Arkeologisk undersökning med georadar vid Skänninge hospital

Transkript

1 RAPPORT FRÅN RIKSANTIKVARIEÄMBETET, ARKEOLOGISKA UPPDRAGSVERKSAMHETEN (UV) ARKEOLOGISK PROSPEKTERINGSUNDERSÖKNING Arkeologisk undersökning med georadar vid Skänninge hospital RAÄ 2 Östergötlands län, Mjölby kommun, Skänninge socken Immo Trinks, Andreas Fogelberg, Pär Karlsson & Alois Hinterleitner

2

3 RAPPORT FRÅN RIKSANTIKVARIEÄMBETET, ARKEOLOGISKA UPPDRAGSVERKSAMHETEN (UV) ARKEOLOGISK PROSPEKTERINGSUNDERSÖKNING Arkeologisk undersökning med georadar vid Skänninge hospital RAÄ 2 Östergötlands län, Mjölby kommun, Skänninge socken Immo Trinks, Andreas Fogelberg, Pär Karlsson & Alois Hinterleitner

4 Riksantikvarieämbetet, arkeologiska uppdragsverksamheten Instrumentvägen 19, HÄGERSTEN Tel Fax Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L 1999/ Riksantikvarieämbetet UV Teknik

5 Innehåll Inledning... 5 Georadar metod och teknik... 8 Undersökningens genomförande och resultat... 9 Diken Byggnader Brunn Eventuell mur Sammanfattning av den arkeologiska prospekteringsundersökningen Jämförelse mellan georadarresultaten och den arkeologiska undersökningen Referenser Kartor Administrativa uppgifter Figurer Fig. 1. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med undersöknings området markerat Fig. 2. Utdrag ur kartan över Hospitalsängen från år Fig. 3. Georadarsystemet har vissa likheter med en barnvagn. Systemet körs längs med 50 m långa parallella profilsnören över undersökningsområdet Fig. 4. Flygfoto över undersökningsområdet. Källa Hitta.se Fig. 5. Karta med georadarmätytorna med koordinatuppgifter (RT90 2,5 g V) Fig. 6. Utsnitt ur 1712 års karta tillsammans med georadardata Fig. 7. Utsnitt ur 1712 års karta tillsammans med georadardata Fig. 8. Georadardjupskiva 0-7 cm djup Fig. 9. Georadardjupskiva 7-14 cm djup Fig. 10. Georadardjupskiva cm djup Fig. 11. Georadardjupskiva cm djup Fig. 12. Georadardjupskiva cm djup Fig. 13. Georadardjupskiva cm djup Fig. 14. Georadardjupskiva cm djup Fig. 15. Georadardjupskiva cm djup Fig. 16. Georadardjupskiva cm djup Fig. 17. Georadardjupskiva cm djup Fig. 18. Georadardjupskiva cm djup Fig. 19. Georadardjupskiva cm djup Fig. 20. Georadardjupskiva cm djup Fig. 21. Georadardjupskiva cm djup Arkeologisk prospektering Skänninge hospital 3

6 Fig. 22. Georadardjupskiva cm djup Fig. 23. Georadardjupskiva cm djup Fig. 24. Georadardjupskiva cm djup Fig. 25. Georadardjupskiva cm djup Fig. 26. Georadardjupskiva cm djup Fig. 27. Georadardjupskiva cm djup Fig. 28. Georadardjupskiva cm djup Fig. 29. Georadardjupskiva cm djup Fig. 30. Georadardjupskiva cm djup Fig. 31. Georadardjupskiva cm djup Fig. 32. Tolkningsplan av georadardata Fig års karta med prospekteringsområdet markerat Fig års karta med prospekteringsområdet markerat Fig års karta med prospekteringsområdet markerat Fig. 36. Förundersökningsschakt och kontexter tillsammans med georadaridentifierade strukturer Arkeologisk prospektering Skänninge hospital

