Vindanpassade skyddsavstånd för fläktsprutor i fruktodling - kunskapsöversikt

Transkript

1 Vindanpassade skyddsavstånd för fläktsprutor i fruktodling - kunskapsöversikt Wind related buffer zones for orchard sprayers - a survey of knowledge Sven Axel Svensson, Anna-Mia Eriksson och Eskil Nilsson Slutrapport till Jordbruksverket SLU Alnarp Rapport 2004:1 Institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik Report Swedish University of Agricultural Sciences Department of Horticultural Technology ISSN

2 I denna serie publiceras rapporter från Institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik vid SLU Alnarp. This is a publication from the Department of Horticultural Technology at the Swedish University of Agricultural Sciences in Alnarp. En lista på publicerade rapporter i serien finns på The issues in this series of publications are listed at the homepage Sven Axel Svensson är försöksledare vid Institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik. Anna-Mia Eriksson är forskningsassistent vid Institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik. Eskil Nilsson är rådgivare på Visavi God Lantmannased AB, Vellinge. SLU P.O. Box 66 SE ALNARP SWEDEN Phone: (operator)

3 Förord Sverige är känt för att ha tydliga regler och hjälpmedel, så att sprutföraren kan bestämma ett rimligt vindanpassat skyddsavstånd till känsliga objekt i samband med kemisk bekämpning. Dessa hjälpmedel eller beslutsstöd är dessvärre utformade endast för lantbrukssprutor. I fruktodling används fläktsprutor för de flesta bekämpningssituationerna. Det svenska regelverket för fläktsprutor är diffust och man saknar t ex hjälpmedel för att beräkna vindanpassade skyddsavstånd i aktuella situationer. Detta projekts syfte har varit att undersöka och sammanställa kunskap om hur man har löst situationen i andra närliggande länder. I den föreliggande kunskapsöversikten redovisas hur man hanterar vindanpassade skyddsavstånd i Tyskland, England och Danmark. Regelverken är, framför allt i Tyskland, komplicerade och knutna till respektive bekämpningsmedel. Vidare saknas faktorer som vindhastighet, vindriktning och temperatur i bestämningen av skyddsavstånd. I rapporten lämnas förslag på ett utvecklingsprojekt, som skulle kunna ge fruktodlingen relevanta regler och hjälpmedel för att beräkna skyddsavstånd; på ett sätt som stämmer överens med de bestämmelser som finns för lantbrukssprutorna. Arbetet har bedrivits som ett samarbetsprojekt mellan Institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik och Visavi God Lantmannased AB. Jordbruksverket (SJV) har finansierat denna kunskapsöversikt. Vi är tacksamma för den hjälp vi fått av Christer Tornéus på Växtskyddscentralen i Alnarp i samband med vindhastighetsmätningar. Vi vill tacka Lisbeth och Erik Lövendahl, Solnäs, Bjärred, och Per-Lennart Andersson, S Vindfelle, Bjärred, som upplåtit mark för våra vindmätare. Kommunikationsstöd till mätningarna har också lämnats av Areaplan AB, Alnarp. Våra kolleger i Tyskland, England och Danmark har hjälpt oss att hitta rätt bland alla nationella bestämmelser. I projektets slutskede har vi kunnat dra nytta av en samlad bedömning från Kemikalieinspektionen och SJV. Det är vår förhoppning att projektets resultat kan bidra till en bättre situation för både omvärldsmiljön och fruktodlingen. Alnarp i oktober 2003 Håkan Schroeder Prefekt

4

5 Sammanfattning Sverige har tydliga regler och hjälpmedel för att sprutföraren skall kunna hålla vindanpassade skyddsavstånd till känsliga objekt i samband med kemisk bekämpning i lantbruket. Dessa regler saknas för fruktodlingen. Det går inte att använda lantbrukets hjälpmedel för att beräkna skyddsavstånd i samband med sprutning i fruktodling, eftersom bekämpningstekniken är helt annorlunda. I Tyskland och England finns det bestämmelser som gör det möjligt för odlaren att beräkna ett vindanpassat skyddsavstånd i fruktodling. I projektet har dessa regelverk studerats närmare, med syfte att undersöka om dessa skulle kunna överföras till Sverige. Vidare har undersökts lähäckars inverkan på vindhastigheten i fruktodling. De tyska bestämmelserna är synnerligen komplicerade, dels eftersom det finns olika typer av regler för skydd av ytvatten respektive flora och fauna och dels eftersom skyddsavstånden är specifika för varje bekämpningsmedel. Kunskapen om hur appliceringstekniken påverkar vindavdriften är samtidigt betydande, framför allt vid Biologische Bundesanstalt für Landund Forstwirtschaft i Braunschweig (BBA). I England inriktas de specificerade skyddsavstånden helt på ytvatten och är etablerade för lantbrukssprutor. Det finns motsvarande bestämmelser för fläktsprutor i fruktodling, men de har fortfarande en preliminär karaktär, eftersom faktorn appliceringsteknik (som enligt tyska erfarenheter har mycket stor betydelse) ännu inte har introducerats i praktiken. Intressant är att man i England fäster stor vikt vid lähäckars positiva inverkan på vindavdriften, något som inte beaktas i Tyskland. Mätningar av vindhastigheten i svenska fruktodlingar visar att vindhastigheten inne i en fruktodling med lähäck är starkt reducerad (ca 90 % reduktion). Varken i Tyskland eller i England ingår vindriktning, vindhastighet och temperatur som påverkande faktorer i beräkningshjälpmedlen. Dessa faktorer är i viktiga i de svenska hjälpmedlen för lantbrukssprutor. Efter att ha beaktat de inhämtade erfarenheterna och efter ett möte med bl a företrädare för Jordbruksverket (SJV) och Kemikalieinspektionen (KemI), blir projektets slutsatser: Det är angeläget att utforma regelverk som gör det möjligt att beräkna riktvärden för vindanpassade skyddsavstånd för fläktsprutor i fruktodling Arbetet bör ske i projektform, med SJV som koordinator Det är olämpligt att direkt överföra de tyska eller engelska regelverken De faktorer som bör ingå in beräkningen är: a) Vindriktning, vindhastighet och temperatur b) Appliceringstekniska faktorer c) Dosnivå d) Inverkan av lähäckar De tyska erfarenheterna av avdriftsreducerande sprututrustning skall tillämpas och integreras Schaumann-sprutan bör undersökas enligt BBA:s riktlinjer för att erhålla värden på möjlig avdriftsreducering enligt ovanstående Effekten av lähäckar bör undersökas närmare

