Gemensam avloppsreningsanläggning i Larsbo LOVA-projekt

Transkript

1 Gemensam avloppsreningsanläggning i Larsbo LOVA-projekt Slutredovisning till Länsstyrelsen i Dalarnas län - september 2011 SMEDJEBACKENS KOMMUN Miljö- och byggkontoret

2 Innehåll Sammanfattning... 3 Bakgrund... 4 Uppdrag... 4 Syfte... 4 Mål... 4 Organisation... 4 Metod... 5 Kommunikation och engagemang i byn... 5 Metoden i korthet... 5 Kartläggning av avloppsnätet... 6 Provtagning... 6 Marknadsundersökning och studier av minireningsverk... 6 Resultat... 7 Avloppsslam... 7 Ytvatten... 9 Dricksvatten Marknadsundersökning och studier av minireningsverk Ledningsnätet Kostnader och finansiering för gemensamt avlopp Organisatoriska lösningar Uppföljning och rapportering Diskussion och slutsatser Källor Ekonomi för projektet BILAGOR: 1. Karta Larsbo 2. Ytvattenprov 3. Enkät 4. Filmade ledningar Underskrift: Projektledare 2

3 Sammanfattning Projektet gemensam avloppsrening i Larsbo bedrevs mellan december 2009 och september Smedjebackens kommun, Miljö och byggkontoret tillsammans med SEAB (Smedjebackens Energi och Vatten) beviljades bidrag för Lokala vattenvårdsprojekt - LOVA. Projektet innebar att ta fram en metod för hur en gemensam avloppsanläggning kan komma till stånd i en by. Byn Larsbo har varit pilotby. En viktig del i projektet är att de boende i byn, tillika verksamhetsutövare för avlopp, ska delta och engagera. En arbetsgrupp med representanter för de boende i byn har varit den viktigaste länken mellan myndigheten, VAbolaget och byn. Kartläggning gjordes med hjälp av provtagning av ytvatten, dricksvatten, och slam samt diskussion och information med de boende. Ledningsnätet undersöktes med hjälp av flödesmätning och filmning. Utbudet av minireningsverk, möjliga lösningar och möjligheten till lokalt omhändertagande av slam undersöktes. Genom projektet fick de boende förståelse för att deras avlopp var undermåliga och måste åtgärdas. Byns 21 fastigheter har i stort sett samtliga otillräcklig avloppslösning. Slambrunnarna i anslutning till respektive fastighet är anslutna till ett äldre ledningsnät som leder avloppsvattnet orenat till ett par utsläppspunkter i Larsboån. I avloppsledningarna är inläckaget stort, men då de flesta ledningar är av stor dimension (diameter 300 millimeter) kan relining vara en lösning för flera av dessa. Detta sänker kostnaderna något jämfört med att gräva om hela avloppsnätet. De prover som togs på dricksvattnet i Larsbo kunde inte påvisa någon påverkan av avloppsvatten, däremot hade flera dricksvattenbrunnar höga fluoridhalter. I projektets början fördes diskussioner med lantbrukaren i Larsbo om omhändertagande av slam, men det var osäkert om lantbruket skulle fortsätta att drivas i framtiden. Vid undersökning av slammet hittades höga metallhalter, kraven i lagstiftningen samt från organisationer (LRF, Svensk mjölk, KRAV) innebär att det finns problem med att återföra slammet till jordbruksmark. Minireningsverk kan huvudsakligen delas upp i rening med batch-process (satsvis rening) samt kontinuerlig eller semi-kontinuerlig rening. Åtta tillverkares minireningsverk studerades mer noga. Det var liten skillnad i pris mellan hög skyddsnivå och låg skyddsnivå, de flesta tillverkare uppnådde kraven på hög skyddsnivå utan tillägg till verket. För att uppnå badvattenkvalité krävdes däremot extra reningssteg som UV-filter eller kalkfilter. Det finns stora skillnader mellan olika tillverkares avloppsreningsverk, antalet besök, pris och vad som ingår i servicen varierar. De olika organisatoriska lösningar som finns för gemensamt avlopp är i huvudsak gemensamhetsförrättning, vilket kan skötas som delägarförvaltning eller föreningsförvaltning samt kommunalt verksamhetsområde för avlopp eller enskilda avtal mellan VAhuvudmannen och fastighetsägare. När val av organisationsform diskuterades var de boende i Larsbo mest positiva till kommunalt verksamhetsområde för avlopp. Fördelarna jämfört med en samfällighetslösning är att kostnaden är mer förutsägbar och den egna arbetsinsatsen begränsad. Det fanns en osäkerhet i byn om ifall man skulle kunna komma överens, och om det skulle finnas personer som var villiga att sköta anläggningen även i framtiden. Införandet av gemensam avloppsanläggning i Larsbo kommer att följas av arbete för gemensam avloppsanläggning i andra byar i kommunen. Den kunskap, erfarenheter och kontakter som skaffats i detta projekt kommer att användas i det fortsatta arbetet med VA-sanering och införande av gemensamma avloppsanläggningar i andra byar i kommunen. 3

