. Mätmetoderna är i stort desamma som i Sverige. Skördarmätning för beräkning av vederlag förekommer endast i marginell omfattning Lagstiftning Det finns ingen virkesmätningslag i Norge. Däremot ska enligt skogbrukslova allt virke mätas som avverkas i Norge och säljs där eller på exportmarknaden. Det föreligger således en mätningsplikt. Orsaken till plikten är det system för finansiering av långsiktiga skogsbruksinvesteringar (främst föryngring, skötsel, planläggning och skogsbilvägar) som föreskrivs i skogsbrukslagen. Det bygger på att en viss procentsats av intäkter från virkesförsäljning avsätts till en räntelös fastighetsknuten skogsfond. Det är alltså en statlig angelägenhet att det försålda virket mäts och prisberäknas på ett korrekt sätt. Medlen på fonden kan bara användas för skogsbruksinvesteringar. Med virke avses massaved, sågtimmer, specialsortiment (fanervirke, stolpar m.m.), energivirke inkl. grot, julgranar och pyntegrönt. Praxis är dock att viss handel t.ex. småskalig vedförsäljning inte omfattas av mätningsplikten. Alla barroch lövträdsarter är inkluderade. Köparen är ansvarig för att anmäla försålda virkesvolymer och deras bruttovärde till en landsomfattande virkesdatabas Mätningens utförande Det finns stora likheter mellan mätningen i Norge och Sverige. Liksom i Sverige får vem som helst mäta virke. Ett enda företag, Norsk Virkesmåling ägt av virkesmarknadens parter, svarar dock för all partsneutral mätning. Det är inte vinstdrivande. Företagets styrelse består till lika delar av representanter för säljare och köpare. Företaget mäter totalt ca 9 Mm 3 f ub per år inkl. mätning vid vidareförsälj- 16

21 RAPPORT 5/2010 ning. Det är en knapp tiondel av vad som sammantaget mäts av de tre svenska virkesmätningsföreningarna. Partsmätningen har liten omfattning. Styrelsen för Norsk Virkesmåling beslutar om mätningsbestämmelser som i grova drag i Sverige motsvaras av Skogsstyrelsens nuvarande virkesmätningsföreskrifter tillsammans med SDC:s mätningsinstruktioner. Bestämmelserna innefattar förutom krav på mätning av sågtimmer resp. massaved och olika mätmetoder även bl.a. noggrannhetskrav samt krav på registrering och lagring av mätdata. Eftersom det inte finns någon virkesmätningslag har Landbruks- og Matdepartementet ingen laglig grund för att styra mätningens utförande. Norsk Virkesmåling har således fria händer att utforma den som virkesmarknadens parter önskar. Kostnaderna för virkesmätningen delas av säljare och köpare enligt regler som beslutats av styrelsen för Norsk Virkesmåling. Produktiviteten i mätningen är, om hänsyn tas till mätningsplatsernas storlek, ungefär lika i Norge som i Sverige. Men de genomsnittliga kostnaderna per m 3 f ub är högre i Norge till följd av att mätningsplatserna är mindre och lönekostnaderna högre. En direkt kostnadsjämförelse med Sverige blir dock inte rättvisande därför att de norska kostnaderna inkluderar kostnadsposter som i Sverige bokförs av SDC och här inte ingår i mätningskostnaderna. Klagomålen på mätningen av enskilda partier är få. Parternas representanter i styrelsen för Norsk Virkesmåling trycker på för att mätningskostnaderna ska minska. Man verkar vara beredd att mildra noggrannhetskraven för att uppnå detta. 4.2 Finland Detta avsnitt bygger på en genomgång av den finska lagstiftningen som gjorts av arbetsgruppen, en telefonintervju med professor Erkki Verkasalo och forskaren Jari Lindblad båda vid Skogsforskningsinstitutet (Metla) i Joensuu och en kartläggning gjord av det finska forskningsinstitutet Mesäteho Oy (Melkas 2008) Köpformer och mätmetoder År 2007 var den totala avverkningen för skogsindustriellt bruk 59 Mm 3 f pb. Dessutom avverkades 5 Mm 3 f pb för energiproduktion. Notera att all handel med rundvirke i Finland görs i handelsmåttet fastkubikmeter på bark. Vidare har man en definition för fastkubikmeter som innebär att det är den fysikaliska eller med andra ord den xylometermätta volymen som avses. Metsäteho Oy:s kartläggning omfattade 85 % av det inhemska avsaluvirket. Av denna volym utgjorde leveransrotköp huvudsakligen från det enskilda skogsbruket 67 %, leveransvirkesköp också från det enskilda skogsbruket 10 % samt avverkningen på bolagsskog och statsskogen 23 %. Det bör observeras att leveransrotköp i Finland ofta kallas rotköp och att det finns varianter av de olika köpformerna. Mätningen vid leveransrotköp utfördes ännu på 1980-talet före avverkning alltså på rotstående skog. Mekaniseringen av avverkningen har lett till att denna typ av mätning nästan försvunnit och ersatts av skördarmätning. 17

22 RAPPORT 5/2010 Mätningen vid leveransvirkesköp utfördes ända in på 1980-talet nästan uteslutande vid bilväg. Därefter har den successivt ersatts av skördarmätning och mätning vid industri och terminal. Viktmätning av små virkespartier med lastbil- och skotarkranar i skogen eller vid bilväg samt volymmätning i kombination med bestämning av rådensitet vid industrin ökar också. Bolagen och statsskogarna levererar själva virket till skogindustrierna. Vanligen mäts virket både i skördare och vid industrin. Mätningen av det år 2007 avverkade virket med fördelning på ägargrupp och mätplats framgår av tabell 4.1. Skördarmätning i skogen dominerar framför allt för virke från det enskilda skogsbruket. Mätning vid industri är också omfattande för virke från bolags- och statsskogsbruket. Tabell 4.1 Den avverkade volymen i Finland år 2007 med fördelning på ägargrupp och mätplats (Melkas 2008). Ägargrupp Avverkad volym, Mm 3 f pb Mätplats, % I skogen med skördare Vid bilväg Vid industri eller terminal Totalt, % Enskilda Bolag och staten Totalt Mätningen av massaved vid industri kan utföras med flera olika metoder. Viktmätning med bestämning av rådensitet (kg/m 3 f pb) genom stickprov är den vanligaste med knappt hälften av volymen. Därefter följer travmätning på lastbil eller tåg med en fjärdedel samt stickprovsbaserad buntmätning vid flottning och tågtransport, laserscanning och bildscanning med ungefär en tiondel vardera. Sågtimmer och fanérstockar industrimäts nästan uteslutande med halvautomatiska metoder (3D-scanning samt visuell bedömning av barktillägg och snö/is-avdrag). Även om vederlagsmätning i det första affärsledet utförts innan virket kommer till industrin mäts allt virke där. Mätresultatet används till bl.a. sortering Lagstiftningen Den gällande finska virkesmätningslagen beslutades av riksdagen Den har sedan dess ändrats fem gånger. Tillämpningsområdet är mätning av rundvirke samt av flis och sågspån för industriellt bruk i partier större än 20 m 3 löst mått. Undantagna från regleringen är mätningen av virke för energianvändning samt mätningen av import- och exportvirke. Till skillnad från den svenska lagstiftningen ingår mätning av rotstående skog (rotmätning). Lagen reglerar förutom vederlagsgrundande mätning s.k. överlåtelsemätning även arbetsmätning för fastställande av ersättning för arbete eller tjänster, t.ex. avverkning eller virkestransport, samt officiell mätning (se nedan). Om säljaren och uppköpares är överens får vederlagsmätning utföras utan en egentlig mätnings- 18

23 RAPPORT 5/2010 operation. Arbetsmätning måste dock alltid utföras. I praktiken används oftast samma mätningsresultat för både vederlags- och arbetsmätning. Virkesmätningslagen omfattar sex kapitel med totalt 49 paragrafer. De mest intressanta bestämmelserna från svenskt perspektiv är följande: Den statliga organisationen för virkesmätningen: - Bl.a. att endast särskilt tillsatta officiella mätare (tjänstemän hos Metla) eller därefter mätningsnämnden, vars ledamöter är oberoende mätningsexperter, får utföra officiell mätning, dvs. en mätning som kan begäras av säljare eller köpare, när t.ex. en tvist har uppstått efter en första mätning eller som tillsyn (inspektionsmätning) av mätutrustning/-metoder vid industri eller terminal (fabriksmätning). - Det ska finnas en virkesmätningsdelegation som ska göra framställningar, avge utlåtanden och ge förslag om utvecklingsåtgärder till jord- och skogsbruksministeriet. Delegationen består av olika intressenter i virkesmätningen. Metla har till uppgift att utföra forskning som rör virkesmätning och att ta fram anvisningar för olika mätmetoder. Dessutom ska Metla ge utlåtanden över bl.a. undersökningar och mätningsmetoder utförda eller föreslagna av andra institutioner. Vem som får utföra överlåtelsemätning och kraven på denna: - Lagen stadgar: Överlåtelsemätning utförs av säljaren och köparen eller av företrädare för enligt avtal, antingen tillsammans eller var för sig. Parterna kan likväl komma överens om virkets volym och kvalitet utan att förrätta mätning. Både säljare och köpare har således ett ansvar för mätningen. - En mäthandling med specificerat innehåll ska upprättas. - Köparen ska betala mätningskostnaden om mätningen utförs av gemensam företrädare för säljare och köpare samt om den utförs som fabriksmätning. Jord- och skogsbruksministeriet beslutar om vilka mätmetoder som ska tillämpas och om anvisningar för hur de ska tillämpas. Besluten föregås av en beredning i virkesmätningsdelegationen och baseras också på utlåtanden från Metla. Den närmaste svenska motsvarigheten till anvisningar är föreskrifter. Det finns anvisningar för ett tiotal huvudmetoder och för ytterligare ett femtontal undermetoder för olika sortiment och stickprovsförfaranden. Det finns möjlighet att använda en nyutvecklad och ännu ej godkänd mätmetod under upp till tre år om säljare och köpare har träffat avtal om detta. Under denna tid ska metoden testas och kvalitetssäkras för att därefter kunna godkännas av virkesmätningsdelegationen. 19

24 RAPPORT 5/2010 Krav på officiell mätning, bl.a. information till säljare och köpare så att de kan närvara vid mätningen och information om mätningsresultatet. Anmälan ska ske till en officiell mätare när ny mätplats startas eller ny mätmetod-/utrustning för fabriksmätning tas i bruk på befintlig mätplats. Jord- och skogsbruksministeriet är ansvarigt för den högsta ledningen och tillsynen över verkställigheten av lagen. Metla ansvarar för den praktiska handledningen av och resurser för de officiella mätarna samt för resurser för mätningsnämnden. Böter kan utdömas för den som bryter mot anmälningsskyldigheten eller transporterar bort virket innan mätningen avslutats. Detta gäller dock inte mätning vid industri. Virkesmätningsförordningen innehåller bestämmelser av främst administrativ, organisatorisk och ekonomisk art, t.ex. hur virkesmätningsdelegationen ska vara sammansatt och hur kostnaden för en officiell mätning ska beräknas, samt om arbetsuppgifter för olika myndigheter (Jord- och skogsbruksministeriet, Metla, skogscentralerna). I anvisningarna för olika mätmetoder anges i många fall ett allmänt noggrannhetskrav på ±4 %. Enligt uppgift är detta en kvarleva från den tid då mätning av rotstående skog tillämpades i stor skala. Rotmätningen är stickprovsbaserad och avser volymen i ett helt skogsbestånd med uppdelning på trädslag och sortiment. Under 2000-talet har storskaliga studier visat att noggrannheten i nutida mätmetoder i praktiken varierar från 1 % till 25 % beroende på mätmetod samt virkespartiets volym, trädslag och sortiment. Den officiella lagtillsynen är enbart riktad mot industrimätningen. Ingen sådan tillsyn av mätning i skogen utförs, trots att framför allt skördarmätning har stor omfattning och den är reglerad genom anvisningar. Officiell mätning för att lösa tvist mellan intressenter kan dock utföras oberoende av mätplats och mätmetod Mätningens utförande Som framgått ovan mäts tre fjärdedelar av det avsaluvirke som avverkas i Finland med skördare i skogen. Det innebär att mätningen i praktiken utförs av en skördarförare men oftast under överinseende av dennes arbetsgivare, dvs. ägaren eller ägarna till ett skördarföretag. Det övriga virket mäts huvudsakligen vid industri av antingen köparen eller i sällsynta fall av gemensam företrädare för säljare och köpare. Den senare kan vara ett företag eller annan typ av organisation. Säljaren har alltid möjlighet att delta vid industrimätning av sitt virkesparti. Kostnaderna per kubikmeter ovan bark för mätningen är i storleksordningen 0,1-0,5 för skördarmätning, 1,5 för stockmätning vid väg 0,4 för mätning med lastbils- och skotarkranar, samt 0,4-0,6 för stockmätning vid industri och 0,2-0,6 för mätning av massaved vid industri. Mätningen av massaved vid industri avser huvudsakligen viktmätning och volymmätning av travar på lastbil. Den stora spännvidden i kostnaderna för skördarmätning beror till största delen på vilka kostnadsposter som ingår i beräkningen. 20

25 RAPPORT 5/ Kritik mot lagstiftningen Lagstiftningen har på senare år kritiserats av skogsindustrin och tillverkare av mätutrustning. Kritiken går ut på att lagstiftningen är alltför detaljerad och dåligt anpassbar till nya förutsättningar. Vidare menar man att det efter tekniskt utvecklingsarbete tar alltför lång tid att ta fram och besluta om nya anvisningar. Några intressenter anser att införandet av nya mätmetoder inte som nu ska behöva beslutas genom förordning från ministeriet och anser också att Metla s roll i officiell virkesmätning är alltför omfattande (lösning av mättvister, tillsyn av fabriksmätning m.m.). Även de enskilda skogsägarna önskar en förändring så att även energivirke omfattas av lagstiftningen och virkesmätningsdelegationen utökas med representanter för energisektorn och privata sågverk. Man är fortsatt positiv till lagstiftningen eftersom behovet av skydd för svagare aktörer på virkesmarknaden och då framför allt enskilda skogsägare kvarstår. Med anledning av kritiken tog Jord- och skogsbruksministeriet 2009 initiativ till att inleda en översyn. Det första steget i översynen är en utvärdering av den nuvarande lagstiftningen. Utvärderingen genomförs av Metla och ska vara klar i början av år Tyskland I Tyskland fanns fram till och med år 2007 en federal virkesmätningslagstiftning och en på denna grundad lagstiftning på delstatsnivå. Den senare kunde vara olika i olika delstater. Den federala lagstiftningen byggde på EU:s virkesmätningsdirektiv 68/89/EEG. När detta direktiv avskaffades 2008 föll grunderna för den tyska virkesmätningslagstiftningen. Det finns alltså ingen lagstiftning som gäller i dag och inte heller några planer att ta fram en ny. Istället har man nu som mål att på frivillig väg ta fram ett avtal om virkesmätning mellan säljar- och köparsidan. Processen har nyligen startat. Läget i dag är att säljarsidan dvs. skogsbruket försöker ena sig om ett förhandlingsbud till köparsidan dvs. skogsindustrin. Detta förefaller vara en svår uppgift som kan ta lång tid. När den är klar återstår förhandlingarna mellan de båda parterna, som även dessa troligen kommer att ta lång tid. 21

26 RAPPORT 5/ Behövs virkesmätningslagstiftningen? I detta kapitel beskriver vi först den lagstiftning som förutom virkesmätningslagen påverkar virkesmätningen och därefter intressenternas syn på behovet av en virkesmätningslagstiftning. 5.1 Rättslig reglering utan virkesmätningsbestämmelser I avsaknad av virkesmätningsbestämmelser skulle istället gälla vad parterna har avtalat beträffande virkesmätningen. Inom några områden finns dock bestämmelser som kan beröra virkesmätningsfrågor. På rot stående träd är enligt jordabalken tillbehör till fastighet. En avverkningsrätt är en nyttjanderätt till fast egendom. Köplagen (1990:931) gäller köp av lös egendom. Ett exempel på lös egendom är virke. På rot stående träd är som nämnts tillbehör till fastighet och inte lös egendom. Köplagen kan dock bli tillämplig vid ett rotpostköp. Det gäller om avtalet mellan säljare och köpare anger att avverkningen ska ske inom en nära framtid. Köplagen utgår från avtalsfriheten. Dess bestämmelser tillämpas endast om inte annat följer av avtal eller praxis mellan parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja som måste anses bindande för parterna. I köplagen finns bestämmelser om varans beskaffenhet. Utgångspunkten är vad parterna kommit överens om. Varan ska ifråga om art, mängd, kvalitet, andra egenskaper och förpackning stämma överens med vad som följer av avtalet. Köplagen tar dock upp några minimikrav. Om inte annat följer av avtalet ska varan 1. vara ägnad för det ändamål för vilket varor av samma slag i allmänhet används, 2. vara ägnad för det särskilda ändamål för vilket varan var avsedd att användas, om säljaren vid köpet måste ha insett detta särskilda ändamål och köparen har haft rimlig anledning att förlita sig på säljarens sakkunskap och bedömning och 3. om säljaren har hänvisat till prov eller modell, ha egenskaper som framgår av provet eller modellen. Är varan felaktig får köparen kräva avhjälpande (att säljaren avhjälper felet utan kostnad), omleverans, eller prisavdrag eller häva köpet samt kräva skadestånd. Konsumentköplagen (1990:932) gäller köp av lösa saker och innehåller bestämmelser som inte kan avtalas bort till nackdel för köparen. Konsumentköplagen gäller försäljning från en näringsidkare till en konsument, dvs. en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Konsumentköplagens betydelse är således mycket begränsad i virkesmätningssammanhang. 22

27 RAPPORT 5/2010 Lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område innehåller bestämmelser om rättshandlings ogiltighet. Lagen omfattar bl.a. tvång, svikligt förledande, begagnande av annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning. Det finns också en generalklausul enligt vilken avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt. Bokföringslagen (1999:1078) innehåller bl.a. bestämmelser för bokföringsskyldiga om bevarande av räkenskapsinformation. Juridiska personer är, med vissa undantag, bokföringsskyldiga. Fysiska personer som bedriver näringsverksamhet är bokföringsskyldiga. Räkenskapsinformation ska bevaras fram till och med det tionde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. De ska förvaras i Sverige, i ordnat skick och på betryggande och överskådligt sätt. Med räkenskapsinformation avses bl.a. verifikationer. I lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon finns bestämmelser för mätningar som görs i ekonomiskt syfte. Mätdonen ska vara graderade i och mätresultaten uttryckta i något av vissa angivna måttenheter (huvudsakligen enligt SI-systemet). Enligt förordningen (1993:1066) om måttenheter, mätningar och mätdon får Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll meddela föreskrifter som avser näringsverksamhet om 1. krav på mätningar och mättekniska metoder, och 2. krav på och kontroll av mätdon. Våra slutsatser av den ovanstående beskrivningen av annan lagstiftning är följande. Om det inte fanns någon virkesmätningslagstiftning skulle det i princip råda avtalsfrihet mellan parterna. En virkesmätningslagstiftning kan bidra till att skydda en svagare part. Vidare kan en virkesmätningslagstiftning bidra till enhetlighet, stabilitet och förutsebarhet vad gäller innehållet i avtalet mellan de båda parterna. Virkesmätningen är tekniskt komplicerad. Genom en virkesmätningslagstiftning kan behovet av en reglering mellan parterna av de tekniska frågorna tillgodoses. Avslutningsvis bör noteras att virkesmätningslagen är en speciallag som därför går före allmänna lagar t.ex. köplagen. 5.2 Intressenternas syn Vid det inledande mötet med intressentgruppen var huvudfrågan om det fanns tillräckliga skäl att behålla en virkesmätningslagstiftning. Resultatet blev att alla som yttrade sig var för att behålla den. Ingen uttryckte alltså att den borde avskaffas. Motivbilden ser enligt intressenterna ut på ungefär samma sätt som den gjorde när den nuvarande lagstiftningen kom till Då betonades att mätningen måste vara enhetlig och korrekt för att man ska få en sund prisbildning. Vidare skapade lagstiftningen ordning och reda, stabilitet samt trovärdighet. Skyddet för den enskilde skogsägaren som ofta är en svag part i virkesaffärer togs inte upp i 23

28 RAPPORT 5/2010 förarbetena till 1966 års virkesmätningslag. Det är emellertid troligt att detta motiv var så självklart att man inte ansåg att det behövde nämnas. Inte heller vid intressentgruppens möte nämndes det. Däremot har det upprepade gånger betonats av referensgruppen. Ett nytt motiv som framkom vid intressentmötet var att brister i mätningen kan förorsaka stora förluster i logistikkedjan. En lagstiftning bidrar till att sådana brister inte uppkommer. Vidare betonades att lagstiftningen bidrar till en kvalitetssäkring av virkesmätningen. Flera intressenter har betonat att lagstiftningen måste vara sådan att den inte hindrar att frukterna av tekniskt och metodologiskt utvecklingsarbete kommer till användning inom rimlig tid. I samband härmed framhölls vikten av kostnadseffektivitet i mätningen. Vi i arbetsgruppen har ingen annan uppfattning än intressenterna. 24

29 RAPPORT 5/ Alternativa huvudansatser Under diskussionerna med referensgruppen och internt inom Skogsstyrelsen har framkommit att det kanske skulle vara lämpligt att byta ut den ansats för lagstiftningen som tillämpats sedan virkesmätningslagens tillkomst I detta kapitel beskrivs och analyseras förutom den nuvarande ansats 1 med en ny ansats ansats 2 som eventuellt bättre tar hänsyn till de förändringar som skett och som kommer att ske i förutsättningarna för virkesmätningen. 6.1 Ansats Beskrivning Virkesmätningslagen (1966:209) reglerar mätning av endast sågtimmer av barrträd och massaved. Enligt förarbetena är motivet till denna begränsning att regelverket bara behövs för de vanligaste sortimenten och att virkesmarknadens parter kan träffa överenskommelser eller avtal om mätningen av de mindre vanliga sortimenten. I 1 av lagen öppnas dock möjligheten för regeringen att genom förordning föreskriva att lagen ska tillämpas eller upphöra att gälla visst slag av virke. Det skulle kunna gälla t.ex. sågtimmer av lövträd i första fallet och massaved av lövträd i det andra. Inom översynen har konstaterats att den nuvarande lagstiftningen hittills fungerat som ett gott exempel genom att den reglerat endast sågtimmer av barrträd och massaved och därmed varit förebild för mätningsinstruktioner och rekommendationer både av generell art och specifika för andra sortiment. Sådana instruktioner och rekommendationer har tidigare utfärdats av Virkesmätningsrådet och sedan 2001 av SDC, t.ex. mätningsinstruktion för biobränslen. De nuvarande föreskrifterna innehåller tre viktiga delar: 1. Allmänna bestämmelser i 1 kap. Inkluderar noggrannhetskraven i bilaga Särskilda bestämmelser för sågtimmer av barr och massaved i 2 resp. 3 kap. samt till dessa knutna bilagor 2 och Definitioner i bilaga 1. Det bör observeras att alla dessa delar av föreskrifterna gäller endast för de angivna sortimenten, alltså inte bara de särskilda bestämmelserna. Ansatsen bygger på att virkesmarknadens parter genom SDC/VMR har förutsättningar och ambition att i enlighet med lagstiftningen utforma mätningsinstruktioner m.m. för de sortiment som inte omfattas av denna. Den ger således en betydande frihet men också stort ansvar åt virkesmarknaden parter att styra mätningen av dessa sortiment. Den nuvarande lagstiftningen gäller för all handel inom landet med sågtimmer av barrträd och massaved. En variant av ansats 1 har diskuterats under översynen. Den innebär att man begränsar lagstiftningens tillämpningsområde till det s.k. första affärsledet. Med det första affärsledet avses det led i vilket den skogsägare 25

30 RAPPORT 5/2010 på vars mark virket avverkats är säljare och någon annan är köpare. I detta led är den enskilde skogsägaren ofta mycket svagare resurs- och kompetensmässigt än köparen Analys En av orsakerna till att en allmän virkesmätningslagstiftning infördes i Sverige på 1940-talet var att enskilda skogsägare den svaga parten i många virkesaffärer - i stor omfattning blivit vilseledda genom en oseriös mätning. Vår uppfattning är att risken numera generellt sett är mycket liten för att drabbas av en oseriös mätning men att den inte kan uteslutas. Indikationer finns på att sådan mätning kan ha förekommit i samband med upparbetningen efter stormen Gudrun Det finns således fortfarande motiv för att ha regler som skyddar de enskilda skogsägarna. Däremot anser vi att behovet av att skydda säljare och köpare i senare affärsled än det första är litet. Aktörerna i dessa led kan normalt inte betraktas som svaga. Det råder stor enighet om att virkesmätningen enligt ansats 1 sedan den nuvarande lagen trädde i kraft år 1966 i huvudsak har fungerat bra. Virkesmätningsorganisationerna har tagit ett stort ansvar för att en korrekt mätning genomförs inte bara av sågtimmer av barrträd och massaved utan även av andra sortiment. Lagstiftningen har inte varit utformad för att förhindra alla möjligheter till oseriös mätning. Trots detta förefaller det som att sådan mätning varit en ytterst marginell företeelse. Detta är ett skäl för att även i fortsättningen tillämpa denna ansats. Men det finns också skäl för att göra vissa anpassningar till nya förhållanden. En viktig faktor att beakta är regeringens ambition att förenkla reglerna för näringsidkare. Ett potentiellt problem med ansats 1 är begränsningen till sortimenten sågtimmer av barrträd och massaved. I nuvarande föreskrifter saknas definitioner för dessa sortiment till följd av svårigheten att göra bra definitioner. Formellt sett är det inget som hindrar att rundvirke säljs som energived men används som massaved och därmed kan hela regelverket för virkesmätning kringgås. Lagstiftningen gäller för all handel med sågtimmer av barrträd och massaved utom vid import och export. Det är troligt att det förekommer viss småskalig handel med dessa sortiment i vilken Skogsstyrelsens föreskrifter inte följs, t.ex. att ägare till små sågverk köper virke av enskilda skogsägare. Det finns i dag ingen information om omfattningen av denna handel. Mätning av grot, stubbar och rundved för energiändamål ligger i dag utanför virkesmätningslagstiftningen. Som beskrivits ovan gäller inte t.ex. de allmänna bestämmelserna i föreskrifterna för sortimenten utanför tillämpningsområdet bland dessa energisortimenten. Det betyder bl.a. att reglerna om kontroll av mätutrustning, om mätbesked och om noggrannhet inte gäller för dessa sortiment. S.k. leveransrotköp, som innebär att skogsägaren får betalt per kubikmeter stamvolym oberoende av sortiment, förekommer i viss men ökande omfattning. Skogsstyrelsen meddelade i en PM (Dnr141/ ) att mätning för bestämning av vederlag vid leveransrotköp ska omfattas av lagstiftningen. Underlag för detta ställningstagande var skrivningar i den utredning (Kungl. Skogsstyrelsen 1965) vid Skogsstyrelsen som föregick riksdagsbeslutet 1966 om den nya virkesmätningslagen. Det är emellertid tveksamt om denna tolkning av lagen skulle hålla vid en rättslig prövning. Om tolkningen inte håller och omfattningen av leveransrotköpen blir stor i framtiden, bl.a. till följd av att skördarmätning blir ve- 26

31 RAPPORT 5/2010 derlagsgrundande, kommer således stora virkeskvantiteter att inte omfattas av lagstiftningen. Om man väljer ansats 1 med endast smärre förändringar av föreskrifterna kommer det inte att behövas någon regeringsförordning och inte heller någon ändring av själva lagen något som ju kräver riksdagsbeslut. Detta innebär att Skogsstyrelsens styrelse skulle kunna ta beslut om de nya föreskrifterna kort efter årsskiftet 2009/2010. De kan i så fall träda i kraft under det första halvåret Detta förutsätter dock att förslaget till föreskrifter inte behöver anmälas till EU. I Sverige är det Kommerskollegium som bestämmer om en anmälan är nödvändig eller ej. Anmälan till EU innebär att förslaget granskas av EU-kommissionen och andra medlemsländer för att avgöra om det på något sätt strider mot EU regelverk. Om så är fallet måste det omarbetas. Anmälningsförfarandet tar normalt 3-6 månader att genomföra. Jämfört med om en anmälan inte är nödvändig bör man alltså räkna med ikraftträdande ett halvår senare. Vi bedömer i dag att en anmälan till EU kommer att bli nödvändig och att de nya föreskrifterna således tidigast kan träda i kraft i slutet av år Om tillämpningsområdet begränsas till det första affärsledet, som i den variant som beskrivits ovan, blir det troligen nödvändigt att antingen utfärda en regeringsförordning eller genomföra en förändring av själva lagen. I det första fallet kan man räkna med ett ikraftträdande i slutet av I det andra fallet däremot kan det bli avsevärda fördröjningar därför att man då är beroende av ett riksdagsbeslut. Ansats 1 innebär totalt sett troligen ingen regelförenkling. Visserligen bedömer vi att de särskilda bestämmelserna för sågtimmer av barrträd och massaved kommer att kunna förenklas något men i gengäld föreslås senare i rapporten en obligatorisk kontrollverksamhet något som går i motsatt riktning. I stora drag blir det dock samma resursåtgång inom virkesmätningen som i dag inom näringslivet och vid tillsynsmyndigheten Skogsstyrelsen. Antalet aktörer som berörs av lagstiftningen blir ungefär detsamma som i dag. Om den variant av ansats 1, som nämnts ovan och som innebär att tillämpningsområdet begränsas till första affärsledet, skulle införas bedömer vi att resursåtgången förblir praktisk taget oförändrad. 6.2 Ansats Beskrivning Denna ansats innebär att virke som ska vederlagsmätas i det första affärsledet omfattas av regelverket dock med vissa undantag. De sortimentsspecifika bestämmelserna i föreskrifterna avskaffas. Kvar blir del 1, dvs. de allmänna bestämmelserna, och del 3, definitionerna. Dessa två delar kommer att till allra största delen bli lika som i ansats Analys Om ansats 2 väljs måste det i förordning eller lag framgå vilket typ av virke (sortiment) som lagstiftningen omfattar. Det finns åtminstone tre alternativa lösningar för detta. I den första räknas alla sortiment upp som omfattas av lagen. I den andra sägs att allt virke med undantag av vissa angivna sortiment omfattas. Slutligen i den tredje används inte begreppet sortiment eller namnen på dessa utan avgräns- 27