7 Inledning Under en vecka i maj 2009 genomförde Riksantikvarieämbetet, arkeologiska uppdragsverksamheten en arkeologisk prospekteringsundersökning vid hospitalsruinen i Skänninge, RAÄ 2. Uppdragsgivare var Vägverket, Väg. Undersökningens fältarbete genomfördes med hjälp av georadar av arkeolog Andreas Fogelberg och geofysiker Immo Trinks, båda från RAÄ UV Teknik. Bearbetningen av fältdata är gjord av Immo Trinks samt Dipl. Ing. Alois Hinterleitner från Archeo Prospections i Wien. Rapporten är skriven av Pär Karlsson, RAÄ UV Teknik. Undersökningen föranleddes av att Vägverket planerar ny- och ombyggnation av RV 32/50 inom fastigheten Skänninge 3:1. Exploateringen innebär bl a att nuvarande väg 32 breddas åt öster. Intill exploateringsområdet finns fornlämningen RAÄ 2, ett hospitalskapell och tre runstenar. Idag är fastigheten åkermark. Den planerade exploateringen omfattar ett arbetsområde som är ca 380 m långt och i sin bredaste del ca 30 m. Av denna yta var ca 310 x 30 meter aktuellt för en arkeologisk förundersökning. För att avgränsa fornlämningens utbredning gjordes även en georadarundersökning inom den planerade exploateringsytan samt öster om densamma, mot hospitalsruinen. Totalt omfattade georadarundersökningen en yta om knappt m² (Fig. 1). Den arkeologiska förundersökningen inom det planerade exploateringsområdet genomfördes efter att den här beskrivna prospekteringsundersökningen var avslutad (Konsmar 2009). Mellan väg 32 och Skenaån i Skänninges nordöstra utkant finns RAÄ 2 beläget, ett kapell och tre runstenar. Kapellet har tillhört hospitalet strax utanför den medeltida staden och idag finns endast en ruin kvar. Hospitalet tros vara Sveriges äldsta och är känt år 1280 i en urkund som hänvisar till äldre dokument där hospitalet var mottagare av tionden redan år Hospitalet tros därför vara anlagt under tidigt 1200-tal (Hasselmo 1983:15; Statens Arkiv, DS 4990). En gammal avbildning av hospitalsruinen visar fyra fragment av runstenar inmurade i ena muren (Rörby 1982:19). Efter reformationen lades hospitalet ned (Mogren 1984:17). Under medeltid inhystes och vårdades bl a leprasjuka i hospitalen. Hospitalen var vanligen avgränsade områden med sjukstugor, ekonomibyggnader och bostäder, vanligen uppförda i trä. Därtill fanns ett kapell eller en kyrka med tillhörande kyrkogård. Hospitalen var gärna belägna invid en väg där man hade möjlighet att tigga allmosor. Ekonomiskt levde man på donationer och den odling och boskapsskötsel man själv ombesörjde (Mogren 1984). I det äldre kartmaterialet från åren 1638, 1691 och 1712 är marken där hospitalet var beläget beskriven som ängsmark (hård- och sidvall). Den sistnämnda kartan visar ett inhägnat område med husgrunder centralt placerade (Fig. 2). Hospitalet i Skänninge är endast sporadiskt undersökt arkeologiskt och har aldrig avgränsats. År 1928 undersöktes delar av kapellet samt en medeltida grav (Cnattingius 1929). I samband med bygget av nuvarande väg 32 förbi hospitalet utfördes år 1982 arkeologiska undersökningar. Då påträffades en brunn och en husgrund vilka tolkades höra till hospitalet (Slutanmälan, Östergötlands länsmuseum). Omedelbart norr och söder om hospitalsområdet RAÄ 2 genomförde Riksantikvarieämbetet UV Öst arkeologiska utredningar etapp II år 2008 inför den nu aktuella ny- och ombyggnation av RV 32/50 (Helander 2008). Det påträffades inga lämningar som kunde kopplas till hospitalet. Den nu genomförda arkeologisk prospekteringsundersökningen syftade till att identifiera arkeologiska lämningar inom undersökningsytan, samt om möjligt därigenom kunna avgränsa fornlämningsområdet. Resultaten skall tillsammans med resultaten från den arkeologiska förundersökningen fungera som underlag för Länsstyrelsen i dess bedömning inför eventuellt kommande beslut, samt kunna ligga till grund för exploatörens vidare planering. Arkeologisk prospektering Skänninge hospital 5

8 Fig. 1. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med undersökningsområdet markerat. 6 Arkeologisk prospektering Skänninge hospital