4 Bakgrund Smedjebackens kommun, Miljö och byggkontoret tillsammans med SEAB (Smedjebackens Energi och Vatten) beviljades kr som bidrag för Lokala vattenvårdsprojekt - LOVA. Pengarna beviljades för ett projekt att ta fram en metod för hur en gemensam avloppsanläggning kan komma till stånd i en by. Byn Larsbo, bilaga 1, i Smedjebackens kommun var pilotområde för projektet. I denna slutrapport beskrivs projektets arbetsgång, resultat samt ekonomiskt utfall. Uppdrag Projektet avsåg framtagande av metod, för hur en gemensam avloppsanläggning ska komma till stånd. Avsikten har varit att metodframtagande ska ske parallellt med förundersökning och samrådsförfarande i byn Larsbo. Metoden ska sedan kunna användas i andra problemområden med gamla avlopp eller där enskilda avlopp är olämpliga, och fosfor- och kvävebelastningen till recipient behöver minskas. Arbetet har gjorts i samarbete mellan Miljö- och Byggkontoret samt det kommunala bolaget SEAB. Hushållen samt lantbruket i byn har deltagit och påverkat utformningen på avloppslösningen. I ansökan om LOVA-bidrag finns tidplan och genomförandebeskrivning för både den första fasen som detta projekt avser (etapp 1) samt anläggningsfasen (etapp 2). Etapp 2 ingår alltså inte i projektet. Syfte Syftet med projektet var att ta fram en metod för hur man kan förbättra avloppssituationen i en by med dåligt fungerande enskilda avlopp. De olika alternativen var gemensam avloppsanläggning, anslutning till befintligt spillvattennät med överföringsledning eller bildande av kommunalt verksamhetsområde. Kommunikation med de boende är en viktig del. Dessutom skulle ett lokalt omhändertagande av slam efterstävas. Mål Det slutliga målet i projektet är att få bort 21 gamla enskilda avlopp. Genom att ersätta dessa anläggningar med ett gemensamt reningsverk uppnås reducering av närsaltsbelastningen till Kolbäcksån - Östersjön. Organisation Styrgrupp i projektet har varit kommunens Kretsloppsgrupp. Kretsloppsgruppen består av politiker och tjänstemän från Miljö- och byggnadsnämnden och Smedjebackens Energi och vatten (SEAB). Gruppen tar fram strategier och policys för avlopp och avfallsfrågor och behandlar även projekt inom dessa områden. Det löpande arbetet i detta projekt har utförts av projektgruppen bestående av tjänstemän på miljö- och byggkontoret. Personal från SEAB har utgjort referensgrupp, de har främst ansvarat för att undersöka ledningsnät, geotekniska förutsättningar och översiktliga kostnadsberäkningar för avloppsutbyggnad. Projektgruppen engagerade personer boende i Larsbo och bildade en arbetsgrupp, se mer under rubriken Kommunikation och engagemang i byn. Planering, styrning och koordinering har skett genom att löpande hålla nödvändiga möten, dialog och avstämningar. Alla möten har dokumenterats med minnesanteckningar. Projektgruppen har haft gemensamma möten när så krävts för att delge information och erfarenheter 4

5 samt diskutera frågor som berör projektet. Vid flera tillfällen har också lokala möten hållits i Larsbo. Alla möten har också protokollförts. Projektledaren har regelbundet rapporterat till styrgruppen i ordinarie Kretsloppsgruppsmöten. Metod Kommunikation och engagemang i byn En viktig del i projektet var att de boende i byn, tillika verksamhetsutövare för avlopp, ska delta och engagera sig. Det handlar om en dialog där miljöförvaltningen måste förankra projektet och göra fastighetsägarna medvetna om miljöpåverkan. Samtidigt måste de boende få möjlighet att föra fram sina åsikter och att ta ställning till olika lösningar. Dessutom har de som bor i Larsbo en viss kunskap om ledningsnät och var utsläppen till vattendrag sker. Den första kontakten mellan byn och miljö- och byggkontoret togs under hösten 2009 när projektpengarna hade sökts. Vid det tillfället hölls ett kort informationsmöte om vad projektet innebar. I maj 2010 hölls ett uppstartsmöte i Larsbo med fastighetsägare, Miljö- och byggkontoret och SEAB. Samtliga hushåll i byn hade inbjudits för att få information om projektet och diskutera avloppssituationen och vad som var känt om avloppsledningsnätet. En arbetsgrupp bildades med representanter för de boende i byn, den har under projekttiden fungerat som en kanal mellan de boende och miljöförvaltningen/va-huvudmannen. Representanterna i arbetsgruppen har vid ett antal tillfällen haft möten med miljöförvaltningen och SEAB där olika aspekter av projektet har diskuterats. De har också deltagit i studiebesök och informationsmöten. Under maj 2010 anordnade miljö- och byggkontoret öppet hus för alla kommunens invånare och boende i Larsbo bjöds in särskilt. Vid detta tillfälle deltog fyra försäljare av minireningsverk/mindre avloppsanläggningar och två entreprenörer/grävfirmor, som visade upp sina avloppslösningar. Utifrån arbetet i Larsbo har det tagits fram en metod för hur kommunen ska arbeta med att införa gemensamma avloppslösningar på landsbygden Metoden i korthet Metoden bygger på att skapa ett intresse för sitt eget avlopp genom möten och information. Till gemensamma möten (1-4) inbjuds samtliga fastighetsägare i byn. Miljö och byggkontoret är projektledare och VA-huvudmannen referensgrupp. Möte 1. Information om enskilda avlopp, lagstiftning och vår syn på avloppssituationen idag utifrån inventeringar och arkivmaterial. Avstämning av vad fastighetsägarna själva vet om sina avlopp och eventuella gemensamma ledningar. Deltagande är tjänstemän från miljökontoret och VA-huvudman samt politiker för att visa på allvaret och kommunens ambition att komma tillrätta med dåliga avlopp. På mötet uppmuntras några, eldsjälar, att bilda en arbetsgrupp som kan engagera sig lite mer och vara en länk och snabbare informationsväg mellan kommunen och fastighetsägarna. Arbetsgruppen ska kallas till kontinuerliga projektmöten. Möte 2: Kartmaterial utifrån inkomna uppgifter presenteras. Avstämning med fastighetsägarna och intag av eventuella nya uppgifter. Olika alternativa lösningar för avlopp presenteras. Gemensamma studiebesök till lämpliga avloppsanläggningar planeras för att skapa ett intresse och en kontaktyta mellan boende och entreprenörer. Möte 3: Diverse provtagningar presenteras tex filmning, geoundersökning, brunnsvatten, ytvatten och slamprovtagning som vidtagits i byn. Information om olika sätt att bygga och 5

