Kommun : Ängelholm Läge : 2 km V Ängelholm Markägare : Stiftelsen för Fritidsområden i Skåne Areal : 201,8 hektar

Transkript

1 1(15) Bevarandeplan för Natura 2000-område SE psci beslutat av Regeringen SCI, fastställt av EU-kommissionen Bevarandeplan kungjord av Länsstyrelsen i Skåne län Kommun : Ängelholm Läge : 2 km V Ängelholm Markägare : Stiftelsen för Fritidsområden i Skåne Areal : 201,8 hektar är förutom ett Natura 2000-område också ett område; av riksintresse för naturvård L:N42, av riksintresse för friluftsliv L:F1, i dåvarande Kristianstads läns Naturvårdsprogram 1990, i kommunens naturvårdprogram i kommunens Översiktsplan Vad betyder Natura 2000? Natura 2000-områdena ska bidra till att skyddsvärda naturtyper och arter får ett långsiktigt bevarande. Att en mark brukas på ett lämpligt sätt är i många fall en förutsättning för att skyddsvärda naturtyper och arter ska kunna bevaras. Bevarandeplanen ska peka ut naturvärdena för ett område och beskriva vad som krävs för att värdena långsiktigt ska finnas kvar. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Plusgiro/Bankgiro E-post www Malmö Kungsgatan vx lansstyrelsen@m.lst.se Kristianstad Ö Boulevarden 62 A vx

2 2(15) Naturtyper och arter enligt Natura 2000 Områdets naturtyper (se tabell 1 och bilaga 1) konstaterades vid fältbesök under Tabell 1. naturtyper med arealer 2003 Natura 2000-arter och Natura 2000-koder inom parentes Naturtyp Areal (ha) Sublittorala sandbankar (1110) 56,3 Embryonala vandrande sanddyner (2110) 2,3 Vandrande sanddyner med sandrör (vita dyner; 2120) 1,7 * Permanenta sanddyner med örtvegetation (grå sanddyner; 2130) 8,0 * Urkalkade permanenta sanddyner med kråkbär (2140) 1,3 Trädklädda sanddyner (2180) 75,7 * Lövsumpskogar av fennoskandisk typ (SF; 9080) 6,8 Totalareal naturtyper : 152,1 Arter Större vattensalamander - Triturus cristatus (1166) Bivråk - Pernis apivorus (A072) Fisktärna - Sterna hirundo (A193) Fältpiplärka - Anthus campestris (A255) Nattskärra - Caprimulgus europeus (A224) Småtärna - Sterna albifrons (A195) Spillkråka - Dryocopus martius (A236) Trädlärka - Lullula arborea (A246) Törnskata - Lanius collurio (A338) * prioriterad naturtyp enligt Natura 2000 Bevarandesyfte och bevarandemål Det övergripande bevarandesyftet är att upprätthålla ovan nämnda naturtyper och arter i gynnsam bevarandestatus inom den biogeografiska regionen. För innebär detta följande bevarandemål: Areal Utbredningen av sublittorala sandbankar skall bibehållas eller ökas. Områdena är viktiga lekplatser för fiskar. Utbredningen av vegetationsbeklädda sandbottnar med bentiska alger, ålgräs och nateväxter skall bibehållas eller ökas. Embryonala och vita sanddyner skall få utvecklas fritt för att sedermera kunna övergå i senare successionsstadier med permanenta sanddyner. Ingen plantering eller insådd av sandbindande växter får ske.

