NOTERING TILL NOTBOKEN

Transkript

1 35 Johannes Hellberg Bibelkommissionens noter och uppslagsdel till Bibel 2000 Lagom till sekelskilftet kom Bibel 2000, den nya officiella bibelöversättningen i Sverige. Men det är först nu som själva översättningen har kompletterats med de noter och den uppslagdel som framöver kommer att ingå i Bibel Begrunda bad Johannes Hellberg granska och kommentera dem. så har nu bibelkommissionen (BK) avslutat sitt arbete och lämnat den slutliga versionen av Bibel 2000 till läsarna. Noterna och uppslagsdelen har i likhet med själva översättningen diskuterats flitigt, t.o.m. innan de förelåg i tryck. Noterna och uppslagsorden i Bibel 2000 är många gånger upplysande och informativa. De ger intressanta historiska perspektiv på bibeltexten. Noterna vittnar också om det oerhörda arbete som lagts ner och på all den kunskap som samlats. Självklart är det så, att noterna är skrivna efter samma principer som gällt för själva översättningen. Själva grundproblemet med Bibel 2000 och dess noter återfinns på detta plan. Översättarna har arbetat utifrån vedertagna vetenskapliga metoder (BK:s förord, s. 9), vilket bl.a. innebär att man tänker sig att den israelitiska tron har utvecklats ur kanaanéernas religion (Kananéerna bebodde Kanaan före israeliterna erövrade landet.). Det innebär att så mycket som möjligt skall ges en inomvärldslig förklaring, osv. Ambitionen med Bibel 2000 har varit att göra en översättning som lämpar sig för kristet gudstjänstbruk, högre och lägre undervisning, enskilt bruk, men kanske viktigast: översättningen har ambitionen att vara huvudöversättning på svenskt språkområde, vilket med tanke på GT inkluderar svensktalande judar. Dessa höga ambitioner har skapat problem och gjort att översättningen kritiserats skarpt från flera olika håll. Denna artikel behandlar främst de noter och uppslagsord som rör Gamla testamentet, dels för att noterna till NT redan har förelegat i c:a 20 år, dels för att GT nu fått högre aktualitet än på länge. Artikeln kommer också att beröra själva översättningen där så är nödvändigt. Om skrifternas uppkomst Gamla testamentets skrifter avslöjar inte så mycket om sin egen tillkomsthistoria. Det finns inga författare angivna till GT:s böcker. (Profeterna kanske kan sägas utgöra ett undantag, men det nämns inte uttryckligt att profeterna nedtecknat sina respektive böcker, även om så kan vara fallet. Jeremia hade t.ex. en skrivare, som kanske skrivit hela boken.) Vi kan därför inte alltid veta hur skrifterna har kommit till. Den moderna bibelvetenskapen har arbetat mycket med sådana frågor, och numera föreligger en omfattande teori bakom detta skeende. Under uppslagsordet skrifttolkning anger BK att översättningen försöker återge den innebörd som är mest sannolik enligt de språkregler och tankemönster som rådde då resp. bibelbok förelåg i sitt avslutade skick. Denna målsättning att återge innebörden i bibelböckernas slutliga skick har inte alltid fått råda, eftersom både översättning och noter stundtals utformats på så vis att läsaren ska få ett intryck av de källor som bibelböckerna antas vara sammanfogade från. BK har inte ansträngt sig för att harmonisera de

2 36 ställen som man anser ha flera olika källor. Detta medför att texten blir mer svårförståelig för den enskilde bibelläsaren. Några exempel: I flera noter till 1 Mosebok anger BK att texten är ett resultat av att flera motstridande traditioner flätats samman. I berättelsen om Noa står det angivet hur många djur han ska ta in arken av varje art. I noten till 1 Mos. 7:2 står: Skillnaden mellan anvisningarna här (sju par av alla rena djur) och i 6:19 f. (ett par av varje art) kan, liksom andra spänningar i berättelsen, förklaras med att olika traditioner har sammanfogats till en enda berättelse. Här föreligger emellertid ingen motsägelse för den som är bekant med orientalisk berättarstil. Hebreiskan saknar den obestämda artikeln (en, ett), men så som noten framställer saken, kan man tro att räkneordet ett står utskrivet i grundtexten, vilket det inte gör. Samma sak gäller noten till 1 Mos. 37:18-36, i vilken texten påstås vara sammansatt, beroende på att två olika folk, midjaniter resp. ismaeliter, sägs föra bort Josef. Av Dom. 8:24 framgår att midjaniterna var ismaeliter. 