6 drifta gemensamma avlopp, eventuellt kan lantmätare och avloppsentreprenörer ge information. Möte 4: För och nackdelar, kostnader mm mellan gemensamhetsanläggning som byggs och drivs av byn mot VA i kommunal regi. Byn ska komma fram till ett val på mötet. Kravet är att avloppsanläggningen ska godkännas av VA-huvudman, om intresset i byn svalnar ska de kunna ta över driften. Kartläggning av avloppsnätet Med hjälp av de boende i byn kartlades slambrunnar, avloppsledningar och utsläppspunkter. Byn har ett äldre ledningsnät som leder avloppsvattnet från slambrunnarna i anslutning till respektive fastighet, till ett par utsläppspunkter i Larsboån. Efter slambrunnarna finns ingen ytterligare rening. All information om ledningsnätets status och sträckning kunde inte fås från kartor och muntliga källor utan kompletterades med inmätning och filmning av ledningarna inifrån. Det fanns misstankar om att det gamla ledningsnätet läckte in stora mängder dagvatten, och att det måste åtgärdas innan ett reningsverk kan anslutas till ledningarna. Med filmen som underlag är det möjligt att bedöma hur stor del av ledningsnätet som kan användas utan åtgärder, hur omfattande åtgärder som krävs och i förlängningen hur mycket åtgärder inom ledningsnätet kommer att kosta. En flödesmätning av spillvattnet gjordes också där inläckage påvisades. Provtagning Ytvatten. För att få kunskap om mängden näringsämne i Larsboån genomfördes en provtagning i juni Prov togs på sex platser i ån: uppströms byn, vid avloppsledningarnas utlopp samt nedströms byn, bilaga 2. Parametrar som undersöktes var ph, konduktivitet, total fosfor och total kväve. Avloppsnät och slambrunnar. En provtagning av ledningsnätet gjordes på två punkter med vattenanalyser avseende fosfor, COD, klorid och zink. En förhoppning med projektet var att slam från det framtida reningsverket skulle kunna omhändertas lokalt och användas för gödsling. För att ta reda på slammets kvalité genomfördes därför en provtagning av slam från befintliga slambrunnar. Tre samlingsprover togs från östra Larsbo, Västra Larsbo och Södra Larsbo/hembygdsgård. Varje samlingsprov innehöll slam från två till fem olika slambrunnar. Parametrar som analyserades var framför allt näringshalt, metaller samt organiska miljögifter. Dricksvatten. Boende i Larsbo erbjöds gratis analys av dricksvattnet i sina enskilda brunnar. En mikrobiologisk och kemisk kontroll av brunnsvattnet visar om det finns bakterieförekomst eller om vattnets kvalité på något annat sätt är påverkat av avloppsvatten. Genom att undersöka metallhalter i drickvattnet kan också konstateras om metallhalter i slammet kommer från dricksvatten. Marknadsundersökning och studier av minireningsverk För att få kunskap om utbudet av olika reningsanläggningar togs kontakt med tillverkare och leverantörer av minireningsverk. Studiebesök gjordes till tre reningsanläggningar av liknande storlek och typ som skulle kunna bli aktuell i Larsbo. De anläggningar som studerades var en Biovac-anläggning i Molnbyggenstrand utanför Leksand, BioKem-verk i Romfartuna utanför Västerås och Topas utanför Vela, Enköping. Dessutom hölls ett informationsmöte med en representant från Baga om deras reningsverk. Projektgruppen har även haft kontakt med andra kommuner för att få ta del av deras erfarenheter av minireningsverk. Framförallt gäller det 6