3 3(15) Grå samt urkalkade sanddyner skall ha utbredningar på minst 7-9 respektive 1-2 hektar. Arealerna får öka på bekostnad av trädklädda sanddyner. De i naturtypen ingående borsttåtel- respektive ljung/kråkbärsamhällen skall bevaras och dess karaktär och artinnehåll skall utvecklas. Arealen av de trädklädda sanddynerna får inte minska. Struktur och funktion De sublittorala sandbankarna skall garanteras god vattenkvalitet genom ingen eller ringa sedimentation, ingen grumling av båtar eller fiskeredskap, stopp mot etablering av vindkraftverk och inga utsläpp av olja och övriga kemikalier. Artrikedomen och arttätheten på de sublittorala sandbankarna ska få utvecklas fritt. Den naturliga, interna dynamiken i de öppna sanddynsområdena skall bevaras genom att så få ingrepp som möjligt görs. Embryonala och vita sanddyner skall få utvecklas fritt för att sedermera kunna övergå i senare successionsstadier med permanenta sanddyner. Ingen plantering eller insådd av sandbindande växter får ske. Hela arealen med öppna sanddyner är fri från träd och buskar. Skogen på de trädklädda sanddynerna skall hållas flerskiktad och olikåldrad där en naturlig trädföryngring tillvaratas. Omfattningen av slitaget på alla typer av sanddyner skall beaktas och anpassas så att den gynnsamma bevarandestatusen för naturvärdena optimeras. Sumpskogarna med klibbal skall tillåtas ha en fri intern dynamik och utvecklas mot ett naturskogsliknande tillstånd. Typiska arter De typiska kärlväxtarterna (t ex marviol, strandmålla för sandstranden, sandrör, saltarv, strandvial för vit dyn, bergsyra, borsttåtel, flockfibbla, fältmalört, kärringtand, trift, vårtåtel för grå dyn, dvärghäxört, rankstarr, knutört, ormtunga, spikblad för dynvåtmark) skall som grupp förekomma med minst 2 arter i minst 50 % av provytorna. Någon av de typiska mossorna ska förekomma i minst 40 % av provytorna. Förslag till miniminivå är att minst 1 typisk art skall finnas i mer än 50 % av de undersökta m2 -ytorna som hyser vegetation. Förekomsten av fältpiplärka i skall bevaras så att individerna kan föryngras i en långsiktigt, livskraftig population. Natura 2000-arter Områdets fågelarter enligt fågeldirektivets bilaga 1 skall kunna föryngras i långsiktigt, livskraftiga populationer. Populationsstorlekarna av större vattensalamander skall inte långsiktligt minska i.

4 4(15) Framtida uppföljning av planen kan medföra att nuvarande bevarandemål ändras och att nya mål läggs till. Beskrivning Områdesbeskrivning I slättlandskapet, strax söder om Rönneås utlopp i Skälderviken ligger den gamla tallskogen,. Området utgörs av ett sanddynssystem med allt från embryonala dyner närmast kustlinjen till äldre trädbeklädda dyner inåt landet. Hela kustområdet var trädlöst på 1600-talet med stora sandflyktsproblem som följd och för att hejda sandflykten planterades större delen av området med framförallt tall (även bergtall, björk, ek, al och en) under 1700 och 1800-talen. Spår efter sandflykten finns i den östra delen av området i form av fossila- och antropogena dyner. Skogsbruk har förekommit i reservatet, men partier av skogen kan ändå dateras bakåt till 1700-talet. (domänreservat) är under naturreservatsbildande. Mot havet förekommer ett smalare bälte med öppna, gräs eller risbeklädda sanddyner. De trädklädda sanddynerna är mycket variabla och omfattas av ett bälte med bergtall som gränsar mot de öppna dynerna, ett större område med äldre tallar och en del död ved, sumplövskog med al och björk och inåt landet, där marken blir torrare, återkommer tallskogen. Hela det varierade dynlandskapet är ekologiskt och framförallt zoologiskt intressant och har stor betydelse för fåglar, fladdermöss, insekter och andra organismgrupper. Området ligger strax utanför Ängelholm och utnyttjas flitigt för det rörliga friluftslivet året runt och som badplats på sommaren. Vandringsleder och rastplatser finns för att främja allmänhetens upplevelse av naturen. Naturtyper De embryonala sanddynerna (2110) består framförallt av den flackare delen av stranden närmast de vita dynerna med en sparsam vegetationen av enstaka saltarv, sodaört, mållor och strandkvickrot. De vita dynerna (2120) domineras av sandrör, med övriga arter såsom strandråg, sandstarr, rödsvingel och nässlor. De permanenta sanddynerna med örtvegetation (2130) domineras av sandrör, borsttåtel och sandstarr, med övriga arter såsom flockfibbla, gulmåra, styvmorsviol och monke. Större vresrosbuskage förekommer i både 2120 och 2130 och är under kontinuerlig spridning. De risbeklädda dynerna (2140) domineras av kråkris och ljung. Övriga arter är sandstarr, rödsvingel, stensöta, kärringtand och rotfibbla.