32 RAPPORT 5/2010 ningen görs i allmänna termer utifrån virkets värde eller virkespartiets storlek. Man måste också i förordningen eller lagen ange att lagstiftningen endast omfattar det första affärsledet. Begränsningen till första affärsledet betyder att flera virkessortiment som finns på marknaden inte kommer att omfattas av lagstiftningen. Det gäller alla sortiment som är biprodukter från sågverk, träindustri och massa-/pappersindustri som t.ex. bark, spån och flis såvida inte verksamheten helt eller delvis baseras på råvara från egen skog. Jämfört med nuvarande lagstiftning bortfaller också all vidareförsäljning av sågtimmer av barrträd och massaved, dvs. det andra och i förekommande fall efterföljande affärsled. Denna vidareförsäljning görs av bl.a. virkesuppköpare, skogsägareföreningar, skogsindustriföretag och skogsföretag (t.ex. Sveaskog). Både säljare och köpare i denna handel kan normalt betraktas som starka varför behovet att en lagstiftning inte bör vara så stort. Dessutom har ju virket normalt redan mätts i enlighet med lagstiftningen i det första affärsledet varför ingen ny mätning behövs. Ett antal sortiment, som man eventuellt vill ska omfattas av lagstiftningen tillkommer i ansats 2. Det gäller energived såväl grot och stubbar som stamved lövsågtimmer och eventuella framtida viktiga sortiment utöver barrsågtimmer och massaved. Dessutom tillkommer helstam, helträd och träddelar (okvistade). Därmed kommer leveransrotköpen att inkluderas. Men det tillkommer också ett antal sortiment eller viss handel med vissa sortiment, som man sannolikt kanske inte vill ska omfattas av lagstiftningen. Det kan gälla bl.a. råvara till stängselstolpar, småskalig handel med ved och annat skogsbränsle, mindre lövträdssortiment samt julgranar. Vilket eller vilka kriterier som bör tillämpas vid avgränsningen av tillämpningsområdet diskuteras i kapitel 11. Till följd av att fler sortiment än barrsågtimmer och massaved lagregleras kommer de allmänna bestämmelserna som bl.a. innefattar noggrannhetskrav och krav på redovisning att få en bredare giltighet. Ansats 2 ger ett större ansvar för parterna på virkesmarknaden än ansats 1 eftersom de utan statlig inblandning ska utforma särskilda bestämmelser för fler sortiment än tidigare. Detta innebär bl.a. att resursbehovet ökar hos parterna men minskar i motsvarande grad hos Skogsstyrelsen. Det är dock förmodligen fråga om små förändringar. Å andra sidan minskar resursbehovet hos parterna när det gäller de allmänna bestämmelserna eftersom dessa kommer att gälla för fler sortiment än tidigare. Även här är det troligen fråga om små förändringar. Antalet aktörer som berörs av virkesmätningslagstiftningen kan komma att bli större än i ansats 1 därför att antalet sortiment ökar, men det är inte säkert eftersom all vidareförsäljning av barrsågtimmer och massaved lyfts ur lagstiftningen. Enligt sågverksinventeringen 2000 fanns det i Sverige 13 lövsågverk som sågade mer än 1000 m3 per år. Det finns uppskattningsvis ett åttiotal företag som bedriver handel med skogsbränsle om man exkluderar de enskilda skogsägarna. Gissningsvis svarar dessa för närmare 100 % av handeln med grot. Företagen blir sannolikt också köpare av stubbved i framtiden. Inom skogsbränslebranschen pågår 28

33 RAPPORT 5/2010 för närvarande en strukturomvandling som består i att företagen blir färre och större. Sammanfattningsvis bedömer vi att tillskottet av antalet aktörer på köparsidan till följd av en utvidgning av tillämpningsområdet är relativt litet och att ökningen av resursbehovet är marginellt. På säljarsidan i första affärsledet blir antalet aktörer ungefär lika stort i de båda ansatserna. Analysen av ansats 1 visade att en EU-notifiering troligen krävs om lagstiftningens tillämpningsområde avgränsades till det första affärsledet. Notifiering krävs således också om ansats 2 väljs. Det betyder att de nya föreskrifterna även då kan träda i kraft tidigast i slutet av Val av ansats Diskussioner i arbetsgruppen, referensgruppen och intressentgruppen ledde fram till att det fortsatta arbetet borde inriktas på ansats 2, vilket också arbetsgruppen föreslog. Det starkaste motivet var att få in skogsbränslena grot, stam och stubbe i lagstiftningen. Motiven i övrigt var att denna ansats jämfört med ansats 1 var mer generell och modern samt att den bättre klarar framtida förändringar, bl.a. beträffande sortimentsutvecklingen, och ger bättre skydd åt de enskilda skogsägarna. Skogsstyrelsen ledning beslutade i linje med arbetsgruppens förslag. 29

34 RAPPORT 5/ Inledning 7 Större förändringar - förslag Som tidigare nämnts innebär ansats 2 att de särskilda bestämmelserna, för närvarande för barrsågtimmer och massaved, utgår. I detta kapitel redovisas övriga förslag till större förändringar i de allmänna bestämmelserna samt motiv för dessa. De marginella förändringar som föreslås kommenteras i anslutning till föreskriftstexten i kapitel 8. Först i avsnitt 7.2 följer dock en diskussion om lagstiftningens tillämpningsområde. Dessförinnan ska här i detta avsnitt några tidiga förslag redovisas som diskuterats och därefter övergivits Gemensamt ansvar En korrekt virkesmätning är av stor betydelse för både säljare och köpare. Detta visas bl.a. av de partssammansatta virkesmätningsföreningarna där de båda parterna har lika många ledamöter i styrelserna. När det gäller hur det enskilda partiet ska mätas är det dock köparen som praktiskt taget alltid bestämmer. Det är ju också köpare som betalar mätningen och som på olika sätt bidrar direkt till utvecklingsarbete. I liten utsträckning bidrar också säljarna i det första affärsledet genom att de köper tjänster, mest inom utbildning och information, av virkesmätningsföreningarna. Dessa i sin tur finansierar SDC:s arbete med virkesmätning i SDC/VMU och SDC/VMK. Det är en allmän uppfattning att merparten av de enskilda skogsägarna hittills har haft begränsad kunskap om och engagemang i virkesmätningen. För att markera betydelsen av större kunskap och engagemang har vi diskuterat ett förslag om att en ny paragraf införs i föreskrifterna som uttrycker att virkessäljare och virkesköpare har ett gemensamt ansvar så att virkesmätningen utförs på ett för båda parterna tillfredsställande sätt. Förslaget möttes av ganska stor skepsis hos flera remissinstanser. Framför allt anser man att det delade ansvaret kan leda till osäkerhet i rättstillämpningen och svårigheter i de fall som lagen inte följs. Vidare framfördes att bestämmelsen kan komma att ställa alltför stora krav på den enskilde skogsägaren. Utifrån remissvaren och vår egen bedömning att en bestämmelse om delat ansvar riskerar att bli tandlös har vi valt att slopa detta förslag Anmälningsskyldighet Hittills då nästan all vederlagsmätning utförs av landets tre virkesmätningsföreningar har behovet varit litet av att ha uppgifter om vilka ytterligare som utför sådan mätning. Det skulle dock ha varit bra för Skogsstyrelsen att vid upparbetningen efter stormen Gudrun ha haft tillgång till dessa uppgifter, för att kunna dels informera om vilka regler som gäller, dels genomföra erforderliga kontroller. Som tidigare nämnts kan partsmätningen komma att öka i omfattning genom framför allt ökad skördar- och åkarmätning. På så sätt ökar också antalet mätande 30

35 RAPPORT 5/2010 företag. Eftersom ersättningen till skördar- och åkerier ofta grundas på deras egen mätning blir risken för oegentligheter större. Därtill kommer att även breddningen av tillämpningsområdet leder till fler mätande aktörer, huvudsakligen sådana som utför partsmätning av skogsbränslen. Som tidigare nämnts kan också ytterligare partsmätning tillfälligtvis uppstå efter omfattande stormskador. Kompetensnivån hos de berörda aktörerna bedöms bli i genomsnitt lägre än hos virkesmätningsföreningarnas mätare. Sammantaget innebär en ökande partsmätning att risken för en inkorrekt mätning blir större än vad som är fallet när virkesmätningsföreningar utför mätningen. Behovet av såväl tillsyn som rådgivning ökar också. Vi har diskuterat ett förslag om att införa en anmälningsskyldighet för dem fysiska eller juridiska personer som yrkesmässigt bedriver vederlagsgrundande virkesmätning inom virkesmätningslagens tillämpningsområde. Det register som upprättas ska ge underlag för planering av Skogsstyrelsens tillsynsverksamhet samt av rådgivning när behov uppstår, t.ex. vid omfattande upparbetning av stormskog. Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. En juridisk granskning visar emellertid att så som virkesmätningslagen är skriven ingår det inte i bemyndigandet till Skogsstyrelsen att införa en bestämmelse av detta slag. Den ligger så att säga alltför långt ifrån själva mätningens utförande. Vi har därför avstått från att föra fram förslaget Definition för fastvolym I de nuvarande föreskrifterna finns ingen egentlig definition för fastvolym och inte heller i Skogsordlistan (Sveriges Skogsvårdsförbund & Tekniska nomenklaturcentralen 1994): Föreskrifterna: En eller flera stockars volym på eller under bark. Dock preciseras i 1 kap. 13 att om det vid måttstället för diameter finns en ineller utbuktning ska ett motsvarande måttillägg respektive måttavdrag göras. Skogsordlistan: Volym av materialmängd, frånräknat mellanrum mellan materialets bitar. Den viktiga frågan tas inte upp om volymen ska vara den fysikaliska volymen, dvs. den xylometermätta, eller en utjämnad volym i vilken utbuktningar, inbuktningar och/eller rotben räknas bort. Genom bestämmelsen i föreskrifternas 1 kap. 13 är dock den nuvarande tillämpningen sådan att det är en utjämnad volym som ska mätas. Den utjämnade volymen används sedan länge som handelmått i Sverige. En rimlig tolkning av Skogsordlistans definition är det är den fysikaliska volymen som avses. EN-standarden (SS-EN 844-5) definierar fastvolym som mått på rundvirkets kvantitet baserat på dess dimensioner. En tolkning av denna definition är att den fysikaliska volymen lika väl som den utjämnade volymen kan inrymmas i den. En 31

36 RAPPORT 5/2010 tredimensionell bild av en hel stock kan ju ses som en bestämning av stockens dimensioner som kan användas vid volymberäkningen. Vi anser det vara sunt att fastställa en och endast en definition för begreppet fastvolym. Motiven för detta är för det första att det ska vara möjligt att enkelt göra rättvisande prisjämförelser mellan olika sortiment vilket också styr så att virket får den bästa användningen. För det andra ska inte måttenheten kunna användas som ett konkurrensmedel. För det tredje har all ved och bark i det virke som säljs i dag har ett värde, antingen ett förädlings- eller ett energivärde. Att då räkna bort en viss del av volymen är därför olämpligt. Utifrån det ovanstående föreslog vi under arbetets gång att fastvolymen bör definieras som den fysikaliska volymen. Vi var medvetna om att vårt förslag skulle kräva en hel del anpassningar av mätutrustning, prislistor, volymberäkningsrutiner m.m. varför vi ansåg att föreskrifterna på denna punkt bör träda i kraft ett alternativt två år senare än föreskrifterna i övrigt. Både referensgruppen och remissinstanserna framförde en stark invändning mot förslaget. Den gällde framför allt den tid som skulle behövas för att göra de ovan nämnda anpassningarna. Det skulle behövas betydligt mer än två år. Dessutom framfördes tveksamhet till möjligheten att på ett bra sätt kunna bestämma facit för den fysikaliska volymen. Ingen hade emellertid någon invändning mot det principiella i förslaget. Vi har kommit fram till att inte nu föreslå någon förändring av definitionen för fastvolym. Det betyder att den fastvolym som bestäms vid virkesmätningen även fortsättningsvis i huvudsak är den formutjämnade volymen. Det kan dock förekomma att den fysikaliska volymen också används. Vidare bör noteras att man vid ren viktmätning, således mätning för bestämning av handelsmåttet vikt, inkluderar all ved och bark, vilket alltså svarar mot den fysikaliska volymen. Men sådan mätning är troligen rätt sällsynt. Det är vanligare att vikten mäts och räknas om till handelsmåttet volym med hjälp av omvandlingstal. I detta fall är omvandlingstalen så konstruerade att de ger den formutjämnade volymen. Vi föreslår att ett arbete inleds, i samverkan mellan Skogsstyrelsen och intressenterna, som syftar till att utreda förutsättningarna för att införa den fysikaliska volymen som den enda definitionen för fastvolym Obligatoriskt angivande av energiinnehåll i alla mätbesked Några remissinstanser från energisektorn har förslagit att ett beräknat energiinnehåll oberoende av sortiment ska anges i mätbeskeden även om handelsmåttet inte är uttryckt i energitermer. Motivet är att det saknas. en allmän analys om skogen som leverantör av energi och skogsprodukters betydelse för den svenska energibalansen. Efter analys har vi kommit fram till att detta förslag på två punkter inte är förenligt med virkesmätningslagen. För det första uppfattar vi att syftet med förslaget är att få till stånd en bättre statistikproduktion inom energiområdet. Ett sådant syfte ska lagstiftningsvägen inte uppnås genom virkesmätnings- utan genom statistiklagstiftning. För det andra definieras i lagen virkesmätning som 32

37 RAPPORT 5/2010. bestämmande av virkets stycketal, dimensioner, volym eller vikt samt bedömande av virkets beskaffenhet och lämplighet för avsedd användning. Det är uppenbart att lagstiftaren när det gäller första delen av definitionen avser kvantitet och avser kvalitet när det gäller den andra delen. Energiinnehåll är en kvantitet och den är inte nämnd i den första delen. Det är emellertid inget som hindrar att marknadens parter kommer överens om att energiinnehållet alltid ska finnas med på mätbeskeden. För detta krävs att ett system tas fram för omvandling av måttenheterna stycketal, volym och vikt till energimått. 7.2 Tillämpningsområde Den ändring av tillämpningsområdet för lagstiftningen som behöver göras för att utforma regelverket i enlighet med ansats 2 kräver att regeringen utfärdar en virkesmätningsförordning. Någon sådan finns inte i dag. Arbetsgruppen presenterar sitt förslag i avsnitt 8.1. Liksom i dag bör rotpostmätningen inte regleras. För detta finns både formella och praktiska skäl. Den mätning, eller som den i regel kallas stämpling, som görs är inte direkt vederlagsgrundande utan endast ett underlag för att förhandla om priset för eller lägga ett bud på rotposten som helhet. Den utförs oftast av säljaren eller dennes ombud. Vanligtvis får köparen ta del av hela den så kallade stämplingslängden men det förekommer sannolikt att denne endast får ta del av t.ex. endast totalvolymen. Oavsett detta måste även köparen normalt göra en mätning. Denna kan utföras på många olika sätt, allt från en okulär besiktning till en fullständig mätning som stämplingen. Även denna mätning bör vid en reglering betraktas som vederlagsgrundande. Det blir då svårt att i föreskrifter ställa bl.a. noggrannhetskrav på den. Ett ytterligare skäl är att säljare och köpare inte kan träffa avtal om hur mätningen ska utföras eftersom den normalt utförs innan man vet vem som är köpare. Det betyder att bestämmelserna i föreskrifterna om mätningen blir absoluta, dvs. utan möjlighet att avtala bort dem. Detta är möjligt för mätningen av virke som handlas med i övriga köpformer. Med stöd i förarbetena till den nuvarande lagstiftningen (Skogsstyrelsen 1965) har praxis varit att mätning av virket i de s.k. leveransrotköpen omfattas av regelverket. Vi anser att så bör det förbli även i framtiden eftersom denna mätning är direkt vederlagsgrundande. Eftersom lagstiftningen ska omfatta allt virke, dock med vissa undantag, måste begreppet virke definieras. Klart är att begreppet bör innefatta stam, stubbe, grenar inklusive bark från träd. Det är också troligt att barr och löv bör ingå men bara om dessa trädkomponenter förekommer som inblandning i gren- eller stamved. Anledningen till detta är att grot och grotflis normalt inkluderar en viss andel barr eller löv som således också mäts. Om barr och löv inte innefattas, mäter man en blandning av olika material som omfattas resp. inte omfattas av lagstiftningen. På så sätt uppkommer nya avgränsningsproblem eftersom man kan tänka sig andra blandningar mellan virke och t.ex. energiråvaror från jordbruket. Man kan även tänka sig en rad blandningar som skiljer sig åt beträffande de olika komponenternas andel. En parallell till fallet ovan med barr och löv är rötter. Vid stubbskörd medföljer ofta en del främst grövre men även finare rötter. 33

38 RAPPORT 5/2010 Frågan är om lagstiftningen ska täcka in alla dessa blandningar eller endast sådana som består av enbart virke med medföljande barr, löv eller rötter. Vi förordar det senare. Inblandningen är i detta fall egentligen inte önskvärd utan har av tekniska skäl inte kunnat undvikas. Hittills har lagstiftningen gällt icke sönderdelat stamvirke i form av barrsågtimmer och massaved. Lagstiftningen generellt bör nu gälla även sönderdelat virke. Det främsta motivet till detta är att den bör gälla för flisad energived oavsett om flisen kommer från grot, stam eller stubbe. Om virke definieras som stam, stubbe och grenar från träd kommer även flis från energiskog att innefattas i lagstiftningen. Vi kan inte se att detta är någon nackdel. Ingen av remissinstanserna har haft någon invändning. Utöver vad som avses med virke måste tillämpningsområdet begränsas till det första affärsledet och dessutom exkludera virkespartier som har litet värde för säljaren, köparen eller båda. Exempel på det senare är när en skogsägare säljer ved till en privatperson. Det räcker dock inte att utelämna små virkespartier eftersom små volymer av t.ex. fanervirke kan ha ett mycket högt värde som motiverar en väl utförd virkesmätning. Begränsningen till det första affärsledet bör kunna fungera väl utom i de troligen ovanliga fall när en skogsägare samtidigt är t.ex. sågverksägare. Då skulle även den mätning av det sågade virket och de biprodukter som baseras på rundvirke från egen skog komma att omfattas av lagstiftningen. Dessa virkesprodukter säljs nämligen för första gången. Vi har tagit hänsyn till detta problem när vi utformade förslaget till förordningstext i avsnitt 8.1. Det finns åtminstone ytterligare två fall där det inte är önskvärt att mätningen av virket omfattas av lagstiftningen. Det första gäller partier av virke som inte ska användas i industriell förädling eller för kommersiell energiproduktion men som ändå har ett högt värde t.ex. stora julgranspartier. Det andra fallet gäller virkeshandel inom koncern. Följer man lagens bokstav omfattas i dag handel med barrsågtimmer och massaved mellan företag inom en koncern av hela lagstiftningen om det inte finns avtal mellan säljande och köpande företag som utnyttjar möjligheterna till undantag. Det är oklart i vilken utsträckning som virkesmätningen i denna handel inte följer nuvarande bestämmelser och att det samtidigt saknas avtal mellan parterna. Vår uppfattning är att lagstiftningen inte behöver omfatta handel mellan moderbolag och helägda dotterföretag samt mellan helägda dotterföretag. Kombinationen av begränsningen till det första affärsledet och att lagstiftningen inte ska omfatta handel med virke inom en koncern skulle kunna leda till oönskade konsekvenser. De uppkommer om en koncern som medvetet vill kringgå lagstiftningen väljer att handla inom koncernen mellan t.ex. två dotterbolag i det första affärsledet för att därefter i det andra affärsledet sälja på den öppna marknaden. Om man emellertid anser att handel inom en koncern inte räknas som något affärsled undviker man de oönskade konsekvenserna. 34

39 RAPPORT 5/2010 En annan fråga som rör tillämpningsområdet är om lagstiftningen ska gälla endast då handelsmåttet är något av de måttslag som anges i lagens 2 (stycketal, dimension, volym och vikt). Hittills har detta inte varit något problem eftersom handelmåttet alltid varit stycketal, volym eller vikt. En reglering av mätningen av skogsbränsle (egentligen endast primärt skogsbränsle) skapar en ny situation. Ett redan i dag använt handelsmått för skogsbränsle är energiinnehållet. Detta kan mätas på två principiellt olika sätt direkt och indirekt. Vid direktmätning mäts den energi som man får ut vid förbränningen. Vid indirekt mätning beräknas energiinnehållet med hjälp av omvandlingstal utifrån mätt vikt eller volym och fukthalt. Vi anser att när man i minst ett led i virkesmätningen använder något av de måttslag som anges i 2 virkesmätningslagen ska mätningen omfattas av lagstiftningen. Det betyder att en indirekt mätning av energiinnehållet ska vara lagreglerad, däremot inte en direkt mätning av detsamma eftersom den inte avser stycketal, volym eller vikt. 7.3 Ingen EU-förordning längre Som redovisats i kapitel 3 upphörde den dispositiva EU-förordningen från 1968 (68/89/EEG) att gälla år Det innebär att kapitel 4 kap. EEG-sorterat (EEGklassificerat) rundvirke tas bort från föreskrifterna. 7.4 Metoder och mätutrustning som får användas Med förebild från skogsvårdslagstiftningen vill vi införa en bestämmelse som ger ansvaret för det mätande företaget eller den mätande organisationen att endast använda metoder och utrustning som ger tillfredsställande resultat. Det innebär inte att Skogsstyrelsen en gång för alla genom typgodkännande eller på annat sätt godkänner en metod eller en utrustning. Det är den som mäter som ska kunna visa att mätresultaten blir tillfredsställande under de förhållanden som metoden eller utrustningen används. SDC/VMK har ett frivilligt förfarande för typgodkännande av utrustning, t.ex. mätramar. Bestämmelsen innebär att det vid behov får avgöras i varje enskilt fall om den är uppfylld eller inte. 7.5 Kontrollverksamhet Virkesmätningsföreningarna och VMK bedriver i dag en omfattande och seriös kontrollverksamhet. Detta är i linje med ökade allmänna krav på kvalitetssäkring i näringslivet och i offentlig förvaltning. Den vederlagsgrundande virkesmätningen som utförs av virkesmätningsföreningarna är en viktig kugge i skogsnäringens och skogsbränsleförsörjningens värdekedjor. Föreningarna mäter årligen totalt mer än 100 miljoner m 3 f ub (SDC 2009) inkl. ommätningar och mätning av importvirke till ett sammanlagt värde av i storleksordningen drygt 30 miljarder kronor (Skogsstyrelsen 2009). Kontrollverksamheten svarar för i storleksordningen 4 % av de totala mätningskostnaderna som är ca 340 miljoner kronor (SDC 2009). Vi anser att varje företag som yrkesmässigt bedriver vederlagsgrundande virkesmätning för handel i det första affärsledet ska ha en systematisk och ändamålsen- 35

40 RAPPORT 5/2010 lig kontrollverksamhet. Särskilt viktigt är detta om partsmätningen ökar i omfattning. Utan en sådan kontrollverksamhet finns uppenbar risk för att trovärdigheten i mätningen äventyras. För att kunna tillse att kontrollverksamheten bedrivs på ett ändamålsenligt sätt måste kontrolluppgifterna vara tillgängliga för Skogsstyrelsen i minst två år. Dessutom har då Skogsstyrelsen möjlighet att undersöka om den ordinarie mätningen är tillfredsställande. 7.6 Noggrannhetskraven Det ingår i översynen att även vid behov ändra noggrannhetskraven. För detta krävs ett ganska omfattande analysarbete och troligen även viss datainsamling. Det har därför inte varit möjligt inom tidsramen att göra nödvändigt arbete. Då beslut om föreskrifterna ska tas tidigast hösten 2010 kan arbetet utföras under första halvåret samma år. Kommerskollegium har meddelat att någon ny anmälan till EU-kommissionen inte krävs om kraven ändras. 7.7 Definitionerna Syftet med att ha med definitioner i föreskrifterna är kravet på enhetlighet. Det ska inte vara lagligt för en virkesmätningsaktör att tillämpa en definition på ett begrepp som inte överensstämmer med den vedertagna. Om aktören gör så kan konkurrensförhållandena på virkesmarknaden påverkas negativt. Definitionerna i Bilaga 1 i nuvarande föreskrifter har granskats och dessutom jämförts med motsvarande begrepp i SS-EN-standarderna Vissa begrepp har tagits bort och andra lagts till på grund av att föreskriftstexten har ändrats eller att teknisk eller metodologisk utveckling gjort det nödvändigt. För begrepp som även finns i SS-EN-standarderna har vi använt definitionerna därifrån om det inte varit uppenbart orimligt. I möjligaste mån har vi också använt definitioner i Skogsordlistan (Sveriges Skogsvårdsförbund & Tekniska nomenklaturcentralen 1994). Vi har slutligen också ändrat definitioner i nuvarande föreskrifter om vi bedömt att en ändring var lämplig till följd av t.ex. otydlighet, teknisk eller metodologisk utveckling. Arbetsgruppens förslag till definitioner återfinns i avsnitt Grundegenskaper och övriga egenskaper Enligt nuvarande föreskrifter ska virkets beskaffenhetsklass (egenskapsklass enligt förslag i avsnitt 8.2.1) bestämmas utifrån de krav på grundegenskaper och övriga egenskaper som ställs på virket. Om dessa krav inte är uppfyllda klassas virket som vrak. Kraven på grundegenskaper är angivna i föreskrifterna och skiljer sig något åt mellan barrsågtimmer och massaved. Kraven på övriga egenskaper är inte angivna i föreskrifterna utan ska bestämmas i avtal mellan säljare och köpare. I praktiken sker detta genom att i avtalen hänvisa till de mätningsinstruktioner för olika sortiment som beslutas av SDC och används inte bara av de tre virkesmätningsföreningarna utan i allmänhet även vid partsmätning. 36

41 RAPPORT 5/2010 Vi bedömer att parterna på virkesmarknaden fullt ut kan ta ansvar för att ange kraven inte bara på virkets övriga egenskaper utan även på dess grundegenskaper. Det betyder att dessa båda begrepp slås ihop och ersätts med begreppet egenskaper. Ett ytterligare skäl till detta förslag är att det annars skulle bli obalans om man i de nya föreskrifterna anger detaljerade krav på grundegenskaper för en mångfald sortiment till följd av att lagstiftningens tillämpningsområde utvidgas när föreskrifterna i övrigt är allmänt hållna. 37

42 RAPPORT 5/ Förslag till förordnings- och föreskriftstext med kommentarer 8.1 Förordningstext Utifrån analysen angående tillämpningsområdet i kapitel 6 och avsnitt 7.2. föreslår vi nedanstående förordningstext. Förslag till förordningstext Kommentarer 1 Denna förordning är meddelad med stöd av 1 andra stycket virkesmätningslagen (1966:209). 2 Med virke avses i denna förordning stam, stubbe och grenar av träd i ursprunglig eller sönderdelad form. Bark som medföljer stam, stubbe eller grenar ingår i virke. Löv, barr och rötter som medföljer virke ska ingå i mätningen. Se avsnitt 7.2 Lagstiftningen gäller för alla trädslag och nästan alla sortiment. 3 Virkesmätningslagen omfattar mätning för bestämning av vederlag för ej tidigare försålt virke avsett för förädling eller energiproduktion i industriell skala. Virke som säljs till företag inom samma koncern samt förädlat virke eller biprodukter från förädlingen om virket kommer från egen skog är undantagna från tillämpning av bestämmelserna. Se avsnitt 7.2 ej tidigare försålt virke avser det första affärsledet. Observera dock att en försäljning mellan bolag inom en koncern inte räknas som något affärsled. Skrivningen innebär bl.a. att mätning av virke som används för prydnadsändamål, t.ex. julgranar och pyntegrönt, inte omfattas av lagstiftningen. Vidare innebär den att virke som används till husbehov inte heller omfattas av lagstiftningen. 8.2 Föreskriftstext Huvudtext Förslag till föreskrift Anmälan har gjorts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204, , s.37, Celex 398L0034), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG (EGT L 217, , s.18, Celex 398L0048). Ny eller ändrad? Kommentarer Denna text ska enligt Kommerskollegium finnas med i de slutliga föreskrifterna Inledning 1 Grundläggande bestämmelser om virkesmätning finns i virkesmätningslagen (1966:209) och virkesmätningsförordningen (2010:XX). Ändrad Virkesmätningsförordning tillagd. 38

