SAS har brutit mot informationsskyldighet åläggs betala vite

Transkript

1 PRESSMEDDELAND SAS har brutit mot informationsskyldighet åläggs betala vite SAS har brutit mot informationsskyldigheten i bolagets noteringsavtal. Stockholmsbörsens disciplinnämnd ålägger SAS att betala ett vite då disciplinnämnden har konstaterat att SAS brustit i informationsgivningen i samband med EU-kommissionens granskning av SAS gällande misstankar om brott mot EU:s konkurrensregler. Den 2 februari 2001 överlämnade EU-kommissionen en anklagelseskrift till dåvarande SAS Sverige AB med påstående om att SAS brutit mot konkurrensreglerna genom att på visst sätt samarbeta med Maersk Air. I brev till kommissionen den 4 april 2001 medgav SAS att bolaget överträtt gällande konkurrensregler. Någon information om medgivandet lämnades inte till marknaden. SAS inriktade sig därefter helt på att diskutera storleken på kommande böter med kommissionen. Den 18 juli 2001 beslöt EU-kommissionen att ådöma SAS böter på drygt 39 M EUR för brott mot konkurrensreglerna. Den legala strukturen på SAS ändrades i juni 2001 genom att ett nybildat bolag, SAS AB, förvärvade aktierna i SAS Sverige AB. SAS AB:s aktier handlades på Stockholmsbörsen fr.o.m. den 6 juli 2001 då handeln i SAS Sverige AB:s aktier upphörde. Disciplinnämnden har nu prövat två fall av påstådda överträdelser av den informationsskyldighet som följer av det noteringsavtal som gällde mellan SAS Sverige AB respektive gäller mellan SAS AB och Stockholmsbörsen. I det första fallet fann nämnden att det medgivande som SAS lämnade till EU-kommissionen den 4 april 2001 betraktas som en sådan väsentlig information att den skulle ha offentliggjorts enligt bestämmelserna i noteringsavtalet. Genom att underlåta detta hade SAS Sverige AB enligt nämnden åsidosatt informationsskyldigheten i noteringsavtalet och därmed brutit mot avtalet. Stockholmbörsens disciplinnämnd har därför beslutat ålägga SAS att betala ett vite motsvarande fyra årsavgifter totalt cirka kr - till Stockholmsbörsen. Det andra fallet avsåg innehållet i ett prospekt som upprättades i samband med noteringen av det nybildade bolaget SAS AB och som undertecknades den 18 maj I prospektet kommenterade SAS för första gången kommissionens granskning genom att bl.a. ange att grunden för granskningen var misstankar om att SAS och Maersk delat upp marknader Stockholmsbörsen AB Norrlandsgatan 31 SE Stockholm Sweden Tel Fax

2 sinsemellan samt att de på andra sätt otillåtet begränsat konkurrensen. Vidare uppgav SAS i prospektet att kommissionen på basis av sina inledande undersökningar beslutat att gå vidare i saken och att den i början på februari 2001 utfärdat en formell anklagelse om överträdelse av EU:s konkurrensregler. Prospektet avslutas i den delen med upplysningen att SAS har inlett en nära dialog med EU kommissionen om saken. Någon information om medgivandet till kommissionen den 4 april 2001 lämnades inte i prospektet. Disciplinnämnden fann i denna del att SAS underlåtenhet att i prospektet upplysa om medgivandet inte stod i överensstämmelse med de regler som gällde för innehållet i ett prospekt. Underlåtenheten innefattade därmed enligt nämnden ett åsidosättande av noteringsavtalet. Emellertid konstaterade nämnden även att noteringsavtalet mellan SAS AB och Stockholmsbörsen var undertecknat den 15 juni 2001, dvs efter undertecknandet av prospektet den 18 