5 5(15) En större del av landarealen utgörs av trädklädda sanddyner (2180) där trädskiktet domineras av tall. Angränsande mot de öppna kustdynerna förekommer ett smalare bälte av framförallt bergtall. Stråk av blandskog med bl. a tall, gran, björk och rönn förekommer i anslutning till fuktigare eller före detta fuktigare partier. Fältskiktet består främst av ris och mossor och markvegetationen domineras av kruståtel och lingon, med övriga arter såsom blåbär, knärot, ljung, kråkbär, väggmossa och renlavar. På lägre liggande partier är marken fuktigare med al, björk, viden och asp. Sumpalskog (9080) har utvecklats där dikningar inte torkat ut marken och fältskiktet domineras av bl. a tuvtåtel, dvärghäxört, veketåg och flera starrarter som t.ex. rankstarr, slokstarr och vippstarr. I bilaga 2 redovisas för varje naturtyp de arter på vars överlevnad inte långsiktigt är säkrad i Sverige enligt Rödlistade arter i Sverige 2000 fastställd av Naturvårdsverket den 10 maj Natura 2000-arter Större vattensalamander Den större vattensalamandern förekommer i områdets vattenområden med omgivning. Den leker på våren i små till medelstora, permanenta vattensamlingar, som kan vara gårds- och branddammar, grusgropar, lertäkter, naturliga kärr, hällkar, avsnörda kustvikar samt skogstjärnar. Det är ovanligt att vattnen är mindre än 10 m i diameter och grundare än 0,5 m. Att vattnet är permanent är viktigt för den långa larvutvecklingen. Större vattensalamander är snäv i val av lekmiljö. Ofta finner man den i dammar utan att konstatera att reproduktion förekommer där, och dessa miljöer tycks användas endast som tillfälliga rastlokaler. Lekvattnen bör vara fiskfria eftersom larverna är utsatta för en kraftig predation från fisk. Lekvattnen bör helst ha en viss vegetation och bör ej vara för sura (ph 5,0). Lekvatten bör vara solbelysta så att de blir isfria tidigt på våren och håller en hög temperatur långt in på hösten. Svala och skuggade vatten med låga ph-värden eller höga koncentrationer av kväve (över 0,13 mg nitrat/l; över 0,25 mg ammonium/l) tycks undvikas i reproduktions-sammanhang. Flertalet av de svenska lekvattnen har hög mångfald av ryggradslösa djur och ofta även av vattenväxter. Gemensamt för dessa vatten är dock att de ej är för sura (ph minst 5,0), att de blir tidigt uppvärmda samt att de saknar fisk och därmed har ett rikt utbud av lämplig föda (evertebrater). Med undantag för lek- och larvperioden lever den större vattensalamandern på landlekperioden och de tycks vara mycket specifika i val av landmiljö. Djuren håller till under murkna trädstammar och stubbar, i smågnagargångar, under mossbeklädda stenar och i blockterräng, vanligen i fuktig huvudsakligen lövdominerad skog, men påträffas sällsynt även på öppen mark som t.ex. i fuktiga hagar med högvuxet gräs eller på vägar