6

7 Summary Sweden has explicit regulations and tools to help the sprayer operator calculate wind-drift related buffer zones to sensitive areas when spraying agricultural chemicals (with boom sprayers). Similar regulations do not exist for orchard spraying. In this case it is not possible to simply apply the tools for boom-spraying to orchard spraying because the application technology is totally different. Germany and Great Britain have regulations, which make it possible for the growers to calculate a wind related buffer zone in orchards. In this project, these foreign regulations have been studied, with the purpose to investigate if they could be transferred to Swedish conditions. Furthermore, the influence of windbreaks on wind velocity in orchards was also studied. The German regulations are extremely complicated, as the regulations for protecting surface water are different from those concerning flora and fauna. The buffer zones are also specific for each chemical. At the same time, the knowledge of how application technology influences wind drift is considerable, above all especially at Biologische Bundesanstalt für Land- und Forstwirtschaft i Braunschweig (BBA). In Great Britain, the concerns, expressed in detailed regulations, are directed at surface water contamination only, and have been established for boom sprayers for several years. There are also British regulations for orchard sprayers. However, these are still of a preliminary character, as the factor application technology (important in the German rules) is not yet fully implemented. Of special interest in the British regulations is the expected positive influence of windbreaks, a fact not considered in German regulations. Measurements in Swedish orchards indicate that wind velocity inside an orchard with windbreaks is strongly reduced (90 % reduction). Neither German, nor British regulations consider the factors wind direction, wind velocity or temperature in the tools for calculation of buffer zone distance. These factors are of great importance for the Swedish calculation tools for boom sprayers. After studying the foreign experiences and meeting with representatives from the Swedish Board of Agriculture (SJV) and the National Chemicals Inspectorate, the conclusions are: It is important to develop regulations, making it possible to calculate standard values for wind related buffer distances, that are valid for orchard sprayers. Developing these regulations should be begun as a project, with SJV as a coordinator It is inexpedient to directly transfer the German and British regulations Factors that should be included in the calculations of buffer distances are: a. Wind direction, wind velocity or temperature b. Factors of an application technology nature c. Dose level d. Influence from windbreaks The German experiences from drift-reducing equipment should be applied and intgrated The Schaumann-sprayer should be examined according to BBA guiding principles to obtain values for possible drift reduction as mentioned above The wind reducing effect from wind breaks should be studied more thoroughly

8

9 Innehållsförteckning Inledning 1 Bakgrund 1 Syfte 4 Metoder 4 Storbritannien 4 Tyskland 4 Vindhastighetsmätningar 4 Samarbete 4 Resultat 5 Storbritannien 5 Lantbrukssprutor ( bomsprutor ) 5 Fläktsprutor i fruktodling 7 Tyskland 9 Ytvattenskydd 10 Skydd av flora och fauna i anslutning till besprutade fält 14 Skyddsavstånd för vissa bekämpningsmedel 17 Markanpassat skyddsavstånd 18 Vindhastighetsmätningar 18 Den tekniska utrustningens inflytande 21 Storbritannien 21 Tyskland 21 Möte om projektets vidare inriktning 23 Diskussion 23 Referenser 26 Litteratur och websiter 26 Personlig information 28

10

11 Inledning Sverige har tydliga regler och hjälpmedel för att sprutföraren skall kunna hålla vindanpassade skyddsavstånd till känsliga objekt i samband med kemisk bekämpning i lantbruket. Dessa regler är för fruktodlingen generellt hållna och man saknar hjälpmedel för att beräkna skyddsavstånd i aktuella situationer. Det går heller inte att använda lantbrukets hjälpmedel för att beräkna skyddsavstånd i samband med sprutning i fruktodling, eftersom bekämpningstekniken är helt annorlunda. I Tyskland och England har myndigheterna utvecklat detaljerade bedömningsgrunder och hjälpmedel för att sprutföraren skall kunna hantera dessa situationer med minimal risk för omgivningen. I Tyskland har detta skett på die Biologische Bundesanstalt für Land- und Forstwirtschaft (BBA) och i England inom the Pesticide Safety Directorate (PSD). Detta projekts syfte har varit att undersöka om och hur man kan använda denna existerande kunskap för att få fram data gällande svenska förhållanden. Projektet omfattar även ett avsnitt för att uppskatta en förväntad positiv inverkan från lähäckar. Bakgrund Svensk lagstiftning tillåter i princip inte att användningen av bekämpningsmedel får en negativ inverkan på omgivningen. Det är Miljöbalken (Miljödepartementet, 1998) som lägger grunden för detta i sina portalparagrafer, som sedan får högre detaljeringsgrad genom föreskrifter från Naturvårdsverket (SNV). Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. (Miljöbalken 1998:808, 3 ) Ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel skall spridas på ett sådant sätt att människors hälsa inte skadas eller människor vållas annan olägenhet och att miljöpåverkan blir så liten som möjligt. Åtgärder skall vidtas för att motverka att medlet sprids utanför avsett spridningsområde (Miljöbalken 1998:808, 18 ). 1

12 Naturvårdsverket utfärdade en föreskrift 1 juli 1997 (Naturvårdsverket, 1997a). I denna sägs bl a: Föreskrifterna syftar till att reglera användningen av bekämpningsmedel på ett sådant sätt att människor och människors egendom inte skadas och att kvaliteten hos yt- och grundvatten inte försämras samt att den vilda floran och faunan så långt möjligt skyddas mot oavsiktlig påverkan (1 ) Vid spridning och annan hantering av bekämpningsmedel samt vid rengöring av spridningsutrustning är den som utför detta skyldig att bestämma och iaktta de skyddsavstånd som med hänsyn till omständigheterna är nödvändiga till skydd för vattentäkter, sjöar och vattendrag samt omgivande mark och annans egendom (5 ) Vid bestämning av skyddsavstånd enligt 5 skall särskild hänsyn tas till: på platsen rådande temperatur och vindförhållanden, det avsedda spridningsområdets utbredning i vindriktningen, jordart och markstruktur samt markens lutning mot omgivningen på den plats där spridningen avses ske, bekämpningsmedlets egenskaper, samt omgivningens känslighet för medlet. (6 ) Utrustning för spridning av bekämpningsmedel skall vara anpassad för ändamålet, underhållas väl och vara väl kalibrerad. (7 ) Den som avser att sprida bekämpningsmedel med bogserad eller maskinburen spruta skall för bestämning av skyddsavstånd enligt 6 ha lämplig utrustning för att bestämma temperatur, vindriktning och vindhastighet på platsen. (8 ) Den som sprider bekämpningsmedel som hänförts till klass 1 eller klass 2 enligt 8 i förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel skall anteckna varje sådan åtgärd. Av dokumentationen skall framgå. (9 ) Till föreskrifterna hör också allmänna råd med titeln Spridning av kemiska bekämpningsmedel. Tillämpning av Naturvårdsverkets föreskrifter om spridning av kemiska bekämpningsmedel (Naturvårdsverket, 1997b). Detta dokument innehåller mer detaljerade anvisningar om hur man tillämpar de generella föreskrifterna, samtidigt som riskerna beskrivs på ett mer konkret sätt. Skillnaden tydliggörs mellan markanpassade och vindanpassade skyddsavstånd. För bestämning av riktvärden för vindanpassat skyddsavstånd introducerades tabellverket Hjälpreda för beräkning av vindanpassat skyddsavstånd (Säkert Växtskydd, 1998), baserad på Tommy Arvidssons avhandling om vindavdrift från lantbrukssprutor (Arvidsson, 1997). Avhandlingen, dess mätningar och spridningsmodeller tillsammans med Hjälpredan utgör ett utmärkt underlag för att förstå den svenska handlingslinjen, utarbetad i samarbete mellan myndigheter och näringsliv. Dessa regelverk är uteslutande relaterade till lantbrukssprutor ( bomsprutor ) och är därför inte tillämpliga för fläktsprutor i fruktodling. Fläktsprutorna sprider dropparna med hjälp av en stark luftström som transporterar dropparna fram till bladverket. Spridningen blir därför helt annorlunda än för lantbrukssprutorna. Detta finns tydligt dokumenterat, inte minst i de 2