maj Enligt nämndens uppfattning kunde inte SAS AB åläggas påföljd för åsidosättande av ett avtal som bolaget vid tiden för åsidosättandet ännu inte var part i. SAS AB är - förutom noterat vid Stockholmbörsen sekundärt noterat vid börserna i Köpenhamn och Oslo. Där har på motsvarande sätt nuvarande noteringar ersatt tidigare noteringar av SAS Danmark A/S och SAS Norge ASA. De tre börserna har varit eniga om att ärendet skulle hanteras av Stockholmsbörsen, där bolaget nu har sin primärnotering, och bedömas i enlighet med de regler som gäller på Stockholmsbörsen. Beslutet om att överlämna ärendet till disciplinnämnden har emellertid fattats i nära samförstånd med Köpenhamns Fondsbörs och Oslo Börs. Stockholmsbörsens disciplinnämnd har till uppgift att pröva ärenden om börsmedlemmars och de noterade bolagens överträdelser av de regler som gäller vid börsen. Ordförande i nämnden har i detta ärende varit f.d. justitierådet Hans-Gunnar Solerud. För ytterligare information Anders Ackebo, chef för notering och övervakning Ulf Lindgren, chefsjurist Maria Andark, informationschef Stockholmsbörsen AB Norrlandsgatan 31 SE Stockholm Sweden Tel Fax

3 STOCKHOLMSBÖRSENS BESLUT DISCIPLINNÄMND 2002:1 Verkställande direktören vid Stockholmsbörsen AB SAS AB (publ) SAS Sverige AB (publ) Fråga om överträdelse av noteringsavtalet Mellan Stockholmsbörsen och SAS AB gäller ett den 15 juni 2001 undertecknat noteringsavtal. Mellan börsen och SAS Sverige AB gällde dessförinnan ett noteringsavtal, som upphörde att gälla när avtalet med SAS AB träffades. Sistnämnda avtal tecknades i anledning av att den legala strukturen för SAS ändrades i juni Ett nybildat aktiebolag, SAS AB, förvärvade då aktier i SAS Danmark A/S, SAS Norge ASA och SAS Sverige AB och blev moderbolag till sistnämnda tre bolag. Aktierna i SAS AB handlas på börsens A-lista sedan den 6 juli 2001, då handeln i aktierna i SAS Sverige AB upphörde. Verkställande direktören vid Stockholmsbörsen (börschefen) har hemställt att disciplinnämnden skall besluta om disciplinåtgärd beträffande SAS AB (se bilaga till detta beslut). Som framgår närmare i det följande har börschefen sedermera förklarat att framställd anmärkning i visst hänseende i andra riktas mot SAS Sverige AB. Varken SAS AB, SAS Sverige AB eller börschefen har velat utnyttja möjligheten att framföra synpunkter muntligen inför disciplinnämnden. Börschefens ansökan avser två fall av påstått åsidosättande av den informationsskyldighet som följer av börsens noteringsavtal. Båda fallen gäller information rörande EUkommissionens granskning av SAS. Börschefen har inte funnit anledning att kritisera ställningstagandet från SAS sida att informationsplikt inte förelåg redan i samband med kommissionens offentliggörande av s.k. statement of objections rörande visst påstått samarbete med Maersk Air. Däremot anser börschefen att det inneburit ett åsidosättande av nämnda skyldighet att information inte lämnats beträffande ett medgivande från SAS sida om att överträdelse av gällande konkurrensregler ägt rum, som meddelades EU-kommissionen i brev den 4 april Börschefen har ansett att åsidosättandena av informationsskyldigheten bestått i dels att information om medgivandet inte lämnats enligt punkt 26 i bilaga 1 till noteringsavtalet, dels att uppgift om medgivandet utelämnats i ett av SAS AB den 18 maj 2001 utgivet erbjudandeoch börsprospekt ( Prospektet ).