6 6(15) under vandring. Kravet på landmiljöer, fria från mänsklig påverkan, gör arten särskilt känslig för störningar, exempelvis avverkning av gammal lövdominerad skog. Fältpiplärka Fältpiplärkan gynnas av större, sammanhängande gräshedar med störd, obesprutad och ej närings-påverkad vegetation. Lämpliga häckningsplatser är stranddynsområden, hårt betade sandiga hedmarker, sandig åkermark och andra typer av sandiga gräsmarker. Fältpiplärkan kräver stora områden med öppen, eller mycket kraftigt betad sandmark, för att trivas. Jordbruk och olika typer av körskador och slitage på växttäcket är av stor betydelse, något som bl.a. bidrar till att de militära övningsfälten i Skåne är viktiga häckningsområden. Bivråk Bivråken häckar i närheten med enstaka exemplar. De häckar med de högsta tätheterna i högproduktiva skogsområden. I södra Sverige är den optimala miljön ett småbrutet blandskogslandskap i närheten av en sjö eller något vattendrag. Förekomsten av äldre och luckrika skogsbestånd, gärna omväxlande med naturbetesmarker och med ett stort inslag av bryn, gynnar förekomsten av getingar vars larver bivråken föder upp sina ungar med. Förekomst av äldre skog rik på lövträd och med närhet till fuktskog, kärr och andra våtmarker är fördelaktigt under försommaren då de gamla fåglarna till stor del livnär sig på småfågelungar (bl.a. trastar), men även av grodor och troligen till viss del även av humlelarver och -puppor. I äldre tid torde kombinationen av fuktskog, skogsbete och hagmarker ha utgjort mycket viktiga miljöer. Bivråken övervintrar i tropiska Västafrika, norr om Ekvatorn. Fisktärna Fisktärnan häckar i området. Den behöver tillgång på fiskrika sjöar och/eller grunda kustområden samt störningsfria häckningsplatser. För att större kolonier ska kunna etableras krävs rovdjursfria områden; framför allt mink och räv bör hindras nå häckningsplatserna. Nattskärra Nattskärra har under de senaste fem åren häckat i närheten med 3 par varje år. Tillgång på lämpliga födosöks- och häckningsområden i torra glesa skogar eller tallplanteringar styr. Nattskärran livnär sig huvudsakligen på större nattflygande insekter som nattaktiva fjärilar, skalbaggar och tvåvingar. Den vanligaste häckningsmiljön är gles, luckig tallskog på sandig mark eller hällmarker, och uppskattningsvis finns mer än 90 % av det samlade beståndet i sådana miljöer. Under häckningen kan födosöken ske uppemot 5 km bort från häckningsplatsen. Småtärna Småtärnan behöver föda i form av småfisk och större kräftdjur. Arten är strikt bunden till långgrunda strandområden och jagar i regel patrullerande utanför strandlinjen.

7 7(15) Tillgång på lämpliga häckningsplatser är av allt att döma en begränsande faktor. Arten häckar på kala sandstränder, på låga sand- eller grusrevlar och på industri- och utfyllnadsmark vid kusten. För att större kolonier ska kunna etableras krävs rovdjursfria områden och framför allt mink och räv bör hindras nå häckningsplatserna. Spillkråka Spillkråka häckar i området och ett revir förekommer. Den behöver tillgång på lämplig föda i form av vedlevande insekter och myror. Den födosöker ofta lågt i träd, på stubbar m.m., gärna i rotrötad gran efter hästmyror, och behöver tillgång på lämpliga häckningsplatser, främst i form av grov asp, tall eller bok. Spillkråkan är något av en nyckelart genom att den årligen producerar ett stort antal bohål lämpliga för större hålhäckande fåglar och däggdjur som ej själva förmår mejsla ut sitt bo.spillkråkan är en stannfågel som under sommarhalvåret i södra Sverige födosöker över arealer i storleksordningen ha. Trädlärka Trädlärkan häckar i området och är beroende av tillgång på lämpliga häckningsplatser i form av öppna, torra marker i direkt anslutning till luckig skog eller glesa planteringar, t.ex. gles, luckig tallskog. Trädlärkan återkommer mycket tidigt på våren vilket gör den extra beroende av soliga miljöer. Törnskata Törnskata häckar troligen i området och kräver tillgång på öppna marker (främst jordbruksmark, men även kalhyggen) med rik insektsförekomst på varma, solbelysta lokaler. Häckningslokalerna bör ha god tillgång på attraktiva insektsmiljöer i form av blommande och bärande buskar (t.ex. nypon, slån eller björnbär) i kombination med öppna partier, t.ex. kortbetade gräsytor. På jordbruksmark föredrar törnskatan en mosaik av betade och mindre hårt betade ytor där artdiversiteten för växter och insekter är hög. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus Ett nära samarbete mellan berörda myndigheter och den som äger eller brukar en mark är en av de viktigaste förutsättningarna för att ett områdes värdefulla livsmiljöer och arter ska finnas kvar. Den höga biologiska mångfald som är knuten till områdets sublittorala sandbankar bibehålls om vattnen hålls klara med god vattenkvalité, utan övergödning, miljögifter och uppgrumling. De kustnära sanddynerna i ingår i ett dynamiskt system med succession från vandrande dyner till dyner med stabiliserad vegetation. En balans