13 mätningar av vindavdrift som utförts av BBA i Braunschweig, Tyskland (Ganzelmeier, 2000; Rautmann et al., 2001; Zande, 2002). Figur 1. Olika spridningskällor för bekämpningsmedel (Naturvårdsverket, 2003). Den diffusa spridningen i form av vindavdrift i närheten av fruktodlingar är en faktor som uppmärksammats i Sverige under lång tid. Störningar har skett och oron för framtida konflikter har kommit till uttryck i dagspressen (Ystads Allehanda, 2002a) (se även figur 2). Fruktodling förekommer främst i Simrishamns och Kristianstads kommuner. I Simrishamn har riskerna fått ytterligare dimensioner, sedan man uppmärksammat att två viktiga vattentäkter ligger i riskzonen (Ystads Allehanda, 2002b). Miljö- och hälsoförvaltningarna i de båda kommunerna har tillsammans etablerat ett samarbete med den lokala fruktnäringen, för att bl a tydliggöra hur de allmänna bestämmelserna skall tillämpas i fruktodling och speciellt i vattenskyddsområdena (Anna Stark, pers inf). Figur 2. Artikel om oron för kommande störningar från fruktodlingens besprutning (Ystads Allehanda, 1992). 3

14 När det gäller riktlinjer på svensk nationell nivå har fruktodlingens specifika förutsättningar inte uppmärksammats på samma sätt som för lantbruket. I andra länder där frukt, bär och vinodling har en mer framträdande roll, har man intresserat sig för de problem som är förknippade med fläktsprutor. I registreringsförfarandet av bekämpningsmedel har man t ex lagt in specifika skyddsavstånd, som gäller fläktsprutor i fruktodling. Syfte Detta projekts syfte är att presentera kunskap om hur man hanterar fruktodlingens skyddsavstånd i andra länder och, om möjligt, visa hur internationella erfarenheter skulle kunna överföras till Sverige. De två länder som redan tidigare varit intressanta är Tyskland och Storbritannien. Frågeställningar om läplanteringar verkar att ge intressanta möjligheter, varför projektet också syftar till att genomföra vindhastighetsmätningar i fält. Metoder Storbritannien Arbetet har hittills koncentrerats på det engelska systemet LERAP. Förutom litteraturstudier har vi deltagit i konferensen LERAP Specialist Day - The Consequences of two years Low- Drift Equipment Use vid Harper Adams University College den 18:e september 2002 samt besökt Pesticides Safety Directorate, PSD, och Central Science Laboratory, CSL, i York i samband med konferensen. Genom diskussioner med Paul Hamey och Alan MacDonald på PSD och Andy Gilbert och Richard Glass på CSL, fyra personer som utvecklat och dagligen arbetar med frågor rörande LERAP, har vi skaffat oss en mycket god bild av hur man hanterar skyddsavstånd i England. Tyskland Under projektets löptid har vi haft möjlighet att diskutera ämnet vindavdrift och skyddsavstånd med tyska forskare i och med deltagande i konferenser och workshops. Detta har fungerat som ett underlag för fortsatta diskussioner via e-post. De mest givande kontakterna har utgjorts av prof Heinz Ganzelmeier (Ganzelmeier, pers inf) och dipl ing Dirk Rautmann (Rautmann, pers inf) vid BBA och Dr Heribert Koch (Koch, pers inf) vid Landesanstalt für Pflanzenbau und Pflanzenschutz Rheinland-Pfalz i Mainz. Vindhastighetsmätningar Som en delstudie, i samarbete med Christer Tornéus vid Jordbruksverket (SJV), Växtskyddscentralen i Alnarp, har långtidsmätningar av lähäckars inverkan på vindförhållanden genomförts. En referensmätare för vindhastighet sattes upp på fritt fält och 2 m höjd (den mäthöjd som Hjälpredan bygger på). Två andra givare sattes upp inne i en närliggande fruktodling, som var omgiven av lähäckar. Givarna sattes på höjderna 2 m och 3.25 m. Den senare höjden motsvarar överkanten av fruktträdens kronor. Vindriktning och vindhastighet registrerades. Samarbete Projektet har bedrivits som ett samprojekt mellan Visavi God Lantmannased AB, Lund och Institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik vid SLU i Alnarp. SJV:s Växtskyddscentral i Alnarp, genom Christer Tornéus, har bistått projektet i vindhastighetsmätningarna. 4

15 Resultat Storbritannien Det brittiska systemet Local Environmental Risk Assessment for Pesticides (LERAP), syftar till att skydda vattenlevande organismer genom att hindra att vatten förorenas med pesticider (PSD, 1999). Begreppet skulle slarvigt kunna översättas med: "Lokal bedömning av miljörisker vid användning av bekämpningsmedel". Systemet ger odlaren möjlighet att minska det på bekämpningsmedelsetiketten angivna skyddsavståndet gentemot vattendrag. När man utför en så kallad LERAP, tar man inte, som sker med den svenska Hjälpredan, hänsyn till vindriktning, vindstyrka, temperatur, fältvidd och bomhöjd. Systemet bygger istället på att sprututrustningen klassificerats med avseende på vindavdriftens storlek samt att odlarna kontrollerar vattendragets storlek, eventuella lähäckar och aktuell dos innan de läser av skyddsavståndet i en tabell. Ett generellt skyddsavstånd för lantbrukssprutor i England är 5 m till vattendrag och det är detta avstånd som kan reduceras. Vindanpassade skyddsavstånd till andra objekt hanteras endast i generella formuleringar (MAFF, 1985). Lantbrukssprutor ( bomsprutor ) Det är endast för en del av bekämpningsmedlen som man kan genomföra en LERAP. Dessa klassas som kategori B, en upplysning som anges på etiketten. För bekämpningsmedel i kategori A (organiska fosforföreningar och syntetiska pyretroider) är det inte möjligt att minska det förutbestämda skyddsavståndet. Då det gäller lantbrukssprutor är det spridarna (munstyckena) som testas med avseende på avdrift. Referenssystemet är en öppen horisontell bom med spaltspridare F110 / 1,2 / 0,3, med en bomhöjd på 50 cm (över grödan). Beroende på hur stor avdriften är i förhållande till detta referenssystem tilldelas de testade spridarna beteckningen noll till tre stjärnor (*). Ingen * innebär att avdriften är större än 75% av avdriften från referenssystemet, medan *** betyder att spridaren har mindre än 25% av referenssystemets avdrift. Man behöver endast genomföra en LERAP om man sprutar nära ett vattendrag och vill minska det föreskrivna skyddsavståndet. Vid tre tillfällen kan man, då det gäller lantbrukssprutor, använda ett skyddsavstånd på 1 m: om vattendraget är torrt vid appliceringen om man använder en *** utrustning om man sprutar med högst ¼ dos. Om man väljer att minska dosen och på så sätt minska skyddsavståndet måste man applicera denna dos på en 50 m bred sträcka närmast vattendraget. En LERAP-bedömning genomförs i fyra steg, beskrivna i en skrift motsvarande den svenska Hjälpredan (PSD, 1999). Steg 1 samla information Finns det något angränsande vattendrag? Är diket torrt? Hur brett är vattendraget? 5