4 Disciplinnämnden gör följande bedömning Påstått åsidosättande av punkt 26 i bilaga 1 till noteringsavtalet Genom punkt 1 i noteringsavtalet har SAS AB och SAS Sverige AB utfäst sig att informera om bolaget och dess verksamhet i den omfattning och på det sätt som framgår av bilaga 1 till avtalet. Enligt punkt 26 i nämnda bilaga 1 skall ett bolag, om beslut fattas eller händelser inträffar som i icke oväsentlig grad är ägnade att påverka den bild av bolagets situation som skapats av tidigare offentliggjord information eller på annat sätt påverka värderingen av bolagets vid börsen noterade fondpapper, omedelbart offentliggöra saken. I punkt 3 i börsens Handledning till noteringsavtal och listningskrav framhålls inledningsvis att avtalets bestämmelser bör tolkas med utgångspunkt från dess syfte, nämligen att tillförsäkra aktiemarknadens aktörer snabb, samtidig, korrekt, relevant och tillförlitlig information. I börsens kommentar till nämnda punkt 26 anges bl.a. att en allmän förutsättning för informationsplikten enligt punkten är att beslutet eller händelsen har sådan effekt på bolagets ställning och framtida resultat att den är av icke oväsentlig betydelse. Vidare anges att informationsplikt kan anses föreligga exempelvis i anledning av myndighets- eller domstolsbeslut. Vid bedömningen av huruvida informationsskyldighet föreligger och vilken information som skall lämnas måste enligt disciplinnämnden särskilt beaktas förekommande risk för läckage. Börschefen har anfört att en naturlig följd av nämnda medgivande var att det stod klart att böter skulle komma att utdömas av EU-kommissionen låt vara att bötesbeloppet ännu inte var fastställt och att information om medgivandet därmed var av sådan betydelse för värderingen av aktierna i SAS att det förelåg informationsplikt. Enligt börschefen borde beskedet till kommissionen ha offentliggjorts i samband med att det lämnades. Som skäl till att det till EU-kommissionen lämnade medgivandet inte föranledde ett omedelbart offentliggörande har SAS AB anfört i huvudsak följande. SAS förde vid ifrågavarande tidpunkt en dialog med kommissionen och framförde ett antal skäl för att överträdelserna skulle anses ligga i den kategori som betraktades som serious men inte very serious och för vilka bötesbeloppet låg i intervallet 1-20 MEUR. Trots att ett ärende inför kommissionen rör en sanktionsprocess finns det utrymme för förhandlingar. Det torde vara en allmän uppfattning bland företag att det finns goda skäl att i processer inte meddela motparten eller beslutandeinstans vilken uppfattning företaget har om utgången i enligt interna bedömningar. Det även att ett företag inte utåt skall berätta om förlikningsförslag som lämnas motparten i en pågående process. Dessa allmänna resonemang har varit utgångspunkten för de överväganden som ledde fram till att information inte lämnades om medgivandet. Det hade kunnat vara till skada för bolaget om det i en pågående process avslöjade något om sina bedömningar av utgången. Det var förenat med betydande svårighet att med någon större säkerhet försöka bedöma hur stort bötesbeloppet skull bli. I hanteringen av frågan beaktades också noteringsavtalets krav liksom de slutsatser av en uppgift om medgivandet som marknaden kunnat dra om värdet på SAS-aktien. På goda grunder kan antas att marknaden inte heller hade kunnat bedöma böternas storlek med en sådan någorlunda säkerhet som hade kunnat vara tjänligt underlag för bedömningen av hur just denna skulle påverka aktiens värde. Det är inte helt ovanligt att massmedia i samband