9 Georadarundersökningen var mycket lyckad. Ett stort antal strukturer kunde identifieras i marken, såväl inom det planerade vägområdet som i området mellan vägområdet och hospitalsruinen. Strukturerna representerar bl a förmodade äldre åker- eller dräneringsdiken, brunnar samt minst en husgrund. Strukturer identifierades inom hela det aktuella exploateringsområdet för RV 32/50, men med en tyngdpunkt i de centrala delarna. Även de prospekterade delar som ligger utanför vägområdet hyser ett stort antal strukturer, förutom längst i norr och öster (Fig. 32). Fig. 2. Utdrag ur kartan över Hospitalsängen från år Notera särskilt den punktsträckade linjen som markerar markslagsförändringen samt den markerade husgrunden söder om kyrkoruinen, inom undersökningsområdet. Efter georadarundersökningen genomfördes en arkeologisk förundersökning inom det område som skall bli föremål för exploatering i samband med det kommande bygget av nya Väg 32/50. Flera av förundersökningsschakten placerades utifrån resultaten från georadarundersökningen (Konsmar 2009). Efter den avslutade arkeologiska förundersökningen jämfördes resultaten från de två undersökningarna. Överensstämmelsen visade sig vara mycket god. Cirka 60% av de strukturer som dokumenterats arkeologiskt inom de upptagna sökschakten hade också identifierats och tolkats i georadardata (Fig. 36). Det positiva utfallet av jämförelsen av resultaten från de två undersökningarna, baserade på olika metoder, gör det rimligt att anta att georadardata även från de områden som inte är arkeologiskt förundersökta har en hög trovärdighet. Således kan resultatet från georadarundersökningen på goda grunder användas för en preliminär avgränsning av fornlämningsområdet i anslutning till hospitalsruinen i Skänninge till det område som i figur 32 markeras som område med konstruktioner och markingrepp (Fig. 32). Arkeologisk prospektering Skänninge hospital 7

10 Georadar metod och teknik Georadarsystemet (Fig. 3) fungerar i princip som ett ekolod. En sändarantenn skickar ner en elektromagnetisk signal i marken. Signalen reflekteras från strukturer som stenar och skiktgränser mellan jordlager med olika fysiska egenskaper (t ex diken eller gropar relativt den omgivande orörda undergrunden). För att en struktur ska vara mätbar krävs att det finns en tillräcklig fysikalisk konstrast mellan strukturen och den omgivande marken samt att strukturen är tillräckligt stor jämfört med mätprofilavståndet. Otillräcklig fysikalisk konstrast eller för liten storlek kan innebära att arkeologiska lämningar som är mycket tydliga i samband med traditionell fältarkeologi kan vara fullständigt osynliga för georadarantennen. Penetreringsdjupet av georadarsignalen beror på markens fysiska egenskaper och signalens frekvens (Conyers & Goodman 1997). Fig. 3. Georadarsystemet har vissa likheter med en barnvagn. Radarantennen är monterad omedelbart ovanför markytan på en glidplatta. På kontroll- och datauppteckningsenheten framför operatören visas vertikala profildata och viktiga mätparameter. För positionerning av mätdata längst profillinjen finns ett distanshjul monterat på ett av vagnens hjul. Systemet körs längs med 50 m långa parallella profilsnören över undersökningsområdet. Genom mätningar längs många, tätt lagda parallella linjer (Fig. 3) kan man generera en tredimensionell digital datavolym. Traditionella analyser görs av enstaka vertikala georadarprofiler vilket är komplicerat samt resulterar mestadels i otillfredsställande databilder av ringa arkeologiskt värde. Bearbetning av en tredimensionell datavolym ger däremot möjlighet att ta fram bilder av hela den sammanhängande undersökta ytan från olika djup (sk djupskivor), vilket dramatisk ökar såväl förståelsen av insamlad data som de arkeologiska tolkningsmöjligheterna (Leckebusch 2003). Våra 8 Arkeologisk prospektering Skänninge hospital