8 8(15) mellan ett visst markslitage med blottad sand, för att inte växa igen och förekomst av viss sandbindande vegetation förutsätts för ett långsiktligt bevarande av dynområden. För de trädklädda sanddynerna ska trädskiktstäckningen vara minst 30 % och inga främmande trädslag eller diken som avvattnar området får förekomma. Normen för eventuella dikesföretag inom denna delen får utredas närmre. En förutsättning för förekomsten av höga naturvärden och långsiktligt, gynnsam bevarandestatus i områdets lövsumpskogar är en skoglig kontinuitet med grova träd och en varierad åldersstruktur på skogen. Olika strukturer och substrat, såsom död ved och träd i olika nedbrytningsstadier, är betydelsefulla för en hög biologisk mångfald med ett antal sällsynta och hotade arter. Kontinuiteten av grövre träd och död ved är dessutom en förutsättning för att upprätthålla en långsiktigt livskraftig population av spillkråka i området. En bibehållen hög grundvattennivå med god vattenkvalitet och utan tillförsel av näringsämnen är förutsättningar för att säkerställa kvalitén i områdets sumpskogar. I naturtyper med gynnsam bevarandestatus ska de typiska arterna förekomma i långsiktigt, livskraftiga populationer. Ytterligare information om naturtyper och Natura 2000-arter i tabell 1 kan hämtas från Naturvårdsverkets art- och biotopvägledningar under rubrikerna Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus och Ekologiska krav. Se Naturvårdsverkets webbplats Risk för skada De största riskerna för områdets naturtyper och Natura 2000-arter är: lågt slitage från bl. a besökare i alla dynhabitat alltför små arealer med öppna dynhabitat ständig stranderosion skogsavverkning övergödning, miljögifter och uppgrumling av vattenmiljön gödslings- och försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar bebyggelse, vägar, anläggningar och annan markexploatering och markanvändningsförändring i angränsande områden Igenväxning av trädskikt, buskskikt och fältskikt så att de sällsynta arterna konkurreras ut. De marina livsmiljöerna hotas genom grumling av vattnet från övergödning, båttrafik, fiske, etablering av vindkraftverk och muddringsverksamhet. Minskat siktdjup påverkar artsammansättningen negativt och kan ge upphov till syrebrist. Vattenkvaliteten påverkas av olje- och kemikalieutsläpp, vilket utgör ett direkt hot mot bottenflora- och fauna. Minskar siktdjupet hämmar det möjligheterna för havsfågel att jaga. Vattenkvalitén, i sin tur påverkar alla kustnära habitat. Ett nytt hot är etablering av