43 RAPPORT 5/ Begrepp som används i dessa föreskrifter definieras i bilaga 1. Även vissa andra för virkesmätningen betydelsefulla begrepp definieras i denna bilaga. Ändrad Enklare skrivning. Dessutom innehåller bilagan nu en del begrepp som inte längre används i föreskrifterna. Identifiering av virkespartier 3 Ett virkesparti ska kunna identifieras. Skador vid mätningen 4 Virket ska mätas i befintligt skick. Från skador som uppkommit på virket till följd av virkesmätningen ska dock bortses. Ändrad Ändrad För närvarande gäller krav på att virkespartier som mäts i skog eller vid väg ska märkas med uppgifter om datum för mätningen och partiets mäthandling. Övriga partier ska märkas med uppgifter som identifierar virkessäljaren. Vår analys visar att en märkning inte är nödvändig från lagsynpunkt. Om säljare, köpare, avverkare eller tranportföretag har behov av en märkning bör den naturligtvis utföras ändå. Däremot är det angeläget att varje enskilt virkesparti kan identifieras genom angivande av säljare, köpare och någon form av identitetskod eller sortiment för att lagtillsynen vid behov ska kunna fungera tillfredsställande. Kravet på att man ska bortse från lagringsskador är borttaget. Skälet är att detta bör vara en fråga för virkessäljare och virkesköpare att avtala. Med skador som uppkommit till följd av mätningen avses främst sådana ingrepp i veden som krävs för att fastställa virkets inre egenskaper. Avrundning 5 Vid avrundning av tal ska Svensk standard SS tillämpas. Ändrad Hänvisning till utgåva 2 har tagits bort. Egenskapsklasser 6 Med egenskapsklasser förstås i dessa föreskrifter en indelning av virke i följande klasser. 1. Virke som har de egenskaper som virkessäljaren och virkesköparen avtalat. 2. Virke som inte har de egenskaper som virkessäljaren och virkesköparen avtalat. Ändrad Begreppsändring från beskaffenhetsklass till det mindre ålderdomliga egenskapsklass. Uppdelningen i grundegenskaper (t.ex. förekomst av kol, sot, sten plast eller metallföremål i virket) och övriga egenskaper är borttagen. Om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat om en ytterligare indelning i klasser i fråga om virke med de egenskaper som avses i första stycket första punkten ska dessa klasser också utgöra egenskapsklasser. Mätningsvägran 7 Om en virkessäljare och virkesköpare har avtalat att virket i en virkestrave, virkeslass eller virkesskäppa ska ha en viss sammansättning i fråga om egenskaper för att virkesmät- Ändrad Denna paragraf avser s.k. mätningsvägran när virket inte uppfyller kraven på virkeskvalitet. Tillägg gjorts för virkesskäppa. Fastvolym har ändrats till virkes- 39

44 RAPPORT 5/2010 ningen ska fullgöras och mätningen avbryts därför att detta krav inte är uppfyllt, ska det registreras i vilka avseenden kravet inte är uppfyllt. Vidare ska virkesvolymen eller vikten av virket i virkestraven, virkeslasset eller virkesskäppan eller stycketalet stockar bestämmas och registreras, om inte säljaren och köparen har avtalat något annat. volym eftersom det kan vara fråga om antingen fastvolym, travvolym eller stjälpt volym. Registrering m.m. 8 Uppgifter som behövs för att bestämma virkesvolym, vikt, stycketal eller energiinnehåll för stock, virkestrave eller virke i virkesskäppa ska registreras med uppdelning på egenskapsklasser. Vidare ska virkesvolymen, vikten, stycketalet eller energiinnehållet för virkespartiet registreras med uppdelning på egenskapsklasser. Registreringen ska ske så att det är möjligt att kontrollera om noggrannhetskravet i 16 är uppfyllda. Ny 14 ersätter ett antal paragrafer i SKSFS 1999:1 1-3 kap. De i dessa paragrafer detaljerade kraven på största tillåtna måttenhet, sorter och antal signifikanta siffror har tagits bort och ersatts av de föreslagna generella bestämmelserna. Vår bedömning är att parterna på virkesmarknaden utifrån noggrannhetskraven själva kan avgöra hur registreringarna ska göras för att dessa krav ska bli uppfyllda. 9 Uppgifter om förrättningsman, mätlag, maskinlag, för mätningen ansvarig fysisk eller juridisk person, datum och plats för virkesmätningen samt virkessäljaren och virkesköparen ska registreras. Vid mätning med avverkningsmaskin ska första och sista datum för maskinmätningen registreras. Platsen för mätning ska registreras i form av koordinater för bestånd eller avlägg. De registrerade uppgifterna enligt denna paragraf ska jämte registrerade uppgifter eller dokumentation enligt 7-9 och 15 förvaras på ett betryggande sätt och hållas tillgängliga för virkessäljaren, virkesköparen och Skogsstyrelsen i minst två år efter det att virkespartiets mätbesked lämnats ut till virkessäljaren och virkesköparen. Ändrad Vissa tillägg har gjorts för att anpassa bestämmelserna till vederlagsmätning med skördare Mätbesked 10 Mätbesked ska utlämnas till virkessäljaren och virkesköparen inom skälig tid efter det att mätningen av virkespartiet avslutats om inte parterna avtalat något annat. Ansvarig för utlämnandet är den fysiska eller juridiska person som utfört virkesmätningen. Ny Av SKSFS 1999:1 framgår inte tydligt att mätbesked ska lämnas ut, när det ska lämnas ut och vem som är ansvarig. Detta har förorsakat problem och en komplettering med denna paragraf har därför skett. Bestämmelsen säger inget om i vilken form mätbeskedet ska utlämnas. Detta ska tolkas som att det kan utlämnas på papper, elektroniskt eller på annat sätt. 11 Ett virkespartis mätbesked ska innehålla uppgifter om - den fysiska eller juridiska person som utfört virkesmätningen, - datum och plats för virkesmätningen, Ändrad Det är tillagt att beskedet ska innehålla uppgift om mätmetod som ska dokumenteras enligt 15. Andra stycket första meningen har generaliserats och samtidigt 40

45 RAPPORT 5/ vilken mätmetod som tillämpats samt - virkessäljaren och virkesköparen. Mätbeskedet ska dessutom innehålla uppgifter som identifierar virkespartiet samt de registrerade uppgifterna om virkespartiets kvantitet med uppdelning på egenskapsklasser. För sågtimmer får dock egenskapsklasser som skiljer sig åt i fråga om egenskaperna stockdiameter och stocklängd redovisas sammanslagna i mätbeskedet, om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat det. Mätbeskedet ska slutligen innehålla de uppgifter som registrerats enligt 7. Mätmetoder, mätutrustning och noggrannhet 12 Endast metoder och mätutrustning som genom dokumenterade forskningsresultat, dokumenterade prov i praktisk skala eller dokumenterad erfarenhet visat sig ge tillfredställande resultat får användas. förenklats. Med kvantitet avses det måttslag som är vederlagsgrundande dvs. handelsmåttet. För skogsbränsle kan det vara t.ex. torrvikt eller MWh. Det bör noteras att varje virkesparti formellt sett ska ha ett mätbesked. Det är dock inget som hindrar att flera mätbesked samlas i ett dokument. Ny Se kapitel 7.4 Enligt Skogsstyrelsens styrelse bör forskningsresultat, prov och erfarenhet vara dokumenterade. Arbetsgruppen har lagt till detta i sitt förslag. 13 Mätnoggrannheten för mätutrustning ska vid användning kontrolleras av den juridiska eller fysiska person som utför virkesmätningen. Annan mätutrustning än handredskap utan elektronik ska kontrolleras dagligen eller vid behov oftare. Handredskap utan elektronik ska kontrolleras årligen eller vid behov oftare. Uppgifter om datum, vem som utfört kontrollen och kontrollresultaten ska registreras. Uppgifterna ska förvaras på ett betryggande sätt och hållas tillgängliga för virkessäljaren, virkesköparen och Skogsstyrelsen i minst två år efter kontrollen. Ändrad Omdisponerad. Dessutom en precisering tillagd av att det är mätnoggrannheten som ska kontrolleras. Tillagt också att annan utrustning än handredskap utan elektronik vid behov ska kontrolleras oftare än en gång per dag. Detta är i linje med skrivningarna för handredskap utan elektronik. Exempel på handredskap utan elektronik är traditionell klave och mätkäpp. Exempel på handredskap med elektronik är dataklave. 14 Virkesmätning ska utföras med omsorg. Vid mätningen får endast obetydliga systematiska fel förekomma. Om förhållandena inte medger omsorgsfull mätning, får mätningen inte utföras. Oförändrad 15 Vid virkesmätningen använd mätmetod och tillämpat noggrannhetskrav ska dokumenteras. Utförs virkesmätningen i form av stickprovsmätning ska urvalsförfarande, stickprovsintensitet och skattningsförfarande också dokumenteras. Ny Vid eventuell tvist eller vid lagtillsyn kan det vara nödvändigt att känna till exakt vilken mätmetod som använts för att kunna genomföra nödvändigt utredningsarbete. Denna uppgift bör också finnas med i mätbeskedet (se 11 ). 16 Den bestämda vederlagsgrundande virkesvolymen för ett virkesparti som är större än 10 m 3 får avvika från partiets volym med högst det procenttal som anges i bilaga 3 dels för mätning av varje enskild stock eller stam, dels för övrig mätning. För ett virkesparti som väger mer än 10 ton får virkespartiets bestämda vederlagsgrundande vikt avvika från partiets vikt med högst det Ändrad Jfr gamla 1 kap. 18 i SKSFS 1999:1. Marginell förändring i sak. Den direkta kopplingen mellan mätmetod och noggrannhetskravet vid volymmätning är borttagen. Noggrannhetskraven för energiinnehåll är nytt och ska 41

46 RAPPORT 5/2010 procenttal som anges i bilaga 3. För ett virkesparti får partiets bestämda vederlagsgrundande stycketal stockar avvika från partiets stycketal stockar med högst det procenttal som anges i bilaga 3. För ett virkesparti får partiets bestämda vederlagsgrundande energiinnehåll avvika från partiets energiinnehåll med högst det procenttal som anges i bilaga 3. Om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat om ett annat noggrannhetskrav vid mätningen av ett virkesparti än vad som sägs i första, andra, tredje eller fjärde stycket, ska det som avtalats tillämpas. Kontrollverksamhet 17 Fysisk eller juridisk person som bedriver vederlagsgrundande virkesmätning ska systematiskt och ändamålsenligt kontrollera hur väl kraven i 14 och 16 uppfylls. De uppgifter som ligger till grund för kontrollresultatet ska registreras. De registrerade uppgifterna ska förvaras på ett betryggande sätt och hållas tillgängliga för Skogsstyrelsen i minst två år efter det att kontrollen skett. gälla endast då detta bestäms med hjälp av volym eller vikt vanligen i kombination med torrhalt eller fukthalt. De exakta noggrannhetskraven (%-talen), som ska finnas i bilaga, ska utredas vidare. Behöver vara klara under första halvåret Kräver ingen ny anmälan till EU. De nuvarande kraven finns i bilaga 4 i SKSFS 1999:1. Ny Se kapitel 7.5 Utrikeshandel 18 Bestämmelserna i 2-17 och 19 gäller inte för mätning vid import, export, införsel och utförsel. Ändrad Förenklad skrivning. Dessutom är införsel och utförsel tillagt. Dessa begrepp gäller för handel mellan EU-länder. Import och export gäller för handel utanför EU. Undantag 19 Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge undantag från bestämmelserna i Oför-ändrad Dessa föreskrifter träder i kraft 20XX-XX-XX. Genom dessa föreskrifter upphävs Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 1999:1 och 2001:2) till virkesmätningslagen (1966:209) NN NN Ev. kan datum för ikraftträdande bli senare för vissa. Detta avgörs senare Definitioner. Bilaga 1 i föreskrifterna Följande förteckning innehåller definitioner för begrepp som används i dessa föreskrifter och även några andra väsentliga begrepp. Förteckningen innehåller dessutom vissa förtydliganden till begreppen. Det ska övervägas om definitionerna för vissa begrepp nedan ska kompletteras med förklarande figurer. Anilinved: Gråviolett ved som utgör förstadium till rotröta eller omger av rotröta angripen ved hos gran. 42

47 RAPPORT 5/2010 Antal årsringar: Antal årsringar i stockända inom bedömningsområde i den radiella riktning som ger störst medelårsringsbredd. Årsringarnas bredd får inte vara påverkad av rotben eller kvistar. Avsmalning: Gradvis diameterändring längs en stams höjd eller längs en stocks längd. Avverkningsskada: Veddeformation som uppkommit vid avverkning. Avverkningsspricka: Se spricka. Barkdrag: Bark som är helt eller delvis övervuxen av ved. Barkdragande kvist: Kvist helt eller delvis omgiven av bark som når in i sågcylindern. Barkdragande lyra: Se lyra. Barkskada: Vid hantering av obarkat virke uppkommet bortfall av bark varvid underliggande ved blottlagts. Bedömningsområde: Radiellt och/eller areellt område i stockända eller på mantelyta längs stock inom vilket stockegenskaper bedöms. Blånad: Missfärgning, varierande från ljusblått till svart, orsakad av svamp. Ytblånad: Blånad som kan avlägsnas genom hyvling av virkesytan. Stockblånad: Blånad som inte kan avlägsnas genom hyvling av virkesytan. Båghöjd: Största vinkelräta avståndet mellan en rät linje genom stocks ändcentra och mittlinje. Diameteravdrag: Minskning av stocks diameter i syfte att höja stockens värde genom att volymen av en defekt del av stocken frånräknas vid bestämning av den vederlagsgrundande volymen. Dragved: Se reaktionsved Egenskapsklass: Se 6. Excentrisk märg: Märg som är belägen på ett betydande avstånd från geometriskt centrum hos stocks tvärsnitt. Fast röta: Se röta. Fastvolym: Se virkesvolym. Fastvolymprocent: Sammanlagd fastvolym hos virke i virkestrave, virkesskäppa eller hög i procent av skrymvolymen. Formutjämnad fastvolym: Se virkesvolym. Fysikalisk fastvolym: Se virkesvolym. 43

48 RAPPORT 5/2010 Fällkam: Ojämnhet i stockända orsakad av att kapskäret anbragts för högt i förhållande till riktskäret. Färskhet: Specificerat krav med hänsyn till virkets barkbarhet, fukthalt, ljushet eller lagringstid. Insektsskada: Av insekter eller insektslarver anlagda gångar i veden. Jämnkapning: Stock är jämnkapad när dess ändytor är helt jämna eller har fällkam eller annan ojämnhet understigande 5 cm höjd från rotskär eller kapskär. Klyka: Del av hel stam eller stock med delad märg. Sluten klyka: Klyka där huvudstam och delstam, som har var sin märg, ligger tätt intill varandra utan luft emellan. Öppen klyka: Klyka som bildats genom att stam delats upp på huvudstam och en eller flera delstammar och där luft finns mellan två stammar. Krök: Egenskap hos hel eller del av stock som innebär att stockens mittlinje avviker från en rät linje mellan stocken ändcentra. Långkrök: Krök som är minst en meter lång. Krök som omfattar mer än halva stocken och ligger i ett plan benämns jämn långkrök. Tvärkrök: Tydlig vinkel på stock. Tvärkrök är ofta orsakad av felaktig skottbildning eller toppbrott. Krökvidd: Diametern i en tänkt minsta cylinder genom vilken stocken kan passera. Kvistansvällning: Utbuktning på stocks mantelyta förorsakad av underliggande kvist. Kvistmärke: Ojämnhet i barken eller i veden som anger övervallad kvist. Kvistningsgrad: Förekomst av kvarvarande kvist på stock uttryckt i antal, diameter och längd. Kådlåpa: Linsformad hålighet i virke som innehåller eller har innehållit kåda. Kådved: Starkt kåd- och hartshaltig ved. Källved: Vattenmättad mörk, ofta blågråsvart ved. Lagringsröta: Se röta. Lagringsskada: Skada hos ved i stock som uppkommer vid lagring eller som uppträder i ståndtorr ved. Skadan orsakas vanligen av insekter eller svampar. Levande stamdel: Stamdel där näringstransport förekom vid avverkningen i större delen av stamdelens floem. Lyra (ljud): Ytsår, helt eller delvis övervallat. 44

49 RAPPORT 5/2010 Barkdragande lyra: Övervallad lyra där skadan består av bark, ofta omgiven av kådhaltig ved och antyds i barken av ett märke på mantelytan. Öppen lyra: Ej eller delvis övervallad lyra. Längdavdrag: Minskning av stocks längd i syfte att höja stockens värde genom att volymen av en defekt del av stocken frånräknas vid bestämning av den vederlagsgrundande volymen. Minskningen kan göras för en eller två stockhalvor. Lös röta: Se röta. Mantelyta: Stocks yta på eller under bark, exklusive stocks ändytor. Mittmätning: Metod för bestämning av stocks fastvolym genom mätning av dels stockdiameter vid halva stocklängden dels stocklängd. Märgspricka: Se spricka. Mätbesked: Handling som för virkessäljare och virkesköpare redovisar resultat av utförd mätning m.m. I 11 är angivet vad ett mätbesked minst ska innehålla. Mörk röta: Se röta. Reaktionsved: Ved som bildas i grenar samt i krokiga och lutande stammar för att ta upp drag- respektive tryckspänningar. Dragved: Ved som tagit upp dragspänningar. Uppträder vanligen på lövträd. Tryckved (tjurved): Ved som tagit upp tryckspänningar. Uppträder vanligen på barrträd. Ringspricka: Se spricka. Rotben: Utskjutande del av stammens nedre ände. Rotstock: Se stocktyp. Rotveck: Veck mellan rötternas förlängning uppåt stammen. Råkvist: Kvist som vid avverkningen hade växtsamband med omgivande ved. Råvikt: Massa hos fuktigt virke. Rödkärna: Röd eller brun, skarpt avgränsad missfärgning av inre del av stammen hos bok. Rötkvist: Kvist angripen av röta. Röta: Ved som brutits ned av svampar eller andra mikroorganismer. Med hänsyn till den angripna vedens konsistens indelas röta i: Faströta: Röta som i ofruset tillstånd vid tryck med kantigt hårt föremål gör samma motstånd som intilliggande frisk ved. 45

50 RAPPORT 5/2010 Lösröta: Röta som i ofruset tillstånd vid tryck med kantigt hårt föremål gör mindre motstånd än intilliggande frisk ved. Till lösröta hänförs även röthål. Med hänsyn till uppkomstsättet indelas röta i: Lagringsröta: Röta som bildas i ved under lagring. I tidigt stadium uppträder lagringsröta som spridda mindre fläckar eller strimmor i splintveden. Skogsröta: Röta som bildats i växande träd. Med hänsyn till färgen indelas skogsröta i ljus skogsröta och mörk skogsröta. Sektionsmätning: Metod för bestämning av stams eller stocks fastvolym genom att stammen eller stocken uppdelas i sektioner vilka var för sig volymberäknas varefter resultaten summeras. Skogsröta: Se röta Skrymvolym: Se virkesvolym Skäppmätning: Metod för bestämning av virkesvolym eller vikt för virke i en virkesskäppa. Sluten klyka: Se klyka. Spricka: Avlång isärdragning av fibrerna. Avverkningsspricka: Spricka i ved uppkommen vid avverkning. Sprickan uppstår främst vid fällning av träd eller kapning av trädstam som ligger i spänn. Märgspricka: Radiell ändspricka som börjar vid märgen. Ringspricka: Spricka som följer en årsring. Växtspricka: Icke radiell spricka hos växande träd. Växtsprickor förekommer ofta mellan mycket tätvuxen ved och ved med breda årsringar. Sprötkvist: Starkt uppåtriktad och ofta barkdragande kvist. Stjälpt volym: Se virkesvolym. Stockblånad: Se blånad. Stockdiameter: Den diameter hos stamtvärsnitt som svarar mot tvärsnittets area. Stockhalva: Del av stock avgränsad av ett längsgående mittställt snitt genom sågcylindern. Stocklängd: Kortaste avståndet mellan stocks båda ändcentra. Stocktyp: En stams indelning i: Rotstock: Stock från stams rotända. Övrig stock: Stock från annan del av stam än rotändan. 46

51 RAPPORT 5/2010 Ståndtorr ved: Virke från stående dött träd. Sågcylinder: En sågtimmerstocks tänkta cylinder med en diameter som är lika med toppdiametern efter eventuellt diameteravdrag och en längd som är lika med stocklängden efter eventuellt längdavdrag. Toppdiameter: Stockdiameter i stocks toppända. Toppmätning: Metod för bestämning av stocks sågcylindervolym. Topprotmätning: Metod för bestämning av stocks fastvolym genom mätning av toppdiameter, stockdiameter i stockens rotända och stocklängd. Torrhalt: Kvot mellan massa av torrsubstans och rå massa. Torrkvist: Kvist som vid avverkningen saknade växtsamband med omgivande ved. Torrvikt: Produkten av rå massa och torrhalt. Torrsubstans: Material exklusive obundet vatten. Massan av torrsubstans kan bestämmas efter torkning i en ventilerad ugn vid 103 ± 2 tills massan är konstant. Travmätning: Metod för bestämning av virkestraves travvolym eller fastvolym. Travvolym: Se virkesvolym. Tryckved: Se reaktionsved. Trädslagssammansättning: Andel av olika trädslag i virkestrave, virkeslass, virkesskäppa eller virkesparti grundad på volym, vikt eller stycketal. Tydligt oval stock: På måttstället för diameter överstiger stockens största diameter den minsta diametern med mer än 10 procent. Törved: Starkt kåd- och hartshaltig ved ovanför rotzonen på tallar. Törveden uppkommer till följd av svampangrepp i området med glansbark i tallens krona eller till följd av stamskada. Underlagsstock: Stock utlagd för att hindra välta eller virkestrave att komma i direkt kontakt med mark, lastplan, etc. Vattenskott (vanskott, vattskott): Grenar eller skott bildade ur adventivknoppar i samband med friställning eller stark beskuggning. Vattved: Kärnved med onormalt hög vattenhalt hos gammal tall och gran. Virke: (Definition enligt förslag till förordning: Med virke avses i denna förordning stam, stubbe och grenar av träd i ursprunglig eller sönderdelad form. Bark som medföljer stam, stubbe eller grenar ingår i virke. Löv, barr och rötter som medföljer virke ska ingå i mätningen. ) 47

52 RAPPORT 5/2010 Virkesföroreningar: Föroreningar på eller i virke som påverkar virkets lämplighet för avsedd användning eller är till men för utrustning för bearbetning av virket. Exempel är kol, sten, sot, plast och metall. Virkeslass: Virke i en eller flera travar lastat på fordon. Virkesparti: Avgränsad virkeskvantitet för vilken virkessäljaren och virkesköparen avtalat om och som mäts med samma mätmetod. Kraven på virkets egenskaper är lika för hela virkeskvantiteten. Leveransen av virket äger vanligen rum vid ett tillfälle eller under en begränsad tid. Virkestrave: Stockar lagda i fler än ett lager. Virkesskäppa: Behållare för transport av sönderdelat virke. Virkesvolym: Volym av virke i vilken eventuellt mellanrum mellan virkets bitar kan vara inkluderat eller exkluderat. Fastvolym: Virkesvolym i vilken eventuellt mellanrum mellan virkets bitar inte är inkluderad. Eventuella rotben på stam eller stock ingår. I virkestraves fastvolym inräknas eventuella underlagsstockars volym. Fysikalisk fastvolym: Fastvolym för stam, stock eller på annat sätt sönderdelat virke då inget avdrag för eventuella utbuktningar och inget tillägg för eventuella inbuktningar gjorts. Formutjämnad fastvolym: Fastvolym för hel stam eller stock då avdrag för eventuella utbuktningar och tillägg för eventuella inbuktningar gjorts. Skrymvolym: Virkesvolym i vilken eventuellt mellanrum mellan virkets bitar är inkluderat. Travvolym: Virkestraves skrymvolym. Stjälpt volym: Skrymvolym av virke i virkesskäppa eller hög. Volymavdrag: Minskning av stocks vederlagsgrundande volym till följd av längd- eller diameteravdrag. Vresved: Fibrer som växer i täta, oregelbundna kurvor. Växtspricka: Se spricka. Växtvridenhet: Fibrer som växer i spiralform kring märgen. Ytblånad: Se blånad. Ändyta: Snitt hos stam som kapats i vinkel mot dess längdriktning. Öppen klyka: Se klyka. Öppen lyra: Se lyra. 48

53 RAPPORT 5/2010 Övermål för virkesparti: Avdrag på volymen för virkesparti som gjorts för att stock är längre än i prislistan angiven modullängd. Övrig stock: Se stocktyp Virkets egenskaper. Bilaga 2 i föreskrifterna Vid bestämning av virkets egenskapsklass ska fastställas om avtalade krav på egenskaper är uppfyllda. Nedanstående förteckning innehåller ett urval av begrepp för sådana egenskaper, vars definitioner finns i bilaga 1. Bestämningen av egenskapsklass kan också påverkas av eventuell förekomst av virkesföroreningar, t.ex. kol, sten, sot, plast och metall. Anilinved kvistmärke stockdiameter antal årsringar kvistningsgrad stocklängd Avsmalning kådlåpa stocktyp avverkningsskada kådved ståndtorr ved avverkningsspricka källved tjurved Barkdrag lagringsröta torrhalt barkdragande kvist långkrök trädslagssammansättning barkdragande lyra lös röta tvärkrök Barkskada levande stamdel tydligt oval stock Båghöjd märgspricka törved excentrisk märg ringspricka vattved fast röta rotben vresved Färskhet rotveck växtspricka Fällkam råkvist växtvridenhet Insektskador rötkvist ytblånad Jämnkapning skogsröta öppen klyka Krokighet sluten klyka öppen lyra Krökvidd kvistansvällning sprötkvist stockblånad Kvistgrupp Noggrannhetskrav. Bilaga 3 i föreskrifterna Se avsnitt 7.6 ovan. 49

54 RAPPORT 5/ Litteratur/källförteckning Kungl. Skogsstyrelsen Lagstiftningen om virkesmätning och dess tillämpning. Utredning verkställd av Kungl. Skogsstyrelsen Ds Jo1965:5. Melkas, Timo 2008.Wood measuring methods used in Finland Metsäteho Review 37. Metsäteho. Peterson, Olov Utredning om Skogsstyrelsens arbete med virkesmätningsfrågor. Skogsstyrelsen. SDC VMRs verksamhet samt statistik över virkesmätningen SDC. Skogsstyrelsen Rundvirkes- och skogsbränslebalanser för år 2007 SKA-VB 08. Meddelande Skogsstyrelsen Skogsstatistisk årsbok Skogsstyrelsen. Statens energimyndighet Långsiktsprognos ER 2009:14. Statens energimyndighet. Sveriges Skogsvårdsförbund & Tekniska nomenklaturcentralen Skogsordlista. Skogsordlista. Tekniska nomenklaturcentralens publikationer nr 96 (TNC 96). 50

55 DIREKTIV 1(3) Datum Dnr 2007/7096 Analysenheten Direktiv för översyn av Skogsstyrelsens virkesmätningsföreskrifter Bakgrund De nuvarande virkesmätningsföreskrifterna är från 1999 (SKSFS 1999:1) med en smärre modifiering 2001 (SKSFS 2001:2). De ersatte föreskrifter från mitten av 1980-talet. De innebar en betydande regelförenkling jämfört med tidigare, något som åstadkoms genom ett nytt principiellt upplägg. Föreskrifterna är tillgängliga på Framtagandet av de nuvarande föreskrifterna gjordes efter samråd med berörda intressenter i skogsnäringen. Samrådet inleddes med en diskussion om behovet av en virkesmätningslagstiftning. Resultatet på denna punkt blev att de flesta intressenterna ansåg att det fanns ett fortsatt behov av en sådan lagstiftning. Föreskrifterna är nu nio år. I stort förefaller de ha fungerat väl. På senare tid har emellertid upptäckts att reglerna om mätbesked är otillräckliga. Dessutom har skördarmätningen utvecklats så att den i dag kan användas vid vederlagsmätning. De speciella förhållandena i skördarmätningen kräver troligen ett tillägg i föreskrifterna. Eftersom det gått så många år sedan de infördes kan det också finnas ett behov av att revidera andra delar ett behov som vi inte känner till. Slutligen måste det fjärde kapitlet tas bort eftersom EU:s virkesmätningsdirektiv upphörde att gälla Det bör också uppmärksammas att regeringen sedan flera år tillbaka bedriver ett aktivt regelförenklingsarbete med syfte att minska företagens administrativa kostnader. Mot denna bakgrund har Skogsstyrelsens ledning beslutat att en översyn av gällande virkesmätningsföreskrifter ska genomföras och att den ska utföras av Skogsavdelningen med juridiskt medverkan från Serviceavdelningen. Uppdrag Översynen ska inledas med en översiktlig analys av om det fortfarande finns behov av en virkesmätningslagstiftning på samma sätt som enligt ovan gjordes när nu gällande föreskrifter togs fram. Analysen ska ses bl.a. utifrån ett regelförenklingsperspektiv. Om den skulle visa att lagstiftningen inte behövs bör översynen avbrytas och frågan föras upp till regeringen. Om översynen inte avbryts är nästa steg att undersöka om tillämpningsområdet bör utökas. Tillämpningsområdet är sedan virkesmätningslagens (1966:209) tillkomst 1966 endast sortimenten sågtimmer av barrträd och massaved varför någon minskning av det knappast är aktuell. Skulle den visa att det bör utökas ska

56 Skogsstyrelsen Direktiv (3) detta anmälas till regeringen så att en eventuell process för framtagande av en virkesmätningsförordning kan inledas. Översynen kan därefter fortsätta med de egentliga föreskrifterna och senare vid behov omfatta även andra sortiment än sågtimmer av barrträd och massaved. Det ska prövas om det principiella upplägget av föreskrifterna har fungerat tillfredsställande eller om det behöver förändras. Översynen i övrigt ska vara bred och omfatta alla delar av föreskrifterna. De frågor som redovisats ovan under Bakgrund ska givetvis ingå i översynen. Särskilt viktigt är att göra en kartläggning av ändringsbehov som hittills inte har identifierats. Översynen ska innefatta förslag till nya föreskrifter som ska föreläggas Skogsstyrelsens styrelse. Vid översynen ska beskrivas och vid behov beaktas relevanta förhållanden i närliggande länder, inom EU och inom internationell standardisering. Tider och rapportering Översynen inleds i januari 2008 och ska avslutas senast 1 februari Sluttiden ska dock omprövas om fler sortiment än de nuvarande ska ingå i virkesmätningslagens tillämpningsområde. Om EU-notifiering krävs se vidare nedan under Process kommer de nya föreskrifterna att kunna träda i kraft tidigast under hösten Förutom förslaget till nya föreskrifter ska en kort rapport tas fram som främst innehåller kartläggningar, analyser samt motiv till ställningstaganden och föreslagna ändringar. Organisation och ekonomi Ansvarig enhet är Analysenheten. Översynen leds av Jan-Olov Bäcke, Analysenheten. Medverkar gör även Sven A Svensson, Analysenheten och Mats Herling, Enheten för juridik, upphandling och registratur. Till arbetet knyts en liten referensgrupp bestående av representanter för VMR-rådet (2) SDC/VMR (1) Virkesmätningscheferna (1) Referensgruppen leds av Jan-Olov Bäcke. Inga särskilda medel avsätts för genomförandet. Kostnader utöver löner består nästan uteslutande av resekostnader. Tid och kostnader redovisas på

57 Skogsstyrelsen Direktiv (3) Process Översynen inleds och avslutas med ett möte med representanter för inbjudna intressenter. Vid behov ska även ytterligare möten genomföras. Referensgruppen ska mötas relativt ofta. Vid mötena ska minnesanteckningar föras. Resultatet av översynen ska remissbehandlas. Därefter avgör Kommerskollegium om de föreslagna föreskrifterna ska notifieras vid EU-kommissionen. Om så är fallet ska Skogsstyrelsens styrelse besluta att de skickas till EUkommissionen för notifiering. Först efter kommissionens godkännande av dem kan styrelsen ta beslut om att införa föreskrifterna. Notifieringsprocessen tar normalt 6 månader. Om däremot Kommerskollegium anser att notifiering inte behövs kan styrelsen ta beslut direkt efter remissbehandling och eventuell justering av förslaget. Jordbruksdepartementet och Skogsstyrelsens styrelse ska vid minst ett tillfälle under översynen informeras om hur arbetet fortskrider. Generaldirektören, undertecknad och enhetschefen vid Analysenheten ska löpande informeras. Staffan Norin Chef för Skogsavdelningen

58 Virkesmätningslag (1966:209) SFS nr: 1966:209 Departement/myndighet: Näringsdepartementet Utfärdad: Registeruppgifter (regeringen) 1 Virkesmätning, som avser sågtimmer av barrträd eller massaved och som är ämnad att ligga till grund för beräkning av vederlag för virket, skall utföras enligt föreskrifter som skogsstyrelsen meddelar. Konungen äger förordna att visst slag av virke skall undantagas från tillämpningen av denna lag eller att lagen skall omfatta även virke av annat slag än som anges i första stycket. 2 Med virkesmätning avses i denna lag bestämmande av virkets stycketal, dimensioner, volym eller vikt samt bedömande av virkets beskaffenhet och lämplighet för avsedd användning. 3 Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet mot 1, dömes till böter.