5 med processer pekar på möjligheten av eller risken för det maximala skadeståndet eller straffet. Sådana uppgifter är sällan tjänligt underlag för en bedömning av en akties värde. En inte okomplicerad avvägning mellan två intressen skulle alltså göras och vägledning saknas rörande hur långt ett bolag måste gå i offentliggörande av bedömningar om utgången av en pågående process. Enbart en upplysning om det faktum att överträdelse av konkurrensreglerna medgetts, skulle inte ge någon vägledning för bedömningen av vilken påverkan detta faktum skulle ha på värdet av aktien. Även om en bedömning av vilket bötesbeloppet kunde bli inte hade lämnats, fanns det risk för missvisande spekulationer. Om bolagets ställningstagande skulle anses felaktigt, var felet i så fall ursäktligt. Påföljden bör därför stanna vid varning. Enligt disciplinnämndens mening måste de nyss angivna synpunkterna bakom informationsplikten tillmätas stor betydelse. Det får vidare anses stå klart att den av börschefen påtalade omständligheten att brott mot konkurrensreglerna medgavs i anledning av EU-kommissionens beslut att utfärda statement of objections är sådan som skulle vara ägnad att påverka värderingen av ifrågavarande börsnoterade aktier på sådant sätt att information skall lämnas enligt den tidigare återgivna punkten 26. Disciplinnämnden får i sammanhanget framhålla att det, för frågan huruvida den påtalade omständigheten är ägnad att påverka aktievärdet, saknar betydelse om överträdelsen av konkurrensreglerna begåtts av och påföljder härför drabbar det noterade bolaget eller något dess dotterföretag. Den intressekonflikt som SAS AB pekat på kan visserligen inte avfärdas utan vidare. Självfallet måste den information som lämnas till aktiemarknaden avvägas så att inte skadan av den för bolaget, och därmed även för aktieägare eller blivande aktieägare, måste tillmätas större betydelse än värdet av informationen. Samtidigt får emellertid informationsplikten inte stå tillbaka enbart därför att bolaget kan komma att lida skada av att information lämnas. Detta skulle kunna medföra att de nyss angivna grundläggande syftena bakom informationsplikten ofta inte skulle uppnås. Det är inte möjligt att generellt ange hur mycket och vilken information som skall lämnas till aktiemarknaden när det gäller pågående processer och andra liknande förhållanden. Det finns skäl att här erinra om att det enligt kommentarerna till informationsreglerna i noteringsavtalet ges möjlighet att rådgöra med börsen innan information lämnas. Denna möjlighet har inte, såvitt utredningen visar, utnyttjats i detta fall. Syftet med den information som skulle ha lämnats i detta fall skulle ha varit att underlätta bedömningen av den långssiktiga effekten av att det till kommissionen lämnade medgivandet. Det är därför tänkbart att det för att möjliggöra en sådan bedömning inte hade räckt med att medgivandet omnämnts. Skäl hade måhända funnits att komplettera denna uppgift med ytterligare upplysningar om innebörden av kommissionens anklagelse och därmed av medgivandet. Den bedömning som skall underlättas gäller de långsiktiga effekterna på resultat och ställning. Enligt disciplinnämndens mening torde sådana effekter i ett fall som det förevarande inte endast komma av storleken på ett eventuellt bötesbelopp, utan även av svaret på frågan, huruvida andra konsekvenser för företaget i fråga och därmed dettas ställning och framtida resultat kan bli följden av att ett brott mot konkurrensreglerna förekommit, t.ex. framtida följder i relationerna med kunder och leverantörer samt konsekvenserna på marknadsförhållandena för verksamheten. Även information till stöd för bedömningar i detta hänseende torde det finnas skäl att överväga.