16 Vilken dos används i förhållande till maximal dos? Är sprutan försedd med avdriftsreducerande, dvs *-märkta munstycken? Steg 2 bestäm skyddsavståndets storlek Om man använder *** utrustning behöver man inte använda sig av tabellerna för att avläsa aktuellt skyddsavstånd, eftersom avståndet blir 1 m för alla produkter i kategori B. Är diket torrt gäller också skyddsavståndet 1 m liksom om man sprutar med högst ¼ dos. Om man inte har något av dessa tre fall finns det tre tabeller; standard, * och ** att använda sig av. Man väljer den tabell som stämmer överens med den utrustning man har. Skyddszonens bredd läses av i den ruta där vattendragets bredd och aktuell dos stämmer med förhållandena som råder. Se exempel i tabell 1 nedan. Tabell 1. Skyddsavstånd när avdriftsreducerande utrustning (spridare), klassificerad som * (1-stjärnig), används. Gäller bekämpningsmedel som tillåter en reducering av skyddsavståndet ( typ B ) (PSD, 1999) Skyddsavstånd med avdriftsreducerande utrustning (spridare), klassade som * (1-stjärnig) Fetstil: generellt minimiavstånd Lantbruksspruta Dosnivå Bredd på vattendraget Full dos ( %) ¾ dos (50 75 %) ½ dos (25 50 %) ¼ dos (0 25 %) < 6 m 4 m 2 m 1 m 1 m 3 6 m 2 m 1 m 1 m 1 m 6 m brett 1 m 1 m 1 m 1 m Torrt dike 1 m 1 m 1 m 1 m Steg 3 dokumentera ditt LERAP-beslut Man är skyldig att notera skyddsavståndets bredd. Detta gäller även om man valt att inte genomföra någon LERAP, utan valt att spruta med standard-skyddsavståndet på 5 m. Resultaten av LERAP-beslutet måste sparas i tre år från dagen då sprutningen genomfördes. Det finns inget speciellt formulär att skriva ned resultaten i, men det finns anvisningar om vilka uppgifter man är skyldig att redovisa. Steg 4 genomför sprutningen Kontrollera att sprutningsarbetet följer resultatet av den genomförda LERAP-bedömningen. Använder man avdriftsreducerande spridare för att minska buffertzonen måste dessa användas de tolv metrarna närmast vattendraget. 6

17 Fläktsprutor i fruktodling Då det gäller fruktsprutor är kemikalierna inte uppdelade i två kategorier, utan man kan genomföra en LERAP-bedömning, oberoende av vilket preparat man använder (PSD, 2002). Dessutom finns det för fruktodling inget generellt skyddsavstånd, utan varje bekämpningsmedel har ett specifikt skyddsavstånd, beroende på preparatets giftighet för vattenlevande organismer. Normala skyddsavstånd ligger i närheten av m. I Storbritannien finns det i dagsläget endast två möjliga sätt att minska detta skyddsavstånd i fruktodling; att lägga godkända lähäckar mellan odlingen och vattendragen eller att använda reducerad dos. På PSD arbetar man för närvarande med att få till stånd rutiner för att även kunna klassificera fruktsprutorna med stjärnor på liknande sätt som man gjort för lantbrukssprutornas spridare och därigenom kunna reducera skyddsavståndet ytterligare. Man vet ännu inte riktigt hur man skall gå till väga, men troligen kommer hela sprutan att bedömas. Dessutom kommer troligen trädens storlek i förhållande till sprutans storlek att vara av betydelse då det gäller antalet * utrustningen får i enskilda fall. Detta innebär att LERAP-bestämmelserna för fruktsprutor än så länge har en preliminär karaktär. Nuvarande form för att tillämpa LERAP i fruktodling innebär att det kommer att finnas tre faktorer som kan bidra till att minska skyddsavståndet; minskad dos, fullt utvecklad lähäck och utnyttjande av kontrollerad *-märkt utrustning. De tre faktorerna kommer att kunna kombineras i en tabell. Är diket torrt gäller ett skyddsavstånd på 5 m, som inte kan minskas ytterligare. Levande vindskydd kan minska avståndet under förutsättning att lähäcken uppfyller ett par kvalificerande punkter. Man räknar med att fullt utvecklade godkända lähäckar reducerar vindavdriften med 50 %. Följande beskrivning gäller en godkänd lähäck : Den skall utgöras av lövträd och buskar, inte barrväxter (man anser att de senare kan avleda sprutduschen ner i diket) Den skall kunna skydda grödan från skadlig vindpåverkan och minimera vindavdrift Den skall vara minst 2 m högre än grödan som skall sprutas Den skall utsträcka sig i hela gränsen mellan det behandlade fältet och vattendraget Den får inte ha några luckor; detta gäller även stamkvistning av de nedre delarna Hela häcken skall ha synliga blad Minskar man den på etiketten angivna maximala dosen och applicerar reducerad dos på de 50 metrarna närmast vattendraget kan man minska skyddsavståndet. Det minsta skyddsavstånd man kan komma ned i genom att minska dosen är 7 meter för alla grödor. Minskad dos i kombination med lähäckar kan aldrig ge mindre skyddsavstånd än 5 meter. Om man använder minskad dos för att minska skyddsavståndet får man inte applicera på nytt inom två dygn. Har man en tankblandning är det den produkt som kräver störst skyddsavstånd som bestämmer det slutliga avståndet. 7