11 tidigare georadarmätningar (t ex vid vikingastaden Birka, franciskanerkonventet i Krokek och St. Olof s konvent i Skänninge) har visat att mätningar med ett profilavstånd om 25 cm resulterar i hög datakvalité och att ett större profilavstånd bara är lämpligt för att kartlägga mycket stora och sammanhängande strukturer. I detta sammanhang är det väsentligt att påpeka att det inte bör förväntas att enstaka strukturer som är mindre än ca 0,5 m i diameter skall vara möjliga att identifiera och tolka i georadardata, trots det täta profilavståndet. Anledningen är att anomalier som endast är synliga på en profil är mycket svåra att skilja från t ex en enskild, löst liggande sten i marken. Det medför t ex att de allra flesta stolphål inte är möjliga att identifiera. De genomförda utgrävningarna baserade på georadarresultaten från St. Olof s konvent i Skänninge (RAÄ UV Öst, Linköping) visade på bra överensstämmelse mellan prospekterade och grävda strukturer. ( För att en georadarmätning skall vara framgångsrik förutsätts att mätytan är plan och till största delen fri från hinder och hög vegetation. Gräsbevuxna ytor bör vara klippta innan mätningen utförs. På grund av störande effekter från rötter och/eller ojämn topografi är det inte meningsfullt att göra georadarmätningar i områden som är tätt bevuxna med träd eller buskar. Mycket fuktig mark är också olämplig på grund av att fukten starkt begränsar penetreringsdjupet för signalen. Undersökningens genomförande och resultat Georadarundersökningen genomfördes av två personer under en vecka i maj Undersökningområdet omfattade en sammanhängande yta om ca m 2 mellan nuvarande RV 32 i väster, hospitalskyrkoruinen i öster och en mindre grusväg i söder (Fig. 4). Vid prospekteringstillfället låg hela ytan i vall. Georadarmätningarna utfördes med ett Sensors & Software Noggin Plus 500 MHz georadar-system längs profillinjer med 25 cm profilavstånd och 2,5 cm georadar-spåravstånd (Fig. 3). Signalens uppteckningstid anpassades efter penetreringsdjupet på platsen till 62 ns. Under ideala geologiska förhållanden är systemets penetreringsdjup mellan 2 och 5 m. För att öka datakvalitén staplades fyra georadarspår för varje registrerad mätning. Mätprofilerna var orienterade i ungefär öst-västlig riktning. Undersökningsområdet mättes in med totalstation i rikets koordinatnät (RT90 2,5 g V). Georadarundersökningsytan med koordinatuppgifter är avbildad i fig. 5. Mätytan var plan och täckt med gräs. Vissa anomalier i georadardata kan dock kopplas till mindre ojämnheter i ytans lokala topografi, men tack vare den relativt jämna markytan har data inte behövt korrigeras för den lokala topografin. Georefererade djupskivor presenteras som gråskaliga TIFF-bilder vilka har analyserats och tolkats i ett GIS (ArcMap 9.3) tillsammans med kartmaterial i digital form. Reflektioner av georadarsignalen syns i djupskivorna som mörkgråa eller svarta strukturer. Vita fläckar i djupskivorna är områden med, relativt omgivningen, påtagligt låg reflektivitet. Ljusa strukturer i georadardata tyder på låg reflektivitet och därmed absorberande material, som ofta sammanfaller med ökad elektrisk ledningsförmåga av marken (till exempel genom högre markfuktighet eller mark med hög andel lera). Dessa ljusa anomalier kan vara förorsakade av igenfyllda gropar, vilket på grund av mindre jordkompakteringsgrad uppvisar en högre markfuktighet och därmed minskad reflektivitet. Stenar eller byggnadsrester i marken förorsakar vanligtvis en ökad reflektivitet av georadarsignalen, som uttrycker sig i form av mörka (mörkgrå eller svarta) anomalier i djupskivorna. Arkeologisk prospektering Skänninge hospital 9

12 Fig. 4. Flygfoto över undersökningsområdet. Källa Hitta.se. En bra sätt att förstå och analysera georadardata är att bläddra snabbt fram och tillbaka mellan djupskivorna. På detta sätt blir strukturer, som syns som förändringar i reflektiviteten och strukturernas horisontella och vertikala utbredning, mest åskådlig. Snabba bildanimationer hjälper till att se sammanhängande strukturer på olika djupskivor. Resultatet av georadarmätningar i form av djupskivor presenteras i fig. 8 till 31. Varje djupskiva visar georadarreflektioner från en horisontell ca 7 cm tjock datavolym från angivit djup* under markytan. Tolkningen av georadardata finns avbildad i figur 32. Nedan följer en introduktion till läsning av djupskivorna. Observera att endast ett urval av alla de strukturer som är tolkningsbara beskrivs, och då i syfte att fungera som en vägledning till förståelse av materialet. I övrigt rekommenderas att ta del av tolkningsfigur 32 där fler strukturer finns definierade, men framför allt att själv studera djupskivorna. I de fem översta djupskivorna (Fig. 8-12) som motsvarar markens översta ca 35 cm syns tydliga hjuloch plogspår från lantbruksmaskiner. Likaså syns den moderna grusvägen i prospekteringsområdets sydöstra hörn som en mycket tydlig mörk anomali. * Det faktiska djupet för anomalier och strukturer kan variera på grund av uppskattningen av djupkonverteringshastigheten till 10 cm/ns. Variationer av upp till 50% i djupet kan förkomma, men mest sannolikt är att angivit djup av djupskivor stämmer med ±15 cm. De relativa djupet av strukturer är korrekt avbildad. 10 Arkeologisk prospektering Skänninge hospital