6 Beträffande den påverkan av betydelse i sammanhanget som enbart storleken på ett eventuellt bötesbelopp skulle kunna ha och som börschefen riktar in sig på finner disciplinnämnden följande. I ett fall som det förevarande kan det inte krävas att informationen innehåller en bedömning av det ekonomiska utfallet i form av sanktionsavgifter till EU, om inte tämligen fasta hållpunkter finns för bedömningen. För att så skulle ha varit fallet här saknas stöd i utredningen. Liksom i många andra situationer skulle i stället informationen om medgivandet ha utformats så fylligt och på sådant sätt att den som tog del av den hade rimlig möjlighet att göra egna, subjektiva bedömningar. Att olika informationsmottagares egna erfarenheter och referensramar därmed blir styrande och kan leda till skilda slutsatser är knappast något unikt. Inte heller står ett sådant resultat i strid med syftena bakom informationsplikten. Vad som är väsentligt är att aktiemarknaden ges möjlighet att göra egna bedömningar på grundval av korrekt, relevant, och tillförlitlig information som bolaget i fråga har tillräckligt stöd för. Självfallet måste informationen sakligt vara utformad på sådant sätt att mottagarna, inkluderande även representanter för massmedia, ges en grund för egna bedömningar som lämnar ett så litet utrymme som möjligt för vidlyftiga spekulationer. Visserligen kan det förhålla sig så att det belopp EU-kommissionen slutligen beslutade utkräva översteg vad SAS ansåg sig ha att vänta. SAS AB har frågat sig vilka slutsatser marknaden kunde dra när bötesbeloppets storlek inte kunde anges med sådan säkerhet att ett tjänligt underlag kunde åstadkommas för bedömningen av hur aktiens värde skulle påverkas. Bolaget har härvid åberopat bl.a. uttalanden (på sid. 46) i rapporten från en av SAS styrelse tillkallad utredning 16 september 2001 i SAS/Maersk-saken, att SAS ombud ansåg att det skulle ha funnits mycket goda möjligheter till framgång med att få ned beloppet av böterna vid ett överklagande. SAS AB har i ärendet också hänvisat till att EU-kommissionen i fall som bolagets juridiska rådgivare ansåg vara jämförbara hade funnit överträdelserna var allvarliga men inte mycket allvarliga och att det högsta bötesbelopp som kommissionen utkrävt i dessa fall stannade vid 3,2 miljoner ECU. Enligt disciplinnämnden måste det emellertid ha stått klart för SAS och för övrigt anses vara allmänt känt att beloppen av böter som EU-kommissionen ålägger företag i liknande fall kan bli tillräckligt stora för att det från synpunkten av informationsplikt fordras att information lämnas av sådant innehåll att det kan tjäna som underlag för marknadens egna bedömningar av huruvida böter kommer att utkrävas och vad dessa kan komma att uppgå till i belysning av den allmänna kunskap om liknande fall som finns tillgänglig. SAS AB har i ärendet framhållit att det fanns skäl anta att översträdelserna av konkurrensreglerna skulle anses ligga i den kategori av överträdelser som kunde ge böter i intervallet 1-20 MEUR och att det rådde betydande osäkerhet om var i intervallet boten skulle ligga. Självfallet kan i vissa fall ett bötesbelopp som kan komma att utkrävas av EU:s institutioner för överträdelse av gällande konkurrensregler på goda grunder bedömas bli så litet i förhållande till det noterade bolagets ställning och resultat i övrigt att det inte rimligen kan anses få någon långsiktig effekt på resultatet eller ställningen. Enligt disciplinnämnden saknas det dock stöd för att förhållandena är sådana i förevarande fall. Tvärtom får det anses att redan risken för ett så pass högt bötesbelopp som SAS AB självt uppgett, maximum 20 MEUR, är tillräckligt för att betraktas som en omständighet som var ägnad att få sådan effekt på värdet av aktierna som kräver information enligt punkten 26 i bilaga 1 till noteringsavtalet. Beaktansvärt i sammanhanget är även att enligt nyssnämnda rapport ( sid. 25) det juridiska