18 Man planerar även att genomföra LERAP för fruktsprutor i fyra steg. Steg 1 samla information Finns det något angränsande vattendrag? Är diket torrt? Hur brett är vattendraget? Vilken dos används i förhållande till maximal dos? Är sprutan försedd med avdriftsreducerande, dvs *-märkta munstycken? Vilket skyddsavstånd finns angivet på etiketten? Steg 2 bestäm skyddsavståndets bredd Genom att läsa av en tabell i den rad och kolumn som stämmer med befintliga förhållanden kommer man fram till med hur många meter man kan reducera skyddsavståndet 1. Det finns en tabell att använda om man har lähäckar och en tabell om man inte har lähäckar. Absolut minimiavstånd är 5 meter. Om man endast reducerar dosen och inte använder sig av *-märkt utrustning eller lähäck är minimum 7 meter. Torrt dike ger ett skyddsavstånd på 5 meter (vattendragets bredd anses inte vara av betydelse för fruktsprutor). Man anser att det är så väl dokumenterat att man med en tunnelspruta uppnår en betydande reduktion av vindavdriften, att användande av en sådan reducerar skyddsavståndet till 5 m. Steg 3 - dokumentera ditt LERAP-beslut Man är skyldig att dokumentera resultatet av LERAP och spara dokumenten i minst tre år från sprutdatum. Steg 4 genomför sprutningen Kontrollera att appliceringsarbetet följer de resultat LERAP gett. Då man sprutar den yttersta raden närmast buffertzonen måste man stänga av de munstycken som är riktade mot vattendraget. 1 Observera skillnaden mot lantbrukssprutor för dessa angavs det reducerade skyddsavståndet, för fruktsprutor anges reduktionen. 8

19 Tabell 2. Det avstånd som man kan minska det på etiketten angivna skyddsavståndet med, vid användande av en fläktspruta i fruktodling, utan lähäck (PSD, 2002) Möjlig reducering av skyddsavståndet fruktodling ingen lähäck Typ av klassning på sprututrustningen Standard * ** *** Full dos ( %) Ingen reducering 3 m 6 m 9 m ¾ dos (50 75 %) 3 m 6 m 9 m 12 m ½ dos (25 50 %) 6 m 9 m 12 m 15 m ¼ dos (0 25 %) 12 m 15 m 18 m 21 m Tabell 3. Det avstånd som man kan minska det på etiketten angivna skyddsavståndet med, vid användande av en fläktspruta i fruktodling, med lähäck (PSD, 2002) Möjlig reducering av skyddsavståndet fruktodling med godkänd lähäck Typ av klassning på sprututrustningen Standard * ** *** Full dos ( %) 6 m 9 m 12 m 15 m ¾ dos (50 75 %) 9 m 12 m 15 m 18 m ½ dos (25 50 %) 12 m 15 m 18 m 21 m ¼ dos (0 25 %) 18 m 21 m 24 m 27 m Tyskland I Tyskland startade man med mätningar av vindavdrift redan i slutet på 1980-talet. För lantbrukssprutor har man som referens använt ett stort antal fältförsök med olika tekniker och olika väderförhållanden och alltid med sk God Växtskyddssed. Man har mätt den sedimenterade avdriften på marken på olika avstånd från bommen. Genom statistiska beräkningar har man beräknat en normalkurva för avdrift, den s.k. Ganzelmeier Drift Curve (Ganzelmeier et al.,1995, Ganzelmeier & Rautmann, 2000). Denna används som referens vid kontroll av spri- 9

20 dare och appliceringsteknik i lantbruket. Matematiskt har man räknat fram reduktionsklasser för 50%, 75% och 90% avdriftsreduktion jämfört med normalkurvan. Utrustningar eller spridare kan klassas som avdriftsbegränsande genom att provas i fältförsök varefter uppmätta avdriftsvärden jämförs med normalkurvan och kurvorna för avdriftsbegränsning. För fruktodlingen har man på samma sätt använt genomsnittsvärden från vanligt förekommande fläktsprutor och under rimliga klimatsituationer. Underlagsvärdena för både lantbruk och fruktodling har uppdaterats på senare tid (Ganzelmeier, 2000). Följande textavsnitt om de tyska skyddsavstånden innebär sammanfattningar och i vissa avsnitt direkt översättning från tyskan, baserat på följande källor: Oldenberg, 2003; Morgenstern, 2002; BBA, 2002; BBA, 2003 a, b, c och d. Därutöver har brevväxling med Dirk Rautmann (Rautmann, pers inf) och Heribert Koch (Koch, pers inf) utnyttjats. I Tyskland har vi kunnat identifiera minst två olika motiv för att reglera frågan om vindanpassat skyddsavstånd: Skydd av ytvatten och skydd av flora och fauna i angränsande biotoper. Med ytvatten menas alla vattendrag, undantaget sådana som är tillfälligtvis vattenförande, men inkluderande de som är periodiskt (regelbundet) vattenförande. Definitionerna av flora och faunaskyddet redovisas senare i texten. Ett markanpassat skyddsavstånd finns också i regelverket, men kommer inte att redovisas här. Ytvattenskydd Första generationens skyddsavstånd Skyddsavstånd för att skydda vattendrag har tillämpats sedan Avstånden var beroende på respektive preparats fiskgiftighet. Reglerna innebar skyddsavstånd (remsor längs vattendragen) för lantbrukssprutor på 5 20 m och för fläktsprutor på m (regler med beteckning NW 601 m fl). Regelverket ansågs ganska snart vara alltför fyrkantigt och förändrades efterhand som man skaffade sig mer kunskap om vindavdriften. De ursprungliga skyddsavstånden kallas nu Första generationens avstånd och är inte längre giltiga (se t ex: Oldenburg, 2003, Morgenstern, 2002). Andra generationen Nästa steg, som tillämpades i samband med registrering av bekämpningsmedel under åren , kallas följaktligen Den andra generationen. Detta innebar att man inkluderade fler parametrar i bestämningen av skyddsavståndet. Man insåg att skyddsavstånden blev orimligt stora och angav ett antal möjligheter att räkna fram en reduktion, om man vidtog åtgärder för att begränsa vindavdriften. Dessa regler gäller för de bekämpningsmedel som registrerades under tiden , tills tillstånden för dem går ut (NW 602, NW 603). Man definierade fyra riskkategorier som benämndes A D, genom att ta hänsyn till följande sju riskfaktorer: dos, appliceringsteknik, typ av vattendrag, vegetationstyp på strandbanken, preparatets påverkan på vattenlivet, vattensamhällets återhämtningspotential samt slutligen vattensamhällets känslighet. För att hamna i kategori A krävs att man uppnår 20 poäng, enligt den följande redovisningen. På bekämpningsmedlets etikett finns angivet de skyddsavstånd som gäller för de olika reduceringskategorierna A D. Även om det ovan redovisas sju olika parametrar, tar man i praktiken enbart hänsyn till tre; vattendragets karaktär, skyddande vegetation på vattendragets kant samt applicerings- 10