7 kommunerna i Dalarna. Andra informationsvägar har varit webbsidan Avloppsguiden, Naturvårdsverket och Naturvårdsverkets projekt Små avlopp ingen skitsak. För att få bättre koll på utbudet av minireningsverk och anläggningar passande för en mindre by gjordes en marknadsenkät, bilaga 3, som skickades ut till 11 företag, varav 8 stycken svarade. Material från naturvårdsverket och länsstyrelserna, exempelvis undersökningen Tillsyn på minireningsverk inklusive mätning av funktion (Länsstyrelsen Västra Götaland, rapport 2009:07) har varit utgångspunkten för de frågor som ställts i marknadsundersökningen och gett förkunskap inför studiebesök. Frågorna i enkäten berörde reningskapacitet, slambehandling samt drift och service. Gällande reningskapacitet efterfrågades anläggningens förmåga att uppnå hög eller normal skyddsnivå respektive badvattenkvalité på utgående vatten, och om extrautrustning behövdes för att uppnå badvattenkvalité. Kostnader för anläggningen och för eventuell extrautrustning efterfrågades liksom kostnader för eventuella byggnader runt verket. Detta var intressant för att de boende i byn skulle kunna få en ungefärlig bild av kostnadsläget. Kunskap om kostnaden behövs också för att bedöma när det är ekonomiskt rimligt att kräva hög skyddsnivå (i enlighet med den rimlighetsavvägning som krävs enligt 2 kap. 7 miljöbalken). Anläggningens möjlighet att behandla slam efterfrågades också eftersom lokalt omhändertagande av avloppslammet är ett av projektets mål. Av tidigare studier som den ovan nämnda länsstyrelserapporten framgår att skötsel av minireningsverk har stor betydelse för verkens funktion. De efterfrågades därför vilka larmfunktioner verken hade för att varna om olika störningar i processen, samt om det fanns möjlighet till serviceavtal. Resultat Avloppsslam Syftet med att omhänderta slammet lokalt är i första hand att sluta kretsloppet och återföra näring till åkermarken. Dessutom kan transporter av slam undvikas. Slammet innehåller ca 3 % fosfor och 3,5 kväve. Fosfor är en ändlig naturresurs som är nödvändig för allt liv. Om näringsämnen inte återförs kan de istället bidra till övergödning. Slammet innehåller även mikronäringsämnen som järn, koppar, kobolt zink och selen. För flera mikronäringsämnen gäller att det är nödvändiga i små doser men skadliga i stora doser. Regeringen har beslutat om ett mål för återföring av fosfor till åkermark. Detta beslut fattades i november 2005 som en del av miljömålet God bebyggd miljö, delmål fem om avfall. Under detta delmål finns följande mål som berör fosforåterföring ur avlopp: Senast år 2015 skall minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark. Riskerna med att sprida slam på åkermark är framförallt att slammet kan innehålla tungmetaller eller andra skadliga ämnen, och att det kan innehålla smittämnen. För att få använda slam på åkermark, grönytor och i skogsbruket måste slammet och slamanvändningen uppfylla vissa kvalitetskrav, som regeringen, myndigheter (Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen) och branschorganisationer har ställt upp. Gränsvärden har därför införts för hur höga metallhalter slammet får innehålla för att kunna användas på åkermark samt hur stora mängder metaller som får tillföras åkermarken med avloppsslam. Detta regleras av förordningen 1998: och ses i tabellen nedan. För slammets halter av vissa organiska ämnen finns riktvärden (som alltså är vägledande snarare än bindande). Det finns ett förslag på att skärpa dessa gränsvärden. Användning av slam regleras av föreskrifter enligt 7 SNFS 1994:2, där anges att avloppsslam inte får användas: 1. på betesmark, 7

8 2. på åkermark som skall användas för bete eller om vallfodergrödor skall skördas inom tio månader räknat från slamspridningstillfället, 3. på mark med odlingar av bär, potatis, rotfrukter, grönsaker eller frukt, dock ej frukt på träd. 4. på mark avsedd för kommande odling av bär, potatis, rotfrukter eller sådana grönsaker som normalt är i direkt kontakt med jorden och normalt konsumeras råa, under tio månader före skörden Det finns ett certifieringssystem för avloppsslam kallat REVAQ. REVAQ drivs av Svenskt Vatten, branschorganisationen för vatten- och avloppsföretagen i Sverige. Certifieringen innebär att man bedriver ett aktivt uppströmsarbete, arbetar med ständiga förbättringar i avloppsreningsverket och är öppen med all information till allmänhet och intressenter. Lantbrukarnas riksförbund, LRF, förordar att anbart slam från REVAQ-certifierade avloppsanläggningar används som åkergödsling. Organisationen för ekologisk odling, KRAV förbjuder användning av avloppslamm på KRAV-certifierade gårdar (KRAVs regelsamling, regel ). Branschorganisationen Svensk mjölk har en branschpolicy som förbjuder användningen av slam på mjölkgårdar (Svensk mjölk 2011) Nästa allt slam behandlas på något sätt för att reducera antalet mikroorganismer och/eller minska slammets halt av lättnedbrytbart organiskt material, därigenom stabiliseras slammet och risken för luktolägenheter och smittspridning minskar. Den vanligaste stabiliseringsmetoden är rötning, det vill säga anaerob (syrefri) nedbrytning av slammets organiska beståndsdelar. Rötning innebär därmed också att slamvolymen minskar. Mer än två tredjedelar av det svenska slammet rötas. Andra stabiliseringsmetoder som används i Sverige är kalkstabilisering, kompostering, vassbäddar, torkbäddar och aerob (syre finns tillgängligt) stabilisering, endast i undantagsfall är slammet obehandlat. Beroende på vad slammet ska användas till samt de tekniska och ekonomiska förutsättningarna vid den aktuella avloppsanläggningen kan slammet vidarebehandlas efter stabiliseringen på olika sätt. Nedan beskrivs några behandlingssätt som kan vara aktuella i första hand för slam från storskaliga avloppsreningsverk. Enbart förtjockning. Detta alternativ är framförallt aktuellt vid gödsling av åkermark med våtslam, om transportavståndet till jordbruket är kort. Avvattning i centrifuger, silbandspressar, vassbäddar eller slamtorkbäddar. De två sistnämnda behandlingsmetoderna är också stabiliseringsmetoder. Torkning och pelletering, som förbehandling före gödsling, skogsmarksvitalisering, förbränning eller deponering. De tre samlingsproverna från slambrunnarna i Larsbo visade förhöjda zinkhalter i Larsbo. Provet från slambrunnarna tillhörande bygdegården och Larsbo bruks vänner, kallat Larsbo söder, visade zinkhalter långt över tillåtna gränsvärden. Det kan härledas från inläckage i trasiga avloppsledningar från zinkhaltig mark. Metallerna zink (Zn) och bly (Pb) är till största delen partikelbundna och hamnar alltså i slammet eller följer med ut i ån om slambrunnarnas funktion är nedsatt. Samlingsprovet Larsbo södra översteg också gränsvärdet för kadmium något. Provet från Larsbo väster hade en kopparhalt mer än dubbelt så hög som den tillåtna. Se tabell nedan. Näringshalten i proverna var låg, men detta skulle kunna bero på att slammet i de flesta brunnar hade legat länge vid tiden för provet. Förhoppningen var att slam från minireningsverket skulle kunna användas av en lantbrukare i Larsbo. Under projektets gång har det dock framkommit att jordbruket eventuellt kan komma att läggas ner inom en nära framtid. Lantbruket i Larsbo är ekologiskt även om det inte är KRAV-certifierat. Metallhalterna i slammet, lagstiftning och krav från olika organisationer (LRF, Svensk mjölk, KRAV) innebär att det finns problem med att återföra slammet till jordbruksmark. 8