7 ombudet, visserligen långt innan medgivandet lämnades till EU-kommissionen, i en PM angav att "a substantial fine cannot be ruled out". Som redan antytts hade det inte varit nödvändigt, eller ens lämpligt, att i informationen om medgivandet ge en indikation på vilken direkt effekt, ekonomiskt och finansiellt, som medgivandet kunde få i fråga om det bötesbelopp som kommissionen skulle kunna komma att stanna vid. En uppgift från bolaget om vad bötespåföljden kunde bli skulle, som SAS AB framhåller, ha kunnat missleda informationsmottagarna. En sådan uppgift skulle t.ex. normalt kunna antas ha förmodats vara väl grundad på vad som förekommit i konkurrensärendet och vid kontakterna med kommissionen. Att förhållandena skulle ha varit sådana stöds inte av föreliggande utredning. I vilken utsträckning det lämnade medgivandet skulle komma att medverka till att bringa ned bötesbeloppet synes av naturliga skäl inte heller ha varit möjligt att bedöma med någon säkerhet. Information om medgivandet skulle därför inte heller ha kunnat innehålla någon sådan beloppsbedömning. Även med beaktande av den begränsning till konsekvenserna av eventuella böter som ligger i börschefens ansökan, anser disciplinnämnden att det av det föregående får anses följa att det lämnade medgivandet till EU-kommissionen måste betraktas som en sådan väsentlig information som skulle ha lämnats i enlighet med reglerna i den tidigare nämnda punkten 26, även om uppgifter om antagna bötesbelopp utelämnats. Enligt disciplinnämnden har således i detta hänseende ett åsidosättande av informationsskyldigheten enligt gällande noteringsavtal förekommit. Enligt nämnden är åsidosättandet inte, som gjorts gällande från SAS sida, vare sig ursäktligt eller mindre allvarligt. Det sålunda konstaterade åsidosättandet av informationsskyldigheten enligt reglerna i börsens noteringsavtal avser det medgivande som lämnades till EU-kommissionen den 4 april Enligt den berörda punkten 26 skulle informationen ha lämnats omedelbart. Överträdelsen av reglerna har således begåtts långt tidigare än i juni 2001 då noteringsavtalet mellan börsen och SAS AB träffades men under den tid noteringsavtalet med SAS Sverige AB gällde. Sedan disciplinnämnden vid sammanträde den 14 januari 2002 beslutat ge parterna tillfälle att yttra sig i frågan, huruvida bedömningen av ärendet påverkas av den omständigheten att de av börschefen påstådda brotten mot noteringsavtalet av den 15 juni 2001 skulle ha begåtts innan avtalet med SAS AB träffades, har parterna yttrat sig i frågan. Börschefen har anfört följande. SAS AB övertog under sommaren 2001 SAS Sverige AB:s verksamhet och därmed även ansvaret för olika förpliktelser och åtaganden ingångna av SAS Sverige AB. I samband med att börsen hos SAS AB aktualiserade frågan om överträdelse av noteringsavtalet uppgavs från bolagets sida under hand att bolaget inte avsåg att försvara sig med den formella invändningen att SAS AB den 4 april 2001 ännu inte hade undertecknat noteringsavtalet med börsen. Börsen har därför riktat anmärkningen mot SAS AB. Varken till börsen eller till disciplinnämnden har SAS AB gjort någon invändning under hänvisning till angivna förhållanden. Om disciplinnämnden av formella skäl inte anser sig kunna godta vad börsen anfört, riktar sig anmärkningen avseende offentliggörandet i andra hand mot SAS Sverige AB. I ett gemensamt yttrande har SAS AB och SAS Sverige AB anfört: SAS har valt att svara i sak. För informationsgivningen i början av april 2001 har SAS Sverige AB det disciplinära ansvaret. De svar SAS AB lämnat i denna del av ärendet kan betraktas som avgivna också av