21 teknikens avdriftshindrande egenskaper (se figur 3 nedan). Dessa ges olika poäng och summan poäng avgör vilken reduktion som kan uppnås. Appliceringsteknik Utrustning m 75 % reducering 6p Typ av vattendrag Strömmande, 2 m brett 6p Släntvegetation Tillräckligt stor och hög vegetation 3p Summa Summan blir 15 p, varför reduceringsklass B (10 Summa < 20) gäller Figur 3. Del av beräkningsschema för andra generationens skyddsavstånd, som visar appliceringsteknik, typ av vattendrag samt vegetation på slänten (Schmidt, 2001). Ifyllda siffror refererar till exempel nedan. Figur 4. Den andra generationens möjligheter att reducera skyddsavståndet (Geräte = utrustning, Abdriftminderung = avdriftsminskning, Fliessgewässer = vattendrag med rinnande vatten, Gewässerbegleitvegetation = vegetation på vattendragets kant). Vid detta tillfälle fanns ingen utrustning inom kategori A. (BBA, 2002) För att man skall kunna medräkna någon reducering av skyddsavståndet måste vattendraget vara tydligt rinnande och ha en bredd på vattenytan om minst 2 m (se figur 5). Detta medför att man kan tillgodoräkna sig 6 punkter i reduceringsschemat. 11

22 Figur 5. Om vattendraget har strömmande vatten och dess bredd är minst 2 m, kan man tillgodoräkna sig 6 reduceringspoäng. (BBA, 2002) Om vattendragets slänt är täckt med vegetation kan man räkna med ytterligare 3 reduceringspoäng (se figur 6). Detta gäller under förutsättning att växtligheten är har löv på hela sin höjd, har en minsta bredd på 1 m samt är minst 1 m högre än de besprutade växterna (fruktträden) (BBA, 2002). Riskpoängen summeras och man erhåller en totalpoäng som ett uttryck för den aktuella situationen och möjligheterna att reducera skyddsavståndet. 20 p ger klass A 10 p ger klass B 6 p ger klass C 3 p ger klass D I figur 3 har värden för en tänkt situation lagts in. Använder man utrustning som reducerar driften med 75 % (6 riskpoäng) längs ett minst 2 m brett strömmande vattendrag (6 riskpoäng), som har en skyddande vegetation (3 p) ger detta totalt 12 riskpoäng och man hamnar därmed i kategori B. För preparat som har registrerats enligt detta regelverk och som fortfarande är i bruk, anges skyddsavståndet på följande sätt (värdena är fiktiva): Normal (för äpple och päron): 20 m (A: * m, B: 5 m, C: 10 m, D: 20 m). För vårt exempel innebär det att vi kan reducera skyddsavståndet till vattendraget ner till 5 m (B). Beteckningen * för fallet A är vanlig i sammanhanget och innebär att skyddsavståndet blir så litet att en allmän aktsamhetsparagraf träder in i stället. Det benämns Minsta avstånd 12

23 till ytvatten enligt 6 Abs. 2 Satz 2 PflSchG och innebär att Preparat får inte spridas i eller i omedelbar närhet av ytvatten (Oldenberg, 2003). Beräkning av differentierade skyddsavstånd till ytvatten (se figur 6). Exemplet gäller Select 240 EC. Avstånden för detta bekämpningsmedel uttrycks enligt NW603: 30 m avstånd, riskkategori D = 15 m, C = 10 m, B = 15 m Differentierade skyddsavstånd 30 m = skyddsavstånd enligt NW m Riskkategori D. Injektorspridare Lechler ID 03C ger 3 poäng 10 m Riskkategori C. Injektorspridare Lechler ID 03C = 3 poäng + Släntveg. > 1 m över gröda = 3 poäng 5 m Riskkategori B. Injektorspridare Lechler ID 03C = 3 p. + Släntveg > 1 m över gröda = 3 poäng + Strömm. vatten > 2 m bredd = 6 p. 10 m Riskkategori C. Strömmade vatten > 2 m bredd = = 6 poäng 15 m Riskkategori D. Injektorspridare Lechler ID 03C = 3 p. Figur 6. Sammanfattning av andra generationens regler för bekämpningsmedlet Select 240 (Morgenstern, 2002b) Tredje generationen För de senaste årens registreringar har man för vattenskyddets del lämnat summeringsförfarandet i den andra generationen. Faktorerna som inbegriper vattendragets karaktär, bredd och släntvegetation har tagits bort. I stället anger man för respektive bekämpningsmedel ett skyddsavstånd till vattendrag, beroende på preparatets giftighet för vattenlevande organismer och avdriftsegenskaperna hos spridningsutrustningen. De nya bestämmelserna be- 13

24 nämns NW 605 NW 609. De kompletterar varandra och sammanfattningsvis kan de över- sättas: Användningen av bekämpningsmedel på ytor i närheten av ytvatten undantaget sådana som är tillfälligtvis vattenförande, men inkluderande de som är periodiskt (regelbundet) vattenförande måste ske med utrustning som finns i den officiella klassningen av avdriftsreducerande utrustningar. I detta sammanhang måste man iaktta det minsta tillåtna avståndet som respektive avdriftsreducerande klass innebär. För vissa preparat kan man välja att använda icke-klassad utrustning, men då gäller ett standardvärde för skyddsavståndet. Med (*) avses att en speciell regel om minsta avstånd till vattendrag måste respekteras. Vidare anges att överträdelse av dessa bestämmelser kan leda till bötesbelopp på upp till (BBA, 2003d). I tabell 4, som är tillverkaren Bayers sammanställning över skydds- och avståndsbestämmelser för deras preparat finns ett tabellhuvud som ger en bra sammanställning (Bayer, 2003). Tabell 4. Uttryck för skyddsavstånd till vattendrag, med regelparagrafer angivna. Detta betyder att vissa preparat följer den andra generationens bestämmelser (A D), medan de nyare bygger på utrustningens avdriftsklassning (50 90 %) (den tredje generationen) (Bayer, 2003) Skyddsavstånd till vattendrag Avdriftsminskande teknik antingen enl NW 602/603 med kategorierna A-B-C-D Preparat Kultur Standard (reducerat skyddsavstånd) A B C D eller enl NW med avdriftsreducerande utrustning i kategori % SuperXYZ Äpple, päron NW 600 NW 603 NW 606 NW 605/607 Standard 90 % 75 % 50 % 10 * 5 5 Ett konstruerat exempel för ett nyligen registrerat preparat ( Super XYZ ) som skall användas i fruktodling enligt NW 605/607 kan se ut på följande sätt: Kultur: Äpple, päron (standardavstånd enligt NW 606: 10 m) 90 %: * 75 %: 5 m 50 %: 5 m Exemplet är också inlagt i tabell 4. Skydd av flora och fauna i anslutning till besprutade fält Motiven för att introducera skydd för flora och fauna i åkerkanter (bryn) är de konkreta erfarenheter av skadliga verkningar av bekämpningsmedel på plant- och djurarter som förekommer i de (till åkrarna) angränsande områdena. Det kan handla om fjärilar, blomflugor, bin, etc. Sammanfattat rör det sig om biotoper som gränsar till åkermark och som inte karaktäriseras 14