9 Metall (halt mg/kg torrsubstans) Tillåtna halter Larsbo söder Larsbo väster Larsbo öster Bly Kadmium 2 2,1 0,54 0,81 Koppar Krom Kvicksilver 2,5 0,41 0,16 0,14 Nickel Zink Tabell: Tillåtna halter för jordbruksändamål (1998:944 20) och uppmätta halter av metaller i avloppsslam i Larsbo. Näringsämne g/kg TS Larsbo södra Larsbo väster Larsbo öster Tot N 6, Tot P 4,2 6,4 6,9 Tabell: Kväve och fosfor i slammet i Larsbo. I den marknadsundersökning som gjordes i projektet redovisade tre leverantörer av minireningsverk att de också kunde erbjuda behandlingsmetoder för slam. Dessa metoder var torkning av slam i tunnor, avvattning/förtjockning i slam i säckar med tillsats av polymer samt omhändertagande i vassbäddar. Torkning i tunna är en långsam men billig metod. Avvattning genom polymertillsats beräknas kosta ca kronor för en avloppsanläggning dimensionerad för Larsbo. Polymertillsatsen gör däremot så att slammets torrsubstans efter ett dygn är nästan 20 %, (enligt leverantören Baga). Om vassbädd används bör den vara cirka 20 m 2 för att behandla slam i en by av denna (ca 20 hushåll) storlek. Stabiliserat överskottslam pumpas till bädden vid servicetillfällen. Efter 10 år är Vassbädden full och redo att skördas och slammet omvandlats till jord. Det är svårt att ange kostnaden för en vassbädd. Det är osäkert om växtsäsongen här i Smedjbacken är tillräckligt lång för att vassodling ska fungera men salixodling kan vara ett alternativ. Ytvatten Enligt vattenmyndigheternas åtgärdsprogram för miljökvalitetsnormer för ytvatten ska sjöar och vattendrag uppnå god kemisk och ekologisk ytvattenstatus senast år Enligt VISS (vatteninformationssystem för Sverige) uppnådde vattenförekomsten i Larsboån 2009 god kemisk ytvattenstatus och god ekologisk status. Provtagningar gjordes i Larsboån för att se om det fanns någon skillnad på halten näringsämnen i vattnet uppströms och nedströms Larsbo by med tanke på påverkan från undermåliga avlopp. Provtagningen gjordes också för att ha ett referensvärde att jämföra vattenkvaliteten efter genomförd reningsanläggning. Inga anmärkningsvärda halter av kväve eller fosfor uppmättes, kanske på grund av att provtagningen utfördes vid en tidpunkt på året (juni) när flödet var högt. Man kan anta att det skett en utspädning av näringsämnen. Länsstyrelsens provtagningar 2009 nedströms Larsbosjön (inga provtagningar uppströms) visar högre halter vad gäller konduktivitet, kväve och fosfor. 9

10 Dricksvatten Flera boende i Larsbo har tagit prover på sitt dricksvatten i och med erbjudandet om gratisanalyser. Hårdheten, både mjukt till hårt vatten uppmättes. Proverna hade höga fluoridhalter, sex av tio prov hade så förhöjda fluoridvärden, att vattnet endast bör ges i begränsad omfattning till barn under 1,5 år. Sju av åtta prov var tjänligt med anmärkning på grund av höga fluoridhalter eller turbiditet. Två av åtta prover hade förhöjd färghalt. Vattnets hårdhet varierar mellan mjukt och hårt, hårt vatten ger missfärgat porslin och strävt hår. Inget av proverna visade höga bakteriehalter så påverkan från avloppsvatten kan inte fastställas. Förbättring av drickvattnets kvalité utöver bakteriehalt ligger inte inom ramen för detta projekt. Marknadsundersökning och studier av minireningsverk Ett minireningsverk påminner om ett vanligt kommunalt reningsverk men för färre användare (1-200 hus). Reningen är både mekanisk (sedimentering), kemisk (fällning med kemikalie) och biologisk (bakterier i aktivt slam/biorotor). De reningsverk som har studerats har antingen haft en satsvis rening (batch-process) eller för kontinuerligt flöde. Det förekommer också anläggningar för passiv rening på marknaden. I många fall krävs ett efterföljande reningssteg för att kunna reducera bakterier och virus. Den efterföljande reningen kan bestå av infiltration, biomoduler, markbädd eller filter. En satsvis rening innebär att reningsverket renar en bestämd volym, en sats, åt gången. Reningsverket har då en uppsamlingstank, rening startar när tanken är full. Flera olika processteg sker efter varandra i samma tank. Fördelen med satsvis rening är att kunna utjämna tillfälligt hög belastning. Satsvis rening är vanligt förekommande bland minireningsverk, speciellt vid mindre belastning. En kontinuerlig eller semikontinuerlig rening har olika tankar för varje steg och reningsverket behandlar avloppsvattnet allteftersom det kommer in. Denna process är den som mest liknar ett större kommunalt reningsverk. Även en kontinuerlig rening kan ha en utjämningstank för att dämpa tillfälliga flödestoppar. Enkäten har skickats ut till 13 företag. 8 stycken har svarat och redovisat sammanlagt nio anläggningar. Från inkomna svar beräknades genomsnittkostnaden för själva verket på åtta av nio likvärdiga anläggningar, den nionde hade ett avsevärt högre pris än de övriga. Kostnaden var cirka kr för normal skyddsnivå och kr för hög skyddsnivå. Slutsatsen här blir att det är en liten skillnad i pris mellan hög skyddsnivå och låg skyddsnivå därmed är det ekonomiskt rimligt att välja en högre skyddsnivå. Hög skyddsnivå innebär att värna om havsmiljön, vilket är huvudsyftet med LOVA-bidraget. I enkäten efterfrågades möjligheten att rena utgående vatten till badvattenkvalité. För att få badvattenkvalité krävdes i de flesta fall extrautrustning, vanligen UV-filter eller kalkfilter för mellan och kr. Förutom reningsverket i sig kan kostnader för tillhörande byggnad och grundplatta tillkomma. I fallet Larsbo beräknas dessa kostnader i enkäten till mellan kr. Kostnader för att gräva ner och installera reningsverket har inte efterfrågats då detta ofta sköts av en grävfirma. Förutom kostnader för anläggningen tillkommer kostnader för drift och service. Service kan skötas av leverantören eller konsult men också av VA-bolaget. Det är stora skillnader mellan olika serviceavtal, antal årliga besök varierar mellan 1 till 7 och kostnaden per besök varierar mellan kr och kr (FANN). Larm som går till mobiltelefon är ofta en extra kostnad. Flera företag erbjuder också billig service första året alternativt att fri service ingår första året. Endast 6 av 8 reningsverk har larm för överfull anläggning. Ledningsnätet Slambrunnar har koordinatsatts och höjder för alla slambrunnar och vattengångar har inmätts. Filmning har utförts på totalt 1,3 km ledningsnät, bilaga 4. Ett par sträckor har inte varit möjliga att filma. De flesta ledningar är av stor dimension, diameter 300 millimeter. Det är 10