59 Skogsstyrelsens författningssamling ISSN Skogsstyrelsens föreskrifter om virkesmätning SKSFS 1999:1 beslutade den 14 juni Sakord: Virkesmätning Utkom från trycket den 24 juni 1999 Skogsstyrelsen föreskriver 1 följande med stöd av 1 virkesmätningslagen (1966:209). 1 kap. Allmänna bestämmelser Inledning 1 Grundläggande bestämmelser om virkesmätning finns i virkesmätningslagen (1966:209). 2 Definitioner på begrepp som används i dessa föreskrifter och som markerats med kursiv stil finns i bilaga 1. Vid virkesmätning skall dessa begrepp och definitioner användas. 3 Vid avrundning av tal skall Svensk standard SS Avrundningsregler, utgåva 2, tillämpas. Mätutrustning 4 Mätutrustning som används vid virkesmätning skall vara lämplig för sitt ändamål. Handredskaps lämplighet skall kontrolleras årligen och vid behov oftare av den fysiska eller juridiska person som utför virkesmätningen. Annan mätutrustnings lämplighet skall vid användning kontrolleras dagligen av den fysiska eller juridiska person som utför virkesmätningen. För denna utrustning skall uppgifter om datum för kontrollen, vem som utfört kontrollen och kontrollresultaten registreras. Uppgifterna skall förvaras på ett betryggande sätt och hållas tillgängliga för virkessäljaren, virkesköparen och Skogsstyrelsen i minst två år efter kontrollen. 1 Jfr rådets direktiv 68/89/EEG av den 23 januari 1968 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om sortering av rundvirke (EGT nr L 32, , s. 12, Celex 368L0089). Anmälan har gjorts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informa - tionsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, , s. 37 Celex 398L0034). 1

60 SKSFS 1999:1 Allmänt om virkesmätning 5 Virkesmätning skall utföras med omsorg. Vid mätningen får endast obetydliga systematiska fel förekomma. Om förhållandena inte medger omsorgsfull mätning, får mätningen inte utföras. 6 Ett virkesparti skall totalmätas eller stickprovsmätas. Totalmätning sker genom stockmätning, travmätning, stycketalsräkning eller vägning. 7 Stickprovsmätning utförs i två eller flera faser. Den sista fasen skall utföras genom stockmätning, travmätning, stycketalsräkning eller vägning. För övriga faser gäller utöver denna paragraf endast 1-6 och Uppgifter om urvalsförfarande, stickprovsintensitet, mätmetoder och skattningsförfarande vid stickprovsmätningen skall registreras. Detsamma gäller i fråga om de mätresultat som behövs för att bestämma virkes - partiets beskaffenhetsklassers vikt, stycketal stockar eller volym. 8 Virket skall mätas i befintligt skick. Från skador som uppkommit på virket vid virkesmätningen skall dock bortses. Dessutom skall bortses från lagringsskador på virket, om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat det. 9 I de fall en stocks stockdiameter eller volym skall bestämmas och registreras enligt dessa föreskrifter skall det göras i mått på bark eller under bark. Detsamma gäller i fråga om en virkesvältas, virkestraves eller ett virkespartis volym. 10 I de fall dessa föreskrifter medger alternativa mätmetoder, bestämningar eller registreringar, skall det alternativ tillämpas som följer av avtal mellan virkessäljaren och virkesköparen. Om något alternativ inte följer av avtalet eller om avtal saknas, skall något av de medgivna alternativen tillämpas Om en virkessäljare och virkesköpare har avtalat att stockarna i en virkesvälta eller virkestrave eller i ett virkeslass skall ha en viss sammansättning i fråga om grundegenskaper eller övriga egenskaper enligt bilaga 2 eller bilaga 3 för att virkesmätningen skall fullgöras och mätningen avbryts därför att dessa krav inte är uppfyllda, skall en registrering göras om i vilka avseenden kraven inte är uppfyllda. Vältans, travens eller lassets fastvolym, råvikt eller stycketal stockar skall dessutom bestämmas och registreras, om inte säljaren och köparen har avtalat att det inte skall ske. Volymen skall registreras i kubikmeter med minst två decimaler. Vikten skall registreras i kilogram i heltal. Stycketalet stockar skall registreras i heltal.

61 Stockmätning 12 Vid stockmätning skall stockens stocklängd och stockdiameter bestämmas och registreras med avrundning nedåt. Största tillåtna måttenhet för stocklängd är 1 decimeter och för stockdiameter 1 centimeter. SKSFS 1999:1 13 Stockdiametern skall bestämmas genom toppmätning, mittmätning, topprotmätning eller sektionsmätning. Om det finns en in- eller utbuktning vid måttstället, skall ett motsvarande måttillägg respektive måttavdrag göras. 14 Stockens volym skall grundas på klassmitt för stockdiameter och stocklängd. Om stockdiametern är registrerad i millimeter eller stocklängden i centimeter, får volymen dock grundas på klassbotten för diametern respektive längden. Travmätning 15 Vid travmätning skall virkestravens travlängd, travhöjd och travbredd bestämmas och registreras. Största tillåtna måttenhet är 1 centimeter. 16 Virkestravens travvolym skall bestämmas i kubikmeter med minst tre decimaler. Travens fastvolymprocent skall bestämmas och registreras i hel procentenhet. Beskaffenhetsklasser 17 Med beskaffenhetsklasser förstås i dessa föreskrifter en indelning av sågtimmer eller massaved i följande klasser. 1. Virke som uppfyller de krav på grundegenskaper och övriga egenskaper som ställs i bilaga 2 respektive bilaga 3. Om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat om en indelning i klasser i fråga om övriga egenskaper för virke som uppfyller kraven på grundegenskaper och övriga egenskaper, skall dessa klasser utgöra beskaffenhetsklasser. För sågtimmer skall klasserna rangordnas i enlighet med avtalet. 2. Virke som inte uppfyller de krav på grundegenskaper och övriga egenskaper som ställs i bilaga 2 respektive bilaga 3. Noggrannhet 18 För ett virkesparti som är större än 10 m 3 får den vid virkesmätningen bestämda totala fastvolymen eller toppcylindervolymen avvika från partiets volym med högst det procenttal som anges i bilagorna 4:1 och 2. 3

62 SKSFS 1999:1 För ett virkesparti som väger mer än 10 ton får virkespartiets bestämda totala råvikt eller torrvikt avvika från partiets vikt med högst det procenttal som anges i bilaga 4:3. För ett virkesparti får partiets bestämda totala stycketal stockar avvika från partiets stycketal stockar med högst det procenttal som anges i bilaga 4:3. Om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat om ett annat noggrannhetskrav vid mätningen av ett virkesparti än vad som sägs i första, andra eller tredje stycket, skall det som avtalats tillämpas. Märkning av virkespartier 19 Ett virkesparti som mäts i skog eller vid väg skall märkas med uppgifter om datum för virkesmätningen och partiets mäthandling. Övriga virkespartier skall märkas med uppgifter som identifierar virkessäljaren. Registrering m.m. 20 Till de registreringar som skall göras enligt dessa föreskrifter skall fogas uppgifter om förrättningsman eller mätlag, om datum och plats för virkesmätningen samt om virkessäljare och virkesköpare. De registrerade uppgifterna skall förvaras på ett betryggande sätt och hållas tillgängliga för virkessäljaren, virkesköparen och Skogsstyrelsen i minst två år efter det att virkespartiets mätbesked lämnats ut till virkessäljaren och virkesköparen. Detsamma gäller i fråga om de uppgifter som skall registreras enligt 7 andra stycket. 21 Ett virkespartis mätbesked skall innehålla uppgifter om - den fysiska eller juridiska person som utfört virkesmätningen, - datum och plats för virkesmätningen, - virkessäljare och virkesköpare. Mätbeskedet skall innehålla uppgifter som identifierar virkespartiet samt de registrerade uppgifterna om partiets beskaffenhetsklassers fastvolym, toppcylindervolym, råvikt, torrvikt eller stycketal stockar. För sågtimmer får dock beskaffenhetsklasser som skiljer sig åt i fråga om de övriga egenskaperna stockdiameter och stocklängd redovisas sammanslagna i mätbeskedet, om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat det. Mätbeskedet skall dessutom innehålla de uppgifter som registrerats enligt 1 kap. 11 och 3 kap. 6 andra stycket. Import- och exportvirke 22 Bestämmelserna i 1 kap och 23 samt i 2 och 3 kap. gäller inte vid mätning av virke som importerats till eller skall exporteras från Sverige. 4

63 Undantag 23 Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge undantag från bestämmelserna i 1 kap samt i 2 och 3 kap. SKSFS 1999:1 2 kap. Särskilda bestämmelser för sågtimmer av barrträd Allmänt 1 Sågtimmerstockar av barrträd skall totalmätas eller stickprovsmätas. Vid totalmätning och i stickprovsmätningens sista fas skall stockarna stockmätas. De får dock travmätas eller stycketalsräknas, om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat det. Stockmätning 2 Vid stockmätning skall stockens beskaffenhetsklass eller i förekommande fall beskaffenhetsklasser bestämmas. Bestämningen skall göras med ledning av stockens ändytor och minst två tredjedelar av dess man - telyta. 3 Vid stockmätning skall bestämmelserna om längdavdrag och diame - teravdrag i 4-6 tillämpas, om inte virkessäljaren och virkesköparen har avtalat att längdavdrag eller diameteravdrag inte skall göras. 4 Längdavdrag eller diameteravdrag skall göras, om det behövs för att en stock skall uppfylla kraven på övriga egenskaper i bilaga 2. Avdragen skall göras så, att stockens volymavdrag blir så litet som möjligt. Om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat om en indelning i klasser i enlighet med 1 kap. 17 1, skall längdavdraget dessutom göras så, att den återstående stockens beskaffenhetsklass blir så hög som möjligt och volymavdraget så litet som möjligt. Om säljaren och köparen har avtalat om en annan höjning av beskaffenhetsklassen, skall det som avtalats tillämpas. 5 Längdavdraget skall bestämmas för en stockhalva i taget. För en hel stock är längdavdraget lika med summan av avdraget för respektive stockhalva multiplicerad med faktorn 0,5. 6 Längdavdraget får göras med sammanlagt högst 12 decimeter för hel stock, varav högst 6 decimeter för stock som uppfyller kraven i 1 kap Diameteravdraget får göras med högst 3 centimeter. Längdavdraget och diameteravdraget skall bestämmas och registreras. 5

64 SKSFS 1999:1 Största tillåtna måttenhet för längdavdrag är 1 decimeter och för diameteravdrag 1 centimeter. 7 Sågtimmerstockens fastvolym eller toppcylindervolym före volymav - drag skall bestämmas och registreras i beskaffenhetsklass. Volymen skall registreras i kubikmeter med minst tre decimaler. Stockens volymavdrag skall dessutom bestämmas. Travmätning 8 Vid travmätning skall virkestravens beskaffenhetsklasser bestämmas. Bestämningen skall göras med ledning av de delar av stockarnas mantely - tor och ändytor som är synliga i traven. 9 Virkestravens fastvolymer skall bestämmas och registreras i beskaf - fenhetsklasser. Volymerna skall registreras i kubikmeter med minst två decimaler. Virkespartis sågtimmervolym 10 Vid stockmätning eller travmätning skall virkespartiets totala sågtimmervolymer bestämmas och registreras i beskaffenhetsklasser. Dessutom skall vid stockmätning partiets totala volymavdrag bestämmas och registreras i beskaffenhetsklasser. För ett stockmätt virkesparti skall volymerna bestämmas och registreras i kubikmeter fastvolym eller toppcylindervolym med minst två decimaler. Dessutom skall registreras om stockarnas stockdiameter bestämts genom toppmätning, mittmätning, topprotmätning eller sektionsmätning. För ett travmätt virkesparti skall volymerna bestämmas och registreras i kubikmeter fastvolym med minst två decimaler. Räkning av stycketal stockar 11 Vid räkning av stycketal sågtimmerstockar skall respektive stocks beskaffenhetsklass bestämmas. Bestämningen skall göras med ledning av de delar av stockens mantelyta och ändytor som är synliga. 12 Antalet stockar skall bestämmas och registreras i beskaffenhetsklas - ser. 6

65 3 Kap. Särskilda bestämmelser för massaved SKSFS 1999:1 Allmänt 1 Massaved skall totalmätas eller stickprovsmätas. Vid totalmätning skall massaveden stockmätas, travmätas eller vägas. Detsamma gäller i fråga om den sista fasen vid stickprovsmätning. Stockmätning 2 Vid stockmätning skall stockens beskaffenhetsklass eller i förekommande fall beskaffenhetsklasser bestämmas. Bestämningen skall göras med ledning av stockens ändytor och minst hälften av stockens mantely - ta. 3 Massavedsstockens fastvolym skall bestämmas och registreras i beskaffenhetsklass eller i förekommande fall beskaffenhetsklasser. Volymen skall registreras i kubikmeter med minst tre decimaler. Volymen mörk och lös skogsröta skall dessutom bestämmas. Travmätning 4 Vid travmätning skall virkestravens beskaffenhetsklass eller i förekommande fall beskaffenhetsklasser bestämmas. Bestämningen skall göras med ledning av de delar av stockarnas ändytor och mantelytor som är synliga. 5 Virkestravens fastvolymer skall bestämmas och registreras i beskaf - fenhetsklasser. Volymerna skall registreras i kubikmeter med minst två decimaler. Den totala volymen mörk och lös skogsröta skall dessutom bestämmas. Virkespartiets massavedsvolym 6 Vid stockmätning eller travmätning skall virkespartiets totala fastvo - lymer massaved bestämmas och registreras i beskaffenhetsklasser. Den totala volymen mörk och lös skogsröta skall dessutom bestämmas och registreras. Volymerna skall registreras i kubikmeter med minst två decimaler. Vägning 7 Vid vägning skall virkestravens eller virkeslassets beskaffenhetsklass eller i förekommande fall beskaffenhetsklasser bestämmas. Bestämningen skall göras med ledning av de delar av stockarnas ändytor och mante - lytor som är synliga i traven eller lasset. 7

66 SKSFS 1999:1 8 Virkestravens eller virkeslassets råvikter eller torrvikter skall bestämmas och registreras i beskaffenhetsklasser. Största tillåtna måttenhet är 50 kilogram. Vikten skall registreras i ton med minst två decimaler. Travens eller lassets torrhalt skall bestämmas och registreras i hel procentenhet, om torrvikten skall bestämmas. Virkespartiets massavedsvikt 9 Vid vägning skall virkespartiets totala råvikter eller torrvikter för massaveden bestämmas och registreras i beskaffenhetsklass eller i förekommande fall beskaffenhetsklasser. Största tillåtna måttenhet är 100 kilogram. Vikten skall registreras i ton med minst två decimaler. 4 kap. EEG-sorterat (EEG-klassificerat) rundvirke 1 För rundvirke som omfattas av dessa föreskrifter och som släpps ut på marknaden inom Europeiska Unionen under beteckningen EEG-sorterat (EEG-klassificerat) rundvirke skall bestämmelserna i 2 och 3 tilllämpas i stället för bestämmelserna i 1 kap samt i 2 och 3 kap. 2 Med rundvirke avses avverkat och kvistat timmer, även barkat, kapat och kluvet. 3 Beteckningen EEG-sorterat (EEG-klassificerat) rundvirke och de klassbeteckningar som anges i bilaga 5 får användas endast på rundvirke som har mätts, sorterats (klassificerats) och märkts i enlighet med bestämmelserna i bilaga 5. 8

67 Bilaga 1 SKSFS 1999:1 DEFINITIONER m.m. Följande förteckning innehåller definitioner på begrepp som markerats med kursiv text i dessa föreskrifter. Förteckningen innehåller även vissa förtydliganden till begreppen. Anilinved: Gråviolett ved som utgör förstadium till rotröta eller omger av rotröta angripen ved hos gran. Antal årsringar: Antal årsringar i stockända inom bedömningsområde i den radiella riktning som ger störst medelårsringsbredd. Årsringarnas bredd får inte vara påverkad av rotben eller kvistar. Avsmalning: Gradvis diameterändring längs en stams höjd eller längs en stocks längd. Avverkningsskada: Veddeformation som uppkommit vid avverkning. Avverkningsspricka: Se spricka. Barkdrag: Inväxt bark, oftast i samband med övervallning av stamskada, klyka, sprötkvist m.m. Barkdragande kvist: Kvist helt eller delvis omgiven av bark som når in i behandlingscylindern. Barkdragande lyra: Se lyra. Barkskada: Vid hantering av obarkat virke uppkommet bortfall av bark varvid underliggande ved blottlagts. Bedömningsområde: Radiellt och/eller areellt område i stockända eller på mantelyta längs stock inom vilket stockegenskaper bedöms. Behandlingscylinder: En sågtimmerstocks tänkta cylinder med en diameter som är lika med stockdiametern vid toppmätning reducerad med 1 centimeter och en längd som är lika med stocklängden. Om ett större diameteravdrag än 1 cm skall göras på stocken, är den tänkta cylinderns diameter lika med stockdiametern reducerad med nämnda diameteravdrag. Om ett längdavdrag skall göras på stocken, är den tänkta cylinderns längd lika med stocklängden reducerad med längdavdraget. Om stocken på måttstället för diameter vid toppmätning är tydligt oval är behandlingscylindern en cylinder med en diameter som är lika med antingen stockens minsta diameter vid detta måttställe eller denna minsta diameter reducerad med ett diameteravdrag, om ett sådant avdrag skall göras. Beskaffenhetsklass: Se 1 kap. 17. Båghöjd: Största avståndet från en rät linje genom stocks ändcentra till stocks mittlinje. 9

68 SKSFS 1999:1 Diameteravdrag: Minskning av diameter på sågtimmerstocks behand - lingscylinder för att höja återstående stocks beskaffenhetsklass. Excentrisk märg: Märg som är belägen på ett betydande avstånd från geometriskt centrum hos stocks tvärsnitt. Fas: Se totalmätning och stickprovsmätning. Fast röta: Se röta. Fastvolym: En eller flera stockars volym på eller under bark. I virkestra - ves fastvolym ingår även eventuella underlagsstockars volym på eller under bark. Fastvolymprocent: Sammanlagd fastvolym på eller under bark hos stockar i virkestrave i procent av travens travvolym. Fällkam: Ojämnhet i stockända orsakad av att kapskäret anbragts för högt i förhållande till riktskäret. Färskhet: Specificerat krav med hänsyn till virkets barkbarhet, fukthalt, ljushet eller lagringstid. Insektsskada: Av insekter eller insektslarver anlagda gångar i veden. Jämnkapning: Stock är jämnkapad när dess ändytor är helt jämna eller har fällkam eller annan ojämnhet understigande 5 centimeters höjd från rotskär eller kapskär. Finns flera sådana skär, mäts fällkam eller annan ojämnhet från det skär som är längst in på stocken. Klassbotten: Nedre gräns för måttklass. Klassmitt: Aritmetiskt medelvärde av måtten för övre och nedre klassgräns. Klyka: Stamdel med delad märg. Sluten klyka: Del av stock där huvudstam och delstam, som har var sin märg, ligger tätt intill varandra utan luft emellan. Öppen klyka: Y-formad del av stock som bildats genom att stam delats upp på huvudstam och en eller flera delstammar och där luft finns mellan två stammar. Krokighet: Avvikelse för stocks mittlinje från den räta linjen mellan stocks ändcentra. Krökvidd: Diametern i en tänkt minsta cylinder genom vilken stocken kan passera. Kvistansvällning: Utbuktning på stocks mantelyta förorsakad av underliggande kvist. Kvistgrupp: Grupp av kvistar på stock. Kvistmärke: Ojämnhet i barken eller i veden som anger övervallad kvist. 10

69 Kvistningsgrad: Förekomst av kvarvarande kvist på stock uttryckt i antal, diameter och längd. Kådlåpa: Linsformad hålighet i virke som innehåller eller har innehållit kåda. Kådved: Starkt kåd- och hartshaltig ved i rotzonen på tallar. Källved: Vattenmättad mörk, ofta blågrå, ved i gran. Lagringsröta: Se röta. Lagringsskada: Skada hos ved i stock som uppkommer vid lagring eller som uppträder i ståndtorr ved. Skadan orsakas vanligen av insekter eller svampar. Levande stamdel: Stamdel där näringstransport förekom vid avverkningen i större delen av stamdelens floem. Lyra (ljud): Ytsår helt eller delvis övervallat av trädets växt. Barkdragande lyra: Övervallad lyra där skadan består av bark, ofta omgiven av kådhaltig ved och antyds i barken av ett märke på mantelytan. Öppen lyra: Ej eller delvis övervallad lyra. Långkrök: Krök som är minst en meter lång. Krök som omfattar mer än halva stocken och ligger i ett plan benämns jämn långkrök. Längdavdrag: Minskning av längd på sågtimmerstocks behandlingscy - linder för att höja återstående stocks beskaffenhetsklass. Minskningen kan göras för en eller två stockhalvor. Lös röta: Se röta. Mantelyta: Stocks yta på eller under bark, exklusive stocks ändytor. Mellanstock: Se stocktyp. Mittmätning: Bestämning av stockdiameter på eller under bark vid stockens halva längd. Märgspricka: Se spricka. Mätbesked: Handling som för virkessäljare och virkesköpare redovisar resultat av utförd mätning och bearbetning av mätdata. Se även 1 kap. 21. Mäthandling: Handling med registrerade mätdata inklusive identifierande uppgifter. Mätmetod: Metod för mätning av virke. Som mätmetoder räknas dels totalmätningsmetoderna stockmätning, travmätning, vägning och stycketalsräkning, dels stickprovsmätning. Mörk röta: Se röta. Ringspricka: Se spricka. SKSFS 1999:1 11

70 SKSFS 1999:1 Rotben: Ovanmarksdel av sidorot vid anslutning till stam. Rotstock: Se stocktyp. Rotveck: Veck mellan rotgrenarnas fortsättning uppåt stammen. Råkvist: Kvist med växtsamband med omgivande ved. Råvikt: Massa hos fuktigt virke. Rötkvist: Kvist helt angripen av lös röta. Röta: Ved som brutits ned av svampar eller andra mikroorganismer. Med hänsyn till den angripna vedens konsistens indelas röta i: Faströta: Röta som i ofruset tillstånd vid tryck med kantigt hårt föremål gör samma motstånd som intilliggande frisk ved. Lösröta: Röta som i ofruset tillstånd vid tryck med kantigt hårt föremål gör mindre motstånd än intilliggande frisk ved. Till lösröta hänförs även röthål. Med hänsyn till uppkomstsättet indelas röta i: Lagringsröta: Röta som bildas i ved under lagring. I tidigt stadium uppträder lagringsröta som spridda mindre fläckar eller strimmor i splintveden. Skogsröta: Röta som bildats i växande träd. Med hänsyn till färgen indelas skogsröta i ljus skogsröta och mörk skogsröta. Sektionsmätning: Bestämning av stockdiameter på eller under bark vid respektive sektions halva längd eller i mycket täta intervall längs stocken. Skogsröta: Se röta. Slirskada: Skada i ved som uppkommer av att maskin slirar mot trädstam. Sluten klyka: Se klyka. Spricka: Avlång isärdragning av fibrerna. Avverkningsspricka: Spricka i ved uppkommen vid avverking. Sprickan uppstår främst vid fällning av träd eller kapning av trädstam som ligger i spänn. Märgspricka: Radiell ändspricka som börjar vid märgen. Ringspricka: Spricka som följer en årsring. Växtspricka: Icke radiell spricka hos växande träd. Växtsprickor förekommer ofta mellan mycket tätvuxen ved och ved med breda årsringar. Sprötkvist: Starkt uppåtriktad och ofta barkdragande kvist. 12

71 Stickprovsmätning: Mätning av ett virkesparti i två eller flera faser. Sista fasen innebär en fullständig och noggrann mätning av ett urval av enheter i virkespartiet medan mätningen i de tidigare faserna utförs med mer extensiva metoder, t.ex räkning, vägning eller travmätning. Stockblånad: Blånad i ved med ett djup på minst 5 mm från stocks man - telyta under bark eller med ett avstånd på minst 50 mm från stocks ändyta. Stockdiameter: Den diameter hos stamtvärsnitt som svarar mot tvärsnittets area. Stockhalva: Del av stock avgränsad av ett mittställt snitt genom behand - lingscylinders ändcentra. Stocklängd: Kortaste avståndet mellan stocks båda ändcentra. Stockmätning: Metod för stockvis toppmätning, mittmätning, topprot - mätning eller sektionsmätning av stockdiameter, för mätning av stock - längd samt för bestämning av fastvolym eller toppcylindervolym och beskaffenhetsklasser. Stocktyp: En trädstams indelning i: Rotstock: Stock från helstams rotända. Mellanstock: Stock från helstams mellersta del mellan rotstocken och toppstocken. Toppstock: Stock från helstams toppända. Ståndtorr ved: Virke från rottorrt träd. Tjurved: Reaktionsved som bildas hos barrträd på undersidan av grenar och lutande stammar. Tjurveden är ligninrikare, mörkare, hårdare än intilliggande normal ved och har stor sommarvedsandel. Tjurved kallas även tryckved. Toppcylindervolym: Volym hos stock beräknad som produkt av stockens tvärsnittsarea enligt toppmätning och stocklängd. Toppdiameter: Diameter i en stocks toppända. Toppmätning: Bestämning av stockdiameter på eller under bark vid ett tvärsnitt på 10 cm avstånd från centrum i stocks toppända. Topprotmätning: Bestämning av stockdiameter på eller under bark vid 10 cm avstånd från centrum i stocks toppända samt vid 10 cm avstånd från centrum i stockens rotända, vid rotstock dock 50 cm avstånd från centrum i rotändan. Toppstock: Se stocktyp. Torrhalt: Kvot mellan massa av virkets torrsubstans och dess råvikt. Torrkvist: Kvist vars floem vid avverkningen helt saknat växtsamband med stammens floem. SKSFS 1999:1 13

72 SKSFS 1999:1 14 Torrvikt: Produkten av virkets råvikt och dess torrhalt. Torrsubstans: Material exklusive vatten. Totalmätning: Mätning i en fas av samtliga enheter i ett virkesparti. Travmätning: Metod för mätning av travlängd, travhöjd, travbredd och travvolym samt för bestämning av travens fastvolymprocent, fastvolym och beskaffenhetsklasser. Travvolym: Volym av en trave beräknad på dess yttermått inklusive hålrum. Trädslagssammansättning: Andel av olika trädslag i trave/virkesparti grundad på volym, vikt eller stycketal. Tvärkrök: Tydlig vinkel på stock. Tvärkrök är ofta orsakad av felaktig skottbildning eller toppbrott. Tydligt oval stock: På måttstället för diameter överstiger stockens största diameter den minsta diametern med mer än 10 procent. Törved: Starkt kåd- och hartshaltig ved ovanför rotzonen på tallar. Törveden uppkommer till följd av svampangrepp i området med glansbark i tallens krona eller till följd av stamskada. Underlagsstock: Stock utlagd för att hindra välta eller trave att komma i direkt kontakt med mark, lastplan, etc. Vattved: Kärnved med onormalt hög vattenhalt hos gammal tall och gran. Virkeslass: Virke i en eller flera travar lastat på fordon. Virkesparti: Avgränsad virkeskvantitet bestående av sågtimmer eller massaved för vilken virkessäljaren och virkesköparen träffat ett avtal och som mäts med en mätmetod. Virkestrave: Stockar lagda i fler än ett varv. Virkesvälta: Stockar lagda i ett eller flera varv. Volymavdrag: Minskning av stocks volym till följd av längd- eller diameteravdrag. Vresved: Fibrer som växer i täta, oregelbundna kurvor. Växtspricka: Se spricka. Växtvridenhet: Fibrer som växer i spiralform kring märgen. Ytandel lagringsröta: Andel lagringsröta i tvärsnittet 15 centimeter från stockända i ståndtorr respektive lagringsskadad ved. Ytandel mörk och lös skogsröta: Andel mörk och lös skogsröta i stocks eller stockars ändytor. Ändyta: Snitt hos stam som kapats i vinkel mot dess längdriktning. Öppen klyka: Se klyka. Öppen lyra: Se lyra.