25 av vattenliv/våtmarker. Det omfattar skogsholmar, torrängar (angränsande eller insprängda i åkermarken), breda häckar, skogsbryn, etc. Några undantag har formulerats: Inget skyddsavstånd behöver hållas om det skyddsvärda området är mindre än 3 m brett om det utgörs av lantbruks- eller trädgårdsfält om det är gator, vägar eller öppna platser om häckarna är anlagda till nytta för lantbruk/trädgård (t ex vindskydd) Likaså är reglerna inte tillämpliga om spridningen sker med handspruta/ryggspruta. Det finns också områden i Tyskland, där den biologiska mångfalden anses vara så hög att man inte behöver ta hänsyn till dessa skyddsavstånd. Dessa områden är officiellt definierade som Kleinstruktur och ligger på ungefär länsnivå. Alla nu registrerade preparat måste förses med användningsbestämmelser ur dessa aspekter. Alltsedan införandet av de nya bestämmelserna (betecknade NS 6XX) har regelverket förändrats ett flertal gånger, dvs bestämmelserna har differentierats och i vissa avseenden skärpts, så att man under en tid måste följa ett stort antal regler (ca 20 st). Reglernas inbördes sammanhang har förbättrats och de flesta har successivt kunnat bytas ut mot i princip 7 st NT-regler. Nedan följer några exempel på de ovan nämnda reglerna. NS 610, som är den enklaste varianten, anger ett 5 m brett skyddsavstånd. Resten av fältet kan behandlas med valfri utrustning (figur 7). Skyddsområde flora o fauna Odlingsfält Väg 5 m obehandlad remsa Resten av fältet med valfria spridare > 3 meter 5 meter Figur 7. Illustration av bestämmelsen NS 610 (Morgenstern, 2002) 15

26 En mer komplicerad bestämmelse finns i t ex NS NS (motsvaras av NT ). Här håller man antingen ett 20 m brett skyddsavstånd till skyddsobjektet och behandlar resten av fältet med valfri spridare, eller behandlar de första 20 metrarna med avdriftsreducerande spridare och resten av fältet med valfri spridare (se figur 8). Bestämmelser nr NS611-1 / NT101 NS612-1 / NT102 NS613-1 / NT103 Skyddsområde flora o fauna 20 m obehandlad remsa Resten av fältet med valfria spridare Väg Odlingsfält eller 20 m med avdriftsreducerande spridare i minst klassen: 50% NS611-1 / NT101 75% NS612-1 / NT102 90% NS613-1 / NT103 Resten av fältet med valfria spridare > 3 meter 20 meter Figur 8. Illustration av bestämmelsen NT (Morgenstern, 2002) En tredje variant utgöres av NS NS (motsvaras av NT 107 NT 109). Här hålls ett 5 m obehandlat skyddsområde plus ett 20 m brett område där avdriftsreducerande utrustning får användas. Därefter kan valfri utrustning användas över resten av fältet (se figur 9). 16

27 NS / NT107 Skyddsområde flora o fauna Bestämmelser nr NS / NT108 Odlingsfält NS / NT109 Väg 5 m obehandlad remsa 20 m med avdriftsreducerande spridare i minst klassen: 50% NS621-1 / NT107 75% NS622-1 / NT108 90% NS623-1 / NT109 Resten av fältet med valfria spridare > 3 meter 5 meter 20 meter Figur 9. Illustration av bestämmelsen NT 107 NT 109 (Morgenstern, 2002) Hur används då dessa bestämmelser och hur gör man när samma preparat har olika regelangivelser? Ett exempel med insekticiden Karate (Syngenta) kan klargöra förhållandena. Tillverkaren har genom registreringsförfarandet angivit följande regler för skyddsavstånd till flora och fauna (gäller ej vattenskydd) (Morgenstern, 2002): NS för normala lantbruksgrödor (normal dos: 75 ml/ha). Se figur 7 NS för normala lantbruksgrödor, om dosen sänks från 75 ml/ha till 50 l/ha. Se figur 8 NS för sprutning i humleodling. NS för sprutning av blåbär och hallon. Se figur 9 Den nya formen av NT-regler kommer att användas, efterhand som nya preparat registreras och äldre omregistreras. Avdriftsreducerande utrustning kommer att spela en stor roll och de nya bestämmelserna förutspås kunna påskynda införandet av de nya teknikerna. Skyddsavstånd för vissa bekämpningsmedel Vissa herbicider uppvisar en mycket förhöjd risk för vindavdrift vid höga temperaturer och vind, pga ett högt ångtryck. I korthet får det till resultat att herbicider med den aktiva ingrediensen Clomazone inte får används vid temperaturer över 25ºC. Dessutom skärper man regeln NT 109 till 5 m obesprutat + 20 m sprutat med 90 % avdriftsreducerande utrustning. 17

28 Markanpassat skyddsavstånd Slutligen kan nämnas att man även i Tyskland har bestämmelser som är en slags parallell till de svenska bestämmelserna om markanpassat skyddsavstånd. Även dessa är relaterade till respektive preparat och tar hänsyn till om lutningen är mer än 2 eller 4º samt slutligen om det föreligger andra möjligheter att förhindra avrinningen till vattendraget. Skyddsavstånden är 5 eller 10 m, beroende på lutningen, men är oberoende av vattendragets karaktär (så länge det periodvis är vattenförande). Vindhastighetsmätningar Med benäget stöd från SJV:s Växtskyddscentral i Alnarp (Christer Tornéus), har under hösten 2002 vindhastigheten mätts utanför och innanför lähäckarna på en fruktodling i Fjelie, väster om Lund. Referensgivaren var placerad på öppet fält och satt på 2 m höjd för att motsvara den vindhastighet som är en ingångsparameter i den svenska Hjälpredan. Två andra givare var placerade inne i fruktodlingen, i en trädrad. De var placerade på en gemensam mast, dels på 2 m höjd, dels just ovanför bladverket, på 3.25 m höjd (se figur 10). 3,25 m 2,0 m Vindmätare Fruktträdsrader Norr Lähäckar Väst ± 20º Referensmätare på öppet fält Höjd: 2,0 m Figur 10. Principbild över vindhastighetsmätarnas placering i Fjelie, väster om Lund. 18