11 mycket inläckage i ledningarna på grund av sprickbildningar. För att åtgärda läckaget kan relineing bli aktuellt för några, andra ledningar måste bytas ut. En geoteknisk undersökning gjordes i september 2011, det var nödvändigt eftersom det finns berg i marken vilket försvårar kostnadsberäkningen av den planerade ledningsdragningen. Provtagning på avloppsvattnet gjordes på två ställen på nätet, västra respektive östra sidan om ån. Västra sidan Parameter Övre nätet* Östra sidan ph 7,09 6,72 Temp C 17,7 17,9 P-tot (mg/l) 1,28 0,524 Klorid (mg/l) 33,1 10,2 Zn (mg/l) 0,128 0,126 Inläckage relativt litet men det förekommer betydligt större än på västra sidan *Nedre nätet ej mätt Ledningarna på östra sidan om ån läcker in mer vatten än västra sidan, vilket kan förklara att halterna är lägre där. Metallerna zink (Zn) och bly (Pb) är till största delen partikelbundna och hamnar i slammet eller följer med ut i ån om slambrunnarnas funktion är nedsatt. Omprov från slambrunnarna är att rekommendera eftersom det påvisades höga halter i samlingsproverna. Om slammet ska användas måste innehållet utredas vidare. Kostnader och finansiering för gemensamt avlopp En rimlig kostnadsberäkning för åtgärder i ledningsnätet tillsammans med pumpstation och reningsverk är i runda tal 2,3 miljoner kronor. Kostnader för grävning och ledningsdragning på tomterna tillkommer. Om det bildas en samfällighetsförening kan banken låna ut med en återbetalningstid på år. Förutom investering tillkommer driftskostnader. I en samfällighetsförening kan driftskostnaderna delas mellan fastigheterna beroende på olika faktorer och föreningen kan bestämma en egen fördelning. Jämförelsen av minireningsverk på marknaden och filmning av nätet ger en fingervisning om kostnadsnivån men det är svårt att ange exakta priser, för detta måste anbud skickas ut med mer information om den specifika platsen. Organisatoriska lösningar Det finns två former av samverkan kring avlopp: ekonomisk förening och gemensamhetsanläggning. I en ekonomisk förening följer medlemskapet enskilda personer och är inte knutet till fastigheten så om fastigheten byter ägare är varken den nye ägaren eller fastigheten automatiskt medlem i den ekonomiska föreningen (Gemensamt avlopp så kan det gå till, JTI). I en gemensamhetsanläggning är det fastigheterna som är anslutna och nya ägare är automatiskt bundna till det som bestämts om hur anläggningen ska fungera. Fastigheterna utgör en samfällighet som ska utföra, underhålla och driva anläggningen. En gemensamhetsanläggning är att föredra då uppgifter om anläggningen förs in i fastighetsregistret och registerkartan på Lantmäteriet (muntligen Marie-Louise Sölscher Lantmäteriet). En gemensamhetsanläggning (GA), kan skötas på två sätt: delägarförvaltning, vanligt vid enklare anläggningar med ett få delägare eller föreningsförvaltning. Föreningsförvaltning är vanligast när det är många deltagande fastigheter som i en hel by. En gemensamhetsförening är en juridisk person, vilket innebär att den kan ta lån och teckna försäkring, fondera pengar mm. Ägarna till fastigheterna är medlemmar. En gemensamhetsanläggning bildas vid 11