73 Bilaga 2 SKSFS 1999:1 Sågtimmers grundegenskaper Vid bestämning av beskaffenhetsklass eller i förekommande fall beskaffenhetsklasser för sågtimmerstock av barrträd skall bestämmas om stocken uppfyller samtliga följande krav på grundegenskaper: 1. Stocken är kapad av en levande stamdel. 2. Stocken är kapad med sågande verktyg till minst halva kapsnittsarean. 3. Kol, sot, sten, plast eller metallföremål förekommer inte i stockens ved eller bark. 4 Lagringsröta förekommer inte i stockens ved. 5. Insektsskador förekommer inte i stockens ved. Sågtimmers övriga egenskaper Om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat om krav på övriga egenskaper hos sågtimmerstockar av barrträd skall vid bestämningen av beskaffenhetsklasser bestämmas om stockarna uppfyller kraven på dessa övriga egenskaper. Följande förteckning innehåller ett urval begrepp för stockars övriga egenskaper, vars definitioner finns i bilaga 1: - anilinved - kvistmärke - sprötkvist - antal årsringar - kvistningsgrad - stockblånad - avsmalning - kådlåpa - stockdiameter - avverkningsskada - kådved - stocklängd - avverkningsspricka - källved - stocktyp - barkdrag - långkrök - tjurved - barkdragande kvist - lös röta - torrkvist - barkdragande lyra - märgspricka - tvärkrök - barkskada - ringspricka - tydlig oval stock - båghöjd - rotben - törved - excentrisk märg - rotveck - vattved - fast röta - råkvist - vresved - fällkam - rötkvist - växtspricka - jämnkapning - skogsröta - växtvridenhet - kvistansvällning - slirskada - öppen klyka - kvistgrupp - sluten klyka - öppen lyra Virkessäljaren och virkesköparen får även avtala om andra övriga egenskaper hos sågtimmerstockar än vad som anges i förteckningen ovan. 15

74 SKSFS 1999:1 Bilaga 3 Massaveds grundegenskaper Vid bestämning av beskaffenhetsklass eller i förekommande fall beskaffenhetsklasser för massavedsstock skall bestämmas om stocken uppfyller samtliga följande krav på grundegenskaper: Kol, sot, sten, plast eller metallföremål förekommer inte i stockens ved eller bark. Massaveds övriga egenskaper Om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat om krav på övriga egenskaper hos massaveden skall vid bestämningen av beskaffenhetsklasser bestämmas om massaveden uppfyller kraven på dessa övriga egenskaper. Följande förteckning innehåller ett urval begrepp för stockars övriga egenskaper, vars definitioner finns i bilaga 1: - fast röta - färskhet - krokighet - krökvidd - kvistningsgrad - lagringsröta - lös röta - rotben - skogsröta - stockdiameter - stocklängd - stocktyp - ståndtorr ved - torrhalt - trädslagssammansättning - ytandel lagringsröta - ytandel mörk och lös skogsröta - öppen klyka Virkessäljaren och virkesköparen får även avtala om andra övriga egenskaper hos massaved än vad som anges i förteckningen ovan. 16

75 Noggrannhetskrav vid stockmätning Bilaga 4:1 SKSFS 1999:1 För ett virkesparti som är större än 10 m 3 får den vid stockmätning bestämda totala fastvolymen eller toppcylindervolymen avvika från partiets volym med högst det procenttal som framgår av kurvan i diagrammet nedan. För virkesparti som är större än 400 m 3 får avvikelsen vara högst 3 procent. 17

76 SKSFS 1999:1 Bilaga 4:2 Noggrannhetskrav vid travmätning och stickprovsmätning För ett virkesparti som är större än 10 m 3 får den vid travmätning eller stickprovsmätning bestämda totala fastvolymen eller toppcylindervolymen avvika från partiets volym med högst det procenttal som framgår av kurvorna i diagrammet nedan. För virkesparti som är större än 400 m 3 och som består av sågtimmer får avvikelsen vara högst 8 procent. För virkes - 18

77 parti av massaved får motsvarande avvikelse vara högst 9 procent. Bilaga 4:3 SKSFS 1999:1 Noggrannhetskrav vid vägning och stycketalsräkning För ett virkesparti som väger mer än 10 ton får virkespartiets bestämda totala råvikt eller torrvikt avvika från partiets vikt med högst det procent- Virkespartis vikt i ton Högsta tillåtna avvikelse Råvikt 100 4,5 % > % Torrvikt 50 9 % > 50 6 % tal som anges i tabellen nedan. För ett virkesparti får partiets bestämda totala stycketal stockar avvika från partiets stycketal stockar med högst det procenttal som anges i tabel- Virkespartis stycketal stockar Högsta tillåtna avvikelse ,5 % > % 19

78 SKSFS 1999:1 len nedan. EEG-sorterat (EEG-klassificerat) rundvirke 1. Mätning 1.1 Allmänt Bilaga Mätningen skall ske efter antingen volym (kubikmeter fast eller travat mått) eller vikt Vid mätningen skall uteslutande metersystemet användas Mätinstrumenten skall kontrolleras officiellt och hållas i gott skick. 1.2 Stockvirke Med stockvirke avses sådant rundvirke vars volym vanligen anges i fast mått Stockvirke skall normalt mätas enhetsvis. Stockvirke med oregelbunden form skall mätas sektionsvis För beräkningen av volymen av en enskild enhet används längd och diameter, med eller utan bark. Volymen beräknas med minst två decimalers noggrannhet med hjälp av vanliga kubiktabeller Diametermåttet skall avrundas nedåt till hela centimeter. Om mätningen sker med bark görs ett skäligt avdrag. Det barkavdrag som gjorts skall anges Vid diametermått upp till och med 19 cm utan bark görs en mätning med klave av den avverkade stammen (horisontell diameter), vid minst 20 cm diameter utan bark görs två mätningar längs längdsnittet (om möjligt den kortaste och den längsta diametern). Om måttstället befinner sig vid ett grenvarv eller någon annan oregelbundenhet i stammen, beräknas diametern som medelvärdet av mätresultaten på var sida om och på lika avstånd från måttstället Längdmåttet skall avrundas nedåt till hela decimeter. För stockvirke med en medeldiameter på högst 20 cm utan bark, får längden avrundas nedåt till hela meter. Om stocken har ett riktskär mäts längden från mitten av detta skär. 20

79 1.3. Travat virke SKSFS 1999: Med travat virke avses rundvirke som vanligen mäts i travat mått För travat virke skall minst tre procents tillägg göras på höjden. 2. SORTERING 2.1 Allmänt Rundvirke får sorteras - efter träslag och allmän beteckning, - efter volym, eller - efter kvalitet. 2.2 Sortering efter volym Punkterna 1.2.4, och skall tillämpas på mätning av diameter och längd i sorteringssyfte Sortering efter volym skall göras, oberoende av längden, efter genomsnittsdiametern (utan bark) i följande klasser: Klass L 0 L 1 a L 1 b L 2 a L 2 b L 3 a L 3 b L 4 L 5 L 6 Diameter under 10 cm cm cm cm cm cm cm cm cm 60 cm och däröver Ytterligare virkesklasser får införas efter klass 6, men centimeterintervallen skall då behållas. Indelningen i undergrupperna a och b kan slopas eller utvidgas till 21

80 SKSFS 1999:1 alla klasser Stockvirke kan även sorteras efter minimilängd och den minimidiameter utan bark vid toppen som motsvarar denna längd i följande klasser. Klass Minimilängd Minimidiameter vid toppen H 1 8 m 10 cm H 2 10 m 12 cm H 3 14 m 14 cm H 4 16 m 17 cm H 5 18 m 22 cm H 6 18 m 30 cm Med avvikelse från bestämmelserna i skall endast en mätning av toppdiametern göras Vissa stockvirkessortiment (pålar, stolpar osv.) indelas efter den diameter med bark som mäts 1 m från tjockändan i följande klasser: Klass P 1 P 2 P 3 Diameter högst 6 cm 7-13 cm 14 cm och däröver Travat virke indelas efter toppdiametern med bark i följande klasser: Klass S 1 S 2 S 3 rundstock, 3 till 6 cm i diameter (liten stock) rundstock, 7 till 13 cm i diameter (medelstock) rundstock, minst 14 cm i diameter samt block (stor stock och block) För barkat travat virke skall de angivna diametrarna minskas med en centimeter. 2.3 Sortering efter kvalitetsklass Kvalitetssortering bygger på följande kriterier: 22 - Böjning: böjningen mäter man genom att dela pilhöjden, avrundad till närmaste centimeter, med avståndet mellan ändpunkterna på böjen, uttryckt i meter med en

81 decimal. Böjning uttrycks i centimeter per meter. SKSFS 1999:1 - Snedfibrighet: detta fel mäter man genom att fastställa avståndet, avrundat till närmaste centimeter per meter längd, mellan fiberriktningen och en linje som löper parallellt med stammens längdaxel. Snedfibrighet uttrycks i centimeter per meter. - Avsmalning: avsmalningen mäter man genom att dela skillnaden mellan de diametrar som uppmätts en meter från vardera änden av stockvirket, avrundat nedåt till hela centimeter, med avståndet mellan dessa diametrar uttryckt i meter med en decimal. Avsmalning mäts i centimeter med en decimal per meter. - Kala kvistar, friska (ljusa) eller sjuka (svarta). Kvistdiametern mäts i millimeter på det minsta stället. - Övervallade kvistar, bulor. - Excentrisk kärna. - Reaktionsved: dragved hos lövträd, tryckved hos barrträd. - Oregelbunden kontur. - Ringspricka, kärnspricka, fallspricka, frostspricka. - Stamtorrhet och sprickor som uppkommit vid torkning. - Färgförändringar. - Andra skador, orsakade av skadliga organismer Vid kvalitetssortering indelas rundvirke i följande klasser: Kvalitetsklass A/EEG: Kvalitetsklass B/EEG: Friskt trä med utmärkta artegenskaper, felfritt eller med endast obetydliga fel som inte påverkar dess användning. Trä av normal kvalitet, även från träd som torkat på rot, med ett eller flera av följande fel: svag böjning och snedfibrighet, ringa avsmalning, ej storkvistigt, några friska kvistar med liten eller medelstor diameter, ringa 23

82 SKSFS 1999:1 Kvalitetsklass C/EEG: antal sjuka kvistar med liten diameter, lätt excentrisk kärna, något oregelbunden profil eller några andra enstaka fel som kompenseras av en god allmän kvalitet. Trä som på grund av sina fel inte kan placeras in i kvalitetsklass A/EEG eller B/EEG, men som ändå kan användas industriellt Stockvirke av kvalitetsklass A/EEG och C/EEG måste förses med en outplånlig kvalitetsmärkning. För stockvirke av kvalitetsklass B/EEG krävs inte kvalitetsmärkning. Dessa föreskrifter träder i kraft, i fråga om 3 kap. 3 andra stycket, 5 andra stycket och 6 andra stycket den 1 augusti 2000, och i övrigt den 1 augusti Genom dessa föreskrifter upphävs Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 1986:3) till virkesmätningslagen (1966:209). De äldre föreskrifterna gäller dock i fråga om mätning av mörk och lös skogsröta i massaved till dess att 3 kap. 3 andra stycket, 5 andra stycket och 6 andra stycket i de nya föreskrifterna träder i kraft. MARIA NORRFALK Sven A Svensson (Analysenheten) 24

83 Skogsstyrelsens författningssamling ISSN Skogsstyrelsens föreskrifter om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter (1999:1) om virkesmätning beslutade den 14 juni SKSFS 2001:2 Utkom från trycket den 13 juli 2001 Sakord: Virkesmätning Skogsstyrelsen föreskriver med stöd av 1 virkesmätningslagen (1966:209) att 1 kap 21, 3 kap 3, 5 och 6 i Skogsstyrelsens föreskrifter (1999:1) till lagen skall ha följande lydelse. 1 kap. Allmänna bestämmelser 21 Ett virkespartis mätbesked skall innehålla uppgifter om den fysiska eller juridiska person som utfört virkesmätningen, datum och plats för virkesmätningen, virkessäljare och virkesköpare. Mätbeskedet skall inehålla uppgifter som identifierar virkespartiet samt de registrerade uppgifterna om partiets beskaffenhetsklassers fastvolym, toppcylindervolym, råvikt, torrvikt eller stycketal stockar. För sågtimmer får dock beskaffenhetsklasser som skiljer sig åt i fråga om de övriga egenskaperna stockdiameter och stocklängd redovisas sammanslagna i mätbeskedet, om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat det. Mätbeskedet skall dessutom innehålla de uppgifter som registerats enligt 1 kap kap. Särskilda bestämmelser för massaved 3 1 Massavedssstockens fastvolym skall bestämmas och registreras i beskaffenhetsklass eller i förekommande fall beskaffenhetsklasser. Volymen skall registreras i kubikmeter med minst tre decimaler. 1 Ändringen innebär att sista st. upphävs. 1

84 5 2 Virkestravens fastvolymer skall bestämmas och registreras i beskaffenhetsklasser. Volymerna skall registreras i kubikmeter med minst två decimaler. 6 3 Vid stockmätning eller travmätning skall virkespartiets totala fastvolymer massaved bestämmas och registreras i beskaffenhetsklasser. Volymerna skall registreras i kubikmeter med minst två decimaler. Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 augusti MARIA NORRFALK Jan-Olof Bäcke (Analysenheten) 2 Änmdringen innebär att sista st. upphävs. 3 Ändringen innebär att andra st. upphävs. 2

85 Datum Dnr 2007/7096 1(12) Jan-Olov Bäcke Sven A Svensson Analysenheten Mats Herling Enheten för juridik, upphandling och registratur Skogsstyrelsens konsekvensutredning med anledning av förslag till nya virkesmätningsföreskrifter och virkesmätningsförordning

86 Skogsstyrelsen Konsekvensutredning (12) Innehållsförteckning 1 Inledning Virkesmätningslagen och nuvarande föreskrifter Vem utför virkesmätning i dag? Förändrade förutsättningar för virkesmätningen Behövs virkesmätningslagstiftningen? Process Uppläggning av konsekvensbeskrivningen Problembeskrivning Tillämpningsområdet Krav på metoder och utrustning (12 ) Dokumentation av mätmetod (15 ) Kontrollverksamhet (17 ) Borttagna regler och förenklingar Alternativa lösningar och effekter om lagstiftningen tas bort Berörda aktörer Kostnadsmässiga och andra konsekvenser Regelförenkling? EU-perspektivet, ikraftträdande och informationsinsatser... 12

87 Skogsstyrelsen Konsekvensutredning (12) 1 Inledning 1.1 Virkesmätningslagen och nuvarande föreskrifter Virkesmätningslagen (1966:209) bemyndigar Skogsstyrelsen att meddela föreskrifter. Den bemyndigar även regeringen att genom förordning ändra lagens tillämpningsområde som är vederlagsmätning av barrsågtimmer och massaved. Avgränsningen till dessa sortiment gjordes eftersom de var de vanligaste sortimenten. Tillämpningsområdet har inte ändrats sedan lagens tillkomst. Det finns av detta skäl för närvarande ingen virkesmätningsförordning. Det är möjligt för vem som helst att mäta virke för bestämning av vederlag. De nu gällande föreskrifterna (SKSFS 1999:1 med en mindre ändring enligt SKSFS 2001:2) innebar ett delvis nytt principiellt upplägg jämfört med de tidigare föreskrifterna (SKSFS 1987:2). De detaljerade bestämmelserna om virkets kvalitet avskaffades då till stor del och tonvikten lades inte på hur man mäter utan i stället på att mätningen skulle utföras med viss noggrannhet. Vidare implementerades EU-direktivet om virkesmätning (68/89/EEG) genom ett särskilt kapitel i föreskrifterna. 1.2 Vem utför virkesmätning i dag? Av det barrsågtimmer och den massaved, som för närvarande avverkas och används i skogsindustrin, bedöms nästan all mätning för bestämning av vederlag utföras av någon av de tre partssammansatta virkesmätningsföreningarna i landet. Föreningarna bedriver en opartisk mätning. En mindre del utförs som partsmätning, vanligen av köparen. Någon säker uppskattning av denna kvantitet finns tyvärr inte. Genom skogsnäringens gemensamma IT-företag, SDC, samverkar virkesmarknadens parter i virkesmätningsfrågor på nationell nivå. SDC har två avdelningar för mätningsfrågor, SDC/VMK med ansvar för kontrollfrågor och SDC/VMU med ansvar för utvecklingsfrågor. 1.3 Förändrade förutsättningar för virkesmätningen Motiven till den översyn av föreskrifterna som genomförs var följande. Föreskrifterna är nu tio år gamla. I stort förefaller de ha fungerat väl. På senare tid har emellertid upptäckts att reglerna om mätbesked är otillräckliga. Dessutom har skördarmätningen utvecklats så att den skulle kunna användas betydligt mer vid vederlagsmätning än de ett par hundratusen m 3 f ub per år som mäts på detta sätt i dag. I Finland mäts 80 % av den kommersiella avverkningen av skördare. De speciella förhållandena i skördarmätningen kräver tillägg i föreskrifterna. Det fjärde kapitlet måste tas bort eftersom EU:s virkesmätningsdirektiv upphörde att gälla 2008 och ersattes inte med ett nytt. Slutligen, eftersom det gått så många år sedan föreskrifterna infördes, kan det också finnas andra förutsättningar för virkesmätningen som förändrats eller kommer att förändras som motiverar förändringar i föreskrifterna. En analys av dessa förutsättningar var en viktig del i översynen.

88 Skogsstyrelsen Konsekvensutredning (12) En pågående förändring är att skogsbränsle under de senaste 20 åren blivit ett för skogsägarna allt viktigare sortiment. Denna utveckling väntas fortsätta under lång tid framöver. Dessutom pågår lovande utvecklingsarbete med att förädla trä till drivmedel och andra kemiska produkter, vilket troligen leder till att nya virkessortiment tillkommer i framtiden. I samband med upparbetningen efter stormen Gudrun behövdes virkesmätningsinsatser långt utöver de vanliga. Till viss del löstes problemet genom partsmätning, dvs. att köparen utförde virkesmätningen. Partsmätningen verkar i allmänhet ha fungerat bra. Det finns dock exempel på att slarv och indikationer på att oegentligheter i enstaka fall förekom. Vår bedömning är att partsmätningen kommer att öka i omfattning i framtiden. Detta beror inte enbart på att vederlagsmätningen med skördare ökar utan även på att mätning vid mindre terminaler, framför allt där skogsbränsle hanteras, blir vanligare. Det blir då ofta lastbilsförarna som utför mätningen s.k. åkarmätning. Det finns ett ökande intresse för att utnyttja bildanalys i mätningen. Då kan mätaren eller mätarna arbeta på en helt annan plats än där virket ligger. På så sätt kan mätaren eller mätarlaget betjäna flera mindre terminaler och åkarmätningen i många blir obehövlig. 1.4 Behövs virkesmätningslagstiftningen? Översynen inleddes med ett möte med en intressentgrupp som representerar skogsbruket, virkesmätningen, sågverksindustrin, massa-/pappersindustrin, trädbränslehandeln, fjärrvärmesektorn och forskningen. Vid mötet var huvudfrågan om det fanns tillräckliga skäl att behålla en virkesmätningslagstiftning. Resultatet blev att alla som yttrade sig var för att behålla den. Ingen uttryckte alltså att den borde avskaffas. Såväl gamla som nya motiv för en lagstiftning anfördes. (Se kapitel 5 i rapporten). Nyckelorden i motiven är: Skydd av svag part, dvs. den enskilde skogsägaren Trovärdighet Enhetlig och korrekt mätning Sund prisbildning för virke Ordning och reda Stabilitet Kvalitetssäkring Förhindrande av störningar i logistikkedjan 1.5 Process En extern referensgrupp med ledamöter som representerar det enskilda skogsbruket, skogsindustrin och virkesmätningen har gett synpunkter och förslag under hela den tid som översynen pågått. Gruppen fortsätter att verka fram till dess Skogsstyrelsens styrelse tagit slutgiltigt beslut om de nya föreskrifterna. Ett förslag till föreskrifter skickades ut på bred remiss (Remissomgång 1) med en remisstid fram till Vid utformningen av före-

89 Skogsstyrelsen Konsekvensutredning (12) liggande förslag har hänsyn tagits de inkomna synpunkterna. En sammanställning av remissvaren återfinns i rapportens bilaga 5. Till dem som svarade i remissomgång 1 skickades en ny remiss ut (Remissomgång 2) med remisstid fram till Den omfattade i första hand ett utkast till föreliggande konsekvensutredning men möjligheter fanns även att ge synpunkter på det reviderade förslaget till föreskrifter. I rapportens bilaga 5 finns även en sammanställning av svaren från remissomgång 2. Det bör observeras att förslaget ännu inte innehåller några noggrannhetskrav på mätningen. För detta krävs ett utredningsarbete som ska vara klart innan styrelsen tar beslut om föreskrifterna. 1.6 Uppläggning av konsekvensbeskrivningen Förutom förslag till ändringar i virkesmätningsföreskrifterna föreslår vi också att tillämpningsområdet för lagstiftningen förändras. Om våra förslag antas måste regeringen ta fram en förordning som definierar det nya tillämpningsområdet. Ett förslag till förordningstext finns i avsnitt 8.1 i rapporten. För att få en samlad konsekvensanalys har vi kommit överens med företrädare för jordbruksdepartementet om att konsekvensutredningen ska omfatta även förslaget till förändring av tillämpningsområdet. 2 Problembeskrivning Här beskrivs endast de problem som föranlett väsentliga förändringar i sak i föreskrifterna eller sådana förändringar som nämnvärt påverkar kostnaderna för virkesmätningen eller Skogsstyrelsen. Förslaget innebär också att regler tas bort och detta beskrivs och motiveras. Mindre förändringar och motiven för dessa framgår av avsnitt 8.2 i rapporten. 2.1 Tillämpningsområdet Ett viktigt motiv för virkesmätningslagstiftningen är att skydda den svaga parten i virkesaffärer, dvs. den enskilde skogsägaren. Den i genomsnitt allra svagaste parten kompetens- och resursmässigt är den enskilde skogsägaren med ett litet skogsinnehav, som därför sällan säljer virke. Lagen gäller i dag för mätning vid alla virkesaffärer med barrsågtimmer och massaved, alltså även handel i senare led t.ex. mellan en virkesuppköpare och en virkesförbrukande industri. I denna handel är svaga parter numera sällsynta. Det är därför rimligt att regleringen av mätning vid vidareförsäljning av barrsågtimmer och massaved upphör och att den således endast gäller det första affärsledet, dvs. då en skogsägare säljer virke avverkat i den egna skogen till någon annan. När virkesmätningslagen beslutades år 1966 motiverades, dock utan närmare precisering, begränsningen av tillämpningsområdet till barrsågtimmer och massaved med att de var de vanligaste sortimenten. I efterhand kan man konstatera att begränsningen gjort att reglerna i lagstiftningen för dessa båda sortiment fungerat som förebild för virkesmätningsorganisationer när man utarbetat instruktioner m.m. för andra sortiment. Formellt sett gäller ju inte dessa regler för andra sortiment, t.ex. lövträdstimmer och fanertimmer, inte ens de allmänna bestämmelserna i föreskrifterna. Det betyder att t.ex. noggrannhets-

90 Skogsstyrelsen Konsekvensutredning (12) kraven, kraven på mätbesked och definitionerna inte avser dessa sortiment. Detta har hittills skapat få problem beroende på att nästan all virkesmätning utförts av några få partssammansatta virkesmätningsföreningar i dag tre föreningar som alla har en seriös mätning inkluderande bl.a. en omfattande kontrollverksamhet. När nu skogsbränslesortimenten blivit ekonomiskt betydelsefulla och ytterligare sortiment kan komma att introduceras samtidigt som partsmätningen bedöms öka i omfattning finns en risk för att inkorrekt mätning kommer att uppträda. Den ökande risken gäller både för medvetet och omedvetet inkorrekt mätning. Bakom omedvetet inkorrekt mätning ligger vanligen brist på kunskap och engagemang i kombination med tidspress. Oavsett orsaken till den inkorrekta mätningen kan följden bli bristande trovärdighet och stabilitet för all virkesmätning, alltså inte bara för de i dag oreglerade sortimenten utan även för barrsågtimmer och massaved. Om nu tillämpningsområdet ska begränsas till det första affärsledet men utvidgas med skogsbränslesortiment, vissa andra befintliga oreglerade sortiment och eventuella framtida nya sortiment förefaller det lämpligast att definiera det som allt virke i det första affärsledet med vissa undantag. Dessa undantag gäller för det första virke som inte är avsett för förädling eller energiproduktion i industriell skala. Ett exempel är julgranar och pyntegrönt. Ett annat är när en skogsägare säljer brasved till en eller flera privatpersoner för användning i hushållet. För det andra bör handel mellan företag inom en koncern undantas. Det är vanligt att affärsrörelser inom skogsnäringen med eget skogsinnehav har delat upp verksamheten i ett företag för skogsbruk och virkesanskaffning och ett eller flera företag för industriproduktionen. Att i detta fall kräva att lagstiftningen ska tillämpas är inte rimligt. Sammanfattningsvis innebär förslaget att praktiskt taget all mätning som avser virke i det första affärsledet kommer att omfattas. Undantag görs endast för mätning av virke i icke-industriell skala, virke för prydnadsändamål (ex. julgranar och pyntegrönt) och mätning som avser handel inom koncern. Sortiment som tillkommer jämfört med nuläget är bl.a. lövträdstimmer, skogsbränsle, energiskog, fanertimmer och trästolpar om virket är avsett för förädling eller energiproduktion i industriell skala. 2.2 Krav på metoder och utrustning (12 ) Enligt 1 kap. 4 i nuvarande föreskrifter anges att mätutrustning ska vara lämplig för sitt ändamål. Det är en brist att regeln gäller utrustning men inte mätmetoder. I förslaget breddas därför denna regel genom att den även omfattar metoder. Dessutom tydliggörs att lämpligheten måste kunna styrkas genom forskningsresultat, prov i praktisk skala eller erfarenhet. Detta innebär att bevisbördan tydligt läggs på dem som mäter och inte på tillsynsmyndigheten Skogsstyrelsen. 2.3 Dokumentation av mätmetod (15 ) Enligt 1 kap. 7 i nuvarande föreskrifter ska vissa uppgifter dokumenteras när stickprovsmätning används. Det är emellertid angeläget vid eventuell tvist mellan säljare och köpare och vid tillsyn ha en fullständig dokumentation av