9 9(15) havsbaserad vindkraft, som kan påverka fåglars navigation och ge vibrationer som stör fisken. I alla öppna sanddynsområden är det en ständig balansgång mellan å ena sidan för mycket störning av friluftsliv, sandtäkt, naturlig erosion och å andra sidan frånvaro av naturlig succession, störning som leder till snabb igenväxning och näringstillförsel. Tidigare var sandflykt ett stort problem längs många kuststräckor och man planterade bl. a tall och vresros för att binda sanden. Dessa är numera på flykt in i de värdefulla sanddynsmiljöerna och ett hot mot dynernas interna dynamik och de naturvärden som är knutna till dynerna. Studier har visat att det skett en allmän kvalitetsminskning av naturvärdena i holländska och brittiska sanddyner under senare decennier. Slutsatsen blev att man efterlyste en återgång till en naturlig succession med mer störning och dynamik, men att det var svårare att komma åt det atmosfäriska kvävenedfallet som på sikt kan påverka artsammansättningen. De öppna sanddynsområdena i utgör idag en liten rest av talets stora areal med öppna dyner. Efter de stora trädplanteringarna på och talen har dynerna stabiliserats och idag sprider sig tall, bergtall, samt den senare inplanterade, vresrosen in i de få kvarvarande resterna av öppna dyner. Arter som kan ses som indikatorer på att arealen med öppna dyner i ett område är tillräckligt stor och har en gynnsam bevarandestatus har försvunnit från området. T ex häckade det sista paret fältpiplärka i området Kvalitén på de resterande öppna dynerna är idag inte gynnsam. De sandbindande gräsen sandrör och strandråg (inplanterade som sandbindare i många sanddynsområden) binder alltför effektivt sanden och sandrör dominerar även i de permanenta sanddynerna. Detta medför att det förekommer få blottor med bar sand och markytan är beskuggad, vilket leder till att värmeälskande organismer knutna till sand minskar i antal. Ett undantag är de stigar som trampas upp av gästande besökare och som har lett till att det trots allt förekommer en del sandblottor uppe i dynerna. På de stora nedgångarna till stranden är det dock lämpligt att de befintliga spängerna underhålles, så att inte alltför stora öppna sandytor bildas. I övrigt är förekomsten av vit dyn relativt sparsam och saknas på stora partier i området. Den vita dynen utgör ett viktigt steg i den naturliga successionen och dynamiken i sanddynsområden. Det förekommer även ett parti med nässlor i den sydligaste delen av de öppna sanddynerna, vilket skulle kunna vara en effekterna av ett försök med att binda sanden, som givit en lokal näringspåverkan. Naturvärdena i de trädklädda sanddynerna är framförallt knutna till äldre träd, död ved och solbelysta sandblottor. Överlevnaden i livskraftiga populationer av de karaktäristiska organismerna kräver en skoglig kontinuitet i området, en varierad åldersstruktur på skogen och samtidigt en ljusöppen skog med bar sand. Konventionellt skogsbruk leder till slutavverkningar och är därför inte förenligt med upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus i de trädklädda sanddynerna. Dock kan det vara

10 10(15) nödvändigt att gallra bland de yngre träden och framförallt i de unga skogarna, samt att frihugga äldre tallar. På så vis skapas en öppnare miljö där naturvärdena kan utvecklas och många av de karaktäristiska organismerna, som har krav på en ljusare och varmare miljö, kan överleva i livskraftiga populationer. Vissa trädslag, såsom gran, är direkt olämpliga i dynskogar eftersom de beskuggar marken genom sin tätare krontäckning. De befintliga granplanteringarna i området utgör dessutom spridningskällor för gran in i de övriga naturtyperna. Även bältet med bergtall är tätt och har ett mycket sparsamt fältskikt, trots att planteringen är gammal från 1800-talet. Idag förekommer alsumpskogar på i de fuktigare sänkorna mellan de trädklädda sanddynerna. Dikningarna i området har dock torkat ut en del av dynvåtmarkerna, vilka utnyttjats för trädplantering av bl. a ek, rödek, gran och tall. Det kusthäckande beståndet av fältpiplärka missgynnas av igenväxning och igenplantering av områden med stranddyner och sandiga hedmarker. Beståndet i de inre delarna av Skåne hotas av igenväxning och igenplantering av lågproduktiv åkermark. Stora områden med lämplig häckningsmiljö har planterades igen med skog under det senaste seklet. Ytterligare information om naturtyper och Natura 2000-arter i tabell 1 kan hämtas från Naturvårdsverkets art- och biotopvägledningar under rubriken Hotbild. Se Naturvårdsverkets webbplats