13 Fig. 5. Karta med georadarmätytorna med koordinatuppgifter (RT90 2,5 g V). Från och med djupskiva fig. 12 (ca cm) som avbildar strukturer omedelbart under ploggången framträder strukturer som djupare ner blir än tydligare. På djupskiva fig. 12 (ca cm) t.o.m djupskiva fig. 22 (ca cm) kan man iaktta ett stort antal strukturer var av många med största sannolikhet är arkeologiska. Förutom ett stort antal dräneringsdiken (särskilt tydligt framträder dessa på djupskiva fig. 19 (ca cm)) finns framför allt mindre avgränsade ljusa anomalier, förmodligen nedgrävningar. Vissa av dem skulle mycket väl kunna vara gravar. Vidare framträder en husgrund och en förmodad brunn i områdets centrala del samt vad som möjligen är en stenmur i undersökningsområdets norra del. På nästföljande djupskiva fig. 13 (ca cm) framträder husgrunden, brunnen och muren tydligt, tillsammans med en ellipsformad struktur i områdets södra tredjedel, i nordöst-sydvästlig riktning. Denna struktur är sannolikt ett brett dike. Diken I georadardata framträder ett stort antal diken av olika karaktär. Vissa av dem är relativt smala och mycket raka. Dessa återfinns främst i områdets södra halva, och framträder särskilt tydligt på djupskiva fig. 19 (ca cm). Flera av dessa diken är förmodligen samma diken som avbildade på de historiska kartorna (1779; 1783; 1834, fig ). På kartan från 1712 (Fig. 2) finns hägnader markerade. Vissa av dessa sammanfaller med läget för identifierade diken vilket talar för att åtminstone delar av markdispositionen på platsen kan föras tillbaka minst till tiden kring sekelskiftet talen. I undersökningsområdets södra tredjedel framträder en bred, ellipsformad dikesstruktur i nordöstsydvästlig riktning fr.o.m djupskiva fig. 13 (ca cm). En motsvarande krökt formation går att se i Arkeologisk prospektering Skänninge hospital 11

14 de historiska kartorna fr.o.m 1779 (Fig )och representerar hospitalsängens södra gräns. I det äldre kartmaterialet (1712 (Fig. 2)) finns motsvarande gräns för markutnyttjandet, men då i form av ett helt rakt dike. Hur denna struktur, och förändringen av densamma, skall tolkas samt hur den eventuellt skall förstås i relation till det medeltida hospitalsområdets utbredning är oklart. Byggnader I den centrala delen av prospekteringsområdet, ca 20 m söder om hospitalskyrkoruinen framträder en mycket tydlig husgrund av sten i georadarmaterialet. Husgrunden är tydlig från djupskiva fig. 14 (ca cm) och neråt. Byggnaden har varit relativt stor, ca 10,5x7,5 m och indelad i två rum. På kartorna från 1712 och 1783 finns en husruin markerad (Fig. 2 & 34). Ruinen är inte markerad på några yngre kartor. Byggnaden som nu framträder tydligt i georadardata är förmodligen samma som den avbildade i det äldre historiska kartmaterialet, en byggnad som varit osynlig i ca 200 år (Fig. 6). Fig. 6. Utsnitt ur 1712 års karta tillsammans med georadardata. Notera husgrunden i de båda materialen samt den förmodade brunnen väster om byggnaden. 12 Arkeologisk prospektering Skänninge hospital