12 lantmäteriförrättning enligt anläggningslagen. Lantmäteriet tar ut en löpande kostnad på 1250 kr/tim för en förrättning (år 2010), i bästa fall, om alla fastighetsägare är eniga och anläggningens placering är bestämd, blir kostnaden minst kronor totalt. Om det är svårt att enas om placering, ledningsdragning och annat blir kostnaden betydligt högre. Om man bildar förening kan den ta ett lån, men man bör tala med banken i ett tidigt skede. GA kan bildas för att senare överlåta anläggningen till SEAB. I Ludvika Kyrkviken gjorde man tvärtom. GA ordnades av kommunen och överlämnades sedan till fastighetsägarna. Arrenderade tomter säljes senare av kommunen för att få in kostnadsteckning. Gemensam avloppsrening kan ordnas på olika sätt. Alt 1 För att ex. "Larsbo vattenförening" skall ansvara och äga ledningsnätet och reningsanläggningen måste Lantmäteriet genomföra anläggningsförrättning så att en "va-samverkan" genomförs och en juridisk person finns. Varje fastighetsägare som är ansluten blir då skyldig att betala till föreningen/ styrelsen via förrättningsbeslut med andelar så att driften/ skötseln kan upprätthållas. SEAB kan via ramavtal sköta anläggningen och ev. kontroller på ledningsnätet via beställning från föreningen. Alt 2 SEAB går in och tar över driften. SEAB kan skriva avtal med respektive fastighetsägare om föreningen skulle upphöra. Kostnaden blir då faktiska driftkostnader samt administrativ avgift för fakturering arbetsledning kontroll. Underlag finns då via anläggningsförrättningen där det står att de är betalningsskyldiga. Alt 3 Verksamhetsområde bildas (politiskt beslut). SEAB bygger anläggningen. Fastighetsägarna betalar avgift enligt VA-taxan. Organisatoriska lösningar diskuterades i arbetsgruppen vid flera möten. Den största frågan var kostnad och arbetsinsats för enskilda fastighetsägare. Möjligheten till banklån och eventuell värdeökning av fastigheter anslutna till gemensamt avlopp diskuterades också. Frågan om organisatorisk lösning lämnades öppet för diskussion på ett möte i Larsbo i april Inför detta möte hade Smedjebacken energi räknat fram totala kostnader för att anlägga och driva ett minireningsverk i kommunal regi. Sammantaget ansåg SEAB att kostnaden för fastighetsägarna med en gemensam avloppsanläggning skulle bli ungefär likvärdig med anslutningsavgiften för kommunalt avlopp inom verksamhetsområde. Det visade sig på mötet att de flesta av deltagarna ansåg att verksamhetsområde för avlopp var ett bättre alternativ än en samfällighetslösning. Detta för att man var osäker på om man skulle kunna komma överens, dels var man osäker på vilken insats som skulle krävas och om man kan vara säker på att det finns folk i byn som är villiga att sköta anläggningen även i framtiden. Verksamhetsområde för avlopp upplevdes som ett säkrare alternativ där kostnaden är känd och egen insats inte krävs. Exempel på kommentarer: Det finns inget alternativ till verksamhetsområde enklast om SEAB tar hand om detta. Eget engagemang blir för mycket jobb och kostnaden blir inte mycket lägre än kommunal anslutningsavgift. 12

13 Uppföljning och rapportering Miljö- och byggkontoret och SEAB har regelbundna möten i Kretsloppsgruppen (se avsnittet organisation ovan). Utbyggnad av kommunalt avlopp och förbättring av enskilda avlopp tas regelbundet upp där. Denna rapport och projektets resultat kommer att redovisas för kretsloppsgruppen. Rapporten kommer också att delas ut till alla ledamöter i miljö- och byggnadsnämnden och till styrelsen för Smedjebackens Energi. Förhoppningen är att arbetet med ledningsdragning, upphandling och installation av reningsverk ska kunna påbörjas under Om detta är möjligt beror på ekonomiska förutsättningar, politiska prioriteringar och kapaciteten hos Smedjebacken Energi. Införandet av gemensam avloppsanläggning i Larsbo kommer att följas av arbete för gemensam avloppsanläggning i andra byar i kommunen, exempelvis Läsarbo och Nyfors. Metoden som har tagits frami detta projekt kommer att användas för införandet av nya avloppslösningar i andra byar i kommunen, se stycket metoden i korthet. Utredning av byar med dåliga avlopp och planering för ny avloppsrening kan ske samtidigt som arbete med att installera reningsverk pågår i Larsbo. Diskussion och slutsatser Det har varit en stor fördel att involvera befolkningen i byn i arbetet. Representanterna i arbetsgruppen har dels bidragit med mycket kunskap om det aktuella läget, avlopp och ledningsnät. De har också gett feedback på förslag från projektgruppen och medverkat till att engagera övriga i byn. Genom detta arbete har de boende i byn fått mer förståelse för varför avloppen måste åtgärdas. Det tar ofta långt tid att fastställa ett VA-verksamhetsområde, och att få enskilda avlopp åtgärdade genom tillsyn och föreläggande. I jämförelse kan denna modell snabbare leda till ett resultat. Målsättningen var att tre till fyra boende i byn skulle delta i arbetsgruppen, på grund av tidsbrist är det i huvudsak två personer som deltagit i arbetsgruppen. Projektgruppen rekommenderar att arbetet med gemensamma VA-lösningar även i framtiden inkluderar representanter för den aktuella byn. Studiebesök har varit en viktig bit för att engagera och intressera, liksom gett ny kunskap till projektgruppen. Även samarbetet mellan miljö- och byggförvaltningen och SEAB har varit framgångsrikt. Båda har bidragit med kunskap och kunnat dra nytta av varandra. Att arbeta på detta sätt har krävt en hel del personalresurser, tid och pengar. Vanligtvis har inte miljö- och byggkontoret möjlighet att avsätta sådana personalresurser utan LOVA-bidraget har varit avgörande. För att arbetet ska kunna fortskrida i andra byar i kommunen vore det fördelaktigt om VA-bolaget, SEAB, tillsatte någon form av utredningstjänst på kortare eller längre tid. Utbyggnadstakten skulle med mera resurser kunna öka. Den tid som lagts ner på detta projekt kan ge en indikation på vilka resurser som krävs, även om vissa tidsvinster förhoppningsvis kan göras med hjälp av de erfarenheter som dragits i detta projekt. Gemensam avloppsanläggning kan komma tillstånd på olika sätt, samfällighet eller VAverksamhetsområde är de huvudsakliga alternativen. För byn Larsbo verkade till en början samfällighetslösning vara det bästa alternativet. VA-bolaget SEAB hade tidigare inte ansett det intressant med kommunalt VA i små byar långt bort från avloppsnätet, och byborna själva visade intresse för samfällighetslösning. Under projektets gång framkom det dock att det krävs mycket engagemang från fastighetsägarna för att en samfällighet ska komma till stånd. Både representanter i arbetsgruppen och övriga boende i Larsbo uttryckte oro för att det skulle krävas mycket åtaganden av dem om en samfällighet bildades. Man upplevde att det behövdes 13