91 Skogsstyrelsen Konsekvensutredning (12) den mätmetod som använts. Ett mindre tillägg har därför gjorts i förslaget. Dessutom införs ett krav på att mätmetoden finns med på mätbeskedet (11 ). 2.4 Kontrollverksamhet (17 ) De tre virkesmätningsföreningarna i landet bedriver frivilligt en omfattande intern kontrollverksamhet under ledning av en ansvarig tjänsteman. Dessutom finns på nationell nivå en kontrollkommission i vilken dessa tjänstemän, ansvarig personal vid SDC/VMK och en representant för Skogsstyrelsen ingår. Kommissionen gör stickprovsvisa kontroller av det kontrollmaterial som tagits fram av resp. virkesmätningsförening. Totalt sett skapar de kontroller som utförs förutsättningar för en över hela landet enhetlig och korrekt mätning. Vi bedömer att de starkt ha bidragit till det goda förtroendet för virkesmätningen samt till att klagomålen på mätningen är sällsynta. Kontrollverksamheten utgör ca 4 % av de sammanlagda kostnaderna i de tre virkesmätningsföreningarna. Eftersom vi bedömer att partsmätningen kommer att öka i omfattning med en ökad risk för inkorrekt mätning som följd, anser vi att alla som yrkesmässigt bedriver vederlagsgrundande virkesmätning ska ha en systematisk och ändamålsenlig kontrollverksamhet. En sådan verksamhet motverkar också en osund priskonkurrens. Annars kan en mätning utan kontroller bli påtagligt billigare än en mätning med kontroller. 2.5 Borttagna regler och förenklingar Begränsningen av tillämpningsområdet till det första affärsledet innebär en förenkling såtillvida att mätningen av all vidareförsäljning av barrsågtimmer och massaved enligt förslaget är oreglerad. 1 kap i nuvarande föreskrifter är borttagna. De handlar om hur stockars diameter, längd och volym ska bestämmas. Kraven på mätnoggrannhet i 16 i de föreslagna föreskrifterna gör det onödigt att ha med dessa bestämmelser. I förslaget till föreskrifter är de tidigare särskilda bestämmelserna för barrsågtimmer och massaved i 2 resp. 3 kap. borttagna. Där fanns bl.a. detaljerade regler om registrering samt om mått- och siffernoggrannhet som saknar motsvarighet i de föreslagna föreskrifterna. I nuvarande föreskrifter finns krav på att barrsågtimmer resp. massaved ska uppfylla ett antal krav på grundegenskaper för barrsågtimmer bl.a. att insektsskador inte får förekomma i stockens ved. Dessa krav har tagits bort i förslaget. Vi anser att det är marknaden som ska avgöra vilka krav som bör ställas på virket. Hela 4 kap. om EEG-sorterat rundvirke är som redovisats ovan borttaget. 3 Alternativa lösningar och effekter om lagstiftningen tas bort Virkesmätningen har sedan den nuvarande virkesmätningslagens tillkomst i mitten av 1960-talet i huvudsak fungerat bra tack vare att de partsammansatta virkesmätningsföreningarna med sin opartiska och seriösa mätning svarat för

92 Skogsstyrelsen Konsekvensutredning (12) nästan all vederlagsmätning. Problemet för framtiden är att undvika att ett fåtal av de förväntade tillkommande virkesmätningsaktörerna som bedriver partsmätning medvetet eller omedvetet utför en inkorrekt virkesmätning som främst skulle drabba enskilda skogsägare och särskilt ägare med små skogsmarksinnehav. Ekonomiska styrmedel, som ju till sin natur är generella, är därför inte tillämpliga. En inkorrekt mätning kan också snedvrida konkurrensen mellan olika virkesmätningsaktörer, virkesköpare och virkessortiment. Vi bedömer att informativa styrmedel är verksamma för att förhindra omedvetet inkorrekt mätning och dessutom allmänt höja kvaliteten i mätningen. Men de har en svag förebyggande effekt mot medvetet inkorrekt mätning. Det dåvarande Virkesmätningsrådet, vars uppgifter numera hör hemma på SDC, antog riktlinjer för rådets auktorisation av virkesmätande företag. Auktorisationsförfarandet är frivilligt. I Sverige är det hittills endast de tre virkesmätningsföreningarna som är auktoriserade. Inget företag som bedriver partsmätning är således auktoriserat. Ett krav i riktlinjerna är att ett auktoriserat företag måste följa bestämmelserna i virkesmätningslagstiftningen. Vi bedömer att auktorisationsförfarandet har samma styrkor och svagheter som de informativa styrmedlen. Utöver auktorisationsförfarandet finns också bemyndigad mätning. Det är en mätning som vanligen någon eller några anställda hos köparen utför men som en virkesmätningsförening ansvarar för. Bemyndigad mätning tillämpas på små mätplatser där det inte är motiverat att ha föreningsanställd personal. Föreningens ansvar innebär bl.a. att den utbildar mätarna och genomför kontrollmätningar. Liksom auktorisationsförfarandet har bemyndigad mätning samma styrkor och svagheter som de informativa styrmedlen. Det är vår uppfattning att en fortsatt lagstiftning, dvs. rättsliga styrmedel, är det bästa sättet att bevara den höga standarden på svensk virkesmätning och även lösa eventuella framtida problem. Det finns också en bred majoritet för denna inom skogsnäringen och berörda delar av energisektorn. Från detta håll har också påtalats flera positiva bieffekter av en lagstiftning bl.a. trovärdigheten, se avsnitt 1.4 ovan. Lagstiftningen behöver emellertid kompletteras med information och rådgivning. Det är viktigt att Skogsstyrelsen avsätter tillräckliga resurser för detta ändamål. Ett borttagande av lagstiftningen betyder att risken för att framför allt småskogsägare i framtiden drabbas av inkorrekt mätning ökar. Detta gäller i synnerhet om partsmätningen ökar i omfattning. Sekundära effekter av en inkorrekt mätning uppstår också t.ex. försvagning av trovärdighet och stabilitet på virkesmarknaden samt störningar i virkesflödena. 4 Berörda aktörer I första hand berörs säljare och köpare av virke. I dag omfattar lagstiftningen mätning vid all handel med barrsågtimmer och massaved med undantag av export och import. Enligt förslaget ska lagstiftningen gälla för mätning av allt virke som säljs i det första affärsledet, dvs. skogsägare som säljer till någon

93 Skogsstyrelsen Konsekvensutredning (12) annan, med undantag av virke som inte är avsett för förädling eller energiproduktion i industriell skala och virke som handlas med inom en koncern. Förändringen i tillämpningsområdet förändrar sannolikt inte antalet säljande skogsföretag som berörs, i dag knappt Orsaken till att antalet är något mindre än det totala antalet brukningsenheter (ca ) är att brukningsenheter mindre än fem hektar har frånräknats eftersom det troligen är sällsynt med kommersiellt skogbruk på dessa. De säljande företagen varierar mycket i storlek från ett stort antal enskilt ägda skogsföretag med 5-10 hektar till en av Europas största skogsägare, det statliga Sveaskog med 3,5 miljoner hektar produktiv skogsmark. Det bortfaller eventuellt några få företag som säljer barrsågtimmer eller massaved i det andra eller senare affärsled och som inte köper något virke i det första affärsledet. Antalet köpande företag som berörs av lagstiftningen i det första affärsledet förväntas öka något om förslagen går igenom. Det gäller sågverk som enbart sågar lövträd, företag som producerar faner, stolpar och andra udda träprodukter samt företag som är specialiserade på att köpa skogsbränsle av skogsägare. Det rör sig uppskattningsvis totalt om en ökning från ca 200 till ca 300 företag. Storleksvariationen är stor även bland de köpande företagen. De minsta är enmansföretag och de största t.ex. SCA och Stora Enso med tusentals anställda. Även om lagstiftningen inte skulle ändras tillkommer troligen ett antal skördarföretag som berörda. Skördarföretagen är normalt små med någon eller några anställda. Det finns endast ett femtiotal företag med mer än tio anställda. Det är dock svårt att bedöma hur stor omfattning den vederlagsgrundande skördarmätningen kommer att få. För närvarande finns totalt ca 1300 entreprenörsföretag med skördare. Maximalt detta antal kan således bli berörda. Vi har inte lyckats uppskatta hur många åkeriföretag som kan bli berörda. Indirekt är företag som bedriver avverkning, terrängtransport och/eller landvägstransport berörda även om de inte utför eller kommer att utföra vederlagsgrundande mätning. Det förekommer i inte obetydlig omfattning att dessa företag får ersättning för de tjänster de utför på basis av uppgifter från denna mätning. En väl fungerande virkesmätning är således av betydelse för företagens ekonomi. Berörda av lagstiftningen är slutligen också virkesmätningsföreningarna, SDC och tillsynsmyndigheten Skogsstyrelsen. 5 Kostnadsmässiga och andra konsekvenser Samtliga remissinstanser som svarat på remisserna är positiva till en virkesmätningslagstiftning och även till de föreslagna förändringarna med undantag av enstaka invändningar av teknisk natur. Det är därför inte meningsfullt att

94 Skogsstyrelsen Konsekvensutredning (12) försöka närmare uppskatta vare sig de totala kostnaderna eller den ökning eller minskning av kostnaderna som förändringarna leder till. Några grova uppskattningar redovisas dock nedan. En rimlig tolkning av remissinstansernas uppfattning är att åtminstone den totala företagsekonomiska nyttan av den föreslagna regleringen är större än den totala företagsekonomiska kostnaden för regleringen. För att bedöma den samhällsekonomiska effekten måste man också ta hänsyn till externa effekter. Det är kostnader eller nytta som uppträder utanför företagen i skogsnäringen. Vi bedömer att de externa effekterna är små och snarast positiva. Med tanke på detta och att det merkostnaderna för myndigheten till följd av de föreslagna förändringarna blir små kan man dra slutsatsen att den föreslagna regleringen också är samhällsekonomiskt lönsam. Kostnaderna för Skogsstyrelsens arbete med virkesmätningsfrågor har under senare år uppgått till i storleksordningen 0,5 MSEK per år. De kommer i sig inte att öka till följd av de föreslagna förändringarna i lagstiftningen. fungerande tillsyn. Per avverkad fastkubikmeter under bark är kostnaden ca 0,6 öre eller ca 0,02 av avverkningens bruttovärde. Den operativa lagtillsynen har då varit nära nog obefintlig. En förstärkning med % av denna är enligt vår uppfattning angelägen särskilt om partsmätningen kommer att öka i omfattning. Denna ökning av Skogsstyrelsens kostnader beror enligt vad som tidigare sagts endast i liten utsträckning av ändringarna i tillämpningsområdet och föreskrifterna. Skogsnäringens nationella arbete med virkesmätning (Rådet för mätning och redovisning, Virkesmätning Kontroll och Virkesmätning Utveckling vid SDC) kostar i storleksordningen 5 MSEK per år. De tre virkesmätningsföreningarnas totala kostnader för mätning var år 2008 sammantaget ca 360 MSEK. Det motsvarar knappt 2 % av avverkningens totalvärde. Kontrollmätningarna svarar i genomsnitt för ca 4 % av den totala virkesmätningskostnaden. Vi bedömer att kostnaderna i varken näringens nationella arbete eller virkesmätningsföreningarna kommer att påverkas nämnvärt av de föreslagna förändringarna. Några av de föreslagna förändringarna förorsakar vissa ökade kostnader, som kan vara engångskostnader, löpande kostnader eller både och. Samtliga kostnader uppstår i köparledet eftersom det är köparna som uteslutande bekostar mätningen. Skogsägarna, dvs. säljarna i det första affärsledet, drabbas således inte direkt. Kravet på att endast metoder och mätutrustning som genom forskningsresultat, prov i praktisk skala eller erfarenhet visat sig ge tillfredsställande resultat får användas (12 ) kan kräva undersökningar som drar betydande engångskostnader. Det gör de redan i dag. Sådana undersökningar är dock en nödvändig del i ett normalt kvalitetssäkringsarbete i en sund marknadsekonomi. Regeln om att den använda mätmetoden vid mätning av ett virkesparti ska dokumenteras (15 ) och redovisas på mätbeskedet (11 ) förorsakar endast marginella både engångskostnader och löpande kostnader.

95 Skogsstyrelsen Konsekvensutredning (12) Förändrade noggrannhetskrav skulle påtagligt kunna öka kostnaderna för virkesmätningen. Eftersom vi ännu inte har några förslag i denna fråga är det inte möjligt att uttala sig om konsekvenserna. Det är emellertid vår ambition att eventuell skärpning av kraven inte får leda till annat än små förändringar i de totala kostnaderna. Det kan även tänkas att kraven på vissa punkter mildras vilket kan leda till kostnadsminskning. Det enda förslag, utöver det som rör de kommande noggrannhetskraven, som kan ge betydande löpande kostnader är kravet på kontrollverksamhet (17 ). Engångskostnaden för att köpa utrustning och ta fram system för kontrollverksamheten bedöms vara liten. I den mån kontrollverksamheten inte redan finns måste den introduceras vid mätning av bl.a. lövträdstimmer, grotflis och flisat rundvirke. Vi har inte haft möjlighet att undersöka i vilken omfattning kontroller utförs vid mätning av dessa sortiment. För enkelheten skull gör vi därför en uppskattning av den maximala löpande kontrollkostnaden genom att anta att ingen kontrollverksamhet finns i dag. Vi gör alltså en överskattning. För lövträdstimmer, stolpar m.m. bedöms löpande kostnaden bli totalt SEK per år vilket ska fördelas på företag av varierande storlek. För grotflis och flisat rundvirke är motsvarande kostnad 1 MSEK per år vilket ska fördelas på i storleksordningen ett åttiotal företag, även dessa av varierande storlek. Förslaget att all försäljning av barrsågtimmer och massaved i andra eller senare affärsled inte ska omfattas av lagstiftningen kommer sannolikt inte innebära några eller endast smärre förändringar av mätningens genomförande, kontroller av utrustning och mätningen, mätbeskeden m.m. De reella kostnaderna för mätningen kommer därför inte att nämnvärt minska. På grund av att ändringarna i föreskrifterna inte bedöms påverka omfattningen av den framtida skördar- och åkarmätningen är det inte relevant att beräkna eventuell besparing eller fördyring. Däremot finns det skäl att uppmärksamma att för att upprätthålla hög kvalitet och acceptabla kostnader i denna mätning kan köparen av virket eller annan part, t.ex. fristående tjänsteföretag eller virkesmätningsförening, för skördarentreprenörens/åkarens räkning göra bl.a. viss kontroll av utrustning, kontroll av mätning, samt att framställa och ansvara för utskick av mätbesked. Det är inget i de föreslagna föreskrifterna som förhindrar detta. Eftersom de särskilda bestämmelserna för mätning av barrsågtimmer resp. massaved föreslås försvinna läggs ett ansvar på köpare, eller säljare och köpare tillsammans genom SDC att vid behov revidera dessa. Troligtvis blir det till största delen SDC som kommer att göra detta. Med tanke på att Skogsstyrelsen hittills gjort sådana revisioner ungefär en gång per decennium torde merkostnaderna för SDC bli försumbara. Det är viktigt att de nya föreskrifterna liksom de nuvarande inte verkar hindrande på teknisk och metodologisk utveckling. Vår bedömning är att förslaget är mindre hindrande än de nuvarande. Detta hänger främst samman med att de särskilda bestämmelserna för barrsågtimmer och massaved och de så kallade grundegenskaperna är slopade i förslaget. Vidare är noggrannhetskraven inte längre direkt kopplade till mätmetod.

96 Skogsstyrelsen Konsekvensutredning (12) 6 Regelförenkling? Enligt direktivet för översynen av föreskrifterna ska regelförenklingsaspekterna beaktas. Vår tolkning av begreppet regelförenkling som redovisas i rapportens första kapitel är: En förändring eller borttagande av en regel/regler som innebär att de samhällekonomiska kostnaderna för regeln/reglerna minskar samtidigt som den samhällekonomiska lönsamheten (nytta minus kostnader) ökar. I kostnader och nytta inräknas kostnader resp. nytta i både den offentliga och den privata sektorn (företag, medborgare m.m.). Observera att en förändring som innebär ökade samhällsekonomiska kostnader samtidigt som den samhällsekonomiska lönsamheten ökar inte kan betraktas som en regelförenkling. Förändringen är ändå motiverad att genomföra. I avsnitt 5 konstaterade vi att de föreslagna förändringarna i lagstiftningen är samhällsekonomiskt lönsamma att genomföra. Visserligen ökar de samhällsekonomiska kostnaderna något men nyttan ökar ännu mer. Detta betyder att, med den tolkning vi gör av begreppet regelförenkling, de förändringar vi föreslår inte kan sägas innebära en regelförenkling men att det ändå är motiverat att genomföra dem. 7 EU-perspektivet, ikraftträdande och informationsinsatser Sedan 2008 saknar EU lagstiftning inom virkesmätningsområdet. Den svenska lagstiftningen går därför utöver de skyldigheter som följer av EUmedlemskapet. Det finns däremot vissa EN-standarder som redovisas i rapportens avsnitt En av dessa EN behandlar mätning av rundvirke. Den anger i huvudsak dock endast vilka minimikrav som ska ställas på nationella bestämmelser angående virkesmätning. Ikraftträdandet beräknas kunna ske efter det att förslaget behandlats enligt EU:s anmälningsförfarande för tekniska regler och Skogsstyrelsens styrelse tagit beslut någon gång under hösten För vissa paragrafer, t.ex. 11 om innehållet i mätbeskeden, kan det eventuellt vara lämpligt att senarelägga ikraftträdande något eller några år. En diskussion om detta med i första hand SDC ska genomföras under våren Information till landets alla skogsägare med minst fem hektar produktiv skogsmark ska gå ut via Skogseko. Några informationsinsatser till virkesmätningsföreningarna behövs troligen inte. Vi förutsätter att SDC och föreningarna informerar sina kunder, dvs. köparna, om förändringarna i lagstiftningen. Däremot måste de aktörer som bedriver vederlagsgrundande partsmätning både sökas upp och informeras om det nya regelverket. Det gäller både aktörer som mäter rundvirke till skogsindustrin och aktörer som mäter energivirke. Skogsstyrelsen ansvarar för att dessa får lämplig information.

97 Datum (13) Analysenheten Sammanställning av remissvar från remissomgång 1 Remissen omfattade förslag till föreskrifter samt kapitel 6 och 7 i rapporten. Allmänt Följande remissinstanser har avlämnat yttrande: Södra Skogsägarna, Norrskog ek för, Skogsindustrierna, Sveaskog, VMF Nord, VMF Qbera, VMF Syd, Skogforsk, Trädbränsleföreningen, Svensk Fjärrvärme AB, SDC, Göteborgs Energi, Jordbruksverket. Skogsindustrierna har svarat för de medlemmar som valt att inte avge ett eget remissvar. Södra Skogsägarna har svarat även för Mellanskog och Norra Skogsägarna. Ett flertal av remissinstanserna har valt att i sina svar utgå från det utdrag ur utkast till rapport med analys och förslag kapitel 6 och 7, vilket ingick i remissutskicket. I första hand har man kommenterat kapitel 7 Större förändringar - förslag. Där så har varit möjligt har synpunkterna kopplats till gällande föreslagen paragraf. Synpunkter på förslaget till utökat tillämpningsområde för lagstiftningen Skogsstyrelsen föreslår att lagstiftningen skall omfatta allt virke, med några få undantag. Lagstiftningen skall endast omfatta första affärsledet. Skogsindustrierna, Södra Stödjer förslaget både vad gäller omfattningen som begränsningen till första affärsled. Man betonar vikten av att tydligt avgränsa vilka handelsformer, sortiment, mm som ska omfattas av föreskrifterna. Småskalig handel med sortiment av ringa värde och kvantitet bör undantas. Sveaskog Stödjer förslaget. Man anser dock att det krävs en ytterligare precisering när det gäller avgränsningen till första affärsled. Förslag till skrivning finns bifogat. Jordbruksverket Stödjer förslaget. Det får dock inte innebära kostnader som inte står i proportion till värdet, särskilt med tanke på salix-flis. Efterlyser en analys. Trädbränsleföreningen Stödjer förslaget. Man anser att det leder till dels ökad press på aktörerna att hantera mätnings- och redovisningsfrågor på ett professionellt och likformigt sätt och dels att det bidrar till ökad trovärdighet för dessa frågor på marknaden för biobränslen. Redovisningen skall kunna härledas på ett kvalitetssäkrat sätt och visas med stöd av moderna tekniska lösningar. Har synpunkter på skrivningen angående första säljled, förslag till skrivning finns. Vilka sortiment som omfattas bör tydligare definieras. Med nuvarande förslag till skrivning är det t ex oklart om trädbaserat biobränsle från jordbruksmark (salix) omfattas.

98 Trädbränsleföreningen anser att trädbaserade produkter, oavsett om de kommer från jordbruks- eller skogsmark, ska omfattas av virkesmätningsbestämmelserna. Virkesmätningsföreningarna Alla tre stödjer förslaget. Skogforsk Stödjer förslaget. Energimyndigheten Stödjer förslaget. Göteborgs Energi och Svensk Fjärrvärme Stödjer förslaget. Man anser dock att Förslag till föreskrifter inte beaktar vad som anges avseende ansats 2 i kap 10 och 11 i rapporten. Direkta synpunkter på föreskriftstexten Förslag till föreskrift Inledning 1 Grundläggande bestämmelser om virkesmätning finns i virkesmätningslagen (1966:209) och virkesmätningsförordningen (2010:XX). Ny eller förändrad Ändrad Synpunkter Gemensamt ansvar 2 Virkessäljaren och virkesköparen har ett gemensamt ansvar för att virkesmätningen utförs på ett tillfredställande sätt. Ny Skogsindustrierna, Södra: Skogsindustrierna stödjer förslaget. Man menar att av detta följer att mätresultaten ska vara tillgängliga för parterna i virkesaffären. Sveaskog: Negativa till förslaget. Sveaskog anser att det strider mot VML`s portalparagraf att den svagare parten, säljaren, ska skyddas. Det kanske finns goda skäl för att leverantören ska aktivera sig men det skapar osäkerhet i rättstillämpningen med delat ansvar. Trädbränsleföreningen: Negativa till förslaget. När det gäller gemensamt ansvar 11.4 anser vi att det strider mot VML s portalparagraf att den svagare parten, säljaren i led 1, skall skyddas. I den mån det ska finnas bestämmelser om

99 gemensamt ansvar ska det gälla mellan köparen i första affärsledet (mellanhanden) och den som ansvarar för mätningen (ofta slutförbrukaren). SDC: Tveksamma. Tydliggöra roller och ansvar för att mätning genomförs på ett tillfredsställande sätt: Denna paragraf kan komma att ställa alltför stora krav på skogsägaren Norrskog: Lag etc. skall skydda den svagare parten. Här sägs dock att säljare och köpare har ett gemensamt ansvar. Delas ansvaret lika? Gäller delat ansvar om inte lag etc.. följs? 3 Begrepp som används i dessa föreskrifter och som markerats med kursiv stil definieras i bilaga 1. Ändrad 4 Vid avrundning av tal ska Svensk standard SS Avrundningsregler tillämpas, med undantag av vad som framgår av 15. Ändrad 5 Fysiska och juridiska personer som yrkesmässigt bedriver virkesmätning ska före den 1 mars varje år lämna uppgifter till denna myndighet om 1. namn, adress, e-postadress och telefonnummer, 2. personnummer eller organisationsnummer, 3. namn på kontaktpersoner samt om 4. kvantiteter som mätts under föregående år respektive beräknas bli mätta under innevarande år. Vid särskilda förhållanden får Skogsstyrelsen begära att nämnda uppgifter också ska lämnas vid annan tidpunkt. Ny Sveaskog: Positiva till förslaget, men anser att det även bör omfatta certifieringsorgan som utövar kontroll över partsmätning. Trädbränsleföreningen: Stödjer förslaget. I biobränslebranschen är partsmätning vanligt förekommande, varför man kan förutse att ett stort antal företag ska registreras som mätningsföretag. Det anser Trädbränsleföreningen vara positivt eftersom det är en förutsättning för att kunna genomföra kontrollverksamhet avseende dessa mätningsföretag. Norrskog: Rimligen bör den som bedriver virkesmätning vara skyldig att anmäla ändringar av adress, telefonnummer eller kontaktperson inom rimlig tid efter att förändring skett. Om inga förändringar sker borde anmälningsplikt inte krävas.

100 Rapport över volymer mm kan däremot ske enligt förslag. Mätmetoder, mätutrustning och noggrannhet 6 Endast metoder och mätutrustning som genom forskningsresultat, prov i praktisk skala eller erfarenhet visat sig ge tillfredställande resultat får användas. Ny Skogsindustrierna, Södra: Man anser att kvalitetssäkrad mätning, kontroll och redovisning är viktigt för att uppnå en effektiv handel av skogsråvara inklusive trädbränsle. Skogsindustrierna anser dock att vissa delar av förslaget är alltför detaljerat avseende vilka uppgifter som skall mätas och registreras. Sveaskog: Stödjer förslaget. Trädbränsleföreningen: Stödjer förslaget. I samband med att biobränslesortiment omfattas av lagen kommer i detta sammanhang tillämpade mätmetoder att behöva utvärderas. Trädbränsleföreningen stöder en successiv utveckling mot metoder som ger bättre mätresultat. 7 Mätnoggrannheten för mätutrustning ska vid användning kontrolleras av den juridiska eller fysiska person som utför virkesmätningen. Annan mätutrustning än handredskap ska kontrolleras dagligen eller behov oftare. Handredskap ska kontrolleras årligen eller vid behov oftare. Uppgifter om datum, vem som utfört kontrollen och kontrollresultaten ska registreras. Uppgifterna ska förvaras på ett betryggande sätt och hållas tillgängliga för virkessäljaren, virkesköparen och Skogsstyrelsen i minst två år efter kontrollen. Ändrad Norrskog: Andra stycket, andra raden ett vid verkar fattas mellan eller och behov. Sedan undrar vi om det bara är mätnoggrannheten som behöver kontrolleras, hur är det med precisionen, behöver inte den kontrolleras? 8 Virkesmätning ska utföras med omsorg. Vid mätningen får endast obetydliga systematiska fel förekomma. Om förhållandena inte medger omsorgsfull mätning, får mätningen inte utföras. Oförändrad Skogforsk: Vad är obetydliga systematiska fel?

101 9 Vid virkesmätningen använd mätmetod ska dokumenteras. Utförs virkesmätningen i form av stickprovsmätning ska urvalsförfarande, stickprovsintensitet och skattningsförfarande dokumenteras. Ny 10 Den bestämda totala toppcylindervolymen, fastvolymen, travvolymen eller skäppvolymen för ett virkesparti som är större än 10 m 3 får avvika från partiets volym med högst det procenttal som anges i bilaga X:1 vid mätning av enskild stock och bilaga X:2 vid övrig mätning. För ett virkesparti som väger mer än 10 ton får virkespartiets bestämda totala råvikt eller torrvikt avvika från partiets vikt med högst det procenttal som anges i bilaga X:3. För ett virkesparti får partiets bestämda totala stycketal stockar avvika från partiets stycketal stockar med högst det procenttal som anges i bilaga X:3. Om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat om ett annat noggrannhetskrav vid mätningen av ett virkesparti än vad som sägs i första, andra eller tredje stycket, ska det som avtalats tillämpas. Ändrad VMF Nord/Qbera: Det är viktigt att man av texten i denna mening förstår att stickprovsmetoder, där man ju faktiskt mäter enskild stock eller stam men bara ett urval av dessa i virkespartiet, inte omfattas av noggrannhetskraven enligt X:1 utan av X:2. Därför föreslås att ordet varje skjuts in i texten. Vidare är det viktigt att ordet stam läggs till eftersom det inte är säkert att trädet uppdelas i stockar vid affär i det första affärsledet (se exv. skördarmätning). Det kan finnas skäl att överväga om det ska ställas krav på skriftlig dokumentation på sådan mellan parterna överenskommet avsteg vad gäller föreskrifterna exv. noggrannhetskraven samt att sådan dokumentation förvaras så att den kan göras tillgänglig för myndigheten i två år. Hur ska annars myndighet/rättsinstans kunna veta vilken noggrannhetsnivå som gällt om parter hamnar i tvist och har olika uppfattning om vad som sagts (= muntligt avtal). Norrskog: Om lagen skall skydda den svagare parten, skall då noggrannhetskravet vara möjligt att avtala om? Om möjligheten att avtala bort noggrannhetskraven enligt föreskrifterna finns, innebär väl detta att lagen i förlängningen blir tandlös? Å andra sidan, utan denna möjlighet finns risk för att handeln av lågvärdiga sortiment försvåras när logistiken kräver hantering på små terminaler eller handel till små förbrukare. Men egentligen är det väl även då rimligt att mäta med metoder

102 som förväntas ge en hög noggrannhet, däremot kanske man måste acceptera en högre spridning, dvs lägre precision. Skogforsk: Olika noggrannhetskrav ställs idag på olika mätmetoder. Det är viktigt att parterna är överens om vilken mätnoggrannhet som ska tillämpas och vilka mätfel som kan accepteras, men vi ifrågasätter om detta ska kopplas till mätmetoden. Kontrollverksamhet 11 Fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt bedriver vederlagsgrundande virkesmätning ska systematiskt och ändamålsenligt kontrollera hur väl kraven i 8 och 10 uppfylls. De uppgifter som ligger till grund för kontrollresultatet ska registreras. De registrerade uppgifterna ska förvaras på ett betryggande sätt och hållas tillgängliga för Skogsstyrelsen i minst två år efter det att kontrollen skett. Ny Skogsindustrierna, Södra: Positiva till förslaget. Man anser att den opartiska mätningen och en utvecklad kontrollverksamhet är viktiga hörnstenar i värdekedjan mellan säljare och köpare. Sveaskog: Sveaskog delar uppfattningen att kontrollverksamheten är viktig för förtroendet mellan köpare och säljare i en väl fungerande marknad. Trädbränsleföreningen: Stödjer förslaget. Kontrollverksamheten är viktig för förtroendet mellan köpare och säljare och detta stödjer Trädbränsleföreningen. Många aktörer på biobränslemarknaden kommer att bli berörda av detta men även traditionella leverantörsföretag som mäter in biobränsle för mellanlagring på egna terminaler. Här kommer utveckling av rutiner för uppföljning och kontroll att krävas avseende mätning som används för vederlag i led 1. Skogforsk: Mätnoggrannhet för hela enskilda partier är svåra att följa upp (Detta görs inte heller i praktiken f.n.). Därmed blir det svårt att avgöra om helt bedöma om kraven för stockmätning enligt 8 är realistiska. Studier och analyser tyder på att det i många fall kan vara svårt att klara dem, därför kanske de ska ändras. Problemen är framför allt hanteringen av bark

103 (barkfunktioner eller barkmätning) och toppformtalsmatriser. En övergång till volymmätning på bark skulle öka möjligheterna att uppfylla kraven. Skador vid mätningen 12 Virket ska mätas i befintligt skick. Från skador som uppkommit på virket vid virkesmätningen ska dock bortses. Ändrad VMF Nord/Qbera: Synsättet på skador ska vara oberoende av valet av mätmetod. I fallet skördarmätning kan dock tolkningen av andra meningen medföra problem, eftersom avverkning och mätning här görs i samma moment, varför ett förtydligande kan behövas. Norrskog: Det bör finnas möjlighet att avtala om att mätningen skall ske utan beaktande av lagringsskador. Det kan ju bero på 1:e köpare eller någon köpare i ett senare led att lagringsskadorna uppkommit. Om inte möjligheten att mäta utan att beakta lagringsskador finns blir det som påpekas i kommentarerna i värsta fall en tvistefråga och det är ju ingenting att eftersträva. Egenskapklasser 13 Med egenskapsklasser förstås i dessa föreskrifter en indelning av virke i följande klasser. 1. Virke som uppfyller de krav på egenskaper som virkessäljaren och virkesköparen avtalat om. 2. Virke som inte uppfyller de krav på egenskaper som virkessäljaren och virkesköparen avtalat om. Om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat om en ytterligare indelning i klasser i fråga om virke som uppfyller kraven i första stycket första punkten ska dessa klasser också utgöra egenskapsklasser. Ändrad Skogforsk: I moderna system för beräkning av virkets egenskaper kan klasslös beräkning av egenskaper (t.ex. predikterade absolutvärden eller relativa index beräknade för en eller flera samtidigt beaktade egenskaper) i många fall vara både logistiskt rationellare och industriellt bättre anpassat än klassgränser. Egenskaper bör därför kunna hanteras antingen som hårda krav (överenskomna klassgränser, t.ex. för längd, diameter, skador och fel) eller som mjuka krav vilka med fördel hanteras klasslöst. 14 Om en virkessäljare och virkesköpare har avtalat att virket i en virkestrave, virkeslass eller virkesskäppa ska ha en viss sammansättning i fråga om egenskaper enligt bilaga X för att Ändrad Norrskog: Här berörs bl.a. virkesskäppans fastvolym men det är väl egentligen volymen på det som lastats i skäppan som skall bestämmas och registreras.