15 Förutom den tydliga stengrunden kan det även finnas spår efter ytterligare ett antal byggnader i materialet (Fig. 32). Dessa framträder dock inte alls lika tydligt i djupskivorna. Flera av dem avtecknar sig endast som ytor med avvikande reflektivitet relativt omgivningen, och vissa av dem kan möjligen ha varit stolpkostruktioner (se t ex fig. 15, djupskiva ca cm). Detta kan vara spår efter ytterligare byggnader. Brunn I den norra halvan av prospekteringsområdet, mitt emellan hospitalsruinen och riksvägen, syns i georadardata en distinkt, cirkelrund anomali ca 5,2 m i diameter. Strukturen dyker upp omedelbart under ploggången (djupskiva fig. 13, ca cm) och går att följa till ett djup av ca 1,5 m. Formen och djupet gör det sannolikt att det är spår efter en större brunn, förmodligen med ett stensatt brätte (Fig. 6). I den södra delen av prospekteringsområdet finns ännu en struktur som skulle kunna vara en brunn. Ca 10 m nordväst om det ellipsformade diket, mitt i undersökningsområdet, finns en rektangulär struktur, ca 3x4 m. Strukturen avtecknar sig som ett ljust område med distinkt lägre reflektivitet än omgivningen fr.o.m djupskiva fig 16, ca cm. Djupare övergår den till att bli i det närmaste svart. Strukturen går att följa ner genom djupskivorna till ett djup om minst ca 110 cm. Strukturen kan tolkas som en djup nedgrävning med mycket sten mot botten och lösare material mot toppen, möjligen en igenfylld brunn. En alternativ tolkning kan vara att strukturen är en mindre igenfylld källare med stensatt, eller mycket hårdtrampat golv. Eventuell mur I det historiska kartmaterialet, från den äldsta från 1712 (Fig. 2) och framåt finns en på samma plats en återkommande markslagsförändringsmarkering. Markslagsmarkeringen representerar skiftet mellan sid- och hårdvall inom Hospitalsängen. Hårdvallsområdet är den västra relativt plana något högre ytan inom Hospitalsängen och sidvallsdelen är den östra sluttande ytan ner mot Skenaån. Det är endast hårdvallsdelen som omfattades av georadarundersökningen. I georadardata från den absolut nordligaste delen av undersökningsområdet finns en stor, mycket distinkt mörk J-formad anomali i öst-västlig riktning. Anomalin sammanfaller helt med markslagsförändringsmarkeringen i det historiska kartmaterialet (Fig. 7). Strukturen syns omedelbart under ploggången och kan följas till ett djup om ca 130 cm. Anomalins mycket distinkta avtecknande gör det troligt att det kan vara spåren efter en stenmur, vilken i så fall följt den naturliga topografin. Från den äldsta kartan och framåt förefaller området ha legat i en sammanhängande vall. Det är därför möjligt att stenmuren är äldre, kanske hospitalsområdets avgränsning mot norr. Sammanfattning av den arkeologiska prospekteringsundersökningen Sammantaget kan det konstateras att merparten av den prospekterade ytan vid Skänninge hospitalsruin innehåller mätbara anomalier i marken. Anomaliers geofysiska existens är tveklös, men om en enskild anomali är geologisk eller arkeologiskt förorsakad kan vara ytterligt svårt att avgöra om den tillsammans med övriga inte bildar arkeologiskt tolkningsbara formationer. I djupskivorna från Skänninge är dock ovanligt många av anomalierna såväl distinkta som tolkningsbara. Densiteten av strukturer förfaller vara störst i de centrala delarna, det vill säga på den yta som i det historiska kartmaterialet beskrivs som hårdvall, och minskar betydligt mot såväl norr som öster, med en tydlig gräns framför allt mot norr. Likaså ligger den största koncentrationen av anomalier i anslutning till den än idag synliga hospitalskyrkoruinen. Att anomalierna dels återfinns inom ett väldefinierat område, och dels i anslutning till en känd arkeologisk lämning talar för att de flesta av dem med stor sannolikhet är arkeologiska. Detta medför att det därmed är möjligt att föreslå en Arkeologisk prospektering Skänninge hospital 13

16 avgränsning av fornlämningsområdet vid hospitalsområdet i Skänninge till en yta ungefär som det som markeras på figur 32 som område med konstruktioner och markingrepp. Fig. 7. Utsnitt ur 1712 års karta tillsammans med georadardata. Notera den punktsträckade linjen som markerar markslagsförändringen i 1712 års karta och dess motsvarighet i georadardata. Svärtan i anomalin antyder att dat kan ha varit en stenmur på platsen. Jämförelse mellan georadarresultaten och den arkeologiska undersökningen Efter den genomförda georadarundersökningen levererades en preliminär rapport med djupskivor och tolkningsbilder till arkeologen som skulle genomföra den påföljande arkeologiska förundersökningen. Flera av de sökschakt som togs upp placerades utifrån resultaten från georadarundersökningen. Syftet var dels att kontrollera den arkeologiska relevansen av georadardata i allmänhet, och de arkeologiska tolkningarna av georadardata i synnerhet (Konsmar 2009). Efter avslutad arkeologisk förundersökning gjordes en systematisk jämförelse mellan de olika undersökningsresultaten, en jämförelse som redovisas här. 14 Arkeologisk prospektering Skänninge hospital