11 11(15) Bedömning av bevarandestatus Vid fältbesök i bedömdes bevarandestatusen för naturtyperna (tabell 2). Det låga slitaget i alla typer av sanddyner, dominans av sandrör i framförallt 2130, förekomst av nässlor i 2120 och 2130, spridning av tall, bergtall, björk och vresros i de öppna sanddynshabitaten och gran i de trädklädda sanddynerna medför att ingen av dessa naturtyper hade mycket god bevarandestatus Tabell 2. Bevarandestatus 2003 för områdets naturtyper och Natura 2000-arter Naturtyp Bevarandestatus 2003 Sublittorala sandbankar (1110) Mycket gott bevarande Embryonala vandrande sanddyner (2110) Mycket gott bevarande Vandrande sanddyner med sandrör (vita dyner; 2120) Gott bevarande Permanenta sanddyner med örtvegetation (grå sanddyner; 2130) Gott bevarande Urkalkade permanenta sanddyner med kråkbär (2140) Gott bevarande Trädklädda sanddyner (2180) Gott bevarande Lövsumpskogar av fennoskandisk typ (SF; 9080) Gott bevarande Arter Större vattensalamander - Triturus cristatus (1166) Bivråk - Pernis apivorus (A072) Obetydlig förekomst Fisktärna - Sterna hirundo (A193) Obetydlig förekomst Fältpiplärka - Anthus campestris (A255) Minskat bevarande Nattskärra - Caprimulgus europeus (A224) Mycket gott bevarande Småtärna - Sterna albifrons (A195) Mycket gott bevarande Spillkråka - Dryocopus martius (A236) Obetydlig förekomst Trädlärka - Lullula arborea (A246) Obetydlig förekomst Törnskata - Lanius collurio (A338) Mycket gott bevarande Skydd och bevarandeåtgärder Ingrepp som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område kräver tillstånd av länsstyrelsen enligt 7 kapitlet miljöbalken. Detta gäller oavsett om ingreppet sker inom eller utanför ett Natura 2000-område. Bevarandeplanen ska också fungera som underlag för bedömningen av om tillstånd behövs och om tillstånd kan ges. Markägare har rätt till ersättning om tillstånd inte kan ges och Natura 2000 innebär avsevärda begränsningar i pågående markanvändning inom den berörda delen av fastigheten. Mer information finns i Naturvårdsverkets broschyr Natura 2000 Värdefull natur i Sverige och på Naturvårdsverkets webbplats Skydd Inget. Bildande av naturreservat är under pågående arbete. Omgivande marker skall skyddas mot exploatering, grundvattensänkande åtgärder mm med stöd av gällande lagstiftning (plan- och bygglagen, miljöbalken med flera lagar).

12 12(15) Bevarandeåtgärder Staten har det övergripande ansvaret för skötseln av Natura 2000-områden och för att bevarandemålen uppnås. En förutsättning för att nå målen är ett gott samarbete mellan staten och den eller dem som äger eller brukar marken. Om skötseln av ett Natura område orsakar merkostnader för en markägare eller arrendator kan ersättning fås, till exempel miljöersättning för betesmarker. Markägaren kan även skriva skötselavtal med Länsstyrelsen. Mer information om regler, ansvar och ersättningar i samband med Natura 2000 finns i Naturvårdsverkets broschyr Natura 2000 Värdefull natur i Sverige och på Naturvårdsverkets webbplats Restaureringsåtgärder Avverkning av gran och främmande trädslag i hela området. Förekomsten av träd och buskar i de öppna sanddynerna reduceras kraftigt och skall vara <1 %. Bergtallen i de trädklädda sanddynerna skall på sikt tas bort. Här måste man gå försiktigt fram och börja med bortplockandet på försök i ett mindre område. Att man strävar efter att skogen blir varierad med flera skikt och med olika ålderstrukturer och att skogen bitvis glesas ut. Karaktären av plantageskogsbruk bör försvinna. Löpande skötsel Ytor med öppen sand skall eftersträvas i alla dynområden. Alla öppna sanddynstyper skall hållas fria från träd och buskar. Röjning av gran och främmande trädslag inne i de trädklädda sanddynsområdena. Reducera mängden vresros i de öppna sanddynsområdena och förekomsterna får sedan inte öka. Befintliga dikningar får inte underhållas. Sker en ökning av asp i blandskogen skall denna reduceras. Viktigt att tänka på Alla som planerar att utföra en åtgärd som man tror kan påverka ett områdes naturvärden ska på ett tidigt stadium kontakta Länsstyrelsen. Det underlättar eventuell tillståndsprövning som Länsstyrelsen ska göra. När det gäller åtgärder på skogsmark ska istället Skogsvårdstyrelsen kontaktas.