104 virkesmätningen ska fullgöras och mätningen avbryts därför att dessa krav inte är uppfyllda, ska en registrering göras om i vilka avseenden kraven inte är uppfyllda. Virkestravens, virkeslassets eller virkesskäppans fastvolym, stycketal stockar eller vikt ska dessutom bestämmas och registreras, om inte säljaren och köparen har avtalat att det inte ska ske. Volymen ska registreras i kubikmeter med minst två decimaler. Vikten ska registreras i kilogram i heltal. Stycketalet stockar ska registreras i heltal. Dessutom bör det väl vara tillåtet att mäta skäppornas innehåll i m3s? Identifiering av virkespartier 15 Ett virkesparti ska kunna identifieras och ha uppgift om virkessäljare och virkesköpare. Ändrad. Registrering m.m. 16 Om volymen för stockar bestäms med hjälp av stockdiameter och stocklängd ska dessa mått registreras för varje enskild stock. Största tillåtna måttenhet för stocklängd är 1 decimeter med avrundning nedåt och för stockdiameter 1 centimeter. Om stockdiametern bestäms genom sektionsmätning behöver endast de två diametrarna vid stockens rot resp. toppända registreras. Ny VMF Nord/Qbera: Det känns motiverat att kräva att grunddata sparas i syfte att möjliggöra myndighetens kontroll, men detta borde kunna uttryckas i en generell mening som tillfogas 11. Att för varje mätmetod ange vilka mått som skall sparas känns onödigt. Därmed skulle kunna strykas. En generellt formulerad text om sparande av grunddata skulle också ha fördelen av att vara mer tidlös och inte så begränsad till tillämpning av nu vanligt förekommande mätningsmetoder eller mätningstekniker, vilket är. Vilka data som skall sparas vid tillämpning av nya metoder eller nya tekniker, som t ex xylometermätning och volymsbestämning genom lasertriangulering, blir otydligt inom En generell text under 11 skulle också innebära att föreskriftstexten kunde kortas i icke oväsentlig omfattning vilket i sig är en fördel. VMF Syd, Södra: innehåller onödigt detaljerade anvisningar för vilka uppgifter som ska registreras. Som framgår av tidigare noteringar

105 så kan man med dagens mätteknik/redovisningssystem inte svara upp till ett par av de föreslagna kraven. Ny mätteknik kan medföra att de nuvarande parametrarna (t.ex. travmått och vedvolymprocent på trave) inte skapas vid mätningen men att en vederlagsgrundande kvantitet ändå erhålls med tillfredsställande noggrannhet. För att inte föreskrifterna ska behöva ändras varje gång ny mätteknik tas i drift så skulle ersättas av en kortare skrivning om att grunddata ska sparas för att kunna rekonstruera en mätning. Det är idag endast möjligt att redovisa en diameter i redovisningssystemet (VIOL) vid sektionsmätning Norrskog: Andra meningen borde lyda enligt följande: Största tillåtna måttenhet för stocklängd är 1 decimeter och för stockdiameter 1 centimeter. Avrundning sker nedåt. Vi utgår då från att avrundning liksom tidigare skall ske nedåt i båda fallen. Trädbränsleföreningen, Sveaskog: Paragraferna innehåller detaljerade anvisningar som i en del fall inte går att leva upp till eller registrera. Ny mätteknik kan falla utanför dessa punkter varför en mer generell skrivning vore att föredra. Exempel på nya mätmetoder är bildanalys eller lasermätning av massaved. För biobränsle är torrhalt/fukthaltssbestämning, askhaltsbestämning och bestämning av energiinnehåll ofta avgörande. Därför bör även dessa mätningar / bestämningar omfattas av lagen. Det finns exempelvis idag ett flertal existerande beräkningsformler för energiinnehåll som används på marknaden och de har en direkt verkan på vederlagets storlek. För konkurrensneutraliteten bör mätningsbestämmelserna hänvisa till att gällande standards bör

106 tillämpas inom dessa områden, när sådana standards finns. Skogforsk: Vid skördarmätning lagras normalt diameter på topp och mitt för alla stockar i en pri-fil. För kontrollstockar lagras diameter var 10:e cm och kontrollmäts varje meter. Detta avviker mot texten. SDC: Förslaget säger att två stockdiametrar ska registreras/sparas vid sektionsmätning. Detta klarar SDCs system ej idag, endast en diameter kan registreras, men kanske kan det lösas inom rimlig framtid. Paragrafen innehåller även syftningsfel, det är kvantiteten som beräknas genom sektionsmätning, ej diametern. 17 Om volymen för virkestrave bestäms med hjälp av travlängd, travbredd och travhöjd ska dessa mått registreras för varje enskild virkestrave. Största tillåtna måttenhet är 1 centimeter. Dessutom ska fastvolymprocenten bestämmas och registreras om virkestravens fastvolym ska bestämmas. Största tillåtna måttenhet är 1 procent. Ny 18 Om volymen för virke i virkesskäppa bestäms med hjälp av virkesskäppans eller virkets dimensioner ska de använda måtten registreras. Största tillåtna måttenhet är 1 centimeter. Dessutom ska fastvolymprocenten bestämmas och registreras om virkets fastvolym ska bestämmas. Största tillåtna måttenhet är 1 procent Ny 19 Om vikten för stock eller för virke i virkestrave, virkeslass eller virkesskäppa bestäms, är den största tillåtna måttenheten 1 kilogram. Ny VMF Nord/Qbera: I nuvarande föreskrifter gäller 100 kg som största tillåtna måttenhet för virkespartis massavedsvikt. Fordonsvågar är idag anpassade till detta och klarar inte en noggrannhetsnivå på 1 kg. VMF Syd, Södra: Minsta möjliga måttenhet med dagens fordonsvågar är 50 kg.

107 Norrskog: Vi har inte följt utvecklingen av fordonsvågar, men är det verkligen så att vågarna numera mäter på ett kilogram när? Om inte så blir det väl svårt att leva upp till skrivningen Skogforsk: Frågor: Är virkeslass = skotarlass? Vad säger måttenheten 1 kilogram om noggrannheten? 20 Volymen för stock ska registreras i kubikmeter med minst tre decimaler. Volymen för virkestrave, virkeslass och virket i virkesskäppa ska registreras i kubikmeter med minst två decimaler. Vikten för stock ska registreras i hela kilogram. Vikten för virke i virkestrave, virkeslass, virkesskäppa ska registreras i ton med minst två decimaler. Ny 21 Vid stockmätning ska egenskapsklassen för varje enskild stock bestämmas och registreras. Vid travmätning ska egenskapsklassen för varje enskild virkestrave bestämmas och registreras. Vid mätning av virkeslass ska egenskapsklassen för varje enskilt virkeslass bestämmas och registreras. Vid skäppmätning ska egenskapsklassen för varje enskild virkesskäppa bestämmas och registreras. Ny 22 Volymen, vikten eller stycketalet för ett virkesparti ska registreras med uppdelning på egenskapsklasser. Volymen ska registreras i kubikmeter med två decimaler och vikten i ton med två decimaler. Ny 23 Till de registreringar som ska göras enligt dessa föreskrifter ska fogas uppgifter om förrättningsman, mätlag, maskinlag, för mätningen ansvarig fysisk eller juridisk person, datum och plats för virkesmätningen samt virkessäljaren och virkesköparen. Vid mätning med avverkningsmaskin anges första och sista datum för maskinmätningen och platsen för Ändrad VMF Nord/Qbera: Mätlag är ett begrepp som tappat sin betydelse och därför i föreskrifterna torde kunna exkluderas. (Virkesmätarna jobbar numer sällan i fasta lag, utan antingen själva eller med olika arbetskamrater. VMFs interna uppföljning av mätningskvalitet sker också mot

108 mätning ska anges i form av koordinater för bestånd eller avlägg. De registrerade uppgifterna ska förvaras på ett betryggande sätt och hållas tillgängliga för virkessäljaren, virkesköparen och Skogsstyrelsen i minst två år efter det att virkespartiets mätbesked lämnats ut till virkessäljaren och virkesköparen. Detsamma gäller i fråga om de uppgifter som ska registreras enligt 9. individ och inte mot mätningslag). Mätbesked 24 Mätbesked ska utlämnas till virkessäljaren och virkesköparen om inte parterna avtalat om annat. Mätbeskedet ska utlämnas inom skälig tid efter det att mätningen av virkespartiet avslutats, om inte parterna avtalat om annat. Ansvarig för utlämnandet är den fysiska eller juridiska person som utfört virkesmätningen. Ny VMF Syd, Södra: VMF levererar mätdata till SDC för databearbetning och har uppdragit åt SDC att utföra redovisning, d v s producera och distribuera mätbesked. Trädbränsleföreningen, Sveaskog: Med mätbesked bör avses uppgift som kan erhållas via pappersförsändelse eller i digital form. Skogforsk: Mätbesked inom skälig tid. Vi är tveksamma till den vaga formuleringen. SDC: SDC kan inte garantera att mätbesked lämnas ut till rätt skogsägare i de fall där en korrekt leverantörsidentifiering saknas hos SDC. Förslaget kan innebära att ansvarig och utförande part av mätning måste identifieras på mätbesked. Detta är svårt idag vid partsmätning då den parten ej är identifierad i informationsfångsten Göteborgs Energi, Svensk Fjärrvärme: På mätbesked för samtliga sortiment bör framgå energiinnehåll i leveransen på samma sätt som någon annan uppgift. 25 Ett virkespartis mätbesked ska innehålla uppgifter om - den fysiska eller juridiska person som utfört virkesmätningen, - datum och plats för virkesmätningen, - vilken mätmetod som tillämpats samt Ändrad Trädbränsleföreningen, Sveaskog: Vi föreslås en skrivning om att mätbesked skall innehålla Redovisning av den vederlagsgrundande enheten istället för den detaljerade

109 - virkessäljaren och virkesköparen. Mätbeskedet ska dessutom innehålla uppgifter som identifierar virkespartiet samt de registrerade uppgifterna om partiets egenskapsklassers fastvolym, toppcylindervolym, skäppvolym, travvolym, råvikt, torrvikt eller stycketal stockar. För sågtimmer får dock egenskapsklasser som skiljer sig åt i fråga om egenskaperna stockdiameter och stocklängd redovisas sammanslagna i mätbeskedet, om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat det. Mätbeskedet ska slutligen innehålla de uppgifter som registrerats enligt 14. uppräkningen av olika måttslag. Import- och exportvirke 26 Bestämmelserna i 2-25 och 27 gäller inte för mätning vid import eller export. Ändrad Undantag 27 Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge undantag från bestämmelserna i Oförändrad Dessa föreskrifter träder i kraft 20XX-XX- XX. Genom dessa föreskrifter upphävs Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 1999:1 och 2001:2) till virkesmätningslagen (1966:209) NN NN

110 1(11) Datum Sammanställning av remissvar från remissomgång 2 Remissen omfattade en konsekvensutredning samt möjlighet att ge synpunkter på hela rapporten inkl. förslag till virkesmätningsföreskrifter Allmänt Följande remissinstanser har avlämnat yttrande: Södra Skogsägarna, Skogsindustrierna, Sveaskog, VMF Nord, VMF Qbera, VMF Syd, Skogforsk, SDC, Trädbränsleföreningen. Direkta synpunkter på föreskriftstexten framgår av senare avsnitt. Övergripande synpunkter Trädbränsleföreningen Trädbränsleföreningen noterar att de synpunkter man lämnade vid förra remissomgången blivit beaktade. Trädbränsleföreningen tillstyrker därför förslagen. SDC SDC delar in sina kommentarer i två kategorier enligt nedanstående: Kategori A: Krav enligt föreskrifterna där vi identifierat brister i dagens IT-stöd. Dvs. krav för vilka SDC kommer att behöva vidareutveckla sina tjänster vilket kan komma att ta något eller några år. Kategori B: Krav enligt föreskrifterna där vi ser kvalitetssäkringsproblem, otydliga ansvarsförhållanden eller brister i definitioner. SDC anför också följande: På SDC är ett större förändringsprogram under uppstart med starkt stöd från styrelsen, SDC-råden och branschens parter i övrigt. Detta kommer bland annat att inkludera en grundlig genomgång av definitioner och begrepp inom områdena virkesmätning och virkesredovisning med syftet att harmonisera men samtidigt skapa en ökad flexibilitet inom redovisningen och i det tillhörande IT-stödet. Att nyttja och migrera till papinet-standarden är en del av detta. Det finns en oro för att det som nu slås fast i de nya föreskrifterna kan komma att verka hämmande för förändringsprogrammet. SDC hoppas därför att Skogsstyrelsen kommer att vara öppen för modifieringar av föreskrifterna om behov för detta kan påvisas. Sveaskog Sveaskog stödjer förslaget att slopa kravet på gemensamt ansvar för mätningens utförande. Däremot är man emot slopandet av anmälningsskyldigheten. Man anser detta förslag fullt rimligt för att kunna följa och utveckla mätningsverksamheten i Sverige. När det gäller förslaget till utvidgat tillämpningsområde framför man följande:

111 Sveaskog anser att flis från energiskog på åkermark bör kunna omfattas av lagen eftersom det är en liknande produkt som övrig flis från träd och har samma mottagare. Sveaskog anser fortfarande att det inte är klarlagt vad som avses när det gäller begränsningen till första affärsled. Det är ytterst viktigt att detta uttrycks på ett sätt som inte leder till tveksamheter. Sveaskogs uppfattning är att tanken att skydda den mindre sakkunnige leverantören, den enskilde skogsägaren, är riktig. Det är viktigt att inte blanda ihop led 1 som är ett begrepp i SDC:s system och att virke byter ägare, vilket kan ske i senare led. Inom exempelvis Sveaskog används led 1 för att följa upp tillredningen vid avverkning på egen skog och kan enligt förslaget tolkas som en koncernaffär. Försäljning dvs. ägarbyte sker i led 2 enligt upplägg i SDC:s system men genomförs då mellan professionella aktörer på marknaden. I enlighet med vad som sagts ovan är det alltså angeläget att handel inom eller mellan företag som yrkesmässigt bedriver handel med skogsprodukter inte omfattas av lagen. Sveaskog anser att fråga om handelsmått för energiinnehåll ska inkluderas i föreskrifterna. MWh är idag ett vanligt handelsmått för biobränsleprodukter. När det gäller konsekvenser av ökad partsmätning anser Sveaskog följande: Sveaskog anser att det är viktigt att ett arrangemang enligt förslaget för att föra över ansvaret för att mätning sker på ett ändamålsenligt och riktigt sätt till uppdragsgivaren när det gäller partsmätning som utföres genom skördarmätning eller av åkare. Det bör även kunna ske genom att kontroll av fristående mätningsföretag eller virkesmätningsförening enligt modell från dagens upplägg när det gäller skördarmätning. Vi stöder därmed uppfattningen i det PM som skickades ut daterar Sveaskog har följande synpunkter när det gäller definitioner: Konsekvensen av en omläggning när det gäller fast volym till att avse fysikalisk volym enligt förslaget är svår att överblicka. Det innebär stora omställningar från dagens sätt att mäta. Hur ska exempelvis kontrollmätning av den fysikaliska volymen gå till? Sveaskog anser därför att förslaget måste genomarbetas ytterligare med en konsekvensbeskrivning innan det kan läggas till grund för en förändring. Virkesmätningsföreningarna Virkesmätningsföreningarna har valt att avge ett gemensamt yttrande. Observera att detta yttrande är utifrån ett VMF-tjänstemannaperspektiv i frågan, dvs. utgör synpunkter som mätningsföreningarna har i sin egenskap som mätningsföretag. Man anför följande: I stort har vi inga invändningar mot förordningstexten. Dock anser vi att man, vid avgränsningen av lagstiftningens omfattning (3 ), hellre borde ha valt ett alternativ i allmänna termer utifrån virkets värde eller virkespartiets storlek, något som också nämns i remissen under kapitel Analys. Vårt motiv är att vi tror att en sådan avgränsning skulle vålla färre tolkningsproblem än det nuvarande förslaget där gränsen dras vid virke avsett för förädling eller energiproduktion i industriell skala. Vi är starkt kritiska till att införa den fysikaliska volymen som definition av begreppet Fastkubikmeter. Detta av flera skäl. Ett skäl är att vi anser att det, med hänsyn till dagens tillgängliga teknik och till förväntade vinster, skulle krävas en orimligt stor insats för fastställande av facitvärde. Ett annat skäl är att det skulle krävas ett mycket omfattande datainsamlings- och analysarbete för anpassning av omräkningstal, noggrannhetskrav m.m. vilken inte låter sig genomföras på ett tillfredsställande sätt på den tidsrymd som

112 Skogsstyrelsen anger i remissen (= 1 (2) år efter de nya föreskrifternas ikraftträdande). Som jämförelse kan nämnas att det för bestämmande av nuvarande handelsmått under en lång följd av år samlats in många tals stockars data från olika delar av landet, olika trädslag, olika kvalitéer m.m. Ett tredje skäl är att en förändrad definition av fastkubikmeter skulle innebära att mätningsutrustning såsom mätramar och skördaraggregat måste förses med ny programvara inom en förhållandevis kort tid. Något som torde bli såväl svårt som kostsamt, inte minst mot bakgrund av problematiken kring att fastställa facitvärdena. Skogforsk Vi anser att det är positivt att begreppet fastvolym definieras på ett tydligt sätt. Vi är dock ytterst tveksamma till en övergång till enbart fysikalisk fastvolym då denna volym är avsevärt svårare att skatta med hjälp av berörande eller optiska mätmetoder. Skogforsk ger två exempel på problem med praktisk mätning av fysikalisk volym: Att på ett tillförlitligt sätt filtrera bort diametervärden grundade på utstickande barkfragment vi optisk mätning är mycket svårt. Att i ett skördaraggregat avgöra om ett ökande diametervärde beror på en kvistbula (skall inkluderas) eller på att en knäckt men kvarsittande kvist (skall exkluderas) ligger under kvistkniven är i praktiken omöjligt. I först hand förordar vi föreskriften definierar två separata typer av fastvolym, dvs. en formutjämnad fastvolym och en fysikalisk fastvolym där köpande och säljande part själva avgör vilken enhet som skall användas. Om enbart en typ av fastvolym skall definieras förordar vi starkt att en formutjämnad fastvolym inkluderas i de aktuella föreskrifterna då denna är i överensstämmande med flertalet kända och i praktiken använda metoderna för bestämning av fastvolym. Det är dessutom den enhet som det hitintills funnits visst stöd för i de existerande föreskrifterna. Skall trots allt en fysikalisk fastvolym användas som framtida handelsmått krävs ett mycket omfattande forsknings- och utvecklingsarbete innan denna definition kan implementeras. Södra Skogsägarna Södra ansluter sig till det yttrande som lämnats av Skogsindustrierna på rubricerat förslag. Skogsindustrierna Skogsindustriernas synpunkter följer strukturen i Konsekvensutredningen daterad samt därefter förslag till nya föreskrifter inklusive bilagor. Frågeställningar vi lämnat synpunkter på vid den tidigare remissen kommenteras på nytt endast när vi önskar att särskilt poängtera dess betydelse. Vi delar inte bedömningen att partsmätning kommer att öka i omfattning framöver. Ökningstakten för vederlagsgrundande skördarmätning är långsam. Beträffande mätning av skogsbränsle finns en tydlig inriktning hos skogsnäringens aktörer att inordna mätningen av energisortimenten i den etablerade gemensamma strukturen med kvalitetssäkrad VMFmätning och standardiserad redovisning via SDC.

113 Skogsindustrierna anser att avgränsningen i förordningstextsförslaget av vilken mätning som Virkesmätningslagen omfattar behöver ytterligare översyn. Det bör tydligare fastslås att såväl förädling som energiproduktion ska vara i industriell skala och att små aktörer på virkesmarknaden är undantagna. Det finns även fler udda sortiment (Skogsstyrelsen nämner julgranar och pyntegrönt) som bör vara tydligt undantagna även om de förädlas industriellt. Avgränsningen bör ytterligare belysas och utredas för att inte väsentligt öka antalet industriplatser och sortiment som kommer att omfattas av Virkesmätningslagen. Ökar antalet sortiment och mottagningsplatser är risken uppenbar att den väsentligt ökar den administrativa kostnaden och den total arbetsbelastningen för tillsynen av dessa. Vi delar inte uppfattningen att den framtida utvecklingen gör det angeläget att påtagligt förstärka resurserna för Skogsstyrelsens operativa lagtillsyn. Vi gör i nuläget annan bedömning kring hur partsmätningsandelen kommer att utvecklas. Näringens egna gemensamma branschorgan för kontroll och kvalitetssäkring av virkesmätning bedöms även framgent vara en garant för en sund utveckling inom detta område. Beträffande tidsplanen för ikraftträdande vill vi betona att en väl genomarbetad slutprodukt är helt överordnad tidsplanen. Det finns inget behov att forcera fram ikraftträdandet innan alla delmoment såsom definitioner och noggrannhetskrav är utredda och förankrade. Skogsindustrierna ställer sig i mycket tveksamma till Skogsstyrelsens förslag att via föreskrifter detaljreglera definitionen av fastvolym. Vi bedömer att förslaget kan medföra genomgripande konsekvenser. Varken djupare utredning av principfrågan eller kostnads/intäktsanalys har presenterats. Det är inte acceptabelt att riskera potentiellt höga kostnader för en förändring med dagens bristande underlag. Tillämpade handelsmått måste vara anpassade till vad som är mätningstekniskt möjligt och kunna mätas med god precision och noggrannhet i flera olika mätpunkter i logistikkedjan och med olika mätutrustningar, och ge samma förväntade värde. Vi anser vidare att de nationella branschorganen är bäst lämpade att handlägga standardiseringsfrågor inom det mätningstekniska området. Direkta synpunkter på föreskriftstexten Förslag till föreskrift Inledning 1 Grundläggande bestämmelser om virkesmätning finns i virkesmätningslagen (1966:209) och virkesmätningsförordningen (2010:XX). 2 Begrepp som används i dessa föreskrifter och som markerats med kursiv stil definieras i bilaga 1. Ny eller ändr ad? Ändra d Ändra d Synpunkter.

114 3 Vid avrundning av tal ska Svensk standard SS Avrundningsregler tillämpas, med undantag av vad som framgår av 14. Mätmetoder, mätutrustning och noggrannhet 4 Endast metoder och mätutrustning som genom forskningsresultat, prov i praktisk skala eller erfarenhet visat sig ge tillfredställande resultat får användas. 5 Mätnoggrannheten för mätutrustning ska vid användning kontrolleras av den juridiska eller fysiska person som utför virkesmätningen. Annan mätutrustning än handredskap ska kontrolleras dagligen eller vid behov oftare. Handredskap ska kontrolleras årligen eller vid behov oftare. Uppgifter om datum, vem som utfört kontrollen och kontrollresultaten ska registreras. Uppgifterna ska förvaras på ett betryggande sätt och hållas tillgängliga för virkessäljaren, virkesköparen och Skogsstyrelsen i minst två år efter kontrollen. 6 Virkesmätning ska utföras med omsorg. Vid mätningen får endast obetydliga systematiska fel förekomma. Om förhållandena inte medger omsorgsfull mätning, får mätningen inte utföras. 7 Vid virkesmätningen använd mätmetod och tillämpat noggrannhetskrav ska dokumenteras. Utförs virkesmätningen i form av stickprovsmätning ska urvalsförfarande, stickprovsintensitet och skattningsförfarande också dokumenteras. 8 Den bestämda totala toppcylindervolymen, fastvolymen, travvolymen eller stjälpta volymen för ett virkesparti som är större än 10 m 3 får avvika från partiets volym med högst det procenttal som anges i bilaga X:1 vid mätning av varje enskild stock eller stam och bilaga X:2 vid övrig mätning. För ett virkesparti som väger mer än 10 ton får virkespartiets bestämda totala råvikt Ändra d Ny Ändra d Oförändr ad Ny Ändra d SDC: Kat A: Paragrafen säger: Vid virkesmätningen använd mätmetod och tillämpat noggrannhetskrav ska dokumenteras. Utförs virkesmätningen i form av stickprovsmätning ska urvalsförfarande, stickprovsintensitet och skattningsförfarande också dokumenteras. För detta saknas idag IT-stöd. VMF: Vi konstaterar med tillfredsställelse att Skogsstyrelsen hörsammat VMF-synpunkt från förra remissomgången vad gäller tydliggörande av i vilka situationer de olika kraven gäller på noggrannhetsnivå för fastställande av partis volym. Genom att tydliggöra

115 eller torrvikt avvika från partiets vikt med högst det procenttal som anges i bilaga X:3. För ett virkesparti får partiets bestämda totala stycketal stockar avvika från partiets stycketal stockar med högst det procenttal som anges i bilaga X:3. Om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat om ett annat noggrannhetskrav vid mätningen av ett virkesparti än vad som sägs i första, andra eller tredje stycket, ska det som avtalats tillämpas. att den högre noggrannhetsnivån gäller i de situationer då varje enskild stock eller stam ska mätas blir det, enligt vårt förmenande, tydligt att det vid stickprovsmätning är den lägre noggrannhetsnivån som gäller eftersom man där inte mäter varje stock eller stam. Eftersom lagstiftningen också föreslås omfatta biobränslen och handelsmåttet för sådana inte sällan utgörs av partiets värmevärde, exv. uttryckt i MWh, borde det också finnas ett angivet noggrannhetskrav för mätning av värmevärde. Annars haltar lagstiftningen då den i annat fall bara skulle omfatta noggrannhetskrav på delmoment i fastställandet av handelsmåttet (exv. vikt). Skogsindustrierna/Södra: Det är omöjligt att kommentera detta avsnitt innan förslaget på noggrannhetskravens utformning preciserats. Då detta givetvis hör till det mest väsentliga i regelverket förutsätts att vi bereds möjlighet till ytterligare samråd senare. Kontrollverksamhet 9 Fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt bedriver vederlagsgrundande virkesmätning ska systematiskt och ändamålsenligt kontrollera hur väl kraven i 6 och 8 uppfylls. Skador vid mätningen 10 Virket ska mätas i befintligt skick. Från skador som uppkommit på virket till följd av virkesmätningen ska dock bortses. Egenskapklasser 11 Med egenskapsklasser förstås i dessa föreskrifter en indelning av virke i följande klasser. 1. Virke som uppfyller de krav på egenskaper som virkessäljaren och virkesköparen avtalat om. 2. Virke som inte uppfyller de krav på Ny Ändra d Ändra d

116 egenskaper som virkessäljaren och virkesköparen avtalat om. Om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat om en ytterligare indelning i klasser i fråga om virke som uppfyller kraven i första stycket första punkten ska dessa klasser också utgöra egenskapsklasser. 12 Om en virkessäljare och virkesköpare har avtalat att virket i en virkestrave, virkeslass eller virkesskäppa ska ha en viss sammansättning i fråga om egenskaper enligt bilaga 2 för att virkesmätningen ska fullgöras och mätningen avbryts därför att dessa krav inte är uppfyllda, ska en registrering göras om i vilka avseenden kraven inte är uppfyllda. Volymen eller vikten av virket i virkestraven, virkeslasset eller virkesskäppan eller stycketalet stockar ska dessutom bestämmas och registreras, om inte säljaren och köparen har avtalat att det inte ska ske. Volymen ska registreras i kubikmeter med minst två decimaler. Vikten ska registreras i kilogram i heltal. Stycketalet stockar ska registreras i heltal. Identifiering av virkespartier 13 Ett virkesparti ska kunna identifieras och ha uppgift om virkessäljare och virkesköpare. Registrering m.m. 14 Om volymen för stockar bestäms med hjälp av stockdiameter och stocklängd ska dessa mått registreras för varje enskild stock. Största tillåtna måttenhet för stocklängd är 1 decimeter och för stockdiameter 1 centimeter båda med avrundning nedåt. Ändra d Ändra d Ny SDC: Kat A: Det saknas idag ITstöd för att göra komplett mätning vid mätningsvägran. VMF: Remissens 12 berör det som i mätningssammanhang brukar betecknas mätningsvägran. Vi menar att det vore en fördel om det tydliggjordes att egenskaperna i bilaga 2 endast utgör exempel på egenskaper som om avtalade gränser överskrids, genererar mätningsvägran. Vidare vore det önskvärt att det i bilaga 2 klargjordes att kol, sot, sten, plast eller metallföremål utgör föroreningar, förslagsvis genom att i bilaga 2 införa begreppet föroreningar samt även införa detta begrepp i definitionsförteckningen (= bilaga 1) och där förklara begreppet med exemplifiering av föroreningar vilka överhuvudtaget inte får förekomma i virket. Sveaskog: Vid redovisning av mätningsvägran borde även fukthalt redovisas om den är vederlagsgrundande. VMF: Vi vidhåller den kritik vi redan vid höstens remiss lämnade då det gäller Vi förstår motivet för och har inget att invända mot kravet att grunddata ska dokumenteras i syfte att möjliggöra myndighetens kontroll, men detta borde

117 Om volymen för stock bestäms genom sektionskubering behöver endast stockdiametern närmast stockens mitt registreras. kunna uttryckas i en generell mening eller bisats som tillfogas 9. Att för varje mätmetod ange vilka mått som skall sparas känns onödigt. Därmed skulle kunna strykas. En generellt formulerad text om krav på dokumentation av grunddata skulle också ha fördelen av att vara mer tidlös och inte så begränsad till tillämpning av nu vanligt förekommande mätningsmetoder eller mätningstekniker, vilket är. Vilka data som skall sparas vid tillämpning av nya metoder eller nya tekniker, som t ex xylometermätning och volymbestämning genom lasertriangulering, blir otydligt inom En generell text under 9 skulle också innebära att föreskriftstexten kunde kortas i icke oväsentlig omfattning vilket i sig är en fördel. Sveaskog: borde kunna förenklas betydligt. Skogsindustrierna/Södra: Liksom tidigare anser vi att onödiga och potentiellt utvecklingshämmande detaljregler måste undvikas. Ett exempel är denna paragrafs föreslagna krav på att registrera en stockdiameter nära stockens mitt vid sektionsmätning. Det är olämpligt att applicera principer från en äldre tids manuella mätning på moderna mätmetoder och utrustningar. Detaljer i reglerna i form av måttenheter för längd och diameter mätning liksom vikt och stycketal bör utgå.