17 Att tolka georadardata är en process. Enkelt uttryckt kan processen beskrivas enligt följande. Mätdata filtreras och omvandlas till djupskivor. Djupskivorna studeras enskilt, och som animationer bestående av flera på varandra följande djupskivor mellan vilka man bläddrar uppåt och neråt. Geofysiska anomalier i data identifieras och markeras. Avslutningsvis görs en tolkning av anomalierna av huruvida de sannolikt är naturliga förändringar eller antropogena. I det fall de tolkas vara antropogena görs också försök till en arkeologisk tolkning av dem. Resultaten från georadarundersökningen redovisas genom såväl otolkade djupskivor som förslag till tolkning via tolkningsplaner. Notera dock att tolkningsplanen aldrig gör anspråk på att inkludera samtliga identifierbara anomalier i djupskivorna. En sådan ambition skulle medföra ett orimligt tidskrävande tolkningsarbete samt generera ett i princip ogenomträngligt gytter på tolkningsplanerna. Jämförelsen mellan de olika resultaten utgick från de lämningar som arkeologerna hade dokumenterat i sökschakten var dessa även markerade på tolkningsplanen från georadarundersökningen? I jämförelsen exkluderades dock alla strukturer med en diameter om mindre än 0,5 m, från både georadar- och det arkeologiska dokumentationsmaterialet. Skälet till det är att det inte skall förväntas av en georadarundersökning som genomförs med 25 cm profilavstånd att så små anomalier skall vara synliga. Från den arkeologiska förundersökningen finns 67 dokumenterade kontexter (> 0,5 m) i de sökschakt som ligger inom georadarundersökningsområdet (Fig. 36). Av dessa finns 40 st markerade på georadartolkningsplanen och 27 saknas. Således har hela 60% av de arkeologiska lämningarna varit mätbara geofysiskt, samt distinkta nog att inkluderas i tolkningsplanen. Hur korrekt var då den arkeologiska tolkningen av de geofysiska anomalierna? I denna jämförelse ingår de 40 överensstämmande kontexter som finns med både på georadarundersökningens tolkningsplan och i det arkeologiska dokumentationsmaterialet. Generellt kan sägas att kategorin Dike har en i det närmaste 100% överensstämmelse vad gäller tolkning av georadarmaterielet och hur arkeologerna senare typbestämde kontexten i samband med förundersökningen. Förklaringen är förmodligen att just diken oftast har en så distinkt form och utbredning att de är relativt lättolkade i båda materialen. Kategorierna Konstruktion och Grop i georadartolkningsplanen samt Lager i det arkeologiska tolkningsmaterialet visar dock en betydligt sämre överensstämmelse här flyter det ihop. Till detta skulle tre förklaringar kunna föreslås. Den första är att vi använder samma begrepp, men med olika betydelse. Detta är vanligt inom arkeologin. Ett exempel är t ex ett stampat lergolv. Är det en konstruktion eller ett lager det är ju både konstruerat och av jord? Svaret beror ofta på vem som tillfrågas. Det vill säga att diskrepansen främst är av semantisk natur. Ytterligare en förklaring till diskrepansen kan vara att de arkeologiska kategorierna lager, konstruktion och grop (nedgrävning) rymmer ett oändligt spektra av variationer till skillnad från t ex diken. Bland fältarkeologer är det många gånger vanskligt att enas om vad som skall rymmas inom respektive kategori lager, konstruktion och nedgrävning. Detta trots att arkeologen rent fysiskt hanterar lämningen i samband med undersökningen och dokumentationen av densamma. Jämför det med möjligheterna till en korrekt tolkning av lämningstyp endast utifrån djupskivor. Nästa arkeologiska steg i tolkningsarbetet plägar också det att kräva diskussioner hur skall kontexter grupperas till meningsbärande storheter? I modern fältarkeologi skulle t ex ett dike oftast vara en grupp av separata kontexter, och inte en kontext. Kontextgruppen Dike skulle förmodligen bestå av kontexterna dikes-nedgrävningen, konstruktionen tegelröret och lagret fyllning. Diskrepansen mellan de arkeologiska tolkningarna av geofysiskt materiel och fältarkeologiskt material kan således dels bero på svårigheter att tolka de faktiska spåren i respektive dokumentationsmaterial, och dels härledas till rent semantiska förvecklingar. En tredje möjlig faktor som förklaring kan vara omfattning och detaljeringsgrad i samband med respektive undersökning. Undersöknngsytans storlek är ofta helt avgörande för kvaliteten på tolkningarna för både fältarkeologi och georadarundersökningar. Ju mindre ytor desto Arkeologisk prospektering Skänninge hospital 15