1 Mos. 2:4 är ännu ett exempel. Här menar BK att två olika skapelseberättelser fogats ihop. Första delen av v. 4 för man till en första skapelseberättelse (1 Mos.1:1 2:4a) och andra delen hänför man till en andra skapelseberättelse (1 Mos. 1:2:4b 24). Men BK utelämnar viktig information. Versen är upplagd som en kiasm (satsen konstruerad i korsställning, t.ex. abccba) enligt följande mönster, vilket tyder på att versen är avsedd att stå som den står: a) himmelen, b) jorden, c) skapats, d) Herren, d) Gud, c) gjort, b) jord, a) himmel. På flera ställen väljer BK översättningsalternativ som förstärker motsättningar mellan tänkta källor i stället för att låta sammanhanget avgöra. Versen är enhetlig och omöjlig att dela. Den ovanliga ordföljden jord och himmel är ett uttryck för en högtstående litterär stil. 1 Mosebok är strukturerad i tio olika avsnitt, som alla inleds med ett och samma ord på hebreiska, toledot (ung.: följdberättelse ). Denna rubrik är alltid framåtsyftande och den står i början av v. 4. Inte heller här borde ordet kunna syfta bakåt, som BK tänker sig. På flera ställen väljer BK översättningsalternativ som förstärker motsättningar mellan tänkta källor i stället för att låta sammanhanget avgöra. Gudsvind Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet 1 Mos. 1:2. Denna vers i Bibel 2000 är mycket omdiskuterad. Bland exegeter finns flera olika sätt att förstå den. Det traditionella sättet återfinns i 1917 års översättning, liksom i Svenska Folkbibeln ( Guds Ande svävade över vattnet ). Andra exegeter har menat att ordet Gud här ska förstås som ett adjektiv och inte som ett substantiv eller namn. De brukar argumentera för en översättning i stil med mäktig vind eller stormvind. Denna vind ska då efter jämförelse med skapelsemyter i Israels omgivning vara en del av det kaos som

3 37 föregick skapelsen. Bibel 2000 har valt den senare tolkningen, men inte vågat utesluta Gud helt, utan formulerat ett alldeles nytt ord i vårt svenska språk gudsvind. Man försöker på så vis lägga sig mitt emellan de två tolkningarna. BK menar att betydelsen av verbet i satsen (som återges med svepte ) är osäker. Ordet förekommer i 5 Mos. 32:11 och där har nästan alla översättningar återgett ordet med sväva eller liknande. Motsvarande ord finns också i ett grannspråk, ugaritiskan, och används där om fåglar. En vind svävar förvisso inte, men en Ande kan göra det. Messias Mest känsliga blir noterna när de kommenterar profetior som syftar på den kommande frälsaren, profeten, Messias eller motsvarande. Formuleringarna ger ofta uttryck för åsikten att NT omtolkar GT. T.ex. sägs att Jesajas ord om skottet från förtorkad jord tillämpas på Jesus i NT (s. 291). Formuleringen är olycklig, eftersom läsare redan före Jesu ankomst var överens om att denna vers verkligen syftar på den kommande Messias. Man får i noter och uppslagsdel intrycket av att tillämpa betyder omtolka. Begreppet människosonen i Dan. 7:13 14, som redan före Nya testamentet förstods som syftande på Messias, är fördunklat genom att BK valt att översätta människa (se också Människosonen i uppslagsdelen). Än värre har det blivit i Ps. 8:5, där det hebreiska uttryck som i 1917 och Svenska Folkbibeln har översatts med människoson i Bibel 2000 återgetts med en dödlig. (Noten i Bibel 2000 innehåller här ett slarvfel, människa och dödlig har förväxlats.) Den för kristna så centrala uppfattningen att sambandet mellan Gamla och Nya testamentet utgörs av att Jesus är den i GT utlovade Messias är i Bibel 2000 svår att se. Vid upprepade tillfällen sägs att NT