118 15 Om volymen för virkestrave bestäms med hjälp av travlängd, travbredd och travhöjd ska dessa mått registreras för varje enskild virkestrave. Största tillåtna måttenhet är 1 centimeter. Dessutom ska fastvolymprocenten bestämmas och registreras om virkestravens fastvolym ska bestämmas. Största tillåtna måttenhet är 1 procent. 16 Om volymen för virke i virkesskäppa bestäms med hjälp av virkesskäppans eller virkets dimensioner ska de använda måtten registreras. Största tillåtna måttenhet är 1 centimeter. Dessutom ska fastvolymprocenten bestämmas och registreras om virkets fastvolym ska bestämmas. Största tillåtna måttenhet är 1 procent 17 Om vikten för stock eller för virke i virkestrave, virkeslass eller virkesskäppa bestäms, är den största tillåtna måttenheten 50 kilogram. 18 Om torrhalt, fukthalt eller askhalt för stock eller för virke i virkestrave, virkeslass eller virkesskäppa ska bestämmas ska bestämningen göras enligt Svensk standard SS XX XX XX och uppgifterna registreras i hela procent. Största tillåtna måttenhet är 1 procent. 19 Volymen för stock ska registreras i kubikmeter med minst tre decimaler. Volymen för virkestrave, virkeslass och virket i virkesskäppa ska registreras i kubikmeter med minst två decimaler. Vikten för stock ska registreras i hela kilogram. Vikten för virke i virkestrave, virkeslass, virkesskäppa ska registreras i ton med minst två decimaler. 20 Vid stockmätning ska egenskapsklassen för varje enskild stock bestämmas och registreras. Vid travmätning ska egenskapsklassen för varje enskild virkestrave bestämmas och registreras. Vid mätning av virkeslass ska egenskapsklassen för varje enskilt virkeslass bestämmas och registreras. Vid skäppmätning ska egenskapsklassen för varje enskild virkesskäppa bestämmas och registreras. Ny Ny Ny Ny Ny Ny 21 Volymen, vikten eller stycketalet för ett Ny

119 virkesparti ska registreras med uppdelning på egenskapsklasser. Volymen ska registreras i kubikmeter med två decimaler och vikten i ton med två decimaler. 22 Till de registreringar som ska göras enligt dessa föreskrifter ska fogas uppgifter om förrättningsman, mätlag, maskinlag, för mätningen ansvarig fysisk eller juridisk person, datum och plats för virkesmätningen samt virkessäljaren och virkesköparen. Vid mätning med avverkningsmaskin anges första och sista datum för maskinmätningen och platsen för mätning ska anges i form av koordinater för bestånd eller avlägg. De registrerade uppgifterna ska förvaras på ett betryggande sätt och hållas tillgängliga för virkessäljaren, virkesköparen och Skogsstyrelsen i minst två år efter det att virkespartiets mätbesked lämnats ut till virkessäljaren och virkesköparen. Detsamma gäller i fråga om de uppgifter som ska registreras enligt 7 och 12. Mätbesked 23 Mätbesked ska utlämnas till virkessäljaren och virkesköparen om inte parterna avtalat om annat. Mätbeskedet ska utlämnas inom skälig tid efter det att mätningen av virkespartiet avslutats, om inte parterna avtalat om annat. Ansvarig för utlämnandet är den fysiska eller juridiska person som utfört virkesmätningen. Ändra d Ny SDC: Kat A: IT stödet medger inte registrering av förrättningsman, endast mätlag (kan finnas visst stöd i nya mätplatsprogrammet). Kat B: Kravet på att lagra koordinater för bestånd eller avlägg i två år behöver utredas, räcker det med virkesorderns koordinater? SDC kan inte garantera att virkesordern inte tas bort eller att uppgiften om koordinat ändras. Med andra ord kan SDC inte se till att säljare och köpare kan ta del av koordinater i efterhand. Sveaskog: Sveaskog föreslår att den uppräkning av olika utförare av mätning, förrättningsman, mätlag osv. tas bort ur texten och enbart behåller för mätningen fysisk eller juridisk person. Detta harmonierar också bättre med vad som sägs i efterkommande paragrafer om mätbesked mm. SDC: Kat B: Enligt föreskrifterna är det fysisk eller juridisk person som utfört mätningen som ansvarar för utlämnandet av mätbesked. VMF har delegerat utförandet och utskriften av mätbesked till SDC. Ansvaret för utlämnande av mätbesked kan vara svårt att leva upp till på grund av att: - Information saknas hos SDC om att leverantör godkänt att mätbesked inte skickas ut. - Identitet på leverantör (ägare av ej tidigare försålt virke) kan ej garanteras av SDC. - Adressuppgift till

120 leverantör kan vara felaktig. Uppgift saknas i förstaledskontrakt om att affären avser ej tidigare försålt virke (definition av virkesmätningslagens omfattning enligt förordningen 3). 24 Ett virkespartis mätbesked ska innehålla uppgifter om - den fysiska eller juridiska person som utfört virkesmätningen, - datum och plats för virkesmätningen, - vilken mätmetod som tillämpats samt - virkessäljaren och virkesköparen. Mätbeskedet ska dessutom innehålla uppgifter som identifierar virkespartiet samt de registrerade uppgifterna om virkespartiets kvantitet med uppdelning på egenskapsklasser. För sågtimmer får dock egenskapsklasser som skiljer sig åt i fråga om egenskaperna stockdiameter och stocklängd redovisas sammanslagna i mätbeskedet, om virkessäljaren och virkesköparen har avtalat det. Mätbeskedet ska slutligen innehålla de uppgifter som registrerats enligt 12. Import- och exportvirke 25 Bestämmelserna i 2-24 och 26 gäller inte för mätning vid import eller export. Undantag 26 Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge undantag från bestämmelserna i Dessa föreskrifter träder i kraft 20XX-XX-XX. Genom dessa föreskrifter upphävs Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 1999:1 och 2001:2) till virkesmätningslagen (1966:209) NN NN Ändra d Ändra d Oförändr ad SDC: Kat B: Ett mätbesked kan sakna följande obligatoriska uppgifter: Mätdatum (finns enbart på vissa moduler) Mätplats (endast mottagningsplats visas på mätbeskedet) Virkessäljare (vilseledande identitet och namnsättning kan förekomma)

121 Av Skogsstyrelsen publicerade Rapporter: 1988:1 Mallar för ståndortsbonitering; Lathund för 18 län i södra Sverige 1991:1 Tätortsnära skogsbruk 1992:3 Aktiva Natur- och Kulturvårdande åtgärder i skogsbruket 1993:7 Betespräglad äldre bondeskog från naturvårdssynpunkt 1994:5 Historiska kartor - underlag för natur- och kulturmiljövård i skogen 1995:1 Planering av skogsbrukets hänsyn till vatten i ett avrinningsområde i Gävleborg 1995:2 SUMPSKOG ekologi och skötsel 1996:1 Women in Forestry What is their situation? 1996:2 Skogens kvinnor Hur är läget? 1997:2 Naturvårdsutbildning (20 poäng) Hur gick det? 1997:5 Miljeu96 Rådgivning. Rapport från utvärdering av miljeurådgivningen 1997:6 Effekter av skogsbränsleuttag och askåterföring en litteraturstudie 1997:7 Målgruppsanalys 1997:8 Effekter av tungmetallnedfall på skogslevande landsnäckor (with English Summary: The impact on forest land snails by atmospheric deposition of heavy metals) 1997:9 GIS metodik för kartläggning av markförsurning En pilotstudie i Jönköpings län 1998:1 Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) av skogsbränsleuttag, asktillförsel och övrig näringskompensation 1998:3 Dalaskog - Pilotprojekt i landskapsanalys 1998:4 Användning av satellitdata hitta avverkad skog och uppskatta lövröjningsbehov 1998:5 Baskatjoner och aciditet i svensk skogsmark - tillstånd och förändringar 1998:6 Övervakning av biologisk mångfald i det brukade skogslandskapet. With a summary in English: Monitoring of biodiversity in managed forests. 1998:7 Marksvampar i kalkbarrskogar och skogsbeten i Gotländska nyckelbiotoper 1999:1 Miljökonsekvensbeskrivning av Skogsstyrelsens förslag till åtgärdsprogram för kalkning och vitalisering 1999:2 Internationella konventioner och andra instrument som behandlar internationella skogsfrågor 2000:1 Samordnade åtgärder mot försurning av mark och vatten - Underlagsdokument till Nationell plan för kalkning av sjöar och vattendrag 2000:4 Skogsbruket i den lokala ekonomin 2000:5 Aska från biobränsle 2000:6 Skogsskadeinventering av bok och ek i Sydsverige :1 Landmolluskfaunans ekologi i sump- och myrskogar i mellersta Norrland, med jämförelser beträffande förhållandena i södra Sverige 2001:2 Arealförluster från skogliga avrinningsområden i Västra Götaland 2001:3 The proposals for action submitted by the Intergovernmental Panel on Forests (IPF) and the Intergovernmental Forum on Forests (IFF) - in the Swedish context 2001:4 Resultat från Skogsstyrelsens ekenkät :5 Effekter av kalkning i utströmningsområden med kalkkross 0-3 mm 2001:6 Biobränslen i Söderhamn 2001:7 Entreprenörer i skogsbruket :8A Skogspolitisk historia 2001:8B Skogspolitiken idag - en beskrivning av den politik och övriga faktorer som påverkar skogen och skogsbruket 2001:8C Gröna planer 2001:8D Föryngring av skog 2001:8E Fornlämningar och kulturmiljöer i skogsmark 2001:8G Framtidens skog 2001:8H De skogliga aktörerna och skogspolitiken 2001:8I Skogsbilvägar 2001:8J Skogen sociala värden 2001:8K Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i skogen 2001:8L Skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet 2001:8M Skogsbruk och rennäring 2001:8O Skador på skog 2001:9 Projekterfarenheter av landskapsanalys i lokal samverkan (LIFE 96 ENV S 367) Uthålligt skogsbruk byggt på landskapsanalys i lokal samverkan 2001:11A Strategier för åtgärder mot markförsurning 2001:11B Markförsurningsprocesser 2001:11C Effekter på biologisk mångfald av markförsurning och motåtgärder 2001:11D Urvalskriterier för bedömning av markförsurning 2001:11E Effekter på kvävedynamiken av markförsurning och motåtgärder 2001:11F Effekter på skogsproduktion av markförsurning och motåtgärder 2001:11G Effekter på tungmetallers och cesiums rörlighet av markförsurning och motåtgärder 2002:1 Ekskador i Europa 2002:2 Gröna Huset, slutrapport

122 2002:3 Project experiences of landscape analysis with local participation (LIFE 96 ENV S 367) Local participation in sustainable forest management based on landscape analysis 2002:4 Landskapsekologisk planering i Söderhamns kommun 2002:5 Miljöriktig vedeldning - Ett informationsprojekt i Söderhamn 2002:6 White backed woodpecker landscapes and new nature reserves 2002:7 ÄBIN Satellit 2002:8 Demonstration of Methods to monitor Sustainable Forestry, Final report Sweden 2002:9 Inventering av frötäktssbestånd av stjälkek, bergek och rödek under Ekdöd, skötsel och naturvård 2002:10 A comparison between National Forest Programmes of some EU-member states 2002:11 Satellitbildsbaserade skattningar av skogliga variabler 2002:12 Skog & Miljö - Miljöbeskrivning av skogsmarken i Söderhamns kommun 2003:1 Övervakning av biologisk mångfald i skogen - En jämförelse av två metoder 2003:2 Fågelfaunan i olika skogsmiljöer - en studie på beståndsnivå 2003:3 Effektivare samråd mellan rennäring och skogsbruk -förbättrad dialog via ett utvecklat samrådsförfarande 2003:4 Projekt Nissadalen - En integrerad strategi för kalkning och askspridning i hela avrinningsområden 2003:5 Projekt Renbruksplan Slutrapport, - ett planeringsverktyg för samebyarna 2003:6 Att mäta skogens biologiska mångfald - möjligheter och hinder för att följa upp skogspolitikens miljömål i Sverige 2003:7 Vilka botaniska naturvärden finns vid torplämningar i norra Uppland? 2003:8 Kalkgranskogar i Sverige och Norge förslag till växtsociologisk klassificering 2003:9 Skogsägare på distans - Utvärdering av SVO:s riktade insatser för utbor 2003:10 The EU enlargement in 2004: analysis of the forestry situation and perspectives in relation to the present EU and Sweden 2004:1 Effektuppföljning skogsmarkskalkning tillväxt och trädvitalitet, :2 Skogliga konsekvensanalyser SKA :3 Natur- och kulturinventeringen i Kronobergs län :4 Naturlig föryngring av tall 2004:5 How Sweden meets the IPF requirements on nfp 2004:6 Synthesis of the model forest concept and its application to Vilhelmina model forest and Barents model forest network 2004:7 Vedlevande arters krav på substrat - sammanställning och analys av arter 2004:8 EU-utvidgningen och skogsindustrin - En analys av skogsindustrins betydelse för de nya medlemsländernas ekonomier 2004:10 Om virkesförrådets utveckling och dess påverkan på skogsbrukets lönsamhet under perioden :11 Naturskydd och skogligt genbevarande 2004:12 Når vi skogspolitikens mångfaldsmål på artnivå? - Åtgärdsförslag för uppföljning och metodutveckling 2005:1 Access to the forests for disabled people 2005:2 Tillgång till naturen för människor med funktionshinder 2005:3 Besökarstudier i naturområden - en handbok 2005:4 Visitor studies in nature areas - a manual 2005:5 Skogshistoria år från år :6 Vägar till ett effektivare samarbete i den privata tätortsnära skogen 2005:7 Planering för rekreation - Grön skogsbruksplan i privatägd tätortsnära skog 2005:8a-8c Report from Proceedings of ForestSAT 2005 in Borås May 31 - June :9 Sammanställning av stormskador på skog i Sverige under de senaste 210 åren 2005:10 Frivilliga avsättningar - en del i Miljökvalitetsmålet Levande skogar 2005:11 Skogliga sektorsmål - förutsättningar och bakgrundsmaterial 2005:12 Målbilder för det skogliga sektorsmålet - hur går det med bevarandet av biologisk mångfald? 2005:13 Ekonomiska konsekvenser av de skogliga sektorsmålen 2005:14 Tio skogsägares erfarenheter av stormen 2005:15 Uppföljning av skador på fornlämningar och övriga kulturlämningar i skog 2005:16 Mykorrhizasvampar i örtrika granskogar - en metodstudie för att hitta värdefulla miljöer 2005:17 Forskningsseminarium skogsbruk - rennäring augusti :18 Klassning av renbete med hjälp av ståndortsboniteringens vegetationstypsindelning 2005:19 Jämförelse av produktionspotential mellan tall, gran och björk på samma ståndort 2006:1 Kalkning och askspridning på skogsmark - redovisning av arealer som ingått i Skogsstyrelsens försöksverksamhet :2 Satellitbildsanalys av skogsbilvägar över våtmarker 2006:3 Myllrande Våtmarker - Förslag till nationell uppföljning av delmålet om byggande av skogsbilvägar över värdefulla våtmarker 2006:4 Granbarkborren - en scenarioanalys för :5 Överensstämmer anmält och verkligt GROT-uttag? 2006:6 Klimathotet och skogens biologiska mångfald 2006:7 Arenor för hållbart brukande av landskapets alla värden - begreppet Model Forest som ett exempel 2006:8 Analys av riskfaktorer efter stormen Gudrun 2006:9 Stormskadad skog - föryngring, skador och skötsel 2006:10 Miljökonsekvenser för vattenkvalitet, Underlagsrapport inom projektet Stormanalys

123 2006:11 Miljökonsekvenser för biologisk mångfald - Underlagsrapport inom projekt Stormanalys 2006:13 Hur drabbades enskilda skogsägare av stormen Gudrun - Resultat av en enkätundersökning 2006:14 Riskhantering i skogsbruket 2006:15 Granbarkborrens utnyttjande av vindfällen under första sommaren efter stormen Gudrun - (The spruce bark beetle in wind-felled trees in the first summer following the storm Gudrun) 2006:16 Skogliga sektorsmål i ett internationellt sammanhang 2006:17 Skogen och ekosystemansatsen i Sverige 2006:18 Strategi för hantering av skogliga naturvärden i Norrtälje kommun ( Norrtäljeprojektet ) 2006:19 Kantzonens ekologiska roll i skogliga vattendrag - en litteraturöversikt 2006:20 Ägoslag i skogen - Förslag till indelning, begrepp och definitioner för skogsrelaterade ägoslag 2006:21 Regional produktionsanalys - Konsekvenser av olika miljöambitioner i länen Dalarna och Gävleborg 2006:22 Regional skoglig Produktionsanalys - Konsekvenser av olika skötselregimer 2006:23 Biomassaflöden i svensk skogsnäring :24 Trädbränslestatistik i Sverige - en förstudie 2006:25 Tillväxtstudie på Skogsstyrelsens obsytor 2006:26 Regional produktionsanalys - Uppskattning av tillgängligt trädbränsle i Dalarnas och Gävleborgs län 2006:27 Referenshägn som ett verktyg i vilt- och skogsförvaltning 2007:1 Utvärdering av ÄBIN 2007:2 Trädslagets betydelse för markens syra-basstatus - resultat från Ståndortskarteringen 2007:3 Älg- och rådjursstammarnas kostnader och värden 2007:4 Virkesbalanser för år :5 Life Forests for water - summary from the final seminar in Lycksele August :6 Renskador i plant- och ungskog - en litteraturöversikt och analys av en taxeringsmetod 2007:7 Övervakning och klassificering av skogsvattendrag i enlighet med EU:s ramdirektiv för vatten - exempel från Emån och Öreälven 2007:8 Svenskt skogsbruk möter klimatförändringar 2007:9 Uppföljning av skador på fornlämningar i skogsmark 2007:10 Utgör kvävegödsling av skog en risk för Östersjön? Slutsatser från ett seminarium anordnat av Baltic Sea 2020 i samarbete med Skogsstyrelsen 2008:1 Arenas for Sustainable Use of All Values in the Landscape - the Model Forest concept as an example 2008:2 Samhällsekonomisk konsekvensanalys av skogsmarks- och ytvattenkalkning 2008:3 Mercury Loading from forest to surface waters: The effects of forest harvest and liming 2008:4 The impact of liming on ectomycorrhizal fungal communities in coniferous forests in Southern Sweden 2008:5 Långtidseffekter av kalkning på skogsmarkens kol- och kväveförråd 2008:6 Underlag för en nationell strategi för skötsel och skydd av sumpskogar 2008:7 Regionala analyser om kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk 2008:8 Frötäkt och frötäktsområden av gran och tall i Sverige 2008:9 Vägledning vid skogsmarkskalkning 2008:10 Områden som skogsmarkskalkats inom Skogsstyrelsens försöksverksamhet :11 Inventering av ädellövplanteringar på stormhyggen från 1999 i Skåne 2008:12 Aluminiumhalter i skogsbäckar och variationen med avrinningsområdenas egenskaper 2008:13 Åtgärder för ett uthålligt brukande av skogsmarken - resultat från studier finansierade inom Movib 2008:14 Användningen av växtskyddsmedel inom skogsbruket 2008:15 Skogsmarkskalkning 2008:16 Skogsmarkskalkningens effekter på kemin i mark, grundvatten och ytvatten i SKOKAL-områdena 16 år efter behandling 2008:18 Effekter av skogsbruk på rennäringen - en litteraturstudie 2008:19 Hyggesfritt skogsbruk i ädellövskog - En litteratursammanställning 2008:20 Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk i ädellövskogar - slutrapport för delprojekt Ädellöv 2008:21 Skoglig kontinuitet och historiska kartor - en metodstudie för bokskog 2008:22 Kontinuitetsskogar och Kontinuitetsskogsbruk Slutrapport för delprojekt Skötsel hyggesfritt skogsbruk 2008:23 Naturkultur Utvecklingen i försöksserien de 10 första åren 2008:24 Jämförelse av ekonomi och produktion mellan trakthyggesbruk och blädning i skiktad granskog analyser spå beståndsnivå baserade på simulering 2008:25 Skogliga konsekvensanalyser 2008 SKA-VB :1 Åtgärdsplanering i reglerade vattendrag arbetsgång och åtgärdsförslag i övre Ångermanälven 2009:2 Skog & Historia i Uppland Gröna Jobb :3 Utvärdering av metoder för kvantifiering av epifytiska hänglavar 2009:4 Kartläggning och Identifiering av kontinuitetsskog 2009:5 Skogsproduktion i stormområdet: Ett underlag för Skogsstyrelsens strategi för uthållig skogsproduktion 2009:6 Ekonomisk beskrivning av konsekvenser i samband med ledningsintrång i skogsmark 2009:7 Avverkning av nyckelbiotoper och objekt med höga naturvärden en gis-analys och inventeringsdata från Polytax 2009:8 Produktionsanalys i Gävleborgs län 2009:9 Skogsstyrelsens erfarenheter kring samarbetsnätverk i landskapet 2010:1 Föryngra Vårda Skydda Underlag för Skogsstyrelsens strategi för hållbar skogsproduktion 2010:2 Effektiv rådgivning Slutrapport

124 2010:3 Markägarenkäten. Skogsstyrelsens delrapport för undersökningarna om processen för formellt skydd :4 Landskapsansats för bevarande av skoglig biologisk mångfald en uppföljning av 1997 års regionala bristanalys, och om behovet av samverkan mellan aktörer 2010:5 Översön av Skogsstyrelsens virkesmätningsföreskrifter Analys och förslag

125 Av Skogsstyrelsen publicerade Meddelanden: 1991:2 Vägplan :5 Ekologiska effekter av skogsbränsleuttag 1995:2 Gallringsundersökning :3 Kontrolltaxering av nyckelbiotoper 1996:1 Skogsstyrelsens anslag för tillämpad skogsproduktionsforskning 1997:1 Naturskydd och naturhänsyn i skogen 1997:2 Skogsvårdsorganisationens årskonferens :1 Skogsvårdsorganisationens Utvärdering av Skogspolitiken 1998:2 Skogliga aktörer och den nya skogspolitiken 1998:3 Föryngringsavverkning och skogsbilvägar 1998:4 Miljöhänsyn vid föryngringsavverkning - Delresultat från Polytax 1998:5 Beståndsanläggning 1998:6 Naturskydd och miljöarbete 1998:7 Röjningsundersökning :8 Gallringsundersökning :9 Skadebilden beträffande fasta fornlämningar och övriga kulturmiljövärden 1998:10 Produktionskonsekvenser av den nya skogspolitiken 1998:11 SMILE - Uppföljning av sumpskogsskötsel 1998:12 Sköter vi ädellövskogen? - Ett projekt inom SMILE 1998:13 Riksdagens skogspolitiska intentioner. Om mål som uppdrag till en myndighet 1998:14 Swedish forest policy in an international perspective. (Utfört av FAO) 1998:15 Produktion eller miljö. (En mediaundersökning utförd av Göteborgs universitet) 1998:16 De trädbevuxna impedimentens betydelse som livsmiljöer för skogslevande växt- och djurarter 1998:17 Verksamhet inom Skogsvårdsorganisationen som kan utnyttjas i den nationella miljöövervakning 1998:19 Skogsvårdsorganisationens årskonferens :1 Nyckelbiotopsinventeringen Slutrapport 1999:3 Sveriges sumpskogar. Resultat av sumpskogsinventeringen :1 Skogsvårdsorganisationens Årskonferens :2 Rekommendationer vid uttag av skogsbränsle och kompensationsgödsling 2001:3 Kontrollinventering av nyckelbiotoper år :4 Åtgärder mot markförsurning och för ett uthålligt brukande av skogsmarken 2001:5 Miljöövervakning av Biologisk mångfald i Nyckelbiotoper 2001:6 Utvärdering av samråden 1998 Skogsbruk - rennäring 2002:1 Skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitikens effekter - SUS :2 Skog för naturvårdsändamål uppföljning av områdesskydd, frivilliga avsättningar, samt miljöhänsyn vid föryngringsavverkning 2002:4 Action plan to counteract soil acidification and to promote sustainable use of forestland 2002:6 Skogsmarksgödsling - effekter på skogshushållning, ekonomi, sysselsättning och miljön 2003:1 Skogsvårdsorganisationens Årskonferens :2 Konsekvenser av ett förbud mot permetrinbehandling av skogsplantor 2004:1 Kontinuitetsskogar - en förstudie 2004:2 Landskapsekologiska kärnområden - LEKO, Redovisning av ett projekt :3 Skogens sociala värden 2004:4 Inventering av nyckelbiotoper - Resultat :1 Stormen en skoglig analys 2007:1 Övervakning av insektsangrepp - Slutrapport från Skogsstyrelsens regeringsuppdrag 2007:2 Kvävegödsling av skogsmark 2007:3 Skogsstyrelsens inventering av nyckelbiotoper - Resultat till och med :4 Fördjupad utvärdering av Levande skogar 2007:5 Hållbart nyttjande av skog 2008:1 Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk 2008:2 Rekommendationer vid uttag av avverkningsrester och askåterföring 2008:3 Skogsbrukets frivilliga avsättningar 2008:4 Rundvirkes- och skogsbränslebalanser för år 2007 SKA-VB :1 Dikesrensningens regelverk 2009:2 Viltanpassad Skogsskötsel Skogliga åtgärder för att minska skador 2009:3 Ny metod och nya definitioner i uppföljningen av frivilliga avsättningar 2009:4 Stubbskörd kunskapssammanställning och Skogsstyrelsens rekommendationer 2009:5 Vidareutveckling av pågående viltskadeinventeringar 2009:6 En märkbar förändring i skogsägarnas vardag Projekt Skogsägarnas myndighetskontakter 2009:7 Regler om användning av främmande trädslag 2010:1 Vattenförvaltningen i skogen

126 Beställning av Rapporter och Meddelanden Skogsstyrelsen, Bokhandeln JÖNKÖPING Telefon: växel fax e-post: I Skogsstyrelsens Meddelande-serie publiceras redogörelser, utredningar m.m. av officiell karaktär. Innehållet överensstämmer med myndighetens policy. I Skogsstyrelsens Rapport-serie publiceras redogörelser och utredningar m.m. för vars innehåll författaren/författarna själva ansvarar. Skogsstyrelsen publicerar dessutom fortlöpande: Foldrar, broschyrer, böcker m.m. inom skilda skogliga ämnesområden. Skogsstyrelsen är också utgivare av tidningen SkogsEko.

127 En arbetsgrupp vid Skogsstyrelsen har utfört en översyn av myndighetens virkesmätningsföreskrifter. Gruppen har haft ett brett samråd med representanter för skogsnäringen och energisektorn. I denna rapport redovisas en analys av virkesmätningen i Sverige och ett förslag till nya föreskrifter. Förslaget stöds av näringsrepresentanterna. Här finns också en utredning av förslagets konsekvenser.