18 mer osäkra tolkningar. I det här fallet är georadarytan mycket stor och sammanhängande men den arkeologiska förundersökningen består av ett antal separata sökschakt. Likaså är det normala att långt ifrån alla lämningar som påträffas i samband med arkeologiska förundersökningar totalundersöks. Det betyder att det kan finnas arkeologiskt dokumenterade lager som vid ett senare undersökningstillfälle kan visa sig överlagra en geofysiskt detekterad grop, det vill säga att båda etiketterna visar sig vara korrekta. Sammanfattningsvis kan sägas om jämförelsen mellan de olika tolkningsplanerna att överensstämmelsen är påtagligt god. Detta trots att vi vet att många arkeologiska lämningar inte avtecknar sig som geofysiskt mätbara anomalier. Men det skall också framhållas att det finns stora diskrepanser mellan materialen, särskilt vad gäller den arkeologiska tolkningen av enskilda lämningar. Den grävande arkeologin är fortfarande oöverträffad vad gäller att hitta allt även mindre eller diffusa strukturer, tolka och därmed göra lämningar meningsbärande. Geofysisk prospektering däremot är oöverträffad vad gäller att relativt snabbt få en god överblick över större områden och, sist men inte minst, detta utan några förstörande markingrepp. Linköping i september 2009 Pär Karlsson 16 Arkeologisk prospektering Skänninge hospital

19 Referenser Cnattingius B., Hospitalet i Skeninge. Särtryck ur Linköpings Stifts Julbok Conyers L., Goodman D., Ground-penetrating radar: an introduction for archaeologists. Walnut Creek, Calif., AltaMira Press. Hasselmo, M., Skänninge. Rapport Medeltidsstaden 40. Riksantikvarieämbetet. Helander A., Riksväg 50 mellan Motala och Mjölby kommuner. Arkeologisk utredning, kompletterande etapp 1 samt etapp 2. UV Öst Rapport 2008:33. Riksantikvarieämbetet. Konsmar A., Rapport från arkeologisk förundersökning vid Skänninge hospital. Raä dnr UV Öst Rapport Riksantikvarieämbetet. I manus. Leckebusch J., Ground-penetrating Radar: A modern Three-dimensional Prospection Method. Archaeological Prospection, 10, Mogren, M., Spetälska och spetälskehospital i Norden under medeltiden. C/D uppsats vid Institutionen för medeltidsarkeologi. Lunds Universitet. Rörby, G., Medeltida kyrkor i Östergötland tecknade av Elias Brenner och Johan Fredrik Kock. Skänninge. Statens arkiv. Riksarkivet. Svenskt diplomatarium. Slutanmälan, Östergötlands länsmuseum. Kartor : - Lantmäteristyrelsens arkiv. Skänninge stad. År Akt.: D98-1:D7: Lantmäteristyrelsens arkiv. Skänninge stad. År Akt.: D98-1:1. - Lantmäteristyrelsens arkiv. Skänninge stad. År Akt: D98-1:4. - Lantmäteristyrelsens arkiv. Skänninge stad. År Akt: D98-1:7. - Lantmäterimyndighetens arkiv. Skänninge socken. År Akt: 05-SKÄ Lantmäterimyndighetens arkiv. Skänninge socken. År Akt: 05-SKÄ-24. Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Projektnummer: Skänninge hospital Undersökningstid: Maj 2009 Projektgrupp: Andreas Fogelberg, Immo Trinks, Pär Karlsson och Lars-Inge Larsson Underkonsulter: Dipl. Ing. Alois Hinterleitner, Archeo Prospections, Wien Koordinatsystem: RT90, 2,5 gon V. Arkeologisk prospektering Skänninge hospital 17

20 Fig. 8. Georadardjupskiva 0-7 cm djup. 18 Arkeologisk prospektering Skänninge hospital

21 Fig. 9. Georadardjupskiva 7-14 cm djup. Arkeologisk prospektering Skänninge hospital 19

22 Fig. 10. Georadardjupskiva cm djup. 20 Arkeologisk prospektering Skänninge hospital

23 Fig. 11. Georadardjupskiva cm djup. Arkeologisk prospektering Skänninge hospital 21