tillämpar ord från GT på Jesus, och allt som oftast får man intrycket att det enligt BK är fråga om omtolkning. Risken i konservativa sammanhang är å andra sidan att översätta Gamla testamentet på ett sådant sätt att det verkar som om GT:s författare själva hade facit i hand (jmf. 1 Pet. 1:10 12, 2 Kor. 3:7 18). Bibelns historicitet Uppslagsdelen ger en hel del värdefull information, som styrker Bibelns trovärdighet. Tidigare har man t.ex. antagit att Bibeln haft fel, då den beskrivit Tyrus som en ö. Nu vet man att staden låg på en ö fram till 300-talet f. Kr., då Alexander den store under sin belägring gjorde staden till en halvö. Samtidigt finns det en hel del i noter och uppslagsdel som sår tvivel utan att förmodade felaktigheter i bibeltexten bevisats föreligga. Bibelforskningen har länge ifrågasatt tillförlitligheten i skildringen av perioden fram till David. Detta speglar sig i noter och uppslagsdel. I noten till 1 Mos. 10:10ff anges att det hebreiska Babel återges med Babylon eller Babylonien, när texten skildrar historisk tid. Därmed antyds BK:s uppfattning att släkttavlan i 1 Mos. 10 och berättelsen om Babels torn i kap. 11 inte är historia, vilket bekräftas i uppslagsdelen: 1 Mosebok innehåller enligt BK

4 38 traditioner om världens skapelse och Israels stamfäder (s. 334). Vidare menar sig BK veta att de bibliska historieskrivarna hade utrymme för en berättarkonst som lämnade fantasin fritt spelrum. Men inte nog med detta, historieskrivarna skulle också ha återgett äldre traditioner okritiskt (s. 286). Exempelvis menar BK i uppslagsdelen att texter om dödande i stor skala t.ex. 5 Mos. 7 inte motsvarar historiska händelser utan speglar insikten från senare tidsepoker (500-talet, då Moseböckerna antas ha slutredigerats) att avfall till främmande gudar leder till olycka. Likaså kallar BK berättelserna i Domarboken för sägner (not till Dom. 1:1), och delar av Esters bok kallas för skönlitterär och sagobetonad (not till Ester 1:1). Om Daniels bok sägs det att den inte är avsedd att vara historia i vår mening (not till Dan. 1:1). BK:s definition av historia gör att inte ens de historiska böckerna i GT borde kallas historia, eftersom de är skrivna ur ett teologiskt perspektiv. Bibelforskningen har länge ifrågasatt tillförlitligheten i skildringen av perioden fram till David. Detta speglar sig i noter och uppslagsdel, där det framgår att BK tänker sig att Israels folk i öknen inte hade något sådant tabernakel som beskrivs utan ett oansenligt uppenbarelsetält. Berättelserna om tabernaklet är enligt denna syn en projektion av templet bakåt i tiden (se not till 2 Mos , 3 Mos. 16:16). Samma inställning leder också till att BK inte räknar med att Israel hade någon överstepräst förrän efter återkomsten från fångenskapen i Babylonien (se not till 3 Mos. 4:3). Sålunda betraktar man det mesta i Israels tro som en utveckling av den religion och tro som fanns bland grannfolken. Israels tro och religionerna Inom GT-forskningen stöter man ofta på tanken att inget väsentligt inom Israels religion är unikt. Man antar helt sonika att Israels barn måste ha fått allt de trodde på någon annanstans ifrån. Sålunda betraktar man det mesta i deras tro som en utveckling av den religion och tro som fanns bland grannfolken. Så skriver BK också att israeliterna uppfattat sin egen Gud som identisk med åtminstone en av dem som tidigare tillbetts i landet. Bakom detta påstående ligger iakttagelsen att polemiken mot främmande gudar aldrig inkluderar kanaanéernas höggud El. Men att härav dra slutsatsen att israeliterna tagit över en gud är ett alltför djärvt steg. Förhållandet skulle lika gärna kunna förklaras med att man betraktade dyrkan av El som rester av en ursprunglig, sann gudstro. I noter och uppslagsdel förekommer flera uttryck genom vilka BK pekar ut detaljer som äldre tro (not till Amos 3:6) och påstår att vissa förekomster tillhör den fullt utvecklade bibliska