13 13(15) Uppföljning 1. Kartläggning av naturtypernas areal år 2003 och därefter kontroll vart 12:e år. 2. Inventering av strukturer och funktioner år XXX med kontroll enligt uppföljningsprogrammet inom Natura Inventering av typiska arter år XXX och därefter kontroll vart 12:e år. 4. Förekomsterna av Natura 2000-arter skall inventeras enligt uppföljningsprogrammet inom Natura Inventering av hotade/sällsynta arters (bilaga 2) förekomst skall utföras vart XX:e år. Kunskapen om insekter i området är mycket begränsad så inventeringar behövs. 6. Sammanställning och utvärdering av skydd samt meddelade tillstånd mm 2006 inför redovisning till EU. 7. Årlig rapport om reservatets skötsel och utveckling (skötselplan). Övrigt Bevarandeplanen gäller tills vidare. Bevarandeplanen kommer att revideras om ny kunskap ger anledning till det. Referenser Arnström T Strandskogen vid Ängelholm mellan Råbocka och Vegeholm, en naturinventering. Länsstyrelsen i Kristianstads län. Cederberg B, Löfroth M. (eds) Svenska djur och växter i det europeiska nätverket Natura ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Gärdenfors U. (ed.) Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Heister H Ängelholms strandskog med dynområde. Milj- och hälsoskyddsnämnden i Ängelholm. Larsson K Övervakning av kustnära sanddyner. Litteraturstudie och förslag till övervakningsprogram. LST 2002:11, Länsstyrelsen i Skåne län. Länsstyrelsen i Kristianstads län Riksintresse Naturvård. Kristianstads län. Del I. Länsstyrelsen i Kristianstads län Riksintresse Friluftsliv. Kristianstads län. Del II. Länsstyrelsen i Kristianstads län Från Bjäre till Österlen. Skånska natur- och naturmiljöer. Löfroth M. (ed.) Svenska naturtyper i det europeiska nätverket Natura Naturvårdsverket. Naturvårdverket förlag. Nordiska Ministerrådet Vegetationstyper i Norden. (ed. Lars Påhlsson). TemaNord 1994:665. Nordiska Ministerådets sekretariat. Översiktsplan Stadsarkitektkontoret i Ängelholms kommun. (revidering)

14 14(15) Bilagor 1. Karta med naturtyper enligt Natura Rödlistade arter Upprättad av Länsstyrelsen i Skåne län Planförfattare: Gabrielle Rosquist. Senast reviderad av Marie Löfberg

15 15(15) Bilaga 2 Rödlistade arter Habitat/artgrupp Hotkategori Namn Vetenskapligt namn Sandbankar (1110) - Fåglar VU småtärna (A195) Sterna albifrons fisktärna (A193) Sterna hirundo Öppna sanddyner (2130, 2140) - Fåglar EN fältpiplärka (A255) Anthus campestris Trädklädda sanddyner (2180) - Fåglar VU nattskärra (A224) Caprimulgus europeus VU skogsduva Columba oenas VU mindre hackspett Dendrocopus minor spillkråka (A236) Dryocopus martius törnskata (A338) Lanius collario trädlärka (A246) Lullula arborea VU bivråk (A072) Pernis apivorus Sumpskogar (9080) - Groddjur större vattensalamander (1166) Triturus cristatus EN Starkt hotad VU Sårbar Gabrielle Rosquist

16 Bilaga 1. Natura 2000-området med naturtyper enligt Natura N Natura habitat (SCI) ängelholms kronopark_naturtyper.shp 1110 Sublittorala sandbankar 2110 Embryonala vandrande sanddyner 2120 Vandrande sanddyner med sandrör (vita dyner) 2130 Permanenta sanddyner med örtvegetation (grå sanddyner) 2140 Urkalkade permanenta sanddyner med kråkbär 2180 Trädklädda sanddyner 9080 Lövsumpskogar av fennoskandisk typ Annan naturtyp Kulturbetesmark Övriga fuktängar Stenröse med buskar och träd Buskgrupper Åker Tomt Övrigt kilometer