8 SAS Sverige AB. SAS Sverige AB har ingen invändning mot att ärendet i den delen anses anhängiggjort mot SAS Sverige AB. Av parternas yttranden framgår att SAS AB inte vitsordat att SAS AB övertagit det disciplinära ansvar SAS Sverige AB skulle ha ådragit sig. Några omständigheter i övrigt som ger tillräckligt stöd för att disciplinnämnden ändå skall anse SAS AB ansvarigt för det åsidosättande av informationsskyldigheten enligt börsens noteringsavtal som sålunda förekommit och ålägga SAS AB påföljd härför kan inte anses föreligga. SAS Sverige AB:s inställning är å andra sidan den att ärendet kan anses anhängiggjort mot SAS Sverige AB och börschefen har i andra hand riktat sin anmärkning mot detta bolag. Disciplinnämnden finner att parternas sålunda intagna ståndpunkter skall iakttas. Det åsidosättande som disciplinnämnden funnit får således anses ha begåtts av SAS Sverige AB och mot detta bolags noteringsavtal med börsen. Även om de svårigheter SAS Sverige AB ställts inför beträffande information om det berörda medgivandet i och för sig är beaktansvärda, finner disciplinnämnden att betydelsen av att aktie- marknaden i ett fall som det förevarande hålls informerad även om en sådan omständighet medför att disciplinpåföljd i form av vite bör följa på åsidosättandet av informationsreglerna. Att noteringsavtalet med SAS Sverige AB numera upphört utgör enligt disciplinnämndens mening inte något hinder mot att bolaget åläggs sådan disciplinpåföljd. Innehållet i Prospektet Enligt punkt 5 i det för SAS AB gällande noteringsavtalet kan bolaget åläggas disciplinpåföljd bl.a. om bolaget åsidosätter lag eller annan författning. Beträffande utelämnandet i Prospektet av uppgift om tidigare berört medgivande har börschefen gjort gällande att de regler åsidosatts som gäller för börsprospekt enligt 3 kap. 44 i Finansinspektionens föreskrifter FFFS 1995:21, vilka beträffande uppgifter om bolagets verksamhet anger att uppgift skall lämnas om rättsliga processer eller skiljeförfaranden som under senare tid har haft eller som kan antas få icke oväsentlig ekonomisk betydelse för bolaget. I likhet med börschefen anser disciplinnämnden att brott mot nämnda regler om information i prospekt i och för sig också innefattar ett sådant åsidosättande av gällande noteringsavtal som faller under de regler i disciplinfrågor som disciplinnämnden har att tillämpa. I anslutning till att börschefen i sin ansökan återger den text i Prospektet som innehållet uppgifter om EU-kommissionens granskning har börschefen anfört i huvudsak: Prospektet innehåller visserligen uppgifter om EU-kommissionens granskning, men någon information om att SAS medgivit regelöverträdelsen lämnas inte. Det är inte möjligt att av formuleringen i Prospektet förstå att uppgiften om att SAS inlett en nära dialog med kommissionen endast avsåg böternas storlek. I denna del är Prospektet närmast vilseledande. Uppgiften om medgivandet är väsentlig för att ge en rättvisande bild av diskussionen med kommissionen. Vad SAS AB enligt det föregående anfört i sak beträffande frågan om åsidosättandet av den där berörda punkten 26 har avseende på även det påstådda åsidosättandet av noteringsavtalet i fråga om Prospektet. Även de allmänna synpunkter som disciplinnämnden anfört ovan beträffande tillämpningen av informationsskyldigheten enligt nämnda punkt 26 är tillämpligt på innehållet i Prospektet.