29 Referensgivaren var placerad på samma ställe under hela mätperioden, medan masten med de två andra givarna flyttades en gång inom odlingen. Givarna programmerades att momentant mäta vindhastighet och vindriktning en gång per minut. Efter radioöverföring av delvärdena till SJV i Alnarp, beräknades ett tim-medelvärde. Att vindhastighet är en starkt varierande parameter är känt sedan länge. Därför är den stora variationen som visas i figur 11 inte förvånande. Att arbeta med tim-medelvärden i vindsammanhang innebär en ganska grov medelvärdesbildning, men trots detta är hastighetsvariationerna stora, speciellt från referensmätaren på öppet fält Alla givare, samtliga riktningar Öppet fält 2 m I odling 3.25 m I odling 2 m Vindhastighet [m/s] Avläsning nr Figur 11. Vindhastigheter uppmätta i odling och på öppet fält i Fjelie. Vindvärdena för västliga vindriktningar sorterades ut, för att studera läeffekten från de nordsydliga lähäckarna. Vindriktningen registrerades i formen 0-360º, där västlig vind motsvarades av 270º. Vindvärdena med riktningen 270 ± 20º användes för att studera de västliga vindarna. Referensmätarens riktning styrde sorteringen, eftersom dess värden var stabilare, även för de lägre värdena. Givarna för vindriktning inne i fruktodlingen var mer påverkade av de lokala förutsättningarna. Registreringarna med i huvudsak västlig vindriktning, omfattande tre värden för varje timme (2 m referens, 2 m i odling och 3,25 m i odling), ordnades sedan i storleksordning (åter med referensgivaren som utgångspunkt). Figur 12 visar resultatet. I detta diagram kan man se relationerna mellan de tre positionerna. Det är mycket tydligt att reduktionen bakom lähäck är betydande. I höjd med fruktträdets topp är vindhastigheten ca 15 % av vindhastigheten på fritt fält, mätt på 2 m höjd, dvs reduktionen är ca 85 %. Vindhastigheten på 2 m höjd inne i odlingen reduceras med mer än 90 %, jämfört med vindhastigheten på fritt fält, på 2 m nivå. 19

30 7 Alla givare, riktning 270 +/- 20 grader Vindhastighet [m/s] Öppet fält 2 m I odling 3.25 m I odling 2 m Avläsning nr Figur 12. Vindhastigheter för västliga vindriktningar sorterade i storleksordning, referensmätaren på öppet fält har styrt sorteringen. Vindriktningen varierar mycket, speciellt för låga vindhastigheter (dvs framför allt inne i fruktodlingen). Skillnaderna i riktning är speciellt stora mellan referensen och 2 m nivån och är mindre för givaren i trädtoppshöjd och för högre vindhastigheter. Så är t ex skillnaden i riktning i medeltal endast 10 grader mellan referensen och trädtoppshöjden, för vindar över ca 3 m/s. Den starka reduktionen stämmer väl överens med den vikt som man i Storbritannien lägger vid lähäckarnas inverkan på skyddsavståndet. Enligt en sammanställning av Juhlin (2001) anser man i Holland att lähäckar kan reducera vindavdriften med uppemot 90 %. Vare sig de tyska mätningarna eller det tyska regelverket anger några möjligheter att minska skyddsavstånden pga lähäckar. Detta kan verka ologiskt, men faktum är att man inte alls räknar med någon inverkan från vinden i Tyskland. I Danmark, som till största delen använder de tyska databaserna som underlag, får inte heller lähäckar utnyttjas för någon reducering av skyddsavståndet (Kryger Jensen, pers inf). Mätningarna i Fjelie illustrerar även det praktiska problem som handlar om hur fruktodlaren i praktiken skulle mäta vindhastighet om beräkningen av skyddsavstånd skulle basera sig på ett resonemang likt Hjälpredan. Skall odlarens vindhastighetsmätning ske på 2 m höjd som för lantbrukssprutor, vid trädtoppshöjd eller kanske ännu högre? 20

31 Den tekniska utrustningens inflytande Storbritannien I Storbritannien har man definierat ett antal spridare som klassas som avdriftsreducerande. Baserat på mätningar i framför allt vindtunnel, men även i fält, kan man på detta sätt klassa spridarval i en-, två- och trestjärnig kvalitet. Dessa hänförs sedan till en möjlig reducering av skyddsavståndet. Det är förhållandevis lätt att skaffa information om de spridare och/eller sprutor som är aktuella. Förutom spridarnas typ, storlek och tryck, redovisas även fabrikat och modeller av hela sprutor, t ex luftassisterade eller sprutor försedda med annat avdriftsskydd. Se t ex där ytterligare och uppdaterad information finns att tillgå (PSD, 2003). Sammanfattningsvis är det i England bekämpningsmedlets egenskaper, vattendragets karaktär samt vindavdriftsegenskaperna hos den använda tekniken som bestämmer möjligheten att reducera skyddsavståndet. För lantbrukssprutor finns en lång rad med möjliga tekniker för detta. Som nämnts tidigare är det betydligt mer tunnsått när det gäller fruktsprutor. Tunnelsprutan är den enda teknik som hittills godkänns för en reducering av skyddsavståndet. Man har tydligen väntat förgäves på att någon leverantör/tillverkare skall ansöka om att få sin utrustning klassad enligt det trestjärniga systemet. Det framgår också av våra kontakter med engelska kolleger, att man inte är helt säkra på vilken provningsmetod som skall användas. Det kommer definitivt inte att räcka med endast generella spridaregenskaper, eftersom andra faktorer, som t ex luftströmmens karaktär (riktning) har en stor inverkan på vindavdriftens storlek. Tyskland I Tyskland har teknikens inverkan fått ett allt större inflytande. De senaste versionerna av regelverket utgår från i princip två inverkande faktorer; bekämpningsmedlets ekotoxikologiska egenskaper och de tekniska möjligheterna att reducera vindavdriftens storlek. På BBA:s hemsida finns ett 27-sidigt dokument som upptar olika möjliga utrustningar (BBA, 2003). Dessa gäller inte endast lantbrukssprutor som i England, utan här finns ett stort antal sprutor för användning i frukt-, vin- och humleodlingar. Vad karaktäriserar de avdriftsreducerade sprutorna? I reduceringsområdet 50 % hamnar många sprutor av traditionell karaktär (axialfläkt), men där spridarna måste vara av speciell typ och storlek (t ex Teejet AI, Lechler ID, m fl). I vissa fall anges också att för de första 5 raderna skall man kunna stänga av den del av luftströmmen som är riktad mot det känsliga objektet. Se figur 13 som visar ett exempel på teknisk lösning för avstängning av ett luftutlopp (BBA, 2003b). Det finns också klara gränser för t ex maximalt luftflöde och maximalt vätsketryck. Sprutan skall också vara inställd för en optimal vätskefördelning enligt BBA:s rekommendationer. Detta senare omfattar noggranna anvisningar om t ex antal öppna spridare och luftströmmens riktning. 21