religionen. Tidsskalan är i detta fall inte den bibliska, Amos (ca 750 f.kr.) är enligt BK representant för äldre tro. Det som sägs om Mose betraktas i forskningen som yngre än Amos. BK:s tänkta utvecklingslinje är hypotetisk, eftersom dateringen av enskilda verser avgör hela frågan. Ett av de avgörande kriterierna för datering av enskilda verser är just den idéhistoriska utvecklingen, varför risk för cirkelresonemang föreligger. Som bibelläsare behöver man därför ingalunda förlora sin tilltro till Bibeln och sin frimodighet. Ursprunglig ordalydelse? Eftersom originalmanuskripten inte längre är tillgängliga är vi hänvisade till olika handskrifter. Dessa stämmer inte överens till hundra procent, utan skiljer sig mer eller mindre från varandra. En översättare måste ibland bestäm-

5 39 ma sig för vilken text som ska översättas. BK har på ett flertal ställen avvikit från den hebreiska standardtexten, den masoretiska, utan stöd från andra handskrifter. Detta kallas i noterna för rättelse, vilket ger sken av att man haft tillgång till något slags facit. Rekonstruktion eller välgrundad gissning hade varit ärligare begrepp. Man kan i nuläget få intrycket att dessa förändringar är självklara, vilket de sällan är. Slutord En stor del av problemen med Bibel 2000 är att BK översatt Bibeln som om den vore en samling religiösa texter vilka som helst. De har inte arbetat utifrån de förutsättningar som finns i texterna, nämligen att de meddelar Guds historia och räknar med Guds ingripande i världen. Därför har BK inte ansträngt sig för att den enhet som kyrkan i alla tider sett i de kanoniska skrifterna ska vara tydlig i översättningen. Översättningarna har t.ex. genomförts utan att BK tagit hänsyn till NT:s anspråk på att vara uppfyllelsen av GT. Om BK hade översatt GT före NT, kunde GT-citaten i NT ha översatts så, att man kunnat se sambandet också i översättningen. Stundtals har NT-81 en betydligt mer bokstavlig översättning än motsvarande ställen i GT. (Se t.ex. Luk. 1:69 i jämförelse med 1 Sam. 2:1, Ps. 18:3 m.fl., där GT har idiomatisk översättning och NT bokstavlig, vilket fördunklar sambandet för bibelläsaren.) Ambitionerna med Bibel 2000 har inte varit oansenliga. BK har försökt göra en översättning som ska passa såväl judarna (vad gäller GT) som de kristna och det allmänkulturella behovet. BK har inte undgått kritik på något av dessa områden. Om judar och kristna varit överens om tolkningen av Gamla testamentet hade saken varit en annan. Som kristen gör man därför klokt i att till dagligt bruk välja en bibelöversättning som man kan känna förtroende för. Den modernistiska forskningen, som kallas för historisk-kritisk metod, komplicerar också bilden. Till denna vetenskap hör att allt ska förklaras inomvärldsligt. Detta krockar med Bibeln, eftersom man där möter texter som gör anspråk på att ha ett annat ursprung och i vilka människor säger sig ha kontakt med övernaturliga väsen, med den levande Guden! Som slutkommentar skulle jag vilja säga att Bibel 2000 för den medvetne bibelläsaren är bättre med noter än utan, eftersom vi i noterna får motiveringar till valen av översättningar. BK redovisar genom noter och uppslagsdel sina förutsättningar och argument. Den som förhåller sig kritisk till dessa kan använda Bibel Det är en stor fördel att använda flera bibelöversättningar i bibelstudier och predikoförberedelser. Nackdelen med flera bibelöversättningar är att det blir svårare att lära sig verser och avsnitt utantill. Som kristen gör man därför klokt i att till dagligt bruk välja en bibelöversättning som man kan känna förtroende för. Svagheten med Bibel 2000 för detta ändamål torde ha framkommit ovan. fotnot: Sidhänvisningarna syftar på Libris separata utgåva av noter och uppslagsdel till Bibel 2000: Notboken Bibelkommissionens komplement till textutgåvan, Örebro, Libris Johannes Hellberg Doktorand i bibelvetenskap, lärare på Församlingsfakulteten i Göteborg