9 Disciplinnämnden har emellertid i likhet med börschefen fäst sig särskilt vid att texten i Prospektet fått en utformning som skulle kunna missleda läsaren att tro att ärendet inför kommissionen ännu var pågående även beträffande gäller frågan, huruvida något brott mot konkurrensreglerna överhuvudtaget blivit begångna. Därmed framstår avsaknaden av uppgift om det lämnade medgivandet som än allvarligare. Med hänsyn till vad sålunda och i övrigt förekommit anser disciplinnämnden att underlåtenheten att i prospektet upplysa om det till EU-kommissionen lämnade medgivandet inte står i överensstämmelse med den av börschefen åberopade bestämmelsen i 3 kap. 44 i Finansinspektionens föreskrifter. Därmed borde underlåtenheten också innefatta åsidosättandet av gällande noteringsavtal med börsen. Inte heller ett sådant åsidosättande av reglerna skulle kunna anses vara mindre allvarligt eller ursäktligt. Den nu behandlade underlåtenheten har emellertid SAS AB gjort sig skyldigt till den 18 maj 2001, då Prospektet undertecknades, dvs. innan noteringsavtalet mellan börsen och SAS AB träffades. Även i detta hänseende har parterna yttrat sig i anledning av disciplinnämndens tidigare berörda beslut. Börschefen har anfört att SAS AB är ansvarigt för innehållet i prospektet, som låg till grund för börsens beslut om notering av bolaget, och att SAS AB inte heller i denna del framfört några invändningar av formell natur. Prospektets innehåll har även betydelse t.ex. för de investerare som avser att fatta placeringsbeslut med ledning av de uppgifter som lämnas i Prospektet. Uppgifterna i Prospektet skall således vara korrekta och upplysande inte bara före noteringen av bolaget utan även efter det formella undertecknandet av noteringsavtalet. Börsens anmärkning mot Prospektets innehåll kvarstår även efter den formella noteringen av SAS AB. SAS AB har i det med SAS Sverige AB gemensamt avgivna yttrandet anfört att bolagen utgått från antagandet att den särskilda frågan om ett bolag kan ådömas disciplinär påföljd för en gärning eller underlåtenhet i tiden innan noteringsavtalet ingås, är en fråga som bolaget inte förfogar över. Disciplinnämnden konstaterar att parternas nyss återgivna yttranden inte ger anledning för disci- plinnämnden att överväga sin behörighet att i och för sig pröva ärendet i nu aktuell del. Vad frågan i stället gäller i första hand är den, huruvida ett företag enligt det regelsystem disciplinnämnden har att iaktta kan åläggas disciplinär påföljd för åsidosättande av ett avtal som företaget vid tidpunkten för det påstådda åsidosättandet ännu inte var part i. Ställd på detta sätt måste frågan enligt disciplinnämndens mening besvaras nekande, om inte särskilda omständigheter föreligger som ger grund för en annan slutsats. Disciplinnämnden delar självfallet den av börsen framförda upp- fattningen att uppgifterna i Prospektet borde ha varit korrekta och upplysande även efter undertecknandet av noteringsavtalet. Enbart detta förhållande anser dock disciplinnämnden inte utgöra sådana särskilda omständigheter som just berörts. Däremot skulle möjligen ha kunnat komma i fråga att lägga SAS AB till last att bolaget, sedan noteringsavtalet hade träffats, inte vidtagit särskild åtgärd för att korrigera eller komplettera Prospektets innehåll. En sådan underlåtenhet kan emellertid inte anses omfattad av de anmärkningar som börschefen riktat mot SAS AB och som bolaget kunnat ta ställning till. Med hänsyn härtill och då några sådana särskilda omständigheter i övrigt som nyss angetts inte är inte för handen i förevarande disciplinärende, finner disciplinnämnden att SAS

10 AB med den utformning noteringsavtalet har inte kan åläggas disciplinpåföljd för den i och för sig allvarliga underlåtenhet som SAS AB har låtit komma sig till last när uppgift om medgivandet, att överträdelse av konkurrensreglerna ägt rum, inte lämnades i Prospektet. Disciplinnämnden ålägger SAS Sverige AB vite motsvarande fyra årsavgifter årsavgiften bestämd till det belopp som gällde för det år under vilket informationsskyldigheten enligt tidigare berörd punkt 26 skulle ha fullgjorts i april 2001 och lämnar utan bifall börschefens ansökan om att SAS AB skall åläggas att betala vite till börsen. På disciplinnämndens vägnar Hans-G Solerud I nämndens avgörande har deltagit f.d. justitierådet Hans-G Solerud, professorn Madeleine Leijonhufvud, direktören Björn Wolrath, direktören Hans Mertzig och adj. professorn em. Ulf Gometz. Enhälligt