14 en eller flera eldsjälar för att driva en samfällighet och det är svårt att garantera att det finns personer som är villiga att sköta anläggningen under en lång tid framöver. En samfällighetsförening kräver att boende i byn kan enas om val av lösning, hur andelar och kostnader i föreningen ska fördelas och hur nya ledningar ska dras. Den lantmäteriförrättning som krävs kan i värsta fall bli en utdragen och kostsam process om inte alla är överens från början. Samfälligheter för vatten och avlopp förekommer ytterst sparsamt i kommunen, det finns inte någon tradition av detta i byarna utan enskilda lösningar har varit dominerande. De översiktliga ekonomiska beräkningarna visade att det var liten skillnad mellan att betala fastställd anslutningsavgift enligt VA-taxa och kostnaden för att bekosta en reningsanläggning och åtgärda avloppsnätet. Kostnaden för att bekosta ett eget reningsverk genom samfällighet är också svårare att beräkna och oförutsedda utgifter kan tillkomma under anläggande och drift. Detta till trots kan samfällighetslösning mycket väl vara ett alternativ för andra byar i kommunen. Det finns flera byar som är mindre är Larsbo, eller har en annan bystruktur, och där egen samfällighet ekonomiskt och tekniskt kan vara att föredra framför VA-verksamhetsområde. Ett av syftena med projektet var att undersöka möjligheten till lokalt omhändertagande av slam. Det har visat sig svårt att få till ett sådant resursutnyttjande då lantbrukaren i byn Larsbo planerar att lägga ner lantbruket. Det har dock undersökts vilka avloppsanläggningar som har möjlighet till slambehandling. Två av de undersökta fabrikaten har detta genom torkning av slam respektive omhändertagande i vassbäddar. Miljö- och byggförvaltningen och SEAB har genom detta projekt fått mer insyn i metoder för lokalt omhändertagande av slam. Det är möjligt att lokalt omhändertagande kan genomföras i liknande projekt i andra byar. Det är också fördelaktigt om det är mer än en by som omhändertar slammet för näringsåterföring. I en enskild by blir slammängden så liten att det är svårt att få processen lönsam. Miljö- och byggkontoret och SEAB har genom projektet fått kunskaper som kommer att användas i det fortsatta arbetet med VA-sanering och införande av gemensamma avloppsanläggningar. Detta gäller kunskaper om utbudet av minireningsverk och andra lösningar för avloppsrening, kunskaper om slamhantering och lagstiftning kring detta och kunskap om juridiska och praktiska förutsättningar för samfälligheter och gemensamhetsanläggningar. Många nyttiga kontakter har också knutits med leverantörer av minireningsverk med mera. I ansökan om bidrag nämndes förutom Larsbo ytterligare nio byar som kan bli aktuella att tillämpa projektets arbetsmetod på. Miljö- och byggkontoret bedömer att byar som kan bli aktuella att arbeta med först är Läsarbo och Nyfors. Projektet har medfört andra fördelar för kommunens sätt att arbeta med att få bukt med många undermåliga enskilda avlopp. Miljö- och byggkontoret har kompletterat sina inventeringsblanketter med fastighetsägarens egen bedömning av sitt enskilda avlopp. Utöver ordinarie uppgifter bedöms åtgärdsbehov - rött, förbättringsbehov - gult eller om avloppet är ok grönt enligt faktablad framtaget i Naturvårdsverkets tillsynskampanj Små avlopp - ingen skitsak Blanketten används av Miljö- och byggkontoret vid klagomål och inventering av enskilda avlopp som kan misstänkas fungera otillfredsställande. 14

15 Källor Länsstyrelsen Västra Götaland Tillsyn på minireningsverk inklusive mätning av funktion, rapport 2009:07 Naturvårdsverket Naturvårdsverket små avlopp ingen skitsak. Tillsynskampanj i samarbete med kommuner och länsstyrelser under med uppmaning att fler fastighetsägare ska utrusta sina små avlopp med godtagbar rening. Svenskt Vatten REVAQ/ Tideström Henrik, Slamregler i korhet-pm, SWECO; Maj 2008 Svensk mjölk, hemsida JTI-Institutet för jordbruks- och miljöteknik, Gemensamt avlopp så kan det gå till 15

16 Ekonomi för projektet Länsstyrelsen beviljade kr. (Länsstyrelsens Beslut Dnr ). Bidraget ska utgöra 50 % av projektets totala kostnad. Budgeterat kostnader och verkligt utfall. Exakta kostnader redovisas i enkät till naturvårdsverket. Eget arbete Miljö och byggkontoret + SEAB omräknat i kronor samt externa kostnader: ETAPP 1 Budget SEK Verklig SEK (avrundat jämna tusen) Metodframtagande och utredning, projektering, inmätning, kartmaterial Utredningar, möten, byggplanering, samråd Geoteknisk undersökning, förfrågningsunderlag Provtagning recipient, avloppsledning Uppföljning, årlig samt slutredovisning summa